Ett fenomen som är synnerligen varierande i knivvärlden är vilken kvalitet det är på en egg när kniven anländer. Det oavsett prisklass märkligt nog. Vissa märken är mer kända för att göra det bättre än andra. Spyderco är ett sådant där knivarna oftast anländer mycket vassa.
På bilden en lågpriskniv där märket oftast bjuder på mycket vassa om än råa eggar. De är mycket uppenbart handslipade också eftersom de vid något tillfälle har varit bränd mot spetsen och vid andra något ojämna. På de flest exemplar jag äger har dock eggarna varit fullt godkända både sett till jämnhet, centrering och skärpa.
Kniven är återigen en bjässe från Rough Rider och återigen en "Sunfish" eller mer exakt en "Elephant Toenail" i det här fallet. Det som skiljer dem åt är handtagsformen där den här smalnar av mot bakänden av handtaget där du hittar blad nummer två. I det här fallet ett pennblad även om storleken på det vida överstiger vad som är brukligt för blad med det namnet. Hur som haver ger det ytterligare en egg och ett mindre blad för mer detaljorienterat arbete om så önskas. Det är den stora fördelen med att ha två blad.
Stålet är synnerligen enkelt men som sagt jäkligt vasst när den kom. Eggen var aning "taggig" så några drag på strigel för att jämna ut den var på sin plats. Eftersom det är ett 440-stål eller kinesisk motsvarighet så kräver det ett par drag på ett slipstål ibland. I gengäld räcker det just med ett par drag sen är det klart. Inga timmar med fasta system för att få fram en duglig egg.
/ J -
#aliaspostmortem #knivigtvarre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar