söndag 31 december 2017

Ett knivigt år till ända


Då kan vi summera 2017 som det nu blev i stort och smått. Mitt år blev på flera fronter dramatiskt kan sägas. Tack och lov var inte allt lika stormigt och det är där våra kära knivar kommer in i bilden även om knivsamlingen på något bakvänt vis speglar resten av tillvaron liksom skrivandet som går i cykler.

En av årets bästa, TUR från Fox och Voxnaes


Flera riktiga fullträffar stiftades det bekantskap med under året och dessvärre även några mindre bra knivar. Så kan det gå när nyfikenheten får styra över förnuftet i knivsamlarträsket. Då kan det hända att man som jag understundom går vilse och finner sig upp till knäna i gyttja. Fast det är lite roligare och mer spännande än att bara vandra på livets smala men torra stig.

En av årets sämre knivar CRKT Batum Compact,
 märkligt nog med samma upphovsman som TUR


På min knivfront därför mycket nytt och bland annat hände det att CRKT bjöd på både toppar och dalar. Först ut för mig var den förträffliga Pilar tätt följd av den inte fullt lika förträffliga Batum Compact. Senare upprättades det skadade förtroendet något av Noma. Utmärkande för alla tre modellerna är att de är designade av danske Jesper Voxnaes vilket förstås inte är en slump. Ytterligare en fullträff signerad av honom ingår numera i stallet. 

Jag talar förstås om en av årets bästa knivar manifesterad i Fox TUR. När vi ändå talar om italienska rävar så dök ytterligare en yvig svans upp i form av Fox Bastinelli Slim Dragotac Piemontes. Årets kanske fylligaste knivnamn för övrigt. Slå det den som kan! Kniven är inte lika storvulen då det är en tämligen slank "frictionfolder". 

Namnet är längre än kniven: Fox Bastinelli Slim Dragotac "Piemontes"


Vi stannar i Italien men byter ort. Från knivcentrum i Maniago med bland andra Fox till Prato där man hittar Extrema Ratio. Ur deras digra katalog av svart och ökencamo dammades en BF2 CD av och skickades norröver. Överraskande positiv bekantskap må jag säga vilket avspeglade sig i min recension av densamma.  

Det var även året när jag hittade några Kizermodeller av intresse igen. Fortfarande en smula grå i uppsynen men väldigt välgjorda. I elfte timmen eller snarare för ett par veckor sedan dök Kizer T1 och Feist upp från Knivshop. De har inte lämnat fickorna för långa stunder sedan dess vilket kanske säger något med tanke på konkurrensen.

Kizer T1 och Feist, två riktigt sympatiska knivar


Sen var det kniven eller snarare knivarna jag inte hittade. Nämligen min hittills finaste Leek från Kershaw. Den kom ut i en kolfibervariant med 154CM stål som raskt införskaffades. Den har därefter försnillats på något vis och jag vet inte vart den tog vägen, mycket surt. Även en Harnds Talisman har försvunnit på senare tid. Även det surt dock inte på grund av pris eller exklusivitet utan för att jag har en färdigskriven recension men inga bilder att illustrera texten med. Eller i alla fall inte tillräckligt många. 

Spyderco fick representeras av bland andra Police 4, Shaman och Para 3


Även i år blev det en Spydercosäsong med nyanskaffningar som budgetkniven Efficient, sprintrunversionen av Lil Lum med nishijinsidor, omtalade Para3, efterlängtade Police 4 samt den episka Shaman. Idel ädel fullträffar på lite olika vis. 

Cold Steel-gruppen i knivhyllan utvidgades i och med Pro Lite Tanto och Tuff Lite. "Lite" var ordet. 

Flera nya märken stiftades det bekantskap med för min del. Först ut bland dem var kinesiska ficklampstillverkaren Fenix som lanserade sitt märke Ruike och från dem har jag en P128SF. Även en Japan hittade hit och det lika nya märket Raging Jap och deras RJ5 ockuperar nu ett hörn av knivhyllan när den inte befinner sig i en ficka.

Ett nytt märke från Japan, Raging Jap


Ytterligare ett nytt märke, Ruike dök upp på marknaden


När vi ändå talar om asien så kan en ovanligt europeisk kines omnämnas. Den Ostap Hel designade Puuko G3 från Real Steel. Skandinaviskt namn av polsk formgivare tillverkad i kina som sagt. Senare hittades det något obskyra märket Katsu och från dem kom i december en modern tolkning av en Higonokami.

Modern tolkning av en Higonokami från Katsu i den enda snö vi såg här i år


Det förekom även knivar helt utan namn. Dels en "frictionfolder" från Kina av överraskande god kvalitet men i avsaknad av namn och därtill två Pakistanska knivar. Bara för att sondera terrängen som torde vara bergig. En var relativt välgjord medan den andra bekräftade eventuella fördomar. Upp till knäna i pakistansk gyttja fann jag mig plötsligt och jag som trodde det mest var öken där. 

Köksknivarna blev det inte många av men av desto bättre kvalitet. En Gyuto från JCK ur deras Kagayaki-serie hittade till Sverige och mitt kök.

En Gyuto ur JCKs Kagayaki-serie, årets enda nya kökskniv


Sen testades en rad knivar utöver mina egna förstås. I samarbete med Knivshop.se utvärderades exempelvis modeller som Real Steels S571 Pro, en kökskniv från Masahiro och  MCusta Tactility.

En ensam Morakniv önskade ingå i flocken varpå en Robust hittade hit. 

I skrivande stund har jag bara en kniv på väg och den lär inte anlända på den här sidan nyår men blir den första för det nya året. Ja om PostNord klarar av den uppgiften vill säga. Det var också året då vi lärde oss att inte förvänta oss för mycket av de som levererar paket som att de kommer fram till exempel. 

Vad förväntar ni er av ett nytt vasst 2018?


/ J - summerar


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

tisdag 26 december 2017

Dagens bild nr 133 "Ut ur mörkret"


Här sitter jag mitt i historien. Bakom mig femtonhundratalet hugget i granit. Framför mig oklart eller snarare kolsvart. Mittemellan livet i en koreansk bil.

"Out of Darkness"




Förra veckan, förvirrat. 


/ J - back on track

tisdag 19 december 2017

Dagens bild nr 132 "På snö"




Som kontrast till mitt förra inslag under rubriken "dagens bild" får jag här lägga ut en som illustrerar att snön nu även kommit till södra Sverige. Den är dessutom inte i blötformat längre utan bildar stenhårda isvallar och skare. Kniven ligger ovanpå snön utan problem. 


"On Snow"


Kniven förresten, det är "Shaman" från Spyderco. En kniv som snart kommer recenseras här på Knivigit värre. En ledtråd till vilket betyg den kommer att få - den lämnar aldrig fickan inte ens när jag bär andra "EDC-knivar" för utvärdering. Då byter den bara plats och när fickorna är fulla får den bo väskan. Sånär som på ett par små detaljer är den bland det bästa som de gjort i Golden Colorado. 



/ J - försöker vintervägra

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

måndag 18 december 2017

Rena stolligheter!!



Jag tvekade lite när jag letade i mitt huvud efter passande rubrik. Det här var den snällaste som dök upp tror jag bestämt.

Det som föranledde följande text var en konversation som utbröt i tv-soffan igår. Plötsligt utbrister min sambo som numera kan både ett och två om knivar "ska det egentligen stå så här?" Hon håller upp mobilen hon surfar på och visar en bild på en kniv som dykt upp i samband med ett reklamerbjudande.

Knivar kan saluföras på olika vis! Foto: Giesser




Av upphovsrättsliga skäl lägger jag inte upp bilden från den sidan men den återfinns i länken nedan:




Där finns dessvärre för företaget ifråga även texten som ackompanjerar produkten. Så här i efterhand funderar jag på att kontakta Cervera och erbjuda mina tjänster. Anledningen är den här:


"Bladets form på Barbeque No. 1 påminner om en machete och är idealisk för att skära stora bitar av kött, fisk eller grönsaker. Handtaget är ergonomiskt fulländat där den knivförande handen automatiskt finner sin säkra position i ett starkt grepp vilket garanterar ett precist och energibesparande användande av kniven.

Knivbladen är tillverkade i ett särskilt höglegerat specialstål (1,4110) där en hårdhet på 57 HRC uppnås i den moderna vakuumhärdningsprocessen. Bladen är fint polerade och slutligen slipade av en professionell slipare för att säkerställa utmärkta skäregenskaper och överlägsen skärpevaraktighet.

Handtagen är tillverkade i akrylplast, noggrant utvalda och bearbetade av erfaren personal vilket gör varje kniv till ett särskilt värdefullt mästerverk.

Alla knivar levereras i en exklusiv trälåda med särskilt bladskydd för extra säkerhet. PremiumCut är således en perfekt gåva där unik design möter genomgående kvalité."


Läs det en gång och därefter ytterligare en gång för säkerhets skull. För ett ögonblick undrade jag om den som snickrat ihop de här textraderna endera sniffat på röken från tomtebloss eller tittat för djupt i glöggen för inspiration. 


Låt oss granska vad där faktiskt står


Inledningsvis står det "Machete"! Det börjar underhållande. För det första om det är något den möjligen påminner om är det en Bowiekniv men vare sig de eller Machetes lämpar sig som köksknivar så om de gör det bör det inte nämnas högt utan tvärtom döljas efter bästa förmåga. Vet vederbörande om att just "Machetes" är sydamerikanska röjknivar med tunna tämligen flexibla blad avsedda för mjuk vegetation och grödor? Troligen inte eftersom kött och fisk nämns i samma andetag. 

Men just de materialen stämmer mycket bättre överens med originaltexten där  kniven presenteras som en "Barbecue"-kniv eller som en "rocking Chefs-knife". Alltså en kniv avsedd för stora rejäla köttbitar. Därav det Bowieliknande utseendet och den kraftigt svängda eggen. Plötsligt stämmer beskrivningen bättre. Varför kunde inte textförfattaren bara översatt den?

Handtaget är tydligen också "ergonomiskt fulländat". Tja, det ser rätt väl format ut så det ämnar jag inte anmärka på. "Fulländat" kan måhända få slinka igenom som en sedvanlig marknadsföringsöverdrift. Jag anser dock själv att det ger ett högst oseriöst intryck om många sådana superlativ staplas på varandra utan bevis. Sen är dock resten av meningen om position, styrka och annat rent dravel. Det beror förstås på vem som håller i kniven.

Nu kommer vi in på den roliga biten - stål. Enligt textförfattaren är stålet "höglegerat". Spännande ord, vad betyder det? Är det legerat eller högpresterande eller både och. Jag menar ALLT stål är legerat. Annars är det ju järn. Sen finns allsköns olika "recept" för att få fram olika ståltyper lämpade för olika uppgifter. Precis det faktumet gör nästa ord ännu löjligare "specialstål", jo...det mesta är ju det. Det gäller även 3Cr13MoV och liknande varianter. Det är ett specialstål väl lämpat till bland annat diskbänkar där det inte sällan återfinns. Som knivstål är de mindre lämpade. Men kan likväl vara "specialstål". Det som gör stål sämre är när de används till fel applikation av kostnadsskäl.  

Av just det skälet kanske man inte skall nämna stålsort i det här fallet mer än undangömt i liten text i de tekniska specifikationerna då det uppges vara 1.1410. Siffrorna säger bara att det är ett Tyskt stål klassificerat efter DIN-normer och att det i det här fallet är tämligen enkelt. Absolut inget avancerat och i den här prisklassen anser jag nog att det är rena rånet. Hade kniven kostat hälften så mycket kanske det hade varit prisvärt. Funktionen är det dock inget fel på givet att kocken vet att hantera ett brynstål.

Det sistnämnda betonas genom att författaren nämner "HRC 57" vilket de flesta knivintresserade vet är tämligen mjukt. Dock inget ovanligt för Europeiska kockknivar i gemen. Sen blir det mer ordbajseri när "vakuumhärdat" nämns. Upplysningsvis kan nämnas att alla knivstål är härdade i någon form. Exakt vilken spelar mindre roll. Eller jo, det gör det men det är en annan diskussion. Men det säger inget om kvalitén på vare sig stål eller kniv.

Det gäller för övrigt även den passus som nämner "professionell" knivslipare. Vi får väl hoppas att hon eller troligtvis han är det då "oprofessionell" har en dålig klang i sammanhanget. Men det är en glidning av innebörden av ordet. Egentligen är ju inte "professionell" synonymt med "skicklig" utan innebär bara att vederbörande arbetar med uppgiften ifråga. I vilket fall garanterar det inte någon "överlägsen skärpevaraktighet" med det stålet och den hårdheten. 


Låt oss därefter ta en närmare titt på stycket som behandlar handtagen. Ja, de är i acrylplast. Återigen inget fel med materialet det då det är såväl hygieniskt som möjliggör olika mönster. Men särskilt exklusivt är det inte och sen var det den "erfarna personalen" som återkommer. Motsatsen hade varit roligare och kanske ärligare vad vet jag - bearbetade av en fullkomlig novis! 

Sen avslutas hela presentationen med att nämna att det ingår en låda samt bladskydd för extra "säkerhet". Exakt hur fungerar den säkerheten undrar jag? För antingen används kniven eller så gör den det inte. I det senare fall kanske den ligger i sin låda, hänger på en knivlist eller liknande och då behövs ingen extra "säkerhet" eller så skär man och det är svårt med ett skydd över eggen. 

Sista stycket är en ren sales pitch och därmed inte mycket att orda om. 

Men vad fan!? Så mycket dravel i en och samma korta text. Allt i syfte att lura dem som inte vet allt om stålkvalitéer, härdning och prislägen. Det säger förstås inget om kniven. Den kan vara bra, det uttalar jag mig inte om då jag inte testat den och det ser ut som en kompetent kniv för kött vilket även loggan antyder. 

Sen kan i förbifarten tilläggas att den inte kostar 1799 kr i resten av Europa utan kan fås för runt €129 vilket även gäller en annan svensk sida som saluför kniven och vid en enkel sökning hittade jag den för €124 från Tyskland. 


/ J - textgranskaren




torsdag 7 december 2017

Dagens bild nr 131 "Lagd på is"


Det mesta är kallt så här års. Nästan allt utom vintrarna här i södra Sverige. Frost någon dag som när den här bilden togs. Men det varade inte länge. Dagen efter hade den ersatts av livsfarlig svartis över väg- och cykelbanor. Ett  milt duggregn på underkyld asfalt. Märkte direkt när jag tog ut bilen ur carporten att det var halt. Den ville liksom inte stanna när jag backade utan fortsatte ett par meter till. Väl medveten om risken körde jag därför i hastighet mellan 15-20 km/h på vår lilla villagata. Det hjälpte inte. Trots vinterdäck gled jag rakt fram i den första nittiograderskurvan. Bonk sade det. Som tur var mot en trottoarkant. De parkerade bilarna stod i innerkurvan. Därefter gick det inte fort till jobbet kan jag lova. Fascinerande halt. 

Det var fler än jag som upptäckt detta och trafiken flöt lååångsamt. Idag regnar det istället. 



"Put on ice"

Kniven är inte riktigt lika hal tack och lov. Det trots avsaknads av "jimpings" och annat. Faktiskt en riktigt bra kniv. En av mina favoriter när det gäller märket Kizer kan jag avslöja. Den har nämligen en fördel framför modeller som t ex Gemini eller Ursa Minor som jag ser det. Den Lundquist designade T1 saknar nämligen flipper! Jag kanske är ensam i hela knivvärlden men jag är liiiite trött på alla flipperknivar så det känns rätt befriande. 

Nu när jag försett T1an med ett par små droppar lila Loctite så kan jag använda kniven också. Recension kommer vad det lider. 



/ J - halkar och far

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

tisdag 5 december 2017

Knivrecension Raging Jap RJ5

- jakten på den perfekta fickkniven del 28


Hur många knivmärken känner du till med hemvist i Japan? Troligen inte  många och de som hittat till väst återfinns rejält utspridda längs "fällknivsspektrat". I en ände hittas de enklaste varianterna av Higonokamis och i den andra återfinns ett av världens mest exklusiva produktionsmärken - Rockstead. Däremellan är det mer tunnsått och själv kan jag inte komma på så många fler än MCusta, Seki Cut och Moki utan att börja Googlefuska. Därför är det nu extra roligt när jag kan presentera ett relativt nytt märke på den västerländska marknaden från den uppgående solens land!

Raging Jap RJ5



Märket är "Raging Jap" och den aktuella modellen  är deras senaste som fått beteckningen "RJ5". Det mer än antyder vilken kniv i ordningen det handlar om för deras del även om jag faktiskt inte hittar nummer tre enligt den klassificeringen. Utöver två modeller av "neck-knives" och två fällknivsmodeller hittas i programmet en serie köksknivar. 

Det är en spännande liten kniv vi skall tala om. Konstruktionsmässigt avviker den förvisso inte från rådande normer särskilt mycket. Formgivningen bjuder däremot på ett par områden som skänker kniven ett eget utseende. Sen är materialvalen typiska för vad jag tidigare sett hos japanska knivar och det finns i och med det vissa likheter med till exempel MCusta.

En relativt liten kniv direkt riktad mot EDC-segmentet


Modellen är direkt framtagen som en uttalad "EDC-kniv" och jag ämnar försöka svara på hur den står sig på det området. Är RJ5 en bra fickkniv och är den något för dig?


Twitterversion: Ny EDC-kandidat från den uppåtgående solens land.


Blad


Japaner tar sina knivblad på allvar och det märks även här. Till att börja med är det ett estetiskt tilltalande blad. Formen är en distinkt clippoint vilket gör att den närmar sig en mini-Bowie i uttryck. Utseendet accentueras av en rejäl falskegg som sträcker sig över nästan hela ovandelen av bladet och förstärks ytterligare av en "tvåtonslack". Här är det två ytbehandlingar det handlar om, en halvblank satin på slipfaserna och en stentumlad på de flata delarna. Resultatet ett attraktivt blad på det hela taget. 


Ett stycke väl format och lika väl slipat VG-10


Stålet är ett av de vanligaste för japanska knivar. Det är förstås VG10 jag talar om. Ibland lite styvmoderligt behandlat då det inte är det "senaste" eller mest moderna stålet på marknaden. Det bör dock påpekas att det är ett bra stål givet hur det härdas. Här liksom på mina bättre köksknivar drar man upp hårdheten rätt ordentligt och på RJ5 anges den till 59-61 HRC. Egenskaperna kan sammanfattas med att det är ett mycket rosttrögt stål som tar en sjujäkla egg som dock inte håller för evigt. 

Sen bör det tilläggas att stålvalet framstår som något mindre självklart i det här fallet då knivarna faktiskt görs i Taiwan och inte på hemmaplan i Japan. Stålet måste därför exporteras till Taichung för tillverkning, något jag inte trodde japanska lagar tillät. Alternativt görs bladen i Japan för att sedan skeppas vidare. 

Bladet har fått sig en skålslipning som sträcker sig över ungefär halva bladets höjd. Det är således en sabelslipning/saber grind som är aktuell. Slipningen är en annan av likheterna den delar med MCusta-knivar för övrigt. Den, stålvalet och inte minst en ruskigt bra fabriksegg även om de är tillverkade i olika länder. RJ5 har liksom dem även ett mycket spetsigt blad vilket är något jag uppskattar för allehanda praktiska applikationer.  


Den "andra sidan", den med elefanten


Men sen måste vi tala lite om elefanten eller snarare elefantfamiljen i rummet. En ko med kalv tycks det. Elefanten är förstås allt som är skrivet på bladet. Det är bra att vara stolt över sin logotyp, material, ursprung och vem som formgett kniven med mera. Men ALL den informationen behöver kanske inte återfinnas explicit på blad och kniv i mitt tycke. Något kan sparas till produktbladet också. 

På presentationssidan återfinns företagets logotyp som utgörs av texten "Raging Jap" plus en stiliserad portal, en "Torii". Därutöver kan man på ricasson ta del av ståltyp. Inget konstigt med det men textstorleken borde minskats. Den tar för mycket plats i relation till det lilla bladets yta. 

Vänder vi sedan på bladet hittas knivens modellbeteckning i ännu större font än den redan rätt stora loggan. På ricasson står även tillverkningsland och ort. Lägg därtill logotyp nummer två som är en med märket associerad klassisk samurajmask. Den bilden återfinns långt ut på bladet och är synnerligen påtaglig särskilt som den är rund. Ja sen fortsätter novellen på clipet men det är en senare fråga.

Elefantkalven är att tumknopparna sitter långt ut på bladet. Onödigt långt ut kan jag tycka men orsaken är inte svår att lista ut då det har med handhavande att göra. Det gör dem mer effektiva ur öppningssynpunkt. Nackdelen är uppenbar - ibland är de i vägen! De kortar ned den del av eggen som kan användas för djupare genomgående skär. Men de är även i vägen när bladet skall slipas.

Mitt generella tips i ämnet - flytta dem så nära handtaget det går utan att de i öppningsrörelsen tar emot fingerskyddet som utgörs av skollorna. Det ser bättre ut men framförallt frigör det egglängd vilket är extra viktigt på små knivar.  


För att vara ett skålslipat blad klarar det den här uppgiften galant


RJ5 anlände med en riktigt bra fabriksegg. Den har bra bett och är jämnt och symmetriskt slipad. Det sånär som på en liten "häl" mot bladbasen till. Där har sliparen tvekat om aldrig så lite. 

När jag testat den här kniven har jag framförallt fokuserat på det tänkta användningsområdet. Att den inte är en stor campingkniv avsedd för att spräcka vedklabbar med säger liksom sig själv. Istället har jag till exempel skurit en hel del kartong och papp, öppnat paket och kapat tejp i samband med det. Tyg av olika dimensioner har förstås hanterats. Orsaken till det vet alla ni som följer mig - cykelrengöring! Därutöver skär jag som vanligt plast av olika dimensioner och ett par varianter av rep och trä förstås. 

Så länge man håller sig till papp och tunnare kartong fungerar kniven utmärkt. Den återhållsamma godsdimensionen och en vass egg hanterar dylika material förträffligt. Övergången mellan slipfas och de flata delarna av bladet är också rundade vilket underlättar. Nästa steg är lite tjockare kartong eller dubbel dito. Då vill man gärna skära närmare handtaget för att få mer kraft och då hamnar de förbaskade tumknopparna i vägen ibland. Inte optimalt i mina ögon. Här märks det också att det inte är ett flatslipat blad som är aktuellt. Men skålslipningar har fördelar inom andra områden.

När det gäller tyg är faktiskt "sharpening notches" och "fingerchoils" och andra fördjupningar på eggsidan av kniven ett betydligt större problem i allmänhet. De lyser med sin frånvaro här och kniven fungerar därför trots allt riktigt bra för ändamålet. 

Konstigt nog är den helt ok även som biträdande skalkniv i köket. Det brukar inte sabel- och  skålslipade knivar vara annars. Samma egenskaper som gör att RJ5 glider genom papp bidrar till framgång även här. Äpplen och morot kan skäras vilket inte är allom givet. Om ni inte tror mig kan ni ta vilken "bushcraft-kniv" som helst inklusive Moraknivar och försöka tvinga dem igenom frukt eller rotsaker så får ni se. Enbart skärpa räcker inte långt när det gäller att skära bra i alla ämnen. 

Med sitt "bowieliknande" blad bjuder kniven på en riktigt bra spets som kan användas utan risk att brytas av. Jag har gjort lättare bräcktest utan problem. Notera "lättare", jag försöker inte förstöra knivar utan undersöker om de håller. I det här fallet huggs bladet in i en bit trä och bänds sidledes ut igen.  

Det kan återigen konstateras att VG10 inte är herre på täppan när det gäller uthållighet. Man måste ståla/bryna kniven med jämna mellanrum i syfte att behålla skärpan. Det blir särskilt tydligt när man skär i material som sliter hårdare på en egg som kartong och inte minst nylon- och hamprep. Med tanke på vad stålet en gång togs fram för är det inte så underligt. Det var tänkt att användas i trädgårds- och köksredskap. Men som sådant är det lätt att återställa till sin forna skärpa. Inga stora arbetsinsatser krävs. Jag använder hemgjord strigel och skärpstål. 


Handtag


Liksom bladet är handtaget på RJ5 ovanligt vanligt. Det vill säga vare sig material eller konstruktion sticker ut. Det är en klassisk kniv med ramlås det handlar om. De kan i princip göras på två vis. Endera gör man kniven helt i metall eller får de som i det här fallet en skolla vilket ger en presentationssida med lite mer fäste och möjlighet att variera färg och utseende. Här är den i grön G10 med ett par frästa spår som dekorationselement och låssidan består av stål som fått sig en tumlad yta. Under skollan döljer sig en ram, även den i stål som är lättad för att minska totalvikten och bibehålla balans.

Kniven är öppen i ryggen och hålls ihop i tre punkter utöver pivotskruven. Det ger tillsammans med materialvalen en mycket robust liten kniv. Distanserna är skruvade från två håll och skruvarna är försedda med T6-huvuden. 


Ett väl format grepp som ligger bra i handen


Handtaget utmärks av att det är ovanligt arbetat och väl genomtänkt. Det finns några detaljer som gör det mycket ergonomiskt trots att det är både tunt och litet. En sådan är att man valt att nöja sig med ett väl format urtag för fingret och avstått från fler. Däremot har handtaget fått ett integrerat fingerskydd och en "näbb" som förhindrar att handen glider bakåt. Lägg därtill en fördjupning  för tummen på ryggen och ett väl rundat akterkastell som passar väl in i en handflata. 

Alla kanter och hörn har fasats och rundats. Det gäller även de "jimpings" som finns på kniven. De fungerar väl utan att vara för aggressiva mot fingrarna. 

En av de första intrycken kniven ger är att handtaget är mycket slankt. För att öka volymen i handen  "skjuter det rygg" en smula. Sedan har man gjort en smart grej från Raging Japs sida. Man har valt att använda det befintliga clipet för att bättra på grovleken på handtaget. Det är snarare en integrerad del i greppet än fristående om man kan uttrycka det på det viset. Det är god idé då clipet är stort relativt knivens tjocklek. Det känns en smula i handen men är inte obekvämt. 


Ett tunt handtag försett med ett väl gjorda räfflor som inte gnager på fingrarna


Bidragande till att den här lösningen fungerar är vart clipet sitter. Det är placerat lite på samma vis som på Extrema Ratio BF2 som jag recenserade härförleden. Det vill säga relativt lågt på handtaget vilket gör att det lättare passar in i en sluten hand. 

Jag tycker mycket om det här handtaget även om det är på gränsen till för litet för mig. De med större händer göre sig icke besvär och det passar troligen dem med aningen mindre händer ännu bättre. Det är egentligen inte de faktiska måtten som är begränsningen utan att man valt att forma handtaget så pass mycket. Knivar med rakare handtag kan trolla lite med storleken. Här krävs bättre passning.



Allt har en baksida och det gäller särskilt knivar utrustade med "framelocks"


Måtten blir påtagliga vid vissa grepp som när man vänder på kniven och drar den emot sig eller greppar den i ett rejält "hammargrepp". Då känns det att det är en liten kniv men för mig fungerar den väl ändå. Bäst blir den i "sabelgrepp" med tummen placerad på ryggen i därtill avsedd fördjupning alternativt med ett pekfinger på bladet. I de två greppen är den här kniven inte bara bra utan riktigt bra.

Utöver handtagsformen bidrar G10-sidans struktur och väl avvägda räfflor på främre delen av handtaget och bladryggen till gott fäste. Den här kniven har inga vilda planer på att bege sig någonstans i brådrasket även om man är blöt om händerna. 


Öppning och lås


Att RJ5 öppnas med tumknoppar framgår tydligt. De är placerade så att de är mycket lättåtkomliga och tillsammans med det rätt starka motståndet från "detent"-kulan så uppträder kniven närmast som en flipperkniv. Bladet tenderar att flyga ut när det väl börjat röra på sig. Faktum är att det nästan är svårt att smyga fram kniven. 


De tunnformade fingerknopparna är lättåtkomliga och effektiva


Formen på knopparna är den bekväma men aningen anonyma tunnan. De fungerar utmärkt men är kanske inte de roligaste som finns rent utseendemässigt även om jag föredrar det förhållandet framför tvärtom. Placeringen har jag redan nämnt och det går att konstatera att formgivaren sett till öppningsfunktion före brukande av kniven. Det gör å andra sidan att kniven öppnas lätt, närmast intuitivt genom att tummen följer urtaget i G10 sidan varpå bladet snärtas ut.


Låset är väl gjort och här syns även
 hur grovt clipet är i relation till handtagets bredd


Säkerheten står ett stabilt ramlås i stål för. Den här versionen är gjord precis som den skall. Själva funktionen är utan anmärkning och spel och glapp lyser med sin frånvaro. Men det tar jag nästan för givet i den här prisklassen. Mer utmärkande är ett par väl genomtänkta detaljer som hur lätt låsarmen är att komma åt och låset att släppa. Vidare så bidrar de mjukt rundande räfflorna till bra fäste för tummen när det görs. Sen syns det noggranna detaljarbetet på kniven även här. In- och utsida på låsarmen är rundade utan skarpa hörn och därtill har man bemödat sig att lägga förtunningen av armen på insidan. Det i sin tur gör att kniven blir lättare att hantera när den skall upp och ned ur fickor vilket osökt för oss in på nästa punkt. 


Att bära


RJ5 är en fickkniv i ordets sanna bemärkelse. Den gör sig helt enkelt bra där. Den är tunn, närmast anorektisk och väger in på dryga hektot och därtill saknas flippers eller andra utstickande delar. Sen har den försetts med ett rätt ovanligt clip i och med materialval. Det är nämligen gjort i titan trots att kniven i övrigt inte är det. Vanligare är den omvända kombinationen, det vill säga en "titanframelock" utrustad med stålclip. 


Ett riktigt bra clip som dock visar för mycket kniv


Fjäderclipet påminner om några Spydercoversioner till utseendet. Det ger dock lite mer utrymme för textil än majoriteten vilket gör att det lätt slinker över även grova tygkanter. Det underlättas även av en väl tilltagen läpp. I relation till knivens storlek är det rätt stort vilket gör att det syns och som sagts tidigare känns något i hand också. 

Utseendet är annars sobert titangrått. På clipet fortsätter dock novellen från bladet med både märke, torii och material angivet. Det är emellertid printat med diskret nyans tack och lov.  

Funktionen är riktigt god med väl avvägd spänst. Att det är glatt stål vid anläggningsytan mot kniven och att det saknas kanter där gör att det är mycket lätt att dra samt stoppa undan verktyget. 

Det enda jag egentligen inte är helt förtjust i är att det visar upp relativt mycket kniv uppstickande ur fickan. Men som mycket annat är det en smaksak. 


Sammanfattningsvis


Raging Jap är ett riktigt spännande märke och det ska bli intressant att följa deras fortsatta utveckling mot nya höjder. RJ5 är den första modell jag kommit i kontakt med från dem och den ger mersmak samtidigt som relationen inte är helt okomplicerad. 

Det första jag funderar kring är att den vid första anblick kan upplevas som aning dyr i relation till de ingående materialen. De är förvisso ändamålsenligt valda men inte prestigeinriktade om man uttrycker sig så. Dessvärre är komponenter och materialval oftare större försäljningsargument idag än funktion. Av det skälet finns det många riktigt usla "TFF" - titanframelockflippers på marknaden. De har tekniska specifikationer som ser häftiga ut på papper men där upphör inte sällan det positiva.

I fallet med Raging Jap är det faktiskt tvärtom, den bör upplevas då kniven känns bättre i hand än vad specifikationen antyder. Riktpriset för den här kniven är enligt Raging Japs hemsida 129$ för övrigt. Vad det kan tänkas bli på den svenska marknaden vet jag ej i skrivande stund. 


RJ5, en god kompanjon på utflykter i den tidiga vintern


Frågan är vad man får för de pengarna? Materialen känner ni till vid det här laget: en stadig men lättad stålram, väl slipad VG10, en liten bit formad G10 och en ännu mindre bit fjädrande titan. Vad som inte syns i den uppräkningen är däremot arbetet som lagts ned på designen och hur robust kniven är. Det är något som måste kännas i hand och det är som sagt där som RJ5 kommer till sin rätt. 


Raging Jap, ett alternativ för den som vill ha något orginellt att skära med


RJ5 är en riktigt sympatisk liten fickkniv som föll i god jord tämligen omgående. En kniv med eget utseende och flera finesser som höjer den över mängden av liknande knivar. Vad du får är en välbyggd kniv med ett bra blad och för storleken god ergonomi. Japansk finess i EDC-format. Men en liten kulturkrock kan skymtas i namngivning av märket och mängden text på kniven. Hade den varit svensk hade nog inte "raging" ingått i namnet till exempel. 

Men trots det en riktig pärla bland små EDC-knivar. Men visst skulle den bli bättre utan grinande samurajmask på bladet?



Tillverkarens produktsida hittar du här!


Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: 101 mm
Vikt: 110 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: VG10, HRC 59-61
Handtag: G10 på stålram
Lås: Ramlås i stål

Producerad av: Raging Jap, tillverkad i Taichung, Taiwan



/ J - inte fullt lika arg

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre