tisdag 30 juni 2020

Dagens bild nr 216 Två goda ting

Smått kan vara gott. I alla fall om det är välgjort. Det gäller såväl kaffe som knivar. I det här fallet en espresso och en liten danskdesignad italienare. Det intressanta med kniven som jag för övrigt recenserat tidigare är att den kommer med en historia. Det finns en förklaring till varför den ser ut som den gör och har det format den har. 

Lille Viper designad av Voxnaes
"Two good Things"

Modellen heter annars "Lille" och kommer från Viper eller Viper Knives by Tecnocut som hela namnet lyder. Materialen är exklusiva med titan i handtaget och M390-stål i bladet. Bladet löper på kullager och kniven har dubbla öppningsmetoder. Eller egentligen tre om man även räknar med att den kan öppnas med två händer. En mycket charmig kniv på det hela taget. Mannen bakom de flödande linjerna är förstås allas vår Jesper Voxnaes

Nu tar vi så "en Lille en"!


/ J - letar efter det stora i det lilla

#knivesandbikes  #knivigtvarre

måndag 29 juni 2020

Ny kniv - QSP Falcon

Det kom en ny kniv i alla fall! Orsaken till det är troligen att den inte skickades via Postjävlamord utan med DHL. Då verkar saker och ting komma fram.

Dagens paket var långväga och och är en ny skapelse från kinesiska QSP. Den här gången är det en kniv med tämligen enkla linjer även om dekorationen är mer intrikat.

Ännu en fågel har sällat sig till flocken då kniven fått namnet Falcon

QSP Falcon
QSP QS133-A Falcon


Falcon är en så kallad modern traditional. Det innebär mer konkret i det här fallet att det är en slip joint. Den saknar således lås.  Något annat den inte fått är ett clip utan kniven kommer istället med en fodral. Ett rackans fint sådant. Ett av de mer välgjorda jag sett på en produktionskniv faktiskt.

Handtaget är i titan och en i mitt tycke mycket attraktiv variant av kolfiber. Kolfibersidorna är för övrigt väl passade men även välvda för ökad komfort. Bladet är rostfritt mönstervällt och de ingående stålen är VG10 och 9Cr18MoV. 

Överlag ger kniven ett mycket gott första intryck. Den känns enkel men stabil och välbyggd. Recension följer naturligtvis.



/ J - den ofrivillige ornitologen

#knivesandbikes  #knivigtvarre

söndag 28 juni 2020

Knivrecension ZT 0230

-  när det enkla blir det sköna

Zero Tolerance är ett märke som hamnat lite i onåd hos delar av sin supporterskara vad det verkar. Med det menar jag att några av deras senaste knivar fått utstå mycket kritik varefter de släppts.

Först fick de kritik för att de inte släppte "riktiga" ZT-modeller längre, det vill säga knivarna var för små och slanka. Därefter för att de släppt för få nyheter under en tid. När knivar sedan började droppa in var många inte nöjda ändå. Modell 0223 påstods likna en "bensinstationskniv" och kapades längs fotknölarna av ett högljutt internet. Den efterföljande 0308 var stor och biffig nog för att räknas som en "riktig" ZT men hade ett hål rakt igenom handtaget som formgivningsdetalj och fick kritik för det. Modell 0357 som är en av de senaste var för lik en Kershaw fast till högre pris och så vidare.

Mitt i allt det här går de dessutom och släpper en kniv som inte alls lever upp till företagets motto "Proudly Overbuilt in the USA". Tvärtom är den liten och lätt, byggd utan ram och därtill saknas lås. Det är ZTs första slipjoint. Till skillnad från belackarna blev jag därför mycket intresserad. Kniven jag talar om är förstås den här, modell 0230.

Zero Tolerance ZT0230
Zero Tolerance 0230 


Den här ytterst stilsäkra kniven är resultatet av det andra samarbetet mellan Jesper Ansø och ZT. Kniven är en tämligen direkt översättning av hans custommodell Monte Carlo med allt vad det innebär. På Zero Tolerance-språk blev beteckningen det anonyma 0230. Ett namngivningssystem jag har en del att invända emot som bekant.

Kniven däremot är synnerligen sympatisk. De enkla klassiska linjerna döljer en riktigt kompetent liten fickkniv med ett distinkt formspråk gjord i förstklassiska material och med hög precision.  

ZT0230 designad av Jens Ansø
Ett andra samarbete mellan Jens Ansø och ZT


Twitterversion: Zero Tolerance ger sig i slang med Jens Ansø och prövar något nytt, 
en tämligen framgångsrik utflykt i landet låsfri


Blad


Bladet på den här kniven följer förlagan närmast slaviskt. Det innebär ett sheepsfoot-blad som mäter 6,6 cm. Bladlängden är delvis vald för att vara praktisk men även för att passa diverse knivlagar världen över som stipulerar blad på under tre tum. Godstjockleken är tre millimeter och höjden på bladet är 1,95 centimeter.

Bladformen ger en effektiv rak egg att arbeta med. Det kompletteras med en spets som faktiskt går att använda även om den givet bladtypen inte är särskilt uttalad. Men vinkeln med vilken den är gjord att den är skarp nog för till exempel paketöppning och liknande.

Ett sheepsfoot-blad, varken mer eller mindre


Materialet är ett stål som ZT tämligen ofta använder sig av. Det är amerikanska Crucibles CPM 20CV. Den kemiska kompositionen för det ligger ytterst nära europeiska M390. I praktiken är det mycket svårt att skilja de två stålen åt om man inte är extremt kunnig inom området. För användaren innebär det att du får ett knivstål som är bra till extremt bra på de flesta parametrar. Knivstål blir helt enkelt inte så mycket bättre och särskilt gäller det uthålligheten hos eggen. Medaljens baksida är att dylika stål inte helt lätta att slipa om du inte har rätt utrustning. I det här fallet underlättas det dock av att kniven är liten och eggen rak. Det är således inte så mycket egg som skall bearbetas.

Finishen på bladet är en stentumlad grå ton. Personligen hade jag föredragit den satinfinish som är den vanligaste på customförlagan. Jag tycker att den här grå ser något billig ut och passar därmed inte knivens i övrigt lyxiga utförande. Med det sagt är utförandet mycket jämnt och ytan hjälper faktiskt till att dölja repor om sådana skulle uppstå.

Märkningen är tämligen diskret även om ZT envisas med sin sedvanliga novell med både modellnummer, serienummer, tillverkningsland, KAI-logga och designer på baksidan av bladet. Däremot har man förpassat Zero Tolerance-logotypen till bladryggen vilket är en elegant lösning. 

Pulverstål från Crucible
Stålet är Crucibles pulverstål 20CV. Ett stål som är tacksamt att skärpa 
med hjälp av en strigel


Fabrikseggen får godkänt, fast knappt. Den var dugligt vass utan att vara någon skalpell. Skrapade hår snarare än rakade. Det positiva är att stålet svarar mycket bra på strigling. Några få svep på ett gammalt läderbälte med autosol på och eggen blev mycket bra. Eggen är dock jämn och centrerad, fattas bara annat då ett sliparbete inte blir mycket enklare än så här.

Hela bladet hade tjänat på att vara aningen tunnare bakom primäreggen. Men kniven skär trots det  väl. Förklaringen hittas i att det tämligen tunna bladet är helt flatslipat. Fördelen som jag ser det med den här eggen i kombination med bladformen är att man faktiskt kan ta i lite. Eller ja, åtminstone skära i trä vilket var vad jag hade i åtanke. Jag hade inte valt ZT0230 för att tälja etthundra trägubbar men för grillpinnen i skogen är den utmärkt.

Det fina 20CV-stålet klarade även "rabarbertestet" utmärkt. Det vill säga man skär 
några små stjälkar och låter därefter oxalsyran verka en stund för att se om fläckar uppstår


I och med att det är en sheepsfoot följer att eggen är helt rak det är inte alltid optimalt. Men på så  här små knivar föredrar jag det av det enkla skälet att en buk gör att det man skär ibland vill släppa eller "halka av" mycket korta blad. Här biter det istället allt hårdare ju närmare spetsen du kommer.

0230 är en kniv som fungerar bra till de flesta vardagsuppgifter men jag kan ibland komma på mig att sakna kombinationen av en god spets och ett lås. Förvisso hör det knivtypen till men det gör att man exempelvis inte kan sticka kniven genom ett tygstycke eller kartong för att påbörja ett snitt utan behöver tänka om.  



Handtag


Sättet ZT 0230 är konstruerad på gör att den hamnar i kategorin "modern traditionals". Den klassiska bladformen tillsammans med avsaknad av lås samt en enkel handtagsform har sin grund i en äldre tradition medan material och sammansättning gör den ytterst modern. 

Handtaget består av sidor av massiv kolfiber
0230 är en kniv byggd utan ram, istället består sidorna av massiv kolfiber


Kniven består av två sidor högkvalitativ kolfiber som sedan skruvats ihop i tre fästpunkter via en back spacer i aluminium. Både den justerbara pivot-skruven och övriga skruvar har svarteloxerats för att matcha handtaget. I backspacern hittas även fånglinehålet för den som vill förlänga handtaget med en snodd eller bara fästa en sådan för att lättare fiska upp kniven ur fickors djup. Nu är jag ingen expert på dylika snoddar då jag föredrar mina knivar utan dem men placeringen av hålet är inte optimal. En lina på ovansidan med tillhörande knut kan nog kännas i handen misstänker jag.

Den korta backspacern gör att ryggen är delvis öppen på den här kniven, något som annars är ovanligt för slipjoints. För att man inte skall missa att den är där har den eloxerats till vad de benämner "navy blue". Vad den än kallas syns färgen i alla fall. 

System med dubbla detentkulor
Tack vare detent-systemet kan handtaget lämnas delvis öppet i ryggen


Någon ram i egentlig mening har inte den här kniven utan de stålbitar som hittas på insidan och ser ut som en ram sträcker sig  bara delar av kolfibersidornas längd. De finns enbart där för få detentkulorna som sköter bladet att fjädra och ger inget övrigt stöd till konstruktionen. Det behövs å andra sidan inte då den här kniven är stadig nog så det räcker.

Trots sin bedrägliga enkelhet är det här ett bra handtag


Handtagsformen är som synes mycket enkel. Men Ansö är mästare på de små detaljerna och ZT har valt att följa dem väl. Det innebär till exempel en svag krökning av ryggen på handtaget, en antydan till fördjupningar för fingrarna och proportioner som gör det kniven lätt att greppa. Sedan är byggkvaliteten på topp vilket bland annat medför att alla kanter och hörn utan undantag är rundade och mjuka.

Sedan är greppet långt nog för att alla fingrar skall få plats. Men det får erkännas att det är med ett nödrop i mitt fall. Men eftersom handtaget är så enkelt designat utan fingerskydd och liknande så går det. Bäst fungerar kniven med en tumme eller ett pekfinger på bladet. Alla grepp fungerar emellertid som det så ofta gör med så här raka former. 


Öppning och lås


ZT 0230 är en slipjoint och det innebär i all enkelhet att den här kniven öppnas med två händer. För att underlätta det förfarandet finns en nagelskåra i bladet på presentationssidan. Den är för övrigt helt överflödig då det sticker ut så mycket blad att man lätt kan nypa om det istället vilket är tacknämligt eftersom det är både en enklare och bekvämare metod för att fälla ut blad. Särskilt som nagelskåran är något felplacerad. Skall den fungera effektivt borde den flyttas någon centimeter mot spetsen till för ökad hävstångskraft.

Kniven öppnas med nagelskåra
En traditionell men något överflödig nagelskåra underlättar öppnandet av kniven


Sedan kan tilläggas att den här kniven inte är någon traditionell slipjoint vilket redan konstruktionen skvallrade om. En dylik tarvar nämligen en hel rygg för att härbärgera den fjäder som håller bladet på plats i öppet respektive stängt läge.

På den här kniven sköts den detaljen istället om av ett system med dubbla detent-kulor. Systemet är inte obekant då bland andra Viper Knives har en patenterad version de kallar Blade Stopper och även Spyderco har utvecklat någon varian av den idén.

I det här fallet tycker jag den lösningen fungerar sisådär. Visst, öppningen blir mycket enkel eftersom motståndet är svagt. Samtidigt föreligger ingen risk att bladet kan skakas ut men på en tiogradig skala skulle jag vilja placera "pull" som man brukar säga om slipjoints på låga 2 till 3. 

Det som blänker på insidan är metallplattan som får detent-kulan att fjädra


Gången däremot är extremt mjuk så "walk"-delen får mer än godkänt på den här kniven. På vägen ut passeras dessutom ett halvvägsstopp. På slipjoints finns det egentligen där av säkerhetsskäl. Syftet är  att förhindra att kraften i fjädern gör att bladet snäpper igen över fingrarna på väg in.

Den här kniven behöver verkligen inte den funktionen. Kulan som ersatt ryggfjädern "suger" inte in bladet mer än de sista millimetrarna och då är eggen redan i höjd med kanten på handtaget. Det känns mer som detaljen med halvägsstoppet finns där för att det "hör till knivtypen".

Dessvärre tycker jag även att kulan är för klen för att hålla bladet stabilt i öppet läge. En litet försynt snäpp markerar att bladet hamnat på plats. "Talk" är inget att skryta om med andra ord.

Om bladet rör sig ligger fingrarna löst till. En fördel är 
emellertid att kniven är lätt att stänga med en hand


Det minsta lilla tryck på baksidan av bladet får det att vilja stänga sig. Och eftersom 0230 saknar ansats/ricasso så nyper bladet fingret rätt kvickt om så sker. Försiktighet är således på sin plats. Här skulle Zero Tolerance snegla på mästarna på området, Victorinox. De har många modeller i den här storleken med mycket väl avstämd fjäderkraft. 



Att bära


Den här kniven är tänkt att bäras löst i en ficka. Den saknar clip och levereras inte heller med något fodral eller liknande. Det behövs inte heller då det här är en extremt lätt kniv. Den väger in på 51 gram vilket placerar den i knivarnas bantamvikt. Yttermåtten avskräcker inte heller då kniven mäter 94 millimeter hopfälld.

Men det som tillsammans med den låga vikten sticker ut lite extra är hur tunn den här kniven är. Den mäter 10 millimeter över ryggen och då den saknar clip är det även den faktiska tjockleken. 

Lätt och smidig i fickan. Men färgen på skruvarna gneds av rätt fort som synes


Materialet bidrar också till att den huserar väl i en ficka. Den glatta kolfibern ger inget särkilt motstånd. Den enda risken som jag ser det är att man med tiden repar ytan eftersom kniven saknar fodral. Själv bär jag därför kniven solokvist i vänster byxficka. Där ligger den i allmänhet bra men ibland försvinner den lite i fickan om de är djupa. Något som en fånglina kanske kan avhjälpa. På samma vis kan den även hamna på tvären som lösa knivar utan clip tenderar att göra om utrymmet tillåter.




Sammanfattningsvis


Hur gick det med ZTs första utflykt i det låsfria landet? I allmänhet mycket väl är det övergripande intrycket. En stjärna till och med. Materialen skäms inte för sig utan är i toppklass, byggkvaliteten är genomgående hög och framförallt är det en skönhet rent designmässigt. Sen är bladformen tilltalande. Den ger tillsammans med geometrin och slipningen en kniv som är praktisk och skär bra. Inte bäst på området, men bra. Den spets som finns fungerar och är mycket stark så någon risk att bryta den finns inte. Tilläggas kan att det till synes enkla men väl formgivna handtaget är riktigt sympatiskt.

Men även stjärnor har sina fläckar heter det. Det stämmer även i det här fallet. Det finns detaljer och områden som det märks att ZT inte behärskar fullt ut. 


ZT 0230 en het liten kniv
En riktigt het liten fickkniv, ZT 230


För att fortsätta med liknelserna kan sägas att allt som glimmar inte är guld dessvärre. Skruvar kan göra det också. Den smakfulla svarta beläggningen på muttrarna skavdes av tämligen omgående. För närvarande är därför skruvhuvudena fortfarande mörka medan den motsatta sidan ståtar med halvpolerade detaljer. Det ser inte helt bra ut. Patina i all ära men om den är begränsad till tre skruvar och inte hela kniven ser det lite sjabbigt ut. 

Sedan finns en liten mer allvarlig invändning från min sida och det rör kraften eller snarare avsaknaden av sådan i fjädern som håller bladet i utfällt läge.

Fjädermotståndet är faktiskt alldeles för klent. Jag vet att den här kniven saknar lås men motståndet kunde fått vara åtminstone dubbelt så starkt för att matcha andra riktigt bra knivar inom samma kategori.* Slipjoints behöver inte kännas osäkra. En skönhetsfläck på en annars mycket elegant kniv.

Därför blir Walk and Talk mer av en viskning än talk. Med det sagt så är det inte någon större fara rent praktiskt. Det märktes inte minst när man täljer en stund. Det går inte att borra med spetsen men i gengäld lämpar sig inte bladformen för det i alla fall. 

ZT 0230 en högteknologisk lommekniv
ZT 0230, en äkta högteknologisk "lommekniv" om det nu är en kategori

När det enkla blir det vackra var underrubriken till den här texten. Av det skälet gillar jag inte efterföljaren som släppts precis i dagarna, modell 0235. Den är inte alls vacker. Samma kniv fast med ett droppoint-blad istället. Ett blad som ser ut som den efterkontruktion det är. I alla fall i mina ögon.

ZT modell 0230 däremot är en kniv för den som uppskattar Jens Ansøs formspråk och design men inte riktigt känner för eller har möjlighet att köpa hans customknivar**. Eller för den delen som gillade Bökermodellen Haddock men tycker att den är för stor och tung. Här får du en produktionsvariant tämligen trogen förlagan Monte Carlo fast i en något mer plånboksvänlig version. På köpet får du en ultralätt fickkniv i utsökta material. En elegant fusion mellan stil och funktion.




Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm
Längd hopfälld: 94 mm
Vikt: 51 g (vägd av mig)
Bladlängd: 66 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM 20CV
Handtag: kolfiber
Lås: inget, slipjoint

Producerad av: Zero Tolerance, tillverkad i USA


/ J - betygsäter dansk/amerikaner

* Exemplen är många men inom modern traditionals hittas allt från EKA Swede 86 till Viper Key och Lionsteel Gitano bara för att nämna några få. 
** Dessvärre är inte heller den här kniven helt billig. I skrivande stund kostar den runt 2200 SEK i Europa. 

fredag 26 juni 2020

Fredags-EDC LXVI

"Highway to Helg" brukar en god vän skriva på FB varje fredag. Det går inte att förneka att det är det idag och glad är jag för det. Jag sitter och tycker lite synd om mig själv då jag lider av ryggskottet från helvetet. Så pass illa att jag var tvungen att uppsöka akuten i onsdags då jag inte längre kunde gå eller resa mig själv. Cykla kan jag inte heller så jag får ta bilen till jobbet. Något som förutom att det gör ont i själen gör ont i ryggen så in i h-e! Det går verkligen inte att sitta! I alla fall inte i bilar. 

Som tur var har jag fått en bunt mediciner som åtminstone gör att jag fungerar till hälften. Men ont gör det. Nu skall jag bara ragga tag i en sjukgymnast som kan hjälpa mig med resten.

Spyderco trippel Sage 5 Lil Native Manbug
"Haven't Forgot"


I fickorna inga nymodigheter utan bara beprövade och sympatiska bekantskaper. Det är Spyderco för hela slanten och den här trion består av Sage 5, Lil' Native och den lilla Manbug. Den lilla karbinhaken används mest till bilnyckeln då den vanligen inte befinner sig på nyckelknippan.


/ J - tillfällig pillerknaprare

#knivesandbikes  #knivigtvarre

torsdag 25 juni 2020

Postmord

- fortsättningen


Fortsättningen blev inte lyckligare den heller. Jag skrev för någon dag sedan i "Här skulle stått" om ett saknat paket. 

Jodå paketet är fortfarande både saknat och borta, på den fronten intet nytt. Men vad nytt är att jag fått svar från Postnords så kallade kundtjänst. Svaret går ut på att de minsann inte kan göra något och att jag samt säljaren skall börja arbeta. Det trots att vi båda skött vår del av avtalet. Säljaren genom att skicka iväg paketet inte bara i tid utan spårbart och jag genom att betala först frakt och därefter moms och förtullning. Allt i vederbörlig ordning. Även US Postal Service gjorde vad de skall. Postmords del avtalet är att förmedla försändelser som ankommit Sverige till mottagaren. Det var på den punkten det brast en smula. 

Svaret på min förfrågan om vart paketet tagit vägen lyder:

Hej, 
tack för din e-post.
När inbetalningen av avgiften inkommer så släpps försändelsen ifrån tullhantering för att levereras till mottagaren.Försändelsen är inte spårbar och vi kan inte eftersöka en försändelsen som släppts ifrån tullhantering.
Om ni inte fått försändelsen är det avsändaren man behöver vända sig till för en reklamation.Det är avsändaren som behöver inkomma med reklamation då dem är fraktbetalande kund.
Med vänlig hälsning



Med andra ord kan man kännas sig blåst på alla paket som tappas bort eftersom de magiskt förlorar sina spårbara egenskaper när Postmord får tag i dem. 

Så här såg det nämligen ut innan försändelsen hamnade i deras ömma omsorg

It's on the way.
ShippedStep 1 - Completed - Shipped Tue, Apr 28Tue, Apr 28
In transitStep 2 - In Progress - In transit
Out for delivery
Step 3 - Upcoming - Out for delivery
Estimated delivery
Step 4 - Upcoming - Estimated delivery Tue, Jun 2Tue, Jun 2
Tracking details
USPS tracking #UA936795510US
  • May 1, 2020
  • 1:30pm
  • Departed USPS Regional Facility
  • JAMAICA NY INTERNATIONAL DISTRIBUTION CENTER
  • May 1, 2020
  • 8:52am
  • Arrived at USPS Regional Facility
  • JAMAICA NY INTERNATIONAL DISTRIBUTION CENTER
  • May 1, 2020
  • 7:31am
  • Departed USPS Regional Facility
  • METRO NY DISTRIBUTION CENTER
  • Apr 30, 2020
  • 2:07pm
  • Arrived at USPS Regional Facility
  • NEWARK NJ DISTRIBUTION CENTER
  • Apr 30, 2020
  • 4:15am
  • Departed USPS Regional Facility
  • ROANOKE VA DISTRIBUTION CENTER
  • Apr 29, 2020
  • 7:44pm
  • Arrived at USPS Regional Facility
  • ROANOKE VA DISTRIBUTION CENTER
  • Apr 29, 2020
  • 6:29pm
  • Accepted at USPS Origin Facility
  • ROANOKE, VA 24012
  • Apr 28, 2020
  • 4:40pm
  • Shipment Received, Package Acceptance Pending
  • ROANOKE, VA 24012
  • Apr 28, 2020
  • 8:51am
  • Tracking number provided


Så uppenbarligen kunde det utan svårighet med hjälp av dagens digitala värld spåras fram till vårt lands gränser. Sen tar det som vanligt stopp. Mitt svar blev därför: 

Maken till inkompetens får man leta efter. Det kan du vänligen förmedla uppåt i organisationen med början hos närmsta kundtjänstchef.

Det märkliga är att paketet var spårbart ända fram till sveriges gräns. Varanda stopp i USA kan spåras via eBAY så avsändaren har inte gjort något fel. Men när försändelsen nådde hit så försvinner den plötsligt i ett jävla vakuum. Sen vill ni att jag som kund skall göra allt arbete? Jag skall kontakta säljaren, vederbörande skall göra en reklamation etc. Det är ju för fan ni som slarvat bort paketet!! Vad händer med pengarna som jag betalat för förtullning? Varför skall jag betala er för något jag aldrig fått? Summorna är inte stora nog för att det skall vara värt allt besvär så det blir jag som förlorar mina pengar.

Vilken tur att jag råkar driva ett par bloggar. Så jag kan se till att riktigt många kan ta del av er urusla hantering. Det finns ingen hejd på hur mycket ni gör bort er.

PS. det heter inte "dem är fraktbetalande kund" utan DE alternativt DOM är fraktbetalande kund.
/ John, svinförbannad

Som utlovat förmedlar jag därför hur posthanteringen går till vårt avlånga land. De tar helt enkelt inte ansvar för att saker och ting kommer fram överhuvudtaget. Tydligen är borttappade paket en del av vardagen numera. Det är sånt man rycker på axlarna åt med attityden "du får skylla dig själv om du skickar något via oss".

Postnord Postmord


/ J - ilsk

#postnord #postmord

onsdag 24 juni 2020

Dagens bild nr 215 Victorinox i april

En vårbild trots att det nu hunnit bli sommar och allt. Lärkorna drillar mot blå bakgrund och ute i skogen doftar barr och kåda. Åtminstone i min sinnebild.

Det här bilden togs i en ekbacke i april precis när vitsipporna slagit ut. Här i Småland skall väl tilläggas. Jag har ju knivvänner i bland annat Kiruna där det förhåll sig lite annorlunda vid den här tidpunkten Ibland blir det väldigt uppenbart hur avlångt vårt land faktiskt är. 

Victorinox EVO 14 i skogen
My Victorinox in April

Kniven är förstås en Victorinox. Eller ja, från början är det faktiskt en Wenger-modell som någon mycket riktigt påpekade i en kommentar efter det att jag släppt min recension av den här kniven. Det är sant att alla knivar med tillägget "Evo", det vill säga försedda med formade sidor är något som "den andra" schweiziska tillverkaren började innan de blev uppköpta av Victorinox.

Den här knivens fulla namn är Victorinox Evolution Wood 14. Den har 7 verktyg med totalt 12 funktioner. Så varför den heter "14" är ett mysterium för mig. Någon som vet?


/ J - gillar Schweiz

#knivesandbikes  #knivigtvarre

tisdag 23 juni 2020

Här skulle stått....

...vilket det uppenbarligen inte gör.

Står "ny kniv" i rubriken alltså. Annars var det tanken och därefter skulle jag sedvanlig ordning presenterat en bild på nytillskottet tillsammans med tillhörande lilla text. Sådär som jag har för vana att göra.  Det som väntats var en liten traditionell slipjoint, en Canoe med horn i handtaget. Vare sig dyr eller exklusiv på något vis men jag hade ändå sett fram emot den. 

Något saknas på den här bilden, en kanot till exempel. Bilden sponsrad av PostMord


"Ny kniv - RR Knives Canoe rams horn" borde det stått i sin helhet. Det borde dessutom ha gjort det för länge sedan. För att vara mer exakt är det nu på dagen en månad sedan PostjävlaMord krävde mig på importavgifter för försändelsen. Så uppenbarligen har de fått tag i mitt paket. Det var lika uppenbart att inga problem uppstått fram till dess, från att det lilla paketet skickats från den person/butik som driver eBay-sidan där inköpet skedde. Först inom USA och sedan över vattnet. Hela vägen spårbart via eBay genom varenda litet stopp i USA. Så långt var allt frid och fröjd. 

Förvisso räknade jag med längre leveranstid med tanke på tiderna och det blev det. Sakta men säkert närmade sig mitt paket Sveriges gränser. Sedan hände det som alltför ofta händer nuförtiden. Det var att tiden, den förflöt kan man säga. Det vill säga det hände inte ett jäkla skit. Tydligen så måste halva personalstyrkan på poststorteringen hos Postnord ligga utslagen i Covid. För de kan ju orimligen ha så jäkla mycket mer att göra än US Postal Service. 

Efter någon vecka behagade de emellertid skicka ett brev om att avgifter i vederbörlig ordning skulle betalas vilket jag samvetsgrant gjorde den 23 maj. På det har jag förstås kvitto. 

Därefter total och massiv tystnad. Att skylla på omständigheterna och världen låter sig svårligen göras då det gick bra att få iväg paketet från Amerikat. Dessutom så har jag under tiden emottagit ett paket från Italien samt ett från Kina. Det från Kina gick långt fortare från avsändare till mottagare än vad mitt försvunna lilla paket har tagit på sig att masa sig från okänd adress inom Sverige hem till mig. 

Så nu har det gått en månad och jag väntar fortfarande. Och jag tycker allt mer och mer illa om Postnord. Känslan börjar närma sig avsky. De går överhuvudtaget inte att lita på. 

Och ja, jag har försökt få tag i dem. De går förstås inte att nå. Sista försöket hade jag nummer 185 i telefonkön och dessutom saknar jag ju sändningsnummer eftersom det byter vid gränsen. Jag har bara det amerikanska numret. Det enda jag har att gå på är ordernumret på min betalning till dem. Jag har även mailat dem men något svar har jag ännu inte fått.

...fortsättning följer. 


/ J - färgblind, ser rött när jag ser blått

måndag 22 juni 2020

Universalfix

Först trodde jag att det var petimätern i mig som måhända visade sitt fula tryne varför jag lät saken bero. Men så passerade en tid och samma sak hände igen. Och sedan igen, tredje gången gillt. Nu var det inte längre en enstaka händelse utan ett fenomen. Allt enligt tanken om att en gång är ingen gång och så vidare. 

Fenomenet kunde nu på relativt kort tid iaktagas på tre olika knivar från tre olika märken. Tre knivar tillverkade inte bara i tre länder utan på tre olika kontinenter, Europa, Nordamerika och Asien. De återfinns i olika prisklasser och är gjorda av ett par olika material. 

Alla krävde de dock samma insats för att bli betydligt bättre. Exemplen är de här tre!

Lionsteel TM1 Benchmade Bugout Honey Badger
Exempel på syndare. Den i övrigt extremt välgjorda Lionsteel TM1, Benchmade Bugout och Honey Badger Medium Flipper


De är nästan så olika knivar kan bli. Förutom material och tillverkningsland så skiljer sig även öppningsmetoder samt låstyper sig åt. Vi talar om en back lock, en axis lock och en liner lock. De öppnas via en tumdisk, tumknoppar och flipper/bladhål. Vidare är det tre helt olika konstruktioner. En integral utan ram, en kniv utan eller åtminstone mycket partiell ram samt en med traditionell stålram

Redskap för åtgärd - sandpapper


Vad i hela fridens namn är det då som de här tre knivarna alla led av? Svaret är lika enkelt som förtretligt, jäkligt vassa insidor på handtagen!

Det känns inte direkt om du inte undersöker dem noga. Men då man börjar använda knivar blir det desto tydligare. Rent fysiskt inträffar då det att knivar på grund av trycket mot eggen vill rotera kring sin pivotpunkt vilket framkallar tryck mot tumvecket/tummen/pekfingret beroende på hur du håller kniven. Men en annan kontaktpunkt som involveras är lillfingret och kanske ringfingret som håller emot rörelsen. Är kanterna där de möter handtaget inte ordentligt rundade blir det inte alls bekvämt. 

Det är för övrigt dylika detaljer som visar på om ett handtag är "skönt att hålla i", vilket  är ett kriterie de flesta knivhandtag som inte är helt galet konstruerade uppfyller eller om det är ergonomiskt på riktigt. Det vill säga bekvämt även när man använder kniven. 

Kniv DIY
Efter åtgärd. Samtliga knivar har nu rundade kanter även om det knappt syns på bilden


Som tur var är just det här problemet lätt åtgärdat. En stunds gnidande med sandpapper så är det löst. Nackdelen är att inte handtaget längre ser ut att vara i mint condition vid närmare inspektion. Men å andra sidan skall man använda kniven kommer den inte vara det länge ändå. 

Frågan är varför tillverkare inte gör det här från början? Särskilt när det faktiskt handlar om rutinerade tillverkare. Särskilt Lionsteel och Benchmade är långt ifrån nybörjarstadiet. Tilläggas  kan att allt annat på handtagen på de här knivarna är väldjorda så varför strunta i den här enda detaljen?


/ J - filar på...texter och knivar

tisdag 16 juni 2020

Dagens bild nr 214 SERE i skogen

I förra dagens bild talade jag om favoritställen för fotografering. Det här är ett annat. Döda trädgrenar gör sig helt enkelt bra på bild. Särskilt när de närmast bildar ett knivställ. På köpet får man lite djup i bilden vilket alltid är tacksamt. 

Al Mar SERE i skogen
"SERE in Forest"

Kniven är Al Mars 3.6" S.E.R.E. 2020, ett långt namn som kan kortas ned till SERE och folk förstår ändå vad du menar. Årtalet talar förstås om att den här kniven tillhör den senaste generationen. Den som försetts med en flipperfena istället för de tumknoppar som fanns tidigare på S2K-versionerna. Ursprunglingen var modellen tvåhandsöppnad via nagelskåra. Men alla innehavare av dem vet att de även kunde öppnas blixtsnabbt med en snärt på handleden. Det tunga bladet kunde gravitationsöppnas helt enkelt. Men det var runt fyrtio år sedan de släpptes.

För att alltid lyckas med öppningen har den här kniven fått fjäderförstärkning. Ja, jag vet att alla "sanna" kniventusiaster rynkar på näsan men så är det i alla fall. Den är också tillverkade i Kina istället för som tidigare i Japan. Materialen varierar beroende på utförande men är här D2 som bladstål och G10 i handtaget.

Men själva essensen med ett kraftigt blad och utförande matchat med ett ergonomiskt handtag kvarstår. 


/ J - goes big

#knivesandbikes  #knivigtvarre

måndag 15 juni 2020

En ofrivillig paus

Veckans söndagsläsning skulle ha varit en recension. Emellertid blev det en oväntad paus i recensionsarbetet med den här specifika kniven som tills vidare får vara anonym. Men jag kommer att hålla er uppdaterade. Ja, sedan blev det måndagsläsning förstås. 


Ibland när man testar knivar stöter man på blåbär. Det är oundvikligt om man bara hanterar ett tillräckligt stort antal. Men knivar som på en eller annan punkt fallerar kan indelas i ett par olika kategorier. En är rena designmissar vilket tack och lov inte är så vanligt även om det händer. Ni vet exempel där bladet slår i någon av distanserna i ryggen eller knivar där bladspetsen skulle kapa en fånglina om fånglinehålet verkligen användes. Ofta har någon mätt fel och så är det inte mer med det. Tillbaks till ritbordet och dra några nya streck eller så får konsumenten finna sig i egenheten hos modellen. Exempel på båda fallen kan lyftas fram. Men så finns det exemplar av knivar som sluppit igenom QC-processen eller kvalitetskontrollen som vi säger på svenska. 

Frågan som är intressant är om det här är ett sådant, ett måndagsexemplar eller om det är ett strukturellt fel för modellen. Det är inte klarlagt ännu. Återförsäljare är kontaktad och även fabrikant så vi får se vad som händer i den här historien. Den har inte nått sitt slut än. Men det vore synd för i övrigt tycker jag att kniven är en riktig höjdare och hade inte den här incidenten inträffat hade den fått mycket gott omdöme. Men felet jag upptäckt är av så allvarlig karaktär att jag inte kan låta det passera.

Veckans pausfågel, Cuculus Caffiensis, kaffegöken

Det handlar om ett allvarligt fall av det som på engelska kallas lock slip. Såpass att jag var nära att skära mig illa om jag inte haft bra reflexer och en god portion tur. Jag var ute för att njuta av lite sol och bad i onsdags och i samband med det testa några knivar när jag ändå höll på. Efter att ha täljt lite förstrött på en pinne så skulle jag placera kniven i en torr trädstam som låg i vattnet för att ta ett foto. Jag tryckte inte ens in spetsen speciellt hårt. Men kniven vek ihop sig ändå. Som tur var hann jag dra undan handen och kniven föll i vattnet. Överraskad var bara förnamnet, det hade jag inte väntat mig.

Efter att ha kikat lite närmare på konstruktionen inser jag ett par saker. En är att det inte är fel på anläggningsytan mellan låsarm och blad. Armen ligger emot med hela sin bredd. Geometrin ser inte heller ut att vara helt fel vid en första okulärbesiktning. Kniven låser dessutom utan glapp eller spel. Men pressar man åt fel håll mot bladet börjar tyvärr låsarmen att vandra utåt. Ytterligare lite tryck på bladryggen och den släpper. Det innebär dessvärre att man utan problem kan stänga den här kniven med två händer utan att släppa låset först. 

Spinewhack skall vi inte tala om. Även då fäller kniven ihop sig förstås. Det testades efter nästanolyckan. Det här sker så lätt att jag betraktar den här kniven som farlig. Jag har inget emot slipjoints och den knivtypen fungerar bra de med men då är jag också medveten om att saknas lås. Finns ett förutsätter jag att de fungerar för normal användning. Ett sådant område är att använda spetsen på kniven. 

En förklaring kan vara att låsarmen är för klen. Men godset är grovt nog och spänsten känns normal så det borde inte vara fallet. Men jag skall ändå pröva att demontera kniven för att sedan öka trycket på låsarmen för att se om det hjälper. Det är stål det handlar om så det låter sig göras. Men tyvärr finns det en risk att felet är allvarligare än så. Kniven är kraftigt lättad och särskilt precis bakom pivotskruven är ramen urfräst. Det är även där handtaget är som lägst eftersom kniven har ett urtag för pekfingret. Det gör att kniven kan fås att flexa i sidled vid den punkten om den provoceras. Det är möjligt att det har med saken att göra. Det åtestår att se. 

En recension av kniven kommer förstås och då kommer den här episoden inkluderas. Men jag vill inte sänka en knivmodell innan jag vet lite mer. Därför får den tillsvidare förbli anonym. Å andra sidan anser jag att som recensent har jag en skyldighet att rapportera om knivar som inte uppfyller grundläggande säkerhet. 


/ J - snokar vidare

lördag 13 juni 2020

Ny kniv - Kershaw Launch 1

Inte kan jag räkna heller. Först kom nummer 2, följd av nummer 4. De kompletterades senare med en nummer 5. Den sistnämnda var också grön fast i en annan nyans. De första två svarta. Vad tusan är det för ekvation?

Det råkar vara ordningen i vilken jag köpt mina Kershaw Launch.

En mycket bra automatkniv
Kershaw Launch 1

Den sista var också den första. Kershaws första då och inte min. Samt grön, sade jag det, förvirrad, jag?

Launch är Kershaws samlingsnamn för den kollektion av USA-tillverkade automatknivar de släppt de senaste åren. Jag tror de är upp i 12 till antalet om jag inte missminner mig. I serien finns allt från knivar med rent bruksutseende, via "California legals" med blad under 2 tum till stilettliknande knivar.

Nummer ett råkar vara en stor stadig kniv. Fast stadig som i att den känns stabil för den är mycket lätt för sin storlek och därtill neutralt balancerad så den känns mycket kvick i hand. Jag tycker mig också se  vissa likheter med en annan Kershawmodell kallad Knock Out. Det de har gemensamt är att de är tunna och relativt höga i handtaget med breda blad. Sen sitter handtaget vinklat i relation till bladet på båda.

Handtaget är av aluminium och görs av två halvor vilket gör att det ovanifrån nästan ser ut som en "integral". Bladet är av CPM 154-stål. Trevliga material och ett sympatiskt utseende. Återstår att se om kniven som helhet är en lika positiv bekantskap. 


/ J - räknar vidare

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review Al Mar 3.6" S.E.R.E 2020

-  updated modern classic

Some knife models are more iconic than others. Al Mars S.E.R.E. Folder is one of them. It can even be argued that the original version of this knife was the first of its kind. The category often referred to as tactical folders and which in different variants completely dominates the folding knife market nowadays. Today we will take a look at the latest version of this modern classic. It has been named S.E.R.E. 2020.

Al Mar SERE Folder
Al Mar AMK2206 3.6" S.E.R.E. 2020 Night G


To make a long story short, Al Mar, with some help from a gentleman by the name of Nick Rowe, used his knowledge as a former Green Beret to create a folding knife that met the tough demands of the SERE school in Fort Bragg. The idea behind the model was that a sufficiently robust folding knife that was carried on one's own person would be something that was at hand even in emergency situations. The experience from the field said that the fixed-blade knives soldiers carried with them if they had any, often was stuck to the rest of the gear that was dumped on these occasions

The first model named 3001A came in 1979. It was a robust folding knife equipped with a modified back lock, bolster, and wooden scales. Basically a classic back lock knife but SERE was much sturdier than anything else at the time*. Since then, many variants of this knife have been released. Pretty soon after the introduction, for example, a version "B" with synthetic scales was released and also a smaller version with a three-inch blade called "Mini SERE".

About twenty years later it was time for a major overhaul with the S2K or SERE 2000. The overall lines were similar but the materials had been modernized with G10 in the grip and the blade had a thumb stud which made the knife easier to open with one hand. However, it should be said that weight in the 4 mm thick blade paired with a very smooth action and a lock placed far forward on the handle allowed even the first model to be opened with a flick of the wrist and closed with one hand. Besides, there were also automatic versions.

Another twenty years later, it is time again. Now SERE 2020 has been released. The handle looks familiar with its distinct appearance and very ergonomic shape. But the blade steel is new and the thumb stud has been replaced with a flipper tab. 

Al Mar SERE Folder updated modern classic
SERE Folder, an updated modern classic


Twitter version: Al Mars S.E.R.E., one of the cornerstones in the tactical folders-building. Now in a new version for 2020.


Blade


The blade shape is one thing that hasn't changed much during all these years. The contours are almost dagger-like. The basic shape is a spear point with a distinctive swedge. There is no doubt that this blade was designed for penetration besides cutting. But it is also designed to be very strong. Therefore, the four millimeters thick blade has a flat saber grind. In comparison to a full flat grind, for instance, it leaves a lot of material along the center of the blade.

Classic blade shape
The blade shape, a sturdy spear point is one of the things that has changed the least 


Through the years, the steel in SERE has been various Japanese staples such as AU6, AUS8, and VG10. That for the simple reason that the knives used to be made in Japan. As production has now moved to China, other alternatives are used.

This knife uses D2 which is tool steel that is strong, relatively tough, and takes a very good edge. Sometimes I am a bit negative towards the usage of D2 in EDC-knives. Since it's not stainless it has a tendency to corrode and develop surface rust. How fast and how much is often a result of which surface treatment is chosen.

In this application, the choice of steel is rather a strength than a weakness. This knife is built to handle significantly more than just minor everyday tasks and to reduce corrosion the blade is blackened. Which by the way, is what the addition "Night G" in the name stands for. The knife is also available with a satin finish if you so prefer.

The factory edge was decent but none of the sharpest I have encountered out of the box. Part of that is explained by the fact that the edge, like the rest of the knife, is made to be strong. Therefore, the blade is rather thick behind the edge, around a millimeter or so. 

The material in the blackened blade is D2. The edge aims at being tough


The shape and geometry of the blade are of course reflected in how it behaves. As expected, this knife blade penetrates excellently in most materials such as cardboard, hard plastic, and rubber. And as expected, it is reasonably good to cut with as long as it is not deep cuts. If you try to cut, for example, an apple, the knife first bites into the fruit fairly well and then splits it. A bit like a scandigrind Moraknife does if you are familiar with them.

In the same way as a Mora, this knife is surprisingly good outdoors. Something important to me as I like to be surrounded by trees from time to time, I like hiking and camping or just take a walk in a nearby forest. This knife is excellent at cutting ropes, but even more important, it handles wood more than decent. Something that actually surprised me considering the blade shape. And in doing jobs like carving and the like, the very ergonomic handle is a big asset.



Handle


SERE 2020 is very consistently built. In the same way that the blade is designed for pronounced requirements, the handle has also been made to match it. This results in a very comfortable and ergonomic handle that will also prevent the hand from sliding forward when stabbing with the knife. It is also built to be exceptionally strong.

An very ergonomic handle
The handle shape has remained the same and is very ergonomic


As a result, this knife differs slightly from the prevailing norm. First, the frame is completely self-supporting. The sides are thus not needed for the sake of strength. But most striking is that the very strong, almost two millimeters thick, liners are not lightened at all. They are also not recessed in the sides which means that the handle is rather thick. The width is just under 15 mm.

Besides the adjustable pivot screw, SERE has no less than three additional attachment points. Two screwed standoffs and at the very end of the handle, there is a small backspacer. There you also find a lanyard hole by the way. The blade stop is also oversized to make the knife stronger. 

The frame is very strong and not weight relieved
The frame is very strong with 1,7 mm thick liners


The handle material is black G10 and the sides are screwed to the outside of the frame. The shape of the handle shows that the handle is modeled after a fixed blade. It is spacious, wide, and very comfortable. It certainly happens at the expense of how easy the knife is to carry. The G10 is not very coarse but rather medium to fine. It provides some friction but nothing extreme. In this knife it is the handle shape itself that provides a secure grip.

One the most ergonomic folding knives there are
SERE 2020 is an extremely ergonomic folding knife


The handle is rather large which means that most hands except really small ones can get a good grip. The available grip length between finger protection and "beak" is just under ten centimeters. The shape of the handle makes both hammer and saber grips work very well. It is possible to put a finger or thumb on the blade spine. But to do so you must reach over the thumb ramp which feels a bit awkward.

But this is undoubtedly one of the most comfortable folding knives handles you can grab if you need something for hard use.




Opening and Lock


One of the biggest differences between the generations in the SERE-series is how they are opened. From the two-handed/gravity-opened original via thumb studs on S2K to today's flipper. That it became a flipper is perhaps not that surprising. It's an extremely popular way of making knives these days and is also a fairly intuitive method of opening a knife and generally works well. Also, the flipper tab itself provides extra finger protection when the knife is open, which is well in line with the knife's intended use.

One choice that I don't completely understand is why Al Mar made this an assisted knife. Yes, you read that right, it is assisted and that may upset some "fidget fetishists" out there. But it should be said that nothing on this knife aims at satisfying them anyway. This knife is not very "fidget friendly" as it is usually called in English. The term does not even exist in Swedish and perhaps for a reason.

The reason for putting a spring into this knife, I think, can be found in the basic design. If you take a look at how the front of the handle is shaped, you can see that the flipper tab cannot sit much further forward because it would then be almost completely hidden behind the thumb ramp. As a result, the tab is actually placed a bit too far back on the handle to the pivot screw to be optimal. A problem that must be solved.

That said, the opening works very well. When adjusted, that is. This knife is almost as sensitive as a Benchmade Griptilian when it comes to the margin between fast opening and lateral blade play. Once you find the balance in between, the knife is reasonably quick. Not the fastest despite the assistance and much of it is because of the heavy blade and the absence of ball bearings.

The flipper tab feels like an afterthought
The flipper tab feels a little as the afterthought it actually is even if it's working


Although I said earlier that the sides are not needed for the strength, at least one of them is needed to host the spring assist mechanism. By the way, it is not very strong so most of the power comes from the flipper tab itself anyway. The flipper tab is also a bit special which means that there are pros and cons to its design. One disadvantage is that it completely lacks grooves and that it does not protrude much in relation to the thumb ramp. You can tell that it is a post-construction and that the handle was not originally designed with that function in mind. It is thus possible to slip off the tab and miss the opening if you are not careful. But as soon as you learn to lean the knife a bit on the side, the problem is solved.

The advantage is, strangely enough, the same in that it does not rise above the handle. Which, of course, makes the knife easier to carry.

A very strong lock bar in steel
A lock bar that is hard to access and 
could be rounded off


I have already come across comments on social media that say this is the "wrong" lock for this type of knife, as it is a liner lock. The detractors believe it is not strong enough. I do not agree with them! A chain is no stronger than its weakest link as you know and in the case of, for example, frame locks, this is the point where the lock bar is thinned out to be able to spring. The rest of the lock may look beefy, especially where the lock bar is in the contact with the blade, but that is not solely what lock strength relies on. How much that is actually in contact with the blade is another decisive factor and above all the right geometry is needed to prevent lock stick, lock slip, and other potential problems.

In these two areas, SERE is very good. The lock bar is 1.7 millimeters thick, fairly high, and has only a minor cut out that makes it spring. The bar itself is thus very strong and it locks with its entire surface against the blade. Besides the lock bar has been recessed into the handle in the same way that for instance Spyderco has done with its Bradley models. Thus, it cannot be loosened accidentally by twisting movements. Something that might otherwise be an Achilles heel of this type of lock. Also, this lock does not show any signs of lock slip so obviously, the correct angles between the blade and the lock have been obtained.

All of this makes the lock feel extremely reliable. However, it also makes it quite tough to disengage.
There is a very small indentation on the opposing handle side but it is still the soft parts of the thumb that needs to be jammed into the non-chamfered and strong lock bar to move it. But on this knife, I don't really mind. It is in line with the rest of the design and construction.




To Carry


The S.E.R.E folder is intended to be able to replace a fixed-blade knife temporarily in emergencies. Al Mar has managed to implement that thought pretty well. But with this way of thinking there are also downsides. One of them is "carryability", how the knife behaves in a pocket. The handle is very ergonomic and it also means it is long, wide, and solid or translated into figures: 12.2 cm long, 1.5 cm wide, and 2.8 cm high. Add to that the weight of 189 grams.

The weight comes from not only the size but the fact that nothing is weight relieved on this knife. The blade stock is sturdy and so is the frame.

A really deep carry clip
The clip, which is attached to the end of the handle, is reversible


One advantage of the flipper tab placement is that it barely protrudes over the front of the handle. So despite having fairly sharp edges, it is still not an aggressive pocket terrorist.

The pocket clip hides the entire knife
The "deep carry" clip makes sure that you don't drop your knife


The clip itself is very good. The tension is adequate and it is completely ambidextrous in that it can be moved or rather turned from right to left. It is also a deep carry clip that is in line with everything else in the design. The idea, of course, is that the knife should not fall out of the pocket no matter what. A back-up knife is not much help if you lost it somewhere.

The clip is attached to the end of the handle with two screws. The material is steel and it's painted black. It is probably one of the few drawbacks to it. Painted clips always tend to get scuffed after a while and so does this.

The length of the handle saves the ergonomics in this case. Deep carry clips have a built-in problem, the bend of the clip has a tendency to hurt your hand when using the knife. But on this knife, this potential hot spot ends up outside the hand in most grips.




To Conclude


It's hard not to look in the rearview mirror when testing a knife with this huge pedigree. Few modern folding knives have this historical importance.

This knife is also a bit polarizing as it is in a way a dated design even though it comes with modern features. But the shape oozes vintage tactical folder in the same way as knives like Emerson CQC 7, Benchmade AFCK, and Spyderco Police for example. For me, however, it is something positive, a clear example of a design that has survived the test of time and is good enough to live on in a trend-sensitive time.

The question is whether this updated version has something to offer in today's knife market? Some things have been done to adapt the model to new times. They are found in a couple of different areas. Moving production to China is a way of keeping costs down and thereby prices lower. Pricing has often been something held against Al Mar.

The move also included some adaptation in materials, although not for all models. D2-steel is not always my favorite but for this model, it feels pretty adequate. I would have preferred to keep the thumb studs at least in an alternative model but can accept the flipper tab as it provides extra finger protection. The problem that arises is that because of the design of the handle, the knife was more or less forced to be assisted. That is not ideal for a "hard use" knife since it is, even if not very likely, something that can break.

A very beefy EDC knife
S.E.R.E Folder, the model that withstood the test of time


It is immediately noticeable that this knife is not built to be a flattering and lightweight EDC knife. It is too sturdy and heavy for that application. The blade is thick with a low grind to be as strong as possible. However, it is thinned towards the tip to be able to penetrate better. The frame is solid and the lock as well. The same goes for the blade stop, thick and overbuilt. Nothing is weight relieved, everything is focused on being durable.

Steel is being used instead of titanium and lots of it. The handle is large and generous and accommodates all hand sizes including those with gloves on. But the knife is not easily hidden in a pocket. And I must mention the weight. This folding knife is closing in on 0,2 kg, 189 grams to be exact. Those numbers are not a joke.

SERE a heavyweight in the tactical folding knives segment
Al Mar S.E.R.E 2020, a heavyweight in the "tactical folding knives" segment

Overall, it can be said that SERE 2020 is significantly better for harder, rougher work than finer more detailed tasks. Therefore, I find it difficult to wholeheartedly recommend it as an EDC knife. At the same time, I would like to add that I certainly carry it as one anyway. But if the knife is to be used in that role I think it needs a little companionship. And Al Mar has several suitable candidates in their catalog that fulfill that purpose. I will return to some of these in later texts.

But even though this is certainly not an EDC knife for everyone, I think Al Mar has succeeded fairly well in updating this classic to meet today's competition. They have in large retained the soul and expression of the original knife or perhaps rather managed the legacy of the SERE 2000. The comfortable handle remains as well as the sturdy blade. SERE is still as tough as nails.

So for all those who are interested in a powerful tank of a knife, likes the design and can overlook that it is assisted, this is a must-have!




Specification:

Length Overall: 211 mm
Length Folded: 122 mm
Weight: 189 g (weighed by me, stated 133 g)
Blade Length: 89 mm
Blade Thickness: 4 mm (measured by me, stated 3,7 mm)
Blade Steel: D2
Handle: G10 on a steel frame
Lock: Liner lock

Produced by: Al Mar, made in China


/ J - tacticalpractical

* Buck 110 was used by many soldiers during the Vietnam War, but its focus on hunting meant that the blades often broke. The steel was hardened for maximum edge retention and not strength. The blade stock was not very thick and the grind thin for these contexts. The tip was also quite delicate.