Knivrecension QSP Copperhead

-  Copperhead, den vassa vägen till framgång

Den fjärde kniven. Det låter som titeln på en film eller kanske en bok i thrillergenren. Men i det här fallet är det ordningen på mina möten med "QSP" som märke. Det här mötet har fått undertiteln "Copperhead". Varför vete tusan, det finns redan ett klassiskt mönster som kallas så men det beror på att bolstret på de knivarna påminner om sagda orm i profil. Här är det mer oklart varför kniven fått det namn den har. Det får vara hur det vill med den saken. Nu skall vi se om det finns något sting i tänderna på den här besten!

QSP QS109-A "Copperhead"

Jag fastnade för Copperhead redan när jag såg den på bild. Det som lockade var det lätt krökta och välvda handtaget som antydde god ergonomi samt bladformen som andades funktionalitet. Lägg därtill att den öppnas med tumknoppar vilket föredras framför flippers här på redaktionen. Sen tycker jag inte att den ser oäven ut heller. Kniven hade således några saker som talade för den. Vägs dessutom material och pris in i bilden så blir den klart intressant. I mitt tycke skall knivar endera vara praktiska eller så "roliga" att de har andra mer diffusa fördelar.  

En profil som stack ut i en mer strömlinjeformad katalog

Twitterversion: Copperhead, en orm med gift i bettet

Blad

Nu är vi där igen. Det enkla blir ofta det sköna och även i någon mån det "rätta". Det gäller exempelvis bladet på den här kniven. En droppoint vars rygg kröker sig så svagt nedåt att bladet närmar sig vad som brukar refereras till som ett "rakt" knivblad. Slipningen är flat till cirka tre fjärdedelar av bladets höjd. Kniven har inte någon falskegg eller liknande men ryggen har mot handtaget till fasats av något och rundats. Den enda eftergiften till utseende är att det finns en tvåtonskontrast mellan satinfinishen på bladet i vilken man kan se sliplinjerna och de stentumlade flata ytorna. På presentationssidan återfinns QSP loggan med sin eldslåga och på motstående sida vilket bladstål som är aktuellt. 

En bladform som bjuder på stark spets, buk och en rak egg att arbeta med

Som stål hittas en av mina budgetfavoriter, ett stål från våra breddgrader i form av Sandvik 14C28N. De flesta kanske vet att det är en utveckling av det 12C27-stål som återfinns/fanns i de flesta Moraknivar och nästan alla traditionella franska knivar nuförtiden. Stålet utvecklades faktiskt ihop med Kershaw. De generella fördelar det har är att det är lättslipat, rosttrögt och faktiskt håller en egg på ett adekvat vis. Visst, det finns bättre men stålsnobberiet vad beträffar moderna fällknivar har enligt mig gått för långt. I vilket fall föredrar jag det här före det annars i kinesiska knivar vanligt förekommande 8Cr13MoV-stålet då det faktiskt för att vara "rostfritt" rostar ovanligt lätt. 

QSP har inte snålat med stålet. Det är ett rejält blad på den här kniven. Längden är strax över nio centimeter, det är 28 mm som mest på höjden och godstjockleken  är 3 millimeter. Bladet har mycket liten ricasso vilket gör att eggen sträcker sig nästan hela vägen till handtaget. Det ger lång egg i relation till bladet och god kontroll nära handtaget när man tar i.

Stålet är svenskt som synes och de har fått till en "sharpening choil" 
också för att underlätta framtida slipning

Det sistnämnda är särskilt viktigt när man behöver lägga kraft bakom snitten. Som när det späntas ved. Härförleden var jag ute och grillade med bonussonen och en rejäl brasa skulle förberedas bådee för mysfaktorn och för att få glöd. Eftersom det var knivtestardags fick Copperhead agera stand in för en Mora Companion. Den gjorde det med den äran. Det känns att det är en stabil kniv och eggvinkeln biter bra i träet. Kniven ger en stadig känsla och det breda handtaget gör att man kan ta i. Relativt mycket får jag säga. Det är ändå en fällkniv och när ett riktigt sega bitar skulle processas åkte min Karesuandokniven Oraka fram. Den har faktiskt kortare blad än Copperhead trots at det är en fastbladare och ett handtag som är ungefär lika stort även om det finns en avgörande skillnad.

Handtaget på den kniven är betydligt mer rundat över ryggen. En egenskap som är rejält viktig när man lägger kraft bakom skären. Nästan alla handtag på vanliga fällknivar är för det ändamålet för kantiga. Trycket mot tumvecket blir då för stort. Det gäller även Copperhead.

I allt annat känns den här ormen som hemma. Det är ingen kökskniv, det kan vi klara av en gång för alla men i rollen som allmän större edc- och allkniv är den utmärkt. Det sedvanliga kartongdödandet sköter den med bravur och likaså tygtrasor och mjukare material. Det lätta handhavandet gör även att de små kvicka pilljobben går fort. Kniven tas fram, bladet trollas ut, skär av en irriterande etikett i nacken på den nya t-shirten och försvinner igen.
.
Något grövre sysslor som att ta hand om vår spruckna trädgårdsslang, beskära lite döda buskar samt avreagera sig på en död mattstump sköttes med den äran. Spetsen är för övrigt stark nog att hålla för en del bändade vilket kan vara nog så intressant om något skall pillas loss, särskilt ut trä. I det här fallet en avbruten spets från en äldre kastkniv begravd i en huggkubbe.  

Handtag

Copperhead är byggd kring en stabil stålram som sedan bantats genom att se ut som ett fackverk på insidan. Den är lättad enligt samma mönster som tidigare recenserade Phoenix så det verkar vara något som QSP satsar på. Det är nog tur det eftersom kniven inte är någon flugviktare ändå. Extra betydelsefullt är det eftersom det även ger kniven en helt neutral balans i det här fallet. Att ha en så här pass stor kniv med bakvikt hade känts klumpigt. Nu upplevs kniven relativt smidig, särskilt med tanke på måtten. 

Det var den här handtagsformen som lockade mig från början. En krökt rygg, gott om utrymme och välvda sidor av 
G10 borgar för god ergonomi

Utanpå stålramen hittas ovanligt bearbetade sidor av G10. Ytan har fått två olika strukturer vilket gör att kniven ser ut att vara försedd med bolster. Det görs genom att bak och framända på skollorna fått kraftiga räfflor vilka även bidrar till något bättre fäste för övrigt. Mellan dessa partier är materialet slätare men istället har det rundats genom att topp- och botten fasats kraftigt. Det är den detaljen tillsammans med den lätt krökta ryggprofilen som ger den utmärkta ergonomin. 

Tacknämligt har den stabila stålramen lättats som synes

I hand är nämligen Copperhead en ren fröjd. Det tilltagna handtaget fyller handen väl och enkelheten gör att inget särskilt grepp favoriseras eller misskrediteras. För att öka fästet finns "jimpings" lite här och var. En smula på ramen där lillfingret vilar, på ovansidan av bladryggen, några på låsarmen och sen har även backspacern fått sig ett kugghjulsmönster. På Copperhead har räfflorna hållits på en civiliserad nivå så de inte attackerar handen utan endast bidrar till bättre fäste. 

Längden på handtaget gör att hela handen får plats och åtminstone mina fingrar är långa nog för att fingertopparna skall vila i fördjupningen mot ryggen till när de sträcker sig runt kniven. Formen på handtaget bildar dessutom ett mindre fingerskydd mot bladet till och en "näbb" som förhindrar att man glider bakåt. 

Egentligen finns inga riktiga "hotspots" eller ställen där kniven ger skav. Eller nästan skall jag väl säga. Clipet, en detalj som annars generellt kan vålla problem, håller sig på sin kant eller snarare gömmer det sig i handflatan utan att ställa till det. Men kniven är en linerlock och ibland medför den typen av lås att skollan utanför låsarmen blir vass eftersom den måste hållas tunn. Så är det på den här kniven också. Den ytan skall jag mjuka upp med lite sandpapper. Tunn kommer den dock förbli. Sen känns den bakre "näbben" på handtaget mot handen om kniven fattas i "omvänt grepp", ni vet för att tälja mot kroppen. Annars ett mycket ergonomiskt handtag. 

Öppning och lås

Copperhead öppnas med tumknoppar och inget annat kan tilläggas. Motståndet på väg ut gör nämligen att du inte kan greppa om bladet och tvåhandsöppna den här kniven. Det gör också att kniven närmast upplevs som en "flipper" i det att bladet flyger ut när detent-kulan väl släpper sitt grepp. Det är nästan svårt att smyga fram det här bladet. Särskilt som kniven faktiskt är försedd med kullager. Egentligen hade jag hellre sett glidlager i brons på en så här kraftig kniv. Men lagren fungerar väl och är gjorda i något keramiskt material för övrigt. 

Tack vare de formade sidorna och bra form är tumknopparna lätt åtkomliga. De befinner sig dock lite för långt ut på 
bladet när kniven är utfälld

Tumknopparna är utmärkta sett till funktion. De är lagom långa för att vara enkla att nå utan att de sticker utanför handtaget. Formen får godkänt, de ser ut som ett mellanting mellan klassisk pyramidform och tunnformade varianter. 

De kunde emellertid ha placerats närmare handtaget i mitt tycke. De sitter inte så långt ut att de är ett reellt problem genom att vara i vägen när man skär men aningen längre ut än vad som är nödvändigt. Men det är kritik på detaljnivå. Det blir gärna så när helheten i övrigt är god.  

Här syns förutom hur väl låsarmen ligger and även hur
 tunn knivsidan blir vid låset samt hur väl fasade alla stålkanter är på den här kniven

Låsfunktionen sköts av en linerlock. Stadig och rejäl matchar den kniven. Faktum är att känslan i sidled hos den här kniven är mer stabil än den tidigare presenterade Phoenix. Copperhead är helt stum i sidled och något glapp i bladet finns inte. Inte ens om kniven provoceras från fel håll eller från sidan som när bladet lossas från trä bråkar låset. Det sistnämnda är en viktig egenskap hos en större fällkniv enligt mig. Särskilt här i Skandinavien tycks vi vara förtjusta i att skära i just trä och virke. Kanske för att de flesta av oss trots allt inte bor i riktiga storstäder. Närheten till natur är därför påfallande för många och det påverkar hur vi använder våra knivar.   

Låset är även lätt att komma åt och släppa. Det sistnämnda är extra viktigt vid "EDC"-baserade uppgifter då man kanske halar fram kniven, fäller ut bladet, skär ett eller två snabba snitt och stoppar undan den igen. I de situationerna vill man inte hålla på att fumla med ett lås som är svårtillgängligt eller bjuder på motstånd. 

Att bära

Copperhead är en knubbis och därmed inte helt optimal i fickan det måste medges. Handtaget har någon millimeter kvar till tolv centimeter på längden och tjockleken är 1,5 cm. Till det kommer en vikt på 1,5 hg. vilket är på gränsen till tungt. Inte över gränsen enligt mitt tycke då kniven som sagt är väl tilltagen på alla ledder och erbjuder ett 9 cm blad som "betalning" för vikten. En ekvation som alltid måste balanseras. Men det gör trots allt att det är rätt mycket som skall stuvas undan där i högerfickan på jeansen. 

Ett mycket stadigt clip som emellertid visar rätt mycket av handtaget och har en spets som upproriskt pekar utåt

Ryggen är som sagt lätt krökt och har inga utstickande delar, läs "flippertabs" vilket tillsammans med de tämligen släta G10-sidorna gör att den relativt lätt slinker på plats. Det finns inget strävt som äter upp materialet i byxorna. 

Och så här ser Copperhead ut i en ficka

Sen tillhör inte clipet mina absoluta favoriter. Rent funktionsmässigt får det godkänt. Kniven kan både dras och stoppas undan och någon risk för att tappa den föreligger inte. Det borgar både god spänst och lagom längd hos clipet samt knivens vikt för. 

Men för mig hade det varit bättre om clipet låtit kniven sitta aningen djupare i fickan. Läppen kunde också fått vara mer tilltagen samtidigt som spetsen på den kunde vinklats något mer parallell med handtaget. Det hade då varit både enklare att hantera grövre tyg samt att man sluppit en spets som känns vass. Som det är nu pekar den utåt vilket alltid är en nackdel.  

Sammanfattningsvis

Det kanske inte är så konstigt att Copperhead tilltalar mig eftersom det övergripande formspråket faktiskt känns igen. Titta en gång till på kniven i profil och tänk bort att det är fällkniv, avlägsna tumknopparna et voilá - du har en klassisk skandinavisk jakt- eller allkniv istället. En okomplicerad bladprofil, lätt krökt handtag och harmoniska proportioner. Detta från en modern kines! Sådana saker kan ju bara göra en glad. 

QSP Copperhead, Kines sugen på svensk kanelbulle. En asiat med nästan skandinaviska drag

Är den då bättre än till exempel den tidigare recenserade Phoenix? Kanske, det beror på får jag väl säga. För mig är den här kniven mer tilltalande. Personligen föredrar jag faktiskt 14C28N framför D2 som stål, handtaget är ännu något bättre och tumknoppar håller jag i allmänhet högre än flippers som öppningsmetod. Men det där är enbart mina preferenser så egentligen är det nog hugget som stucket. Båda modellerna är mycket bra knivar helt enkelt. 

Men den som är knivsamlare och söker något med starkt personligt uttryck, udda detaljer eller spännande tekniska lösningar får leta vidare. Det är något av de moderna fällknivarnas generella dilemma. Oavsett färgställning kan de vara lite beige, de är sällan unika nog. Det och att de är för tjocka bakom eggen talar emot dem. Rent krasst var man bättre på det förr. Se till exempel på det stora och varierade utbudet av regionala knivar från Italien och Frankrike både vad gäller utseende och funktion.

I allt övrigt är moderna fällknivar att föredra ur praktisk synvinkel. Det gäller även Copperhead som är en genompraktisk kniv sånär som på lagren både vad gäller material och utformning. 

Visst är Copperhead en duglig "EDC-kniv" men bäst gör den sig nog faktiskt i skogen

Därmed är förstås målgruppen för den här kniven i princip densamma som för den tidigare recenserade kniven från QSP. Skillnaderna består mest i ett mer traditionellt blad vilket ger den där buken du inte får annars och att kniven inte är en flipperöppnad sådan. Båda de detaljerna avspeglar sig i utseendet förstås. Tillverkningsmässigt är kvaliteten densamma och Copperhead är en riktigt stadig kniv. Den andas grovarbete och den skäms inte för sig vare sig kring brasan i skogen eller när man skär av trädgårdsslangar som jag gjorde häromdagen. En stor rejäl fällkniv som är kapabel till det mesta. Söker du en sådan kniv till ett gott pris är det här definitivt en kniv värd att överväga. 

Länk till produktsidan.

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Längd hopfälld: 118 mm
Vikt: 151 g
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 14C28N
Handtag: G10 på stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - ormtjusare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre