Ny kniv - Civivi Yonder

Det här måste vara det smartaste namnet på en kniv på mycket mycket länge. Den kommer förstås från Civivi och heter Yonder. Det avslöjar rubriken. Men vad den inte avslöjar är att uttrycket "Yondering" är inspirerat eller kommer från författaren Louis L'Amour. Det står för att att påbörja en resa mot det okända driven av en inre kompass.

Det väcker förstås intresse, särskilt som det också är en prisvinnare. Yonder vann "Blade Best Buy" 2024 och är designad av Zac Whitmore året innan, 2023.

Civivi Yonder

Rent utseendemässigt tycker jag att den påminner om en annan kniv som de senare åren fått mycket uppmärksamhet och det är Baby Banter. Men den här designen avviker på flera punkter som låstyp, bladform och inte minst något jag tycker är en fördel, Yonder saknar även "forward choil". Det gör att egglängden ökar. 

Det kan behövs i det här fallet då hela kniven endast mäter 168 mm på längden varav bladet står för 73 mm. Stålet som använts är Sandvik 14C28N. Man får inte så mycket av det då tjockleken hållts ned till strax över två millimeter. Det  95 mm långa handtaget är gjort av Micarta och kniven är öppen i ryggen. Det ger en vikt på låga 78 gram. 

Yonder ger ett mycket sympatiskt första intryck

Paketet rundas av med ett flyttbart stålclip samt ett lås i form av ett  "Cross bar lock" vilket tillsammans med tumknopparna även utgör öppningsmetoder.

Sedan kan tilläggas att bladformen är lite spännande då det är en tolkning av ett klassiskt "Spey blade" fast med svängd egg. 

Då återstår bara att se om min "Wanderlust" väck till liv av den här lilla gynnaren. Den som lever får se!

Civivi Knives

/ J - känner för att bege sig ut...

#knivesandbikes #knivigtvarre

Picture of the Day no 283 "When two Interests meet"

I won't go so far as to say that I've started cycling—not in the sense that I mean by cycling, anyway. But I've started commuting to work again, and I do it by velocipede. This is made easier by the fact that the car currently won't move due to a broken brake. It takes a while to fix it like this during tire change times when all the workshops are busy.

In addition to commuting, I also cycle to my other training, knife throwing. On my back, I carry a fairly heavy backpack where I keep at least four sets of knives. The heaviest ones weigh 480 g each, times three. In total, there is a bit of scrap metal in the backpack. In addition, there is water, coffee, a staple gun, a couple of decks of cards, a first aid kit, or rather, a roll of electrical tape.

To make it even harder, I ride with SPD pedals but with regular shoes in this case. Then my brain insists on not taking either the easiest or shortest route to my throwing spot. Instead, I find myself on some small path I almost forgot about. I think it's time to explore that side a little more properly again. In the absence of the right equipment, it's a bit awkward.

"When two Interests meet"

But with that in mind, you can understand why the round shapes are repeated in this picture. The bicycle wheels and the targets. The latter are in dire need of replacement, by the way. The one you see on the stand is cracked in the middle and has a big hole in the middle, and everything except the edges is pretty spongy at this point. That's my left target,t, and it's mostly used for axes these days. But like I said, it's time for retirement.

New ones are in the works thanks to sponsorship from "The Svenssons Brothers". Also known as my brother-in-law and his brother. They have access to both the right equipment, read "chainsaws" and materials, read "working at a sawmill".

The next training session with the knives will be tomorrow. Today will be some kind of rest. At least from that activity.

/ J - in a throwing and cycling mood

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review Ferramonster Glideman

  

-  a new and exciting acquaintance!

FMK, or Ferramonster Knives, is a relatively new brand on the market. To be precise, the name is new, but not the company. They started as several Chinese brands as OEM manufacturers many years ago, but have now decided to take the step and release knives under their own name.

So far, they have released three knife models, one of which is called Glideman.

Ferramonster Glideman

 

Like many modern manufacturers, Ferramonster has released the Glideman in several versions. However, not as many as some do. Here they have settled for four, of which this is perhaps the most anonymous. I chose it because I thought the sober appearance matched the design well.

Otherwise, the knife is also available with a blue titanium handle, an anodized ditto or with a black blade. The latter has a light bronze tone on the otherwise gray titanium handle.

A new knife on the market with a little extra everything, Glideman

Short version: Ferramonster Glideman, The knife that offers something extra. Extra good cutting properties, extra good ergonomics, and extra good kick in the flipper.

Blade

It is impossible to avoid the fact that this knife has borrowed design elements from other well-known knife models. Not that it is a copy of anything, but it feels familiar. Not least of all, this applies to the blade shape, where there are some familiar figures with a similar appearance. Basically, however, we are talking about a modified Wharncliffe. A fairly strong modification as the edge is curved and the back has been given a curvature.

Further design elements are found in a pronounced swedge and, of course, the blade hole and a "forward choil". In other words, there is quite a lot to look at.

Here you will find a rather heavily modified Wharncliffe

The blade is 84 mm long, a bit depending on how you measure. The website states 77 mm/3.05". It is 3.2 mm thick and 30 mm high at most.

The material used is M390. A steel that is familiar to most people at this point, as it has been used in extremely many folding knives of a slightly finer kind. But there is a reason for that, it is simply very good. Especially when what is here has been hardened properly. The stated range is 60-62 HRC, which is where it should be. Otherwise, you don't get as much out of your top material.

The blade has a nice satin finish and is unmarked except for the blade steel.

But you get that here. Especially since the primary edge is about 21 mm high and the blade is as thin as 0.3 mm behind the edge itself. This gives the Glideman good conditions for being a really capable pocket knife, which it is.

In fact, it is a joy to handle in most materials. I am always just as happy when theoretical advantages are also reflected in practice. When it comes to food handling, it is the size of the blade that sets the limits, not the geometry or the material. The knife cuts excellently, but the blade is not that long and it is wide.

When it comes to other materials, however, it is excellent. Cardboard and the ubiquitous plastic are a joy to cut. It is easy, and the blade stays sharp for a very long time.

The tip is pronounced enough that it is really good for both puncturing things and opening packages. I actually appreciate the false edge there too, as I often turn the knife upside down so that the edge does not cut up what is inside the cardboard box that is being opened. The last time there were five kilos of hazelnuts at work. You don't want those on the floor after accidentally cutting the packaging inside.

Then this is a good knife overall and that means it also bites well into wood. The edge is sharp, the blade thin behind but still strong which makes it relatively easy to cut even in hard materials. A small warning is in place, however. Do not pry with a thinner flat-ground blade like you do with, for example, a Morakniv when you loosen the blade from the wood.

In summary, however, this is a really practical little knife!

Handle

Let me present some basic measurements first. The handle measures a total of 10.5 cm in length, of which only 7 cm is available for the fingers to grip. However, this increases to 9 cm if you add the rounded lower part of the rear end. The thickness lands at 12.7 mm according to my caliper.

If you add to the modest dimensions a milled clip and a distinctively large hole for attaching a lanyard, my fears were raised that this handle would not suit me at all! It felt too small and as if too many considerations had been taken. But rarely have I been so happy to be wrong as in this case! Let me explain why.

The handle is made of 6AL4V titanium

As a side note, the back spacer that incorporates the large hole is made of titanium. On the other hand, this applies to everything except the blade and bearings on this knife. Certainly a metal that is significantly lighter than steel, but despite everything, it should give a certain weight to the whole creation. Here it does not, and one of the things you react to is how light the knife feels. Some of that feeling can be attributed to good balance.

But another strong contributing factor is that the sides are not massive but provided with substantial pockets on the inside. Another quality mark as it takes time and requires some thought to be done correctly. That is, not to impair balance or reduce strength.

The backspacer and clip actually help make the handle feel fuller.

The strength comes from the material, of course, and the construction is not unique in any way. It consists of two sides of titanium joined at two points by a back spacer in addition to the adjustable pivot screw. Incidentally, not unique but very unusual are two things. One is that all screws, including the one that holds the lock bar reinforcement in place, are in size T8. This brings two positive things, firstly, you only need a driver to maintain or adjust your knife. The second is that it usually means that the screw heads are a little more substantial and therefore harder to destroy. This may be needed in this case as the screws are made of titanium! A rather exclusive grip on a production knife.

Otherwise, it can be said that the sides are flat but that they are heavily beveled all around. The Glideman also lacks any sharp corners or edges. Everything is rounded and polished, including obvious places like the edges of the flipper, but also in more hidden places like the corner that occurs at the front where the lock bar is cut out from the handle side.

The Glideman is a well-balanced knife that is very comfortable in most common grips.

But back to why I was wrong. The Ferramonster Glideman is simply phenomenal in the hand, given the size of the knife. If we start with a standard hammer grip, the index finger falls into place behind the finger guard as it should. Then the middle and ring fingers follow naturally. Then the space runs out or not quite. The little finger lands on the rounded back edge excellently. Then comes the real magic tricks. The tip of my ring finger fits perfectly against the hole for the lanyard. Then I have size large (11) in gloves. But even better is that since the lanyard attachment is narrower than the handle in general, it rounds the handle better than if it had not been there. On top of that, the clip is not felt at all. Sorry, that was not true; it improves the grip by helping to round the profile of the handle.

If you then move your thumb up onto the ridges on top of the blade in a saber grip, the grip is still just as good. The angle of the index finger changes, but the substantial beveled edges help.

The same can be said if the index finger lands on the excellently shaped depression on the blade spine. Even then, the rest of the handle continues to feel just as comfortable.

But it is just as sympathetic in all other grips too!

Then we have that indentation in the blade, a "finger choil". It's not my favorite solution, but if you have to have one, it's an excellent example of when it really works. With the index finger there, the thumb now ends up on the spine of the blade instead, and again it gives an excellent grip.

In addition to that, the Glideman can be easily used in a pinch grip as the handle is not too thick. Even reverse grips are decent. You know when you turn the edge towards the body to carve a little heavier or with the tip down to stab something.

Opening and Lock

Glideman is a knife that comes with multiple opening methods. In addition to the obvious flipper, it can of course, be opened with two hands or using the hole in the blade.

But it should be said right away that this is primarily a knife whose blade is to be opened with the flipper tab. What reveals it is how hard the resistance from the detent ball is. But once you have learned that the thumb should be given as much leverage as possible by being placed at the end of the hole or that you should not hesitate with the index finger, those methods also work well. However, you cannot flick the blade out with your thumb, but in that case, a "slow roll" is required, calmly and methodically.

The flipper is easy to use and works very well.

If you want more speed, the flipper "fin" is the one that applies and then we are talking really good speed! One of the fastest I have come across, quite simply. At first, the blade is quite light with its "choil", its hole, and the high grind. Then you have to add the fine ball bearings that the blade runs on, and as the icing on the cake a good geometry. This means both that the fin is easy to "find," meaning that the finger does not have to fumble for it, and that the traction is good. The latter is ensured with some well-made grooves. No slipping here!

The blade hole is also capable, but not as effective as the flipper 

Another plus is that you don't have to think about how to approach the flipper tab. Pull, push, or anything in between - it all works.

The lock is correctly executed

The blade is held in place by an exemplary frame lock. It is, of course, made of titanium, and with that, it also has a lock bar reinforcement that also acts as an overtravel stop and it is made of steel. One of the very few details on this knife that is made of that material, as mentioned.

The function corresponds exactly to the requirements I have for a quality knife in this price range. The blade shows no tendencies to move in any direction, and the lock bar slides neither under load from the right nor in the wrong direction.

To the praise can be added that this is how easy it should be to disengage a frame lock. There is space to reach the lock bar and even though there is nothing to reinforce the traction in the shape of grooves, the thumb gets a good purchase on the beveled surface anyway. 

To Carry

I tend to insist with a fool's persistence that most quality knives are good at something, and if they are good at most things, they have an Achilles heel. If I have to criticize something, this is where I find the objections regarding the Glideman.

It's not that the knife is heavy, because it is not. My scale stops at 108 grams for the Glideman. It is not big either, I have also established that. A length of 105 mm is not a deterrent, and the same can be said about the thickness. Perhaps a little chubby, but certainly not fat. 

The titanium clip is stylish and comfortable in the hand, but leaves a little to be desired.

The sides are made of fairly well-polished titanium, so they offer no resistance when the knife is pulled or put away. So what's the problem?

As you can see, the ramp/lip is modest and the space under the clip is not much to brag about. The tension is good, however.

It's not really a problem so much as the result of some design choices. What made me rave about the handle comfort comes into play here. Most of it is tied to the clip and its placement. The clip is, like everything else, titanium and is held in place by two screws mounted in tandem formation. So it doesn't move sideways. That's good.

But it's also a very flat clip which makes it comfortable to hold the knife as mentioned, especially since it doesn't have a tip pointing the wrong way. Another feature that keeps it from causing hot spots in the hand is that it sits a bit inward on the handle in relation to its outermost tip. That's also good.

Glideman is not anonymous where it sits.
It's almost like you're afraid it's going to fall out of your pocket

However, the design means that the ramp is not very large and therefore not entirely easy to slide over fabric edges. The low space under the clip does not suit all fabric thicknesses and the placement makes the knife very visible in the pocket. It sticks out almost an inch or 2.3 cm in this case, which is a lot given the modest size of the knife. Then the thinning of the lock bar contributes to further complications as it is found on the outside of the handle and not on the inside. Fabric tends to get stuck there if it is soft.

Overall, the Glideman is not entirely easy to put away and once you have done so, it is still visible.

To Conclude

Some details or areas reveal whether a knife is well or poorly designed and how well-built it is. In this case, really well built. I usually quote an expression that says perfection is many small things done correctly. That is almost the case here. But the biggest pieces are in place and almost all the pitfalls have been avoided.

Examples of such details can be sharp corners where the lock is cut out of the titanium side; there are none here. It can be a clip that presses against the hand when using the knife, off-centered blades, edges that almost look out the back and threaten to cut the user, lock bars that are hard to reach and tough to release, flipper tabs with strange geometry so you have to learn to use them and so on.

None of these mistakes are found here!

The Glideman is an excellent pocket knife for EDC use

In principle, there is therefore nothing negative to say about the knife. Or rather very little, but what there is can affect what you use the knife for. It does in my case.

What can be objected to is mostly about personal preferences regarding, for example, blade shape or appearance, or, in this case, more specifically, the user's attitude to modified Wharncliffes and "forward finger choils". They are, after all, dominant features.

But my main objection is the clip itself. Since it is not easy to put the knife away, it prevents me from using the knife in my work. In those situations, the whole point is to pull the knife, open something, and then quickly put it away with one hand again. The other hand often holds what has been opened, not infrequently a 2.5-kilo bag of crushed tomatoes or similar. It is not a completely simple procedure with the Glideman because the clip sometimes wants to get stuck against the hem of the pants. Opened plastic bags with contents cannot be put down, whereupon I have to put the knife away instead and come back later to put it in the pocket.

Therefore, I prefer the Glideman as a general "EDC" knife or everyday companion outside of work, where that feature is not as important to me.

Ferramonster Glideman does well in all weather conditions, but perhaps especially in the spring sun

Otherwise, the Ferramonster Glideman is a thoroughly pleasant acquaintance and something tells me that it was not the last knife from them that I will review. This is a knife that is solidly built in exceptional materials and where a couple of brilliant choices have been made, such as letting the blade be both hard and thin behind the edge. This means that this knife cuts really well. A feature that is matched by a comfortable handle that belongs to those who play around a bit with the format, and offers better comfort and ergonomics than the dimensions suggest. Well done Ferramonster!

For these reasons, I can't help but recommend this knife. Especially not if you feel like having something that not everyone else has.

Ferramonster Knives

Specifications:

Length Overall: 182 mm

Length Folded: 105 mm

Weight: 108 g (weighed by me, stated 105g/3,77oz)

Blade Length: 85 mm

Blade Thickness: 3,2 mm

Blade Steel: Böhler M390

Handle Material: Titan

Lock: Frame lock

Produced by: Ferramonster Knives, made in China

/ J - very happy with his new acquaintance

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - SRM Qrick 408L

SRM is not one of those companies that releases new products in a never-ending stream. But now there have been a couple of them. They also seem popular as they have been sold out on the website, off and on.

They usually don't have names on their knives, although they do exist. This one is different as it has been named Qrick 408L.

It continues, so to speak, where another knife I reviewed left off. I'm thinking of the model 401. It also had a tiny flipper, which has become even smaller here. In addition, they share a slim format, the fact that the blade is almost completely hidden in the folded position, and both the handle material and the lock type.

SRM Qrick 408L

At least this version shares materials in the handle as it is made of G10. Then Qrick is also available in a version with carbon fiber. But since it is a G10/CF combination I was unsure about it. Such things can look a bit cheap sometimes. Then I prefer solid materials. In this case, it is also an interesting color. Or rather two, depending on which side you look at it. Green and orange are the colors chosen here. It surprised me a bit as I have not seen any photos of that feature.

The blade is an almost symmetrical drop point, which makes it closer to the spear point. It is completely flat ground, and the material is Swedish 14C28N.

The blade measures 82 mm in length and is 3 mm thick. The entire knife is 190 mm long. Since it is a slim blade and the handle is made of a lightweight material, it gives a knife that only weighs 75g. That's impressive!

The knife is green...or orange, depending on which side you look at.

It's not much that you feel in a pocket, especially not when it has a clip that allows the knife to sit deep in the pocket. It's SRM's own so-called "Ambi Clip", you know that invention that allows you to remove or change sides of the clip without tools. Both that function and the clip in general are really good, I can say after using it for quite a while on other knives.

I consider this knife a bit like a knife that complements model 401, but for those who prefer a flat-ground blade instead of the scandi grind that that knife has. It promises well, however, because I had mostly good things to say about that knife.

Qrick is a fun little knife that I will review in the future!

SRM Knives

/ J - wondering what "qrick" is

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 283 "När två intressen möts"

Jag skall inte sträcka mig till att säga att jag börjat cykla. Inte i den mening jag avser med cyckling i alla fall. Men jag har börjat pendla till jobbet igen och det sker per velociped. Något som underlättas av att bilen för tillfället inte vill rulla på grund av en havererad broms. Den tar lite tid att laga så här i däckbytartider när alla verkstäder är upptagna.

Förutom pendlingen cyklar jag även till min andra träning, knivkastningen. På ryggen en tämligen tung ryggsäck där jag  förvarar åtminstone fyra set knivar. De tyngsta väger 480 g styck, ja gånger tre då. Sammanlagt blir det lite järnskrot i ryggäcken. Till det kommer saker som vatten, kaffe, en häftpistol, ett par kortlekar, första förband eller snarare är det en rulle eltejp och micropor. 

För att göra det ännu lite jobbigare cyklar jag med SPD-pedaler fast med vanliga skor i det här fallet. Sedan envisas min hjärna med att inte ta vare sig den lättaste eller kortaste vägen till mitt kastställe. Istället hittar jag mig själv på någon liten stig jag nästan glömt bort. Jag tror att det är dags att utforska den sidan lite mer ordenligt igen. I frånvaro av rätt utrustning är det lite besvärligt.  

"When two Interests meet"

Men med det i bakhuvudet så förstår man varför de runda formerna går igen i den här bilden. Cykelhjulen och tavlorna. De sistnämnda är i stort behov av att bytas ut för övrigt. Den ni ser på ställningen är dels spräckt på mitten och dels har den ett stort hål i mitten och allt utom kanterna är rätt svampigt vid det här laget. Det är min vänstra tavla och den används mest till yxor nuförtiden. Men som sagt, det är dags för pensionering. 

Nya är på gång tack vare sponsring av "Bröderna Svensson". Även kända som min svåger och hans bror. De har tillgång till både rätt utrustning, läs "motorsågar" och material, läs "jobbar på ett sågverk". 

Nästa träningspass med knivarna blir imorgon. Idag blir det någon form av vila. I alla fall från den aktiviteten. 

/ J - på kast- och cykelhumör

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Ferramonster Glideman

 

-  en både ny och spännande bekantskap!

FMK eller Ferramonster Knives som det utläses är ett relativt nytt märke på marknaden. Eller för att klargöra det hela. Namnet är nytt men inte företaget. De startade som ett flertal kinesiska märken som OEM-tillverkare redan för många år sedan men har nu beslutat att ta steget ut och släppa knivar under eget namn. 

En så länge har de släppt tre knivmodeller varav den här kallas Glideman.

Ferramonster Glideman

 

Som många moderna tillverkare har Ferramonster släppt Glideman i flera versioner. Dock inte så många som somliga gör. Här har man nöjt sig med fyra varav det här kanske är den mest anonyma. Jag valde den för att jag tyckte det sobra utseendet matchade designen väl. 

Annars finns kniven även med blått titanhandtag, ett anodiserat dito eller med svart blad. Den sistnämnda har en lätt bronston på det annars grå titanhandtaget.

En ny kniv på marknaden med lite extra allt, Glideman

Kortversion: Ferramonster Glideman, kniven som bjuder på något extra. Extra bra skäregenskaper, extra god ergonomi och extra bra tryck i flipperfenan

Blad

Det går inte att komma ifrån att den här kniven lånat designelement från andra kända knivmodeller. Inte så att den är en kopia av något men den känns bekant. Inte minst gäller det bladformen där det finns några familjära storheter med liknande utseende. I grund och botten talar vi dock om en modifierad Wharncliffe. En ganska kraftig modifikation då eggen är krökt och ryggen har fått sig en kurvatur. 

Ytterligare designelement hittas i en uttalat falskegg och så förstås bladhålet samt ett "forward choil". Med andra ord finns det ganska mycket att betrakta. 

Här hittas en tämligen kraftigt modifierad Wharncliffe

Bladet är 84 mm långt, lite beroende på hur man mäter. På hemsidan anges 77 mm/3.05". Det är 3,2 mm tjockt samt 30 mm högt som mest. 

Materialet som använts är M390. Ett för de flesta bekant stål vid det här laget då det använts i extremt många fällknivar av lite finare slag. Men det finns en orsak till det, det är helt enkelt mycket bra. Särskilt när det som här härdats lite hårdare. Uppgivet spann är 60-62 HRC vilket är där det bör vara. I annat fall får man inte ut lika mycket av sitt toppmaterial. 

Bladet har en fin satinfinish och är omärkt sånär som på bladstålet

Men det får man här. Särskilt som sekundäreggen är cirka 21 mm hög och bladet så tunt som 0,3 mm bakom själva primäreggen. Det ger goda förutsättningar för att Glideman skall vara en riktigt kapabel fickkniv vilket den också är. 

Faktum är att den är en fröjd att hantera i de flesta material. Jag blir alltid lika glad när teoretiska fördelar även återspeglas i praktiken. När det handlar om födoämneshantering är det storleken på bladet som sätter gränserna, inte geometrin eller materialet. Kniven skär förträffligt men bladet är inte så långt och det är brett. 

När man närmar sig andra material är det däremot utmärkt. Kartong och den allestädes närvarande plasten är en fröjd att skära. Det går lätt och bladet håller skärpan mycket lång tid. 

Spetsen är tillräckligt uttalad för att den skall vara riktigt bra till att både punktera saker med samt till att öppna paket. Där uppskattar jag faktiskt falskeggen också då jag ofta vänder kniven upp och nedför att inte eggen skall skära upp det som är inne i den kartong som öppnas. Sist var det fem kilo hasselnötter på jobbet. Dem vill man inte ha på golvet efter att ha skurit sönder förpackningen av misstag. 

Sedan är det här en bra kniv på det hela taget och det gör att den även biter bra i trä. Eggen är vass, bladet tunt bakom men ändå starkt vilket gör det relativt enkelt att skära även i hårda material. En liten varning är dock på plats. Bänd inte med ett tunnare flatslipat blad som du gör med exempelvis en Morakniv när du lossar bladet från träämnet. 

Sammanfattningen är emellertid det här en riktigt praktisk liten gynnare!

Handtag

Lås mig presentera några grundläggande mått först. Handtaget mäter totalt 10,5 cm på längden varav endast 7 cm är tillgänglig greppyta för fingrarna. Den ökas däremot till 9 cm om man till det adderar den rundade nedre delen av bakänden. Tjockleken landar enligt mitt skjutmått på 12,7 mm. 

Om det till de blygsamma måtten adderas ett fräst clip och ett distinkt stort hål för fäste av fånglina så väcktes i alla fall mina farhågor om att det här handtaget inte skulle passa mig alls! Det kändes för litet och som om det tagits för många hänsynstaganden. Men sällan har jag varit så glad över att ha fel som i det fallet! Låt mig förklara varför. 

Handtaget är av 6AL4V-titan

Som en passus kan  nämnas att back spacern som inkorporerar det stora hålet är gjort i titan. Å andra sidan gäller det allt utom blad och lager på den här kniven.  Förvisso en metall som är väsentligt mycket lättare än stål men trots allt borde det skänka en viss tyngd åt hela skapelsen. Här gör det inte det och en av de saker man reagerar på är hur lätt kniven känns. Något av den känslan kan tillskrivas god balans. 

Men en annan stark bidragande faktor är att sidorna inte är massiva utan försedda med rejäla fickor på insidan. Ytterligare en kvalitetsstämpel då det tar tid och kräver viss tankemöda för att det skall göras på rätt sätt. Det vill säga inte försämra balans eller minska styrkan. 

Backspacern och clipet bidrar faktiskt till att handtaget känns fylligare

Styrkan kommer förstås från materialet och konstruktionen är inte unik på något vis. Den består av två sidor titan sammanfogade i två punkter genom en back spacer utöver den justerbara pivot-skruven. Förresten, inte unikt men mycket ovanligt är dock två saker. Det ena är att alla skruvar, inklusive den på som håller låsarmsförstärkningen på plats, är i storlek T8. Det för med sig två positiva saker, dels så behöver du bara en mejsel för att underhålla eller justera din kniv. Det andra är att det brukar betyda att skruvhuvudena blir lite mer rejäla och därme svårare att dra runda. Det kan behövas i det här fallet då skruvarna är gjorda i titan! Ett tämligen exklusivt grepp på en produktionskniv.

I övrigt kan sägas att sidorna är flata men att de är kraftigt fasade runt om. Glideman saknar dessutom helt vassa hörn eller kanter. Allt är rundat och polerat inklusive uppenbara ställen som kanterna på flipperfenan men även på mer dolda platser som hörnet som uppstår framtill där låsarmen skurits ut från handtagssidan. 

Glideman är en välbalanserad kniv som är mycket bekväm i de vanligaste greppen

Men åter till varför jag hade fel. Ferramonster Glideman är helt enkelt fenomenal i hand givet knivens storlek. Börjar vi med ett standard hammargrepp faller pekfingret på plats bakom fingerskyddet som det skall. Sedan följer lång- och ringfinger naturligt. Sedan tar platsen slut eller inte riktigt. Lillfingret landar nämligen på den rundade bakkanten på ett förträffligt vis. Sedan kommer de verkliga trolleritricken. Spetsen på mitt ringfinger tar spjärn mot hålet för fånglinan på ett utmärkt sätt. Då har jag storlek large (11) i handskar. Men ännu bättre är att eftersom fånglinefästet är smalare än handtaget i stort så rundar det handtaget bättre än om det inte varit där. Det toppas med att clipet inte känns alls. Förlåt, det var inte sant, det förbättrar greppet genom att hjälpa till att runda handtagets profil. 

Flyttas sedan tummen upp på räfflorna ovanpå bladet i ett sabelgrepp så är greppet fortsatt lika bra. Vinkeln på pekfingret ändras men där hjälper de rejäla fasade kanter som finns. 

Samma sak kan sägas om pekfingret landar på den utmärkt formade fördjupningen på bladryggen. Även då fortsätter resten av handtaget att kännas lika bekvämt. 

Men den är lika sympatisk i alla andra fattningar också!

Sedan har vi den där fördjupningen i bladet, ett "finger choil". Det är inte min favoritlösning men skall man ha en är det är ett utmärkt exempel på när det verkligen fungerar. Med pekfingret där hamnar tummen nu istället uppe på bladryggen och återigen ger det ett förträffligt grepp. 

Utöver det kan Glideman med lätthet användas i ett grepp i nypan då handtaget inte är alltför tjockt. Även omvända grepp är fullt godkända. Ni vet när man vänder eggen mot kroppen för att tälja lite tyngre eller med spetsen nedåt för att hacka i något. 

Öppning och lås

Glideman är en kniv som kommer med multipla öppningsmetoder. Jämte den uppenbara flippern så kan den förstås öppnas med två händer alternativt med hjälp av det hål som finns i bladet. 

Men det skall sägas direkt att det här främst är en kniv vars blad skall fällas ut med flipperfenan. Det som avslöjar den är hur pass hårt trimmad detent-kulan är. Men när du väl lärt dig att tummen skall ges så lång hävstång som möjligt genom att placeras i änden av hålet eller att man inte får tveka med pekfingret så fungerar de metoderna väl även de. Det går emellertid inte snärta ut bladet med tummen utan i det fallet är det en "slow roll" som gäller, lugnt och metodiskt. 

Flipperfenan är lätt att använda och fungerar mycket väl

Önskas mer fart är det flipperfenan som gäller och då talar vi riktigt bra fart! En av de snabbare jag stött på helt enkelt. Till en början är bladet rätt lätt med sitt "choil", sitt hål och den höga slipningen. Sedan skall läggas till de fina kullagren som bladet löper på och som grädde på moset en god geometri. Det innbär både att fenan är lätt att "hitta" med det menas att fingret inte behöver famla efter den samt att fästet är gott. Det sistnämnda är säkerställt med några väl utförda räfflor. 

Bladhålet är också dugligt men inte lika effektivt som flipperfenan

Ytterligare ett plus är att du inte behöver fundera på hur du skall närma dig fenan. Dra, tryck eller något däremellan  - allt fungerar. 

Låset är helt enkelt riktigt bra

Bladet hålls på plats av ett exemplariskt utfört ramlås. Det är förstås gjort i titan och med det följer att det även har en låsarmsförstärkning som tillika agerar översträckningsskydd och det är gjort i stål. En av ytterst få detaljer på den här kniven som är utförda i det materialet som sagt. 

Funktionen motsvarar precis de krav jag har på en kvalitetskniv i det här prisläget. Bladet uppvisar inga tendenser till rörelse i någon riktning och låsarmen glidet vare sig under belastning från rätt eller fel håll. 

Till berömmet kan läggas att det är så här enkelt ett lås skall kunna släppas! Det finns utrymme för att nå låsarmen och trots att där inte finns något som förstärker fästet får tummen gott grepp om den fasade ytan när låsarmen flyttas. 

Att bära

Jag brukar med en dåres envishet hävda att de flesta kvalitets knivar är bra på något och är det bra på det mesta har de en Achilles-häl. Skall man nu slå ned på något så är det här jag hittar de invändningarna. 

Det är inte det att kniven är tung, för det är den inte. Min våg stannar på 108 gram för Glideman. Den är heller inte stor, det har jag också slagit fast. En längd på 105 mm är inte avskräckande och detsamma kan sägas om tjockleken. 

Clipet av titan är snyggt och bekvämt i handen men lämnar lite övrigt att önska

Sidorna är av hyfsat välpolerad titan så de erbjuder inget motstånd i sig när kniven skal dras eller stoppas undan. Så vad är då problemet?

Som synes är rampen/läppen blygsam och utrymmet under clipet heller inte mycket att skryta med. Spänsten är dock god

Egentligen är det inte så mycket ett problem som resultatet av några designval. Det som fick mig att ösa beröm över handtagskomforten spelar in här. De flesta är knutna till clipet och dess placering. Clipet är som allt annat av titan och hålls på plats med två skruvar monterade i tandemformering. Så rör i sidled gör det inte. Det är bra. 

Men det är också ett mycket platt clip vilket gör det bekvämt när man håller i kniven som sagt, särskilt som det inte har någon spets som pekar åt fel håll. En annan egenskap som gör att det inte orsakar hot spots i handen är att det sitter en bit in på handtaget i relation till dess yttersta spets. Även det är bra. 

Anonym är Glideman inte där den sitter.
Det är nästan så man är rädd att den skall ramla ur fickan

Av utförandet följer dock att rampen inte är särskilt stor och därmed inte helt lätt att föra över tygkanter. Det låga utrymmet under clipet passar inte alla tygtjocklekar och placeringen gör att kniven är rejält synlig i fickan. Det sticker upp nästan en tum eller 2,3 cm i det här fallet vilket är tilltaget givet det blygsamma formatet på kniven. Sedan bidrar uttunningen av låsarmen till att krångla till det ytterligare då den återfinns på utsidan av handtagssidan och inte på insidan. Där fastnar gärna tyg om det är mjukt. 

Sammantaget är därmed inte Glideman helt enkel att stoppa undan och när man gjort det syns den ändå.

Sammanfattningsvis

Det finns detaljer eller områden som avslöjar huruvida en kniv är bra eller dåligt designad och hur välbyggd den här. I det här fallet riktigt välbyggd. Jag brukar citera ett uttryck som säger att perfektion är många små saker gjorda korrekt. Det är nästan fallet här. Men de största bitarna är på plats och nästan alla fallgropar har undvikits.  

Exempel på sådana detaljer kan vara vassa hörn där låsarmen skurits ut från titansidan, någon sådan finns inte här. Det kan vara clip som trycker mot handen när man använder kniven, ocentrerade blad, eggar som nästan tittar ut på baksidan och hotar att skära användaren, låsarmar som är svåra att nå och tunga att släppa, flipperfenor med konstig geometri så man måste lära sig att använda dem och så vidare. 

Inga av dessa misstag hittas här!

Glideman är en förträfflig fickkniv för "EDC"-bruk

I princip finns därför inget negativt att säga om kniven. Eller snarare mycket lite men det som finns kan påverka vad man använder kniven till. Det gör så i mitt fall. 

Det som kan invändas handlar mestadels om personliga preferenser vad gäller exempelvis bladform eller utseende eller i det här fallet mer specifikt användarens inställning till modifierade Wharncliffes och "forward finger choils". De är trots allt dominerande inslag. 

Men min främsta invändning är clipet som sådant. Då det inte är helt enkelt att stoppa undan kniven så förhindrar det mig att använda kniven i mitt arbete. I de situationerna är hela poängen att dra kniven, öppna något och sedan kvickt stoppa undan den med en hand igen. I den andra hålls ofta dets om öppnats, inte sällan en 2,5 kilos påse med krossade tomater eller dylikt. Det är inte en helt enkel procedur med Glideman eftersom clipet ibland vill fastna mot byxkanten på lite olika vis. Öppnade plastpåsar med innehåll går inte att lägga ifrån sig varpå jag får lägga ifrån mig kniven istället för att sedan återkomma och stoppa undan den. 

Därför föredrar jag Glideman som allmän "EDC"-kniv eller vardagskompanjon utanför jobbet där den egenskapen inte är lika viktig för mig. 

Ferramonster Glideman gör sig bra i alla väder men kanske särskilt i vårsol

I övrigt är nämligen Ferramonster Glideman en alltigenom sympatisk bekantskap och något säger mig att det inte var den sista kniv från dem jag kommer recensera. Det här är en kniv som är gediget byggd i utomordenliga material och där man gjort ett par briljanta val som att låta bladet vara både hårt och tunt bakom eggen. Det gör att den här kniven skär riktigt bra. En egenskap som matchas av ett bekvämt handtag som tillhör de där som trollar lite med formatet och bjuder på bättre komfort och ergonomi än vad måtten säger. Bra där Ferramonster!

Av de skälen kan jag inte annat än att rekommendera den här kniven. Särskilt inte om du känner för att ha något som inte alla andra har. 

Ferramonster Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm

Längd hopfälld: 105 mm

Vikt: 108 g (vägd av mig, uppgiven vikt 105g/3,77oz)

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: Böhler M390

Handtag: Titan

Lås: Frame lock

Producerad av: Ferramonster Knives, tillverkad i Kina

/ J - mycket nöjd med sin nya bekantskap

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre