torsdag 26 oktober 2017

Radiotystnad?


Ibland är det lite tyst här på bloggen under en tid, exempelvis den senaste veckan. Då kan man som läsare kanske få för sig att det inte jobbas i knivvärlden. Au contraire, au contraire mina vänner! Bakom kulisserna lyser flitens lampa stark och klar i höstmörket må ni tro.

Det är kanske då det jobbas som hårdast faktiskt. I det här fallet innebär det att det plitas på ett flertal recensioner parallellt. Ja förutom någon produktrecension i den andra världen då, min cykelblogg - Cykligare!


Föremålen för uppmärksamheten är sinsemellan väldigt olika. Det rör sig om knivar som:


Den relativt nya P128SF från Ruike. En välbyggd framelock flipper helt i stål.




En spännande nytt märke från Japan, Raging Jap som presenterar sig med modellen  RJ5.



Kinesiska Harnds modell Talisman som fått epitetet "budgetlyx" av mig.



Prestandamonstret Bradley Folder 2 från Spyderco



Särlingen och Bastinellisamarbetet Slim Dragotac från Fox.



Sist men sannerligen inte minst, snarare störst faktiskt är en underbar bekantskap i form av en JCK Gyuto från deras "Kagayaki "-serie.



Utöver det väntas inom kort knivar från Knivshop.se och resultatet av det mötet kommer ni förstås att kunna ta del av på Vasst!

Det som ställer till det är förutom att jag är tidsoptimist är att jag envisas med att bära och använda knivarna innan jag skriver något vilket förstås tar tid. Jag har noterat att vissa, framförallt Youtube-kanaler helt sonika struntar i den biten och istället fokuserar på hur knivarna är byggda, vilka komponenter som ingår och vem som designat dem. 

De lägger mindre fokus på hur knivar uppträder i hand när de används och om de faktiskt fungerar som verktyg också. Det gör att det går att trycka ut betydligt fler "recensioner" än vad jag klarar av. Större volymer helt enkelt. 

Det går i och med det även vara snabbare med det senaste. Nog så viktigt om man vill ha många läsare/tittare. Enligt mig blir det dock snarare produktpresentationer än recensioner och det är gott så. Jag gillar själv att ta del av dem. Men jag tycker att den bild som ges kan behöva fördjupas. 

Av det skälet funderar jag även på att lansera någon form av uppföljning av texter jag skrivit tidigare. Helt enkelt diskutera om jag upplever vissa knivar på samma vis en tid senare. 

På återhörande! eh....läsande eller vad det nu kan tänkas heta.


/ J - med uppkavlade armar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 20 oktober 2017

Fredags-EDC XI


Och så har då ytterligare en vecka börjat lida mot sitt slut. Arbetsvecka bör väl betonas. Fast när jag tänker efter inser jag att det är fasligt många yrkesgrupper och människor som jobbar även helger, även jag en gång i tiden. Så då vete f-n vart veckan befinner sig i för tillstånd och vart i den kalendariska soppan fredagen befinner sig. 

Min vecka är åtminstone snart slut. Det är även jag kan tilläggas. En veckas jädra feber gör ingen vare sig glad eller pigg. Sen har livet bjudit på sina törnar som det understundom plägar göra. Själen har fått blåmärken. Därför hoppas jag innerligt att ni alla har det så mycket bättre på den fronten! 

I vilket fall vill jag passa på att önska er alla en trevlig och kanske vass helg! 





Dagens skarpa kompanjoner på bilden består av:
  • en arg japan, varför vet jag inte men namnet är "Raging Jap", och modellen RJ5
  • en lugnare amerikansk polack i den Slyszdesignade Spydercoklassikern Techno
  • samt en helt avslappnad jänkare i form av Leathermans Skeletool CS


De två nedre är högst troligen bekanta för de flesta men den övre kniven tror jag inte många känner till. Likt sin Spydercokollega på bilden är den trots Japanskt ursprung tillverkad i Taichung. Och utan att föregripa kommande recension allt för mycket kan jag intyga att kvaliteten motsvarar ursprungsorten. Det är en riktigt välbyggd liten gynnare som bjuder på glädjande små detaljer här och var och någon liten kulturkrock. Allt förpackat i ett EDC-vänligt format. 

Spännande är det hur som haver med ett nytt märke från Japan tycker jag. 


/ J - funderar kring fredagars placering i veckan


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 19 oktober 2017

Dagens bild nr 125 Vacker som en tavla


Ett fenomen jag gillar är när knivmodeller dröjer sig i företags kataloger en längre tid och därmed gör det möjligt att följa dess utveckling över tid. Det bygger förstås på att företaget som gör dem är stabilt och inte går i graven samt att modellen är populär så den står sig i konkurrensen och inte likvideras den heller. 



"Pretty as a Picture"


Ett exempel på en kniv som är mycket gammal vid det här laget för att vara en modern fällkniv är Spydercos klassiska Police. Vi är nu inne på version 4 och det är den som syns längst upp. 

Det som fick mig att ta bilden var bladets utveckling. Jag tycker nämligen att det ser lätt religiöst ut, eller resultatet av en treenighet så att säga. 

Tänk er Delica bladen längst ned, sammanför dem med Police 1 i mitten och para sen med Militaryn ovanför et voila - du får Police 4. 


/ J - ritar stamtavlor

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

onsdag 18 oktober 2017

Knivrecension CRKT Batum Compact (Little Big Knives)

-  kniven som krympte


Att ändra storlek på populära knivmodeller är ett vanligt tillvägagångssätt idag och ett relativt enkelt sätt för knivtillverkare att bredda modellprogrammet. Oftast krymps en befintlig kniv för uppnå ett smidigare format och nå andra och större publiker. Inte minst de som är bosatta på adresser i världen där det råder lagar kring bladlängder. 

Sen finns exempel på där den mindre modellen presenteras först och sedan får växa till sig varpå den släpps i storebrorformat. Det är emellertid ovanligare. 

CRKT 5451 Batum Compact


Dagens kniv Batum Compact från CRKT är ett exempel på det förstnämnda. Kniven är ritad av den uppenbarligen mycket produktive Jesper Voxnaes från Danmark. Jag har recenserat andra knivar av honom här på bloggen som CRKT Pilar, Fox Tur samt Ansö-samarbetet Spyderco Pingo.

En kniv i klassen "Little Big Knives" med omissigenkänneliga drag av Voxnaes


Frågan är då hur den här kniven står sig mot andra knivar han formgett och inte minst andra knivar i klassen. Den är nämligen med sitt "choil" och sina krympta mått en kniv som kan räknas till klassen "Little Big Knives" och där är konkurrensen hård. Här återfinns storheter som Spyderco Techno och DPx HEAT till exempel. Men i ärlighetens namn är just den jämförelsen inte helt rättvis då det är knivar i helt olika prisklasser vi talar om och det skall vägas in. 

Twitterversion: CRKT Batum Compact - en Vox-kniv i budgetformat


Blad


Batum Compact bjuder på en deja vu-upplevelse i och med bladformen som går igen i stora delar av Voxnaes produktion. Formen är inte helt olik modeller som Fox Ravn eller Böker F3 för att nämna några. Det innebär ett knubbigt och i det här fallet litet blad gjort av relativt grovt gods.

Det rör sig om en droppoint med rak egg, mycket uttalad buk och en trubbig spets. Utseendet förstärks på det här bladet av en uttalad falskegg. Finishen är en blank satin vilket är en av mina favoritvarianter rent allmänt och CRKTs logotyp på bladet har krympts i motsvarande grad som kniven vilket undertecknad uppskattar.  

Liten knubbig droppoint med falskegg och nästan full flatslipning


Bladet mäter 62 mm på längden, 31 mm på höjden och tjockleken är hela 3,7 millimeter vilket definitivt är väl tilltaget för en så kort kniv. Om det kan man säga mycket men det ingår som komponent i de flesta av Voxnaes skapelser.

Stålet behöver knappt nämnas eftersom CRKT använder 8Cr13MoV i större delen av sin produktion. Tyvärr får jag väl säga eftersom jag inte är helt vän med det stålet generellt och särskilt inte i deras tappning. Jag tycker det är för mjukt och håller skärpan för kort tid och dessutom rostar det gärna. Jag har inget emot att ståla knivar men det gäller om jag är hemma i köket. Utanför hemmet släpar jag inte omkring på brynen. Jag hade därför mycket hellre sett ett annat stål även om det är budgetknivar vi talar om. Varför inte ett svenskt alternativ som 12C27 eller ännu hellre 14C28N?

Men, vart tog min spets vägen?


Hur stålet kändes i just den här kniven gick inte att uttala sig om inledningsvis eftersom sliparbetet var  erbarmligt dåligt. Kniven var slö helt enkelt. Eggen var dessutom ojämn i höjd och det fanns tendenser till flera vinklar i den. Dessutom "kantrade" eggen och blev brantare och därmed ännu slöare mot spetsen till. Och gudarna skall veta att den spetsen inte behövde bli trubbigare!

Vid första användning växte den initiala frustrationen ytterligare. Först försökte jag något så elementärt som att jobba mig in i ett paket korv. Det gick inte! Fick göra det pinsamma och sträcka mig efter en sax, kom på mig och valde en skalkniv från knivlisten istället. Nästan lika illa gick det med en ostförpackning strax därefter. Spetsen är värdelös men i det senare fallet gick det att skära längs med kanten vilket löste dilemmat.

Så här får en egg inte se ut! Notera även på första bilden hur svajig den är på motstående sida


Eftersom även handtaget har påtagliga problem har jag inte använt kniven särskilt mycket. Jag återkommer till varför. Den här kniven är sannerligen inte särskilt användarvänlig i originalskick. 


Handtag


Grundformen på handtaget var en av orsakerna till att jag alls köpte den här kniven. Det såg inbjudande ut på papper. Jag är svag för ett bra "choil" helt enkelt. På den punkten fick jag nästan rätt skulle det visa sig. Vid en snabb okulärbesiktning ser den nämligen ut att påminna om sin förträffliga kusin Pilar eller varför inte en Cold Steel Tuff Lite och andra knivar med integrerade "choils". Dessvärre upphör likheterna där skulle det visa sig.

Ett handtag som gör sig bättre på bild än i hand skulle det visa sig


Sättet på vilket Batum Compact är gjord påminner om dyrare framelockknivar fast i andra och enklare material. Det vill säga en konstruktion med en låssida i stål och en presentationssida i G10. Den är sedan hopsatt med ett mellanlägg i ryggen skruvat med hela tre, förvisso små skruvar. Sättet att sammanfoga kniven tillsammans med det grova bladet och stålet i låset gör att kniven andas "överdimensionerad"/overbuilt. Frågan är om den är det? Kniven har ett fånglinehål för den som önskar ett sådant kan tilläggas. En inte helt dum egenskap hos en liten kniv då många önskar något att lättare fiska upp kniven med. Sen har företeelsen att göra hela konstverk av fånglingor spridit sig och de entusiasterna skall ju ha sitt.  

Jämförelse av två "forward Choils" på två olika Vox-designade knivar från CRKT tillverkade i Kina. 
På den översta, Pilar är det rätt gjort. Där återfinns även en jämn och bra fakriksegg. 


G10-ytan är tämligen slät som den tenderar att vara på billigare knivar. Det är dock inget jag har något emot och särskilt inte i det här fallet. Hade bara handtaget fungerat som tänkt så räcker formen till för att ge tillräckligt grepp. Alla yttre hörn och kanter på den här kniven väl slipade och fasade så på den punkten får Batum Compact godkänt. Men det finns kanter som missats, flera stycken faktiskt. Det gäller dels insidan på G10-sidan men framför allt snittet som gjorts för att bilda låsarmen. Där är kanten skarp, nästan vassare än eggen faktiskt. 

Om handtagets ursprungliga form kan jag inte uttala mig om då jag inte äger eller har känt på den större Batum. Men här är det tyvärr inte särskilt bra. Det går nämligen knappt att hålla i kniven utan att använda urtaget för fingret. I annat fall blir handtaget för litet varpå kniven förvandlas till en trefingerskniv med långt avstånd mellan fingrar och blad. Greppas hela kniven  kunde det vara bekvämt om det inte vore för att jag skulle skära mig direkt om jag försökte använda kniven på det viset. Det "choil" som finns är helt enkelt för litet och då har jag inga jättehänder med korvfingrar kan påpekas. Ett nödgrepp kan åstadkommas om man bara stoppar in yttersta fingerleden på pekfingret i urtaget. Men då blir greppet synnerligen krystat istället. Tråkigt eftersom CRKT med "Pilar" visade att det inte är några problem att göra det rätt på knivar även i den här storleksklassen och att de behärskar konsten om de bara lägger manken till.


Öppning och lås


Batum Compact öppnas med ett hål för tummen. Inte Spydercos runda signaturvariant utan ett mer ögonlikt, som ett Byrd-hål vänt baklänges. Det och en oval är de former som Voxnaes brukar nyttja i sina knivar.

Hålet fungerar knappt och är därför ingen favorit i det här utförandet. Det är storleken kombinerat med formen som ställer till det. Det är svårt att snabbt och intuitivt fälla ut bladet. Visst går det men man får lirka in tumspetsen och tänka medvetet på vad som görs för att bladet skall öppnas med säkerhet varje gång. Det är även lätt att slinta då man inte får in så mycket av mjukdelarna i hålet och kanterna är fasade vilket gör dem hala. Då återstår ändå att se hur den här kniven fungerar i kyla och i väta.  

Ett något för litet hål, åtminstone om det förses med så rundade kanter


Låset är åtminstone en halv fröjd. Ett välgjort ramlås i stål som har fått sig ett tillskott av ett översträckningsskydd. Om det är nödvändigt på ett lås i stål kan väl diskuteras. Men det finns och fungerar.

Batum Compact låser stabilt i alla fall


Funktionen är klanderfri, kniven låser varje gång, utan tendens till seghet hos låsarmen eller att den glider i sidled ens vid hård belastning. Det finns heller inget vobbel i bladet. Det var den positiva biten.

Att släppa låset är däremot inte lika nöjsamt. Det går tack vare fasade kanter på låsarm och presentationssida. Men Batum lider tungt av tillägget "Compact" även här. Utrymmet inne i ramen för att komma åt låset är inte stort givet knivens format. Det gör att det behövs lite press för att få in fingertoppen och det biter därmed i mjukdelarna på tummen varje gång låset frigörs.


Att bära


Batum Compact är en liten kniv med mjuka yttre kanter och i avsaknad av vassa hörn eller utstickande flippers. Vikten är inte avskräckande den heller då den hamnar runt hektot. Därför är den här kniven rätt sympatisk när den befinner sig i fickan. Det är kanske där den gör sig bäst faktiskt.

Ett på tok för fullklottrat clip som för all del fungerar såvida inte det inte fastnar i byxorna vill säga


Clipet är enkelt, i stål och kan flyttas mellan ändarna på handtaget men inte till motstående sida. Det sitter stabilt förankrat med två skruvar och fästet är försänkt. Spänsten är god och det är ingen risk att man tappar kniven. Eller nästan ingen skall jag snarare säga. Det sticker upp en bit kniv ur fickan när den bärs och det är ett kort handtag vi talar om så en liten risk finns faktiskt. Ju mindre knivar desto djupare i fickan vill jag ha dem av just det skälet.   

En detalj som irriterar mig är när man som här har låtit förtunningen av låsarmen vara på utsidan av kniven och det hålrummet sammanfaller med clipets spets eller snarare kontaktyta. Det gör att kniven ibland fastnar i tyget på vägen upp ur fickan. Inte varje gång men tillräckligt ofta för att jag ska notera det och irritera mig på det.


Sammanfattningsvis


Voxnaex formspråk är lätt att känna igen. Även på avstånd går det att tala om vem som står bakom den här kniven. Bladets konturer, knivens generella proportioner och hålets utformning är tydliga tecken som avslöjar upphovsmannen och det är det bästa försäljningsargumentet för Batum Compact.

Hans knivar är lite av en framgångssaga för stunden och inte minst är modellen "Pilar" ett gott exempel på det. Även det en CRKT-produktion för övrigt. Den har blivit en markant succé och en kniv jag för övrigt varmt rekommenderar i budgetklassen. 

Men allt är inte guld som glimmar. Om storebror Batum kan jag inte uttala mig men i  fallet Batum Compact blev inte allt rätt. På olika forum sägs det inte sällan om CRKT att de "förstör" goda knivar när de får tag i dem. Så långt vill jag inte sträcka mig men vill ändå rikta viss kritik av det slaget åt deras håll. Genom att i ytterst få fall variera sin formula överhuvudtaget ser man inte till knivens tänkta användningsområde alls utan stöper alla i samma form.

Alla knivar kanske inte passar som stålframelocks försedda med 8Cr13MoV i bladet! Men det är den kostym alla knivar får när de hamnar i CRKT-stallet. 

Jodå, en kopp kaffe är den värd men inte så mycket mer


I fallet Batum Compact är det inte så mycket materialvalet som spökar utan utförandet. Jag har tre stora invändningar mot den här kniven. 
  • En återfinns faktiskt redan på designnivå och det är spetsen. Den är, ursäkta ordvalet, värdelös! Den här kniven är att betrakta som en kniv utan spets. Den är för trubbig från början och i det här utförandet slö och går därmed inte använda alls. Sen blir vinkeln på handleden mycket märklig om man faktiskt försöker jobba med den och när du väl lyckas få till det penetrerar den inget. Nä, ingen favorit för att uttrycka det milt. 
  • Den andra missen tror jag är ett resultat av formatändringen. Det blev fel när Batum fick tillägget "Compact". Jag har tidigare talat om att alla knivar inte lämpar sig för att krympa rakt av*. Det som hände i det här specifika fallet blev framförallt att det "fingerchoil" man behöver för att få plats med hela handen på kniven blev för litet och man riskerar att skära sig. Det här är en kniv som behöver modifieras för att fungera som tänkt. Jag har efter det jag började plita på den här recensionen funderat på att förstora hålet något och ta bort den vassa klacken vilket skulle förbättra ergonomin avsevärt. Frågan är om kniven är värd det arbetet?

Sen finns en annan viktig detalj som inte mådde väl av att minska i storlek och det är öppningshålet. Det är alldeles för fippligt att använda och därmed inte bra det heller. 

  • Den tredje invändningen rör exakt det som CRKT ibland får kritik för och det är själva genomförandet. I det här fallet brister såväl utförande som kvalitetskontroll. Det här är helt enkelt en dåligt producerad kniv! Det finns de som hävdar att det alltid är fallet när priset är så här pass lågt men det är en ståndpunkt jag inte delar. Moraknivar är alltid vassa oavsett prisklass och det finns gott om andra moderna fällknivar som likt den här är tillverkade i Kina som levereras med såväl egg som fasade kanter så upphovsland kan inte heller användas som argument. På mitt exemplar är snittet som gjorts för ramlåset så vasst att det går att skära sig på om du drar fingret eller handen längs med det. Men det är ändå eggen som är det stora sorgebarnet. Den som slipade den här kniven hade ingen bra dag på jobbet. Kniven är allmänt slö, eggen är ojämn i höjd och vinkel, den kantrar markant mot spetsen till och hälen utgör en lätt kälkbacke mot urtaget som påpekats är för vasst. Det går förstås att slipa om knivar men när det behöver göra med fabriksnya diton blir jag sur. Därtill är bladformen svår att följa. Men så brant buk är det mer komplicerat att behålla vinkeln korrekt så delvis förstår jag problemen som uppstått vid slipning.

Batum Compact, en kniv som kunde varit bra och kanske blir det om jobbet läggs ned på att slipa om bladet, modellera om ett choil och fila ned en mycket skarp kant

Så vad skall man då säga om den här kniven? Enligt mig är Batum Compact en kniv för den som uppskattar Voxnaes formspråk och vill ha det till ett budgetpris. Men tyvärr gör utförandet att jag utifrån det här exemplaret inte kan rekommendera den.

Jag vill nog trots det hävda att kniven i grund och botten är en sund design och jag vill tycka om den mer än jag gör. Utseendet tilltalar mig, ergonomin skulle efter modifiering troligen bli god, materialen är normala för prisklassen och den låser stabilt och bra. Vad man tycker om bladformen är personligt men vill du likt mig ha en kniv med spets så överväg andra alternativ. Den var trubbigare än jag kunde avgöra utifrån bilder.

Men Batum Compact kunde verkligen tjäna på att levereras i bättre skick till köparen så har du möjlighet att antingen känna på kniven själv eller be säljaren besiktiga den så rekommenderar jag det förfarandet.

Har du inte det tycker jag du skall köpa en Pilar istället! Då får du Jespers eminenta formspråk och på köpet en mycket bättre kniv. 



Länk till tillverkarens hemsida

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 62 mm
Godstjocklek: 3,7 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, HRC 58-60
Handtag: stål med presentationssida i G10
Lås: ramlås i stål

Producerad av: Columbia River Knife & Tools, CRKT, tillverkad i Kina.



/ J - inte imponerad

* OKC RAT2 eller Buck Vantage till exempel. Ett bättre förfarande är oftast att göra som Spyderco gjort med Delica kontra Endura. En krympt version men som inte är identisk.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 13 oktober 2017

Dagens bild nr 124 "Fox-favoriter"


Ni vet, den där staden i Italien. Den med alla knivtillverkarna. Den där de gör...eh, allt med egg. Vad heter den nu igen? Ja, just det Maniago!

Där hittar man de flesta av de stora italienska märkena som exempelvis Antonini, Fantoni, Lionsteel, Viper, Maserin och inte minst Fox!



"Fox Favs" - Favoriter från Fox, här med grunden till en tomatsås


Från Fox Knives kommer de här två skönheterna. Det är deras "W515" överst som är en av Bob Terzuola formgiven kniv. Egentligen är den rätt typisk honom och mycket dramatisk när den får svarta ninjakläder och ett clip. Men i den här versionen är den mer avskalad. Med sidor i trä, ziricote närmare bestämt och försedd med läderfodral istället för clip förvandlas den till något annat. En mer "stillsam" kniv kanske man skulle kunna säga. Elegant och med en storlek som ligger i linje med exempelvis en BM 940 vars blad den här kniven för övrigt påminner om. En slags "reversed tanto" eller en modifierad wharncliffe eller vad man vill kalla dem. "Modifierad" är nog ordet som skall betonas. 

Det gäller också den undre kniven vars blad även det är en smula svårkategoriserat. Den är formgiven av en herre med inriktning på det mer "taktiska" i vanliga fall, Bastien från Bastinelli Knives. Men samma sak här, skollor i samma träslag och även här försedd med ett läderfodral. Lägg därtill att det är en "friction folder" och du har ett styck mycket intressant kniv. 

Den övre räven har jag haft ett tag medan den undre är tämligen ny. Båda kommer att recenseras förstås! Det som kan sägas om dem är att de sticker ut i träsket av titanbaserade kullagerlivsformer som befolkar knivuniversum just nu. 



/ J - gillar särlingar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 12 oktober 2017

Knife review Extrema Ratio BF2 CD

- good looks isn't everything

Extrema Ratio is a well known brand in some areas of the knifeuniverse while being close to totally unknown in others. When come to think about it, it isn't that strange since they are a rather polarizing brand with their "tacticool" marketing. It's black, it's overbuilt and most stuff in their line-up looks brutal. I don't think they categorize themselves that way since they claim to aim at groups such as police, military and first responders and the like. Considering price point I'll guess that most of their customeras are to be found elsewhere unless they heavily subidize those groups.

Anyhow, they are interesting and I was rather curious about what could be found hiding behind the camouflage paint. Therefore I got hold of this particular knife!

Extrema Ratio BF2 CD


At first glance the BF2 CD från Extrema Ratio looks exactly as black and brutal as can be expected. But behind the mask a rather straight forward and likable EDC-knife can be found. But there are a number of areas in which this knife deviates from the current norm. 

The handle can serve as a good example of this since it like most of the other knives in Extremas catalogue are made out of aluminum instead of the nowadays so cherished titanium. Since it's European made knives we are talking about they're not featuring well known American or even Japanese steels either. Instead Extrema Ratio often uses Böhlers N690 as their "go to" steel. The so favored framelocks are replaced by liner- and backlocks. If my memory serves me correctly I think Extrema Ratio had realeased only one framelock in limited edition so far.

So neither the company nor this model, BF2 are mainstream!

Behind the tacticool facade hides a rather likable EDC-knife


On top of everything else this knife offers a secondary lock, a unique clip, a rare bladeshape and last but not least a distinct design language that can be seen throughout the entire production from Italian Prato where these knives are made. 


Twitterversion: Extrema Ratio BF2 CD - Tactical but practical!


Blade


What do we have here? And oddball no doubt. By definition this blade is a droppoint but the way it's implemented here it points in another direction as well. This is as much American tanto as it gets without the secondary tip and the angular shape normally associated with that concept.

Compared with a straightforward tanto you obtain a small belly but the trade off is loss of the marginal advantage with having a secondary tip on your blade. The result is a bit weird looking but if you prefer a pure tanto this model can be had in that configuration as well.

The bladeshape offers a long and straight edge to work with. It also gives you what almost can be described as a secondary short edge that is also sharpened at a more obtuse angle than rest of the blade. If that is done on purpose or is a mistake by the person who sharpened this knife is a question I leave open for discussion.  

The blade shape is quite unique with it's almost tanto-ish appearance


What you do loose is a pointy tip. In this regard the BF2 reminds me about some models from Jesper Voxnaes that also offers a lot of straight edge, short pronounced belly and a not so pointy tip. To be honest that is not my favorite way of designing blades since just a little less extreme curve gives a fully capable snout without interfering with the design and overall appearance too much. I happen to like my pointy knife tips. Personally I have more use for something thin and pointy to poke with than a chisel or pry bar. But that is of course a matter of taste and maybe needs.

The alleged length of the blade is 87 mm but that depends on how it's measured. Anyway it's around nine centimeters all in all. The height is 30 mm and the bladestock is 3 mm thick. The surface is treated with a black coating of for me unknown type with the purpose of protect against corrosion. That and to look cool of course but that isn't exactly stated in the description. 

The steel is Böhlers N690 hardened to 58 HRC. A detail you never have to be uncertain of since Extrema Ratio on many of their knives made it a gimmick to have it printed all over the blade in bill board sized letters. The antithesis of a discrete blade that is. To me this seems a bit strange and contraproductive since it can be found on the knives that otherwise are the most "tactical" in design and intended use. 

The marking on this specific model on the other hand are much more restrained. On one side of the tang you'll find "Extrema Ratio" and on the opposite side "Made in Italy" written in white. 

The blade offers a long straight edge and the markings are remarkable discrete especially for being an Extrema Ratio


The grind is a full flat from modest bladestock, the edge long and straight and the sharpening excellent from the factory. This leads your thoughts in a certain direction doesn't it?

Well, the BF2 CD is exactly as practical as I hoped for. Before the actual buy I certainly read all the technical specs available and according to them that should be the case. But it's not always theory and practice coincede in our area of interest as you all are well aware of. By the way, I have some knowledge about Extremas "Heavy Duty"-series and how they are shaped. How about 6 mm over the neck combined with a low saber grind with a primary edge of some half inch at that. The result is a knife like object that isn't exactly what you call a slicer. But they can be hammered through a door without a problem or so I've heard. But that wasn't what I had in mind for a first experience with this brand so those models where out of the question.

But this knife is far from that. It's a matt black supertactical cutting machine! It slices exactly as well as I hoped for and then some. The edge is sharpened all the way to the handle which is the way I prefer it. It gives good control both when putting some force behind the blade and when doing more detailed work. Another way of achieving that is of course a forward choil. I have mixed feelings towards that entire phenomena. Sure it can work but it requires good design an no matter of how you look at it it steals a lot of edge length from the blade. Choils also force the hand away from the egde when they are not used. So they have some serious drawbacks.  

In hand the knife speaks to me and says "hey ho, let's go!" So that is what I did and first stop even if it's beyond the comofort zone of this knife was the kitchen. Hotpot on the menu and therefore root vegetables to chop and meat to cut. Well, it exceeded my expectations. The carrots didn't hit the wall as they tend to do if you try to force a thicker blade through them no matter what level of sharpness. On the contrary the Basic Folder no 2 reveals itself and comes out as a softy. It actually handles kitchen duties with flying colors even if that's not what it is made for primarely. For being a folder I might add.




BF2 doesn't make a fool of itself in the kitchen thanks to a FFG and 3 mm thin blade stock


But more likely future tasks involves materials such as rope, plastic, cardboard, fabric and some wood. Fabric you might wonder? In this household lives two cyclists and that brings an almost industrial production of rags made out of old clothes fore cleaning bikes. And in that I truly miss a proper tip on this knife. In order to cut the blade must first penetrate the fabric and that is easier said than done with this blade shape. Why Extrema have opted for a semi-tanto with a so so grind is a mystery. Maybe it's because it gives a long edge to work with as I mentioned before but in that case I think I prefer a proper tanto since it offers a pointier tip. This version feels a bit pointless, pun intended.

Otherwise the BF2 is a good cutting tool. The blackness of it all makes it look less elegant which in turn attracts more and harder use. So there might be a point with the black color scheme even for me after all. And so far the coating held up well. No mayor scuff marks or scratches.



Handle


Initally I enumerated a number of deviant features of this knife. The handlematerial being one of them and the way the knife is constructed is a another.

At first glance it's a rather mainstream knife in that regard. You got your steel frame with two slabs of aluminum on the outside, an open back with two stand offs and a visible blade stop. Everything screwed together with torxheaded bolts for easy cleaning and maintanance. The adjustable pivotskrew are made for a standard flathead screwdriver or a coin. So far so good but at a closer look some deviances are visible.

The aluminum in this knife is said to have an "anti corrodal" coating. What that means exactly is hard to tell since I never experienced corrosion with any aluminumhandled knife no matter what anodizing used. Perhaps if you put the knife in some sort of acid or in extreme salty environmets that might be a problem. Anyhow the surface feels a bit "chalky" in the same way as ProTechs matt finish. It gives more traction than polished aluminum but is far from Kershaws "Trac-Tec" but that is cheating with rubber inserts on the other hand.

The finish is generally very good but a bit rough. It matches the look and intended use and somehow it seems right. It feels a bit like an Emerson knife in that regard meaning Extrema don't care if the transition between frame and handleslabs line up exactly. Instead the focus is on chamfering and rounded corners. Form follows function in a good way in this case. 



Despite the handle giving an angular impression it can be compared with some of the best in it's class


What makes this construction stand out from the crowd is that the BF2 have an asymmetrical handle. This is not unique for this knife but rare. What calls for this solution is mainly the locktype chosen. It demands it's lockbar in steel in order to work. Typically the solution is to equip aluminum handled knives with an internal frame or merge the lockbar into the handleside in some way. In this case the knife instead got a partial or rather one-sided frame, a single liner.

Another thing contributing to the assymetry is the housing for the secondary lock. In that area the handle measures 14 mm wide but the rest a mere 10 mm. 


The choice of going with a single liner and a secondary lock gives an asymmetric handle


There is no hole for a lanyard but if you prefer one there is no problem attaching a cord round the back of the clip instead. There are plenty of room for even 550-cord. A clever solution without drilling a lot holes in the handle.

The handle looks deceptively angular. But in fact this is a really ergonomic handle and I will go as far as claiming that it's one of the better among slender folders. In this regard you almost have to divide folders into two categories. One more pocketfriendly and one where this is of no concern and you simply don't care about "carryability". In the latter category you will find folders meant to be carried in sheaths for instance. Then you can increase the width of the handle considerably without take into accounthow it feels in pocket. 

BF2 offers splendid ergonomics and that is achieved through simplicity. There are no hotspots in shape of unnecessary jimpings for instance. This so popularized shortcut to increased grip. What you got instead is a handle shaped the right way from the beginning. What I prefer might be clear by now. With very few exceptions I'm a adversary to prickly, thorny handles or "pine cones" as a friend calls them. I claim that ergonomics and sharp edges are contradictions even if they are put at an angle and called "jimpings".

The handle allows for all grips without favorizing any particular. There's no problem with baring down on the knife in hammer grip for instance. Noteworthy is how well shaped the clip is in this aspect. It really disappears when working with the knife. The secret can be found in the fact that it's placed low on the handle rather than in the middle or higher up. Because of that it hides in the cavity which forms when the fingers curl up. A really smart move that more manufacturers should mimic. But it requires a certain size of handle to be able to do.

On this handle it's also easy to choke up on the blade for increased control or move the hand backwards for more reach. Several details are well thought after. As example can serve the wide surface for the thumb constitueted by the secondary lock in sabergrip or how well the fingers fit in the grooves in the handleslabs when you place your index finger along the spine for precision cutting. Another from ER more pronounced finesse is the rest for the thumb on top of the clip in reversed grip. 

The handle is big enough even for those with large hands. The knife is well balanced and therefore feels nimble and easy to work with. The relatively low weight at under 150 g is a contributing factor.

The only potential hotspot on the entire handle is the little corner of the lockbar sticking out in order to release the lock. Otherwise I found the ergonomics to one big positive surprise. 


Opening and Lock


The knife opens via two-sided thumbstuds. They function as intended and have that extra positive attribute that they don't protrude outside the handle. It's a well designed detail that prevents the knife from gettting caught when pulled out of a pocket. For increased accessability there are recesses in the handle sides.

The opening and "walk" was decent upon arrival but no way near buttery smooth. After some use the knife has become much more pleasant to handle and is now really fast. A drop of oil didn't hurt either I've noticed. 

You can flick the blade open but it requires a certain precision. For best result and a hundred percent success rate I recommend a more firm and steady opening. 

The thumbstuds are reasonable easy to access despite not sticking outside the width of the handle


It has already been said that the BF2 CD is a linerlock. Considering that the lock is found on a knife that upon first glance looks like a "black murdery sort of thing" it's equipped with a rather thin lockbar measuring two millimeter. I might add that despite actual dimensions this is one of Extrema Ratios smaller knives. It has two smaller siblings in the catalogue but the rest of the family is bigger and beefier.

As far as functionality goes it's a very good lock but as noted, the first time you flinch. That's the impact the "overbuilt fad" have on us. Even I react with gut feeling and think it looks flimsy which it isn't. The lockbar falls into place every time and it do so with a somewhat muffled but satisfying "twack".

The lock is very secure and it doesn't slip even if provoked with strong negative load on the blade. There are no movement present in the blade at all, not side to side and certainly not up and down. Something I expected though to be honest from a brand known for high quality with knives built for tough use. So no unpleasant surprise there.  

The Basic Folder no 2 is equipped with a linerlock


The lock is somewhat harder to disengage. On this particular model almost the entire lockbar is hidden except from a small protruding tab. The design is no coincidence and is made for increased security especially if the knife are exposed to twisting motions which  are a potential threat to this kind of locks.

There are no real problems to reach the lockbar but it demands some getting used to and if you are trying to play with the knife for extended periods of time you're in for a serious case of "lockthumb". This knife is more of a tool than a play- or collectors item.

Something I'm not particular fond of is how the "click" from the detentball comes quite a bit later than the release of the lockbar, if you see what I mean. That gives a "double click", first one when the lock is released and after some movement the second. Sure it can be avoided by putting bigger pressure on lockbar during the closing. It's habitual and doesn't interfere with function. 

For the ones who likes extra security this knife features a secondary lock


This knife also comes with a secondary lock which in function reminds a bit of CRKTs "LAWKS" even if this version is designed by Carter.

According to me this kind of features are totally unnecessary but this version is the best one I've encountered so far. Foremost it's not in the way when using the knife. It's also easy to engage and disengage which of course is a plus. What it actually does is preventing the lockbar from travelling sideways. In order to fold with the extra lock engaged either the lockbar must brake or the entire handle fail. Something that might be possible in a test arranged by Cold Steel but not in actual use. So I don't mind the security aspect of it.

But how lovely inconsistent isn't the colouration of the activation button? It's bright red on a otherwise matt black knife. I personally don't mind especially not since it very photogenic. But what's the logic?


To Carry


BF2 is a relatively large knife that fits very nicely in a pocket despite size. A smooth well rounded handle in aluminum, no protruding parts, a weight under 150 g and a close to anorectic back are the explanation. Add a good clip to the mix and you have an knife that despite a folded lenght of 12 centimeter really shines in pocket.



A narrow back and a lowriderclip givs the knife a very discrete profile in pocket


The clip design can be found on several knives from Extrema Ratio and is of "fold over" type. Typically that means a clip attached to the back of the handle. In this case it goes all the way around and is anchored at the opposite side instead. It's rather stout for being of this construction. The tip can be forced to move but you have to provoke it quite severe first. The clip has good spring to it which secure the knife in pockets with a firm grip. The surface of the aluminum contributes. It ads grip without eating fabric for breakfast.  

The finish is as it should matt black to match the rest of the knife and as a result it's also discrete. Well, at least if you're wearing dark pants. The knife rides as low as possible with nothing of the handle visible. Considering the inteded use it has little to do with being mr anonymous and more to do with preventing loss of your precious edged tool I guess. A small but well made detail is the "lip" of the clip. It's easy to get over fabrics, a minor but still important thing that often is a miss on many clips.

Despite being a lowrider there are now problems pulling the knife out of pockets. Or almost none I would say. The width of the clip combined with the three slightly protruding screwheads makes for a good grip. But there is a big disadvantage with the generous space under the loop formed by the clip. If you like me often carry the knife in the leg pocket of a pair of cargopants there is a significant risk that the fabric sneaks all the way under the clip and gets stuck. There is absolutely no chance whatsoever to loose your knife when it happens but getting it out is a fiddly two-handed affair.   

The clip can not be altered to tip down carry do to it's construction but can be shifted to left side. The knife can therefore be used by lefties but as per usual the lock is a bit tricky to release in that case.

This knife is also a good exampel of a knife that is likeable in another way. The BF2 has no protruding parts like flippers or long thumbstuds and the lack of sharp ricasso combined with a well rounded back allows the bearer to put ones hand in the pocket whitout getting it cut in half. Maybe a tad exaggerated but I don't care for knives that demands "pocket sovereignty". Sometimes you cant dedicate an entire pocket just for one single knife. 


To Conclude


Sometimes first impression not only lasts but deepens. It goes for people and life in general as well for more insignificant things, like knives in this case


The competition in this class is fierce and here you can find established brands like ZT and newcomers like Real Steel for instance


The Basic Folder no 2 oozes of quality and seems to say "I'm ready" to it's owner. If a knife can have confidence it does. 

It's based in for the intended purpose well chosen materials and a sound construction. Aluminum isn't a lesser material than titanium other than marginally and on a very theoretical level. You know, it's possible to build bikes, aeroplanes and space shuttles in aluminumalloys. Just saying since it sometimes looks like titanium is magical and the answer to everything in the knife industry these days. It's a clearly better material when making framelocks, I'll admit that. 

The same goes for bladesteel. N690 which is the case here is a decent steel but far from the most advanced knife steel there is. But with proper heat treat and a good geometry you'll get a very competent blade. Something that is emphasized on this knife by a sharp factory edge. Or almost sharp is closer to the truth. It is a bit steep towards the so called tip which makes me hesitant for the task of putting a new edge on it.  

I wrote "so called tip" because this knife has it weak point right there, or not so weak as it turns out. It's not as pointy as I prefer my EDC-knives in general. But, and its an important but, this knife cuts really well. 


Extrema BF2 CD - a knife for those who are looking for something more unique 


As far as build quality goes this knife feels solid and no shortcomings have appeared as of now. The centering is perfect, no screws have gotten lose and everything is in place. The action is getting there  and the lock does what it's supposed to. All in all the knife gets more than a pass. 

This is a knife that I can recommend for all those who seeks a robust and well built EDC-knife in the larger segment and wants something a bit more original than your Spyderco PM2 or average titanium framelock flipper. 

It's a knife that is easy to carry but foremost offers good ergonomics and cuts well. If you're into high end steels or like your knives very pointy look elsewhere. The same goes for all who don't care for night black as the dominant color scheme.

All others, give this knife a chance!  




Extrema Ratio BF2 CD


Specification:

Overall Length : 8.39"
Folded Length:
Weight: 5.01 oz
Blade length: 3,23"
Stock thickness: 0.12"
Blade Steel: Böhler N690, 58 HRC
Handle: aluminum, with "anticorodal" treatment
Lock: Linerlock with a secondary lock

Produced by: Extrema Ratio, made in Prato, Italy


* Other examples of knives in this category is Cold Steels Code 4 and of course Spydercos Paramilitary 2.


/ J - likes my Italians

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

onsdag 11 oktober 2017

Knivrecension Extrema Ratio BF2 CD

- ett utseende betyder inte allt

Extrema Ratio är ett omtalat märke i delar av knivvärlden samtidigt som det i andra kretsar är närmast helt okänt. Ett förhållande som egentligen inte är särskilt märkligt när man tänker på det. De är tämligen starkt polariserande då marknadsföringen bygger på det som med ett anglofierat uttryck kan sammanfattas "tacticool". Det är svart, det är grovt och det ser brutalt ut. Själva skulle de nog inte placera sig i det facket det då de säger sig ha en inriktning mot polis, militär och räddningspersonal och deras behov. Med tanke på prisläget skulle jag dock inte tro att det är deras främsta målgrupp såvida de inte subventionerar de yrkesgrupperna kraftigt. 

Hur som haver är de intressanta och jag var nyfiken på vad som döljer sig bakom masken när camouflagestiftet är avtvättat. Av det skälet införskaffades den här kniven!

Extrema Ratio BF2 CD


BF2 CD från Extrema Ratio framstår vid första anblick precis så svart och brutal som kan förväntas. Under ytan döljer sig dock en tämligen rättfram och sympatisk fällkniv i den mer tilltagna storleksklassen. Den skiljer sig dock från den rådande normen i den här kategorin på några punkter.

Handtaget är ett gott exempel på det eftersom de i så gott som hela Extrema Ratios produktion är gjorda av aluminium istället för det idag så omhuldade titanet. Eftersom kniven är europeisk är det inte heller utrustad med något av de kända amerikanska eller ens japanska stålen. Stapelvaran är för dem istället N690 från Böhler. Ramlåsen som favoriseras av många tillverkare idag har här fått ge vika för linerlocks och backlocks. I skrivande stund så tror jag att ER släppt en enda modell med ramlås och det är en begränsad upplaga.

Så helt vanlig på alla parametrar är vare sig Extrema Ratio eller modellen BF2!

Bakom den svarta fasaden återfinns en sympatisk brukskniv


Utöver det bjuds på en extra låsfunktion, ett unikt clip, en annorlunda bladform och inte minst ett alldeles eget formspråk som går igen i samtliga modeller från Italienska Prato där Extrema Ratio återfinns.


Twitterversion: Extrema Ratio BF2 CD - Tactical but practical!


Blad


Vad har vi framför oss i bladväg? En särling utan tvekan. Per definition är det en droppoint men formen drar iväg åt ett annat håll också. Det är så mycket "American Tanto" det blir utan nedre sekundärspets och de kantiga vinklarna som förknippas med det konceptet.

Jämfört med en renodlad tanto vinner man en liten buk men förlorar istället den marginella fördelen med att ha en andra spets på bladet. Resultatet blir utseendemässigt något udda. Önskar man en renodlad tanto istället så finns det som alternativ i sortimentet. 

Bladformen ger en för måtten lång och rak egg att arbeta med. Den bjuder också på en främre del som närmast fungerar som en andra, kort egg och som är lite trubbigare slipad. Därmed kan den användas som exempelvis skrapa. Om det är medvetet gjort eller en miss hos den som slipade kniven låter jag vara osagt. 

Bladformen är ovanlig och spetsen närmar sig en tanto i formen


På vägen förloras en hel del spets. Därför upplevs den här kniven av mig lite som ett par modeller från Voxnaes i vilka han också bjuder på mycket egg, kort kraftig buk och inte så uttalad spets. Egentligen är jag inte helt förtjust i det sättet att forma blad eftersom bara en lite mindre brant kurva ger en fullt duglig nos på kniven utan att det stör formspråket särskilt mycket. Jag gillar nämligen mina skarpa spetsar. Personligen har jag mer användning för något smalt att sticka med än något att bräcka med helt enkelt. 

Enligt uppgift är bladet 87 mm långt men det beror lite på hur man mäter men det ligger runt nio centimeter. Höjden är 30 mm och godset 3 mm tjockt. Ytan är behandlad med en svart beläggning av för mig okänd typ som har till uppgift att skydda mot rost. Ja och att se tufft ut också men det anges inte som argument och det kanske är lika bra det. 

Stålet är Böhlers N690 härdat till 58 HRC. En detalj man aldrig behöver tveka om eftersom Extrema Ratio på många modeller gjort det till en gimmick att ha det tryckt på hela bladet med gigantiska bokstäver. Antitesen till diskreta blad med andra ord. Lite märkligt och kontraproduktivt kan tyckas eftersom just de knivarna är de som är mest "taktiska" vad beträffar utseendet i övrigt.  

Märkningen på den här specifika modellen är däremot återhållsam. På bladtangen återfinns texten "Extrema Ratio" och på motstående sida "Made in Italy" skrivet med vit text.*

Bladet bjuder på lång rak egg och tämligen diskret märkning, 
särskilt för att vara en Extrema Ratio. 


Slipningen är fullt flat från modest grovlek, eggen lång och rak, stålet bra och slipningen utmärkt. Ni ser vartåt det barkar förmodar jag? 

BF2 CD är precis så praktisk som jag hoppats. Innan köp togs förstås del av alla tekniska specifikationer som fanns tillgängliga och de gav vid handen att så borde vara fallet. Men det är inte alltid teori och praktik sammanfaller inom vårt intresseområde som bekant. I förbifarten kan nämnas att jag har god insikt i hur ett par modeller från Extremas "heavy duty"-serie ser ut. Vad sägs om runt sex millimeter över nacken kombinerat med en låg sabelslipning och en slipfas på någon ynka centimeter på flera knivar. Då får du en tingest du inte gärna skär något med. Men de går att hugga genom en dörr utan problem har jag förstått. Det var dock inte en sådan tingest jag ville ha som första kniv från ER.

Men med den här kniven förhåller det sig annorlunda. Det här är en mattsvart "übertactical" skärmaskin! BF2 skär precis så bra som jag hoppats på och lite till. Tilläggas bör att eggen är dragen långt in mot handtaget vilket känns som ett europeiskt drag. Många, främst amerikanska knivmärken använder istället "choils" för att uppnå bättre kontroll vid småarbeten. Själv har jag blandade känslor rörande den finessen. Det fungerar men det kräver bra formgivning och hur man än vänder och vrider på det stjäl det mycket egglängd från bladet. "Choils" gör även att handen hamnar långt från eggen när de inte nyttjas.

I hand talar kniven till mig och säger "låt oss karva loss". Så det har gjorts och trots att den inte är gjord för det så blev köket första anhalt. Köttgryta på menyn och därmed rotsaker att hacka samt kött att skära. Jo tack, det gick klart över förväntan. Morötterna satt inte i väggen som de gör när man försöker tvinga grövre blad genom dem. Tvärtom avslöjar sig BF2 och visar att bakom den hårda fasaden döljer sig en mjukis. Den klarar kökstjänst med bravur fast den nog inte var tänkt till det.

BF2 gör inte ens bort sig när det vankas köttgryta. Flatslipat blad och 3 mm bladgods bidrar till det


Men det är inte det som den företrädesvis kommer användas till utan kanske snarare rep, plast, kartong, tyg och en del trä. Tyg, vafalls undrar vän av ordning. Jo - cykeltrasor, det går nämligen åt mängder av dem i det här hushållet. Och i det sammanhanget saknar jag en ordentlig spets på den här kniven. Först skall nämligen bladet in i textilierna för att sedan snitta. Varför man valt att göra en semitanto med halvtaskig slipning i det här fallet vet jag inte. Möjligen för att det som jag tidigare spekulerade kring ger mycket rak egg att arbeta med. Men då föredrar jag nog en riktig tanto eftersom det gett en vassare spets. Det här känns som i sammanhanget som en halvmesyr.

Annars är BF2 ett riktigt bra verktyg. Svärtan gör den mindre elegant utseendemässigt vilket i sin tur lockar till mer och hårdare användning. Så en liten poäng med den svarta färgskalan finns för min del. Vad beträffar just den så verkar även ytbehandlingen på bladet hålla för en del misshandel. Den har inte skavts av än i alla fall. 


Handtag


Inledningsvis räknade jag upp ett par ovanliga drag hos den här kniven. Materialet i handtaget är ett sådant. Det är även sättet på vilken BF2 CD är byggd. 

Vid första anblick är det här en rätt grå (svart) kniv vad gäller konstruktion. Det är en demonterbar fällkniv, öppen i ryggen med två distanser mot bakre delen av handtaget och ett synligt bladstopp. Den är försedd med justerbar pivotskruv med ett huvud gjort för vanlig spårmejsel istället för torx. Tämligen standardbetonat med andra ord. Men vid närmare granskning framträder ett par avvikelser. 

Aluminiumet i den här kniven uppges vara anodiserat med en "anticorodal"-beläggning. Vad det innebär exakt vet jag inte då jag aldrig upplevt problem med korrosion hos någon kniv med aluminiumhandtag överhuvudtaget oavsett typ av anodisering. Möjligen om den stoppas i någon form av syra. Hur som haver är ytan matt och känns en smula som krita på samma vis som t ex Pro Techs mattsvarta handtag. Det ger bättre fäste än helt blank aluminium även om det inte når Kershaws "Trac-Tec" nivå men det är å andra sidan infällningar i gummi.

Finishen är genomgående utmärkt men något grovhuggen. Den matchar användningsområdet så på något vis känns det rätt. Med det menar jag att man helt enkelt struntar i småsaker som hur övergången mellan ram och sida ser ut utan istället fokuserat på mjuka kanter, rundade hörn och en jämn anodisering. Funktion före utseende.  

Trots att handtaget ger ett kantigt intryck tål det att jämföras med de bästa i klassen


Det som gör att konstruktionen sticker ut från mängden är att BF2 har ett assymetriskt handtag. Det är inte en unik lösning men ovanlig. Det som påkallar den konstruktionen är framför allt låstypen som kräver sin låsarm i stål. Lösningen brukar vara att förse kniven med invändig ram eller att sammanfoga låsarmen med handtagssidan men här har man istället valt att ha en partiell eller snarare ensidig ram bestående av en ensam "liner".

Det andra som ökar bredden på låssidan är kåpan som döljer sekundärlåset. Handtaget mäter 14 millimeter på bredden precis där men är för övrigt väldigt tunt med blygsamma 10 millimeter över ryggen. 

Knivens konstruktion med en liner ger ett assymetriskt handtag


Det finns inget hål för fånglina men vill en sådan fästas går det utmärkt att lägga den runt clipet istället. Där finns gott om plats för ändamålet. Ett finurligt sätt att lösa den detaljen utan att behöva borra fler hål i handtaget. 

Utseendet är bedrägligt kantigt. I själva verket är det här ett riktigt komfortabelt handtag och jag hävdar att det är ett av de bättre bland slankare fällknivar.** På det här området får knivar nästan delas upp i två kategorier, en tunnare mer fickvänlig och en där man struntar i bärkomfort. Till den senare kan räknas alla fällknivar som bärs i fodral till exempel. Då kan man öka framförallt bredden på handtagen rejält utan att det påverkar hur kniven känns i fickan. 

BF2 bjuder annars på utmärkt ergonomi och det görs genom enkelhet. Här finns inga störande "räfflor" exempelvis. Den så omhuldade nödlösningen för att åstadkomma mer fäste i efterhand. Istället har man från Extremas sida format handtaget rätt från början. Vad jag föredrar i det här fallet kanske framgår? Med få undantag är jag motståndare till taggiga handtag. Jag anser att komfort och vassa kanter är en motsägelse även om de sätts på tvären och kallas "jimpings". 

Handtaget tillåter alla grepp utan att favorisera något särskilt. Det är inga problem att fatta kniven i hammargrepp och ta i ordentligt. Extra anmärkningsvärt är hur väl format clipet är. Det känns verkligen inte alls när man jobbar med kniven. Hemligheten ligger i att det placerats mot nedre delen av handtaget istället för på mitten eller upp mot ryggen till och därmed försvinner i hålrummet som uppstår när fingrarna kröker sig. Ett verkligt smart drag som fler borde ta efter! Det kräver dock en viss storlek på handtaget. 

Det är också lätt att smyga fram mot bladet för ökad kontroll eller flytta handen bakåt för mer räckvidd. Flera detaljer känns naturliga. Som exempel kan tjäna den breda ytan för tummen som extralåset utgör vid sabelgrepp eller hur fingrarna passar i fördjupningarna i sidorna när pekfingret läggs på bladryggen vid precisionssnitt. En annan från Extremas sida mer uttalad finess är att tummen kan placeras ovanpå clipet vid omvänt grepp. 

Handtaget är stort nog även för den med lite större händer. Kniven är välbalanserad och känns överlag smidig och lättarbetad på grund av det. Bidragande är även den relativt låga vikten på under ett och halvt hekto.

Det enda hörnet på hela handtaget och det som ibland utgör en källa till skav är det lilla hörnet som sticker ut för att låset skall kunna släppas. Annars är ergonomin en enda stor positiv överraskning.


Öppning och lås


Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar. De fungerar som de skall och har den positiva egenskapen att de inte sträcker sig utanför handtagets bredd. Det är medvetet gjort för att kniven inte skall fastna och haka i något när den dras. För att öka åtkomsten finns försänkningar i sidorna på handtaget.

Själva öppningsrörelsen och gången var jämn men inte den mjukaste när kniven var helt ny.  Den blev emellertid lättare och lättare att öppna efter hand och nu är den snabbare än en skållad iller. En droppe olja skadade inte heller noterade jag.

Det går att snärta upp bladet men det kräver viss precision  Det är inte heller säkert att det lyckas utan handledsrörelse så jag rekommenderar att kniven fälls ut mer stillsamt för bästa resultat.

Tumpinnarna är lätta att komma åt trots att de inte sticker utanför knivens bredd


Att BF2 CD är utrustad med en linerlock har redan sagts. För att sitta på en så här pass stor kniv som dessutom tillhör genren som ser ut som "svarta mordvapen" är den ovanligt tunn med sina två millimeter. Sen kan tilläggas att oavsett faktiska dimensioner så är är det här en av Extrema Ratios mindre och nättare knivar. Den har två mindre syskon i katalogen men i övrigt är det ännu större knivar som gäller. 

Sett till funktion är det ett mycket bra lås men vid första anblick hajar man som sagt till. Det är vad "overbuilttrenden" har fört med sig. Till och med jag reagerar med magkänslan och tycker den ser tunn ut vilket den egentligen inte är sett till funktion. Låsarmen faller på plats hundraprocentigt varje gång och låser med ett tillfredsställande men något dämpat "klack"-ljud. 

Låset är stabilt och armen glider inte vid negativ press mot bladet. All rörelse i bladet lyser med sin frånvaro även om kniven provoceras kraftigt. Något jag förväntade mig av ett märke omtalat för hög kvalitet med knivar avsedda för tuffa tag. Så ingen obehaglig överraskning där. 

Ett "linerlock" står för säkerheten


Låset är däremot svårare att släppa. På den här kniven har man valt att dölja i princip hela låsarmen förutom ett litet framstickande hörn. Formgivningen är ingen slump och det är gjort för att uppnå större säkerhet särskilt vid vridande rörelser som annars är ett potentiellt hot mot den här typen av lås. 

Det är inga problem med att nå och släppa låset men det kräver aningen tillvänjning och försöker du leka med kniven en längre tid drabbas du av "låstumme". Den här kniven är utan tvekan mer redskap än ett lek- och samlarobjekt. 

Något jag inte helt uppskattar är hur klicket från detentkulan kommer först en bra bit efter det att man släppt låsarmen om ni vet vad jag menar. Det ger ett "dubbelt klick", först ett när låset släpper och sen efter lite rörelse kommer nästa. Det går förvisso att undvika genom att bibehålla trycket mot låsarmen under en längre del av rörelsen. En vanesak helt enkelt och inget som påverkar funktionen. 

För den som vill ha ökad säkerhet utöver låset återfinns ett sekundärlås


Den här kniven är även försedd med ett extra lås som i funktion påminner rätt mycket om CRKTs "LAWKS" även om den här versionen är designad av Carter.

Funktionen tycker jag är helt onödig men den här varianten är åtminstone den bästa jag stött på så här långt. Framförallt är det ur vägen när det inte används. Det är även lätt att aktivera och avaktivera vilket förstås är ett plus. Vad extralåset gör är att förhindra låsarmen att alls röra sig i sidled. För att fälla ihop kniven skulle armen därmed behöva gå av eller hela handtaget haverera. Något som säkert är möjligt i ett test arrangerat av Cold Steel men inte under faktiskt bruk. Så själva säkerhetsaspekten har jag ingen invändning mot.

Härligt inkonsekvent är däremot färgsättningen på aktiveringsknappen för nämnda funktion. Den är muntert klarröd på en annars mattsvart kniv. Inte mig emot då det gör sig bra på bild men vad är logiken i det?


Att bära


BF2 är en relativt stor kniv som trots det gör sig utmärkt i en ficka. Ett omönstrat aluminiumhandtag som är mjukt rundat, inga utstickande delar, styva 140 gram i vikt och därtill närmast anorektisk över ryggen är bidragande orsaker. Lägg därtill ett bra clip och du har en kniv som trots en hopfälld längd på 12 centimeter är riktigt bra på området. 

Ett tunn rygg och ett "lowriderclip" ger låg profil i fickan


Clipet är en helt egen konstruktion och är av "fold over"-typ. Det innebär vanligen att det är fäst på bakre delen av handtaget eller som i det här fallet på motstående sida. För att vara av den typen är det extremt stadigt. Spetsen kan röra sig lite i sidled men då får den provoceras rätt bra. Clipet bjuder på bra spänst och håller därmed kniven i ett bestämt grepp i fickorna. Den lite sträva ytan på handtagssidorna hjälper till. De ger fäste utan att äta tyg. 

Utseendet är som sig bör mattsvart för att matcha resten av kniven och fördelen det för med sig är att det är diskret. Ja, mot mörka kläder då förstås. Kniven sitter så djupt det går i en ficka och inget av den sticker upp. Med tanke på knivens inriktning är det troligtvis inte för att den skall vara osynlig utan för att den inte skall tappas. Men uppenbarligen går det att förena de två storheterna vilket jag är tacksam för. "Läppen" som förs över textilkanter förtjänar att uppmärksammas då den är riktigt bra. 

Sen är det inga problem att dra kniven trots sin djupa position. Bredden på clipet i kombination med de tre lätt utstickande skruvhuvudena ger gott grepp när kniven skall halas fram. Men det gäller bara styvare byxtyg kan tyvärr konstateras. Det finns en stor nackdel med det frikostiga utrymmet under clipets loop och det är att om kniven bärs, som jag ofta gör, i benfickan på ett par "cargopants" så vill tyget gärna smita hela vägen in i bågen som clipet utgör varpå det fastnar. Det finns ingen som helst risk att tappa kniven men att dra den blir en historia som kräver två händer eftersom den sitter som berget och måste lirkas loss. 

Clipet kan flyttas till vänster sida för den som vill. Kniven gör sig således även för vänsterhänta även om låset kräver lite finmotorik för att släppa i det fallet. 

Den här kniven är ett gott exempel på en kniv som är sympatisk i fickan på ytterligare ett vis. BF2 har inga utstickande delar som "flippers" eller långa tumpinnar och avsaknaden av vass ricasso samt en mjukt rundad rygg gör att man kan stoppa ned handen i fickan utan att få den halverad. Ja, en liten överdrift men jag uppskattar inte knivar som kräver ficksuveränitet. Ibland kan man inte dedikera en ficka enbart till knivar. 


Sammanfattningsvis


Ibland håller sig första intryck och fördjupas till och med. Det kan gälla människor och livet liksom mer obetydliga saker som knivar i det här fallet.

Konkurrensen i klassen är hård och här återfinns etablerade märken som ZT och uppstickare som Real Steel


BF2 CD andas kvalitet och den tycks säga "jag är redo" till sin ägare. Om en kniv kan ha självförtroende så har den det.

Det grundas i för ändamålet bra materialval och en sund konstruktion. Aluminium är inte ett sämre material än titan annat än marginellt och därtill på ett högst teoretiskt plan. Ni vet, det går att bygga såväl cyklar som flygplan och rymdskepp i aluminiumlegeringar. Jag vill bara påpeka det eftersom det ibland kan framstå som titan är närmast magiskt och svaret på allt i fällknivsvärlden. Det är dock att föredra när man skall göra ramlås.  

Detsamma gäller bladstål. N690 som är aktuellt är ett bra stål men det tillhör inte de allra  förnämsta. Men rätt hanterat och med god geometri får man ett mycket kompetent blad. Det förstärks genom att man försett den här kniven med en bra fabriksegg. Eller nästan bra skall jag väl säga. Den är något slöare mot den så kallade spetsen till vilket får mig att bäva lite för hur den skall bli att slipa om. Jag skrev "så kallade" för att det här bladet har lite av sin akilleshäl just där. Lite fyndigt skulle man kunna uttrycka det att det saknas "spetskompetens". Men den skär bra, riktigt bra till och med. 

Extrema Ratio Basic Folder 2 - för den som söker något lite ovanligare att stoppa i fickan


Vad gäller byggkvalitet känns kniven solid och inga brister har uppenbarat sig ännu. Centreringen var och är perfekt, inga skruvar har släppt och allt sitter där det skall. Gången är jämn men inte den lättaste och låset sköter sin uppgift. Överlag får kniven väl godkänt. 

Den här kniven kan jag rekommendera som ett alternativ för den som vill ha en stadig och robust EDC-kniv i det större formatet och söker något mer originellt än Spyderco PM2. Du får en kniv som är lätt att bära men som framförallt är bekväm i handen och skär bra. Är du intresserad av high end-stål eller vill ha knivar som är mycket spetsiga skall du välja något annat. Detsamma gäller för den som inte gillar nattsvart. 



Tillverkarens uppgifter: Extrema Ratio BF2 CD


Specifikation:

Längd utfälld: 213 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 142 g
Bladlängd: 87 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Böhler N690, 58 HRC
Handtag: aluminium, "anticorodal" anodisering
Lås: linerlock med sekundärlås

Producerad av: Extrema Ratio, tillverkad i Prato, Italien


* Och just på den texten finns möjlighet att även på bilder särskilja originalet från de mer välbyggda av alla kopior som finns på Extremas knivar. Bokstäverna på dem är ofta hopskrivna felaktigt. På några billiga piratkopior har jag till och med sett att det är felstavat!

** Andra exempel på knivar i den kategorin är Cold Steels "Code 4" och inte minst Spydercos "Paramilitary 2". Den här kniven matchar den senare på de flesta punkter. 



/ J - gillar Italien

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre