torsdag 31 januari 2013

Knivrecension Benchmade Ascent

- Allt har en början



Jag visste det inte då men det var med den här kniven det började - samlandet. Sen skall det kanske göras en distinktion mellan att "samla" och att "samla på sig". En riktig samling bör ha ett mål av något slag misstänker jag. Kanske ett speciellt märke, viss modell eller en särskild typ av kniv. Riktigt så planerande var jag inte då det begav sig och är nog inte än idag. Det går dock att se tydliga trender och perioder i min lilla knivhög liksom i skivsamlingen för övrigt. Hade inte pengar varit inblandat så hade det sett annorlunda ut på båda fronterna.

Lågt nummer på Minnenas boulevard

Benchmade 840 Ascent

Även om jag redan tidigare ägde ett antal knivar så var  Benchmades 840 "Ascent"* den första riktiga "kvalitetskniven" jag köpte. Jag minns att jag satt och drägglade över Fällknivens tidiga kataloger, på den tiden de inte gjorde så många knivar själva utan främst var återförsäljare av diverse märken bl a Al Mar, Benchmade, Buck, Kershaw, Cold steel, Gerber m fl. Det vill säga många kända knivar som upplevdes exotiska på tiden innan internet. Det var särskilt en modell som fångade ögat och fascinerade mig. Det var Benchmade AFCK** . Det var något med linjerna som påminde mig om ett rovdjur. Hela kniven såg på något vis både slankt elegant och samtidigt smidigt livsfarlig ut, som en varg på språng. Tyvärr var den modellen utom räckhåll ekonomiskt för mig. På den tiden var jag ung och fattig student och jag minns att kniven kostade för mig oerhörda 1800kr i katalogen så det var bara att slå ur hågen.

En varg på språng, AFCK

Men den fanns en lillebror i sortimentet, Bencmade Ascent. Lite enklare utförande, inte lika avancerade material och mer tänkt som en lättviktsbrukskniv men ändå med delar av linjeföringen lånad från sin mer aggressive släkting AFCK. Om storebror var en varg så var det här möjligen en schäfer. Och den var mer rimligt prissatt även om den då kostade 700kr.

Minnet säger mig att det var en spänd väntan på att få gå och hämta paketet på posten i det lilla samhället där jag bodde, ja det var på den tiden det fanns postkontor. Kniven representerade mycket, sparande, förväntan och intresse.

Jag ville verkligen tycka om den här kniven men gjorde väl aldrig det egentligen. Den kostade mer än den smakade och hur man än vände och vred på den så blev den inte en AFCK. Den har dock alltid fungerat som en praktisk kniv som jag sträckt mig efter när jag inte vill använda andra knivar. Skära tejp och annat som kletar etc. Det är väl fördelen med knivar man inte riktigt gillar.

Orsaken till att jag inte uppskattar den är egentligen rätt enkel. Designen lämnar en del övrigt att önska. Det största felet är att det ibland inte går att "låna" linjer från en finare kniv och göra det i enklare material. I det här fallet har det resulterat i en kniv som har en jäkligt tokig balans. Den är väl egentligen neutral men upplevs ändå som bladtung och det för att handtaget är helt fel utformat och i fel material. Ascent har inga "liners" vilket gör att handtaget är lätt men det ändrar också knivens balans. Sen kommer den stora rundande delen framför pekfingergreppet  och gör att handen skjuts bakåt på handtaget. Det förstärks av formen på urfasningen för pekfingret som är för flack. Man kommer för långt från bladet när man arbetar och balansen blir fel. Vad värre är att när detta sker så hamnar trycket från tummen på bladspärren vilket gör att kniven riskerar att vika sig. Detsamma gäller när kniven greppas hårt. Så det är en rätt usel design som ser bättre ut på bild än den gör sig i verkligheten. 

Handtaget i zytel är också alldeles för tunt för att få ett bra grepp runt. Märkligt med tanke på att jag har betydligt mindre knivar som ger bättre grepp. Den här varianten av zytel är också relativt mjuk vilket gjorde att jag ganska tidigt fick clipet i handen då skruvarna lossnade från sina fästen. Så kniven kan nu bara bäras med spetsen uppåt. 

Första kontakten med zytel som material...

Sen har den trots att det är ett kvalitetsmärke utvecklat ett visst glapp i bladet vertikalt. Inte helt ovanligt på den här typen av låsning dessvärre. Som för övrigt är en variant av en lockback i form av en "midlock".

Bladet är lätt att fälla ut och det här var min första egentliga kontakt med "spydiehålet" långt innan jag ägde min första Spyderco. Stålet är det utmärkta ATS-34 och var på sin tid ett av de finaste stålen som kunde uppbringas. Det är en Japansk version av amerikanska Crucibles 154CM. Något som bidrar till den märkliga balansen i kniven är att bladet är tämligen tungt jämfört med handtaget. Det har en flat slipfas som börjar ungefär halvvägs upp på bladet. Det gör att det är rätt mycket stål i relation till bladlängden vilket även bidrar till lite sämre skäregenskaper eftersom sekundäreggen blir tämligen tvär. Kniven hade tjänat på att reprofileras totalt. 

...och första "superstålet", ATS-34


En praktisk bladform som hade mått bra av en annan vinkel på slipfasen

Ascent var först med mycket för mig. Den var min första lite dyrare kniv jag köpte. Den första kniv jag ägde med "superstål", den första med spydiehål, zytel var ett relativt nytt material och var min första kniv från Fällkniven. Och eftersom jag sparat till den ville jag verkligen tycka om den, men tyvärr!

Början till mycket

Som brukskniv betraktat tycker jag inte alls att den är särskilt bra av de skäl jag nämnt ovan. Men som start för ett utökat intresse har den fyllt sin roll väl. Den har även fungerat som den där skräpkniven jag tar till när jag inte vill använda andra knivar så den har använts tämligen mycket särskilt med tanke på att det inte är någon favorit. 

840 "Ascent" var en av de första lite enklare knivarna som Benchmade tillverkade  har ett betydligt högre affektionsvärde för mig än ekonomiskt eller praktiskt dito. Och den slog ändå an tonen för den typen av knivar jag gillar mest. Fällknivar, "EDC" eller lite mer taktiska diton och gärna med hål i bladet :-) Även om Spyderco numera är favoritmärket. Så den försvarar sin plats i samlingen trots allt.


/ J - gräver djupt i knivlådan

* Modellen levde kvar först som "Pika" som även den utgått samt "Pika II" under namnet H&K. De här versionerna tillverkades i Taiwan och mitt original i USA.
 * AFCK står för "Advanced Folding Combat Knife", den kommer att presenteras senare.

söndag 27 januari 2013

Knivrecension CRKT M4-02

Designersamarbeten II, Carson


Nu när jag har presenterat en CRKT, "Drifter", så tänkte jag fortsätta med ytterligare en kniv från samma företag i serien med "designsamarbeten" - något som för övrigt är något av deras signum. Listan över samarbetspartners är mycket lång och innefattar några av branschens mest kända namn.

En av dem är Kit Carson - en knivmakare från Kentucky som är medlem i "Knifemakers Guild". Han har tillverkat knivar i trettio år och på heltid sedan -93 efter det att han avslutat sin militära karriär. De flesta av hans designer är enkla vilket han motiverar så här: 


"I strive to follow form and function in the knives I design and build. My reputation has 
been built around solid working knives, both fixed blade and folders"

För Columbia River Knife & Tool har han designat ett flertal knivar där den mest kända är "M16"-serien vars varianter länge varit en storsäljare för det Oregonbaserade företaget.

CRKT, Carson M4-02


CRKTs M4-02 är en mer fickvänlig variant av Carsons custommodell "M4". Den har samma svepande mjuka linjer men i ett mindre format och är försedd med assisterad/fjäderbelastad öppningsmekanism. Tidigare fanns även den större "M4" i CRKTs sortiment men den har tyvärr utgått. Jag hade gärna införskaffat en sådan efter att ha stiftat bekantskap med dess lillebror. Jag kan för sakens skull klargöra redan från början att jag är oerhört nöjd med kniven i sin tänkta roll som fickkniv. 

Det är svårt att missa vilka som står bakom kniven


Mjuka linjer och skönt grepp i vitt ben med bolster i svart polerad G-10


M4-02 Finns i flera versioner där det är materialet  i handtaget som utgör skillnaden. Den här versionen har bolster i polerad svart G-10 som kontrasterar bra mot vitt ben som utgör resten av handtaget.  Andra varianter finns med skollor i horn eller träslag som cocobolo eller lönn. Jag fastnade för den slående kontrasten och har alltid haft en svaghet för vita handtag i ben/horn.

Ett mycket bekvämt handtag

Handtaget är riktigt skönt att hålla i och stort nog för fyra fingrar. Den polerade ytan gör att kniven ger en "mjuk" känsla när den greppas, något jag uppskattar mycket hos en fickkniv. Det finns räfflor på både ovansidan och på låset men de är mer för känna var kniven befinner sig än för ökat grepp. Ovansidan är "semiöppen" då den har ett ilägg (backspacer) men inte hela vägen. Främre delen är öppen och där kan man se fjädern till utfällningsmekanismen.

M4-02 levereras med det obligatoriska clipet som i det här utförandet fungerar utmärkt och är monterat för att bära kniven på höger sida med spetsen nedåt. Det går inte att ändra placering på clipet. Efter att ha prövat kniven ett tag så åkte det trots utmärkt funktion ändå av. Vissa knivar särskilt om de är av typen "gentlemansfolders" som den här tangerar ser betydligt bättre ut utan ett stålclip som förstör linjerna. Sen kan sägas att kniven är liten och lätt nog för att inte störa i fickan även utan clip. De rundade formerna och den glatta ytan gör också att den är lättburen och passar utmärkt i t ex en rockficka. Vikten uppges till 94g (97g mätt av mig) vilket är ok för att ha i fickan även om den inte tillhör den absolut lättaste kategorin.

Tumknoppen sitter aningen för nära handtaget för att vara optimal


Kniven öppnas med klassiska "thumbstuds" som fungerar lika bra att använda med höger som vänster hand. Just den här varianten är riktigt bra, stora nog att få grepp om, inte polerade eller spetsiga så tummen halkar av och är väl placerade. Dessutom sticker de ut lagom långt för att vara enkla att nå men inte så långt att de fastnar. Kniven är assisterad vilket i det här fallet innebär att en fjäder hjälper till att öppna bladet när vinkeln passerat ca 30grader. CRKTs version av systemet kallas "Outburst" och är relativt kvickt även om det inte är lika snabbt som Kershaws "SpeedSafe". Men styrkan i fjädern gör att det räcker med att aktivera kniven för att den skall fälla ut och låsa varje gång. Något som inte alltid är fallet med andra  varianter har jag märkt, t ex SOGs "SAT" där vissa knivar måste fällas ut på rätt sätt för att det skall fungera.  Tack och lov är inte min version utrustad med "LAWKS"** - extra låssystem,  vilket jag anser är en helt onödig funktion som finns på vissa CRKTs  modeller. Av någon outgrundlig anledning är många, särskilt amerikanska recensenter, helt besatta av hur kraftiga låssystem är. I vissa fall är det ett försäljningsargument i sig. Men det är underlag för ett annat inlägg :-).

När jag ändå är inne på låssystem så kan sägas att mekanismen i det här fallet är en "Linerlock" som fungerar utan anmärkning. Inget glapp och låser utan problem. Det är dock inte särskilt kraftigt för den som gillar mer rejäla doningar. Jag anser dock att det inte behövs något grövre på den här typen av kniv och har för övrigt aldrig råkat ut för att någon linerlock oavsett godstjocklek har fallerat.  

Närbild på M Walkers "LinerLock" här i CRKTs utförande

Bladet i klassiskt "droppoint"-utförande är tillverkat av 8Cr13Mov-stål och är skålslipat. Stålet är en kinesisk variant som ungefär motsvarar 440B eller befinner sig mitt emellan japanska AUS-6 och AUS-8. Det har ungefär samma komposition och är ett inte alltför pjåkigt budgetstål. Det återfinns på många knivmodeller i mer modesta prislägen t ex Spydercos "Byrd"-serie och "Tenaciousfamiljen" och förstås hos kinesiska märken som t ex SRM och Enlan/Bee som förutom egna modeller OEM-tillverkar åt många  mer kända märken. Bladet hålls på plats av en justerbar pivotskruv och löper på teflonbussningar.

En praktisk bladform i 8Cr13MoV vars linjer följer handtaget form väl

Jag har ännu inte slipat om kniven utan bara brynt den lite lätt och skärpan var helt ok från start. Geometrin på eggen är väl däremot inte den absolut bästa. På amerikanskt manér så är det en rätt tvär egg med mycket stål bakom vilket gör att den inte "skär så bra som den är vass". Det ger däremot en rätt stark och tålig egg.

Medelbra stål som kunde fått en bättre slipning

Jag måste återigen påpeka att jag inte är förtjust i den stora och "blaffiga" texten på sidorna av bladet. På ena sidan CRKTs logga och på andra sidan modellbeteckningen. Jag är anhängare av mer diskreta märkningar på blad om det alls ska vara några. Därför har jag har långt gångna planer på att se om det går att avlägsna märkningen utan att förstöra finishen som är en halvpolerad satin. 

Bitvis riktigt bra passform


Passform och finish på kniven var bra när jag fick den men inte perfekt. Övergången mellan G-10 bolster och skållorna i ben är nästan perfekta utan kännbara skarvar och bladet är väl centrerat. Låsningen fungerar utmärkt och missar inte och kniven har inget spel vertikalt eller horisontellt när den är öppen. Däremot var passningen mellan benbitarna och resten av handtaget inte särskilt bra. Efter att ha skruvat isär kniven och gått över delarna med sandpapper så är det fixat. Men det är ett uppenbart exempel på en miss i kvalitetskontrollen som jag t ex inte upplevt med Spyderco på deras Kinatillverkade modeller. Det kan förstås ha varit just det här exemplaret men någonting säger mig att så inte är fallet då jag även upplevt liknande små detaljmissar på andra av mina CRKT-modeller.  

Carson M4-02 - ett av CRKTs mer lyckade samarbeten

Om Crkt Carson M4-02 kan sägas att det är en riktigt trevlig fickkniv med klassiska linjer som är ett utmärkt exempel på en lyckad serieproduktion av en customkniv. Du får en snygg kniv som fungerar utmärkt inom det tänkta området "EDC" med en väl fungerande assisterad öppningsmekanism, bra låsning och ett dugligt stål. Allt till ett pris som inte fräter hål på plånboken. Min är inköpt från Knifecenter.com och kostade om jag inte missminner mig runt 50$ plus frakt och tull. 



Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm (7 inches)
Vikt: 94 g (3,3 ounces)
Bladlängd: 82 mm (3,25 inches)
Godstjocklek: 3 mm (0,121 inches)
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: G-10, Ben, polerat

Producerad av: CRKT (Columbia River Knife & Tool), tillverkad i Kina

*Det finns ett flertal system för fjäderassisterade fällknivar t ex Kershaws "Speedsafe" , SOGs "SAT", CRKTs "Outburst" m fl
** "LAWKS - Lake and Walker Knife Safety System" är ett extra låssystem som spärrar låsarmen på en LinerLock och därmed enligt reklamen skall göra kniven närmast till en "fixedblade"

lördag 26 januari 2013

Knivrecension CRKT "Drifter"

- Den perfekta fickkniven del 3


Dagens recension kommer att avhandla en kniv från det amerikanska företaget Columbia River Knife & Tool - CRKT som grundades 1994. Det jag främst uppskattar hos dem är att de producerar serietillverkade knivar i samarbete med kända customknivmakare vilket gör att man åtminstone kan få en försmak av handgjorda knivar till överkomliga priser. Min första kniv därifrån inhandlades för 13 år sen via Fällkniven som då var återförsäljare av dem i Sverige. Kniven, en "Mirage" var en inte särskilt lyckat serieproduktion av en Jim Hammondkniv*. Inte heller mitt andra köp från CRKT, en "Ryan Mod 7", var någon succé så ett antal år har fått passera innan jag vågade slå till igen men skam den som ger sig!  

Deras "Drifter" har nu funnits på marknaden ett tag och är en riktigt prisvärd liten kniv - den går normalt att hitta mellan 20-25 dollar och ibland lägre än så på nätet. Det är inte många knivar i det prisspannet som kan slå den på fingrarna, helt ok material, bra finish och en mycket bra design. Så det är inte konstigt att det blivit en populär modell.

Mina tidigare erfarenheter av knivar av från CRKT är mycket varierande. Några är jag som sagt inte alls särskilt nöjd med som Mirage och Ryan Mod 7 och andra anser jag vara bättre som exempelvis Carson M4 och Heiho. Men tendensen är klar, de har i mitt tycke bara blivit bättre och bättre. Jag var därför rätt nyfiken på "Drifter" då jag läst och sett en hel del om den innan jag köpte kniven.

CRKTs "Drifter"

Drifter finns i två utföranden som delvis är olika knivar med samma grundform. Den som recenseras är varianten med handtag i rostfritt stål. Den andra versionen** har handtag i G-10 vilket gör den lite lättare och "greppigare". En annan skillnad mellan knivarna är att låsningen på versionen med stålhandtag är en "framelock" och G-10-versionen är en "linerlock". Den sistnämnda har också ett blad med coating i titannitrid (TiNi) som gör det lite mer motståndskraftigt mot korrosion. 


Handtag i stål med "Titanium Nitride Coating"


Bra ramp för tummen och räfflor för bättre grepp.

Handtaget på den är versionen är tillverkat av stål med en yta av "titannitrid" och påminner en aning om en liten Sebenza vid en första anblick. Designen är minimalistisk med enkla rena linjer och en öppen konstruktion med två fästpunkter och hål för fånglina. Den mjuka formen och längden på 9,1 cm gör att den ligger bra i handen. Om man inte har allt för stora händer kan man hålla den med fyra fingrar, det är bra på en kniv av den här storleken. Med ett naturligt grepp med tummen på den för ändamålet avsedda rampen så blir det dock snarare ett trefingersgrepp, åtminstone för mig. Men handtaget ger ett gott grepp trots den relativt glatta ytan. Lika viktigt för mig är att ytfinishen gör att kniven ser mer sober och elegant ut. Jag betraktar den här kniven som en liten fickkniv där utseende och "bärbarhet" är lika viktiga som grepp och bladform. 

¨
Klassiskt droppoint blad i 8Cr14MoV, tyvärr med onödigt stor logga.

Bladet är en klassisk Droppoint som fått en satinfinish och är skålslipat med rundad rygg. Eggen har en svag "recurve", s-formad egg vilket bidrar till att bladet får en bra buk och längre skäryta. Den är liten eller grund nog för att inte komplicera slipning och bryning vilket annars kan vara ett problem med den typen av form på eggen. Stålet är kinesiska 8Cr14MoV och skall vara en aning bättre än det vanligare 8Cr13MoV, tydligen gör det extra krominnehållet något med stålet. I vilket fall som helst är det lättslipat, håller skärpan någorlunda och rostar inte för jäkligt. Än så länge är jag nöjd med hur den uppträder och eggen var riktigt vass direkt ur kartong vilket har missats från CRKT ett antal gånger har jag hört från andra. 

Kniven öppnas med dubbla "thumbstuds" vilket gör kniven helt ambidextriös. Bladet går mycket lätt att fälla ut tack vare den goda placeringen av dem och det faktum att de är ovanligt stora för bladstorleken. En liten nackdel som uppstår pga av detta är att de ibland kan fastna lite här och var när kniven skall plockas fram eller stoppas undan. Särskilt vill de haka i kanten på fickorna. Bidragande till den silkesmjuka öppningen är också något så ovanligt för prisklassen som dubbla bussningar i metall. Annars brukar det vara glidbussningar i nylon i den här prisklassen vilket också förvisso brukar fungerar utmärkt men som inte håller lika länge.

Ett välfungerande clip som man bär monterat som det kommer eller inte alls

Clipet på kniven är av stål och fungerar riktigt bra, särskilt på den här versionen  då ytan på handtaget gör att kniven inte fastnar i byxtyg. Utseendet är diskret vilket förstärks av den grå färgen som inte  skriker ut att det sitter en kniv där. Det går också att demontera ifall man vill bära kniven löst i fickan istället vilket naturligtvis går eftersom kniven inte är så stor. Lite negativt är att man inte kan ändra position på det alls. Kniven bäres på höger sida med spetsen nedåt, eller utan clip. Andra alternativ är uteslutna. 

Låsningen är solid och det finns inget spel i öppet läge vare sig upp och ned eller i sidled. Skulle det uppstå lite glapp så finns möjlighet att justera bladspänningen via pivotskruven som är en torxmodell som sig bör. Kniven är för övrigt även demonterbar. Den öppna ryggen och den enkla konstruktionen med framelock gör att den är lätt att hålla ren och därför troligen inte behöver plockas isär särskilt ofta. 
Enkel konstruktion, elegant utförande

Skall intrycken sammanfattas blir det att kniven känns betydligt dyrare och mer exklusiv än vad den är. Mycket beroende på en enkel stilren design och god ergonomi. Den extra tyngden i stålversionen känns förvisso när man bär den men det gör också att den känns en aning mer solid än G-10-utförandet. Vill man ha en riktigt lätt kniv väljer man å andra sidan den sistnämnda som väger in i flugvikt med sina 68g. Skall någon negativ kritik ges så ser jag gärna att de ändrar på de stora blaffiga loggorna på bladet. Jag är anhängare av mer sparsmakat användande av logotyper. Faktum är att den av SRM OEM-tillverkade versionen därför är snyggare! Tyvärr är det här något som återkommer på de flesta CRKT-modellerna. 


Och så var den tämligen snygg också...


Men båda versionerna av Drifter är mycket prisvärda då man för priset erhåller en mycket solid passform och finish, en öppning som fungerar mycket bra och de låser utmärkt. I korthet en mycket bra fickkniv till ett bra pris. 


Specifikation:

Längd utfälld: 165 mm (6,5 inches)
Vikt: 90 g (3,2 ounces)
Bladlängd: 73 mm (2,875 inches)
Godstjocklek: 2,5 mm (0,1 inch)
Bladstål: 8Cr14MoV
Handtag: Stål, (2Cr13)

Producerad av: Columbia River Knife & Tool, tillverkad i Kina.


/ J - kniv- och ordbrukare

* Funderar på att återkomma med en sågning av den kniven :-)
** Som också finns som OEM-tillverad kniv av SRM och då heter 704

onsdag 16 januari 2013

Knivrecension Benchmade 555 "Mini-Griptilian"

Den perfekta fickkniven del 2


Den eviga jakten på den perfekta fickkniven fortsätter. Eftersom del ett i den här serien behandlade en av de mest kända moderna fällknivsmodellerna, Spyderco Delica, så får del två presentera dess kanske största utmanare för närvarande - Benchmade Mini-Griptilian. Båda knivarna har funnits med ett tag på en annars trendkänslig marknad som översvämmas av nyheter och där företagen tävlar i att pumpa ut nya modeller varje år. Det finns därför all anledning att återkomma med en jämförelse mellan dessa två "små giganter" då likheter men även skillnader finns mellan knivarna. 

För att ge ökade valmöjligheter för kunderna så tillverkar Benchmade sin bästsäljare i ett flertal konfigurationer. Den av Mel Pardue designade Griptilian byggs i två storlekar och finns med två olika bladtyper - "modified sheepsfoot " eller "droppoint", med eller utan hål för tummen, slät egg eller kombination sågtandand/slät, satinfinish eller svart blad och handtaget kan fås i flera olika färger. Allt sammantaget ger många varianter att välja mellan.

Den aktuella kniven, Benchmade Mini-Griptilian, 555HG-YEL

Den version som recenseras här har beteckningen 555HG-YEL vilket innebär att den har "sheepsfoot"-blad i satinfinish är skålslipad och har hål i bladet för enhandsöppning istället för tumknopp. Jag valde den här kombinationen baserat på flera preferenser. Färgen, gul, valdes dels för att jag ville jag ha en kniv som syns om den tappas i t ex ljung eller mossa då kniven kommer att användas under vandring dels för att jag ville ha lite variation i allt det svarta som annars dominerar i min samling. Några av de andra alternativen föll bort tämligen omgående då jag t ex inte  generellt är någon förespråkare av amerikanska tantospetsar, som är en valmöjlighet eller svarta blad. De senare väljer jag oftast bort då det av olika skäl inte faller mig i smaken. Bland annat så har de en tendens att se illa slitna ut efter ett tag även om just Benchmade är kända för att ha relativt hållbar ytbehandling på sina knivar. Sen vill jag inte att alla mina fickknivar ska se ut som militära mordvapen. Sågtandade blad är jag inte heller förtjust i då jag inte ser någon som helst fördel med dem förutom om man skall kapa en oherrans massa rep och dessutom är det fult samt svårare att slipa. Så även de alternativen uteslöts. Hål som öppningsmekanism valdes för att jag tycker det är smidigare att använda än "thumbstuds" särskilt med lite frusna fingrar. 

Griptilian i kycklingdräkt och med "Spydiehål" 

Det 74 mm långa Sheepsfoot-bladet är gjort i 154CM* och har en relativt hög skålslipning. Kniven levererades riktigt vass och behövde därför inte skärpas omgående. Originaleggen rakade hår med lätthet. Tidigare erfarenheter av Benchmade (AFCK, Ascent) har varit lite mer varierande när det gäller hur vassa knivarna varit från fabrik men det var några år sen jag köpte något av dem. Stålet är kanske inte att räkna till de absoluta high-end stålen längre men är fullt gångbart. Det fallerar inte på något område men är generellt lite enklare än t ex VG-10 men det går att få mycket vasst och är lättslipat.


Formen ger en stark spets samtidigt som det ändå finns lite buk kvar på bladet. Den främre delen går också att vila fingret på om man vill ha ökad precision när man skär. Kniven har tämligen lång egg för sin storlek. Kombinationen av bladform, bladprofil och stål gör den här kniven till en mångsidig liten rackare.


Blad i 154CM på Mini-Griptilian. Här i "modified sheepsfoot"-utförande

Handtaget är gjort av "Noryl"** ett fiberförstärkt plastmaterial likt Zytel och FRN. Det ger en lätt och stark kniv som är okänslig för det mesta som kan tänkas hamna på ett handtag i form av syror t ex från mat, blod, olja, smuts etc. Kniven hade dock kunnat vara ytterligare några gram lättare om den bärande stålkonstruktionen vore urborrad vilket den inte är. Hållbarhetsmässigt kan materialet säkert mäta sig med t ex G-10 men jag upplever det plastigare och det känns därför mindre exklusivt. Konstruktionen är inte en öppen design men går att plocka isär för rengöring. Här märks en av nackdelarna med att inte ha svart handtag - smuts syns tydligt!

Fästet för handen är mycket bra och det är ingen risk att man slinter, det finns fog för namnet "grip"tilian. Dock upplevde jag mönstret lite väl aggressivt när jag fick kniven så jag sandpapprade lätt på räfflorna både på under- och översida av kniven för att göra den lite mjukare för att på så sätt öka komforten. En annan nackdel är att med den sortens mönster i kombination med clip så riskerar man att förstöra sina byxfickor. Den höga friktionen i handtaget sliter hårt på textilier. Så lite mindre av den varan hade varit att föredra. Jag hade även gärna sett att handtaget hade varit några ynka millimeter längre för att passa olika grepp och  handstorlekar bättre. Däremot gör tjockleken på handtaget att kniven fyller handen väl för sin storlek.

Handtaget i Noryl erbjuder bra fäste, nästan lite för bra

Benchmades clip är generellt bland de bättre på marknaden och även detta fungerar mycket bra. En invändning kan göras mot finishen. Då clipet är målat slits det rätt rejält vid användning. Så med tiden blir det är en fråga om inställning till patina. Clipet kan skiftas för att användas såväl av höger- som vänsterhänta. Emellertid kan kniven bara bäras med spetsen uppåt vilket jag i och för sig anser fungerar bäst på den här modellen. Säkringen på bladet i stängt läge är stark nog för att inte riskera att bladspetsen tittar ut och biter dig i fingret och kniven sticker inte upp för mycket ur fickan. Med det i åtanke finns det ingen anledning att kunna vända på clipet. 

Bra funktion på clipet men sämre ihop med mönstret i handtaget

Låsmekanismen är den av Benchmade utvecklade "Axis-Lock" och är i mitt tycke en av de bästa på marknaden. Den ger oerhört lite motstånd när kniven öppnas, låser säkert och är lätt att släppa. Nackdelen är att konstruktionen innehåller små rörliga delar i form av fjädrar och är därför åtminstone teoretiskt känsligare för smuts än andra lösningar. Det finns förstås också en risk att de går sönder och då blir det krångligt. Kniven måste i så fall skickas tillbaks till Benchmade för byte av "omegafjädrarna" som håller låsaxeln på plats eftersom de inte gärna skickar dem i "lösvikt".  

Axis-Lock, en helt ambidextrös konstruktion

Vad gäller byggkvalitén och finishen på kniven så är den utmärkt. Bladet är perfekt centrerat, handtaget utan ojämnheter, eggen symmetrisk och öppningen går oerhört lätt. Mini Griptilian saknar nästan friktion när den fälls ut vilket gör den till en av mina "snabbaste" knivar. Den går lätt att snärta ut med tummen om så önskas. Axis-låset gör också att den kan fällas ihop på samma smidiga sätt.   


Benchmade Mini Griptilan, 555


Sammanfattningsvis kan sägas att Benchmade Mini Griptilian är en värdig utmanare till Delica när det gäller "klassikerstämpeln". Den är lätt, stark och är mycket välgjord. Konstruktionen är dessutom helt ambidextrös.  Storleksmässigt är den bra då bladet fungerar till det mesta utan att vara för stort och klumpigt. Några nackdelar finns dock och den största av dem är kanske priset. Det är en tämligen dyr kniv med ett riktpris från fabrik på ca 100 USD (i USA bör tilläggas) även om den ofta går att köpa billigare via internet.

En jämförelse mellan Delica och Mini-Griptilian kommer vid senare tillfälle.


Specifikation:

Längd utfälld: 172 mm
Vikt: 72 g
Bladlängd: 74 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: 154CM
Handtag: Noryl GTX (FRN-variant)

Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


/ J - påskknivsrecensent

*Mer om 154CM och dess japanska kusin ATS-34 vid annat tillfälle.
** Både Noryl och Valox förekommer beroende på modell. Båda är dock samma typ av fiberförstärkt plastmaterial, det är bara två olika varumärken såvitt jag vet.

lördag 12 januari 2013

Knivrecension Spyderco C11FPGY "Delica 4"

- Den perfekta fickkniven del 1 


Under den här rubriken tänkte jag presentera några kandidater till riktigt bra fickknivar eller "EDC - Every Day Carry" som det amerikanska uttrycket lyder. Motsvarigheten på svenska torde bli fickkniv eller möjligen brukskniv. Vad som är vad är mest en fråga om preferenser och sammanhang och begreppen blir därför lite flytande. Först ut är gammal bekant för de flesta knivintresserade Spydercos modell "Delica".

Spyderco Delica 4

Delica är en av Spydercos mest populära modeller och är att betrakta som en modern klassiker i fällknivssammanhang. Namnet har funnits med i katalogen över tjugo år och är nu inne på generation fyra.

Delica - En kniv större än sin storlek


"Delicafamiljen" är numera vittförgrenad och kniven kan fås i ett antal olika utföranden. Den finns med handtag i stål eller FRN, med olika typer av slipning och i en lång rad färger. Den finns även att få med "waveopener"-funktion och det har gjorts begränsade utgåvor med damaskblad etc.

Designen har några karaktäristiska detaljer som har kommit att bli synonymt med märket Spyderco. En är bladformen som egentligen är en klassisk "droppoint" men som på grund av hålet i bladet får en unik form med en "knöl" framför handtaget. Något som kanske kan te sig ovant för ögat om man inte sett det förut. En annan är just hålet för enhandsöppningen som från början var något unikt* och som på den här modellen är relativt stort med sina 13 mm. Även clipet känns igen då det är märkets klassiska timglasformade variant.

Ett clip som blivit något av Spydercos signum


Fjärde generationens Delica i VG-10


Den här versionen har beteckningen C11FPGY, vilket innebär att den har ett skaft i grå FRN, och har en flatslipad egg eller "FFG" (full-flat ground). Jag föredrar generellt den varianten av blad framför "sabelslipningar" som t ex på min äldre SS Endura II med AUS6-blad som visserligen ger stadigare egg och starkare spets men på bekostnad av skärförmåga och till en högre vikt. Rent estetiskt föredrar jag även de helt flata bladen då de ser mer eleganta ut i mitt tycke på just den här kniven. Stålet är ett av mina favoritstål, japanska VG-10. Det återfinns på de flesta av Spydercos Sekiproducerade knivar och är mycket mångsidigt. Det är rosttrögt, går att få mycket vasst och skärpan varar länge. Inte lika lättslipat som ett riktigt mjukt stål men heller inte så svårt som hårda pulverstål som t ex ZDP-189 eller SGPS.

Kombinationen av bladprofil och stål gör Delican till ett riktigt bra och allsidigt skärverktyg. Bladstorleken har sina begränsningar och den är exempelvis inget vidare för matberedning. Något jag var tvungen att testa eftersom det av någon underlig anledning ofta görs i amerikanska tester. När jag lagar mat använder jag mina köksknivar, sällan små fällknivar! Men visst går det att skala en vitlöksklyfta med den och den är usel till att skära bröd med, precis som väntat. Spetsen är nålvass och eggen tunn så ämnar man skära mycket i t ex trä rekommenderar jag istället den "sabelslipade" versionen.

Handtag med "bi-directional texture" och möjlighet att placera clipet i alla fyra hörn

Handtaget är gjort av FRN som är ett segt och hållbart plastmaterial liknande Zytel. Det täcker en ram av stål som borrats ur för att minska vikten. Allt är monterat med torxskruvar vilket gör att det går att skruva isär kniven för rengöring eller om man önskar spänna åt bladet. Det märks att modellen funnits med länge och att en redan från början bra ergonomi förbättrats efterhand. Ytan har något som Spyderco kallar för "bi-directional texture" vilket ger mycket bra fäste. Ibland nästan lite för bra enligt mig men det är ingen risk att man halkar. Greppet förstärks även av den naturliga rampen för tummen som blir en följd av bladformen. För att vara en liten kniv är handtaget väl tilltaget och passar även lite större händer.

Låset är en beprövad "back lock"-konstruktion som inte bjuder på några överraskningar. Det fungerar helt enkelt. Det kan väl påpekas att även om den sortens lås tillverkas med hög precision så finns det ibland ett minimalt spel vertikalt men det är inget som påverkar funktionen och det känns enbart om man tvingar fram rörelsen. 

En modern klassiker

Delican får av mig epitetet modern klassiker och är väl värd att pröva för den som söker en lätt smidig kniv som är bekväm att bära och som skär bra. Den är dock inget för den som använder spetsen på sina knivar som kofot eller för den som vill ha en täljkniv. Annars rekommenderas den varmt.


Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm
Vikt: 71 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: FRN

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki City Japan


/ J - halvspyderholic

*och något som de försökt ta patent på. Men förra året fick de nej från amerikanska patent- och registreringsverket som fastslog att man inte kan ha äganderätt till ett hål, ett tomrum.

torsdag 10 januari 2013

Knivrecension Böker Plus "Whale"

 Designersamarbeten I, Ansø


"The Whale" - valen är ett samarbete mellan tyska Böker och den danske designern och knivmakaren Jens Ansø. Han är en av mina absoluta favoritdesigner ända sen jag hittade hans knivar på nätet för några år sedan. Knivarna kännetecknas ofta av djärva former, organiskt formade blad och skulpterade, närmast "topografiska" handtag ofta i titan och G10. Tyvärr tillåter inte min ekonomi att jag köper originalen och då är det särskilt trevligt när han  gör serieproducerade knivar tillsammans med kända tillverkare till mer överkomliga priser. Det här är inte den första av hans modeller som Böker producerar och även Spyderco har knivar i utbudet som bär hans namn.

Böker Plus Whale

Den här specifika modellen lär vara inspirerad av hur en knölval ser ut i profil när den kommer till ytan. Det kanske inte är den mest traditionella formen på en kniv men handtaget är mycket ergonomiskt och bladformen tämligen praktisk med såväl en stark och vass spets som en rejäl buk för den som önskar det. Kniven har också en design med öppen rygg vilket gör den relativt lätt att hålla ren. Hela kniven kan också demonteras med de numera i knivsammanhang så gott som standardiserade torxskruvarna.

Originell tvist på i grunden klassisk bladform

Bladet är enhandsöppnat via en rejäl "thumbstud" (någon som vet ett bra svenskt ord för detta?) som när kniven är öppen förstärker designen då den påminner om ett öga. Bladgodset mäter 4 mm och det är relativt grovt för en kniv av den här storleken vilket gör den stadig. Tack vare en mycket flack skålslipning är inte stålet bakom eggen massivt vilket bidrar till goda skäregenskaper, särskilt i mjukare material. Vilket är bra om kniven exempelvis används för matberedning ute. Stålet är ett för europeiska knivar tämligen klassiskt 440C, inte ett dåligt stål om det är rätt härdat. Det ger inte några extrema egenskaper och inte de mest hållbara eggarna på marknaden men å andra sidan är det segt och tämligen lätt att skärpa. Frånvaron av "superstål" bidrar också till att hålla priset nere. 

Kniven har bladlåsning av "linerlock"-typ (Michael Walker LinerLock) och bladet är försett med teflonbussningar för att det skall löpa mjukt. Låset klickar i med ett distinkt ljud och är inte så segt som kan befaras då själva ramen och låsningen är av titan. Det är inte sällan som kombinationen av det materialet och stålet i själva bladbasen kan ge en viss seg känsla när man skall fälla ihop kniven eftersom titan normalt har betydligt lägre hårdhetsgrad än stål och därmed slits snabbare. På lite dyrare knivar kan detta lösas genom att ytan på titanet hårdanodiseras eller genom att den yttersta delen av låsarmen är av stål och kan bytas ut.

Flödande linjer även i hopfällt läge

Fördelen med materialvalet är att det gör kniven lätt. Det gör också att kniven utseendemässigt blir mycket elegant då den grå titanramen harmonierar med skållorna i G10 som polerats till en mjuk satinfinish. Fick/bältesclipet är även det i titan och kan tas av men inte flyttas till någon annan position än den ursprungliga. Det är monterat för att bäras på höger sida med bladspetsen uppåt. Handtaget har även ett rejält hål för fånglina om sådan önskas.

Clip i sober titan

Knivens flödande linjer och handtagets kurvatur gör att det passar åtminstone min hand tämligen väl. Bladet känns som en naturlig förlängning av armen. För bättre grepp finns en grund urfasning för pekfingret och sidorna på kniven är mjukt välvda. Det tillsammans med materialet gör att greppergonomin är mycket god. Lyckligtvis är kniven befriad från räfflor ("jimping" som är bland andra "Nutnfancys"* favoritord), en företeelse jag för det mesta inte uppskattar. Vissa, särskilt amerikanskt designade knivar, kan vara så fulla med urfräsningar att kniven nästan blir vass och knappt går att hålla i (exempelvis CRKT "Ryan mod 7") samt fastnar i materialet i byxor och fickor. Är en kniv rätt utformad så brukar materialet i handtaget tillsammans med formen på detsamma ge grepp nog.

Ett exempel på god ergonomi i vacker förpackning

Avsaknaden av frästa skåror gör också att den här kniven får ett renare utseende. Den är något så ovanligt som en kniv som är vacker i såväl hopfällt som utfällt läge. Den är ett gott exempel på enkel ren estetik. Något av ett nordiskt varumärke när det gäller design i allmänhet.

Just mitt exemplar har mycket bra finish och passning i materialen. Bladcentreringen är nära nog perfekt och den låser mycket distinkt utan att fastna. Bladet har inget spel vare sig i sida eller upp och ned. Något jag förväntar mig från en kniv i den här prisklassen. Får dock se hur den slits över tid. Jag har inte den bästa erfarenhet av just titan. Exempelvis har låsarmen på min Benchmade AFCK vandrat en del när den nötts vilket givit upphov till ett litet glapp i höjdled.

"The Whale" är annars kosmetiskt nästan perfekt, särskilt om priset tas i beaktande. Möjligen skulle några av kanterna på särskilt titandelarna få vara lite mer rundande om jag fick önska något. En annan, mycket liten, detalj är att det skulle vara lättare att öppna kniven om det var längre mellan handtag och "thumbstud. Sen kan alltid stålsnobbarna önska sig finare stålkvalité. 


Elegans definierad

Om man som jag gillar stilren design och Jens Ansø så är "Valen" nästan ett måste i samlingen. Utformningen är okonventionell men ändå praktisk med ett nästan klassiskt "flåblad" som är väldigt funktionellt. Det gör att kniven kan tilltala både den som är samlare men även tjäna som brukskniv. Att den tillverkas av Böker i deras "Plus" kollektion med utveckling i Tyskland och produktion i Kina gör också att priset inte blir astronomiskt. Själv köpte jag kniven genom White Mountain Knives.


Specifikation:

Längd utfälld: 194mm
Vikt: 108g
Bladlängd: 80mm
Godstjocklek: 4mm
Bladstål: 440C
Handtag: G10, polerad

Producerad: Böker Manufaktur Solingen, tillverkad i Kina


/ J - Ahab wannabe

*en känd youtuberecensent av bl a knivar, för den som inte känner till honom

Jag erkänner - jag är en KnifeoHolic

Så här formulerade jag mig för några år sedan när jag introducerade knivar på schemat på min i huvudsak cykelinriktade blogg "Cykligare".


- Om passionen för spetsiga och skarpa föremål


Dags att introducera den samlade menigheten för lite bredare intressen på den här bloggen. Förutom de mer allmängiltiga som cykel, friluftsliv, schack, krukväxter, matlagning, litteratur, film och musik så har jag några mer obskyra intressen och även dessa kan understundom behöva ventileras i detta forum.  

Har i förbifarten noterat att antalet sidor författade på svenska som rör knivar inte är så stort, åtminstone inte när det kommer till bloggar. Så det är dags för ett litet erkännande. Ja - jag är en "knifeoholic" (ett uttryck som näppeligen finns på svenska) och kommer därför att då och då författa lite små texter kring detta ämne.

Jag är mycket intresserad av och samlar på knivar. Eller samlar och samlar, så medvetet var det inte från början. Jag gillar av olika orsaker skarpa spetsiga föremål (får redogöra för varför vid annat tillfälle) och har under åren ackumulerat ett större antal. På senare tid har väl delar av den högen antagit formerna av en samling. Inriktning fällknivar och moderna diton med fokus på "tactical" och "EDC" där något märke som t ex Spyderco förekommer oftare än andra. Många av uttrycken och begreppen finns knappt på svenska och det lär därför bli lite svengelska emellanåt. Så en liten ordlista kanske kan vara på plats. Men förutom de ofta förekommande fällknivarna så har jag en och annan kökskniv, lite skandinaviska knivar, några dykarknivar, kastknivar och en bunt moraknivar i högen.


Ett av de senaste tillskotten, Böker Whale by Jens Ansö


Tanken är dock att skriva texter på svenska om diverse knivrelaterade ämnen. Lite recensioner, en del bilder och kanske någon artikel om stålsorter eller vad som faller mig in. Mest för min egen skull men någon kan kanske tänkas vara intresserad.


/ J - ett knivigare jag...