Längden på bladet kvarstår annars och framgår av modellbeteckningen. Den är med andra ord 3,6 tum vilket är precis över nio centimeter. Tjockleken är även den densamma som tidigare, 4 mm. Höjden på bladet är som mest 2,55 cm.
 |
| Bladformen känns igen i en klassisk spear point som Al Mar valt att kalla talon |
Även det övriga utseendet påminner om föregångaren men ett par rejäla skillnader finns. Till att börja med är ytbehandlingen av bättre kvalitet på den här versionen. Det är en mattsvart TiNi-coating. Den som finns på SERE 2020 är mycket blankare och ser billigare ut vilket den troligtvis är också. Appropå utseende så har även märkningen fått sig en rejäl genomgång. För att markera det nya finns inte längre något rött i själva logotypen. Sedan är texten mindre och i en mer diskret färgton.
Namn och logotyp hittas på bladets presentationssida och den andra sidan ståtar med modellbeteckning, namn på kniven samt tillverkningsland.
En intressant detalj är att båda förra utgåvan och den här knivens representant på hemsidan är försedda med "sharpening choils", fördjupningar vid eggbasen för att underlätta slipning. Det här exemplaret har det inte!
Och när vi ändå är inne på slipning så är inte steget långt till eggar. Den här fabrikseggen är väsentligt mycket vassare än 2020-varianten. Det märks att man bytt fabrik. Alla kvalitetsmarkörer är bättre helt enkelt.
 |
| Materialet i både blad och beläggning är uppgraderat till TiNi-svärtat S35VN-stål |
Det råder inget tvivel om att det här bladet designats för att sticka med med den utformningen av spetsen. Men det är även formgett för att vara starkt. Bladet är fyra millimeter tjockt som sagt och en stor del av det bibehålls genom en en flat sabelslipning som är ca 13 mm hög. Bakom eggen hittas rätt mycket stål, ca 1 mm. Det gör att Al Mar SERE T36 inte är världens bästa kniv för att skala äpplen med men det var den å andra sidan inte tänkt till heller.
Däremot är det här ett bättre blad för särskilt grovarbete än man kan tro. Särskilt med den här vassa eggen och inte minst stålet. På det området hittas nämligen den största skillnaden mellan T36 och 2020 utgåvorna. I den här kniven har det använts CPM S35VN. Det är ett riktigt premiumstål och en rejäl uppgradering jämfört med D2. Det sistnämnda har sina kvalitéer men S35VN är helt enkelt bättre, särskilt som det är rostfritt eller väsentligt mycket mer rosttrögt om man skall vara exakt. Hur som haver är det att föredra i en kniv som skall bäras i olika klimat och väder och nära kroppen.
I det här fallet har man tagit materialet till en uppgiven hårdhet av 60-61HRC och det kan mycket väl stämma för kniven håller skärpan förbaskat bra måste sägas. Lite underhåll med strigel och den rakar hår med lätthet igen. När jag väl måste slipa om kniven på riktigt kan det hända att jag tunnar ut eggen något. Jag behöver inte ha en kniv med så stark egg. Men å andra sidan har jag gott om andra knivar om det verkligen skall skäras i lättare material.
Handtag
SERE har fortfarande ett av de mest ergonomiska fällknivshandtag som gjorts. Kanske inte DET bästa men ett av dem. Det faktumet kvarstår och har till och med förbättrats lite även det. T36 är småtweakad både här och där.
Konkret innebär det att man fortfarande hittar en kraftig stålram som grund. Men den har i det här fallet lättats en smula. Det gör att kniven väger något mindre än förra utgåvan som ligger på 189 g. T36 väger 177 gram. Sådant förbättrar även balansen en smula.
 |
| Även handtaget har justerats med högre kvalitet på G10 sidorna |
Kniven är öppen i ryggen och där hittas ett par enkla distanser samt en mycket liten back spacer som stabiliserar konstruktionen samt utgör fäste för clipet.
Ytterligare en kvalitetshöjning hittas i handtagssidorna. Det är fortfarande G10 som använts men den här ger bättre grepp eftersom den är grövre mönstrad och känns mindre plastig.
Sidorna är annars flata men fasade och rundade där de skall vara det.
 |
| SERE är öppen i ryggen så när som på den lilla back spacern |
Det är lätt att se arvet från fastbladade knivar i det här handtaget. Det är rymligt, brett och fyller handen väl. Dessutom hittas ett fingerskydd vilket utgörs av att hela främre delen av handtaget vidgar sig både upp- och nedtill. Det skyddet förstärks förstås av flipperfenan när kniven är öppen. För att förhindra att man halkar bakåt finns en klassisk "näbb" mot bakänden till.
 |
| Handtaget är fortfarande lika bekvämt. Så längedu håller dig bakom fingerskyddet vill säga |
Anpassningen till mer robusta uppdrag märks när man sedan greppar kniven. Att hålla kniven i nypan känns en smula klumpigt då handtagssidorna är tjocka och flipperfenan känns som den är ivägen. Detsamma gäller när ett pekfinger eller en tumme skall placeras på bladryggen. Det går men man måste "sträcka" sig över fingerskyddet.
Annat blir det när kniven fattas i hammargrepp eller i sabelgrepp. Båda fattningarna är exemplariska och detsamma kan sägas om omvända grepp och när kniven hålls i ishackegrepp. Det vill säga alla sätt att hålla en kniv när man skall ta i ordentligt vare sig det gäller att skära något hårt som tjockt rep eller att sticka hål på något. Då fungerar det här handtaget utomordentligt bra. Det gäller även med handskar på eftersom det är så rymligt.
Öppning och lås
Även sättet att öppna T36 har fått sig en ansiktslyftning. Du kan fortfarande öppna kniven med två händer som på farfars tid men i huvudsak är det en flipperöppnad kniv. Men nu är den på riktigt så att säga.
På SERE 2020 kändes det lite som nödlösning. Geometrin var inte helt genomtänkt och det resulterade i en fjäderassisterad kniv. Det är inte bra av flera skäl som att det finns mer som kan gå sönder, det är mycket trögare att stänga bladet och att kniven blir en smula tyngre. Sedan känns det billigare i brist på andra ord.
 |
| Flipperfenan har fått sig ett rejält ansiktslyft med räfflor, ett litet hål samt inte minst bättre geometri |
Nu har den trista detaljen avlägsnats. Uppenbarligen har man gått över geometrin då den här flipperfenan fungerar utmärkt. Den är dessutom snyggare att se på och bekvämare att använda. Det eftersom den dels är genombruten och dels har fått mer rundade kanter samt ett räfflat mönster för bättre fäste.
Det här är fortfarande inte världens snabbaste kniv men den är minst lika kvick som tidigare. Mycket tack vare att det relativt tunga bladet nu löper på keramiska kullager.
Själva flipperfenan är lätt att komma åt och man kan närma sig den lite hur som helst, tryck, dra eller något mitt emellan. Bladet kommer ut ändå. Möjligen kan du fastna på väg ut om du är lite för halvhjärtad. Som sagt, flipperfunktionen är bra men inte bäst.
 |
| Den starka liner locken har är nu lättare att komma åt |
Låset är fortfarande en liner lock och den här versionen är minst lika stabil som tidigare modeller. Men även här har det tweakats något. Den fördjupning som finns i motstående handtagssida för att underlätta åtkomst av låsarmen har fått en bättre form samtidigt som låsarmen försetts med räfflor. Små men distinkta förbättringar.
Låset sitter djupt för att förhindra att man av misstag släpper det om man nyttjar vridande rörelser med kniven men är trots det lätt att släppa. Själva låsfunktionen är utmärkt och bladet sitter där det sitter utan glapp eller spel.
Att bära
På den här punkten har kniven inte ändrats så mycket i relation till föregångarna. Visst, något lättare som sagt men det är marginellt i sammanhanget eftersom det är yttermåtten som är tilltagna. Det följer å andra sidan naturligt av att man har en fällkniv som är mer eller mindre uttalat till nöds skall kunna ersätta en fastbladad kniv och lägg därtill en grundmurat bra ergonomi.
Handtaget är fortfarande12,2 cm långt, 2,7-3,8 cm högt och 14,8 mm tjockt. Det ger stor volym.
 |
| Det här specifika exemplaret av clipet fungerar sisådär |
Jag börjar emellertid undra lite kring hur Al Mar väger sina knivar. Förra gången det begav sig var det fel och det är det nu också. På hemsidan uppges vikten till 5,1 oz vilket är 142 gram. Efter att ha dubbelkollat får jag fortfarande vikten till 177 gram. Så de får nog införskaffa nya vågar.
 |
| Här syns anledningen till att mitt clip inte är bra, rampen är i princip borta. Något jag avser justera |
Clipet är detsamma som tidigare även om materialet även här har fått sig en genomgång. Just mitt specifika exemplar har fått sig en smäll vid något tillfälle vilket gör att det för tillfället i princip inte går att använda alls eftersom det ligger dikt an mot handtaget. Men även innan dess kan jag säga att rampen var något för liten och behöver tweakas något för att vara optimal, särskilt tillsammans med lite kraftigare tyg av olika slag.
I övrigt kan sägas att det är ett fjäderstålsclip som färgats svart för att matcha resten av knivens tema. Det är dessutom monterat i handtagets bakände vilket gör att kniven sitter mycket djupt i en ficka. Syftet är förstås att den skall sitta så säkert som möjligt så användaren inte plötsligt upptäcker att den livsnödvändiga back-up-kniven är försvunnen. Konstruktionen gör också att det är vändbart om så önskas. På clipet hittas Al Mars logga fast utförd i diskret format, tack och lov.
Sammanfattningsvis
Skall man följa den här knivens historia och utveckling så uppdateras den rejält ungefär vart tjugonde år eller så. Först kom originalet med sina varianter, därpå följde SERE 2000 eller S2K som den också kom att kallas. Det var med den årgången som de moderna materialen gjorde sitt intåg på allvar och enhandsöppning blev ett alternativ. Den följdes senare av SERE 2020, det var den man fick hålla tillgodo med om man inte ville punga ut en halv förmögenhet på begagnatmarknaden. Det var en duglig årgång, åtminstone ställt i relation till pris efter att det justerades nedåt här i Europa efter att den funnits att köpa i något år.
Men sedan kom en tätare uppgradering i och med den här kniven eller snarare skall den kanske betraktas som ett komplement då SERE 2020 fortfarande finns kvar i sortimentet.
SERE Taiwan, T36 är emellertid enbart samma kniv sett till skalet. Allt är helt enkelt bättre.
SERE T36 kan tvingas in i rollen som EDC-kniv men är i största laget i många sammanhang
En av de största kvalitetförbättringarna som kan noteras är ett väsentligt mycket bättre stål. Det gäller såväl grundmaterialet som behandlingen. Ett rejält härdat S35VN slår ett AUS8 alla dagar i veckan. Därtill har kniven fått en både snyggare men framförallt bättre ytbehandling. Den här TiNi-beläggningen ser inte målad ut och håller bättre. Ett rejält kliv uppåt.
Utöver det har handhavandet blivit mer sympatiskt även det. Borta är den assisterade öppningen och istället har vi fått en bättre utformad flippergeometri samt kullager. Därtill en snyggare och mer funktionell flipperfena som fått ett mönster som gör att man inte halkar av den. Snyggare är den för att den ser mer arbetad ut då den är genombruten.
När vi ändå talar om utseende kan nämnas att den nya mer diskreta märkningen är att föredra och detsamma kan sägas om såväl bladbehandlingen som handtagsmaterialet som ser mindre plastigt ut även om det i grund och botten är detsamma som tidigare. Men all G10 är inte lika och den här både ser ut och känns bättre och framförallt ger den bättre fäste.
 |
| Utomhus gör sig Al Mar SERE T36 sig desto bättre! |
Sammantaget kan sägas att jag anser att den här kniven är att föredra på alla parametrar. Den inte bara ser bättre ut, den är bättre! Grundmodellen har jag alltid gillat och suktat efter och jag skulle fortfarande inte ha något emot en originalkniv från åttiotalet. Istället skaffade jag 2020-utgåvan och även om jag faktiskt tycker om den har den som sagt vissa tillkortakommanden.
Alla de är åtgärdade i och med T36. Den är destillerat ned till en förbaskat sympatisk fällkniv för den som söker något riktigt robust med ett ikoniskt påbrå och utseende.*
Specifikation:
Längd utfälld: 214 mm
Längd hopfälld: 122 mm
Vikt: 176 g (vägd av mig, uppgiven 142 g/5,1 oz!)
Bladlängd: 91 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: G10 på stålram
Lås: Liner lock
Producerad av: Al Mar, tillverkad i Taiwan
/ J - rankar den här högst
* Den kan vara svår att få tag på i Europa men kostar kring 240€.
.jpg)
.jpg)
