Knivrecension CH Knives Toucans Edge

-  en nykomling fast ändå inte

Nya kinesiska knivmärken går det tretton på dussinet av nuförtiden. I alla fall kan det kännas så ibland. Men det kan också konstateras att för den knivintresserade lever vi i en intressant och spännande tid. Många av dem är nämligen riktigt bra och det ger oss mer att välja på helt enkelt. Det som återstår att se däremot är vilka som etablerar sig, blir klassiska och finns kvar om tio eller tjugo år och vilka som försvinner. Ja och om CH Knives tillhör ett av dem.  

CH Knives Toucans Edge G10

Dagens presentation är nämligen en kniv från dem döpt till Toucans Edge. Det enligt CHs hemsida även om bladet endast säger "Toucans" vilket känns något förvirrande. Det eftersom det är engelskt plural av tukan som är en färgglad fågel med jättenäbb. Så frågan är om det är ett plural- eller ett genitiv-s som egentligen är aktuellt på bladet. Det är endast en kniv det handlar om och således borde det vara Toucan eller kanske bestämd form the Toucan. Men om bokstaven s står för ägande så betyder det att fågeln endera är beväpnad eller att den har egg. Något förvirrande är det i vilket fall. 

Apropå märkning så har varumärket CH faktiskt funnits ett tag men endast varit tillgängligt via diverse kinesiska säljplattformar. På senare tid har de dock expanderat och finns nu både i USA och Europa hos ett flertal återförsäljare. I sverige säljs de av Wanderoo.

Bakom CH återfinns en av flera knivtillverkande bröder. Ett mer känt märke finns också i familjen, Rike Knives. CH är för de första bokstäverna i grundarens namn för övrigt. Han heter Chen Ping. 

En rejäl wharncliffe från kinesiska CH Knives

Twitterversion: CH Toucans, välgjord kniv som förtjänar epitetet "budget".

Blad

Formen på det här bladet är rätt snygg i mitt tycke. En wharncliffe med dragning åt sheepsfoot-hållet givet proportionerna och ryggens utformning. Bladet är stadigt och rejält. Nio centimeter långt och närmare fyra centimeter högt (37 mm). Godstjockleken är rätt maffig den också med närmare fyra millimeter. Det gör bladet tämligen massivt vilket i sin tur behöver balanseras på något vis och slår man ihop de egenskaperna får man förklaringen till varför den här kniven är en tungviktare. Men det är att gå händelserna i förväg.

Finishen på bladet är en satin hävdas det på hemsidan. I verkligheten är ytbehandlingen faktiskt mer avancerad än så med en längsgående satin på de flata delarna av bladet vilket kontrasterar  mot resten som faktiskt är stentumlat. Ytan är bra på så vis att den är klart motståndskraftig mot repor. Men åtminstone på det här exemplaret är det således två ytbehandlingar.

Ett inte bara stabilt utan även mycket välslipat wharncliffe-blad

När det kommer till material så bjuder inte CH Knives på något revolutionerande alls. Det innebär D2 kort och gott. Eller måhända en kinesisk motsvarighet, något jag låter vara osagt. Den minnesgode läsaren kan nog erinra sig vad jag tycker om det materialet. Visst, det är inget större fel på D2. Men att använda ett stål som kräver underhåll och kan rosta på en kniv som skall bäras ofta och dessutom nära kroppen även på sommaren när man kanske är varm och lite svettig är ingen god idé. Det är bara något knivindustrin fått för sig att vi konsumenter tycker.

Något som skall framhållas är att kniven kom med en riktigt bra fabriksegg. Något som inte är givet i  prisklassen. Den var mycket vass och därtill både symmetrisk och jämn i höjd. Man har även från CHs sida lyckats med att få till ett sharpening choil som sträcker sig utanför plunge line vilket underlättar framtida slipande av det här bladet. Enkla detaljer förvisso men som ofta missas på väsentligt dyrare och mer kända knivmodeller.

Slipa skall väl förhoppningsvis inte behöver göras alltför ofta då D2 och i dess olika manifestationer brukar gå att hålla rätt hårt. Uppgiven hårdhet från fabriken saknas emellertid så vad de siktat på vet jag inte. Jag har under testperioden hållt mig till att strigla eggen. 

Materialet är D2 och finishen mer avancerad än vad hemsidan uppger

Tyvärr stämmer inte de 3,3 mm jag såg angivet för bladgodset på något ställe. Det hade förbättrat prestandan väsentligt. Men trots det överraskade den här kniven positivt. Den höga flatslipningen tunnar ut bladet tillräckligt mycket för att den skall vara smidig att hantera porösa material som kartong och dylikt med. Och se på tusan, Toucans klarar till med att finhacka lök. Det var mer än jag trodde att den skulle vara kapabel till. Som jag brukar påpeka, det är inte där fällknivar hör hemma men jag låter dem gå ett par ronder i köket för att dels få mer tid med dem och dels för att det ger anledning att skära i fler ämnen än bara kartong och trä.

Ännu bättre är att Toucans faktiskt fungerar till uppgifter som kanske ligger närmare till hands. Den har fått agera allt från tapetkniv till spackelskrapa vid något tillfälle eftersom sovrummet vidgörs för tillfället. Skall man skära bort bitar av gammal tapet så är inte wharncliffe-blad så dumma konstaterade flickvännen som stod för arbetet.

Handtag

Ska man göra något enkelt skall man inte krångla till det. En tautologi javisst men i det ligger sanningen att inte stöka till det för sig. På Toucans Edge hittas därför ett par platta sidor av medium- till finmönstrad svart G10 utanpå en stålram som lättats en smula invändigt. Sidorna har fått ett enklare fräst spår som dekoration.

Kniven är av modern skruvad konstruktion och fäst i tre punkter utöver pivotskruven. Det finns ett par detaljer som tyder på att någon tänkt till. En är att alla skruvar är T8 och en annan är att tuberna som skruvarna är dragna i ryggen försetts med kanter så de låser bättre. Det gör konstruktionen starkare.

En något ovanlig detalj är att kniven saknar egentlig stoppinne för bladet. Här nyttjas istället backspacern för det ändamålet. Något som borde vara minst lika stadigt som alternativet. 

Ett rymligt och tämligen välformat handtag av  G10

Just backspacern kan vi uppehålla oss vid ett tag då den tillsammans med pivotskruven utgör ett blickfång. Skruven har fått sig ett enkelt spårmönster medan ryggen skimrar i blått. Förutom att det här är snyggt för det med sig att det ger ett bekvämare grepp om kniven än vad öppna konstruktioner gör. Det passar det robusta formatet. Men främst fyller det en annan funktion. Metallen i ryggen hjälper till att balansera det massiva bladet. Balansen på kniven hittas därför mitt i fördjupningen för pekfingret strax bakom pivotskruven.

En färgklick finns i form av en back spacer i blått

Komforten är riktigt bra och inte blir det sämre när man går till attack med kniven. På träbitar, mattstumpar och intet ont anande repändar får jag skyndsamt tillägga så ingen anmälning mot mig och bloggen inkommer. Det stora handtaget rymmer utan problem hela min hand och lite till. Det innebär att handskar inte är något problem det heller. Längden på greppytan är 9,5 cm och behövs det kan även änden nyttjas varpå ytterligare någon centimeter tillkommer.

I hand är Toucans Edge riktigt sympatisk

Den rejält tilltagna bredden på hela 15 mm gör att kanterna på handtaget inte känns på samma vis som på smalare knivar. Med det följer även att anläggningsytan kring tumgreppet är större liksom kontaktyan mot lillfingret. De två punkter som mycket tryck hamnar på om man tar i med ett knivhandtag så att det börjar vilja rotera i handen. Sammantaget är Toucans Edge en ergonomisk kniv.

Öppning och lås

Ibland stöter man på de som inte kan bestämma sig. Det gäller vem som än designat den här kniven. Det är svårt att veta vem då det är en s k in-house design. Skall vi ha tumknoppar? Eller skall vi slå till på de nu så populära "front flipper"-öppnade knivarna? Nä, vi tar både och löd förmodligen svaret då det var där man hamnade. Båda fungerar dugligt även om front flipper-fenan måste röras i en rätt vid båge på grund av det breda bladet. Kniven fungerar bäst att öppna med de dubbelsidiga tumknopparna i mitt tycke. De har också den sympatiska egenskapen att de är ur vägen då man skär med kniven. 

Varför välja? Toucans Edge kan öppnas både med tumknoppar och en front flipper

Bladet löper glatt på kullager som nästan alla knivar nuförtiden. Här kunde jag varit utan den finessen men visst det ger en smidig gång det går inte att förneka. Efter det att jag justerat den bör tilläggas eftersom lagren från fabrik var så hårt spända att de klickade och kändes grusiga. Att justera dem var inte heller helt lätt då pivotskruven satt hårt och är av frispinnande sort som dessutom kräver två T8 mejslar för att hantera. Inte den smidigaste lösningen. Här märks det att kniven inte är den mest avancerade. Att dylika missar görs är inte ovanligt när det kommer till billigare knivar.  Men en detalj som det inte snålats på är att den här kniven faktiskt har multi row bearings, alltså flerradiga kullager. Det är inte ofta det hittas på budgetknivar. De är dock i stål och inte i keramik. 

Sen blir bieffekten av sådant här tungt blad parat med kullager att kniven tämligen enkelt kan gravitationsöppnas med en  lätt knyck på handleden. Så egentligen finns tre öppningsmetoder.

En enkel men stabil liner lock

Låset är lite mindre ambivalent än öppningen och det är jag glad över. En stabil liner lock i stål överraskar vare sig negativt eller positivt. Låset fungerar och känns som det skall. Det vill säga pålitligt utan noterbart glapp eller spel i bladet när kniven är utfälld.

Den är inte överjäkligt att släppa heller. Gott om utrymme i ramen och en svag försänkning av motstående sida underlättar åtkomst av låsarmen. Däremot märks det återigen på små detaljer att det här är en kniv i budgetsegmentet. Ramen och även låsarmen är förvisso rundade och slipade men någon avfasning eller några räfflor för bättre fäste finns inte. På så vis spars lite bearbetningstid här och var. 

Att bära

En bjässe är vad det här är i fickan. Ofta sägs om fällknivar att de "inte känns förrän de behövs". Den här pjäsen representerar motsatsen. Det finns inget sätt att undgå att märka den här kniven där den sitter. Den är 1,5 centimeter grov, handtaget hela 12 centimeter långt och kniven mäter inte mindre än 4 cm på höjden! Lägg till 168 gram och du har en riktigt stor kniv. Inget anonymt över de måtten alls. 

Clipet fungerar men får inga extra poäng för utseendet

Clipet gör situationen en aning bättre. Det är om än lite trist utseendemässigt faktiskt bra. Det fjädrar som det skall, det har en ramp som gör att det passerar kanterna på fickor med viss ackuratess och det känns inte när man använder det. Mycket av det kan tillskrivas att det sitter en bit in på handtaget. Det gör att den bakre kanten inte skär in i handloven som en del för övrigt goda "deep ride"-clip kan göra. 

Clipet är stort blankt och väldigt synligt

Clipet visar lite för mycket kniv för min smak och det är blankt och utan estetiska fördelar men det kan jag leva med så länge funktionen är god. Några som inte kan leva med det är emellertid vänsterhänta människor. Clipet kan inte flyttas alls. Det används på höger sida med bladspets uppåt eller inte alls. 

Sammanfattningsvis

Vad blir då omdömet av mitt första möte med en kniv tagen ur CH Knives instegsnivå? Den som hittar sina likar i den nästan oändliga oceanen av knivar från Kina utrustade med D2-blad, linerlås och G10-handtag. De är för övrigt nästan lika vanliga som sina dyrare kusiner TFFs (Titanium Frame lock Flippers). Ja, några intryck blir i alla fall tydliga.

Ett är att Wharncliffe-blad fortfarande är på modet. Det märks inte minst hos märken som är lite ängsliga. Det vill säga inte har en helt klar egen profil utan hakar på andra. Det får väl sägas gälla CH Knives också. Således har de några varianter på programmet och det här känns som en av de mer renodlade knivarna på temat. Så där har du argument nummer ett, det är en kniv för dig som gillar stora knivar med Wharncliffe-blad. 

Toucans är en rejäl kniv

Ett estetiskt skäl således. Håll kvar vid den tanken för det lilla som lagts på utseendet är väl gjort. Balanserade proportioner överlag, ett par mönster på pivotskruven och G10-sidorna och framförallt en färgklick i den blåskimrande back spacern ger något för ögat. Detsamma gäller de två kontrasterande finisharna på bladet.

Gillar du utseendet och går vidare därifrån får du en kniv som faktiskt är riktigt bekväm att hålla i och arbeta med. Ett generöst handtag som inte förstör något genom att krångla till det  försett med G10 sidor av lite enklare sort. Men de fungerar.

Bladet skär dessutom bättre än vad det första intrycket ger vid handen. Den spets som finns är vass och stark, en hög slipfas gör att Toucans är mer praktisk än vad åtminstone jag initialt trodde. Så inte heller på det området finns några kraftiga invändningar. 

Toucans (Edge), en kniv för den som gillar bastanta Wharncliffe-blad men vars kassa är begränsad

Sedan går det inte att komma undan elefanten i rummet. Och då menar jag bokstavligen. Det här är en heffaklump! Kniven är stor i fickan, den är lång, bred, hög och tung. I hand är den något mer förlåtande mycket tack vare rätt neutral balans. Något som är minst lika betydelsfullt som vikt brukar jag hävda. Men måtten är inget som kan nonchaleras. Det här är inte en liten diskret fickkniv. Så är det som eftersöks bör Toucans Edge undvikas.

Men önskas en rejäl kniv som du inte är det minsta rädd för att gå loss på det där du sparar dina lite finare fällknivar från så kan det här vara en god kandidat. Inte minst som vi inte ens har talat om en av knivens främsta förtjänster. Det är priset, du får in skrivande stund betala 349 kronor från Wanderoo för den här kniven. Det går inte att komma ifrån att det är jäkligt prisvärt i mina ögon.  

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 168 g

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 3,92 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: liner lock

Producerad av: CH Knives, tillverkad i Kina

/ J - botaniserar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre