måndag 29 februari 2016

Uppslagsbok för knivrecensenter

Vad jag tittar på när jag recenserar knivar - de 100 punkterna!



Nu blir det "nörderi" på hög nivå. Dags att gräva ned sig i specialintressenas allra djupaste träsk och förbli där ett gott tag. 

Det här med att recensera något blir vad man gör det till och det gäller förstås inte bara knivar utan allehanda ting.

För att sortera i tankebanorna har jag under en period valt att sätta de olika delarna jag undersöker när jag recenserar fällknivar på pränt. Det blev en tämligen diger lista visade det sig. Det är fler detaljer som studeras än vad man vid första anblicken kan tro. Sen gäller det att sammanfatta alla intryck och koka ned det till en läsbar text även om jag tenderar att vara tämligen utförlig därvidlag. 

Listan är inte komplett än och det här är en text som kommer att revideras efter hand men i skrivande stund omfattar mer än etthundra punkter och ser ut som följer:


A. Första intryck

Hur ser kniven ut och hur upplevs den inledningsvis?


(förpackning/ask/låda)
  • Vilket formspråk har kniven
  1. Är den: Traditionell/modern?
  2. Liten/stor?
  3. Slank/grov?
  4. Lätt/tung?
  5. Har den: Format/rakt handtag?
  6. Mycket/lite friktion i greppet?
  7. Finns det något tydligt utmärkande eller unikt?
  • Hur är detaljerna utformade
  1. Vilken typ av skruvar är aktuella? Mejsel/stjärn/torx/specialhuvuden, storlek, pivot - dekorativ eller standard etc?
  2. Hur ser eventuellt clip ut? Utseende och placering, flyttbart eller ej?
  • Vilken färgställning är aktuell?
  1. På: Blad? 
  2. Sidor/skollor/bolster?
  3. Skruvar, pivot, ram?
  4. Backspacer/distanser?
  5. Logotyper och märkningar?
  6. Clip?
  • Hur upplevs passning och byggkvalitét ("F&F")?
  • Är ytbehandlingarna som beskrivet? Exempelvis tumlade. blästrade eller slipade ytor, bladbeläggningar, färg etc
  • Hur känns kniven att greppa i hopfällt läge?
  • Hur är balansen i hopfällt läge?
  • Är det lätt att byta grepp när kniven är hopfälld?
  • Hur upplevs fattningen när kniven skall öppnas?
  • Förutom tidigare nämnda form, hur uppfattas storlek på handtaget - längd, höjd och tjocklek?
  • Vilka är proportionerna mellan handtagets storlek och bladets längd?
  • Hur ser övergångar mellan olika material och komponenter ut?
  • Vilken kvalité är det på ytbehandlingarna?
  • Kvalitet på skruvar (senare)
  • Sitter bladet/bladen centrerat i ramen?


B. Öppning och lås

Hur känns kniven att öppna? 


  • En eller flera - går kniven att öppna med mer än en metod? 
  • Vilken typ av öppningsmekanism är aktuell? Flipper, hål i bladet, tumknoppar, knappar/fjäder, AO, tvåhandsfattning, nagelskåra, gravitation, diskar, "wave" etc.
  • Hur är åtkomsten av öppningsmekanismen?
  • Är kniven ambidextriös?
  • Hur känns själva öppningsrörelsen? Både vad gäller mjukhet och motstånd.
  • Hur stort är motståndet som skall övervinnas för att påbörja öppning (detent alt "pull")?
  • Hur fungerar öppningsmekanismen under själva rörelsen? 

Hur låser kniven och hur släpper låset?
  • Om det finns lås, vilken typ är aktuell? 
  • Finns det någon tendens till rörelse i bladet i horisontellt eller vertikalt (glapp eller spel)?
  • Är låset lätt att komma åt när det skall släppas? 
  • Hur stort är motståndet när låset skall deaktiveras?
  • Hur känns bladet att stänga (walk & talk)? Är kniven exempelvis en "freedropper"?


C. Blad

Hur är knivens viktigaste del utformad?


  • Vilken bladform är aktuell? Är det ett "normalblad" eller en droppoint, clippoint, upswept, wharncliffe, spearpoint, dolk, sheepsfoot, spey, pen etc? 
  • Är formen renodlad eller modifierad? I så fall hur?
  • Vilka mått har bladet?
  1. Längd?
  2. Bredd/höjd?
  3. Godstjocklek?
  • Hur är spetsen utformad? 
  • Har bladet någon ricasso - ansats?
  • Styrkor respektive svagheter hos vald bladform. Generellt och i relation till tänkt användningsområde.
  • Finns det dekorativa element (hål, "blodskåror" eller liknande)?
  1. Tillför de någonting estetiskt och i så fall vad?
  2. Om det finns sådana detaljer - hur fungerar de rent praktiskt?
  • Har bladet text och logotyper? I så fall är de väl utförda och hur stora?
  • Vilken typ av yta har stålet? Är det exempelvis tumlat, blästrat, polerat, målat, försett med satinfinish eller beläggning (DLC etc) eller kombinationer av dessa.
  • För och nackdelar med respektive typ av ytbehandling.
  • Hur uppträder stålet? Generella egenskaper och egna erfarenheter.
  • Hur bra tar kniven egg och hur uthålligt är stålet? 
  • Är bladet lätt att underhålla med avseende på reprofilering, slipning, skärpning/bryning, strigling.
  • Hur upplevs rosttrögheten?
  • Vilken typ av slipning är aktuell? Är bladet: skålslipat, flatslipat, konvext slipat, mejselslipat eller variationer på dessa?
  • Hur ser slipningen ut? Är bladet enkelt eller kombinationsslipat? Är sekundäreggen hög/låg, sabelslipad, "skandinavisk", fullt flatslipad etc.
  • Hur mycket gods har bladet bakom eggen?
  • Hur förhåller sig slipning och geometri i relation till stålvalet?
  • Hur ser relationen mellan egg- och bladlängd ut?
  • Är fabriksslipningen väl utförd?
  1. Är eggen jämnbred från häl till spets?
  2. Är eggarna om kniven inte är mejselslipad, symmetriska på båda sidor?
  3. Är eggen centrerad i relation till bladet?
  4. Hur ser området kring eventuell ricasso/ansats ut ("Plungeline")?


D. Handtag/grepp

Hur upplevs kniven i handen?


  • Hur är handtaget konstruerat? 
  1. Har kniven ram eller ej? Om ja hur är den utförd? Hel/partiell, dold/synlig, urborrrad/massiv?
  2. Är konstruktionen öppen eller "hel"?
  • Hur ser handtaget ut, vilken typ handlar det om? Är det exempelvis: rakt/format grepp, vinklat i relation till bladet exempelvis "pistolgrepp", finns urtag för fingrarna, är sidorna platta/tredimensionella etc.
  • Hur känns kniven att hålla i de grundläggande greppen? "Hammargrepp", "'sabergrip", omvänd fattning/"reverse", "fillipino" - tummen långt fram på bladet, "icepick" - nedåtriktad, i "nypan" - "pinchgrip" med flera varianter.
  • Vilka material har använts i ram och grepp?
  • Hur upplevs balansen generellt?
  • Hur balanserar kniven i de olika greppen?
  • Hur uppfattas vikten när kniven greppas?
  • Är kniven "livlig" i handen - lätt att manövrera?
  • Är det lätt att skifta mellan fattningar?
  • Känns eventuellt clip i handen när man arbetar med kniven?
  • Fungerar lösningen praktiskt, estetiskt?
  • Finns hål för fånglina?
  • Om det finns, fungerar det rent praktiskt?


E. Att bära

  • Hur är det tänkt att kniven skall bäras? Löst i fickan, med clip, i fodral etc. 
  • Hur ser eventuellt clip ut? Kort/långt, blankt/matt/färgat, tjockt/tunt, spetsigt/rundat, dubbelböj, etc. 
  • Hur ser kniven ut i fickan? Hur mycket av kniven syns, hur väl syns clipet etc. 
  • Är clipet flyttbart och i så fall till vilka positioner? 
  • Är kniven lätt att dra och stoppa undan? Hur känns friktion mot tyg, spänst i materialet, utformning av "läppen", storlek mm.
  • Hur mycket sliter kombinationen clip och material i greppet på textilier?
  • Hur upplevs de faktiska måtten på kniven i fickan?
  • Finns det kanter/hörn/flippers som sticker ut?
  • Hur upplevs vikten när kniven bärs?
  • Är balansen i fickan god?


F. Funktion

Hur är kniven att faktiskt använda?


  • Hur uppträder kniven generellt? Stålsort och härdning i samklang med bladform, geometri och slipning och spetsens utformning etc.
  • Exempel på material som testas: Hår, papper - olika tjocklekar och typer, papp, kartong, trä - torkat och färskt, snöre/rep/tamp i olika material (t ex nylon och hampa), plast - hård och mjuk (förpackningar, "blisterpack", PET-flaskor), tyg, tape - olika sorter, födoämnen som: rotsaker, grönsaker, kött/fågel/fisk, ost, frukt.
  • Sen undersöks:
  1. Hur smidig kniven är att använda vid "snabba skär" - att öppna brev, paket, förpackningar, skära av snören och andra småsysslor.
  2.  Hur kniven känns att använda under något längre tid som täljande och/eller matberedning.


G. Vilket "andra" intryck ger kniven?

  • Hur relaterar designen till tänkt användningsområde på ett teoretiskt plan. Är formgivningen lyckad? Fungerar den som tänkt?
  • Hur förhåller sig kniven till "klassen"?
  1. Vad gäller: sort/stil
  2. Vilken är konkurrensen?
  3. Hur står testobjektet sig i konkurrensen?
  • Har kniven några utmärkande egenheter som inte upptäckts tidigare?

H. Sammanfattning


En extensiv genomgång. Sen bakas de flesta upplevelser ihop till ett intryck som beskrivs med någon rad. Men likt ett gränssnitt finns det mer "under huven" än vad som visas.


1. Nyanserad, ändrad eller stadfäst uppfattning?


2. Styrkor och svagheter - vilka detaljer är bra respektive mindre bra eller t o m dåliga?


3. Därefter tillkommer:


Teknisk specifikation:

Längd utfälld:
Längd hopfälld:
Vikt: g
Bladlängd:
Godstjocklek:
Bladstål:
Handtag, material:
Lås:

Producerad av:   , tillverkad i


Den tekniska specifikationen ser förstås annorlunda ut beroende på om det är en fällkniv eller en fastbladare som bedöms. 


Alla eller delar av de här punkterna kan beaktas vid ett test av en kniv. Sen är det förstås ytterst varierande vilken vikt som fästs vid de olika delarna. Det påverkas av typ av kniv, tänkt användningsområde, ingående material, prisnivå och så vidare. Enkelt uttryckt en kockkniv, en dykarkniv, ej jaktkniv och en fickkniv bedöms inte efter exakt samma kriterier. 


/ J - hävdar att i detaljerna återfinns helheten


fredag 26 februari 2016

Dagens bild nr 24


Bilden döpte jag snabbt till det något ordvitsiga "Three Titans". Men det var inte helt utan baktanke! Förutom att det förstås handlar om tre moderna fällknivar med just titanhandtag så handlar det också om tre små giganter inom segmentet.  


"Three small Titans"


Alla tre knivarna har nått framgång på olika vis. Den översta, ZT0450, var en direkt respons från Zero Tolerance gentemot de allt fler kunder som önskade se något mer fickvänliga modeller från deras sida. Mindre storlek på knivarna helt enkelt. När det här samarbetet med Sinkevich kom tillsammans med den något knubbigare men fortfarande smidiga 0900 samt 0808 så lät inte succén vänta på sig. Kvalitén och "ZT-känslan" var kvar men formatet var mer tillgängligt.  

Mittenkniven på bilden, Spydercos Sage 2, har jag tidigare presenterat här så den behöver ingen ytterligare introduktion. Men även den är en massiv försäljningssuccé. 

Det sista tillskottet i trojkan är Kizers "Gemini" som är ett samarbete mellan dem och knivmakaren Ray Laconico. Med den kniven visade den kinesiska nykomlingen att de verkligen är att räkna med och att det går att tillverka knivar med "midtech"-kvalité till priser som gör att man inte behöver sälja huset för att få råd med dem och därmed lyckades även de knöka sig in på en alltmer befolkad scen. 

Återstår att se vad framtiden har att bjuda på...



/ J - gillar inte allt i titan...men de här

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 25 februari 2016

Dagens bild nr 23


Det var väl oundvikligt gissar jag, att den här kniven Sage 2, skulle inkorporeras i samlingen förr eller senare. I alla fall om man tar i beaktande att jag är en varm anhängare av Spyderco som märke och därutöver ägde föregångaren Sage 1 sedan långt tidigare. 

Kniven i sig har blivit något av en kändis bland titanhandtagsförsedda ramlåsta knivar. Endast överträffad av en kniv den är en hyllning till nämligen Chris Reeves ikoniska "Sebenza" som blivit en av de fällknivar som får agera måttstock mot vilka alla andra mäts. Om det är rätt eller ej är nog mest en fråga om tycke och smak men det förhåller sig i alla fall på det viset. 



"Wisdom"

"Sage-serien" är alla hyllningar till olika personer som bidragit till den moderna fällknivens utveckling på olika sätt. Just den här är en hommage till Reeves utveckling av en "linerlock" som slutade i det som blev R.I.L vilket utläses: "Reeve Integral Lock" även mer känt som "framelock" eller fritt översatt till svenska - ramlås. 

Den här Spydercomodellen kan i alla enkelhet sägas vara en mycket god representant för den här typen av kniv. Den är ytterst välkonstruerad och är en av de bästa "EDC" eller vardagsknivarna jag har. Allt är enkelt, allt fungerar, allt är genomtänkt. Så mycket bättre blir det inte. Sen om den är för alla vet jag inte. 


/ J - rekommenderar salvia till gnocchi

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

tisdag 23 februari 2016

Att recensera knivar

- eller "lär känna din recensent"



Det är inte alltid lätt det här med att försöka recensera saker och ting. Alltid trampar man på någon öm tå. Tycker man inte tillräckligt bra om saker får man skit för det och skriver man positivt om något så är man för mjäkig och troligtvis köpt. Men det är egentligen som det skall vara! 

Just den sista anklagelsen var något jag faktiskt drabbades av på ett amerikanskt forum härförleden. En mycket intressant upplevelse som resulterade i ett tämligen långt och ganska surt svar från min sida.

Jag har inte skrivit många "reviews" alls på engelska. Närmare bestämt tre som i princip är direkta översättningar med lite småjusteringar av dem ni hittar på den  här sidan. De aktuella recensionerna gäller Cold Steel Ultimate Hunter, Enzo Birk 75 och Real Steels "Sea Eagle".

Intressant att notera är att om jag i sammanhanget skulle vara "köpt", vilket jag anklagades för, skulle det således innebära att såväl kinesiska SanRenMu/Real Steel, amerikanska Cold Steel och finska Enzo skulle betala mig för annonsplats.

Dels kan jag väl tycka att det är att tillskriva mig lite för stor betydelse här i världen, vilket för all del är ytterst smickrande. Sen kan jag tycka att det är synd, inte minst för min ekonomi att alla de där tillverkarna inte betalar mig eller åtminstone ger mig rejäla rabatter. Det skulle jag sannerligen uppskatta!

Det var framför allt två saker som tydligen stack i ögonen. Inte på så många bör påpekas då läsarantalet snabbt blev stort och antalet positiva kommentarer dominerar.

Men det som provocerade några var tydligen att knivarna jag recenserat såg för nya ut*. Mycket märkligt kan jag tycka av flera skäl. 

Konsekvensen av det synsättet skulle endera innebära att man bara kan ge omdömen om saker man haft mycket länge eller att man är mer trovärdig om man misshandlar dem så de ser slitna ut på bild.

Men det är ju inte så svårt. Repa bladet, bryn det illa så det ser omslipat ut alternativt polera upp eggen på en strigel så den inte längre ser fabriksny ut. Lämna limrester från tejp på bladet eller låt sav eller fruktjuice dröja kvar så får du både fläckar och ytrost. Et voila - kniven ser välanvänd ut utan att den på något vis nyttjats mer. Det tycker jag snarare vore vilseledande. 

Jag hävdar att det finns olika typer av texter kring produkter, i det här fallet knivar. Dels de absolut första intrycken som är mer av en presentation där man kanske visar upp varan, relaterar den till användningsområde, konkurrenter och tidigare erfarenheter av liknande produkter. 

Senare kommer eventuellt test där man använder kniven och säger något om hur den upplevs.

Först därefter kan det bli aktuellt med långtidstest. I ett sådant kan man se på faktorer som hur en vara håller och slits över tid.

För mig är det nog viktigare att klargöra vilken typ det handlar om så får läsaren själv ta ställning till hur informationen skall värderas. Det är klart att jag inte uttalar mig om hur en kniv är att reprofilera om jag inte slipat den eller hur bra en egg håller efter en veckas användning. Inte heller skulle jag uttala mig om hur den är att stycka en giraff med, något jag sällan ägnar mig åt.

Sen kan tilläggas att det oftast finns en viss slagsida åt det positiva hållet hos alla privatpersoner som recenserar något då kniven eller vad det nu är som är aktuellt vanligtvis är inköpt för egna pengar för eget bruk. Följaktligen kanske man köper något man åtminstone tror sig tycka om. Konstigt vore det annars. Sen smyger det sig in några avarter ibland, det är tämligen uppfriskande. 

Ett exempel på det är CRKT "Mirage", fler texter på det temat kommer med tiden.

I del två av "lär känna din recensent" ämnar jag beskriva vad jag kikar på när jag bedömer en kniv. 


/ J - klargör

* Bilderna tas dessutom oftast när knivarna är nya. Så det har en tämligen naturlig förklaring.

lördag 20 februari 2016

Om bilder, deras ursprung och upphovsrätt


Jag fick en fråga nyligen om ursprunget till några bilder jag lagt upp här och på Instagram. 


"Pure Origin"


Om det inte framgått tidigare så vill jag förtydliga att de foton som förekommer här på bloggen* i så gott som samtliga fall är tagna av mig. När så inte är fallet är det angivet i anslutning till bilden. 

Sen händer det undantagsvis att jag lägger upp bilder som mer har karaktär av allmängods. De kan vara utan källa om den inte är känd. Skulle någon i de fallen ha annan uppfattning är det bara att höra av sig så tar jag omedelbart bort dem. 

Vill någon använda någon av mina bilder går det troligen bra efter det att kontakt tagits med mig!


/ J - bildmakare, tyvärr inte fotograf


* Det gäller även "Cykligare" för den delen

fredag 19 februari 2016

Dagens bild nr 22



Vi går ju mot ljusare tider sägs det. När den här bilden togs var det definitivt inte fallet. Då var det december fast just den här dagen sken solen. Den var däremot så trött att den inte orkade klättra över hustaken. Därav det något märkliga glittret i bilden. Men det var därfrån jag fick idén att göra mig en egen sol. 

"The Return of the Sun"


Mönstret känner ni förstås igen, det är Trappers med lite olika konfiguration. Bland hermelinerna finns en katt. Det är den vita Hen & Roostern med benhandtag. Jag är mycket svag för vita handtag! Annars är det knivar från Rough Rider. Medsols från Roostern räknat blir det en modell med Turkos i handtaget följt av en Appaloosa, Trapperlock, Razortrapper,Green Jigged Bone, Bullseye och en med orangefärgat benhandtag.

Sen var cirkeln sluten. 



/ J - soldyrkare

(Trapperlocken ingår faktiskt i serien "Den perfekta fickkniven" och om den kan läsa här!)

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 18 februari 2016

Dagens bild nr 21


Är man stark måste man vara snäll tror jag att något av barnen citerade ur Bamse för mig någon gång. Det tänker jag på när jag håller Real Steels gigantiska H9 Takin i handen. Den är nämligen stor, stark och bastant. Kniven låser som det så ofta refererade bankvalvet och kniven känns allmänt solid. Kanske inte så konstigt när den väger in på runt hundrasjuttiogram eller så. Som tur var är den tämligen välbalanserad vilket döljer lite av vikten.

Jag föll för det rena linjespelet och bladformen. "Reversed tantos" har fått sina följare. Inte minst tack vare Benchmade 940. En i många delar mycket praktisk bladform. En lång lätt svepande egg avslutas med en spets som går att använda. 



"The Gentle Giant"


Kvalitén är anmärkningsvärt god och det verkar som Real Steel lyckas med sin föresats att vara SRMs lyxmärke. Men trots det är kniven inte särskilt dyr. Den fanns inte i Sverige när jag köpte den så det blev från Tyskland och den kostade mig runt en femhundring. För det får du inga extraordinära men synnerligen väl fungerande material: G10-skollor på en stålram och Svenskt stål i bladet - Sandvik 14C28N. Däremot får du bra "F&F" och i det här fallet snygga linjer och icke att förglömma mycket kniv. Synd bara att de skulle kröna det hela med en disk. Jag gillar inte att diska!

Kilopriset är därmed bra. 


/ J - undrar om Bamse är från öster

tisdag 16 februari 2016

Ibland får man bita sig i tungan

- kalla saker vid dess rätta namn!


Jag hade ett kort men muntert meningsutbyte med BladeHQ på Instagram igår. Det slutade i all sämja kan meddelas. Men det fick mig att tänka lite på hur man förhåller sig till framförallt fällknivar nuförtiden.

Hur Todd Begas Sun Tzu Kwaiken presenterades på Instagram ser jag som ytterst signifikativt för den trenden. 

Vad är det absolut första som sägs om en ny kniv?? JO.....att den är "SMOOTH". Inget om hur den ligger i handen, komfort och balans, inget om bladet och hur den skär. Utan allt handlar om hur den är att fälla ut. En jäkligt dyr Yo yo med andra ord. 


Vad BladeHQ skrev och jag frågade. Fick ett vänligt svar tillbaks
som gick ut på att den gjorde det kan nämnas! 


En man som går i bräschen för fenomenet är den mycket kända YouTube-profilen Jim Skelton. För er som inte känner till honom så är han en amerikansk tv-person som även råkar vara knivfantast och ha pengar. En för all del mycket lyckad kombination som de flesta av oss säkert avundas! Han gör mycket snygga och väl producerade filmer där han pratar, ibland lite väl länge, om sina knivar. Han har enorma skaror följare så uppenbarligen är många intresserade. För övrigt ser även jag dem, dock med minst ett ögonbryn höjt ibland. 

Han presenterar sin enorma samling som uppenbarligen är värd mer än vad både mitt hus och min bil är tillsammans. Han pratar om timascus, damasksmide, och kullager i timtal. Ordet "smooth" är det ständigt återkommande, gärna i kombination med det förstärkande "glass" eller "silky". Aldrig någonsin ett ord om något annat. Bara hur de är att fälla ut och in och hur dyra material som använts* och hur snyggt de sammanfogats. Dolda skruvar och skulptuerade clip går han igång på även när de uppenbarligen är skräp. Ibland når det orgastiska höjder och då stönar han lite lätt pervest. 


Den här kategorin presentatörer på nätet fäster även enorm vikt vid hur väl "detenten" är intrimmad. Den måste vara exakt för att kniven skall gå att "flippa" så fort som möjligt, att den "hits hard". Samtidigt finns ett utbrett förakt för assisterade system som naturligtvis om de är rätt utförda per definition gör just det. Allt handlar om hastighet. Som om det vore den enda parametern att bedöma en kniv utifrån. Det sammanfattas väl i den här videon: 

EverydayCommentarys kommentar!


Inget fel i det om det nu vore kategorin "Art Knives" det talades om. Men de knivar han och flera andra tar upp förväntas vara "vanliga" knivar om än customtillverkade och "midtechs" och därmed kunna användas som sådana. Snarare undviks uttrycket "art" utan "tactical" är det som används. Allt skall vara "tactical" - ett ord som gör mig smått uppjagad för övrigt och får bli ämnet för en annan text* 

När man ser storleken på vissa av dem för att inte tala om hur eggar och blad är utformade så kan man bara le lite överseende. Orden som kommer ut ur munnen stämmer inte överens med föremålet för recensionen för att uttrycka det milt.  

Syftet med det hela är att tillverka extremt påkostade leksaker, och knivmakarna gör mycket för att testa vad som går. "Man jewelry" är vad det handlar om. I grund och botten inget fel i det heller vill jag verkligen betona. Jag ser det på samma sätt som det finns Rolexklockor, Rolls Royce, lyxyachter och andra statussymboler. 

Det som irriterar mig något är dock när knivar som uppenbarligen har som främsta användningsområde - att vara just statussymboler, det vill säga bäras omkring i fickan och visas för vänner och bekanta, säljs med argument om hur bra de är som KNIVAR. 

Då slutar jag köpa konceptet och blir kritisk!

Det som blir lite ironiskt är att det aldrig pratas något om vad kniven är till för - hur den faktiskt skär något. Från samma håll kommer nämligen inte sällan långa och utförliga, teoretiska resonmang nota bene, om varför de ohemult dyra knivarna är såååå bra. 

Jag vet inte. En kratta med ornamenterat guldskaft kanske vore av intresse eller varför inte en skiftnyckel i steampunkutförande? Skruvmejslar med handtag i exotiska material och Chad Nichols damask i stålet?

Slutklämmen är att man kan ha tusen och en orsak till både tillverka och köpa eller inte köpa en kniv. Alla är förstås legitima menar jag. Det handlar om tycke och smak och inte så mycket annat. Knivvärlden är definitivt stor nog för alla.  

Men snälla, låtsas inte att det är något annat! Kalla saker för dess rätta namn och var inte så jäkla fega, erkänn att ni gillar smycken! 


PS. Jag har själv ett stort antal knivar som jag äger av andra skäl än praktiska, tvärtom är flera av dem dåliga. Men jag vet vad de är och varför jag har dem. 



/ J - gick igång lagom


* Något som jag inte skall gå in på. Ett uttjatat begrepp som inte betyder något. Extremt många Amerikaner är besatta av att försvara sig mot allt och alla med allt som finns tillgängligt. Går f-n inte att sälja en smörkniv som inte "är tactical". Det trots att ingen jäkel har använt en kniv på det sättet. Suck!

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Kizer Intrepid

-  Min första kontakt med Kizers "Vanguard"-serie





Kizer är ett märke som troligen inte många utanför "knivkretsar" känner till, ännu får kanske tilläggas då de marknadsför sig framgångsrikt och växer därefter. Generalagent för dem i Sverige är Knivshop.se och det är därifrån den här kniven kommer.

Kizer tillhör de nya kinesiska drakarna och kan räknas till den första eller kanske andra vågen av knivtillverkare som slog igenom på den internationella scenen. Först kom märken som Reate och Carson Labs och sen minns jag de första trevande försöken från Kizer att etablera sig på framför allt amerikanska Bladeforums. Det gick väl sådär i början men man lärde sig snabbt. De har senare följts av strid ström av märken från det stora landet i öster.

Kizer Intrepid Vanguard, A1


Sedan dess har Kizer formligen exploderat i volym och pumpar ut nya modeller. Även säsongen 2016 ser ytterst lovande ut på den fronten. Till en början var det "inhouse"-designade knivar som var aktuella och jag tyckte personligen ofta att de missade målet något. Lite som om någon stod vid sidan om och försökte tjuvkika in genom ett smutsigt fönster för att klura ut vad folk därinne gillade och inte för att sedan tillfredsställa den smaken.

En välvuxen kejsare som mäter över tjugoen centimeter i strumplästen


Men den känslan gäller verkligen inte längre! Nu har man ändrat approach och det märks. Först kom samarbeten med bland andra Klecker och Tomcat Knives och senare har namn som Cucchiara, Gingrich, Degnan och inte minst Ray Laconico tillkommit. Det är för övrigt han som ligger bakom såväl den mycket framgångsrika "Gemini" som den här modellen "Intrepid".

Det är lätt att se släktskapet dem emellan om man jämför de två knivarna sida vid sida. Är det något Kizer har gjort sig kända för och som också är min tidigare erfarenhet så är det att knivarna genomgående håller mycket hög kvalité. Därför var jag ytterst nyfiken på om det skulle gälla även den här lägre prissatta "Vanguard-serien". 


Blad


Det mest uppseendeväckande med den här kniven är det tämligen väl tilltagna bladet. Längden kryper över decimetern och godstjockleken ligger på fyra millimeter och bredden är hela 34 millimeter.

I grund och botten är det en traditionell clippoint där den främre delens falskegg accentuerats och dragits upp så att den bildar det som ibland kalla för "harpoon"/harpun-form på bladet. Förutom att det adderar en visuell dimension gör det att det naturligt bildas en ramp för tummen att vila emot när den placeras på bladryggen.

Bladet är en clippoint i VG10 som försetts med en "Harpoon"-spets


Bladformen ger mycket buk men också en potent spets. En detalj jag är petig med. Jag uppskattar inte knivar som i princip saknar spets* eftersom jag ofta använder den i olika sammanhang.

Den ursprungliga Intrepid är försedd med blad i S35VN. Stålet på den här "budgetserien" är utmärkta VG10. Ett välkänt japanskt allroundstål som ursprungligen togs fram för bruk i bland annat trädgårdsredskap och så småningom hittade in i köket. Det är känt för egenskaper som att det är rosttrögt, håller skärpan tämligen väl och är hyfsat lättslipat. För att vara rostfritt skall väl tilläggas. Det går naturligtvis inte jämföras med ett mjukt kolstål därvidlag.

Även om kniven inte kom rakbladsvass så får den jämna och centrerade slipningen mer än godkänt


Bladet har en något avvikande profil då det är försett med en mycket hög skålslipning som är tämligen flat mot eggen till. Det ger ett tunt blad trots det tilltagna godset över nacken och kniven skär därför utmärkt. Profilen påminner mig om min Ka-Bar Phatbob som har en liknande geometri.

Kniven har liten ansats/ricasso och slipfasen är nästan vinkelrät mot handtaget vilket dels ger mycket egg i relation till bladlängd och dels möjliggör skär nära handtaget. Därutöver gör det kniven mer lättslipad i och med att man lättare kommer åt med brynen och slipstenar. Sen underlättar de flata partierna av bladet användandet av slipsystem med fasta vinklar. 

Utseendemässigt har Kizer lyckats väl. Bladet är försett med en jämn tämligen välpolerad satinyta som dock anges som "tumlad"/stonewashed på flertalet sidor inklusive Kizers egen hemsida. Det gäller i alla fall INTE mitt exemplar som kan utläsas av bilderna. En annan riktigt snygg detalj är den lilla och smakfulla logotypen och den återhållsamma texten på bladet. Jag avskyr "anslagstavlor". Här återfinns förutom loggan, modellnummer och ståltyp i mikroskopisk text. Ray Laconicos namn hittas på bladryggen. Bra jobbat Kizer!

Förutom att den nya logotypen är elegant så håller de nere textstorleken föredömligt mycket. 
Den halvt polerade satinfinishen är notoriskt svårfotograferad


Det återstår att se hur väl Kizer lyckats med att förvalta stålets inneboende egenskaper. Såvitt jag vet är Vanguardserien deras första försök med VG10 och jag är nyfiken på bland annat skärpevaraktighet hos den här kniven.

Sen får tyvärr medges att kniven inte kom särskilt vass från fabrik. Raka hår gick inte och papper skar den inte alls inledningsvis. Däremot var eggen bra och jämnt slipad. Den som utförde arbetet har inte "kantrat" åt något håll och eggen är centrerad. Så några drag på skärpstål och strigel ordnade missförhållandet.


Handtag


Handtaget är byggt enligt det moderna konceptet 1B, där "1A" får stå för ram med öppen rygg försedd med distanser. Här återfinns istället en konstruktion med en G10-"backspacer" i lysande blått i ryggen. Det är ofta en fördel på mer bruksorienterade knivar då det ger mer anläggningsyta mot handen. Det får vägas mot att de blir något svårare att rengöra. Intrepid är dock "semiöppen" vilket gör att den kan blåsas eller sköljas ur. 

Ramen är gjord av ett väl tilltaget två millimeter grovt stål vilket gör den stadig samtidigt som den markant bidrar till knivens totalvikt trots att den är urborrad.

Handtagssidornas G10 ger ett gott grepp i alla förhållanden


Handtagssidorna är gjorda av en mediumsträv G10 som ger kniven mycket av dess personlighet särskilt ställt i relation till "Bladesmith"-seriens halare titan. Greppet på den här kniven fyller handen väl och ger ett gott fäste och här återfinns både några av knivens främsta styrkor men även några av dess begränsningar. 

Intrepid är försedd med ett bra utformat uttag för pekfingret vilket förstärks av flippern 
som agerar fingerskydd


Först kan sägas att kniven i allmänhet känns mycket bra i handen och en av de främsta anledningarna till det är ett korrekt format urtag/"groove" för pekfingret. En av mina käpphästar är att de skall utformas så att de inte "tvingar" handen bakåt på handtaget*  utan låter användaren själv bestämma fattning. Den negativa konsekvensen brukar vara resultatet om formen sveper för mycket bakåt. Här är det distinkt och korrekt utformat och det märks att herr Laconico vet vad han sysslar med.

Även bredden bidrar starkt till att kniven ligger stadigt i handen.

God utformning i stort men varför så kantigt Kizer?


En nackdel är emellertid att handtaget för mig känns en smula fyrkantigt trots att kanterna förstås är fasade och såväl G10-sidorna som ram är korrekt slipade. Särskilt tydligt blir det om kniven greppas hårt eller om man arbetar en längre stund med den. 

Först trodde jag att den kantigare formen var ett resultat av att den ingick i "Vanguard"-serien då den dyrare originalmodellen har välvda sidor. Men nu har jag en "Bolt" i samma Vanguardserie att jämföra med och den har förutom annan textur också välvda och formade sidor så det verkar vara ett medvetet val i det här fallet. Frågan är varför?


Öppning och lås


När jag fällde ut den här kniven för första gången blev jag positivt överraskad. Anledningen  var att den information jag tagit del av tidigare sade att Vanguardserien skulle förses med glidlager och inte kullager.

Intrepid har definitivt kullager vilket märks på flippermekanismen. Kniven är mycket lätt att fälla ut särskilt efter det att jag nött in den något. Gången är inte helt silkeslen utan bjuder på visst motstånd som emellertid mjuknat efter hand. Bladet rör sig dock jämnt under hela rörelsen och den känns inte det minsta grusig i lagren. Jag kan tillägga att jag föredrar en mer "hydralisk" känsla framför de fingerklippande giljotiner som en del moderna knivar kan vara. De är uppenbarligen till för att främst leka med och inte använda. Den här kniven är väl avvägd för att öppnas smidigt och brukas rejält. 

Flippern fungerar mycket bra men kunde fått lite 
rundare former för att minska trycket mot fingret


Storlek och form på flippern är väl vald då bladet kan aktiveras både med tryck och en svepande rörelse bakåt. Vid slutet av rörelsen väntar heller inga missprydande räfflor/"jimpings" eller andra påfund som äter upp huden på fingret när det landar. Återigen ett exempel på arbetad och väl genomtänkt formgivning.

Men det finns detaljer som förtar något av nöjet med den här flippern. Träffar man inte exakt rätt så är kanterna och hörnen något vassa. De kunde gott rundats mer för bekvämare hantering enligt mitt förmenande.

Väl ute låser bladet med en extremt stabil linerlock. Något spel eller glapp i sidled finns helt enkelt inte. Så långt är jag mycket nöjd med låset. Det har heller inte visat några helst tendenser till att släppa även då det provocerats en smula med den typen av vridande rörelser som uppstår när man lossar eggen ur trä vid täljande till exempel. Jag är verkligen inte någon vän av avarten "spinewhacking" men brukar ge kniven några smällar från fel håll för att se om det finns tendenser hos låsarmen att glida. Det gör det inte här. 

Ett synnerligen bastant liner-lås. Det här bladet kommer ingenstans i första taget


Däremot bjuder den på resolut motstånd när den skall släppas och resultatet blir snabbt en öm tumme. Stålet är inte avfasat på något vis och ramen har heller inte formats för att underlätta åtkomst vilket gör att det är trångt om härligheten när bladet skall fällas in. Här skulle jag gärna se att Kizer valde att mjuka upp formen på låsarmen för att öka anläggningsytan eller förse motstående sida men någon form av fördjupning. 


Att bära


Här märks det att Intrepid är storebror till Gemini med betoning på stor. Det här är inte knivens starkaste sida. Den väger in på modiga hundrafyrtiosex gram och mäter nästan tolv centimeter i strumplästen vilket känns i fickan särskilt med den kantiga formen.

Ett bra och effektivt clip som hade varit ännu bättre om spetsen vinklats mer inåt


G10 av det här lite grövre slaget sliter en del på byxtyg. Den är inte lika aggressiv som på knivar från Cold Steel eller Ontario men är relativt sträv. Men materialet i kombination med det urstarka clipet kräver sin tribut.

Det gör emellertid att det inte heller finns någon risk att man tappar kniven vilket förstås är positivt. Särskilt på en kniv som är tänkt att ta med i skog och mark. Clipet är tämligen effektivt och någorlunda diskret om än blankt. Annars är min erfarenhet av Kizers clip att de inkonsekventa. Från riktigt bra diton som på Gemini och Splinter till komplett usla som på Bolt och Sliver. Det här hamnar någonstans i mitten av de ytterligheterna. 

Clipet är inte flyttbart utan kniven bärs med spets uppåt på höger sida. Det går för all del att ha den på vänster sida också vilket underlättas av flipperfunktionen och kullagren. Då dras kniven "upp och ned" och kniven fälls ut med bladet uppåt innan den vändes i handen. Men det är ett par moment till så vänsterhänta får fumla mer.

Kniven sitter tämligen djupt i fickan men kurvaturen på clipet gör att den inte dyker så långt ned som fästpunkten antyder.


Övrigt


Som vanligt utmanades kniven under "smekmånaden" med diverse material av olika slag som papper, papp, kartong, plast av olika dimensioner, förpackningar, tape, rep, tyg, trä - torrt och färskt och så vidare. 

Eftersom jag inte är jägare eller fiskare så får knivar jag testar istället agera köksredskap ett tag. Även knivar som inte är specialiserade för ändamålet får bekänna färg eftersom det är mycket avslöjande hur ett blad tacklar enkla uppgifter som att skära kött, rotsaker och äpplen.

Vid kökshandräckningen konstaterades att Intrepid som väntat är mycket bra för att hantera kött. Ett skålslipat blad med inte alltför mycket stål bakom eggen bidrar till det. Kniven gled genom högreven som var första testobjekt utan problem. Även uppgifter som att putsa senor och hinnor klaras med bravur. Lång bra buk med god rundning är här helt rätt. Senare under den här perioden har kniven fått stifta bekantskap med ett par kycklingar och karré med ben bland annat. 

Ett område där kniven briljerar, enkel kötthantering


Något oväntat fungerade kniven även hyfsat till rotsaker. Morot, palsternacka och lök skars med schvung. Visst, ett litet motstånd i morötterna. De brukar obarmhärtigt avslöja tjocka blad och dåliga geometrier. Lök hanterades klart över förväntan.

Ett annat skäl till att jag låter fällknivar tillfälligt flytta in i köket är att det tillsammans med att tälja är moment som tar längre tid och därmed prövar ergonomin. Hade jag varit jägare hade jag tagit ur och flått något istället.

Handtaget känns sisådär när man använder kniven under längre tid. Den känns kantig framförallt i ryggen när man håller hårt i den. En mer uttalad fasad kant hade underlättat mycket. Men det breda handtaget ger också gott stöd åt handen när man tar i lite hårdare. Så lite ris för långtidskomfort och ros för bra grepp blir det på den punkten. 

Obligatoriskt papp- och kartongtest. Geometrin är bra men stålet inte extremt uthålligt. Behöver
lite TLC med stål under tiden


När det gäller moment som att förfärdiga tygtrasor av gamla kläder och handdukar, något jag gör frekvent är kniven riktigt bra. Dels behövs en vass spets för att åstadkomma hål och dels får inte bladet ha utstickande delar som tumknoppar/diskar placerade halvvägs ut på bladet eller överdrivna "choils"/ricasso som textilier kan fastna i. De är en av fördelarna med flippers som jag ser det. Det finns nackdelar också men det är en annan fråga. 

Rep och tunnare tamp (testobjekt, gammal bogserlina) skär kniven utan problem. Lång egg och bra bett bidrar till det.

Kizer Intrepid fick även följa med på diverse skogspromenader



Sammanfattningsvis


Jag gillar produkter som inte går vilse i mellanmjölkens land. Det är lättare att vara recensent då! Kizers Intrepid går att säga saker om. Det är en kniv som bjuder på både ris och ros där det sammantagna intrycket är att det är en mycket gedigen kniv.

Något av intrycken bottnar förstås i att det inte är en "Bladesmith"-kniv vilket konkret innebär några eftergifter för att hålla ned priset. Material och konstruktion är enklare med stål/G10 istället för titan, kullager i stål istället för keramik och ett mindre avancerat stål i bladet. Sen vill jag lämna öppet för diskussion om just materialen ens kan ses som nedgradering då de är mycket väl valda och placerar kniven i ett annat fack än sin dyrare släkting. Det blir en annan typ av kniv. Mer brukskniv och mindre fickjuvel helt enkelt. Sen gör det lägre priset att det diffusa begreppet "prisvärdhet" är synnerligen aktuellt i det här fallet.

Både den blå backspacern som kniven ligger rätt i tiden


Sen känns Ingrepid Vanguard trots allt något mindre arbetad överlag. Det är främst avsaknad av avfasning på låsarmen och de aningen blockiga G10-sidorna jag tänker på. Även detaljer på clipet kunde förbättrats. Jag gillar inte hur spetsarna på Kizers clip i allmänhet pekat utåt. De får gärna vinklas lite mer inåt i framtiden. Som det är nu trycker de mot handflatan och sen riskerar de att fastna i kläder, skrapa upp möbler och bilar med mera. Det gäller dock fler knivar än den här.

Med det sagt skall det sägas att det här genomgående är en mycket välbyggd kniv. Stabil, utan glipor mellan materialen, inget glapp eller spel i bladet och mycket bra centrering. Den ger ett allmänt robust intryck.  

Det andra området som kan kritiseras eller snarare diskuteras är om det är en bra fickkniv? Det är för mig ganska uppenbart att lillebror Gemini är mer lämpad för det med sina mer modesta mått, även den finns i Vanguardutförande numera förresten. Sen vill jag påpeka att Bladesmithversionerna med sina mjukare former och slätare titanfinish generellt är bättre för fickan enligt mig. 

Att den är något kantig och tyngre i fickan är ett pris som får betalas menar jag då det måste vägas mot användningsområdet. Intrepid är tänkt att vara större än Gemini för den som uppskattar det formatet och som behöver mer bladlängd och bredd. Materialen och den lägre prislappen lockar till hårdare användning helt enkelt.

Twitterversion: en riktigt bra allroundfällkniv, förutom för kontorsråttor



Intrepid Vanguard är nämligen en riktigt bra allroundfällkniv. Det är främst tre saker som talar för den här kniven.

Det första är balansen. Kniven är nämligen mycket välbalanserad vilket trollar med den faktiska vikten och gör den lätt att arbeta med och snabb i handen. Det är en viktig egenskap särskilt hos en något större fällkniv vilket gör att man mer förmår uppskatta den ökade kapaciteten.

Det andra är det övervägande bra handtaget. En väl utformat urtag för fingret, mycket anläggningsyta mot handen och greppig G10 borgar för riktigt bra fäste under de flesta förhållanden, även med våta händer och skulle jag tro för den som jagar eller fiskar. Det vill säga använder kniven med kladdiga händer. Storleken gör också att det går bra att använda kniven med handskar på även om den då är något svår att fälla ihop. 

Det tredje och viktigaste är dock att Intrepid liksom sin lillebror har en mycket bra bladform. Även om den är modifierad för att förstärka utseendet så är den i grund och botten okomplicerad. Det går exempelvis skära nära handtaget vilket ger god kontroll vid detaljarbete vilket för oss in på bladet i stort.

Det är något med den resoluta geometrin som gör att bladet i allmänhet fungerar väl till nästan alla uppgifter. Harpunen gör att det är riktigt bekvämt att vila tummen alternativt pekfingret på ovansidan av bladet för ökad styrsel. Formen på bladet ger även mycket buk och därmed lång egg. Ett allmänt kompetent blad som dessutom är snyggt att se på. 


Till vem riktar sig då den här kniven? Vilka skall köpa den och vilka skall titta på en annan modell? Den som söker en liten smidig fickkniv att brukas även publikt eller på kontoret kanske skall fundera en gång till. Till det tycker jag den är för stor även om det förstås går. Det är något jag prövat själv under ett tag nu! Då får jag föreslå att man köper sig en Gemini istället samt kompletterar med en Intrepid för alla andra stunder.

Däremot är det en kniv för alla som söker en robust och ytterst välbyggd fällkniv för allroundbruk. En kniv som fungerar som "EDC"-kniv  även om den gör sig bäst på skogspromenaden, vad den nu innebär, på fjället, i båten eller som arbetspartner. Mer bruksknivskaraktär och mindre fickjuvel är det sammanfattande intrycket. 

Den första kontakten med Kizers Vanguardserie gav mersmak. Såpass att ännu en kniv, "Bolt". därefter införskaffats!




Specifikation:

Längd utfälld: 213 mm
Längd hopfälld: 118 mm
Vikt: 146g (vägd av mig)
Bladlängd: 104 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: VG10, 58-60HRC
Handtag: G10 på stålram
Lås: linerlock

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina


Böker Albatros och Nano, Spyderco Zulu m fl är exempel på knivar med väldigt dåliga spetsar. 
** Exempel på enligt mig sämre utformade uttag/"grooves" återfinns på Kizer Bolt, Benchmade AFCK och Cold Steel Voyager L.


/ J - kanske har hittat kejsarens försvunna kläder

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

söndag 14 februari 2016

Dagens bild nr 20


Det här var min tredje Kizer. Först införskaffades en "Sunburst" senare omdöpt till "Sliver" av det enkla skälet att den tilltalade mig estetiskt samt att den var lägst prissatt av de aktuella knivarna. De övriga modellerna från den kinesiska uppstickaren var vid den tiden rätt klumpiga tingestar enligt mig. Troligen välgjorda men inte så eleganta i mina ögon.

Sen kom "Gemini" och den var jag bara tvungen att införliva i samlingen. Jag hade sett en video av den i förväg på vår eminenta Jimmys a k a "Swedish Survivor and" "KnifeandLife"s YT-kanal och redan då bestämt mig.  

Den här "spetan" tvekade jag lite inför eftersom den till skillnad från senare knivar från Kizer inte har något stålinlägg i låsarmen. Men utseendet tilltalade mig och efter att ha skaffat de andra knivarna visste jag att kvalitén var i topp. Sen passar den i stil väl tillsammans med knivar som Benchmade 943, ZT0450 och liknande som jag för stunden uppskattar. 


"Splinter"


Kniven är annars en ytterst trendriktig historia där handtaget enligt vedertagen formel är i titan och utrustad med ett ramlås. På samma korrekta vis är öppnas bladet med en flipper och det löper förstås på kullager. Just här lite extra lyxigt eftersom Kizer använder sig av keramik i såväl lager som "detent". Stålet är det lika hippa men förfinade pulverstålet CPM S35VN. Sen har kniven ett skulpterat massivt titanclip istället för ett fjäderclip vilket får anses exklusivt för prisklassen. Det fungerar förreten utmärkt vilket är ovanligt.

Överlag är det här en synnerligen sympatisk bekantskap. 


/ J - pillar ut en speta

torsdag 11 februari 2016

Favorit i repris del 1, Benchmade 943


När man kikar på statistik här på bloggen så stöter man på toppar när det kommer till vissa knivar och inlägg. De har under åren varit mer populära än andra helt enkelt. 

Jag ämnar lägga upp några av dem igen med kommentarer då det hunnit förflyta en del tid sen det begav sig och historien har en tendens att obarmhärtigt avslöja hur det gick. 

Vilka knivar blev favoriter och vilka blev hyllvärmare?



Den första reprisen är på en kniv från Benchmade. Närmare bestämt deras modell 943 som är en spetsigare version på deras storsäljare och klassiker 940 Osborne. Det enda som skiljer dem åt är bladformen. Det har även hunnit komma ut en lyxversion med kolfiberhandtag kallad 940-1 och en variant med G10 sidor. Populära modeller har en tendens att yngla av sig. 

Generellt kan sägas att jag fortfarande är mycket förtjust i kniven. Den ÄR liten och lätt, den tar nästan ingen plats, den är oerhört smidig att fälla upp och ihop. Axislåset är bra, stålet utmärkt och det är en i allmänhet mycket bra konstruerad kniv. Men det finns några detaljer jag inte gillar med den. 

Det första är att den känns klen! Vad menar jag med det? Jo, den flexar så fort den provoceras lite i sidled. Det är inte glapp i bladet utan hela infästningen av bladet som är problemet. Jag tror att det är en kombination av små endast partiella liners och det faktum att man placerat pivotskruven långt fram på handtaget som är boven i dramat. Det sistnämnda är förstås gjort för att få plats med mer blad i handtaget.

Jag har flera knivar i liknande storlek  och utseende som inte lider av det problemet så det är inget som följer med formatet. Vare sig Kizers Sliver eller ZTs 0450 har de problemet bara för att nämna några. 

Sen var jag vare sig då eller nu helt nöjd med mängden stål i bladet som råkat hamna i närheten av eggen. Men jag har inte orkat lägga ned det arbete det skulle innebära att reprofilera hela bladet. Annars håller kniven skärpan bra. Ett varv på en strigel och skärpstål lite då och då och den är så gott som ny.

Men sammantaget är det fortfarande en av knivarna som ligger i topp bland mina fickknivsfavoriter även om det är ett segment där konkurrensen hårdnar alltmer. Med det har jag även besvarat frågan om huruvida den är en  flipp eller flopp för mig. Den här återfinns tämligen ofta i en ficka nära dig. 


Så här skrev jag för snart två år sedan när kniven för mig var en ny bekantskap:


- Den perfekta fickkniven del 13


Är man liksom jag intresserad av fällknivar är det svårt att inte ständigt vara på jakt efter den "perfekta" fickkniven. Kniven som har allt. Den som skall göra att man slutar leta efter fler. Sen kan villigt erkännas att jakten ofta är betydligt roligare och mer intressant än eventuellt slutresultat och därmed ett mål i sig och den här serien texter och presentationer är ett uttryck för det.

Jag tror många med samlarmentalitet kan känna igen sig i den känslan det är bara objekten för passionen/besattheten som varierar.

Benchmade 943 Osborne


Faktorer som spelar in vid bedömningen av en kniv är förstås storlek, mått, vikt, detaljer, material, design och hur lätt den är att bära. Kniven får gärna vara något mer än summan av delarna och sen skadar det inte om kniven ifråga har något extra som gör att den höjer sig över mängden. Ibland sitter karaktären i detaljerna

Rent konkret och praktiskt märks det genom att det inte behövs mycket för att en kniv skall hamna i fickan för en tids utvärdering men för att få stanna där krävs det betydligt mer. Något av en personlighet. Ibland är det för att en kniv är urbota praktisk ibland är det något annat mer svårdefinierat som lockar.

En slank uppenbarelse


Det var den tanken som fick mig att snegla lite extra på Benchmades Warren Osborne-designade 940/943 som vid det här laget är klassiker som har hunnit få några år på nacken. Att de fortfarande efter mer än tio år finns kvar i sortimentet säger en hel del om knivens kvalitéer. Det som främst fått mig att tveka är nog priset. Benchmades knivar är dyra i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Nu valde jag i och för sig att köpa den direkt från USA vilket oftast blir betydligt billigare av olika skäl.
   
En annan kandidat från Benchmades katalog var den lika klassiska McHenry & Williams 710, modellen som var först att förses med det berömda Axis-låset. Jag tvekade mellan de två men 943 känns mer som en fickkniv då den är mindre i formatet och framför allt slankare vilket tilltalade mig mer för stunden.


Blad


Det första som slår en när man fället ut Osbornes 943 är dess eleganta och visuellt mycket slående blad. Den effekten uppnås av en modifierad clippoint som är nästan "rak" där den övre falskeggen är lång och uttalad och börjar tidigt på bladet. Det ger en spetsig och smal bladform som inte ger mycket buk så den som föredrar mer av den varan får titta på någon annan kniv. Vad det däremot ger är en kapabel spets och en lång rak egg.

Ett väldigt rak clippoint med liten buk


Vill man ha en starkare spets väljer men den mer udda bladformen som följer med modellen"940" som är en variant av omvänd tanto och kanske ett vanligare utförande av den här kniven. Handtaget är då grönt istället för svart.

Slipningen är givet formen på bladet en tämligen hög flatslipning som är ytterst väl utförd och under ytbethandlingen kan sliplinjerna svagt urskiljas.

Vad som inte är lika väl utfört är slipningen av själva eggen om man skall vara kritisk och det tycker jag man har rätt till i den här prisklassen. Själva skärpan var godkänd men inte perfekt. Kniven rakade hår men inte utan tryck när den anlände. Men den dras med samma problem som några av mina andra Benchmadeknivar - något för branta vinklar på eggen. Det kommer jag att ändra på när jag slipar om den. Det är trots allt ingen yxa. Jag har inte mätt vinklarna men en snabb sökning på nätet bekräftar att jag inte är ensam om att tycka så. Sen kan man funderar över varför ett välrenommerat företag som Benchmade väljer att göra på det viset med en kniv av den här typen? Är det månne för att så många väljer att utföra tortyrtest på sina knivar oavsett typ och storlek och sen publicera resultatet på youtube?

Sen har fenomenet tydligen varit värre tidigare och Benchmade har förbättrat slipvinklarna på de senare generationerna av knivar.

Flatslipat blad i S30V


Den andra invändningen har med vinkeln på eggen att göra som inte är helt konsekvent ut mot spetsen där den vänstra sidan är något brantare än den högra. Det är inte mycket det handlar men går att urskilja. Återigen en petitess men värt att notera givet priset på kniven.

Bladet har en markant klack ned mot basen som underlättar slipning trots att uttaget inte är till för det. Kniven har ingen uttalad ricasso vilket gör att eggen är tämligen balanserad i relation till bladlängden. Även ration blad/handtag får väl godkänt i min bok.

Det här är min första erfarenhet av Benchmades version av det normalt utmärkta S30V. Annars är det ett stål som är frekvent förekommande på många av de bättre Spydercomodellerna och där har jag kommit att uppskatta det som det goda knivstål det är. Det tar en egg, håller den och är inte helt omöjlig att slipa om även om det tar tid eftersom det är hårt. Rostar inte så illa heller har jag märkt på min Military som varit med på mången tur i vått tillstånd. Men rostfritt är det inte utan visar tydligt att rosttröga stål inte skall förväxlas med "rostfritt" som är en utopi.

Ytan på 943-bladet är en mycket väl utförd satinfinish som ger ett gråaktigt sobert utseende och känns aningen glatt.


Handtag


Handtaget följer bladets form väl och det skapar en bra harmoni utseendemässigt. Jag gillar den slanka formen och det var ett av mina skäl till att köpa kniven - att den inte tar upp så mycket plats i fickan och är lättburen. Dessutom är det jäkligt snyggt!

Bekväma och snygga sidor i 6061-T6 aluminium


Skollorna är gjorda i svartanodiserad aluminium på en halv ram i 410-stål. Mellan de svarta sidorna finns en backspacer i blåanodiserad titan vilket ger en exklusiv touch som förstärks av att ramen på insidan är polerad så färgen speglas där.

Lyxig detalj: insidan på den partiella ramen är polerad så backspacern i titan reflekterar sig där


Ytan på aluminiumet är skulpterat med en tydlig tredimensionell känsla där kanterna på handtaget är fasade vilket ger en behagligt välvd yta. Mönstret gör nästan så det ser ut som kniven har bolster.

Sidorna är skruvade med så många som fyra skruvar och med tanke på låskonstruktionen så blir det många smådelar om kniven skall demonteras. Något jag i och för sig inte är någon jättevän av även om det händer att jag av nyfikenhet plockar isär en kniv då och då. Hål för fånglina finns inte på den här kniven.

 
Mellanlägget i ryggen är gjort av blåanodiserad mönstrad titan


Greppet är långt men inte "biffigt" tack och lov. Den senaste trenden med totalt överdimensionerade knivar kan förvisso ge variation och ibland vara rolig men inte på en fickkniv i mitt tycke. Särskilt svårt har jag för tjocka handtag som jag inte är någon vän av. Handtaget ger gott om plats för alla fingrar och fungerar bra i de grepp jag kan komma på och använder*.

Kniven har mycket gott fäste som följd av handtagets form som hindrar att man glider ut på bladet. Sen har greppet en lätt "kritaktig" yta som är sträv på samma sätt som exempelvis min Pro-Tech Godfather. Det uppnås genom att ytan blästrats till en matt finish. Förmodligen kommer både den samt hörnen och kanterna på kniven slitas mer över tid och möjligen ge sämre grepp men mer patina. Det återstår att se.


Öppning och lås


Det är trots allt en Benchmade och med det namnet följer vissa förpliktelser och en är att den skall vara lätt och smidig att öppna och stänga. Och det är den här kniven - särskilt nu när jag slitit in den under ett par veckors användning.

Från mitt håll fanns en farhåga om att tumknopparna befann sig för nära handtaget när jag såg bilder på kniven. Jag hade inte haft möjlighet att hantera kniven innan jag köpte den. Och faktiskt så gör de det men eftersom balansen i bladet och motståndet i låset är så väl avvägt så flyger bladet ut nästan utan ansträngning ändå. Tumknoppen sticker upp precis lagom mycket och har väl avvägt mönster för att ge fäste nog för att fungera korrekt. Dessutom är den helt rätt placerad för att ge lagom mycket hävstång utan att sitta mitt på bladet och vara ivägen vid arbete när bladet är utfällt.

Kniven är i all enkelhet extremt snabböppnad och tack vare låskonstruktionen är den nästan lika snabb att stänga igen.

En bra tumknopp som dock sitter och löper mycket nära handtaget


Väl ute låser bladet med det vid här laget berömda Axislåset från Benchmade. Om det låset kan man säga mycket men det fungerar utmärkt. Låser stabilt och säkert och är lätt att släppa. En invändning är dock att det är lite fippligt och det skadar inte om man är van vid knivar för att det skall vara helt smidigt att hantera. Det är en av mina favoriter men jag är inte lika förbehållslöst positiv som några andra recensenter jag stött på. Det har även sina nackdelar. Det kräver tillvänjning och består av små delar som dels kan gå sönder dels kan bli igenkletade med smuts. Men nu är det mer teoretiska invändningar. Jag har rent praktiskt aldrig upplevt problem av det slaget med min mini Griptilian eller för den delen mina Ganzo och Enlan/Bee med samma typ av lås.

Benchmade Axislock. Bakom bulten kan "omegafjädrarna" som håller den på plats skymtas


Bladet har inget spel eller glapp vilket jag krasst förutsätter av en kniv som kostar 182 dollar. Men det brukar heller inte vara något problem med Axis-lås. Skulle den glappa är förstås pivotskruven justerbar.

Den genomgående konstruktionen av låsbulten på Axislåset gör att kniven enkelt kan stängas med en hand och det fungerar såväl för höger- som vänsterhänta. Det i kombination med flyttbart clip och dubbelsidiga tumknoppar gör kniven helt ambidextrös.


Att bära


Nu kommer vi till en av Osborne 943s verkliga styrkor - bärkomforten. Kniven är extremt lätt och smidig att bära. Helt enkelt en av de bästa i den här storleken. Den har en slank profil eftersom det redan tunna bladet nästan är dolt i handtaget och tumpinnarna är placerade nära greppet och därmed inte kräver lika mycket plats som t ex Spyderhålet som även Benchmade använder på vissa modeller. Kniven är även tunn med en tjocklek på endast 10,4 mm och det ger ett diskret avtryck i fickan. Lägg därtill en ringa vikt på strax över 80 g och du har en vinnare.

Benchmades standardclip, bra men lite överdimensionerat för det här handtaget


Det finns heller inga skarpa hörn eller utstickande delar på handtaget vilket gör det smidigt att plocka upp andra prylar ur fickan även när kniven befinner sig där. En nog så viktig detalj i alla fall som jag använder fickknivar.

Kniven är utrustad med Benchmades svartmålade standardclip. Samma typ som återfinns på t ex Griptilian och Mini-griptilian. Det är enkelt, stadigt och fungerar väl. Nackdelen är den målade ytan som skavs relativt lätt och att det inte är lika elegant och snyggt som resten av kniven. Sen känns det inte som det passar kniven helt eftersom det är i relation till handtaget känns alldeles för brett.


Övrigt


I handen känns kniven ytterst välbalanserad och lätt. Det är de två intryck som dominerar. Egg-geometrin ska tydligen vara ändrad till det bättre jämfört med tidigare modeller men jag tycker fortfarande att den är något brant. Jag har under en kortare tid burit kniven och förstås testat den på diverse material även om jag inte hunnit långtidstesta den.

Intressant är att den inte skär papper lika bra som den rakar hår. På kartong och liknande material fungerar den bra men briljerar inte. Orsaken till det står att finna i det smala bladet som trots flatslipningen ger rätt brant vinkel på eggen. I plastmaterial och arbeten med spetsen är den duglig och till allehanda småsysslor i köket är den riktigt bra. Tomater, lök, vitlök, purjo och potatis som jag prövade på var lätta att processa. Slipningen och relativt tunt gods hjälper till där.

Men något med eggvinkeln gör att den inte riktigt vill bita i trä. Det är tvunget att vrida handen och "attackera" ämnet vilket inte känns helt bra. En slipning med lätt omprofilering borde kunna lösa det.  


Sammanfattningsvis


I 943 Osborne lyckas Benchmade förena goda material med utmärkt formgivning och riktigt bra toleranser och passform och resultatet är en exceptionellt trevlig fickkniv som är extremt lätt. Den råkar också vara en av de snyggaste jag har. Det var som sagt det där med mervärde jag nämnde tidigare.  

Jag är positivt överraskad över att märka att det som såg alldeles utmärkt ut på papper lever upp till förväntningarna även i verkligheten. Allt fungerar och gör det bra och jag förstår därför varför den här modellen har levt kvar länge i Benchmades katalog.

Benchmade 943, ännu en god kandidat för fickan


En av de stora nackdelarna är dock priset. Det här är ingen billig kniv och det gör att förväntningarna och kraven ökar men även konkurrensen. I den här prisklassen finns många hungriga antagonister som även de ståtar med bra material och god passform och byggkvalité. En har jag redan presenterat här tidigare i Spydercos "Sage 1". Blandar man sen in det något diffusa greppet "prisvärdhet" i ekvationen så ökar urvalet rejält och fler konkurrenter lägger sig i kampen.

Men den är utan tvekan en kandidat till "Den perfekta fickkniven", om den är det för alla kan jag inte svara på. Men den finns med där i toppen utan tvekan. Det är en ruskigt kompetent fickkniv som har förvisso har sina brister men även en stor portion personlighet.


Specifikation:

Längd utfälld: 199 mm
Vikt: 82,2 g
Bladlängd: 86,3 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: S30V, 58-60 HRC
Handtag: Aluminium, 6061-T6 över liners i 410 stål, backspacer i titan
Lås: Axis

Mer info på Benchmades hemsida här.

Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


/ J - söker efter knivvärldens Mercedes

* Uttrycket på engelska är väl närmast: Hammer/reverse hammergrip, pinchgrip, sabergrip/reverse sabergrip, fillipinogrip, ice-pick.


#aliaspostmortem #knivigtvarre