Presentation - Mini Diesel

-  eleganten med doft av traktorbränsle

Mini Diesel, det låter väldigt smått inte sant? Och kanske doftar det en smula traktor? Det skall man nu inte förledas att tro. Även om inte riktigt allt är relativt så är knivstorlekar sannerligen det. "Mini" i det här fallet innebär en kniv med ett närmare 8,5 centimeter långt blad. Handtaget är dessutom stort nog för de flesta. Mer slående än storleken är emellertid utseendet. En kniv med handtag i flera nyanser av svart med blå detaljer och ett blad med avancerad slipning som glittrar förföriskt i ljus och gör sig bra både att se på och att använda. Inte mycket diesel över det heller. 

Peña Mini Diesel, Liner lock X series

Den här kniven grundas på en större customkniv kallad Diesel. Fadern till den är en texasbo vid namn Enrique Peña. Han är välkänd för sina customknivar och för inte allt för länge sedan inleddes ett samarbete med kinesiska Reate med syfte att serieproducera ett antal modeller under beteckningen "X series". Att han valde just Reate är inte konstigt alls. De tillsammans med WE ligger bakom de flesta samarbeten av den här typen som sjösätts för närvarande. Det borgar för hög och inte minst jämn kvalitet. Något som bekräftas av den här kniven. 

Bakom den fina fasaden döljer sig en hel del kompetens

Twitterversion: Mini Diesel - En elegant best med doft av traktorbränsle

Blad

Formen på det här bladet är i grund och botten okomplicerad. Det är en drop point. Men det konceptet går som bekant att utveckla. I det här fallet är det bland annat slipningen som gör att det ser mer intrikat ut. Bladet har en "compound grind" bestående av en skålad längre portion av eggen och en flatslipad spets. Eggen är dessutom svagt s-formad och den kombineras med en markerad falskegg längs två tredjedelar av bladets rygg. Den avslutas med en ramp för tummen. Rampen har fått sig ett par räfflor för ökad friktion. De liksom de flesta detaljer på den här kniven är oerhört väl utförda.

Bladfinishen är en utmärkt satin där man låtit slipränderna följa eggarnas vinklar  och på de flata delarna är de horiontella. De förstärker utseendet på kombinationsslipningen och gör att den på vissa bilder kan se mer extrem ut än vad den är. Märkningen är smakfull med texten "Peña X series" på en sida och stålbeteckning på motstående sida.

Sedan har bladet fått en rejäl fördjupning för att underlätta slipning. Den är tillräckligt stor för att smita in ett finger i om man använder sig av fingerspetsen. Det gör att det går att smyga ännu närmare bladet vid behov. 

En droppoint med extra allt - superstål, falskegg, recurve, flera slipfaser och tumramp

Fördelarna med att slipa en kniv på det här viset är att du teoretiskt får en starkare spets. Här har de stickande egenskaperna hos den förstärkts med en markerad falskegg. Nu har jag inte testat kniven extensivt men trots en stabil spets så penetrar den väl. Sen har vi själva huvudportionen av bladet vars egg fått en markant skålslipning till ungefär 2/3 av bladets höjd och man har valt att hålla godset tunt bakom eggen. Det tillsammans med en godstjocklek på 3,8 mm gör att den här kniven skär riktigt bra. Det kan tilläggas att fabrikseggen får godkänt. Inte den vassaste jag känt på men jämn och centrerad. 

Så skall en slipsten dras! Ett riktigt väl utfört arbete som trots flera slipfaser ger ett blad som går att skära med. 
Stålet är utmärkta M390

Stålet är som övriga material på den här kniven av högsta kvalitet. Man har använt sig av det mest trendriktiga superstålet för stunden Böhler Uddeholms M390. Egenskaperna hos det stålet är extremt bra på de flesta parametrar förutsatt att det härdats och värmebehandlats rätt. Det gäller förvisso alla stål men särskilt de mer avancerade sorterna kräver det för att man verkligen skall få ut det där lilla sista som konsumenten betalar extra för. Enkelt uttryckt, skall man slarva med stål kan man göra det med enklare sorter. 

Hur väl Peña genom Reate lyckats förvalta sitt M390 kan jag inte riktigt uttala mig om. Det här är en lånekniv så den har använts sparsamt och försiktigt så några omslipningar har det inte varit tal om. Men ligger den i linje med Reates övriga produktion hyser jag inga farhågor.  

Handtag

Mini Diesel är byggd kring en ram i titan som försetts med en PVD-beläggning som gör den svartare än synd. Ramsidorna har sedan frästs på utsidan för att rymma ett par skollor i kolfiber. Det gör att det ser ut som kniven försetts med bolster. En elegant lösning enligt mig. Ryggen är sluten och har en distans i titan som försetts med ett klassiskt kugghjulsmönster och anodiserats i samma blå färg som återfinns på samtliga skruvar. De är av storlek T6 för skollor, clip och översträckningsskydd samt T10 för den dubbla pivotskruven. Den är för övrigt dekorativ men fortfarande justerbar med vanliga verktyg vilket är ett stort plus. 

Mini Diesel erbjuder ett välformat handtag med välvda sidor i titan och kolfiber

Grovleken på handtaget är 14 mm som bredast. Men det känns slankare då sidorna är lätt välvda. Skollorna är som sagt av kolfiber och av en typ som ibland benämns "shredded". Utmärkande för den här är av att den är av absolut högsta standard. Bland det bästa jag sett i den vägen. Lägg därtill att passningen mellan materialen är synnerligen väl utfört. Andra tecken på hög byggkvalitet är de försänkta skruvarna och alla mjukt rundade hörn och kanter. Reate kan det här med att bygga knivar och Mini Diesel är en god representant. 

Ryggen är inte öppen vilket ger mer kontakt mot handen och här göms även fånglinehålet

Formen på handtaget är tämligen enkel och riktigt bra. En fördjupning för pekfingret, en något krökt rygg och en "näbb" som stöd för lillfingret är ett bra recept på ett väl fungerande handtag. Stödet för just lillfingret är extra viktigt om man faktiskt nyttjar sin kniv. Det är där tillsammans med utrymmet mellan tumme och pekfinger som mycket av kraften hamnar när kniven vill vrida sig i handen när man skär. På Mini Diesel är de här ytorna breda nog för att ge stöd och rundade och mjuka för att inte orsaka obehag.

På längden mäter handtaget 114 mm varav själva greppytan är 85 mm. Det passar min hand även om fingrarna trycks ihop något. För den med rejält stora händer eller grova fingrar kan det vara för litet. Så aningen större hade inte gjort något.

Ett fånglinehål finns men det är finurligt gömt i mellanlägget i ryggen. Där återfinns en pinne om vilken en 550-paracord kan tråcklas om situationen tarvar det eller lusten faller på. Något säger mig att anhängare av det här utseendet gärna hänger på någon pärla, eller förlåt "beads" måste man säga.  

Öppning och lås

Mini Diesel finns i ett par olika utföranden och kan även fås med flipperöppning. Det här exemplaret råkar som synes vara försedd med tumknoppar istället. Ett system jag faktiskt föredrar och särskilt på en sådan här kniv som trots de fina materialen är tämligen praktisk. Med det menar jag att det alltför ofta händer att flipperfenor är i vägen när man skall skära saker som inte befinner sig i luften. De sticker ut helt enkelt. På samma vis som det kan det vara nackdel att ha stora parerskydd på fastbladsknivar. De är enbart bra om man skall sticka i något.

De blåanodiserade tumknopparna är snygga men egentligen för vassa för min smak. Det kan vara det faktum att de är gjorda av titan som spökar. I gengäld ger de bra fäste så man inte missar när bladet skall fällas ut. Placeringen är väl anpassat för öppningsrörelsen men kunde varit aningen närmare handtaget i utfällt läge om man skall vara petig. De är inte direkt i vägen men här finns förbättringspotential. 

Extra lyx erbjuds genom tumknoppar som liksom alla skruvar är av anodiserad titan

Sen var det handhavandet av kniven. Om det säger jag att det inte blir mycket bättre än så här. Bladet kan fällas ut stilla och lugnt, snärtas ut med tummen eller pekfingret och ovavsett hur man gör är rörelsen silkeslen. Lagren fungerar bättre här än på många andra knivar. Väl ute möts bladet av ett stabilt lås. Inget glapp eller spel förstås men allt annat hade varit skandal i det här fallet. Låset har kallats bolster lock på något ställe men det håller jag inte med om. Det här är en liner lock som fått sig lite extra material mot spetsen av låsarmen till för att matcha grovleken på sidorna. Materialet är titan men låsarmen har försetts med en stålförstärkning och det behövs vid dylika lösningar. Tilläggas kan att låset tar mycket tidigt och är okej att släppa. Faktiskt inte mästerligt på det området. Jag skall inte säga att det är svårt för det är det sannerligen inte. Låsarmen bjuder på svagt motstånd och området är väl fasat för tummen. Men det är inte gott om utrymme och det finns inga räfflor för att underlätta fäste. Trots det sker rörelsen tämligen intuitivt.

När låset är på plats upptäcks kanske det enda vassa hörnet på hela kniven. Det nedre på skollan mot låsarmen till. Det är å andra sidan ett måste för att få till de distinkta linjerna. 

Låset har liksom bladet "trimmats". Linerlocken har fått sig en låsarmsförstärkning
och är tjockare mot änden till för att bilda en slät yta mot bolsterdelen av sidan

Om kniven är sympatisk att öppna är den en ren fröjd att stänga. Bladet faller igen av egen tyngd efter ett lätt skak  med precis lagom mycket motstånd från låsarmen för att inte klippa fingrarna på vägen in. Snarare glider det majestätiskt på plats. Rörelsen avslutas med ett mjukt men bestämt klick. Precis så vill jag ha det om jag får bestämma. Jag undanbeder mig fingergiljotiner. 

Att bära

Den här kniven är faktiskt trevlig att bära på också. Vikten avskräcker inte alltför mycket då kniven väger in på 139 gram. Ingen extrem lättviktare men heller inte överdrivet tung.  Balanspunkten för de grammen ligger för övrigt mitt i fördjupningen för pekfingret när kniven är öppen och helt på mitten i stängt läge.

Övriga mått är även de hanterbara - 11.4 cm lång, 1,4 cm bred och 3,8 cm där den är som högst och allt förutom tumknopparnas spetsar är mycket mjukt rundat. En detalj jag är petig med är att bladbasen är helt dold i handtaget när kniven är hopfälld och det är den här. 

Ett fräst titanclip som fungerar väl. En av orsakerna kan ses vid skruvfästet där det är kraftigt avfasat

Mini Diesel är utrustad med ett titanclip som är bra. Mycket bra till och med. Tiden när man inte kunde säga det om skulpterade clip utan att rodna är (delvis) förbi. Clipet är rakt och kompletterar knivens utseende. Den svarta ytan matchar reseten av knivens färgställning i svart med blå detaljer.  Spetsen pekar inte utåt men har ändå en ramp stor nog för att tillåta en byxkant att passera. Spänsten i metallen är lagom avvägd och kniven sitter därför tryggt på plats. Något som känns extra viktigt med tanke på prislappen. 

Man skall vara stolt över sin fina kniv och därför visas en del av den upp
Men de anodiserande skruvarna matchar ett par jeans 

Sen är clipets inverkan på greppet föredömligt diskret. Framför allt låg profil kombinerat med en rundad bakre del och försänkta skruvar gör att det känns mycket lite när man använder kniven. Det ger bonuspoäng hos mig. 

Sammanfattningsvis

Ibland talas om kärlek vid första ögonkastet. Riktigt så långt vill jag kanske inte sträcka mig men inte långt därifrån. Den här kniven överraskade mig positivt och det rejält. I dubbel mening då jag inte hade en aning om att jag skulle få testa den. Nu vill jag förtydliga att den här texten mer är att betrakta som en presentation och genomgång än en regelrätt recension. Jag har inte burit eller använt den här kniven tillräckligt för att uttala mig på djupet. Inget oxbenshuggande á la "Forged in Fire" så här långt.

Men det inledande intrycket är överväldigande positivt. Visst finns det detaljer som kunde förbättrats, det finns det alltid. Det är emellertid inte särskilt mycket jag valt att göra annorlunda. Kanske hade jag velat se handtaget aningen längre trots allt. Tumknopparna kunde rundats en smula och flyttats ett par millimeter närmare handtaget.   

Elegant nog för att posera, robust nog för att hänga med ut i skogen

Resterande kommentarer rör mer utseende och sådant är alltid rent subjektivt. Nyttan av en s-formad egg (recurve) kan förvisso alltid diskuteras men är typisk för Peñjas formgivning. Faktum är att en enligt mig ännu snyggare kniv från honom, hans tolkning av en Lanny's Clip är betydligt mer extrem inom det området och likt förbaskat skulle jag vilja ha en dylik.  

Mini Diesel för den som söker 

Annars har jag mest gott att säga om den här kniven. Den är välbyggd på gränsen till det perfekta. Det gäller såväl handhavandet, att öppna och stänga kniven som materialval. "Fippelfaktorn" på den här kniven är mycket hög då den är har extremt mjuk gång och är lätt att fälla ut och ihop. Vad gäller komponenter och material så är stålvalet M390 och så mycket bättre blir det inte i teorin även om det finns mer exotiska stål förstås.

Till det adderas kolfiber av extremt god kvalitet och titan med PVD-beläggning. Kvalitén går sedan igen i detaljer som customskruvar i titan och lager och detentkula i keramik. Passningen mellan material och övrig finish är även den helt utan anmärkningar. Ramen är rundad och slipad även på insidan och vart man än letar faktiskt.

Men mest av allt överraskades jag av bladet. Förutom att det har slipfaser som glittrar som  facetterna i en diamant så är det praktiskt. En stadig spets som gör vad den skall och en egg som skär mycket väl. Så mycket mer kan man inte önska sig, både snyggt och funktionellt. Möjligen med undantag för när den s-formade eggen i hårt superstål skall skärpas. Den detaljen överlåter jag åt ägaren.

Det enda som hindrar mig från att anskaffa ett eget exemplar eller två är kostnaden. Jag tycker emellertid inte att priset är överdrivet för vad som erhålls men svider för hårt i min plånbok. Priset ligger för närvarande en bit över 4000 kronor*.

Förresten vet jag inte om det är enbart det som avskräcker. Det kan vara så att en X series Lanny's clip lockar än mer. Jäklar i min låda vad snygg den kniven är! Han kan designa knivar den där Peña.

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm

Längd hopfälld: 114 mm

Vikt: 139 g (vägd av mig)

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: Böhler Uddeholm M390

Handtag: Titan och kolfiber

Lås: Bolster/liner lock

Producerad av: Peña Knives, tillverkad i Kina av Reate

/ J - med diesel på händerna

* Priser kan förstås variera och i USA kostar den i skrivande stund 299$ + tull och moms. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre