måndag 30 maj 2016

Dagens bild nr 42 "Skuggan"


De är inte helt olika de här två knivarna från Spyderco! På något vis känns Starmate i handen som en någon mindre raffinerad version av en Gayle Bradley 2. Eller snarare tvärtom kanske då Terzuoladesignen är äldre. Den var en liten revolution när den kom eftersom den var ett av de tidigare samarbetena mellan en customknivmakare och ett knivföretag. 

"The Shadow"

Bradleyn har M4 stål och den nya Starmate är försett med VG-10 och en flatslipning där GB2 har en skålslipning vilket för övrigt även den första iterationen av Starmate hade. Sen är bladet grövre på stjärnan liksom även finishen. Det märks att det inte är en Taichungkniv. Insidorna på ramen, kanterna på skollorna, allt är lite grövre helt enkelt. 

Däremot har den charm. Vilket den lever gott på. Sen kan väl nämnas att den "nya" Starmaten inte är så ny längre då även den tagits ur produktion och börjar bli svårare att få tag på. Så den som vill ägna sig åt lite astronomi får skynda sig. 

/ J - stjärnskådare

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 26 maj 2016

Det första snittet


Jag råkade få hem en ny kniv för någon dag sedan. Det visade sig vara en Cold Steel H R T - "Hedgehog Rescue Tool", special edition. 

Bäst jag satt i soffan och följde Giro d'Italia hörde jag något som lät ungefär som flaxande vingar bakom mig. En större fågel som ryttlar eller kanske en vampyr? Kikade ut genom fönstret men såg vare sig någon gigantisk fladdermus eller någon örn. Trädgården såg ut som vanligt, liten och framförallt tom.

En stund senare mitt i en spännande utbrytning där favoriterna i loppet attackerade varandra hej vilt flappade det igen mycket högt och rytmiskt från trädgården. Jag ställde mig mitt på uteplatsen och därifrån var ljudet inte svårt att lokalisera. Det kom från traven med bilhjul som råkar ligga där i hörnet. 

Det lät mycket där inne i hörnet

Något hade krupit in och fastnat och försökte förtvivlat ta sig loss. Med stöd av grymtandet kunde jag lista ut att min nya kompis troligtvis hade taggar. Fram med närmsta kniv och försiktigt skar jag upp plasten för att släppa den stackaren fri. 

Någon hade inte rakat sig på ryggen


Efter det första snittet i den sega plasten skymtade en beväpnad rygg fram. Jodå, herr eller troligtvis fru igelkott var på besök. Det är uppenbarligen mycket enklare att krypa framåt in i trånga utrymmen än att backa ut om man inte har rakat sig på ryggen. Taggarna fungerade som effektiva hullingar och höll det lilla djuret i ett fast grepp. 

Medan jag arbetade på att förbättra min karma och släppa lös kotten så protesterade den högljutt genom att väsa åt mig. Den var uppenbarligen av uppfattningen att hela fadäsen var mitt fel! På något plan kanske det var det. Plast är inte så vanligt förekommande i naturen där inte människor finns.

Fri igen!

Loss kom den och jag kunde återvända till mitt cykeltittande. Tur att man har inspelningsbar box.

Jag konstaterade att det var ett av de mest udda första användningsområde för en kniv jag någonsin råkat ut för.

 Nu kanske jag återföds som igelkott i nästa liv?

/ J - vän av kottar

onsdag 25 maj 2016

Dagens bild nr 41 "De senaste tillskotten"


Så här kan det gå när smaken är brokig! Det vore enklare om man var mer insnöad på ett ämne som jag skrev häromsistens. Ni vet, bara Spydercos, EKA eller klassiska mönster, dolkar från andra världskriget eller något. Som det är nu gillar jag knivar helt enkelt. För brett för stort och för ofokuserat. Som tur var ligger fokus på fällknivar men inte ens där är jag helt konsekvent!



"The latest Aquisitions"


Ovanifrån ses min Terzuoladesignade Starmate från Spyderco och under den en Large Chinese från samma företag. Den senare formgiven av den numera bortgångne Bob Lum och baseras på ett klassiskt kinesiskt knivmönster. Under den frukten av samarbetet mellan Jens Ansö och Böker i form av Aurora. Den recenserade jag nyligen för den som missat det. Underst återfinns en liten knubbis från DPx kallad "HEAT", amerikaner älskar ju sina akronymer även om den här kniven är tillverkad i Maniago, Italien så vitt jag vet. 


/ J - samlare?

PS Varför engelska titlar på många bilder? Enkelt, de används även på Instagram och där är majoriteten av läsarna/tittarna inte svensktalande!

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 19 maj 2016

Dagens bild nr 40 - "Treenigheten"


Det fanns en tid när Internet skrevs med stor bokstav och var för entusiaster. Skulle man hitta något intressant stavades det inte sällan med ord innehållande många z och återfanns på suspekta ställen. 

Ville man kika på knivar på den tiden, vi talar nu om nittiotal, så var det amerikanska publikationer som gällde. Därför sparades det av studiemedlen för att stund till annan smita in på "Punkten" i Växjö för att köpa senaste numret av "Tactical Knives" eller "Blade Magazine". Importerade tidsskrifter var inte billiga och kunde därför inte köpas i parti och minut.

Några av de knivar man kunde kika på var de här tre. Alla tre är knivar som på något vis lockade mig djupare in i knivträsket. På den tiden ouppnåeliga. Svåra att få tag i på hemmaplan och långt över min dåvarande budget. 

"Trinity"

Knivarna är från vänster till höger: Spyderco Starmate, Gerber CF och Benchmade AFCK

Starmate är en kniv designad av "Bob" Terzuola och just den här kniven är inte orginalversionen utan Spydercos andra försök. Min "Combat Folder" från Gerber är däremot en "First Production Run" från 1996. Kul att ha men ur praktisk synpunkt att beklaga. Låset är uselt, det glider om du slår till bladet med handflatan från fel håll och stålet är det synnerligen mediokra 425M som har samma egguthållighet som dubbelvikt aluminiumfolie. Annars är det en mycket intressant kniv ur den synpunkten att det är en av få fällknivar som går att ha dubbeleggad eftersom hela bladet döljs i handtaget när den är hopfälld. Den levereras inte så eftersom det på vissa håll är olagligt med dolkblad. Men den är förberedd för det.   

Benchmades Advanced Folding Combat Knife är däremot utrustad med sin tids superstål ATS-34. Eftersom den reades ut på Fällkniven när de bytte inriktning är det en "leftie", vilket gör att låsarmen sitter på "fel" sida för mig som är högerhänt. Titan i ram och låsarm, skräp enligt mig. Titan slits och kniven har använts. Nu har den en smula glapp i låset av det skälet. Det hade den inte haft med stålram.

Naturligtvis finns det fler än de här tre på listan över knivar som under åren påverkat och kanaliserat intresset. Där finns allt från italienska stiletter, OTFs, dolkar med mera. Men på något vis behöll de den här trion sin särställning.  

Har ni några knivar som påverkat intresset mer än andra och vilka i så fall?


/ J - betraktar den taktiska treenigheten

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

onsdag 18 maj 2016

EDC II

Dagen tarvar en bilnyckel. Besiktningsdags, bara hoppas att "Lille Skutt" som barnen döpt bilen till går igenom kontrollen. Det skulle jag väl tro men man vet aldrig. Tycker ibland att bilbesiktningar känns som ett läxförhör när man gick i skolan. 



"Another Grayday"


Spydercodag annars där temat är grått för att matcha vädret. I höger framficka en Delica och i vänster jackficka en Endura. Mobilfodralet får agera plånbok för dagen. Det finns några fack i det stora nog att trycka ned ett par kort inklusive körkortet i. 

/ J - inte kontrollfreak

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

måndag 16 maj 2016

EDC


"EDC" - Every Day Carry är ett populärt uttryck på forum, i Facebookgrupper och inte minst på Instagram. Först var jag en smula motståndare till fenomenet men sen hakade jag på tåget. Bättre sent än aldrig kanske. 

Motivet bakom var för min del motivet framför! Det vill säga själva grejen att fota ett antal prylar man har på sig utgör en bra grund för ett fotostilleben vilket råkar vara något jag gillar. Ämnet kan varieras närmast i oändlighet och bilderna kan göras mer eller mindre roliga, fotografiska eller vardagliga beroende på hur humöret artar sig. Sen kommer jag aldrig bli fanatisk vare sig när det gäller prylar eller bilder. 

"EDC"


Den här dagen återfanns i fickorna bland annat en liten Kershaw Chive i vänster jackficka, en Kizer Gemini i höger byxficka och en SOG Twitch II i väskan. En liten ficklampa återfinns alltid på nyckelknippan av det enkla skälet att jag ibland använder ett enkelt kombinationslås till cykeln när jag skall in en kort stund någonstans. De är inte lätta att få upp i mörker utan ljus kan jag säga! Sen råkar jag gilla läderarmband så de dyker upp titt som tätt på bild. 

Vad jag däremot har lite svårt för och är något som bidrar till att jag inte följer vissa konton på Instagram vars innehåll annars är intressant är överdrivet användande av filter. På någon bild då och då tycker jag det är helt okej men jag är inte på jakt efter hundratals bilder som alla ser ut som de är handkolorerade eller vars färger alltid är uppskruvade till max. Det tycker jag är ett otyg rent ut sagt. 

Men så här kan en av mina Instagrambilder på temat se ut!


/ J - hakar på EDC-tåget

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension - Böker Aurora

- Gryningskniven



När jag tog emot den här kniven från Knivshop.se för recension var jag förvisso nyfiken på hur den kunde kännas i hand men föga kunde jag föreställa mig att jag skulle falla så pladask som jag faktiskt gjorde. Jag beslöt omgående att den här kniven skulle behållas! Det här är en kniv för mig helt enkelt och jag skall här redogöra för varför och därmed försöka klargöra om det kan vara en kniv även för dig! 

Allas vår danske vän Jens Ansø har under lång tid samarbetat med stora märken* som Spyderco, Fox och Böker för att göra sina customknivar mer tillgängliga för den breda knivköpande publiken och jag har själv sen tidigare exempelvis "Zulu" från Spyderco och "Whale" och "Albatros" från Böker Plus. Däremot har jag inte haft förmånen att få hantera någon av de mer exklusiva samarbetena från Böker som Haddock, Solo, Minos och Cox med flera. Det var en av orsakerna till varför jag såg fram emot att få testa just den här kniven. 

Böker Aurora, modell 112629

"Aurora" är en direkt översättning till produktionsknivformat av hans customkniv "One Off". Det finns även variationer som härrör ur hans projekt "Testlab Outbreak" där hans presenterar många mer eller mindre vilda modeller och inte minst slipningar. 

Emellertid är just den här modellen tämligen tillbakahållen både vad gäller form och bladdesign och den kombinerar en mycket stabil konstruktion med ett elegant yttre. 


Blad


Bladets utseende är så där bedrägligt enkelt som bara komplexa blad brukar vara. Det är en droppint av nästan traditionellt slag. Men inte helt eftersom bladet har försetts med en mycket svagt s-formad egg (recurve). Den är dock knappt märkbar. Sen kännetecknas det förstås av det mycket synliga ovala öppningshålet. Om dem kan man tycka mycket, jag gillar  den varianten på öppningsfunktion. 

Ett droppointblad med en aldrig så liten recurve och mäktig buk


Formen ger ett frikostigt, tämligen brett blad vars mjuka linjer ger mycket svepande buk att jobba med och lång egg i relation till bladlängd. Kort och gott ett mycket dugligt blad för både "EDC"-bruk och kan jag tänka mig, jakt. 

Det knappt åtta centimeter långa bladet mäter hela fyra millimeter över nacken och är runt tre centimeter brett vilket ger en mer robust kniv än man inledningsvis kan förledas att tro. Det är ett intryck som även förstärks av den övriga konstruktionen. 

Stålet är 154 CM från amerikanska Crucible. Det är inte deras mest exklusiva stål i och med att det inte är ett pulverstål men det kan jag faktiskt uppskatta i sammanhanget. Med det menar jag att det känns väl valt för ändamålet. Nuförtiden kan jag tycka att man för ofta förser knivar med "häftiga" stål oavsett vad de skall användas till. Närmast slentrianmässigt utrustas knivar med M390, CPM S110V och CPM S35VN och liknande så fort prislappen når en viss nivå. Av det enkla skälet tror jag, att samlare förväntar sig det. Inte med nödvändighet för att de är bättre på alla områden, underhåll inkluderat. Men det är en fråga jag lämnar öppen för debatt. 

Stålet är 154 CM och finishen en tämligen polerad tumlad yta


Slipningen är en mycket högt dragen flatslipning vilket gör den så nära "FFG" som den kan bli utan att vara det.

Ytan är tämligen hårt tumlad och förutom att det ger ett sobert utseende är det praktiskt. Repor och annat slitage syns inte lika lätt efter användning. 

Jag var något skeptisk till spetsens utformning efter att ha sett bilder på kniven. Det fanns en rädsla för att den skulle påminna för mycket om Albatros vars rudimentära spets gör att den är hart när omöjlig att använda och om så skall ske får handleden en ytterst obekväm vinkel. Men icke då! I det här fallet är spetsen förvisso inte så uttalad och det är uppenbart en kniv för att skära med mer än att sticka men fungerar gör den! Fördelen med en så här pass knubbig spets är att den blir mycket stark. 

Godstjockleken är hela fyra millimeter


Väl i handen är den här kniven ren fröjd att använda. Eggen rakade hår utan för stort motstånd redan inledningsvis och efter några drag över en strigel så var den ännu bättre. Papper skär kniven men kommer inte riktigt till sin rätt i så tunna material. Däremot fungerar den dugligt att nyttja till matberedning. Slipningen och den skarpa eggen gör att den skär mycket bra trots sin bastanta nacke. Grönsaker är inga problem och rotsaker som potatis och kålrot går klart över förväntan. Mer väntat var att den skulle vara bra att skiva kotlett och annat kött med och där gör den ingen besviken.  

När det sen kommer till material som kartong och inte minst trä trivs kniven riktigt bra. Då märks det att det är en robust kniv. Flatslipningen, det relativt korta bladet och utformningen som gör att man kan skära nära handtaget samverkar till att Aurora närmast faller igenom kartongpapp och plastmaterial. 

Trä, färskt och virke är den riktigt bra till. Då kommer handtaget till sin rätt. Det är inte förrän man tagit i ett tag och tvingats hålla lite hårdare i en kniv som man riktigt märker var handtag har sina svagheter.  


Handtag


Knivens namn "Aurora", latin för gryning, speglas i utseendet och i de blågrå nyanser med koppartoner som titanhandtaget anodiserats till. I den räfflade presentationssidan hittar du även solens uppåtgående strålar**. Räfflornas yta har brutits både i ton och rent faktiskt då de är mjukt rundade. Förutom att det är snyggt som tusan ger det även ett gott grepp utan att vara för grovt mot handen. En lyckad symbios mellan utseende och funktion.

"Solstrålarna" är både visuellt slående och funktionella


Handtagets form är inte långt från perfektion i min hand. Med tilläggen för att vara fällkniv, möjlig att förvara i en ficka och gjord i titan skall sägas. Brasklappen kommer sig av att det alltid går att förbättra saker och ting. Nu är kniven testad under varma vårförhållanden och metallhandtag har sina kända begränsningar i kyla till exempel. Skall kniven inte bäras i fickan kan de göras bredare och förses med kraftigare konturer och så vidare. 

Formen är annars det jag gillar mest med handtaget. Kniven fungerar helt enkelt i alla fattningar. Det spelar ingen roll hur kniven greppas, hammargrepp, omvända grepp, i nypan eller med något finger som stöd - det känns naturligt, lättarbetat och bekvämt.

Ett grepp utan stora åthävor som fungerar i alla fattningar


Materialet är som så ofta på finare fällknivar titan vilket nu är så vanligt att jag nästan föredrar andra lösningar. Konstruktionen är öppen och sidorna sammanfogade med hela fyra skruvar utöver pivotskruv och bladstopp. Det ger en mycket stabil kniv som trots av avsaknaden av ilägg i ryggen håller sidorna parallella även under stora påfrestningar. Det kan annars vara ett problem med knivar med öppna konstruktioner och få sammanhållande punkter. Något som inte märks förrän man brukat kniven ett tag och något som inte alltid diskuteras. Ofta ser jag att folk ropar "ah" och "oh" över hur öppna konstruktioner är som om det vore ett självändamål utan att nämna nackdelarna. Det krävs mycket mer precision i tillverkningen för att lyckas med en kniv gjort på det sättet.

En stabil konstruktion med ett flertal fästpunkter


En liten detalj jag däremot inte helt uppskattar är att skruvarna inte är av "hane/hona" konstruktion utan är direkt fästa i motstående titansida. Men det kompenseras till viss del av antalet skruvar.


Öppning och lås


Ett öppningshål, ett kungarike för ett öppningshål! Äntligen! Jag har helt enkelt tröttnat en smula på flippers. Inte för tid och evighet skall kanske förtydligas men för stunden. De dras nämligen med ett par rejäla nackdelar som man slipper med den här varianten på öppningsfunktion. Öppningshålet är här ovalt istället för runt som på originalet. Troligtvis samarbetar inte Böker och Spyderco på det området.

Öppningshålet är både lättåtkomligt och lättmanövrerat


Formen gör det lätt att komma åt och lika lätt att använda. Kanterna är mjukt fasade vilket andas kvalitet och är snällt mot fingertopparna även om det ger en aning sämre fäste än vad skarpare kanter gör. Ännu en anpassning till knivens utseende och användningsområde, gott så.

Öppningen bjuder på en aning motstånd men en mycket mjuk och framförallt jämn gång på glidlager av brons. Solid och len utan att vara "snabböppnad".

Ett exempel på ett utmärkt ramlås


Kniven låser med ett stabilt ramlås. Det fanns inte ens från början den minst tendens till seghet/"stick" trots att kniven faktiskt saknar stålilägg i låsarmen. En egenskap den för all del delar med några andra kända ramlåsta knivar som Sage 2 och Sebenza. Det går bevisligen konstruera lås på det viset men det kräver hög precision i tillverkningen. På samma vis saknar även den här kniven "overtravelstop", det finns alltså inget som hindrar att man trycker låsarmen ur position om man tar i. Ja, förutom att den är mycket stark då och det kräver att man närmast hänger sig på den. Ingen risk för det med andra ord.

Ljudet när låset faller på plats är lika förfinat som utseendet på kniven, elegant och diskret. Funktionen är oklanderlig så här långt. Det finns naturligtvis inget spel eller glapp i kniven och låset är inte bara lätt att komma åt utan även att släppa.


Att bära


Med knivens vikt i åtanke, 144 gram, är den rena drömmen i fickan. Mycket av det beror på en kombination av att den är tämligen tunn, den mäter runt centimetern på den ledden och att sidorna är mjukt formade med en titanyta som inte är strävt mot tyg och fickor. Kniven har heller inga vassa hörn som vill gnaga sönder handen när den är på besök i fickan för att fiska upp nycklar och dylikt. Något jag annars är smått allergisk emot. Fickknivar skall fungera i fickan, det är trots allt där de tillbringar mest tid!

Enkelt och på rätt ställe såtillvida att clipet inte stör greppet alls


Aurora bärs enbart med spets nedåt och clipet är inte flyttbart vilket jag vet är ett stort aber för många. Inte för mig emellertid. Generellt föredrar även jag att bära knivar med spetsen uppåt men ingen regel utan undantag. Den här kniven är ändå inte försedd med flipper och ämnad att snärta fram blixtsnabbt. Så de extra tiondelar av en sekund det tar mig att vända på kniven stör mig därför inte alls. Det finns en stor fördel med nuvarande utformning och placering av clipet och det är att det inte stör greppet alls när man arbetar med kniven! Det är ett av de mest diskreta clip i hand jag stött på. 

Nackdelen är att den tvåhänthet som uppnås med öppningshålet delvis går förlorad i och med ramlåset och clipets placering.

Clipet är annars tunt, platt, diskret och även det tillverkat i titan. Funktionen är utmärkt och jag tycker att det nyper bra nog för att glida över kanterna på byxor av allehanda slag samtidigt som kniven hålls på plats.***


Sammanfattningsvis


Det märks att den här kniven kommer från Böker Manifaktur det vill säga att den är en av företagets flaggskepp gjord i Solingen, Tyskland och inte Argentina (Böker Arbolito) eller Kina (Böker Plus, Magnum)

Nu kan jag ha haft tur med mitt exemplar förstås men jämfört med Böker Plus är det här ett rejält kliv uppåt vad gäller konstruktion men framförallt byggkvalitet. Än så länge har jag inte hittat några missar alls därvidlag. Glapp och spel finns inte, bladet är centrerat, öppningskänslan är påfallande lik en Mercedesdörr av det gamla goda slaget och alla detaljer är väl utförda. Slipningen av bladet är klart över medel och eggarna både symmetriska och vassa direkt från fabrik.

I vissa ljus skimrar koppartonerna i anodiseringen till


Utseendemässigt är det en tämligen tillbakalutad kniv utan större åthävor men den växer efter hand och i hand. En sobert handtag med en tvåtons anodisering i blågrått avbrutet av koppartoner ackompanjeras av ett snyggt blad med stentumlad yta. Den stilrena fasaden åtföljs på ett förtjänstfullt sätt av en mycket bra handtagsform.

Aurora bjuder på flera praktiska detaljer som jag uppskattar. Inte minst är bladet lätt att underhålla då stålet, 154CM är välbeprövat och lättslipat. Något som förstärks av den nästan helt uppdragna slipfasen vilken ger tillräckligt mycket flata sidor kvar på bladet för att underlätta vid användning av de nu så vanliga systemen med fasta vinklar. Ett annat plus är att ricasson är liten och det går att skära nära handtaget.

En liten eftergift till rådande trender är bladgodsets överdimensionerade grovlek. I grund och botten hade kniven troligen varit bättre med säg tre och halv millimeters eller kanske till och med tre millimeters bladtjocklek istället för som nu fyra. Kniven hade inte varit lika robust men skurit ännu bättre i de flesta medier och det är trots allt det den här kniven i huvudsak är utformad för. Den är relativt lättburen även om den inte är mästare på området, därtill är den något för tung och även det kan tillskrivas den grovlek som kommer av den generella "overbuilt"-trenden som gäller för stunden. Men det ger också en gedigen känsla vilket är nog så viktigt.

En kniv lite som jag, stor buk och stort hjärta


Men den är mycket långt från allt vad "tactical" heter trots dimensionerna och stabiliteten. Så söker du en kniv som går att flippa fram blixtsnabbt och som ser spetsigt aggressiv ut skall du nog söka en annan modell.

Istället är Aurora en kniv jag helhjärtat rekommenderar för den som vill ha en synnerligen robust vardagspartner redo för allehanda uppgifter. Den är extremt välbyggd med små toleranser på sant tyskt manér och har flera detaljer som höjer den över mängden som till exempel mjukt rundad bladrygg.

Till det kan läggas ett utseende som i åtminstone mina ögon är elegant och sofistikerat.

Det främsta argumentet för den här kniven är emellertid att det är en förbaskat bra kniv. Det är inte i knivsamlingen den briljerar utan i handen. Böker Aurora är kompetent i de flesta sammanhang, den skär mycket ofta och bra!

Köper den gör du hos Knivshop.se som inte bara har den här modellen utan förstås fler från Böker. 



Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 144 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: 154CM,
Handtag: Titan, anodiserad
Lås: Ramlås/Framelock

Producerad av: Böker, tillverkad i Solingen, Tyskland



/ J - gillar träd

*Numera även ZT, Zero Tolerance.
** Ett mönster som förstås använts förut och bland annat kan återfinnas på Lionsteels "Ti-Spine" och en del Sebenza-varianter.
*** Andra har upplevt det annorlunda. Läs gärna den här recensionen av Aurora från "Älgflugornas herre". Där bekräftas även mina misstankar om att den är någorlunda duglig även som jaktkniv. Även om jag själv skulle valt en fastbladare till det av hygienskäl bland annat. 

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 12 maj 2016

Dagens bild nr 39 "Triptyk"

Dagens bild är faktiskt tre!

Ibland stöter man på miljöer som lämpar sig bättre än andra för att använda som fotobakgrunder. Eller vad sägs om betong i flera färger?

"Blå"


"Grön"


"Gul"


Annars kan jag säga om Enzo Birk 75 att förutom att vara fotogenisk så är det en synnerligen bra fickkniv som "långtidstestas" för fullt. Enda abret är väl emellertid att jag för stunden har så många olika knivar som skall utvärderas att den inte får fullt så mycket ficktid som önskat. Man får prioritera de som skall recenseras. 

Men än så länge är jag synnerligen nöjd med kniven och inte minst stålet. Eftersom D2 är mycket hårt så har jag inte behövt slipa kniven än. En par svep på en strigel och något drag på skärpstålet har räckt. Sen försöker jag hålla den torr i möjligaste mån och torkar av den efter användning vilket har hindrat korrosion så här långt så någon patina har inte utvecklats. 



/ J - jobbar på det finlandssvenska relationerna


#aliaspostmortem #knivigtvarre 

måndag 9 maj 2016

Dagens bild nr 38 - "Fångad"


Som framgick av nr 2 i den här serien gillar jag Trappers. Det här råkar vara ett exemplar från Buck Creek. Kniven införskaffades av den enkla anledningen att jag inte sen tidigare ägde någon Trapper med trä i skollorna.

Det är en traditionellt byggt Trapper med ram och bolster av mässing, halvmediokert stål och i det här fallet god passning och byggkvalitet. Däremot kom kniven slö som en smörkniv av plast. Fabrikseggen var inget man direkt skar något med. Sen bilden togs är den vassare, betydligt vassare. 


"Woodtrapped"


Kniven är som sig bör utrustad med tvenne fullängdsblad där ett är en Clippoint och det andra är ett Speyblad. De löper i var sin kanal åtskilda av en liner. Walk & Talk är riktigt sympatisk på den här kniven och den känns allmänt solid. 


/ J - presenterar knivslipningsövningsobjekt

(Buck Creek Trapper presenterades här!)

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 6 maj 2016

En fundering kring kloner

Ämnet "kloner", kopior, förfalskningar - kärt barn har som bekant många namn, är ofta på tapeten av olika skäl. Inte minst i forum och på diverse FB-sidor. Det föranledde följande fundering från min sida:

Varför silas det så mycket mygg och sväljs kameler i sammanhanget? 



Minns någon den här "Sebenzakrossaren"? Den här tiodollarskniven rev upp en smärre storm
 i det vattenglas som amerikanska knivforum utgör

Jag vill vara tydlig med att jag inte på något vis förespråkar idéstöld rakt av. Vad jag däremot noterat är att vissa märken rör upp mycket mer känslor  än andra när de är inblandade. Det märks vilka som har en "fanclub" helt enkelt. 

Och av någon anledning anses kinesiska övertramp i sammanhanget vara värre än västerländska plagiat. 

För att förtydliga kan jag ta ett exempel. SanRenMu, för övrigt inte direkt kända för att kopiera något till skillnad från sina landsmän och konkurrenter från Ganzo, släppte sin modell "710" (numera 7010) för ett par år sedan.  Den fick snabbt epitetet "fattigmansSebenza" i många kretsar. 

Därefter gick Sebenzaklanen i luften och det skreks i högan sky om att det var en kopia och att kineserna därmed stal både pengar och arbetstillfällen från USA. Jag personligen tycker inte ens den här lilla kniven är särskilt lik en Sebenza förutom det övergripande stilen. Tvärtom har den betydligt färre likheter med sin påstådda förlaga än många andra modeller har sinsemellan. Ett dagsfärskt exempel på knivar i samma stil men som inte kopierar varandra är kompisarnas Voxnaes och Ansös modeller Amicus (CRKT) och Aurora (Böker) som inte är helt olika enligt mig.

Samarbete, inspiration, liknande tankar eller stöld? Sådant beror alltid på vem som tillfrågas. 

Men jämförs just SRM 710 med CRK Sebenza sida vid sida kan sägas att den inte har samma mått och är gjord i andra och förstås enklare material. Den har helt annat mönster på sidorna, annan bladform och utformning på slipfasen. Tumknopparnas form skiljer sig, clipet är inte det minsta likt och den har hål för fånglina som inte ser ut som Sebenza och så vidare. 

Det ENDA som är likt är rundningen på främre delen av handtaget och hur avslutet på handtagsryggen kröker sig. Den är heller inte märkt "CRK" så i mina ögon är den möjligen inspirerad av en liten Sebenza men oerhört långt borta från att var en kopia eller klon. 

Men på amerikanska forum skreks det från vissa skribenter om "bojkott" och att ekonomin var i gungning. Råkade man lägga upp en bild på en kinesisk kniv blev man i princip påhoppad.

Allt blir enligt mig extra fånigt när de två aktuella knivarna inte exakt lirar i samma division när det gäller pris heller och därmed inte konkurrerar om samma målgrupp. Det är skillnad på 10 dollar och 400 dollar. 

Samma tongånger hörs inte i samma utsträckning när kända amerikanska märken som exempelvis SOG gör exakt samma sak fast lite tydligare. De hade exempelvis inget emot att  plagiera Spydercos Endura och snickra ihop en egen "Sogzilla". De är ju som genom en ren slump tämligen lika. 

Ett annat flagrant exempel som jag tagit upp tidigare är helylleamerikanska Cold Steel, ja förutom att de aldrig tillverkats i good old US of A då utan alltid gjorts i Japan och numera Taiwan. De är extremt glada i att stjäla modeller rakt av från kända märken som exempelvis Okapi, Opinel och Hackman bara för att nämna några. Ingen vill bojkotta dem, i alla fall inte av den orsaken. 

Varför är måttstockarna så olika?

/ J - kopierar mig själv

torsdag 5 maj 2016

Notiser

Nu är våren här på riktigt och det innebär att jag kommer att befinna mig mer utomhus. Inte minst på en cykelsadel men även i skog och mark. Ja, sen kan man förstås förena de två när det cyklas MTB. 

Vårbild från Växjötrakten

När man är ute kan man förstås passa på att testa lite nya knivar och så sker förstås även nu. För stunden är det bland annat Böker Aurora och DPx Heat som plågas lite extra åt Knivshop.se. Ja inte bara för deras räkning förstås utan även för min egen och inte minst för er läsare! 

Utöver det är även några knivar från Spyderco aktuella samt lite annat smått och gott. 

Aurora från Böker


"HEAT" från DPX


Resultatet av de testerna kommer förstås att kunna tas del av i form av kommande recensioner här på Knivigt värre men även på Knivshops egen blogg "Vasst". Där hittar du texter och nyheter från författade av Mattias Sandberg, mig och gästskribenter!




Vidare plitar jag på några tankar om det ständigt återkommande temat "kloner". Det stående inslaget "Dagens bild" fortsätter förstås och under den rubriken blir det som vanligt någon tanke jag fått i huvudet när jag sett eller tagit någon bild. Inte så seriöst, inga presentationer med tyngd så att säga.

Vill ni se ännu fler knivbilder så gör man med fördel det på mitt Instagramkonto!

Det var lite av vad som händer här unde maj månad. Väl mött på bloggen och i våren!

/ J - er kniviot i etern

måndag 2 maj 2016

Dagens bild nr 37 - Ytterst sliten dolk

Som ung brukade jag kasta kniv ute i skogen, ofta och mycket. Något måste man ju göra som barn på landet. Många knivar hann under åren avverkas. Förvånansvärt många, de flesta faktiskt, av de knivar som benämns "kastknivar" håller inte att kasta med var en lärdom jag drog. Mycket av den enkla anledningen att när man börjar så träffar man inte rätt varje gång och det är oerhörd kraft i ett kast. 

Således går de av, böjer sig eller så träffar man en sten i marken och då ryker de ändå. Eller så skickar man bara in dem i mossan i skogen för att aldrig mer hitta dem. Det hände också. 

Den mesta kastkniven

Men den kniv som hängde med längst var den här! En Gerber Mark I kopia från tyska Herbertz inköpt under en skolresa. Från början var den svart och hade parerskydd. Men allteftersom den användes försvann färgen. En sida av parerskyddet förlorades när en fullträff från en annan kniv bröt av det. Då slog jag av det andra med för att inte försämra balansen. Ytterligare lite senare började bladet glappa i handtaget och då reparerades det med plastic padding. Under vägs gång försvann även eggar och spets och bladets slipning rundades av.

Men det är fortfarande den bästa kastkniv jag ägt. Den är aningen baktung i balansen vilket passar mina halvvarvs kast perfekt. Både över och underhandskast.

Men slitna knivar skall inte kastas som det heter.

/ J - fordom knivkastare

#aliaspostmortem #knivigtvarre