måndag 17 februari 2014

Knivrecension Harnds Viper CK6015

- En Kinakniv med eget namn och utseende



Idag tänkte jag presentera ytterligare en kniv från Kina som får representera fler steg i rätt riktning vad beträffar kinesiska tillverkare och som visar på goda intentioner och når nästan ända fram. Kniven har döpts till "Viper" och kommer från Harnds.

Harnds Viper

Namnet "Harnds" har en något märklig förklaring som nog kan sägas vara en typiskt kinesisk konstruktion*. Det lär vara en ordlek med de två engelska orden "Hardy" och "Handy". Det gör det aningen svårt att uttala men tanken var från grunden säkert god eftersom de gör verktyg av lite olika slag och hela företagsnamnet lyder "Harnds Knife & Tools". Det kan läsas på knivbladet om man råkar vara innehavare av ett mikroskop.

Om föreliggande kniv kan annars sägas att den inte är mikroskopisk utan snarare ovanligt stor och stabil för att vara av kinesiskt ursprung då de oftare är mindre i formatet som exempelvis den tidigare recenserade SRM 763.

En stabil och enkel kniv

Jag köpte den här kniven företrädesvis för att den inte framstår som en uppenbar kopia av någon annan kniv och för att den har en enkel och rak formgivning som andas funktion. Ibland vill man bara ha något avskalat. Det skall jämföras med några andra modeller från Harnds som är tillgängliga på nätet som är riktigt anskrämliga åtminstone på bild.


Blad


Bladformen och slipningen är några av knivens största förtjänster och det jag lade märke till först när jag tittade på bilder av den här kniven. Det är en enkel droppoint på strax över nio centimeter med något så pass ovanligt för sammanhanget som ett helt flatslipat blad. Ett blad utan krusiduller. Stålet har försetts med en tilltalande halvpolerad satinfinish. Det enda som kan tänkas ställa till det med bladets utformning är att skivan för enhandsöppning kan vara något i vägen vid genomgående skär nära handtaget. Den sitter nämligen en bit ut på bladryggen vilket är tvunget för att ge en bra öppningsrörelse. I praktiken är det inget jätteproblem har jag märkt eftersom bladet normalt vinklas aningen bort från det som skärs när man tar i. Det är sällan man utför "pushcuts" rakt ned så nära greppet. Men visst tappar man någon centimeter skäryta närmast handtaget där man är som starkast. Så en täljkniv är det inte. 

Dropoint i 9Cr18MoV

Kniven har en blygsam ricasso med ett litet urtag för att underlätta slipning vilket för det mesta är en detalj jag uppskattar. Det kan annars i vissa fall vara svårt att få till eggen hela vägen in mot basen tycker jag. Urgröpningen på den här kniven är tyvärr felplacerad i relation till eggen eftersom den befinner sig i ricasson där godset är grovt. Får se om jag försöker ändra på det när kniven slipas om. Är det för övrigt någon som vet vad "sharpening choil" kan tänkas heta i svensk knivterminologi är jag tacksam!**

En annan detalj som inte är helt lyckat om än elegant att ansatsen till slipningen inte är vertikal utan sveper ut över bladet i en båge från ricasson. Det ser bra ut men gör att man tappar lite egg närmast hälen eftersom det är svårt att komma åt med slipsystem. Tyvärr är det ett mycket vanligt fel även på knivar som kostar betydligt mer än den här.

Inte helt rätt utfört för att underlätta slipning som det är tänkt

Stålet är 9Cr18MoV vilket för övrigt är en av de finare kinesiska stålen och är motsvarigheten till europeiska 440C om jag inte misstar mig. Som en passus kan tilläggas att om man köper en kniv vars blad är märkt "440C" och är tillverkad i det stora landet i öster är det troligen det här stålet som erhålls. Det gäller exempelvis alla knivar från Böker som inte är producerade i Solingen, Tyskland. Om det är ett bedrägligt förfarande eller ej kan förstås diskuteras eftersom stålkompositionen lär vara tämligen likartad.

Bladgods på 3,2 mm

Godstjockleken på Viper är strax över 3 mm vilket inte är så grovt för den här storleken på blad och bidrar tillsammans med flatslipningen till de goda skäregenskaperna. Hårdheten uppges till 58-60 HRC och ligger den inte under 58 så borde uthålligheten på eggen vara bra även om det förstås finns ytterligare parametrar i den ekvationen. Kniven anlände pappersskärarvass men inte mer. Primäreggen är ganska brant och jag kommer att göra den bredare för att få flackare vinkel och därmed mindre stål bakom eggen när jag väl slipar om den. Eggen är någorlunda jämnt anlagd men det har slarvats lite fram emot spetsen där den inte är helt symmetrisk. 

Bladet roterar kring en justerbar pivotskruv och är lagrad med tjocka nylonbussningar som inte är av högsta kvalitet. Trots det löper de extremt lätt och kniven är överraskande nog mycket mjuk att öppna och stänga med tanke på plasten. Det återstår att se hur hållbara de är i långa loppet. När det gäller livslängd är bronsvarianter att föredra. Nu lär detta inte bli något problem för mig personligen eftersom jag har en hög knivar och skiftar mellan dessa. Sen finns det i ärlighetens namn många knivar jag föredrar framför den här så den lär inte användas så frekvent att den slits ut. Men för den som funderar på att skaffa en enda  kniv och hålla sig till den är alltid hållbarhet en faktor att räkna med.

Bladet är hyfsat centrerat men drar  något åt höger på mitt exemplar. Dock inte så mycket att det stör eller skrapar i någonstans. 

Föredömligt liten text och logotyp


Sen vill jag likt Fylking utbrista i ett äntligen - en kniv som inte har löpsedelsstora loggar och hela jäkla romaner författade på bladet! Visserligen finns text på bladet men den är föredömligt liten. En diskret logga på ena sidan och en liten knappt synlig text med knivnamnet och bladstålet på andra sidan är det enda. Idealet för mig är sterila blad. Möjligen kan jag tänka mig en diskret logotyp om den är snygg. Som motpol och avskräckande exempel kan det mesta från CRKT tjäna. 


Handtag


Skollorna är gjorda av G10 som färgats lerbruna med ett mönster som associerar till modellnamnet "Viper", huggorm. Det diamantformade ormskinnsmönstret ger gott grepp och är en av de strävare jag stött på när det gäller kinaknivar. En riktigt bra och ovanlig detalj är att materialet är mer slipat och därmed mjukare på clipsidan så det inte sliter lika hårt på materialet i kläderna och gör kniven lättare att dra. Ytan och den differentierade texturen ger en lyxigare känsla.

Komfortabelt grepp i G10

Passning och toleranser på kniven är överlag godkända men jag upplevde kanterna på G10-skollorna som aning vassa så jag tog fram sandpappret och rundande av dem något. Efter det är handtaget riktigt bekvämt.

Sen kommer vi till den eviga avvägningen när det gäller framförallt lite större fällknivar. Bredd på handtaget kontra hur lätt den skall vara att bära. I det här fallet är greppet stadigt och brett nog även för tyngre arbete under längre tid. Det som kunde förbättras är att förse kniven med tunnare glidbussningar vilket minskat gapet i stålramen, gjort handtaget något mindre fyrkantigt i profil och därmed ökat komforten än mer. För även om kanterna på stålet är väl rundade även på insidan känns de när man tar i och ett handtag som inte har höjd nog har en tendens att rulla i handen.

Annars gör den raka formen på handtaget att det torde passa de flesta händer och det är rymligt nog även för dem med större labbar än mig. Det neutrala handtaget gör också att det är lätt att skifta mellan olika fattningar.

Ett ganska brett handtag med kraftigt icke urborrat chassi. Stabilt men tungt

Kniven är liksom de flesta fällknivar idag ihopskruvad med torxskruvar. Hur kvaliteten på dem är på den här kniven kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte plockat isär den än. Dessvärre är materialet i skruvarna på kinesiska knivar ofta mjukost eller åtminstone icke härdat stål. Det är sällan de håller för upprepade försök att plocka isär och sätta ihop. Har man otur får man inte loss dem alls om de är fastsatta med gänglåsning av något slag vilket brukar leda till att skallarna blir runda direkt.

Tyvärr har kniven överdimensionerade liners som inte är lättade på något vis vilket gör att kniven är något för tung för min smak även om det till viss del är en vanesak. Enda fördelen jag kan komma på med att inte ha urborrade liners, förutom kostnadsbesparingen för tillverkaren förstås, är att det faktiskt inte fastnar lika mycket skit på insidan av kniven i och med den släta ytan. 160 gram är annars något som känns i handen. De som uppskattar en lite mer robust känsla i sina knivar lär dock uppskatta det.

Kniven är någorlunda välbalanserad om än lite baktung eftersom bladet inte förmår väga upp vikten från det rätt grova handtaget. Jämviktspunkten återfinns i bakkant på urgröpningen för det styrande pekfingret. Men det är inte så illa att kniven känns obalanserad. 

Förresten vill jag utbrista i ännu ett "äntligen"! Handtaget saknar alla former av "jimpings" förutom de som återfinns på låsarmen. Även de är för övrigt överflödiga. Alla har vi våra käpphästar när det gäller knivar och jag har ett helt stall. En av dem är att jag avskyr "jimpings"/frästa spår med få undantag.


Öppning och lås


"Viper" är mycket enkel att öppna och stänga vilket är egenskaper jag fäster stor vikt vid hos en fällkniv som skall användas till vardagsbruk. Ofta håller jag i någonting jag inte vill lägga ifrån mig när fickkniven skall användas och då vill jag få ut bladet utan krångel. Av samma skäl är det nästan än mer intressant att det enkelt går att stoppa undan den igen.

Kniven öppnas med skiva istället för tumknopp. Vanligtvis föredrar jag knoppar framför diskar och favoriserar hål i bladet eftersom de tenderar att vara minst i vägen och lättast att nå. Men i det här fallet fungerar lösningen bra på flera sätt. Dels har plattan placerats så att den är lätt att nå och ger bra vinkel för att både snärta ut bladet och fälla ut det stilla och lugnt allt efter tycke och smak. Dels så inverkar det mindre på utseendet. På den här kniven bidrar skivan till att bladet får renare linjer. Den ger också ett bra stöd för tummen att vila på om kniven greppas på det viset.


Harnds variant på enhandsöppning

Ytterligare en liten fördel med det överdimensionerade godset i handtaget är att linerlocken blir extremt stadig för den som fäster vikt vid låsstyrka. Den låser bra och säkert och kniven glappar inte kännbart åt något håll. Som sig bör är pivotskruven justerbar. Visst finns det bra knivar med nitad konstruktion, Al Mar och vissa Spydercomodeller kan tjäna som exempel på det men då talar vi om andra prisklasser för att få precision i konstruktionen. På billigare knivar föredrar jag att det finns möjlighet att själv skruva i efterhand.

Låsarmen är lättåtkomlig och bjuder inte så hårt motstånd vilket bidrar till den smidiga hanteringen. Räfflorna på den är inte alltför grova men änden på den är vass vilket är en miss som jag ämnar åtgärda. 


Att bära


Nu kommer vi till en av knivens akilleshälar. Den är tämligen stor och har därtill ett brett handtag vilket gör att den känns lite klumpig att ha i fickan. Men som tidigare sagts är det en avvägning mellan bärkomfort och hur mycket handtag som eftersträvas. Det är dock en faktor som får vägas in i sammanhanget och ofta får mig att söka mig mot knivar med slankare form om de skall bäras som vardagsknivar. För mig är formen på handtaget viktigare än storlek och vikt i sig. Ett exempel på det är Spyderco Police som är mycket diskret i fickan trots att det är en lång, tung best i stål och därför fått mycket tid i fickorna förr om åren.

Clipet gör det som förväntas och håller kniven på plats. Det låter kniven sitta djupt i fickan och det sticker inte fram onödigt mycket handtag och till viss del kompenserar clipet för knivens storlek. Men frågan är om den som designade det hela led av mindervärdeskomplex eller råkade vederbörande bara slinta vid ritbordet? Clipet är nämligen onödigt långt och tycks fortsätta i evighet vilket ser ytterst märkligt ut och fyller ingen funktion.

Visserligen fungerande men extremt långt clip

Det är för övrigt inte flyttbart utan man får snällt finna sig i att bära kniven på höger sida med bladspetsen nedåt som tillverkaren tänkt sig. Fördelen med den lösningen är att man slipper skollor och handtag fulla med borrhål vilket förfular och ger mer håligheter för smuts att fastna i. Nackdelen är förstås att det inte finns några alternativ om man t ex råkar vara vänsterhänt eller bara känner sig ombytlig till humöret.

En detalj till som är negativ är att toppen på clipet sticker ut för mycket och är för spetsig. Det är inte bra då det riskerar att haka i och repa upp saker. Det är ett problem som då och då dyker upp när den som ritat clipet inte tänkt till fullt ut.


Sammanfattningsvis


Tja, vad ska man egentligen säga om den här kniven och andra av dess slag? "Viper" är på många vis typiskt kinesisk och saknar aningen personlighet och charm men är egentligen inte dålig även om den har några missar här och där. Den här sortens knivar har ingen historia eller känt mönster att bygga på utan får klara sig på andra meriter och då är det förstås viktigt att dessa är bra. Det är ingen Laguiole, Navaja, Case, eller ens Buck eller Spyderco.

En bra slit- och slängkniv för små slantar

På något vis tycks det finnas en skillnad mellan känslan av att en kniv är massproducerad vilket förstås alla icke handgjorda knivar är och att den faktiskt är det. Den här kniven är ett gott exempel på det första men tar ändå några trevande steg åt rätt håll. Vad jag saknar är till exempel att de kinesiska tillverkarna gör mer med egna lokala knivtraditioner med moderna material. Det kunde bli en höjdare.***

Den här kniven från Harnds är även något tung och har försetts med för tjockt handtag för att vara optimal i mina ögon. För att förvandla den från en bra till en riktigt bra brukskniv skulle den generellt behöva något vekare material faktiskt. Tunnare bussningar i annat material, inte lika tjockt gärna urborrat stål i handtaget samt slankare G10 så hade kniven både blivit väsentligt mycket lättare samt aningen mindre fyrkantig i greppet. Trots att priset då gått upp något hade det gjort kniven betydligt mer attraktiv.  

Det positiva är att det är trevligt med en design från Kina som inte är stulen. Lägg därtill en enkel och rättfram form med ett flatslipat blad i relativt bra stål och ett handtag som inte är överarbetat och du har grunden till en bra kniv. Uförande och passform är goda om än inte perfekta och priset som vanligt förmånligt. För den här kniven betalade jag runt 17 dollar inklusive frakt.

Priset är en viktig faktor i ekvationen eftersom knivens tillkortakommanden måste ställas i relation till det. Förbättrad design, eget formspråk, bättre material och därmed mer känsla av exklusivitet är något som vanligtvis kommer med högre prisklasser. Så är det "prestige" eller samlarvärde i någon form som eftersträvas bör den här och liknande knivar förstås undvikas.

Det här kan dock vara en kandidat om man söker en stabil något större fällkniv till lågt pris som ändå fungerar. Priset gör att man inte behöver vara rädd om den eller gråta blod om man råkar tappa den i en sjö någonstans under fisketuren.



Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Vikt: 160 g
Bladlängd: 93 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: 9Cr18MoV, 58-60 HRC
Handtag: G10 på stålliners
Lås: Linerlock

Producerad av: Harnds, tillverkad i Kina


/ J - för tillfället fast i österled

* Detta med ordlekar är inget ovanligt när företag i Kina skall hitta på namn för andra delar av världsmarknaden. T ex finns "Land" vilket är SanRenMus namn på några av sina större modeller. De tre tecknen San, Ren och Mu skall tydligen betyda just "land". Någon mandarintalande person får gärna rätta mig om jag är felunderrättad.
 ** Understundom tycker jag att det kan bli lite mycket "svengelska" men uttryck som "liners", "framelock", "fingerchoils", "sharpening choil", "jimpings" etc är ibland svåröversättbara och tämligen exakta från början. 
*** Ett av de få exemplen jag känner till är Linton Cutlery's "Patzland" som bygger på samma mönster som Bob Lums och Spydercos "Chinese". Förutom den modellen har jag inget gott att säga om Linton.

fredag 7 februari 2014

Knivrecension SanRenMu 763

- Den perfekta fickkniven del 12 

Som kontrast till det förra inlägget om knivar som behandlade de gråzoner som finns när det gäller formgivning av vassa föremål så kommer här att följa några stycken presentationer/ recensioner av knivar från Kina som inger mer hopp om sakernas tillstånd och att visar på att allt inte är piratkopiering. Den första av dem sorterar under rubriken "Den perfekta fickkniven" och kommer återigen från SanRenMu.

Dagens inlägg är dessutom rena reafyndet. Två för en inte bara sett till pris på knivarna utan även för att dagens recension täcker två versioner av samma kniv. Så det är lika bra att ni läser texten två gånger när ni ändå håller på.

Recensionfynd 2 för 1 - SanRenMu 763

Vi blickar som sagt återigen österut och konstaterar att Kina och SRM utöver sin OEM-tillverkning börjar kunna det här med att producera små framgångsrika budgetfällknivar även under eget namn. Förutom succén med modell 710 som numera verkar vara omdöpt till 7010 har även 763 gjort sig ett namn vid det här laget. Det började först viskas bland budgetentusiaster och på forum för något år sen om att det var en bra kniv med tanke på att den nästan inte kostar något. Nu pratas det allt oftare om att det är en bra liten kniv utan lika många prisreferenser inblandade i jämförelsen med konkurrenterna. 

SanRenMu 763

Det här är en intressant kniv ur flera aspekter. Modell 710 blev som sagt en framgång men den var också starkt influerad av en liten Sebenza vilket gjorde att den så att säga inte stod på egna ben. Därtill låg formspråket alltför nära inspirationskällan. SRM 763 skiljer sig från 710 genom att den blivit en framgång på egna meriter. Det är bara att hoppas att det är ett generellt kinesiskt trendbrott bort från kopior och plagiat mot fler och bättre egna idéer. Det vore ännu roligare om det från Kina kunde komma fler knivar med uttalat etniska eller traditionella mönster i moderna material. En sådan utveckling ser jag fram emot.


Blad


Modell 763 har ett enkelt 6,5 cm långt droppoint-blad som är relativt brett i relation till sin längd vilket gör att det påminner om ett flåblad i miniatyr. Det ger en kraftigare buk än vanligt på en så pass liten kniv vilket ökar eggens längd. Bladet har en kort falskegg på toppen och ryggen är försedd med "jimpings"- urfräsningar som faktiskt fungerar. De ger fäste utan att gnaga hål på fingrarna. Men jag är fortfarande av uppfattningen att de kan avvaras.

Det kan tilläggas att SRM gör något så ovanligt som att lista den aktuella längden på eggen som bladlängd. Ett mått som inte alla använder men som underlättar för den som letar kniv.* Som jämförelse kan nämnas att trots kortare totallängd på bladet så har SRM 763 samma längd på eggen som en Spyderco Delica 4. 

Skålslipat droppointblad med en liten falskegg

Godstjockleken är ingen överraskning för den som känner till SRMs knivar då alla modeller i deras "EDC"-sortiment baseras på ett 2 mm stål. Eftersom slipfasen är hög på den här kniven och bladet tunt så ger det ovanligt goda skäregenskaper även vid genomgående snitt för att vara en skålslipning. Detta blir tydligt när man skär saker som papper och kartong där kniven är riktigt bra.

En udda detalj är att bladstoppet i kombination med främre delen av handtaget är utformat för att fungera som kapsylöppnare när bladet befinner är infällt. En funktion vars nytta kan diskuteras. Fördelen är att anläggningsytan mellan bladtang och bladstopp ökar vilket minskar slitaget där.

Bladtangen dubblerar som kapsylöppnare

Knivarna kom riktigt vassa och eggarna är någorlunda symmetriskt slipade och väl gjorda vilket jag nästan kommit att förvänta mig av SRM vid det här laget. För att göra billiga knivar så har de genomgående hög precision i tillverkningen. Det tyder på bra kvalitetskontroll om jag nu inte haft tur vid upprepade tillfällen.

Eggen håller även skärpan relativt bra för att vara ett 8Cr13MoV-stål så härdningen verkar även den vara adekvat. Uthållighet är inte ett av det stålets främsta egenskaper annars. Som vanligt är det någorlunda rosttrögt och går att få godkänt vasst. Som ni märker haglar inte superlativen över stålet men relationen mellan pris/prestanda är inte dåligt. Det är bara det att det inte är något toppstål vi talar om.

Vad vi kommit att förvänta oss på budgetknivar från Kina  - 8Cr13MoV-stål

Kniven skär bra i de flesta material men är bäst på småsaker som plastförpackningar, papper, kartong, rep/snöre, tyg o dyl. De är dugliga i trä men som väntat inte i närheten av en kniv med därtill anpassad slipning och geometri. Därtill är även handtaget lite för kantigt. Men till mat fungerar den förvånansvärt bra så länge man inte skär genomgående snitt i hårda rotsaker till exempel. Men det är nästan givet med tanke på skålslipningen och det korta bladet. Det är trots allt ingen kockkniv. Men som "allkniv" eller skalkniv fungerar den ändå relativt bra. Jag har prövat den på lite av varje som att skala vitlök, hacka schalotten, skiva potatis, morötter, palsternacka och rotselleri, skära gurka och tomat och strimla sallad samt putsa kött. Allt för att få en känsla för kniven.

Jag gillar trots allt det här bladet. Visst, det kunde varit flatslipat och visst händer det att tumpinnarna är något i vägen vid genomgående skär men bara i vissa angreppsvinklar och det gäller å andra sidan för nästan alla knivar med den typen av enhandsmanövrering. Men som ett allround "EDC"-blad är det mycket funktionellt och fyller de flesta av mina behov tämligen väl. Ett exempel på att det finns lite tanke bakom formen är att om 763 greppas med tummen på bladet vilket är ett tämligen naturligt grepp på den här kniven så hamnar kraften från handen när den vinklas framåt rätt ned på knivens buk. Det gör den lätt att kontrollera och ger bra kraft. 


Handtag


Kniven finns i två versioner med olika handtagsmaterial (LB-763, GB-763) där den ena versionen har skollor av aluminium och den andra av G10**. Egentligen är det ett mellanting mellan skollor och handtagssidor då kniven har ett kort chassi med korta "liners" i vilka låset är fäst. Ryggen på handtaget utgörs av en distans i brun FRN på båda modellerna. Den bakre delen av handtaget har ståldetaljer som tjänar en dubbel funktion dels som fäste för clipet och dels som extra stort fånglinehål. Båda knivarna är hopskruvade med 1,5 mm insexskruvar med undantag för pivotskruven som justeras med en 2 mm insexnyckel. Noteras kan dock att skallarna på skruvarna i handtaget på G10-versionen är betydligt större än de på aluminiumkniven.

Version med utförande i G10 i förgrunden och aluminium i bakgrunden. Notera de olika storlekarna på skruvhuvudena


Annorlunda variant av lösning på fånglinehål

LB-763 har en greppig och bra G10 som ger en viss lyster och återkastar ljus när kniven vinklas på ett sätt som nästan påminner om kolfiber. Greppet känns stabilt trots att det är en liten kniv vi talar om. Det svartanodiserade aluminiumhandtaget på LG-763 är betydligt halare eftersom ytan är helt slät. 

Förutom att ge annan textur så väger aluminiumhandtaget också något mer. De få extra grammen känns faktiskt och i kombination med metallen ger det ett mer solitt intryck. Vilken version som är att föredra är en smaksak. Den ena kniven känns mer gjuten i handen medan den andra är lättare att få upp och ned ur fickor p g a mindre friktion. Är man ambivalent som jag skaffar man båda!

Sen finns det förstås något man alltid få ta med i beräkningen när man talar om knivhandtag här uppe i norr - temperatur! Metallhandtag av olika slag allt från enklare stål och aluminium till dyrare titan och zirkonium har en tendens att  bli kalla när kvicksilvret droppar och helvetet fryser till is. Material som G10 och micarta liksom trä känns varmare att ta i.

Aning kantigt men relativt ergonomiskt ändå

Greppet är förvånansvärt bekvämt trots det aningen kantiga utseendet. Visuellt påminner det om några Cold Steel-modeller som "American Lawman" och "Mini AK" tycker jag. Men det är klart att eftersom kanterna inte är runda är det inte en kniv man greppar hårt om och går loss på en 2x4" och täljer en timma eller två. Då kommer man att få blåsor i händerna var så säker. Men med tanke på knivens storlek så är det kanske inte heller det tänkta användningsområdet. 


Öppning och lås


Öppningen sker med typiska dubbelsidiga tumknoppar vars mönster biter rätt bra i fingret. Det ger gott fäste och de fungerar väl och tur är det för de är placerade för nära handtaget för att det skall vara perfekt enligt mitt tycke. Kniven är extremt lätt att fälla ut och framförallt in. Mycket av smidigheten kan härröras till låset.

Benchmade har patent på sin "Axis-lock" men det finns ändå flera varianter på den typen av lås på marknaden som endast skiljer sig marginellt i utförande sinsemellan och delar samma grundprincip. Som exempel kan nämnas det pensionerade "Ultra-lock" från Cold Steel som nog var aningen för likt för att få finnas kvar på marknaden vilket förde det goda med sig att det banade väg för deras Tri-Ad-Lock istället. Sen finns "Piston-, och Arc-lock" från SOG, "Bearing-lock" från Spyderco och Benchmade har dessutom sin egen "Rolling-lock" som komplement.

SRMs version skiljer sig lite från Benchmade vad gäller t ex vinklar mot knivtangen och distans som bulten skall färdas för att låsa. Så utförandet är inte exakt lika förutom i funktion men nog rör det sig om en kopia i allt väsentligt. Om det är en av Benchmade godkänd dito för den inhemska kinesiska marknaden eller ej har diskuterats på diverse forum. Själva handhavandet är dock väsentligt trögare än originalet då fjädrarna är styvare åtminstone inledningsvis. Men så är Benchmade också i jämförelse med det mesta i knivväg extremt mjuka att öppna och stänga.

Kniven öppnas med tumknoppar och låser med Axis-lock

Knivarna har efter ett tags användande blivit mjukare och smidigare men det återstår att se hur de små "763-orna" håller över tid med tanke på att originalet ibland rapporterats ha haft problem med sina "omega-fjädrar", de små fjäderstålen som håller låsbulten på plats och gör att den kan röra sig. De har helt enkelt gjort sig kända för att gå av ibland. 

Något som bidrar till bättre livslängd på låset är att låsbulten är roterande vilket förhindrar att metallen slits ojämnt och därmed att platta ytor bildas. Den är dessutom justerbara vilket jag noterade häromdagen då en av knivarna i samband med att jag började skriva den här texten helt enkelt kärvade ihop totalt. Först förstod jag inte var som hänt och tyckte att det var ödets ironi att den gick sönder med tanke på att jag plitade på en recension. Sen studerade jag konstruktionen närmare bara för att se att själva bulten satt sig på tvären och att den inte löpte i sitt spår som den skulle. Efter att ha spänt skruvhuvudet fungerar kniven utmärkt igen.

Om man bortser från att de inledningsvis var lite tröga, på gränsen till svåra att släppa med en hand så är själva funktionen utmärkt. De låser stabilt, säkert och hårt. Ingen av knivarna har något som helst glapp vare sig i sidled eller höjdled vilket är särskilt imponerande med tanke på prisklassen men något jag har kommit att förvänta mig just från SanRenMu som snabbt blivit mitt favoritmärke bland de helkinesiska tillverkarna bl a av det skälet. Kvalitén är ofta utmärkt och lägger man därtill pris i ekvationen är de svårslagna i budgetklasserna. Särskilt gäller det jämfört med andra kinesiska konkurrenter. 


Att bära


Knivar i den här storleken går förstås utmärkt att bära lösa i fickan kanske försedda med en extra fånglina för att kunna fiska upp dem lättare. Men vill man bära dem med clip så finns förstås sådana liksom på de flesta moderna fickknivar idag.

Stålet i clipet är lagom spänstigt och håller kniven väl och utseendet är inte för pjåkigt. Clipet är en vikt variant vilket gör att kniven kommer långt ner i fickan. Ungefär en centimeter av handtaget sticker upp vilket är lagom mycket för att man skall ha något att greppa om när det är dags att famla efter sitt redskap. Den greppiga ytan på G10-kniven gör att det är den svårare av de två att hala fram och stoppa undan. Båda lider en aning av att bulten på låset sticker ut en bit utanför handtaget och river mot byxtyget.

Ett fungerade clip

Clipet fäster stabilt med skruvar i stålförstärkningen i den bakre delen av handtaget. En viktig detalj är att fästet är försänkt i sidorna vilket gör att det trots att clipet bara har två skruvar istället för tre inte kan röra på sig i sidled vilket annars är ett vanligt problem med den typen av lösningar. Skruvarna inte är helt lätta att avlägsna emellertid. Jag misstänker att någon form av gänglåsning använts vid montering. Om man får loss skruvarna är clipet flyttbart från höger till vänster sida men kniven kan bara bäras med spets uppåt. Kombinationen av ett flyttbart clip och Axislock gör kniven helt ambidextrös vilket torde glädja våra vänsterhänta vänner. 

Jag tycker om det mesta hos clipet förutom att spetsen som sticker ut en aning är för vass och kan riskera att rispa saker man går emot. Ett fel som tyvärr återkommer hos flera knivtillverkare även bland knivar som kostar mer.

Eftersom mängden stål hålls nere i handtaget bl a genom att inte ha ett helt chassi blir kniven mycket lätt och de båda knivarna väger in runt 60 g där aluminiumersionen (LB) är tungviktaren på 65g och är därmed något tyngre än G10-versionen (GB) med sina 58g.

Sammantaget gör kombinationen av en lätt, liten kniv med ett bra clip att den fungerar utmärkt som fickkniv. De kantiga formerna kan dock vara en nackdel. Enligt mig är rundade former att föredra för lommeknivar vilket för övrigt även är snyggare.


Slutligen


Fit och finish på de här knivarna är anmärkningsvärt bra även om man inte kalkylerar med priset. Bladcentreringen på båda är perfekt, det finns inga oavsiktligt skarpa hörn och kanter, knivarna är någorlunda vassa och eggarna jämt slipade och de låser stabilt utan glapp eller spel. Kort sagt inte mycket att anmärka på där. Stålet kräver dock att man bryner det med jämna mellanrum eftersom det har en tendens att tappa skärpan relativt fort. Handtagen är också kantiga vilket gör att de inte är anpassade för längre tids arbete. Utseendet är aning blockigt och vad man anser om det är förstås individuellt. Rent estetiskt föredrar jag generellt mjukare former som sagt även om det "mekaniskt kantiga industriella" kan få bryta av ibland som omväxling. 

Det övergripande intrycket är annars att de är riktigt sympatiska små rackare. Det som är extra trevligt är att det här är en genuin SRM-produkt och inte en stulen design, med undantag från låset då förstås. Det ryktas dock ibland om att SanRenMu fått tillåtelse från Benchmade att använda Axislock på den inhemska marknaden. Men det var nog isåfall innan de började sippra ut på världsmarknaden via  Exduct, Aliexpress, Dealextrem och eBay m fl sidor skulle jag misstänka.


En kandidat för den som söker en kompetent, billig fickkniv men som kanske inte är den mest personliga

Det här är knivar för den som vill ha bland det bästa och mest välbyggda som finns i den extrema budgetklassen bland fickknivar. Därtill har de ett eget utseende även om den inte är särskilt elegant i mitt tycke men det ger aning karaktär. Sen tycker jag kanske inte är de är snygga, att säga det vore att sträcka sig för långt.

Det här är inte knivar för den som föredrar avancerade stål och den prestige som följer med mer kända märken. Just de här modellerna är inte heller något för den som föredrar mer klassiska fällknivsmönster. Där har SanRenMu andra knivar i modellprogrammet som fyller de kriterierna bättre.

Problemet med många kinesiska knivar är att de inte ger den där känslan av att ge något extra även när de är välgjorda som i det här fallet. De är lite "själlösa". Om det kommer att förändras över tid får framtiden utvisa. Men ett steg i rätt riktning är att avlägsna sig bort från kopieringsindustrin och röra sig mer i riktning mot produktion av egna idéer. Det finns tecken på att är möjligt och SanRenMu 763 är ett sådant. Framledes skall jag presentera några fler diton var det tänkt.

Ytterligare ett rejält kliv vore att styra mot mer originella varianter och mindre moderna fällknivsmönster då skulle SanRenMu bli riktigt intressanta. Det är väl tveksamt om det kommer att ske. Men t ex Ganzo har uppmärksammat efterfrågan och har nu en trebladig stockman i modellprogrammet och det kanske får ses som ett trendbrott?



Specifikation:

Längd utfälld: 156 mm
Vikt: 65, 58g (Alu/G10)
Bladlängd: 65 mm
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, Hrc 57-58
Lås: Axislock
Handtag: Aluminium, G10

Producerad av: SanRenMu, tillverkad i Kina

SRMs hemsida hittar du här.


/ J - ser dubbelt

* Det kan annars vara rejäl skillnad på "bladlängd" och eggens faktiska längd. Särskilt på moderna knivar med "choils" av olika slag. Exempel på detta är knivar från Spyderco, Cold Steel, Strider, och kanske mest extremt hos Sniper Bladeworks där jag tycker förhållandet är närmast parodiskt.
** Intressant att det på hemsidan står att det är handtag i FRN vilket det inte är. Det är G10 men samma fel står på fler knivar på deras hemsida där det systematiskt står "FRN" trots att det tydligt handlar om andra material.

söndag 2 februari 2014

Superbowl XLVIII

- Det där gick ju inte så bra...


...om man hejade på Broncos vill säga. 8 - 43 är en av de värsta utskåpningarna i Superbowls historia. 

Efter tolv sekunder gick det åt skogen och sen blev det värre. Några tröstpoäng blev det i slutet av tredje kvarten och de var för all del snygga. Men det är ingen mening att kommentera den matchen mer. Allt, precis allt gick flygfänas väg, grattis Seattle. 

Några sekunder innan slutet inleds, märkligt nog

Frågan är om det är någon mening att gå och lägga sig innan man ska gå upp. Något säger mig att jag kommer att vara trött den här måndagen.


/ J - kaffesugen

lördag 1 februari 2014

Från förfalskning till inspiration

- Några ord om förfalskningar, kopior och plagiat i knivvärlden


Tillägg:

Sen den här texten skrevs har den här delen av knivvärlden fullständigt exploderat men grundtankarna är ännu aktuella.


Det sägs ibland att kopiering är den finaste formen av smicker men i knivvärlden liksom inom många andra områden är varumärkesintrång ett problem. Jag tänkte här belysa några exempel på olika varianter av fenomenet och kort delge er några synpunkter i frågan.

Utan att fördjupa mig alltför mycket i ämnet och riskera att gå vilse i den snåriga djungel som upphovsrätt utgör så går det att konstatera att det finns det en stor skillnad i synen på detta mellan framför allt Kina och "väst" även om de på senare tid kanske har skett ett närmande. Det blir inte mindre komplicerat av att mycket OEM-tillverkning sker i Kina och Sydostasien vilket gör att de flesta varor inte tillverkas där de designas. Lägg därtill att många varumärken köper in färdiga produkter och döper om ("rebrandar") dem och soppan är ett faktum.

I knivvärlden finns idag många förfalskningar/kopior/hyllningar eller vad man nu vill kalla dem. I vissa fall rör det sig om rena förfalskningar och i andra bara att man är mer eller mindre inspirerad av en viss modell eller möjligen karaktäristiska detaljer från ett känt märke. Så har man för all del gjort i alla tider. Populära och framgångsrika designer och modeller har alltid efterapats och det på goda grunder. Men fenomenet kan kanske delas upp i några olika kategorier.

Fällkniven F1 - ett original och en förfalskning, frågan är vilken är vilken?


Förfalskningar


Det som ställer till det mest på marknaden är enligt mig rena förfalskningar där tillverkaren inte bara mer eller mindre lyckat kopierar en kniv utan även märker den med originalets namn. Ett sådant förfarande är bedrägligt på flera sätt. Det gör förstås att ursprungsföretagen förlorar pengar genom delvis minskad eller i värsta fall utebliven försäljning men det uppstår också en risk för "badwill" då produkter med ofta undermålig kvalité är i cirkulation under falskt namn. Som konsument är risken uppenbar att man köper en vara i tron att de är vad de utger sig för att vara om förfalskningen är skickligt utförd och om tillräcklig kunskap hos köparen saknas. Den risken ökar ännu mer när varorna sen säljs i andra hand på auktions- och annonssidor som eBay, Tradera och Blocket. På andrahandsmarknade försvinner rätt ofta kartonger, papper och annan dokumentation.  

Det handlar naturligtvis om ett försök att sälja på ett redan känt och etablerat varumärke och i den kampen tycks de flesta medel vara tillåtna.

Det finns många sätt att känna igen en förfalskning på men det är inte alltid helt enkelt särskilt inte via bilder på internet. Det förekommer också att bilder på original läggs ut men att det är en annan produkt som levereras även om det tillvägagångssättet är mer sällsynt enligt min erfarenhet. En enkel sak att börja med när det gäller att avslöja en förfalskning är förstås prisbilden.* Inte sällan är priserna på kopiorna så låga att det går att fatta misstankar direkt. Den slitna klyschan att "är det för bra för att vara sant..." gäller även här. Inom knivvärlden förekommer inte särskilt många superreor, särskilt inte på kända och eftertraktade modeller och märken. Ett typiskt exempel är F1orna på bilden ovan där orignialet kostar runt 1200 kr på svenska marknaden och förfalskningen kostar runt hundralappen. 

Har man tillgång till den ursprungliga varan brukar det inte vara allt för svårt att skilja dem åt när de väl ligger sida vid sida. Men det är långt ifrån alltid man har det och vissa kopior är mycket lika sina förlagor**. I vissa fall levereras de med reproducerade förpackningar och "orginalhandlingar" vilket komplicerar det ytterligare. Men ett grundtips är att "bekanta" sig med den produkt man skall köpa och jämföra bilder och filmer på nätet. Många modeller finns recenserade på mer än ett ställe. Några på den här bloggen till exempel.

Orsaken till att köpa de här varianterna kan förstås variera. I värsta fall har någon blivit lurad och tror att de köpt ett original. Men det finns också andra mer övertänkta skäl. Det är förstås en fråga om moral om man tycker det är ok och om man då inte stödjer olaglig verksamhet.

Emerson Commander, 100% bluff

Mina personliga skäl till att köpa en kopia då och då är delvis desamma som gjorde att jag tankade ned musik från Napster en gång i tiden. Det är helt enkelt ett sätt att "undersöka" knivar jag hört talas om men inte känt på. Visserligen i enklare material och inte sällan dålig finish men ibland riktigt bra. Som exempel kan min kinavariant av "Emerson Commander" tjäna. Det är en modell jag är intresserad av men då Emerson är kända för att kräva viss tillvänjning och inte alltid hålla högsta kvalité ens som orginalprodukt så är jag inte beredd att lägga ut närmare tvåhundra dollar (samt eventuell tull och moms) plus frakt enbart för att stilla min nyfikenhet. Genom att köpa en billig kopia kan jag åtminstone få en uppfattning om huruvida jag gillar själva grunddesignen eller ej. Knivmarknaden i Sverige är inte sådan att jag kan kila ned till närmsta jaktbutik och känna på de modeller jag är nyfiken på. Det finns bara några få butiker i detta land som har något sortiment av lite finare knivar överhuvudtaget och även där är utbudet av märken begränsat. Så jag har i några fall medvetet köpt kopior och även förfalskningar av några kända knivmodeller för att se om de kan vara något för mig. Det har ju bevisligen inte lett till att jag slutat köpa knivar per se utan snarare tvärtom. Just när det gäller Emerson kan väl i förbifarten tilläggas att ovanan att förse dem med "chiselgrinds" som dessutom är slipade på fel sida är mer avskräckande än något annat. Får se hur Kershaws versioner av dem artar sig.   

Sen finns det en klumpigare form av förfalskning som också är vanlig på diverse, framförallt kinesiska, nätsidor. Det är när man stämplar diverse udda och märkliga tingestar med kända märkesnamn. Det handlar då om skapelser som dessa företag och troligtvis ingen designer någonsin har varit i närheten av än mindre tillverkat. Två företag som ofta dyker upp i de sammanhangen är Gerber och Buck vars namn trycks på de mesta som har en egg.

Inget som Buck varit i närheten av. Foto från Aliexpress

Än mer komiskt kan det bli när man gör en kopia av en modell och sen stämplar den med fel namn. T ex säljs Böker Magnums fällkukri under namnet "Cold Steel" på några nätsidor. Och ännu mer frekvent felaktigt är att de kinesiska sidorna blandar ihop märkesnamn och t ex säljer "Fällkniven" som "Buck" trots att knivarna är rätt märkta för övrigt.


Kopior


En annan variant av varumärkesintrång är kopior av kända knivmodeller men där det inte rör sig om falsk märkning. En tillverkare som tydligt gör så är kinesiska Ganzo som har ett flertal modeller som är nästan exakta replikor av särskilt Benchmades olika knivar. Exempel på detta är "Rift" som blir Ganzo G710, "H&K 14210 Snody" som översatt blir Ganzo G704, "Bedlam" - G712 och "Mini Onslaught" förvandlas till - G711. De förstnämnda är mycket lika originalen och den sistnämnda i allt utom själva öppningssystemet där kopian har "thumbstuds" vilket originalet inte har.

Benchmade Rift? Nej Ganzo G710


Stora delar av Ganzos produktion baseras således på modeller från Benchmade. En annan kinesisk tillverkare som gör på samma sätt är "Navy".

Navy K502 - här den mindre versionen, den större K602 är  ännu mer lik originalet "Anduranz"

Navy K631, ett hopkok av olika Spydercomodeller

Deras modell "K502" ovan är i grunden en kniv av Jürgen Schantz kallad "Anduranz" tillverkad av tyska Cherusker Messer. Ett företag som förvisso inte längre finns. Det andra exemplet jag tagit från Navy försöker inte efterlikna en exakt Spydercomodell men bygger helt på designelement från dem. Kniven är blandning av ett Militaryblad i Endurastorlek med ett lätt modifierat handtag från en "Police" och resultatet blir Navy-K631. Navy har också kopior av knivar från Al-Mar, Benchmade och Bladetech. De  tillverkar också modeller som försvunnit ur sortimentet hos etablerade märken. Ett exempel är deras nytillverkning av Kershaws Gentlemen som blir deras modell "K611".

I båda fallen handlar det alltså om företag som gör kopior men märker dem med eget namn och utger sig därmed inte för att vara något annat än just kopior. Det kan tilläggas att båda märkena gör ytterst välbyggda diton och att det är kompetenta knivar. På så vis är det synd att inte mer av den kraften lades på egna modeller då tillverkningskapaciteten och kvalitén uppenbarligen finns.


OEM-tillverkning och vidareförsäljning


En annan variant av kopior ges ut av OEM (original equipment manufacturer)-tillverkare som beslutar sig att fortsätta med utgivningen av nedlagda modeller. Ett exempel på detta är Benchmades "Vex" som utgått ur sortimentet och som liksom många andra prestigemärkens budgetmodeller tillverkades i Kina och nu kan köpas därifrån. Men eftersom den inte är sanktionerad av Benchmade så är det förstås en förfalskning. Även flera av 5.11s knivar går att köpa direkt från tillverkaren.

Det ges också ut modeller under dubbla namn. Amerikanska CRKTs "Drifter" finns att köpa i två versioner dels som "framelock" i stål men även som "linerlock" med handtag i G-10 båda med tillverkning i Kina. Den sistnämnda versionen säljs även som San Ren Mus modell 707. Ett annat exmpel på detta är Bucks "Noblemen" som är densamma som Enlan F723 och så vidare.

Enlan F23 eller Buck Nobleman om man så vill

CRKT Drifters tvilling SanRenMu 707



Kraftiga influenser eller inspiration?


En mildare form av plagiat eller kanske snarare inspiration kan exemplifieras genom den av mig tidigare recenserade SRM "710" som på nätsidor och youtube blev känd som "fattigmans small Sebenza". Den påminner mycket om en Chris Reeve i stil och har många gemensamma drag med en Sebenza men är på inget sätt en ren kopia vare sig sett till material eller utseende. 

SanRenMu 710 en av många Sebenza lookalikes

Är kopiorna tillräckligt framgångsrika får de dessutom efterföljare även de. Nedan ett exempel på detta.

En klon av en klon, Enlans 710 nästan identisk med SRMs 710


Inte bara Kina

Nu är detta beteende inte på något sätt unikt för kinesiska företag. Allt från "inspiration" till ren stöld av idéer sker även på andra håll. Cold Steel är väl det företag jag främst kommer att tänka på när det gäller dylikt då de är tämligen framgångsrika och ägnar sig åt aggressiv marknadsföring. På sin hemsida listar de exempel på förfalskningar av deras knivar som förekommer på kinesiska sidor, t ex deras "Trailmaster Bowie", "Tuff-Lite" och "Black Sable" och uttrycker sin indignation över detta.

Intressant i sammanhanget är att de gör samma sak själva. Nämnda "Black Sable" är från början en kopia på Brian Tighes "Tighe Stick", "Twistmaster" en ren kopia på en Opinel, "Kudu" en kopia av Okapi och samma kan sägas om deras "Canadian belt knife" och inte minst "Finn Bear" som är en kopia av finska Hackmans kända Tapio Wirkkaladesign. Liknande kan sägas om en stor del av deras knivproduktion även om de även kommer med egna idéer från stund till annan och särskilt på senare tid.  


Ovan Cold Steels version av en Hackmankniv, nedan ett original

En annan version av Hackmankniven med sterilt blad


Ett annat exempel på liknande strategi står: t ex amerikanska "Dark Ops" för som glatt snor sina designidéer främst från italienska Extrema Ratio. Något som i omgångar också uppmärksammats bl a här.

Ett annat fenomen är att västerländska företag säljer "rebrandade" - omdöpta produkter som redan görs av Kinesiska tillverkare. I princip halva Böker Magnum-sortimentet är av den karaktären. Som exempel kan nämnas Böker Magnum "M934" som är en omdöpt San Ren Mu 728. Men även de dyrare Böker Plus kan vara omdöpta kinesiska modeller som t ex Resurrection som densamma som en Navy "K630". De är båda inspirerade av customtillverkaren Jim Burkes ursprungsmodell för den delen. 

Många av de här kopiorna har inte bekymrat någon tidigare då de främst tillverkas för den inhemska kinesiska marknaden och inte för export. Det som hänt på senare år är väl egentligen två saker, dels så har kvalitén på kopiorna blivit så mycket bättre och dels så har de via internet gjorts tillgängliga för en publik som tidigare inte gick att nå, kunderna i väst.

Frågan är dock om det ens är ett problem. Naturligtvis beror det på vem som tillfrågas och visst kan enklare lägre prissatta knivmodeller råka illa ut. Men jag tror inte att kopior på CRK, Strider och Emerson hotar dessa märken. Som kund står man inte och väger mellan att köpa en enkel kopia för några få dollar eller att investera i originalet för flera hundra dollar. Det är som att jämföra en "kitcar" med en Ferrari. Det är två olika världar det handlar om. 

Det är förstås en något förenklad framställning men ger en bild av vad det kan handla om. 

Knivvärlden är en trendkänslig sådan. Just för stunden ekar forumen av begrepp som "hard use", "tactical", "overbuild" och annat som tycks motivera till att vässade spett kallas knivar.

Och alla som följer en influens eller låter sig inspireras av rådande mode är förstås inte förfalskare. Gränsen mellan plagiat och inspiration är inte alltid glasklar. Kanske är det som i musiksammanhang, fyra takter?


Falsksång?



/ J - fullkomligt original* Som exempel kan mitt första försök att införskaffa en autoconverterad Buck 110 från Cumberland Knives. Det slutatde med att jag innehar en troligen Pakistansktillverkad kopia. Det var för länge sedan och nu äger jag större kunskap samt en usel kniv.

** Sen jag började plita på den här texten har marknaden formligen översvämmats av falska Spydercos särskilt då modellerna "Paramilitary 2", "Military" och "Southard flipper" i mer eller mindre välgjorda versioner.