söndag 17 maj 2015

Knivrecension Kershaw Emerson CQC-6K

- Den perfekta fickkniven del 19



Personligen har jag aldrig känt något enormt sug efter Emersonknivar. Men en viss nyfikenhet har infunnit sig efter att ha tagit del av diverse forum under många år det måste medges. De är trots allt tämligen särpräglade och rätt omtalade i knivvärlden och har en närmast kultlik skara anhängare.

Produktionsvarianterna av Ernest Emersons knivar har gjort sig kända för att splittra folk i två läger. Belackarna menar att knivarna brister i precision och tillverkningskvalité trots den tilltagna prislappen och att de dessutom är behäftade med en rad brister redan på designstadiet. Förespråkarna hävdar med samma emfas att knivarna är robusta arbetsredskap som är gjorda för att användas och inte behöver fit och finish i toppklass för att fungera. Att de inte är knivar för alla kan dock snabbt konstateras och det är kanske en av de saker som lockar anhängarna av dem. Det ger en air av exklusivitet misstänker jag. 

Kershaw Emerson CQC-6K

När samarbetet med Kershaw presenterades var därför många redan på förhand mycket positiva eftersom de som företag i många fall gjort sig kända för att vara raka motsatsen till Emerson. De producerar knivar med hög och jämn kvalité trots en avsevärt lägre prisnivå generellt. Så i vissa avseenden är det två motpoler som möts.  

Samarbetet känns dock inte långsökt när man tänker efter. Det finns fördelar att hämta för båda parter. Kershaw får tillgång till Wave-patentet* och inte minst Emersons design. I gengäld får de tillgång till Kershaws enorma produktionskapacitet, kvalitetskontroll och stora kundkrets som ny potentiell marknad. Det har i efterhand visats sig vara ett mycket vinnande koncept. 

Ett efterlängtat samarbete, Emersondesign med Kershawprecision

När man ändå höll på så tog man i ordentligt och presenterade en hel serie knivar om åtta modeller där den här var den näst största fram till dess att 2015 års katalog presenterades. Den finns nu även i ett XL-utförande för den som önskar större blad. 

Till utseendet är det en mycket typisk Emerson och utmärks av en tydlig "Wave-krok" på bladet, tumplatta för enhandsmanövrering, avsaknad av torxskruvar och en ergonomiskt handtag med ett djupt uttag för pekfingret. Sen återstår att se om den kan betraktas som en "äkta" Emerson och om mötet mellan Emerson och Kershaw är en kollision mellan två världar eller om det ger upphov till synergieffekter.


Blad


Bladet på den här kniven är mycket snyggt och slående med sitt tvåtonade utförande. Utseendet är en inverterad version av originalknivarna med en stentumlat yta på själva slipfasen och en polerad satin på de flata delarna av bladet. Det ger en särskild lyster åt stålet och gör att bladet känns mer arbetat. En annan detalj som märks är förstås den karaktäristiska kroken vid bladbasen som tillhör "Wave"-funktionen. 

En tämligen attraktiv finish som hade varit ännu bättre med mindre text

Annars är bladet traditionellt och extremt enkelt i sin utformning såtillvida att det rör sig om en klassisk droppoint utan extra krusiduller som s-formade eggar och annat. Det ger ett starkt blad med en rak egg åtföljt av en bra buk och spets.

Sen kan sägas om utseendet att loggorna är betydligt mer diskreta än vad som kunde utläsas av de bilder jag tog del av på förhand. Något jag är tacksam för. Detta gäller särskilt Kershawlogotypen som verkar ha ändrats från tidigare upplagor av vad jag kan se. Den här syns bara om kniven vinklas så att ljuset faller på den. Föredömligt utfört, jag är anhängare av så sterila blad som möjligt. 

Klassiskt slipad kniv till skillnad från andra Emersonknivar

Bladstålet är 8Cr14MoV vilket i princip är den kinesiska motsvarigheten till japanska AUS8. Det är ett enkelt men dugligt stål och används förstås för att få ned priset. Inget extraordinärt som sagt men lättslipat enligt min erfarenhet och därmed tämligen väl anpassat för kniven ifråga. 

Det kontroversiella är dock att Emersons knivar är slipade på "fel" sida för den som är högerhänt vilket innebär att de drar åt fel håll vid precisionssnitt. Allt för utseendets skull. Det ser snyggare ut att ha slipningen på presentationssidan helt enkelt. Men det är inte logiskt i det här fallet. Clipets placering, hur låset är konstruerat samt behovet att bära kniven med spets uppåt på grund av wave-funktionen gör att knivarna är för högerhänta men slipningen gjord för vänsterhänta. Det gör att vissa detaljarbeten är hart när omöjligt med en sådan egg. 

Det problemet lider dock inte den här kniven av eftersom den har en helt ordinär slipning. Låt vara att skålslipningen är ovanligt låg. Den är dock jämn och väl utförd. Kniven anlände föredömligt vass och ytterligare en detalj som uppskattas av mig är att eggen är dragen så långt in det går mot handtaget. Det är något som missas väldigt ofta även på betydligt dyrare knivar än den här. 

Så långt är allt väl men det jag inte förstår är varför slipfasen är så låg? Det gör dels att bladet blir tyngre än vad det behövt vara och vad värre är, det gör att kniven skär sämre i många material. Den enda vinsten som jag ser det är att bladet förstås blir ovanligt starkt för att vara ett skålslipat blad. Men det behöver det inte vara på en så här pass liten kniv. 

Godstjockleken är strax under tre millimeter och därmed inte överdimensionerad för övrigt.


Handtag


Det här är en kniv som är extremt ergonomisk liksom sina förlagor. Konstruktionen är enkel med en stålram med en tunnare liner med utanpåliggande G-10 skolla på presentationssidan och en kraftigare låssida helt i stål. Materialet är 410 och finishen är blästrad. Jag hade föredragit den i en mörkare och grövre tumlad version som i så fall även matchat bladet bättre. 

Handtaget följer förlagorna väl

För ökat grepp återfinns räfflor både på tumrampen, låsarmen och bakre delen av handtaget men de stör inte greppet genom att vara för grova. Även själva G10-materialet är av det slätare slaget och upplevs mer som ett FRN-material i känsla. Baksidan av handtaget har ett mellanlägg av G10. 

Skruvskallarna är valda för att matcha Emersons originalknivar. Det innebär att man övergivit de standardiserade Torx till förmån för vanliga krysshuvuden och en pivotskruv som kan justeras med en skruvmejsel, Schweizerkniv, mynt eller vad som helst som är platt. Grundtanken från början är att man skall kunna göra det i fält även utan tillgång till specialverktyg. En detalj jag finner uppfriskande och väl genomtänkt.

Greppet är utmärkt som en följd av en bra tumramp som bildas av kroken, ett likaså väl utformat urtag för pekfingret och en god rundning på bakre delen av handtaget som fyller handen. Det är tur att det är så väl utformat för G10-sidan är av det halare slaget och inte heller stålsidan bjuder på någon friktion att tala om men det behövs inte i det här fallet. Handtaget sitter som gjutet i handen och det känns mycket naturligt att greppa kniven och jag förstår varifrån pratet om Emersons utmärkta ergonomi kommer ifrån. 

Handtaget är uppbyggt med en låssida helt i stål och en presentationsida där en skoll av G10 skruvats över en liner i stål

Men det bör påpekas att handtaget endast är utmärkt på de sätt kniven är tänkt att greppas. Formen och wavekroken begränsar möjligheterna till ett naturligt flöde mellan olika positioner. Att styra bladet med tumme eller finger på bladet är inte bekvämt och inte heller att fatta kniven i sidledes grepp i nypan vilket utesluter en hel del alternativ. Så det är en kniv som definitivt går bort som t ex mindre jakt- eller fiskekniv. 

Sen är ståldelarna av handtaget inte urborrade alls vilket tillsammans med slipningen bidrar till den ansenliga vikten på kniven. Det ger också en något märklig balans vilket jag återkommer till. 

Handtaget har ett borrat hål för fånglina. 


Öppning och lås


Kniven öppnade inledningsvis mjukt och jämnt men tämligen segt. Den var inget som gick att flippa upp direkt. Men redan efter några dagar mjuknade den väsentligt och är nu mycket lättöppnad. Mycket av känslan kan härröras till de tjocka nylonbussningarna. Här ser man tydligt hur man kan ta genvägar på billigare knivar. Dyrare diton har mindre toleranser och betydligt tunnare glidlager. De grövre materialen ställer mindre krav på precision i tillverkningen helt enkelt. Detsamma gäller för låsarmen på den här kniven som är tämligen grovt utskuren ur stålet på låssidan. 

Tumplattan är ytterst lättåtkomlig och Wavefunktionen fungerar som tänkt

Bladet fälls ut med hjälp av en för Emerson typisk platta monterad på ovansidan på bladet alternativt med "Wavefunktionen", vilket för den som inte vet är en krok på bladryggen avsedd för att haka i kanten på byxan när kniven dras varpå bladet fälls ut. Det är troligtvis det snabbaste sättet att öppna en fällkniv som existerar. Båda fungerar för övrigt utmärkt på den här kniven. Kniven går att fälla ut lugnt och kontrollerat såväl som blixtsnabbt. En stor nackdel i mina ögon är dock att det inte är omöjligt att kniven delvis öppnas när man drar den stilla för att fälla ut den utan kroken. Det har hänt mig med uppskuret finger som följd.

Generellt föredrar jag tumhål men plattor är lätta att nå det måste jag medge särskilt i konkurrens med tumknoppar. Nackdelen jämfört med nämnda hål är att plattor är i vägen vid genomgående snitt nära handtaget. De sticker ut en bit helt enkelt. Om det upplevs störande kan plattan i och för sig lätt monteras av och kniven enbart öppnas med därför avsedd krok. 

Framelock i stål. Mycket stabilare än här blir inte den här låstypen

Låset på den här kniven är oerhört bra. Ett välgjort ramlås i stål är inte att förakta. Visserligen tungt men oerhört kraftfullt om det är rätt konstruerat. Och skall man använda en "Wave"-funktion så är en liner- eller framelock för övrigt nästan ett måste. Det går med backlocks också vilket Spyderco bevisat med sina Delica- och Endura modeller utrustade med den här funktionen men det har även visat sig att de inte fungerar hundraprocentigt.

På QCQ-6K fungerar låset varje gång, ger en solid känsla, håller bladet på plats och är mycket lätt att släppa. Det finns inget stopp som hindrar att man böjer låsarmen för långt ut när låset släpps men det är av mindre betydelse eftersom det är stål vi talar om. Den detaljen är viktigare på lås gjorda i titan som är betydligt känsligare härvidlag. 


Att bära


Kniven är trots sin relativt höga vikt tämligen bekväm att bära måste medges. Rundade hörn och avfasade kanter bidrar till det och gör att det går att stoppa ned handen i fickan trots att det sitter en kniv där. Sen kan väl tilläggas att vikten på 146 gram inte är våldsamt hög i sig men sett i relation till bladlängd och hur den är fördelad är den påtaglig särskilt i hand men något mindre i fickan som sagt. 

Min första kontakt med ett Emersonformat clip var en angenäm bekantskap. Det är skruvat med klassiska krysskruvar

Formen på clipet är direkt hämtad från Emersons knivar och fungerar riktigt bra. Särskilt uppskattat är att spetsen inte är böjd utåt vilket gör att den inte skrapar i saker lika lätt eller känns spetsig när man råkar dyngla handen i den. Det håller kniven på plats bestämt utan att den hänger lös samtidigt som kniven är lätt att dra tack vare den mjuka stålytan under clipet. 

Enda minuset som jag ser det är att det får kniven att sticka upp för långt ur fickan för min smak. Men i det här fallet är det en önskad egenskap och inte en designmiss eftersom det skall gå att dra kniven fort och då behövs förstås något att greppa om. 

Clipet är annars flyttbart från höger till vänster sida. Kniven kan inte bäras med spets nedåt vilket inte är så konstigt eftersom Wave-kroken då blir oanvändbar. Materialet är stål och ytan har fått samma behandling som övriga handtaget och försetts med en av Emersons typiska dödskallar. En detalj som jag förstått att många uppskattar men som jag finner ointressant. 


Övrigt


En viktig sak att notera är att balansen kan bli lite märklig i knivar likt den här som har en kraftigare låssida i stål och en tunnare presentationssida med skolla i exempelvis G10. I och med konstruktionen fördelas inte vikten helt jämt och det känns som om kniven skall kantra i handen om den greppas löst. 

Särskilt påtagligt blir det om kniven hålls i vänster hand då den liksom vill vända sig ifrån handflatan och ur handen. Det motsatta förhållandet gäller om kniven hålls i höger hand vilket är väl. 

Det här beteendet är lite av en vanesak har jag märkt. Efter ett tag känns det inte så farligt men det är värt att notera.  


Sammanfattningsvis


Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta intrycken av den här kniven. Egentligen ville jag väl inte gilla den så mycket som jag bevisligen gör eftersom den hamnar i fickan allt som oftast. Anledningen till att jag köpte den var som så ofta att jag vann en eBayauktion och därmed fick den relativt billigt. Sen var jag trots allt lite nyfiken på Emersonhypen och kände inte för att bränna iväg ett par hundra dollar för att pröva originalet. 

Första intrycket när jag öppnade kartongen var att den var tung som tusan. Mycket tyngre än vad formatet antyder. Jag konstaterade även tämligen omgående att kniven var ytterst välbyggd för prisklassen med ett välcentrerat vasst blad med god finish. Greppet var lika ergonomiskt som ryktet gjort gällande. Sen var den rätt trög att öppna inledningsvis men det tog inte många dagar att få ordning på och nu är den riktigt mjuk och smidig. 

BudgetEmerson med förbättringspotential men som ändå ger mersmak

Det har invänts att Kershawknivarna inte är "äkta" Emersons men de som anser det bör notera att de fabrikstillverkade modellerna som säljs ändå är massproducerade varianter av hans customknivar vilka det för övrigt är flera års väntetid på. Kershawmodellerna har förstås givet prislappen genomgående enklare material men kvalitén är utan tvekan hög. Kanske till och med högre än de egenproducerade Emersonknivarna. 

Den här kniven är också mycket enklare att bära som vardagskniv än dem eftersom den helt enkelt är mindre. Annars är de flesta av Emersons knivar tämligen stora, grova och därmed svåra att bära omkring på och den kniv du inte har med dig är inte särskilt praktisk. 

Förutom prisnivån och storleken är styrkan hos Kershaw QCQ-6K som fickkniv en enkel design som fungerar. Särskilt tydligt blir det i det mycket bekväma greppet. Även bladet är väl genomtänkt men jag är ingen större vän av slipningen. Jag hade mycket hellre sett en betydligt högre slipfas om skålslipningen skulle behållas för att både få ett blad som både skär bättre och är lättare.

För mig hade den här kniven kunnat bli en riktig vinnare med några relativt små förändringar som om den försetts med mindre stark men mer effektiv bladgeometri och om den gjorts lättare genom en något tunnare stålsida, urborrad ram och mindre gods i bladet.

Men i gengäld hade den då förstås inte varit lika "Emersonsk" och därmed inte lika trogen förlagorna. Allt är en avvägning och kompromiss. För mig är det ändock än fungerande balansakt som ger mersmak men som helt klart rymmer förbättringspotential.



Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 146 g (vägd av mig)
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: 8Cr14MoV
Handtag: 410 tål + G10
Lås: Framelock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i Kina


/ J - inte helt övertygad

* Som emellertid går ut under 2016, skall bli intressant att se vad som händer då. Idag har företag som just Kershaw men även Spyderco använt funktionen under licens. Cold Steel har i vanlig ordning i princip kopierat funktionen genom att ha en utstickande tumplatta på vissa modeller som "AK47" till exempel.

söndag 3 maj 2015

Traditionella fällknivar - Buck Creek Congress


"Congress" är ett relativt nytt mönster i min samling och den här versionen från Buck Creek kallad "Bear & Bull" var min första. Knivtypen känns lätt igen på sin konkava rygg och sitt symmetriska utseende. De har två eller fler blad och fyrbladiga konfigurationer är nästan standard. Vanligen fördelar de sig på två lika stora huvudblad där det ena är ett spearpointblad och det andra en sheepfoot. De två mindre bladen brukar vara ett pennblad och ett coping-blad.

Mönstret var ursprungligen tänkt som en flerbladig pennkniv men blev snabbt ett populärt verktyg för att trimma tobaksplantor med i den amerikanska södern. Från att ha varit en lokalt förankrat kniv spred den sig så småningom över kontinenten. Odödliggjord blev den för att Abraham Lincoln bar en Congress i fickan när han blev mördad.

Buck Creek "Bear and Bull" Congress 


Blad i polerat kolstål och skollor i hjorthorn


Den aktuella kniven är av tysk tillverkning och är märkt "1st Production Run, limited edition". Exakt vad det innebär vet jag inte men det är en aningen lyxigare utgåva med äkta hornskollor istället för ben och något finare stål än gängse Buck Creek.

Bladkonfigurationen är inte den vanligaste utan fördelar sig i det här fallet på två huvudblad av wharncliffe-typ och två sekundärblad - ett spearpoint/penn-blad och en sheepfot som dock utan falskeggen är så tvärt avklippt att jag närmast skulle klassificera det som ett coping-blad. Kniven har således inget större spearpoint i arsenalen. 

Bladstålet känns något förbryllande då den högglanspolerade ytan och känslan i bladet antyder "rostfritt" men bladen är stämplade med "Carbon steel" vilket också är uppgivet från säljaren "Deadwood Knives" som uppger att det är polerat kolstål. I vilket fall är poleringsarbetet synnerligen väl utfört. 

Klassiskt Congress-mönster men inte den vanligaste bladkonfigurationen -  två wharncliffe som huvudblad och ett penn/spearpoint-blad och en sheepfoot som komplement



Fit & Finish
- Bolstren, är av "Square End"-typ och har lätt fasade kanter. Materialet är nickelsilver och den polerade ytan är helt utan dekoration. 

- Skollorna är en av de trevligaste detaljerna på den här kniven. Det relativt ljusa hjorthornet gör sig utmärkt mot nickelsilvret och ger ett distingerat utseende. De är också väl skurna och monterade. Bearbetningen är lagom för att ge en behaglig yta samtidigt som den något sträva känslan från materialet finns kvar. 

- Ram, Mässingsramen är tredelad för att göra plats för de fyra bladen. Mittendelen är inte genomgående utan skiljer bara de två ryggfjädrarna åt. Finishen är inte hundraprocentig med något vass innerkant och en polish som kunde vara kraftigare. 

- Passning, Kniven är i allmänhet mycket väl byggd. Nithuvudena sticker förvisso ut en bit från skollorna men är väl rundade. Att det blir så med nitarna är rätt vanligt när det är äkta horn det rör sig om eftersom det är ett skrovligt material. Passningen mellan hornskollorna och bolstren är riktigt bra och inte ens hörnen har missats. Ryggen är jämn och till synes utan glipor. Men hålls kniven upp mot ljus glimmar det dessvärre till på ett par ställen. Där finns uppenbarligen utrymme för förbättringar. En annan detaljmiss är insidan på ramen som upplevs lite kantig. 

- Slipning, Alla fyra bladen har fullt godkända eggar som inte behövde åtgärdas omedelbart. Så där får Buck Creek godkänt den här gången vilket antyder att jag kan ha haft otur med min första kniv därifrån vilket var en "Doctor's Knife" som jag tidigare presenterat.


Walk & Talk
- Pull, Bladen är behagligt lätta att pilla ut även för den som jag inte har extremt mycket naglar att tillgå. Fjäderkraften ligger runt en fyra. Bidragande till att det är lätt att fälla ut bladen är att huvubladen har så kallade "French nick/longpull" vilket innebär en längre nagelskåra än den vanligare halvmånen.

- Walk and Talk, Även utan att följa instruktionen om att olja kniven som står skrivet på ett av bladen så löper de mycket lätt för att inte säga föredömligt bra. Det ger ett gott intryck. Snäppet med vilket bladen stannar i utfällt läge och slår igen är också mycket tillfredsställande. Så pass att man kan få för sig att öppna och stänga bladen flera gånger bara för att få höra det igen.  


Stay & Play
- Spel och glapp, Bladen stannar som sagt med pondus men trots det finns i alla fyra bladen ett svagt glapp i sidled. Det är inte mycket det handlar om men tillräckligt för att kännas om fjädertrycket övervinns vid press på bladet. Även om det inte påverkar funktionen är det aningen irriterande på en annars mycket fin kniv måste medges. Men min erfarenhet är att det inte är helt ovanligt på den här typen av knivar generellt. De har förstås inte samma precision i sammansättningen som en modern kniv skuren med vattenjet och gjord med CNC-frästa delar. Men det bidrar också till charmen eftersom varje kniv har sin egen personlighet på något vis. 


Texten "förstaupplaga" är tryckt på ett av de två huvudbladen


Finishen är bitvis hög och det är inga synliga springor mellan fjädrarna


Pennbladet bidrar med en tydlig uppmaning från tillverkaren


Sammanfattning



En Congress är nästan ett måste i samlingen för den som uppskattar klassiska knivar. Utöver det skälet är jag inte helt begeistrad i mönstret måste erkännas. De är förvisso eleganta med sin krökta form och symmetri men jag har aldrig tilltalats av ett överflöd av blad. Det är därför jag undviker monstruösa Sowbellys och Trappers med fem, sex blad och andra samlarknivar på samma tema. Även större Schweizerknivar går för övrigt bort av samma skäl.

Möjligen tar nyfikenheten överhanden någon gång men annars lär det inte bli många fler knivkongresser för min del. Vill man ha färre blad men gillar den generella formen så finns i och för sig "Half-Congress" som variant och de har två blad som standard istället för fyra och känns därmed mer tilltalande.

Jag tycker inte heller att det här mönstret ger tillräcklig bladlängd i relation till knivens storlek. Särskilt inte om de jämförs med en Trapper eller Canoe med samma yttermått. Den här kniven är över nio centimeter lång vilket även känns i fickan men bjuder inte på mer än ett fem och halv centimeters  huvudblad. Sen återstår frågan om varför man skall ha så många blad när de ändå är snarlika? Ibland misstänker jag att knivar med många blad är lite av knivtillverkares etyder. En övningsstycke helt enkelt. 

Utöver det är jag inte heller förtjust i när blad används som anslagstavlor för noveller på det här viset. Det är en ovana som vissa märken ibland hemfaller åt. I gengäld bjuder de många bladen i och för sig även på sterila alternativ i det här fallet. 

Blandade intryck som sagt men trots det är jag på det hela taget nöjd med kniven.


Specifikation:

Märke: Buck Creek

Mönster: Congress
Referensnummer: BC6682C-DS
Längd hopfälld:  92 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Sekundärblad: 45 mm, pen
Sekundärblad: 45 mm, coping
Etsning blad: Bear & Bull hanmade Germany/1st production run limited edition
Text tang: BC logo/ German carbon steel handmade, samt "oil the joints"
Skollor: hjorthorn
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: nickelsilver, Buck Creek logo

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - kongressar