Knivrecension QSP Erised

- en katt bland hermeliner

Vad har vi här? En katt bland hermelinerna eller snarare en fastbladare bland fällknivar. Nu är jag knappast främmande för knivar utan gångjärn på mitten heller. Men väldigt få av den typen kommer från Kina så det här är den första i den klassen för mig.  Faktum är emellertid att att jag använder "fastbladare" mest om jag skall vara ärlig. Sett till tid då eftersom brukandet av den typen inkluderar köksknivar av allehanda slag. 

Dagens kniv är allt annat än en kökskniv utan mer av en jaktkniv eller snarare kniv för allroundbetonat uteliv. Plats på scen för Erised från QSP.

QSP QS114 "Erised I"

Jag såg ett par tidiga "recensioner" av den här kniven på YouTube där de inblandande inte var särskilt imponerade. Kniven var en "pass-around" bland några personer och den negativa kritiken centrerades kring dålig kvalitet på grund av ett jack i mellanlägget i handtaget och att kniven var för "dekorativ" för att användas "på riktigt". Lägg märke till att de inblandade aldrig testade kniven utomhus eller i skogen, de bara tittade på den och därefter mer eller mindre sågade de den. Därav mina citationstecken kring recension och på riktigt. Att enbart göra en "table top review" kan jag tycka är ett förfarande som är en smula märkligt när det gäller en kniv som inte är konstkniv med exklusuva material utan ett rent bruksföremål. Resultatet visar tydligt bristerna med den sortens förfarande.

Flera av mina köksknivar har också dekorativa nitar utan att för den delen prestera sämre kan väl tilläggas så dylika argument håller inte riktigt för granskning. 

Skogen är ett ställe att föredra framför skrivbordet om friluftsknivar skall testas

Att säga att Erised närmast är ett prydnadsföremål för att QSP valt att pressa ett mönster i läderfodralet, använda sig av mosaikstift i handtaget och spegelpolera bladet är helt enkelt inte korrekt. Valen är nog snarare ett resultat av kulturella preferenser misstänker jag. Jänkarna som testade kniven jämförde med märket TOPS* till exempel, det vill säga knivar som domineras av mattsvart och är "taktiska" och då är den här kniven förstås närmast att likna vid en påfågel med sin blanka uppenbarelse. Jämfört med en finsk hästhuvudkniv från Kauhava däremot är den här kniven inte särskilt avvikande. Då känns färgvalen plötsligt mer bekanta.   

I det dekorerade men kraftiga läderfodralet hittas en rätt stabil heltångekniv med en totallängd på strax under 22 centimeter. Godstjockleken är 4,5 millimeter och handtaget är gjort av "rosewood". Kniven väger in på 180 gram utan fodral. Således är det en stadig pjäs vi talar om och inte så mycket av smycke.

Blad

Bladformen är en enkel droppoint som fått en full flatslipning. Det som utan tvekan utmärker både bladet och kniven som helhet är förstås spegelpoleringen. Det är inte en favoritfinish det måste medges men det är en smaksak. Jag tycker repor, smuts och fingeravtryck syns för mycket på den typen av blad. Ytbehandlingen fyller dock en funktion då den gör stålet något mer motståndskrafitigt mot korrosion. Längden på bladet är strax över en decimeter, 106 millimeter för att vara exakt.  

En decimeter spegelpolerad droppoint till er tjänst

Stålet är det kinesiska 9Cr14MoV med en hårdhet uppgiven till 57-59HRC. Kniven var tämligen lätt att slipa om så jag misstänker att den inte ligger i den övre delen av det spannet. Det är skillnad mellan medium 57 och höga 59 vilket brukar kännas när stål skall avlägsnas från ett blad. 

Om materialet kan sägas att det återfinns i finrummet bland kinesiska produkter. Det skall inte blandas ihop med enklare varianter av "bokstavsstålen" som 8Cr13- eller 8Cr14MoV eller ännu lägre. Men jämfört med för fällknivar vanligare 9Cr18MoV så är det som synes på beteckningen betydligt mindre krom i kompositionen**. Jag misstänker att det är för att få ett "segare" stål för att klara mer stryk. Men där kan jag ha fel, det får någon med djupare metallurgiska kunskaper uttala sig om. 

Erised är som sagt helt flatslipad, det vill säga bladet tunnas ut från ryggen hela vägen ned mot eggen. Bladet har sedan en tydlig primäregg*** som kompletterar slipfasen. Fabrikseggen var jag inte helt förtjust i konstaterades redan under första sejouren ute i skogen. Bladet bet inte alls som det skulle i framförallt trä vilket gjorde att kniven blev tungjobbad och kändes något klumpig. Eggen ville glida ovanpå framförallt torrare trä istället för att greppa och det kändes som man fick använda mycket kraft för att få bladet genom olika material även i andra sammanhang.  

Eggen var förvisso "stark", det vill säga brant och tjock med mycket stål bakom. Sen var den faktiskt inte särskilt vass heller. Därför drog jag upp primäreggen något för att få en tunnare profil och samt vässade den. Kniven är för liten för att agera yxa så den behöver heller inte ha en egg anpassad för den typen av uppgifter.

En tämligen robust ursprungsegg

Erised fick följa med på några av årets tidigaste tältnätter med tillhörande matlagning och förberedelser för att göra upp eld, ordna sittunderlag i form av granris och liknande uppgifter. Det inkluderade även att skära grenar, spänta ved och lättare vedklyvning.

Det går att använda eldstål tillsammans med bladet även om det inte är idealiskt

Med ny egg biter Erised bättre även i svensk gran

Utöver det har den fått bistå i köket genom att skära bröd, grönsaker och kött i samband med matlagning. Som i tidigare test har jag imiterat lättare jaktsysslor genom att stycka kyckling och bena ur kotlettrad. 

Mer hembetonade arbetsuppgifter som att processa kartong och hårdplast har förstås ingått under testperioden. Allt för att få mer tid med kniven i hand. 

Kartongtjänst, lådor från Matsmart behövde delas innan återvinning. Ett par kartonger från trädgården innehöll jord vilket slet extra mycket på eggen

Efter omslipningen blev den här kniven betydligt bättre men skall jag vara ärlig hade jag velat ha den ännu tunnare så jag funderar på att ge mig på den igen. Den mäter 0,9 mm bakom eggen för övrigt. Men även i nuvarande skick biter den bra i trä och den fulla flatslipningen gör att även kartonger och liknande material är lätta att ta hand om. 

Överlag måste jag säga att jag är nöjd med hur kniven uppträder. Den är ärlig på det viset att den känns att arbeta med som den ser ut. Utan att vara någon expert tror jag att den skulle fungera väl även vid jakt även om jag då hade valt att göra fingerskyddet ännu mer diskret. Men det går bra att smyga fram på bladet för att skydda från spetsen vid urtagning av djur. Sen är stålet rosttrögt, något jag testade genom att lägga kniven ute över natten i fukt.

Kniven är också stadig så någon risk för att den skall implodera föreligger inte. Jag har till och med ägnat mig åt det lätt förbjudna "batoning" eller vedklyvning som vi säger. Givet bladlängden inga större klabbar som ni förstår. Men väl rett vresiga eftersom det var det som fanns när jag skulle elda.  

Handtag

Det inom citationstecken "pråliga" handtaget är gjort med sidor av rosewood som fästs med två mosaiknitar på en heltånge. Handtaget har även ett fånglinehål. Det liksom fingerskyddet är gjorda i mässing som polerats. Med tiden kommer det materialet förstås mörkna och få patina. 

Ett bra och stabilt handtag i rosewood med mosaiknitar

Längden på handtaget är något över elva centimeter. Det borde räcka till för de flesta händer inklusive handskklädda diton även om jag tillhör dem som alltid tar av vantar när jag skall skära något. Tilläggas kan att jag inte bor i närheten av polcirkeln och det sällan är minus trettio grader när jag använder knivar. Men fukt och ett par plusgrader kan vara nog så kallt för händerna.

Märkligt nog känns handtaget aningen kort trots att måtten säger att det borde räcka till. Formen är liksom bladet enkel med en fördjupning för fingrarna bakom halkskyddet varefter handtaget sväller för att fylla handen bättre. För mig fungerar det här handtaget nästan bra. Jag hade velat se att den främre delen av kurvaturen för pekfingret varit brantare så handen kommit närmare fingerskyddet och därmed bladet. Som det är nu vill handen gärna vandra bakåt när man tar i med kniven i hammargrepp. Det är även det som förklarar varför handtaget känns kort tror jag. 

Trots måtten upplevs handtaget något kort i framförallt hammargrepp

Det känns att handtaget är gjort för ett "sabelgrepp" med tummen på ovansidan. Då faller fingrarna på plats och den mjukt rundade bakdelen vilar mot handen på ett bra sätt. Det gör också att du kan hålla på rätt länge med kniven utan att få skav. Handtagets bredd på 18 millimeter hjälper till även om det inte är extremt grovt. 

Fodral

Fodralet är slående med sitt tämligen ornamenterade utförande. Mig påminner det om orm- eller kanske krokodilskinn. Vad man tycker om det är förstås även det en smaksak men det kompletterar knivens övriga utseende. I det pressade mönstret hittas även QSPs logga. Materialet är kraftigt läder som både är sytt och nitat. Ett rätt enkelt men välgjort fodral.

För att hålla kniven på plats används en läderstropp över handtaget. Den fungerar och gör även kniven lätt att dra med en hand något som kan vara bra att kunna om man exempelvis håller ett rep eller något annat med andra handen. Det är bara att snärta upp flärpen med tummen och hala fram kniven.

Det ornamenterade och färgade fodralet sitter rätt högt på bältet

För att fästa kniven finns en läderögla som tar bälten med upp till fem centimeters bredd. Sättet den är fäst på gör att kniven bärs rätt högt vilket jag kan ha vissa invändningar mot. Förvisso sitter kniven säkert men handtaget kan vara ivägen när man rör sig och framförallt går det inte att kombinera den här kniven med en större ryggsäck. Då får man snällt ta av kniven förpassa den till en ficka eller utsidan på säcken. Men det gäller å andra sidan Moraknivar också och min Companion brukar ofta få härbergera i en sidoficka på ryggsäcken. 

Slutsats

Hur lyder domen över "Erised 1"? Ja, intrycken är övervägande positiva men det finns helt klart förbättringspotential. Ett bra försök från QSP som inte når riktigt hela vägen fram är min uppfattning. På ett sätt kan den här typen av knivar var minst lika svåra att formge som en på papperet mer komplicerad fällkniv. Där är det förutom övergripande linjer även teknik och inte minst precision som måste stämma för att slutresultatet skall bli en fullträff. På en fastbladare är de områdena inte fullt lika viktiga. Ett blad fäst till ett handtag - hur komplicerat kan det vara?

Men det är faktiskt i enkelheten svårigheterna lurar. Det handlar på grundläggande nivå förstås om att få till en bladform som fyller sitt syfte och ett handtag som är ergonomiskt ställt i relation till det tilltänkta användningsområdet. Men det finns många olika sätt att närma sig det målet och ett otal sätt att lösa problemen som uppkommer längs vägen.

Utöver funktion krävs för att nå framgång sedan ett utseende som tilltalar publiken, ett prisläge som känns adekvat och förstås lyckad marknadsföring.

Erised i sitt rätta element

Hur väl lyckas QSP med Erised på dessa områden? Utseendemässigt är kniven konsekvent och inte oäven. Ett dekorerat fodral matchas av en kniv som är glänsande och blank med mässingdetaljer och polerat blad. Av mig får den godkänt, personligen drar jag nog mer åt det mer återhållsamma hållet när det gäller friluftsknivar. Köksknivar kan få vara lite pråliga men i skogen får de gärna vara diskreta enligt mitt förmenande.  

Bladformen är väl vald. Inget extraordinärt förutom valet av ytbehandling. Det som kunde förbättras är fabrikseggen. Den var inte tillräckligt vass men framför allt inte effektiv nog. Alla knivar som används slipas förvisso om förr eller senare men då är det första intrycket redan inpräntat. Med ny egg är Erised ett helt annat kapitel som det heter. Den behöver tunnas ut, kniven är ingen huggare så eggen behöver inte vara fullt så tålig. 

Handtaget är väl format med sina mjuka linjer och sitt fylliga akterkastell. Men detaljer i själva kurvaturen kunde förbättras. Som det är nu känns det som kniven är gjort för en person med breda fingrar men tämligen smala händer. En känsla som delades av min bättre hälft som trots att hon har mindre händer än jag tyckte handtaget var något kort. 

Erised är definitivt ingen "påfågel" utan en tämligen robust allroundkniv

På dagens marknad räcker dock inte de faktiska kvaliteterna alltid till vare sig de är utmärkta eller mindre bra. Ett namn är viktigt och vad QSP försöker göra är att slå sig in på en marknad som är rejält konkurrensutsatt. I den här klassen finns det gott om alternativ och problemet för QSP är att de i många kretsar är okända, särskilt för den här typen av knivar. I det sammanhanget blir det diffusa begreppet "prisvärdhet" därför viktigt. Det handlar i mångt och mycket om vad man upplever att man får för sina investerade slantar. 

I det här fallet får man en välbyggd kniv med godkända material även om jag tror att det tar lång tid innan kinesiska stål tvättat av sig lågprisstämpeln de fått i väst oavsett faktiska kvalitéer. Dock kunde finishen på kniven varit något bättre. Mitt exemplar led inte av de brister som beskrevs på Youtube men väl av att passningen mellan tånge och handtagssidor inte är helt jämn till exempel. Där kunde det slipats bättre. Men överlag är det en solid konstruktion och även fodralet är mycket välsytt. 

Prisläget lär därför bli avgörande. I skrivande stund kan jag dessvärre inte svara på vad den hamnar på vare sig i Sverige eftersom det är en relativt ny kniv på marknaden och få affärer för den i sitt sortiment än. Men jag hittade den på någon europeisk sida som säljer den för 76 Euro.  

Det är dock ingen tvekan om att QSP med den här modellen och ytterligare ett par fastbladare samt ett flertal nya fällknivar breddat sin katalog rejält. Det är en spännande utveckling som jag gärna följer. 

Köper den gör du om du vill ha en god allroundkniv som sneglar mot friluftsliv och kanske jakt och som inte återfinns i var mans ägo. 

Specifikationer:

Totallängd: 218 mm
Bladlängd: 106 mm
Godstjockek: 4,5 mm
Bladstål: 9Cr14MoV, RC 57-59
Handtag: Rosewood på heltånge
Vikt: 180g, endast kniv, 240 g med fodral (vägd av mig, uppgivet 248 g)


/ J -

* Som enligt mig gör i princip helt värdelösa knivar. De är sinnebilden för vad som ibland kallas "vässade spett". Alla modeller jag närmat mig så här långt i alla fall.
** Enligt tillverkaren Changjiang Steel Co Ltd, https://www.globalsources.com/si/AS/Ahonest-Changjiang/6008848044114/pdtl/High-carbon-chrome-martensitic-stainless-steel-9Cr14MoV/1066850256.htm
*** Något som ibland fövirrar är att på engelska vänder man på begreppen. Där är "primary bevel" själva slipningen och "secondary bevel" är eggen som avlöser den. På svenska är "primäregg" inte helt etablerat men är det som är i kontakt med vad som skärs. Möjligen kan det hänga ihop med att vi är vana vid "scandigrinds", alltså knivar som faktiskt bara har en egg. Det skall inte bara jämföras engelska utan kanske ännu hellre med japanska där man traditionellt har betydligt fler varianter på grundslipningar och därmed mer utvecklad terminologi kring ämnet.