söndag 10 november 2024

Recension QSP Variant PE

 

-  en udda kniv på mer än ett vis

Variant PE är namnet på den här skapelsen. Frågan vad det är en variant av? En befogad fundering då den här kniven från QSP är något av ett unikum. Kombinationen av att vara något av en "modern traditional" genom att det är en "Swayback" samtidigt som den är trendig genom att ha flera olika möjligheter att fälla ut bladet på är ovanlig. 

Nästan lika ovanligt är ett helmetallhandtag kombinerat med den här typen av lås. Slår man ihop de här olika delarna får man en särling i knivvärlden.

QSP Variant PE


Inte mindre udda blir den här kniven av att den har tillverkats av två olika märken.* Bakom Variant PE hittas nämligen designern Jacob Lundquist. Icke att förväxla med en annan knivmakare med samma efternamn. Han såg till att modellen tidigare fanns under namnet Qvist Bladeworks Variant PE. "PE" står förresten för Production Edition. En serieproducerad version av hans customkniv med samma namn. Han hann till variant PE3 innan den lades ned. Enligt honom själv hade han inte tid och resurser för att fortsätta men tyckte för mycket om modellen för att låta den dö. 

Det är där QSP kommer in i bilden. Med stora produktionsmuskler och mycket kunnande var de rätt partner. Som ofta är fallet med deras knivar finns flera versioner att välja mellan. Den här är den lyxigaste med handtag i titan men det finns även versioner i G10 och Micarta. Alla tre material finns att tillgå i ett par olika färger.




Kortversion: QSP Variant PE, en särling i knivvärlden. En modern Swayback som därtill är en andra tolkning av en customkniv 


Blad


Bladformen är delvis sprunget ur det mönster som ligger till grund för den här kniven. De har oftast Hawkbill-, Wharncliffe eller som här Sheeps foot-blad. I det här fallet får man addera prefixet "modifierad" då eggen inte är helt rak som på arketypen utan svagt svängd. 

För att göra bladet lite mer intressant rent visuellt finns faktiskt en liten flat yta. Men det som är mest slående förutom formen är förstås hålet i bladet. Här har Lundquist valt ett ovalt hål som nästan är rektangulärt med rundade hörn. 

Variant PE har också en variant på blad som ofta förekommer på Swaybacks, en Sheepsfoot


Bladet är 75 mm långt, 25 mm högt och 3 mm tjockt. Det ger tillsammans med en elegant form på bladryggen ett harmoniskt utseende. Finishen är en väl utförd stentumling. QSPs logga är så liten att den förpassats till ricasson. På andra sidan hittas Lundquists logga i samma lilla format jämte ståltyp.

Stålet är ett av QSP stapelvaror. Det är ett svenskt 14C28N med uppgiven hårdhet av 59-61HRC. Det märks att QSP vet hur man hanterar det här stålet vid det här laget. De får ut det mesta av det. Fabrikseggen var mer än godkänd och den håller faktiskt skärpan väl. Kanske inte i klass med de absolut bästa inom det området men det är inte heller att vänta. Rosttrögt så det förslår är det också samt rätt lätt att slipa. På det området slår det här stålet många andra. 

Det rätt tunna bladet  har fått en flatslipning som i princip täcker hela bladet och avslutas med 0,3-0,4 mm stål bakom själva eggen. Ett blad gjort för skära bra. 

Bladet är diskret märkt vilket bidrar till en viss finess


Det gör det kan snabbt konstateras när man använder kniven. Faktum är att Variant PE är en riktigt bra EDC-kniv när det kommer till den punkten. Den lätt svängda eggen underlättar när man skär mot plana underlag och eftersom det är en Sheepsfoot som närmar sig en Wharncliffe vad gäller proportioner så har den också en kapabel spets. 

Det gör att alla vardagliga bestyr klaras utmärkt med den här kniven. Ja, så länge de inte inkluderar att skära med lite kraft vill säga. Då sätter handtaget begränsningarna eller snarare så styr det hur  man kan hålla kniven när man skall nyttja muskler. 

Men håller du dig till förpackningsöppning och material som tejp, papp och kartong, tunnare nylonband och liknande så är det här en praktisk liten sak. Vill du nödvändigtvis använda din fickkniv som skalkniv i köket så går det också bra. Dock är det förbaskat ohygieniskt, så vid närmare eftertanke - låt bli. 

Det går faktiskt skära av ett tjockare rep eller en trädgren med den här kniven också men skall det göras krävs ett par saker som jag återkommer till nedan. 


Handtag


Det första som syns och det mest markanta med hela kniven är handtagsformen. Vid första anblick kan den lätt bönliknande skapelsen se ut som om den är upp och ned vilket i och för sig närmar sig sanningen. Det här är nämligen en "swayback". Det är en av många traditionella knivmönster som finns och hittas på exempelvis beskärkningsknivar (pruners). De knivarna används ofta i omvänt grepp, därav formen. 

Det aningen bönformade handtaget som är typiskt för en Swayback


Det ovanliga med Variant Pe slutar dock inte där. Den här versionen är förvisso i titan men det är inte en frame lock med massiva sidor som man skulle kunna tro utan titanet är faktiskt bara använt som skollor. Under dessa hittas en vanlig stålram som är både lättad och försänkt i sidorna. Det är mycket snyggt utförd och både det och resten av byggkvalitén och passformen är utmärkta. 

Titanet som kan fås både som grått och svart är förstås rätt glatt. Önskas mer fäste finns som sagt andra material med högre friktion. Fördelen med mer polerade ytor är att de glider lättare upp och ned ur fickor och sliter mindre på tyg. 

Kniven är typiskt modern med öppen rygg


Handtaget på Variant PE är 10,2 cm långt och 2,9-2,5 cm högt. Bredden är 1,1 cm. Det räcker till för ett rätt bekvämt fyrafingersgrepp. Särskilt som bakänden är mjukt formad. Sedan är utrymmet framför fingerfördjupningen tillräckligt bred för att man skall kunna smyga fram pekfingret dit om så önskas.

Den yttre formen är elegant och det intrycket förstärks av det rena utseendet som uppnåtts genom att bara ha en skruv utöver pivotskruven synlig på handtaget. Ja, om man bortser från clipet förstås men där har man valt att ha en platta för att göra ytan slätare på den sida som inte nyttjas. Storleken på skruvarna är numera nästan standardiserade T8 i pivotskruven och T6 för resten. 

Handtaget som blir bekvämare om man vänder på det


Sedan kommer vi till det där med formen. Jag vill ju fortfarande vända den här typen av knivar upp och ned. Då följer plötsligt den svängda undersidan av handtaget insidan av handen på ett mycket mer tilltalande vis. I reguljära fattningar fyller det förvisso handen bättre men det känns avigt. 

I hammargrepp upplevs kniven därför som nästan bra. Det vill säga kniven fyller handen och alla fingrar hittar dit de skall men kanten mot lillfingret upplevs vass och jag kan tillägga att det finns en orsak till att fingerurtag vanligen inte har en kantig form. Utseendet är tilltalande men skapar hörn som ibland upplevs som hårda. Sedan var det clipet som hamnar mot handen på ett trist vis. Allt detta förstärks om kniven hålls i ett sabelgrepp med tummen på bladryggen. Då pressar pekfingret mot de två bakre hörnen av fingerfördjupningen och clipet känns ännu mer. 

Intressant nog försvinner alla de här nackdelarna om du vänder kniven upp och ned.


Öppning och lås


Variant Pe kan öppnas på ett flertal olika vis. Till buds står ofta två händer men det är inte det kniven är inriktad på. Främst är den tänkt som antingen en "front flipper" eller att öppnas med hjälp av ett bladhål. Själva flipperfunktionen syns knappt när kniven är hopfälld och inte alls när den är utfälld. 

För att underlätta öppnandet löper bladet på keramiska kullager. Det ger förstås en mycket mjuk gång och ger en generellt mer lättöppnad kniv.

Flipperfenan är nästan gömd i handtaget när kniven är hopfälld


Frontflippern fungerar för övrigt mycket bra. När man lärt sig att hantera den bör tilläggas. Den är inte helt intuitiv utan kräver att man lägger kniven på sidan i handen och att man sedan drar med tummen runt själva framänden på kniven. Dessutom krävs att man utför rörelsen i korrekt vinkel. När man gör så blir snärten effektfull och bladet flyger ut med rejäl fart. För att åstadkomma det har QSP försett den här kniven eller åtminstone har det här exemplaret rätt hårt trimmad detent-kula. Så hård att det faktiskt händer att jag missar när bladet skall fällas ut. 

Sedan kommer vi till öppningsmetod nummer två. Det är alltid en balansakt att ha fler än en men QSP brukar ro det hela i land. Här är jag mer tveksam till det. QSP har inte lyckats fullt lika väl som vanligt.

Det här bladhålet tillhör inte mina favoriter


Men invändningarna hittas mer på designnivå än i genomförandefasen. Med det menar jag att den här formen på bladhål och dess placering kombinerat med tjockleken på handtaget ställer till problem. Hålet hittas nära handtaget och är rätt smalt. När det sedan paras med ett rätt fylligt handtag är det inte det lättaste att komma åt själva hålet med tummen. Sedan blir vinkeln på fingret så att det försvårar öppningsrörelsen. Extra knepigt blir det på grund av det stora motståndet från detentkulan som kräver att man trycket till för att det skall släppa.

Variant PE har något så ovanligt som en kombination av en liner lock och titanhandtag


En ovanlig detalj som hittas på den här versionen är låstypen. De flesta knivar med metallhandtag, särskilt de gjorda i titan, brukar ha en frame lock. Det ligger i sakens natur då de oftast saknar ram. Men så är inte fallet här som beskrevs ovan. Därför kan en del av ramen nyttjas som liner lock

Låsfunktionen i sig är mycket stabil. Något som delvis förklarar det rejäla motståndet i detent-kulan. Men det gör också att låsarmen både känns och är mycket pålitlig. Geometrin behärskar QSP och materielet är enkelt att arbeta med. Resultatet blir ett stabilt lås. 

Det gäller fram till det man skall släppa det. Förvisso är låsarmen lättåtkomlig. Det ser den riktigt rejäla fördjupningen i handtaget till. Men så var det kraften i låsarmen och det faktum att den känns lite vass som gör det hela något mindre behagligt. Inte dåligt på något vis men heller inte riktigt av den standard jag är van med från det här företaget. 


Att bära


Variant PE är en riktigt trevlig bekantskap när det kommer till att bära den i en ficka. Mjukt rundade former parat med släta sidor i metall ger en kniv som lätt glider ned på sin plats. Den är nästan lika lätt att dra också. Möjligen något svårare då det är en kniv som förkroppsligar uttrycket "deep carry". Inget av kniven är synligt när den befinner sig i en byxficka. 

Clipet är ett enkelt fjäderstålsclip 


Infästningen är snyggt utförd med en fördjupning i handtagssidan vilket gör att hela utrymmet under clipet kan nyttjas


Längden på handtaget är 102 mm vikten är inte heller avskräckande med 113 gram. Men bäst av allt är att man valt att gömma flipperöppningen så väl. Det gör att det verkligen inte finns något som är i vägen på den här kniven. Det gäller även om man stoppar ned handen i fickan för att plocka upp något annat. Jag förvarar t ex ofta min bilnyckel där. Något som också möjliggörs av att kniven inte är alltför stor. 

Clipet är av deep carry-typ varpå kniven försvinner helt ned i fickan


Sättet att fästa clipet på är snyggt utfört och får gott betyg. En av de saker jag gillar är att man försett handtaget med en täckplatta för de hål och den fördjupning som uppstår på den sida som inte använts. 

Det frästa spåret och skruvarnas tandemplacering för det goda med sig att clipet inte kan röra sig i sidled och att det utrymme som finns under själva clipet för tyg kan nyttjas maximalt. Det finns inget som tygkanter kan fastna i. 

Själva clipet är inte så upphetsande men passar knivens rena utseende. Det är ett av QSPs vanliga fjäderstålsclip. Det är polerat vilket får det att kontrastera en aning mot handtagets titangrå samtidigt som det matchar utseendet på skruvar och det halvblanka bladet. 

Spänsten är god och även i övrigt är det här ett bra clip. Jag tänker då på att spetsen inte är för utstickande och att rampen fungerar. Men sen var det placeringen. Bra för att gömma kniven i fickan. Inte bra alls när det gäller att vara bekvämt mot handen. Återigen, kniven blir mycket bättre om man vänder på den för sticker inte bakänden på clipet in i handen utan hamnar bakom fingrarna och hela upplevelsen blir bättre. 


Sammanfattningsvis


Av vad jag kan avgöra utifrån bilder följer den här versionen originalet tämligen troget när det handlar om formen. Sen är förstås customknivarna både handgjorda och utförda i mer exklusiva material. Men själva essensen av kniven verkar bestå.

Det ger en kniv som är snygg att se på. Variant PE är elegant och med ett flödande formspråk vilket inkluderar ett mjukt rundat handtag som speglas av bladformen. Sen blir det här delvis en "modern traditional" då Swaybacks är ett gammal form av fällkniv.  

Här ser du Variant PE sida vid sida med en mer traditionell Swayback. En beskärningskniv som ursprungligen hade ett mer uttalat Hawkbill-blad som dock slitits ned av åratal av skärande i säckar med pellets. På bilden längst till höger ser du hur de egentligen är tänkta att greppas


Med formen följer både för- och nackdelar. Utseendet är förstås en detalj som inte skall underskattas. Det är nog mest det som gjort att det finns några i knivvärlden uppmärksammande Swaybacks som släppts de senaste åren. Men ur ett praktiskt perspektiv vet jag inte om de har så värst mycket att tillföra utöver de områden där de briljerar. Så vet du med dig att du ofta beskär bärbuskar, ympar äppelträd och ägnar dig åt allmänt trädgårdsarbete med din fickkniv är det här modellen för dig. För alla andra finns bättre grundmönster. 

Variant PE, en EDC-kniv med ett eget utseendet och ett blad som skär riktigt bra


Med det sagt är QSP Variant PE en intressant kniv. Utseendet åsido så är det en välbyggd kniv. I den här versionen blir den dessutom den udda fågel jag nämnde inledningsvis. Med vanligare moderna material i sidorna som G10 sticker inte konstruktionen ut alls. Men med titanskollor blir den mer unik. Sedan kan tilläggas att för den som ägnar sig åt att sätta custom-skollor på fällknivar är det en betydligt mer frekvent förekommande kombination. Jag talar om liner locks och metallskollor.  

Saker som visar att den välbyggd är dels hur den är hopsatt men även detaljer som den snygga täckbrickan över hålen för clip-fästet, det centrerade bladet, den snygga bladfinishen och den goda fabrikeggen. 

Sedan är inte QSP Variant PE någon opraktisk kniv. Man bör dock ha i åtanke att den är bäst lämpad för lättare sysslor och de som inte varar alltför länge. Bladgeometrin är nämligen god och stålet adekvat. 

QSP Variant PE är en elegant fickkniv med en del personlighet


Men till syvende og sidst är QSP  Variant PE  en kniv du skaffar för att du tycker att den är elegant och du söker en form som har något eget. Om en kniv kan sägas ha personlighet så hittas det här. Ett arv från customförlagan får man förmoda. De andra egenskaperna fås på köpet. Apropå köp så kostar den för tillfället från 82€ i Europa. 


QSP Knife


Specifikation:


Längd utfälld: 177 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt:113 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 14C28N
Handtag: titan
Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina



/ J - försöker komma över sin aversion mot Swaybacks

* Vilket nu närmar sig tre beroende på hur man ser på saken. Lundquist har ihop med Kizer släppt "Banish" som är en kniv på exakt samma tema fast den är mindre och är försedd med en Button lock. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar