Knivrecension Steel Will F62 Avior

-  omvänd ordning

Det finns förstås olika utgångspunker när man ritar eller konstruerar en kniv. Några inleder med en bladform som man finner extra intressant eller praktisk. Någon annan kanske med en tanke om en handtagsform som man vill pröva eller kanske ett material att utforska.

Så valde inte Steel Will att göra i det här specifika fallet. Bakom den här kniven återfinns istället en helt annan tanke. Låt oss utgå från en flipperdesign som är riktigt bra och arbeta utifrån den tänkte man. Sagt och gjort, resultatet blev modellen F62 Avior. 

Steel Will F62 Avior

När man väl valt att utgå från en viss geometri för öppningsmekanismen och flipperfenan följde att delar av handtaget måste anta vissa proportioner och resultatet av det ser ni här.

Material och utseende är annars inte extrema på något vis. Snarare kan vissa drag i den här kniven återfinnas både i Steel Wills egen katalog och i äldre modeller. Ibland tycker jag till exempel att den har drag av en förvuxen Chive eller Scallion från Kershaw.

Avior ingår för övrigt i vad de själva kallar "Star Series".

Steel Will Avior, kniven som sätter flippern främst

Twitterversion: Steel Will vänder på koncepten i Avior och sätter flippern främst, bokstavligen!

Blad

Det är ett kurvigt blad vi har framför oss. Ryggen kröker uppåt i en tumramp innan den senare sveper nedåt i en lång böj. Buken är stor och påtaglig och själva eggen har fått en svag men tydlig recurve/s-kurva. I grund och botten är det emellertid en droppoint och det förstärks av en markant falskegg.

Bladet är 89 mm långt mätt från spetsen till där plunge line avslutas. Med den här utformningen av kniv kan bladlängden annars anges lite olika beroende på vart måtten tas eftersom handtaget är så starkt vinklat i framkant. På höjden mäter bladet 32 mm som mest och det är 3,5 mm tjockt. 

En kurvig droppoint med s-formad egg och rejäl buk

Finishen är som synes en blank satin och för den som inte uppskattar den finns kniven även med blad i en svart stentumlad version. Materialet är stapelvaran D2. Om den stålkategorin kan man tycka olika och jag tillhör dem som inte sjunger dess lov. Som jag brukar säga, jag föredrar rostfria stål i fällknivar. Det finns ingen anledning att förse dem med verktygsstål för att de påstås vara så mycket mer slitstarka. Den sortens argument håller inte måttet idag och särskilt inte på en kniv som den här som är en dedikerad EDC-kniv. Med det sagt har jag inget att invända på hur stålet i den här specifika kniven uppträtt under testperioden. Det håller skärpan dugligt och går att få rejält vasst. Fläckarna har också hållt sig borta men så är sommarvärmen inte här än.

Bladet på Avior är flatslipat och slipningen sträcker sig drygt två tredjedelar av bladets höjd. 

Materialet i Avior-bladet är D2

Fabrikseggen på Avior var inget att skryta med. Det positiva är att den  är någorlunda jämn i höjd samt centrerad. Sämre är att den fått tämligen brant vinkel och inte var särskilt vass. Å andra sidan gjorde det att den var rätt uthållig istället.  

Avior fungerar väl till de flesta vardagliga sysslor som att skära av snören, rep och tamp, sticka hål på plast och skära upp Pet-flaskor. Jo, jag gjorde en bensintratt av en därför vet jag. Den är också tämligen effektiv vid papp och kartongskärande. Vad den inte briljerar i är att skära trä. Eggen biter inte alls i det materialet och behöver reprofileras om den skall användas på det viset. Sen sätter handtaget sina gränser vilket jag återkommer till.

Ett brett blad med hög slipfas fungerar väl till t ex kartong i det här fallet

Att skära tomat och dylika enklare uppgifter i köket går bra. Det tämligen högt flatslipade och breda bladet gör att godsets tjocklek delvis trollas bort. Mer avancerat kökslir än så vill jag inte ägna mig åt med en kniv som har en utstickande flipperfena, en s-formad egg och en brant primäregg. Men så var det ingen som påstod att det var en kökskniv heller. 

Handtag

Det snygga och kurviga bladet på den här kniven matchas av ett snyggt och lika kurvigt handtag. Sidorna är gjorda i G10 och de är lätt välvda för en mjukare profil. Ryggen kröker sig och det gör egentligen undersidan också men där hittas fördjupningar för fingrarna vilket inte gör det lika uppenbart. Sidorna är även väl fasade och slipade. Inga vassa kanter eller hörn så långt ögat ser eller snarare handen sträcker sig.

Inuti sidorna hittas en speciell ram såtillvida att den är lättad på låssidan och endast partiell på motstående sida. Det minskar förstås knivens totalvikt. Sidorna är skruvade med två fästskruvar jämte pivotskruven. Distanserana i den öppna ryggen har försetts med en klarblå färg. Där hittas för övrigt en liten pinne att fästa fånglina i. Den har fått samma färgglada kulör. 

Ett väl format handtag som emellertid starkt styr hur kniven bäst greppas

För att man inte skall halka av har räfflorna i tumrampen förlängts något och går över i handtagsmaterialet. Det finns även några spår frästa i flippern och även de agerar halkskydd framåt. G10-sidorna i sig själva är däremot rätt hala och det intrycket förstärks av att kniven har en handtagsform som jag egentligen inte gillar. Det vill säga en som är bredast framtill och smalnar av baktill. Det ger mig alltid känslan av att kniven skall vilja försvinna ur min hand som en våt tvål. Särskilt när man skär eftersom man då ofta drar bakåt. Det finns en anledning till att många handtag på skandinaviska knivar vidgas mot bakänden till eller avslutas med en näbb. 

Distanserna utgör en färgklick. Här hittas även en fästpunkt för fånglina

Knivens något ovanliga utgångspunkt, att börja med ett öppningssystem, smittar av sig på hur handtaget är utformat och passar en hand. Det får till följd att vissa grepp favoriseras och andra är i princip oanvändbara. Till de sistnämnda hör ett av de vanligaste när man tar i och skär i trä till exempel, ett vanligt hammargrepp. Som synes på bilden nedan så hamnar handen långt bort från bladet i en sådan fattning. Pekfingret befinner sig förstås bakom fingerskyddet som flipperfenan utgör och resten av handen ännu längre ifrån det man skär. Resultatet motsvarar att man haft en en kniv med långt blad men bara använde yttre delen av det. Det ger lång hävstång och lite kraft. Med andra ord inget för att skära i trä eller andra mer tungjobbade material med.

Handtaget favoriserar klart sabelgrepp över hammargrepp

Vad som däremot fungerar utmärkt är förstås sabelgrepp. Lika märklig som fattningen blir i hammargrepp lika naturlig blir den när tummen placeras i därför avsedd fördjupning vilandes mot tumrampen som bladet utgör. Då fungerar även fingerfördjupningarna och änden på handtaget gömmer sig inne i handen liksom clipet. Ett mycket bra grepp på det hela taget. Det gäller även om man smyger fram och nyttjar det forward finger choil som finns samt om man lägger ett pekfinger längs bladryggen för kontrollerade skär. Urtaget för fingret är rymligt nog även för mina fingrar och den mjuka rundningen hos flipperfenan gör att det fungerar osedvanligt bra.

En kniv som trots ett maffigt blad och ett långt och brett handtag helt klart är bäst på småarbeten med andra ord. 

Öppning och lås

Det här kapitlet är vad som åtminstone delvis definierar den här kniven. Den är som sades inledningsvis byggt kring öppningsmekanismen. Vad menas då med det? Jo, förutom det nu nästan standardiserade förfarandet att nyttja kullager i bladet så har man här från Steel Wills sida sträckt sig lite längre. Man har laborerat med själva geometrin på flipperfunktionen. Rent konkret innebär det att man flyttat fram den. I profil syns att fenan befinner sig framför pivotskruven. Resultatet blir fyr och flamma. Eller i alla fall en mycket effektiv öppningsfunktion. 

Om inte en revolution så åtminstone en väl genomtänkt funktion. Flipperfenan befinner sig framför pivotskruven

Själva flipperfenan är inte särskilt stor och sveper bakåt. Men eftersom geometrin är så effektiv så behöver den inte kompenseras med en gigantisk fena för att få mer hävstångseffekt. Något som tillverkare ibland hemfaller åt. Själva metallen har även fått räfflor för att man inte skall halka av med fingret. 

Faktum är att teorin även fungerar utmärkt i praktiken. Hur man än närmar sig den här flipperfenan är det omöjligt att inte öppna bladet helt. Och fort går det! Jo, man har lyckats med det man föresatt sig. 

En liner lock i stål

Låset är desto enklare. En liner lock i stål som gör precis vad den skall. Den låser med hela låsarmens bredd och den gör det utan något som helst känsla av glapp eller spel i bladet. Inte heller glider låset vid lättare spine whack eller annan negativ belastning av bladet. Det enda negativa som kan invändas mot låset är att det är en smula svårt att komma åt. Låsarmen har frästa spår för ökad friktion men den ligger rätt väl gömd mellan handtagssidorna och motstående sida är inte försänkt på något vis. Det gör att man måste köra in tummens mjukdelar och pressa för att frigöra låset vilket inte är optimalt. 

Att bära

I fickan är Avior mellanmjölk. Inte dålig på något sätt men inte heller utmärkt. Men det menar jag att de mjuka materialen och ett ok clip gör den duglig. Men 120 mm på längden och hela 42 mm på höjden och med en bredd på 14,5 mm så är det em del volym som skall ned i fickan. Vikten ligger på godkända 127 g. 

Ett clip lika kurvigt som knivhandtaget. Därför följer det med två stycken, ett för respektive sida

Avior kommer med två clip. Ett för höger och ett för vänster sida. Eftersom handtaget är så kurvigt och clipet följer konturerna så behövs det för att fungera. Clipet är annars tämligen neutralt i mitt tycke, inget som sticker ut eller avviker rent utseendemässigt. Det fungerar väl även om rampen är något för liten för att kunna passera även arbetarbyxor eller jeans utan att man är uppmärksam men det går. Spänsten är god och utrymmet under dugligt för de flesta tyg. Eftersom G10-ytan under är tämligen glatt så bjuder den inte på något motstånd. Det gör kniven lätt att dra och framförallt stoppa undan.

Det sistnämnda är nästan viktigast. I alla fall för mig. Oftast kan du dra en kniv med en hand även om den trilskas lite. Det är däremot svårare att stoppa undan en sämre genomtänkt konstruktion och då står du där och håller ett rep i ena handen och en utfälld kniv i den andra önskades att du hade en tredje hand. 

Ungefär en centimeter sticker upp ur fickan

Någon centimeter av handtaget sticker upp ur fickan när kniven bärs men det är inte allt för mycket med tanke på att det här inte är något deep carry-clip. Kniven sitter djupt nog för att man inte skall vara rädd att tappa den och det är huvudsaken. 

Sammanfattningsvis

Avior är namnet på den här kniven.* Jag antar att det skall syfta på hur bladet förväntas flyga ut när kniven öppnas. Namnet är inte helt opassande med tanke på att kniven är byggd för att vara snabb och lättöppnad. Det trots att kniven ståtar med ett tämligen massivt blad som framförallt är brett. 

Steel Will F62 Avior, en EDC-kniv i det något större formatet

Frågan är då om man lyckats med tanke på att det är en rätt specifik utgångspunkt att bygga en kniv ifrån. Jodå, jag menar att man har rott projektet i land. Kniven är mycket lättöppnad och kanske viktigare, säker att öppna. Med det menar jag att det inte spelar någon roll hur du bär dig åt. Bladet far ut ändå. Tryck nedåt, bakåt, missa halvt eller ta i mycket eller litet - det går i alla fall. Det är inte givet för alla knivar.

På köpet får du inte bara en kvick kniv utan även en kniv i mellanklassegmentet som är mycket välbyggd. Priset ligger i skrivande stund kring 64€ och detsamma i dollar. De ingående materialen avspeglar priset tämligen väl. D2-stål i bladet som löper på kullager och G10 i handtaget byggt på en ram i stål med liner-lås. Men låset är välgjort och G10-sidorna likaså. De senare är väl arbetade och formade och alla kanter och hörn är slipade och rundade som sig bör.

Tycker man inte om det här utförandet finns kniven även med klarrött handtag och svart blad för den som känner sig lite djärvare i sitt färgval.

Avior, kniven som bjuder på en utmärkt flipper

Kniven ingår i vad Steel Will kallar "Urban Series", det vill säga knivar tänkt främst för EDC-bruk. Det är något som jag är böjd att hålla med om då jag inte tycker att den är det bästa sällskapet i skogen trots ett stabilt format. Handtaget är väl format och dugligt förutsatt att du gillar att hålla knivar i sabelgrepp och inte skär i trä som sagt. Dessutom gör sig inte D2-blad med kullager sig som vare sig fiske- eller jaktkniv heller.

Till mer vardagliga sysslor för stadsbon eller den som behöver en kniv på jobbet är den däremot inte alls dum. Den är lätt att dra och fälla ut och lätt att stoppa undan igen och bladet är mer än kompetent för allehanda uppgifter. Så är det du söker och gillar den här kurviga estetiken är Avior helt klart ett alternativ. 

Länk till tillverkarens produktsida hittar du här.

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 127 g

Bladlängd: 89 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Steel Will, tillverkad i Kina

/ J - är ute och flyger

* Och på ett flygbolag. För närvarande i alla fall. Med tanke på pågående kris kanske det inte finns kvar inom kort. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre