torsdag 31 maj 2018

Police VS Police

- evolutionen hos en kniv

Spydercos "Police" är inte bara en av företagets mest signifikanta knivar utan även en modell som var en av anfäderna till den idag så dominanta och inflytelserika genren "tactical folders". Det är också en av dem som funnits med i katalogen längst tillsammans med andra moderna klassiker från det Colorado-baserade företaget som Delica och Endura. 

Under tids gång har kniven hunnit komma ut i fyra olika versioner. Allt i enlighet med Spydercos tanke om CQI "Constant Quality Improvement". 

Tanken är med andra ord att varje ny modell skall vara något bättre än den förra på ett eller flera sätt. Tämligen naturlig tanke då jag tror alla strävar mot det. Men som grundprincip tror jag det fungerar. 

Spyderc Police Model 4 vs Police SS

Frågan är då om just den här modellen ens är samma kniv längre efter den stegvisa utvecklingen? Delar de olika versionerna några egenskaper utöver själva namnet? Jag har inte tillgång till den absolut första utgåvan utan den äldre av de två på bilden tillhör generation två om jag inte missminner mig.


En närmare fyrtio år gammal modell som gjort ett flertal skönhetsoperation på sant amerikanskt vis



Här följer några tankar om skillnader och eventuella likheter mellan orginal stålutförande och Police Model 4. 


Blad mot blad


Bladformen är kanske den aspekt som fått se sig mest förändrad över tid åtminstone när det kommer till det yttre. Enkelt beskrivet har bladet blivit något längre och bredare men även tunnare och mindre spetsigt än hos anfadern. Den kniven sneglade nästan åt dolk-formatet när det gäller bladets utformning, det vill säga långt och spetsigt med mycket stål i mitten. För den som inte sett kniven i egen hög person bör påpekas att den är väl tilltagen med ett blad som mäter över en decimeter på längden. 

Ett något mindre extremt blad på Model 4, klart influerat av andra framgångsrika Spydercomodeller


Tydliga influenser kan spåras till Endura eller kanske ännu mer Military i hur det nya bladet utformats. Rent krasst är det mer praktiskt nu. Kanske även mindre hållbart då det rent konkret är mer stål i de gamla bladen särskilt mot spetsen till även om den är rätt nålartad även på originalet. Penetrationsförmågan har alltid varit exceptionellt god hos de här knivarna. 

Den mer allroundbetonade inriktningen går igen även i hur bladet är slipat. På Police 4 är  det fullt flatslipat till skillnad från den ursprungliga tämligen låga sabelslipningen med en distinkt falskegg mot spetsen till. 

Stålet är också ett helt annat även om det är lurigt att uttala sig om den detaljen när det kommer just till Spyderco som märke. De är troligen det företag som experimenterar mest med olika ståltyper och kvaliteter i sina knivar och det finns ofta många varianter att tillgå. Särskilt när "sprintrun"-utgåvor och serier gjorda exklusivt för vissa återförsäljare och liknande adderas till knivfloran. 

VG10 och K390, japanskt mot svensk/österrikiskt


Police-modellens era började med stål som ATS-34, Gin-1 och ATS-55. Nästa generation fick VG-10 som de flesta knivar som likt de här är gjorda för Spyderco i Seki-City i Japan. Version 4 fick dock en rejäl överhalning på det här området. Ett mycket intressant stål i K390. Ett stål som skiljer sig rätt mycket från VG-10 för att uttrycka det milt. Exempelvis håller det en egg betydligt längre men drar åt sig korrosion som det hade betalt för det. VG-10 är lite känt för att ha ungefär motsatta egenskaper grovt förenklat. 


I hand


Om formen på bladet har stöpts om över tid så gäller det inte handtaget i samma utsträckning. Grundformen känns igen. Däremot är material och därmed även konstruktion kraftigt förändrade. Fast även här gäller att det det blivit något större som i längre, grövre samt något högre. Även urtagen för fingrarna har fått sig en ansiktslyftning. 

I och med att ett fingerurtag adderats så har nyttjandet av bladlängden effektiviserats


Från början var Police en enkel helstålskniv. En klassisk backlock i nitat utförande helt enkelt.  Den var i princip konstruerad som en Buck 110. Innovationerna för tiden kretsade inte kring grundkonstruktionen utan tillkomsten av clip, enhandsöppning via hålet i bladet och möjligheten att få kniven med en "Spyderedge". Det var de faktorerna tillsammans med att den var lättburen trots det tilltagna formatet som gjorde Police till en succé när det begav sig. Något måste ha varit rätt för kniven finns ju som sagt kvar. Något som inte kan sägas om många andra moderna fällknivsmodeller på marknaden, SAKs undantagna. 

Nu är konstruktionen betydligt mer modern. Police 4 är byggd kring en stålram som för att minska vikten samt bibehålla god balans är rejält lättad. Utanpå det återfinns skollor i G10 vilket ger gott grepp och skänker ytterligare styrka. Kniven är som sig bör nuförtiden skruvad och kan därmed enkelt, nåja, demonteras och pivotskruven justeras enligt önskemål.

Annan konstruktion och andra material. Model 4 ligger ännu bättre i hand även om C07 var bra även den


Men materialen har även förändrat hur kniven känns i hand. Den sista utgåvan väger betydligt mindre trots att dimensionerna tilltagit. Vidare bidrar G10-sidorna med högre friktion än det hala stålhandtaget gör. Därutöver har en markant förändring gjorts i greppet. Den "döda" och något bortkastade ytan som utgjordes av en ricasso på den äldre kniven är nu borta och har istället ersatts av ett modernt "finger choil". Det möjliggör fler grepp och att man kan smyga närmare bladet när det skall pillas med småsaker. Det långa handtaget har alltid erbjudit flera greppvarianter och det har man byggt vidare på. Sen har version fyra fått ett tillskott av "jimpings" på baksidan av Spydercopuckeln för ökat fäste. 


Mot fickan det bär


Clipet kan flyttas och placeras i alla fyra "hörn" av handtaget på Police 4. Det gäller även de senare helstålsversionerna som finns att tillgå. Tyvärr gör det att handtagen ser ut att lida av husbocksangrepp enligt mig. På de äldre knivarna sitter clipen där de gör. Det vill säga på höger sida med spetsen nedåt. Funktionen hos de båda clipen är annars likvärdig. De har alltid varit bra. Det nya är mer diskret med sin svarta färg istället för det äldre högblanka utförandet. 


Från början sparades det på borrhålen och clipet kunde inte flyttas. Funktionen var dock god redan från start


Skillnaden i fickan mellan knivarna är inte anmärkningsvärd. Det finns för- och nackdelar med båda modellerna och överlag tar de nog ut varandra. Helstålskniven glider naturligtvis på plats lättare både på väg upp och ned i fickor tack vare mindre friktion och ett något slankare, framför allt tunnare yttre. Police 4 är däremot lättare och clipet kan som sagt flyttas vilket gör att man slipper snurra kniven innan den skall fällas ut. En manöver som jag i och för sig inte tycker är särskilt betungande. Jag tillhör inte dem som är helt "allergisk" mot att bära knivar med spets uppåt även om jag föredrar det motsatta. 


Ut och in igen


Kniven öppnas förstås med det för märket utmärkande hålet i bladet. Även det har fått sig en ansiktslyftning i form av ökad diameter. Det blir då lättare att öppna med handskar, kalla fingrar eller när det är bråttom. Rent utseendemässigt matchar det också bladets ökade storlek bättre. 


Låset är en av de detaljer som knappt ändrats alls. 
En stadig backlock i mycket gott utförande


Även låskonstruktionen har förblivit densamma. En klassisk backlock utan särskilda åthävor. En mindre detalj är att den "Boye Dent", fördjupning i låsarmen som fanns har avlägsnats. I förbifarten kan sägas att jag aldrig förstått den finessen från början. Teorin är att den genom sin utformning skall förhindra att låset släpps oavsiktligt om man greppar kniven hårt. Något jag aldrig varit med om på någon lockback förutom hos en komplett värdelös kniv från Benchmade, Ascent. 


Några tankar

Här gäller tydligen sentensen "Bigger is Better". Det är i alla fall vad som har hänt över tid. Nu var inte Police någon miniatyrfällkniv från början så det slutar med att "Model 4" bara ser sig slagen av monstret Tatanka i Spydercokatalogen. Den är faktiskt är en av Spydercos större knivar. Fullt i klass med exempelvis Military och Resiliance. 

Gammal kärlek rostar aldrig. Av olika skäl gillade jag helstålskniven och den känslan kvarstår för Model 4


Sen har konstruktionen moderniserats nästan enligt mall 1A. Dock har den fått behålla sin backlock och slutna rygg så helt har inte trender fått dominera. Då hade låset kanske varit ett annat och ryggen varit öppen försedd med distanser istället. 

Den äldre versionen är faktiskt lättare att stoppa undan och dra tack vare de glatta stålsidorna. Den är också tunnare och slankare och tar därmed mindre plats i fickan. Men den är även tyngre och kan bara bäras med spetsen nedåt. Så trots allt föredrar version fyra i det fallet.

Jag måste säga att jag gillar både knivarna riktigt mycket. När det gäller helstålskniven har jag skrivit rätt mycket om i tidigare inlägg om varför jag uppskattar den på det vis jag gör. Det var en av de första knivarna utan för Moraknivssfären som lockade i de första knivkataloger och tidningar jag fick tag i på den tiden det begav sig. Den var vad idag ofta beskrivs som en "Graal" och var på den tiden närmast ouppnåelig.

Med fyran förhåller det sig så att intresset vilar på samma grund fast en något mer prosaisk sådan. Det gäller även kniven som är mer praktisk. En bättre kniv i mitt tycke. Betrakta den som avkomman mellan en Military och en Police. 

En klassiker med möjlighet att leva länge än. I klassen större EDC-knivar är den en riktigt bra kniv.



/ J - i jämförelsetagen


Här hittar ni Spydercos sifor för C07 och C07G4f.

måndag 28 maj 2018

Dagens bild nr 150 "Hök"


Det verkar inte bättre än att jag blivit fågelskådare på gamla dar. Under en exkursion hittade jag den här färgglada gynnaren under några buskar där den häckade. Det verkade som den ruvade på något. Eftersom jag inte kunde hitta något i äggväg misstänkte jag starkt att det var hämnd. Hämnd för att ha blivit störd i sin vila så jag höll nogsamt undan fingrarna. 

Ett foto hann jag dock knäppa innan gynnare tog till flykt. Det verkar vara en rar fågel det här. 





"Hawk"



Modellen är "SpyderHawk" från allas våra Spyderco för dem som inte redan vet eller listat ut det. Är man specialintresserad så är beteckningen "H1" på bladet en rejäl ledtråd till vilket märke det handlar om. Det är ett i vissa avseenden mycket speciellt material då det är närmast helt korrosionsbeständigt. Den andra ledtråden är eggen som är en "spyderedge" med sitt distinkta sågtandsmönster som så ofta kopierats. Den tredje och kanske mest avslöjande detaljen är det stora hålet i bladet. Det var ledtrådar för knivfantasten. 

För den icke knivintresserade är det bara en kniv med märklig bladform. 


/ J - skådar given fågel i munnen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 24 maj 2018

Postjävlamord


Anekdotisk bevisföring är vanligtvis inget jag är någon större vän av. Men vad gör man när de små historierna förvandlas från en rännil till stormande jokk så här i vårtider? Historierna, bilderna och till och med filmerna om hur Postnord missköter sitt uppdrag har bara växt över tid och är nu en brusande massmedieälv. Missnöjet når ständigt nya nivåer och jag hör ytterst få om än någon som är nöjd med situationen. 

Jag har sällat mig till den skaran. Först var jag bara sur. Sur över de nya avgifterna och det allmänna tillståndet helt enkelt. För det går inte att komma ifrån att det var skönt att ha tur och slippa tull och moms ibland. Men det kan jag leva med eftersom det råkar vara sättet på vilket vi organiserat vårt samhälle. Men de stoppade som bekant inte där utan lade på sin löjliga 75-kronorsavgift på utrikes försändelser. Även där förstod jag syftet även om jag verkligen inte anser att metoden var den rätta. 

Mest sur blev jag dock över de nya leveranstiderna. Under den här tiden har jag fått ett par paket från några olika destinationer i världen som Honk Kong och USA. Det som inträffat är helt enkelt att tiden för hantering och utskick inom vårt land vida överstiger den som det tar att skicka paketen från resten av klotet oavsett ursprungsland och transportsätt. Någon vecka på båt över vatten, tre veckor inom Sverige. Och för den försämringen har man den dåliga smaken att ta betalt och dessutom mer betalt än tidigare. Det är lite utvecklingslandsvarning på den trenden. Inte värdigt världens äldsta postväsende och tidigare ett av de mer välfungerande. Sen är det är som bekant inte bara hanteringsavgifter som tillkommit. Portot på vanliga brev har exempelvis galopperat iväg uppåt och fler exempel finns. 

Tomt, bara väldigt tomt



Men nu är jag inte sur längre utan riktigt förbannad! Nu stjäl de också! Jag hade köpt en kniv från Kina via eBay som jag väntat ett tag på. När paketet anlände var det ekande tomt. Inte en kniv att skåda så långt ögat kunde se. Det kan göra vem som helst arg. Värre var att det var en present som nu blir svår att få fram både i tid och överhuvudtaget. För att ytterligare lägga sten på börda finns ingen chans för mig att återfå pengarna. Jag återkommer till varför. 

Dessutom har de mage att från kundtjänsthåll mer än antyda att det kan vara avsändaren som lurat mig. Nu har jag köpt ett tiotal knivar från Two Sun Knives tidigare och jag vet att de går att lita på. Tror man inte mig kan man med tanke på det jag tidigare sagt alltid titta på de tusentals omdömen som finns att tillgå på eBay så blir bevisföringen mindre anekdotisk. 

Förutom att skriva av mig här har jag förstås kontaktat både "kundtjänst" på Postnord och Two Sun via eBay. Först kunde Posten inte hitta paketet alls. Därefter gjorde de det och kundtjänstmänniskan meddelade glatt att hon kunde se att paketet lämnat Tullen och borde vara på väg till mig. Jotack, replikerade jag "det har kommit fram men det är inget i det". Det enda svar jag först fick var en länk där man kan reklamera. Skitkul då den är på tre sidor och jag måste veta i princip ALLT om avsändaren vilket jag inte gör. De heter förstås inte "Two Sun" eftersom det är ett varumärke utan det finns ett företag bakom e t c. Mycket arbete för mig, inget för dem. 

Men den springande punkten här är att jag ändå inte kommer att få tillbaks några pengar att tala om. Varför då undrar vän av ordning? Jo ser ni, det här är en auktionsvinst och inte ett reguljärt köp. Då kan man som jag i det här fallet ha tur och betala betydligt mindre än listpriset på aktuell vara. Jag fyndade helt enkelt! För det blir jag straffad eftersom jag i och för sig naturligt, bara kan få tillbaks pengar för det jag faktiskt betalt. Samt tull och moms då förstås. 

Den aspekten är extra intressant för oss knivsamlare eller för den delen vilken samlare som helst. Lek med tanken att fler paket eller innehåll försvinner. Det är nämligen inte alltid det monetära värdet det handlar om. En kniv i det här fallet eller annat samlarföremål kan ju ha andra värden också. Som att de är mycket svåra att få tag i eller bara fyller ett hål i just din samling. Då spelar det mindre roll om du får tillbaks en mindre summa pengar. Visst det går att välja andra transportsätt men det är inte alltid det är du själv som väljer fraktmetod eller leverantör. 

I ärlighetens namn kan jag inte vara etthundra procent säker på att det var i Sverige kniven försvann. Men allt annat förefaller utifrån hur paketet är tejpat till exempel synnerligen otroligt. Allt tyder på det. 

"Som ett brev på posten" lydde ett uttryck en gång. Det känns inte bara obsolet utan helt utdött och är mest ett skämt idag. 


/ J - postmodern eller kanske postmord(ern)



PS. Two Sun kompenserar mig med en schablonsumma för den försvunna kniven om 15 dollar vilket förstås inte täcker värdet. 

#skitpostnord #postnord


måndag 21 maj 2018

Dagens bild nr 149 "Maniago extraordinär"


Måndag, Maniagomåndag måhända? Hur som haver bjuder dagens bild på två fullträffar från Italiens dominerande knivcentra. Det känns aktuellt nu när det är vilodag inför sista veckan av den 101 upplagan av Giro d'Italia som pågår för fullt. 

Båda knivarna är tidigare recenserade här på bloggen även om det var kusinen till den nedersta av de två avbildade som då var aktuell. På bilden Vipers "Dan 2" och den som jag tidigare presenterade var nummer 1. Skillnaden dem emellan återfinns i bladformen helt enkelt. Här en modifierad wharncliffe allt medan ettan bjuder på en traditionell droppoint. Båda modellerna kan för övrigt fås med samma alternativ på handtag. Val som nu utökats markant i och med att en rad träslag adderats till katalogen. Val som inte var aktuella när det begav sig för mig. Här är det dock "Silver Twill G10" som syns. 

Den andra kniven är förstås Tur från Fox Knives. Handtagsmaterialet är kolfiber. En kolfiber som både är högkvalitativ och välbearbetad. 



"Maniago Excellence"


Båda herrar designers som står bakom knivarna är väl kända även om vårt grannlands Jesper Voxnaes troligen nått en bredare publik. Det är han som plitade ihop Tur. Bakom Dan-modellerna återfinns fullblodsitalienaren Tommaso Rumici

För den som söker riktigt bra EDC-knivar och inte känner att en flipper och titanskaft är ett måste är båda knivarna säkra kort som jag gärna rekommenderar.


/ J - måndagsversionen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

söndag 13 maj 2018

Höken har landat


Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Delvis beroende på att jag behövde andas vilket föranlett att jag börjat cykla igen vilket förstås tar tid. Men mest har tystnaden berott på att jag varit sjuk, en efterhängsen sommarförkylning med tillhörande feber. Orken har inte räckt till helt enkelt. 

Under den här tiden har dock anlänt ett par paket vilket alltid livar upp och en av dem innehöll en rar fågel. En hök faktiskt. "Spyderhawk" från Spyderco i "sprint run"-utförande vilket mest innebär en riktigt signalorange färgton och att den faktiskt fanns att tillgå alls. Modellen har annars utgått ur produktion. 

Höken är lös, Spyderhawk från Spyderco


På bilden ser den dock mer mörk ut. I verkligheten skriker den "se mig"! Tanken bakom det är förstås enkel, den skall synas om du tappar den i t ex vatten eller sand. Förutsatt att det inte är på havets botten då får man förmoda. Kniven är annars synnerligen specialiserad för att kapa saker, företrädesvis rep, garn, tamp och liknande. Den är även en formidabel paketöppnare givet bladformen. 

Materialen är handplockade för att motstå korrosion med H1-stål i bladet, FRN i handtaget och ett clip av titan. Det enda jag undrar där är vilken typ av stål man gjort nitarna och låset av. 

Någon form av test återkommer jag med även om det inte blir en regelrätt recension i det vanliga formatet av det skälet att jag redan nu kan säga att den är kniven saknar ett och annat för att tillhöra kategorin "den perfekta fickkniven". Men som sagt den har andra meriter istället. 


/ J - fågeltämjare

torsdag 3 maj 2018

Fredags-EDC XVII


Så var det fredag igen. Inte nog med det solfan skiner också! Det räcker för att höja livsandarna hos de flesta eller åtminstone i alla fall mig. Sen har den riktiga värmen inte anlänt noterades i morse när jag cyklade till jobbet. I sandaler nota bene. Fyra grader och bara tår, risken för fotsvett är minimal. 

I fickan en gammal klassiker, Benchmades 943 även om det förstås är modell 940 som är storsäljaren  med sin "reversed tanto"-spets. Själv tycker jag clippointen på den här är betydligt snyggare och dessutom gillar jag mina spetsar. Den ackompanjeras som vanligt av en riktigt liten kniv och som så ofta är det Spydercos Manbug. Särskilt i det här utförandet är det en liten skalpell. Stålet i den här sprintrunversionen är laminerat HAP40 som tar en ruskig skärpa. 

Fredagsprylar

Av bara farten fick även en ficklampa följa med. Mest för att den satt i byxorna. Den troliga användningen för den en solig vårdag som den här närmar sig noll procent med hög fart. Därtill en Leatherman. Det är mest saxen jag vill åt faktiskt. Det och att den likt Manbug är helt "sheeplefriendly" och därmed inte skrämmer ens den mest rabiata motståndare till eggföremål. 

Sen var det här med min BM 943. Jag är inte lika förtjust i BM som alla andra på grund av den och några till. Jag har haft för många småproblem med för många modeller för det. Min gamla AFCK har utvecklat spel då den har en linerlock i titan, Ascent är bara en skitmodell som tappade fästet till clipet tämligen omgående och den här, ja den har en tendens till att glappa. Eller nja, jag kan välja mellan tämligen seg öppning och inget glapp i sidled eller mjuk och snabb axis-känsla med blad som inte sitter riktigt fast. Justeringsmånen däremellan tycks handla om mikrometer. Synnerligen irriterande eftersom jag har två Griptilians med otroligt bra gång och lås.  

Just nu öppnas kniven mest med en lugn tumrörelse, det är nämligen det enda som går. Men glappar gör den inte. 


/ J - fredagssolskensglad

Dagens bild nr 148 "Stockman"


En sekundärkniv är ofta bra att ha på sin person. Inte minst som ett litet pennblad inte väcker vare sig ont eller annat blod på offentlig plats. Ja med undantag för London då förstås. Där är man tydligen mördare om man bär en kniv som den här.



"Stockman"


För alla andra är det här lille krabaten en synnerligen sympatisk kompanjon för fickan. Det är en Stockman från Rough Rider. Handtagssidorna är i ben och ramen i mässing. Kvaliteten på just den här är utmärkt. God passform på delarna och den är välbyggd. Bladen var vassa från fabrik och annars är de lättslipade då det är tämligen enkelt material i dem. Jag tror det är 440A som är aktuellt i den här. 

Fördelen med tre blad är att huvudbladet kan användas något mer allroundbetonat samtidigt som man kan spara ett för att vara riktigt vasst och använda det tredje till skräpjobb som att skära klibbig tejp och liknande. Inte alls dumt faktiskt!


/ J - understundomtraditionalist

#aliaspostmortem #knivigtvarre