- överlevnadskniv i traditionell förpackning
Överlevnadsknivar designade av tv-personligheter brukar ofta vara sorgebarn. Flera försök har gjorts eftersom det är ett luckruativt område och det är lätt att kränga även knivar med mördande reklam. Få av dem har varit bra och det gäller dessvärre även det första försöket som gjordes i Les Strouds namn. Det var ett misslyckande signerat Camillus. Som vanligt i klassen var kniven överarbetad och försedd med en rad onödiga gimmickar och funktionen blev därefter. Därför var det med stor spänning jag mottog och testade den här kniven där Les istället ingått samarbete med den synnerligen etablerade norska knivtillverkaren Helle. Resultatet blev Helle Temagami!
Helle Temagami
Den här kniven är något helt annat än många andra "tv-knivar" och ja, det är förstås Bear Grylls produkter jag har i åtanke. Temagami är en "bushcraft"-kniv där moderna influenser möter skandinavisk knivtradition. Resultatet är lyckat och innebär ett rejält trähandtag, enkel bladform och sedvanlig skandinavisk egg. Linjerna känns bekanta och det finns en anledning till det. Knivtypen som omhuldats här i norr fungerar och fungerar mycket bra i de här sammanhangen. Särskilt när det kommer till att hantera trä i olika former.
En tämligen traditionell skandinavisk kniv med några finesser
Twitterversion: Det går att göra bra knivar även när de är designade av TV-kändisar
Blad
Det är ingen tvekan om vilken typ av kniv det rör sig om när bladet betraktas. Rena skandinaviska linjer utmärker såväl helheten som bladet. En enkel droppoint försedd med en "scandigrind" av vanligt snitt. Det vill säga en låg "sabelslipning" med en slipfas och i det här fallet en "mikroegg" utöver det. Bladet saknar allt vad extra detaljer heter och det är något jag uppskattar på den här sortens kniv. Märkningen är Helles vanliga med varumärke och modellnamn på en sida och Strouds namnteckning på den andra. Finishen är en blank satin.
Helles trippellamninerade stål utgör stommen i Temagami
Bladet är är vad Helle kallar "trippellaminerat" det vill säga att det är tillverkat med en San Mai-teknik med en kärna av hårdare eggstål omgiven av mjukare och segare material. Det är en metod för att uppnå hårdare vilket vanligtvis även medför sprödare stål i eggar och samtidigt erhålla blad som är tåliga. Särskilt om de utsetts för krafter i sidled. I det här fallet är utsidan av rostfritt 18/8-stål och eggen av "high alloy steel"* vilket är en formulering som inte gör någon mycket klokare. Men kompositionen ger vid handen att det ligger nära 13c26/AEB-L eller ett 12c27-stål fast med mindre kol.
Det är också lite av den känslan man får när man brukar kniven. Eggen ser ut och känns snarlik en bättre Morakniv helt enkelt. Eller kanske inte riktigt, jag upplever att stålet är hårdare och håller skärpan något längre. Det är mer en känsla än ett vetenskapligt utlåtande. I vilket fall tar kniven en mycket bra egg. En sak att påpeka är att det mjuka höljet gör att det uppstår repor om kniven används hårt som vid exempelvis spräckande av knotigt trä.
Det är också lite av den känslan man får när man brukar kniven. Eggen ser ut och känns snarlik en bättre Morakniv helt enkelt. Eller kanske inte riktigt, jag upplever att stålet är hårdare och håller skärpan något längre. Det är mer en känsla än ett vetenskapligt utlåtande. I vilket fall tar kniven en mycket bra egg. En sak att påpeka är att det mjuka höljet gör att det uppstår repor om kniven används hårt som vid exempelvis spräckande av knotigt trä.
Enkelt och funktionellt blad av klassiskt snitt
För övrigt var fabrikseggen på det här exemplaret mycket bra och kniven väl slipad. Det kan förstås variera något eftersom knivar från Helle delvis är handgjorda och därmed inkluderar den så omtalade mänskliga faktorn.
En detalj som är värd att framhålla är att hela bladet är lätt vinklat nedåt i relation till handtaget. Det ger extra kraft när man tar i och gör att kniven verkligen känns som en förlängning av armen. Upplevelsen kan närmast beskrivas som att arbeta med ett blad som har en s-formad egg. Det är en av de små egenskaperna som höjer den här kniven över mängden.
Kniven uppträder annars som väntat av en kniv med den här bladformen, variant av slipning och ett tre millimeter tjockt blad. Det vill säga utmärkt, särskilt när det kommer till trä och rep. I det avseendet är den mycket lik andra knivar av den här typen inklusive Moraknivar. Det som skiljer den här från just sådana är komforten när man arbetar med kniven. Handtaget är alldeles bestämt ett snäpp upp på kvalitetsstegen.
Jodå, Temagami kan användas som vedspräck också...
...fast när man kör fast används med fördel träkilar!
Att Helle Temagami är en kvalitetskniv märks särskilt väl när man arbetat ett längre tag. På många sätt och vis känns den "självklar". Den gör det den skall och den gör det väl. Inga märkliga skavsår eller ömma punkter dyker upp. Snarare känns kniven mer bekväm desto mer den används.
Handtag
Det första man lägger märke till när man ser Temagami är det vackra handtaget. Björk är ett bra handtagsmaterial och ett material som återfinns i många skandinaviska knivar och likaledes i en stor del av Helles produktion varför valet känns givet.
Träsidorna är nitade med två stabila mässingsnitar plus en genomgående tub akteröver som agerar fånglinehål. Den detalj som avviker mest från den vanliga mallen vad gäller konstruktionen är att kniven har en genomgående trekvartstånge. Det är således ett handtag med mer gods i än en klassisk "råttsvanstånge" men mindre än en fulltångekniv. Träet omsluter den nedre delen av metallen.
Orsaken till det valet är enkel, naket stål och händer är ingen behaglig kombination i kyla. Det finns en anledning till att klassiska skandinaviska knivar, leukus, puukos med flera varianter, ser ut som de gör. Ibland antyds att den här typen av handtag skulle vara billigare att tillverka eftersom det ger mindre materialåtgång. Jag är rätt säker på att det är tvärtom då en sådan här lösning kräver betydligt bättre passning mellan materialen än vad en heltångekonstruktion gör.
Träsidorna är nitade med två stabila mässingsnitar plus en genomgående tub akteröver som agerar fånglinehål. Den detalj som avviker mest från den vanliga mallen vad gäller konstruktionen är att kniven har en genomgående trekvartstånge. Det är således ett handtag med mer gods i än en klassisk "råttsvanstånge" men mindre än en fulltångekniv. Träet omsluter den nedre delen av metallen.
Orsaken till det valet är enkel, naket stål och händer är ingen behaglig kombination i kyla. Det finns en anledning till att klassiska skandinaviska knivar, leukus, puukos med flera varianter, ser ut som de gör. Ibland antyds att den här typen av handtag skulle vara billigare att tillverka eftersom det ger mindre materialåtgång. Jag är rätt säker på att det är tvärtom då en sådan här lösning kräver betydligt bättre passning mellan materialen än vad en heltångekonstruktion gör.
Temagami har något så ovanligt som en 3/4-tånge
Formen på handtaget känns bekant och den har en typisk "näbb" för att hindra kniven att glida bakåt samt ett mindre fingerskydd. Det är tämligen tunnformat sett ovanifrån och inte lika timglasformat som en del andra knivar. Resultatet är en kniv som fyller handen väl och gör den lätt arbeta med under längre tid. Men det gör även att det är ett rätt stort handtag som jag inte tror passar de med riktigt små händer. Bortsett från det är handtaget väldigt neutralt och bör därmed passa de flesta.
Balansen på kniven är synnerligen neutral och återfinns strax bakom fingerskyddet. Balans har alltid ett stort inflytande över hur en kniv upplevs men är en extra viktig faktor på den här typen av kniv. För litet blad och därmed baktung kniv gör det onödigt tungt att skära i exempelvis tjockare grenar eller liknande. Är bladet däremot för långt och tjockt leder det till att täljande och förmågan till detaljarbetande blir lidande.
I det avseendet tycker jag att Helle lyckats utmärkt. I "bush craft"-hänseende är Temagami en mycket bra kniv. Sen kan den som är van vid mer "taktiska" överlevnadsknivar sakna ett rejält fingerskydd, mer format handtag och strävare grepp. Jag tycker att den är bra som den är. Stark, pålitlig och inga jäkla parerskydd som är i vägen för arbete med kniven. Det går därför utmärkt att smyga fram nära bladet eller greppa kniven i nypan.
Inte heller tycker jag att greppet är för halt. Men det får gälla för mig då mina kulturella preferenser gör att jag inte ser en potentiell "överlevnadskniv" som ett vapen utan främst som ett redskap för att tillverka saker, göra upp eld och rensa fisk och hantera vilt med. Jag är inte säker på att mina amerikanska kollegor ser likadant på saken.
Vad gäller grepp så finns även ett fånglinehål så vill man går det alltid lägga en slinga tamp runt handleden för att bättra på greppet eller för att man råkar befinns sig i en kanot. Är man på eller i vatten är det ingen god idé att förlägga sin kniv, särskilt inte i vattnet.
Balansen på kniven är synnerligen neutral och återfinns strax bakom fingerskyddet. Balans har alltid ett stort inflytande över hur en kniv upplevs men är en extra viktig faktor på den här typen av kniv. För litet blad och därmed baktung kniv gör det onödigt tungt att skära i exempelvis tjockare grenar eller liknande. Är bladet däremot för långt och tjockt leder det till att täljande och förmågan till detaljarbetande blir lidande.
Greppet är fylligt med tunnform
I det avseendet tycker jag att Helle lyckats utmärkt. I "bush craft"-hänseende är Temagami en mycket bra kniv. Sen kan den som är van vid mer "taktiska" överlevnadsknivar sakna ett rejält fingerskydd, mer format handtag och strävare grepp. Jag tycker att den är bra som den är. Stark, pålitlig och inga jäkla parerskydd som är i vägen för arbete med kniven. Det går därför utmärkt att smyga fram nära bladet eller greppa kniven i nypan.
Inte heller tycker jag att greppet är för halt. Men det får gälla för mig då mina kulturella preferenser gör att jag inte ser en potentiell "överlevnadskniv" som ett vapen utan främst som ett redskap för att tillverka saker, göra upp eld och rensa fisk och hantera vilt med. Jag är inte säker på att mina amerikanska kollegor ser likadant på saken.
Vad gäller grepp så finns även ett fånglinehål så vill man går det alltid lägga en slinga tamp runt handleden för att bättra på greppet eller för att man råkar befinns sig i en kanot. Är man på eller i vatten är det ingen god idé att förlägga sin kniv, särskilt inte i vattnet.
Fodral
Egentligen finns det inte mycket att säga om fodralet då det är så enkelt som ett sådant kan bli. En läderholk med invändig förstärkning av plast. Det är gjort i kraftigt läder som är välsytt med dubbla sömmar.
Ett enkelt men välgjort fodral
Hällan tar bälten med upp till fem centimeters bredd. Den är i sin tur fäst med fodralets enda nit. Konstruktionen tillåter kniven att röra sig och i allmänhet anser jag att det är den bästa varianten. Det tillåter att kniven viker undan när man sätter sig ned till exempel.
Den lösa öglan tillåter kniven att röra sig
Fodralet håller kniven på plats och det är lätt att dra kniven samt stoppa tillbaka den. Möjligen föredrar jag att kniven sitter något hårdare i fodralet för att den inte skall kunna tappas. Det är nu inget som hänt utan mer än känsla än faktisk egenskap. Sen är det rätt lätt ordnat fodralet helt enkelt blöts så att det krymper något.
Slutsats
Helle Temagami känns som en kniv som jag kan tänka mig att Les Stroud skulle använda även när tv-kamerorna lyser med sin frånvaro. Det är en känsla jag uppskattar. Det får mig att känna mig mindre lurad än vad jag skulle gjort med andra liknande produkter. Det vare sig Stroud faktiskt använder den eller ej.
En ny ständig följeslagare på vandringar och vid campingliv
Den här kniven är något så sympatiskt som en "enkel" kniv. Den har inga extra finesser, den är inget multi-verktyg med massor av användningsområden. Istället får du om du köper Temagami en tämligen traditionell skandinavisk kniv med tillhörande utseende. Men den är genomtänkt och tillverkad med omsorg. En synnerligen välbyggd kniv faktiskt. Det gäller hur fodralet är sytt och passar kniven och det gäller hur handtaget är format och inte minst är bladet riktigt bra.
Ett av få val som är gjort för utseendes skull är användandet av björk och mässing i handtaget. Just de här områdena - materialen, handtagets form och det laminerade bladet är vad som höjer den över exempelvis de mer avancerade Moraknivsmodellerna. Istället hamnar den i samma klass som knivar från Casström som deras Lars Fält-kniv eller kanske No 10 eller varför inte en Ahti Leuku 90. Det gäller även prisklass för övrigt.
Ett av få val som är gjort för utseendes skull är användandet av björk och mässing i handtaget. Just de här områdena - materialen, handtagets form och det laminerade bladet är vad som höjer den över exempelvis de mer avancerade Moraknivsmodellerna. Istället hamnar den i samma klass som knivar från Casström som deras Lars Fält-kniv eller kanske No 10 eller varför inte en Ahti Leuku 90. Det gäller även prisklass för övrigt.
Helle Temagami i sitt rätta element, vid en sjö
Sen finns inbyggt ett par detaljer som gör den här kniven till ett riktigt bra val i klassen. Dels är det formgivningen med den lätt nedåtvinklade bladet som ger mer kraft. Det känns nästan som att arbeta med en kniv med s-formad- (recurve) egg. Sen är balansen riktigt bra, något som förstärks ytterligare av genomgående utmärkt ergonomi. Det sistnämnda är den är knivens största styrka enligt mitt förmenande.
Valet att låta träet skydda mot metallen tror jag fungerar. Jag skriver tror då jag testat kniven under en strålande sol i vårvarmt sydsverige. Möjligen kan tänkta mig att träet kan bli lite känsligt för smällar just där eftersom det rimligen inte kan vara så tjockt. Det återstår att se.
Så här långt är jag mycket nöjd med den här kniven och det kan vara så "illa" att den konkurrerat ut min Mora Companion som ständig ryggsäckskniv på mina strövtåg längs småländska sjöar. Du köper Helle Temagami om du söker en "bushcraft"/överlevnadskniv som bygger på en kombination av gedigen norsk knivkunskap och Les Strouds idéer. Det ger genomgående solida egenskaper ute i skog och mark och på köpet får du attraktiv kniv.
Valet att låta träet skydda mot metallen tror jag fungerar. Jag skriver tror då jag testat kniven under en strålande sol i vårvarmt sydsverige. Möjligen kan tänkta mig att träet kan bli lite känsligt för smällar just där eftersom det rimligen inte kan vara så tjockt. Det återstår att se.
Så här långt är jag mycket nöjd med den här kniven och det kan vara så "illa" att den konkurrerat ut min Mora Companion som ständig ryggsäckskniv på mina strövtåg längs småländska sjöar. Du köper Helle Temagami om du söker en "bushcraft"/överlevnadskniv som bygger på en kombination av gedigen norsk knivkunskap och Les Strouds idéer. Det ger genomgående solida egenskaper ute i skog och mark och på köpet får du attraktiv kniv.
Specifikation:
Totallängd: 228 mm
Bladlängd: 110 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: rostfritt trippellaminerat
Vikt: 155 g (kniv),
Handtag: Oljad björk på heltånge
Fodral: Läder
Producerad av Helle, tillverkad i Norge
/ J - skogsmulle
Enligt Helle själva är kompositionen: C: 0.67%, Si: 0.70, S: 0.002, P:0.019, MN:0.44, Ni: 0.28, Cr: 14.25, Mo:0.52 för den som är tekniskt lagd.
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar