Sjöslaget 2026

 - eller kampen om fyra meter

Ibland kan man klura på detaljer. Som hur viktiga eller oviktiga fyra meter kan vara. I det här fallet kanske det snarare handlar om hur jobbiga de kan vara. Att förflytta sig den här sträckan brukar vanligen inte vara  så ansträngande i sportens värld. Möjligen uppåt om det handlar om hopp men oftast bekymrar sig inte atleter så mycket om så korta sträckor. De kommer och går och lämnar sällan några spår. Det var en tanke som slog mig då jag såg EM i maraton på TV igår. 

Men att de fyra metrarna kan generera enorma mängder mjölksyra i en sport som på det området utmanar 400 m löpning är intressant. I dragkamp är nämligen 4 m allt eller åtminstone det som avgör skillnaden mellan vinst och förlust i ett drag. Det är nämligen så långt man skall förflytta  motståndarlaget. 

Dragkamp i Hovmantorp

För mig var lördagen tämligen exotisk. Det var första gången jag befann mig i ett sekretariat för en dragkampstävling. Hur jag kom dit är en krokig historia men i de fallet var de fyra metrarna enkla, de bestod av en fråga och ett svar. Jag gillar nämligen idrott och särskilt relativt små och annorlunda discipliner. Så när jag fick frågan svarade jag ja. 

Tävlingsledare Stefan Klinthäll och tillika mannen som var orsak till min närvaro

Därför satt jag plötsligt på första parkett med utsikt över Hovmantorps dragkampklubbs tävlingsarena på Gökaskratts camping. Dagen bjöd på mestadels soldis men klarnade efter hand och temperaturen var behaglig. Särskilt för mig som satt still. En sommarbris gjorde dessutom att insekterna lyste med sin frånvaro. Runt planen sorlades det när det olika lagen förberedde sig och lukten av den kåda man har på händerna lägrade  sig över nejden. Som vanligt innan starter låg det en spänd förväntan i luften. 

Det var inte mycket vatten i sjön Rottnen efter en lång tid med mycket lite nederbörd

I bakgrunden kunde man se en sjö med mycket låg vattenlinje som hade förlängt stranden med säkert femtio meter.  Det visade sig skulle ha inflytande även på dragningen. Ja, inte sjön då men väl den mycket torra sommaren. Efter ett ytlager som var rätt hårt att stampa ned de stålskodda kängklackarna i var det mest sand under. Ett material som inte ger det bästa fästet. 

Jag var redo, penna, protokoll, tidtagarur och så kaffe förstås!

Efter avklarad nationalsång var det dags för tävlingar. De bestod av två moment, en elitserie-omgång på förmiddagen följt av en öppen klass i tävlingen Sjöslaget. Jag måste säga att vandringspriset i form av ett båtankare på träplatta var mycket väl funnet. "Elit 3" var för övrigt årets sista batalj om jag förstått det rätt. Däremot har jag ingen aning om hur det ser ut på nationell nivå, vem som leder och vem som vinner vad. Min erfarenhet är mycket begränsad. Den sträcker sig till att jag såg delar av SM på TV.

Mellan de två momenten drogs det även mellan delar av sportens framtid i form av två U23-lag.

Tävlingarna bjöd på både spännande och jämna drag som några för vinnarna tämligen snabba affärer. Bland favoriterna utkristalliserade sig snart Hemmalaget Hovmantorp/Unnaryd och besökarna från väster, Löftadalen.

Växjö gör vad de kan för att dra hem den här omgången

Och appropå lag så finns det ett intressant fenomen i dragkamp som jag inte stött på i andra sammanhang tidgiare och det är att man hjälper varandra. Det finns dragarpoler och man hoppar in för att fylla lag och på så sätt få fler deltagande. Men det kan bli aningen förvirrande för en utomstående när ett lag från Malmö endast har en dragare därifrån. 

Pallen i Sjöslaget 2026

Dagen förflöt utan mankemang och utifrån min horisont kändes tävlingarna mycket välarrangerade. Det enda smolket i glädjebägaren var möjligen att det inte gick riktigt lika bra för  mina klubbkompisar från VAIS som man kunnat hoppas på. 

Vädret var bra så väderansvarig hade skött sig med den äran, sällskapet mycket sympatiskt och stämningen god. Att jag därtill hade tillgång till kaffe och lärde mig något nytt gjorde min dag riktigt lyckad. Så tack för det alla inblandande, ingen nämnd, ingen glömd!

Med den erfarenheten i bagaget är det inte omöjligt att jag återkommer som funktionär även i framtiden. Lycka till i framtiden alla dragare!

/ John - inhopparen

New Knife - Vosteed Raccoon

Then it was time to introduce one of those brands I referred to in my last post. A manufacturer that I have been eyeing for a long time and have been interested in, but for some reason do not have a knife from. Then it was just a question of which model would serve as an introduction.

But then something spoke to me. How many knives do you know that have doodles as a design element on their handle? The first one I came across is this one, and it comes from Vosteed.

One of their most successful models is this knife called Raccoon. For that reason, it can be added that it comes in extremely many variants, but this pattern is one of the latest additions.

This is a special edition called "Doodle Monster," where playfulness is the focus of the design.

The designer behind the model is Yue Wong, and here he has created what I think is a really classic model. There is nothing revolutionary about it, but it does offer something unusual, and above all, everything is very well made. This applies to both design and execution, as can be seen quickly.

Incidentally, this also applies to the packaging. It is not normally something I pay enormous attention to, but in this case it is consistently executed and thus follows the theme, which makes the whole thing a little more fun.

 

The pattern from the knife handle is reflected on the box

The Raccoon in Doodle Monster design, of course, offers the same dimensions as its cousins. This means a knife that measures 193 mm in total, with a G10 handle and an aluminum backspacer. It is also anodized in the same bright green color that is found on the thumb studs and which is also a part of the pattern on the handle.

The brand name is also cleverly hidden in the doodling. An unusually intelligent way to do it.

The length of the knife when folded is 111 mm, and the thickness is 12 mm, which gives a weight of around 113 g.

Vosteed Raccoon

The blade is a drop point with a length of about 83 mm and a thickness of 3 mm. The material is 14C28N, and it is basically completely flat ground. The finish is stone-washed, and the factory edge is really good; I can immediately tell.

My first impression is that it is a brilliant knife. It is comfortable to hold, and not least, it is exceptionally soft to handle. The blade runs on ball bearings, but the lock also contributes to the smooth feeling. It is a bit special as it is a "top liner lock," which is, however, released with the help of a button. A very effective and user-friendly lock.

After testing a few quick cuts in a few different materials and carrying it for a few hours, I can already say that I like this knife. But that's getting a little ahead of myself. A review will follow as soon as I've had time to carry and use it for real.

But in any case, it's a breath of fresh air among everything that is supposed to be black, "tactical," and look murderous. The Vosteed Raccon in doodle version looks the most playful, and I appreciate that.

Vosteed Knives

/ J - affirms his playful side

#knivesandbikes #knivigtvarre