- bättrar på konkurrensen i klassen
CJRB är tillbaks! Eller ja, de har väl aldrig försvunnit men här på bloggen menar jag. Den första kniven, Prado, fick ju strålande omdömen från mig. Därifrån är steget inte långt till att bli nyfiken på märket generellt och skaffa en kniv till bara för att se om det var en engångsföreteelse eller om de faktiskt är så bra.
 |
| CJRB Hectare |
Den här gången föll valet på en något mindre kniv. En modell vars yttre kombinerat med storlek, material och lås gör att den hamnar i vad som numera ofta kallas "Bugout"-klassen. Det vill säga lättviktare med ett blad kring tre tum försedd med ett cross bar-lås av något slag.
CJRBs bidrag kallas Hectare.
 |
| Ytterligare en kompetent kniv i den kategori av knivar som omfattar ca tre tums blad, är lättviktare och har den här typen av lås |
Kortversion: CJRB Hectare, konkurrerar i ett en klass av knivar som blivit ett ormbo men gör det med den äran. Kategorin är lättviktsknivar med "Cross bar"-lås
Blad
Hectare har ett tämligen lågmält blad. Det är inget som skriker i designväg förutom färgen då. Det är en drop point som är helt flatslipat. Längden är 80 mm, höjden 27 mm och tjockleken är 2,7 mm. Eller åtminstone uppges den tjockleken på hemsidan men i praktiken är den 2,8 mm på grund ytbeläggningen.
Märkningen är naturligt diskret och består av märkesnamn på en sida av ricasson och ståltyp på den andra i mycket liten text. Jag skrev "naturligt" då det nog är svårt att göra på annat vis då den här versionen av kniven har ett spraymålat blad. Något jag inte visste när jag beställde kniven. Jag läste inte på måste erkännas utan dömde efter tidigare erfarenhet samt bilder och antog därför att bladet var täckt med någon form av beläggning. Men det visade sig alltså vara färg. Något som för övrigt är tydligt utskrivet på hemsidan.
Det gör några intressanta saker med bladet. Bland annat blir det blankt och har en smula märklig känsla att hålla i. Det ger en gummiaktig känsla. Färgen har visat sig hyfsat motståndskraftigt mot allmänt slitage. Så länge du skär i mjuka material uppstår inga problem. Jag har helt enkelt undvikt alltför krävanade ämnen att skära i då jag vet att det skulle orsaka fler repor än de som redan uppstått. För repor blir det.
 |
| Det mest utmärkande med bladet på just den här versionen av Hectare är inte bladformen utan färgen |
Stålet som används är om jag förstått rätt något som Artisan Cutlery/CJRB varit med och utvecklat och heter AR-RPM9. Det var lite ståhej on-line kring det ett tag då de råkat säga för mycket om hur det tillverkades. Men det visade sig mer vara en översättningsmiss än något som var fel och stormen visade sig husera i ett vattenglas.
 |
| Stålet är ett en så länge ovanligt val och heter AR-RPM9 |
Fabrikseggen var rätt vass varpå den får godkänt. Det kan även sägas att trots färgen mäter kniven inte mer än kring 0,4 mm bakom eggen. Det parat med flatslipningen gör att Hectare skär bra. Beläggningen fungerar dessutom bra i exempelvis kartong eftersom den är glatt.
Överlag så är Hectare en kniv som sköter sig väl som EDC-kniv. En egenskap som jag uppskattar är att det här stålet svarar bra på att striglas. Det är min primära metod för underhåll av eggar så länge inte kniven blivit slö. Ett par drag på först lite grövre läder och sedan lite finare och det mesta av skärpan är tillbaks.
Som synes är bladformen rätt "allround". Med det avses att det inte är extremt åt något håll. Det finns ett litet urtag för pekfingret om du vill smyga fram längre mot bladet även om jag sällan använder det. I övrigt fins en bit rak egg närmast handtaget där jag arbetar mest. Lite buk finns också samt en bra spets. Den är lätt att "hitta", dvs den sitter i höjd med knivens tänkta mittlinje varpå du inte behöver bryta handleden bara för att du vill använda den för att sprätta upp exempelvis tejp kring en kartong.
Ytterligare en positiv egenskap rent generellt är att det är lätt att dra den här kniven, uträtta vad man nu skall och sedan stoppa tillbaks kniven i fickan igen. Ibland är det en egenskap som hamnar i skymundan. Att fälla ut ett blad enkelt med en hand är en sak men ibland behöver man även stoppa undan kniven lika enkelt.
Handtag
Det tämligen raka handtaget är byggt kring en ram som närmast liknar ett fackverk. Den är sålunda mycket kraftigt lättad. Utanpå ramen hittas sidor av G10 med samma tämligen finmönstrade yta som hittas på andra CJRB-modeller.
 |
| Handtaget är rätt enkelt men väl format och sidorna består av G10 |
Konstruktionen är skruvad och har öppen rygg. Där hittas två timglasformade distanser som huserar de två skruvarna som är dragna från varsitt håll för att hålla ihop kniven. De liksom pivotskruven är målade och färgglada för att matcha bladet. Storleken är T6 respektive T8 vilket har kommit att närmast bli en standard på mindre fällknivar. Själv hade jag föredragit T8 rakt igenom som vanligt. Men här är skruvhuvudena platta vilket är positivt.
Sedan finns ett fånglinehål som förvisso fyller sin funktion men som på det här exemplaret faktiskt är snedborrat.
 |
| Ryggen är öppen och här skymtas även stålramen som är kraftigt lättad |
Längden på handtaget är 107 mm, höjden kring 22 mm och tjockleken strax över en centimeter. Inget enormt stort handtag men väl fungerande ihop med de flesta handtyper. Förvänta dig bara inget handtag som fyller hela handen. Men det är inte heller det som den här kategorin av knivar är bäst på. Här liksom med andra knivar i klassen har man gjort en markant avvägning mellan hur lätt kniven är att bära och ergonomi.
I det här fallet har CJRB fått till en bra balans därvidlag.
 |
| Hectare kan greppas på en uppsjö olika vis utan problem. Ett bra handtag av den tunnare sorten |
Öppning och lås
Likt andra knivar med den här låstypen kan den öppnas på minst tre vis. Med hjälp av två händer är det gammaldags sättet, sedan kan användaren dra tillbaks låsbulten och låta bladet falla ut på ett eller annat vis. Det kan ske antingen långsamt eller med kvickt med en liten handledssnärt. Båda sätten fungerar utmärkt i det här fallet.
Sedan har vi det tredje och huvudsakliga viset och det är via ett bladhål. Ett som är ovalt i det här fallet som synes.
 |
| Ett bladhål är det huvudsakliga sättet att fälla ut bladet men utförandet kanske inte är det bästa på marknaden |
Dessvärre är det inte särskilt väl fungerande. Det är ett par detaljer som inte är till fyllest. För det första är själva hålet aningen för smalt. Åtminstone för mina fingrar. Men nu skall man inte ha in hela toppen av tummen i det så det kanske hade fungerat om det inte var för färgen på det här specifika exemplaret. Eftersom det inte är något beläggning utan färg så ger det en yta som är väldigt blank samt rundar hörnen ännu mer än avsett. Resultatet blir lägre friktion och därmed ett dåligt grepp för tummen.
Men värre är att till skillnad från t ex den tidigare recenserade Prado så underlättar inte fördjupningen för pekfingret åtkomsten särskilt mycket. Mitt i hålet hittas en liten bit handtagssida som sticker ut samtidigt som bladet sitter rätt djupt i handtaget. Det är ingen lyckad kombination som sammantaget gör hålet knepigt att använda.
Det som räddar situationen och hindrar att kniven får underbetyg på den här punkten är att kullagren gör att det inte behövs så mycket kraft för att öppna kniven. Det och låsbultsöppningen förstås.
 |
| Cross bar-låset är välbyggt med god funktion |
Bättre är funktionen hos låset. Det är som tidigare nämnts av typen "cross bar". Som sådant fungerar det utan anmärkning. Det håller bladet på önskat vis utan rörelse i utfällt läge. Dessutom är fjäderkraften väl avvägd för att både vara lätt att släppa samtidigt som det sköter sin dubbla funktion.
I dylika konstruktioner är det nämligen låset som agerar "detent"-kula också. Det vill säga det håller bladet på plats även när kniven är stängd.
Att bära
Om jag skriver under etthundra gram, platta sidor i ett inte alltför strävt material och rundade kanter. Samt lägger till att längden är strax över tio centimeter och att handtaget är så pass tunt som 10,6 mm så förstår ni åt vilket håll det barkar.
Adderas ett dugligt clip till kompotten blir det uppenbart att den här kniven är bra i en ficka vare sig den bärs löst eller som kanske är vanligare idag, med hjälp av clipet i en ficka.
 |
| Clipet är av standardtyp för CJRB och är i det här utförandet mycket gult. En färg som också skavs av efter hand |
Clipet på Hectare är lätt att skriva ett omdöme om då det är exakt samma typ som återfinns på den tidigare recenserade Prado. Följaktligen gäller samma saker som jag skrev om det då. Enda skillnaden är att det på den här kniven är målad i samma bjärta gula kulör som bladet. Det kan också noteras att det är mindre bra då färgen förstås skavs efter ett tag.
 |
| Rampen får godkänt och utrymmet under likaså men om clipet varit försänkt i handtagssidan hade det varit ännu bättre |
Clipet är av "deep ride"-variant vilket innebär att kniven sitter djupt i fickan och mycket lite eller snarare ingenting är synligt när kniven befinner sig där. Nu spelar det mindre roll i det här fallet då den knallgula färgen avslöjar att något händer i trakterna av din ficka i alla fall. Vill du vara diskret får jag rekommendera en svart version av kniven istället.
Stålclipet är flyttbart och är fäst med två T6 skruvar. De sitter tandemmonterade i handtagssidan. Dock är det inte försänkt på något vis vilket är en av få detaljer som har förbättringspotential. Det minskar utrymmet under clipet helt enkelt.
I övrigt kan det sägas att spänsten är rejäl och att rampen kanske inte är perfekt men bra. Dessutom kan det flyttas till fromma för alla vänsterhänta. Eftersom låset inte heller är bundet till en sida för att släppa så är kniven helt ambidextriös.
Sammanfattningsvis
Det går snabbt konstatera att till alla knivköpares glädje så blir det allt hårdare konkurrens i den här klassen av knivar. "Bugout" var inte först och kanske inte ens är störst men den modellen blev snabbt känd. Nu finns även knivar som Kershaw Heist, SRM 255 och Al Mar Payara bara för att nämna några.
Och så förstås den här, CJRB Hectare. Den platsar faktiskt mycket väl in i sällskapet och det utan att skämmas. Materialen är inte sämre än konkurrenterna och inte heller byggkvalitén. Designen är inget extraordinärt men även den står sig i sammanhanget.
 |
| Hectare är en bra EDC-kniv, en fällkniv för vardagsbruk och som bilden antyder, arbete |
Appropå det, jo jag vet jag borde valt en annan färg på bladet. Den vara bara så lockande. Sedan inser jag att den är väldigt...gul.
Det är även möjligt att färgen faktiskt gör kniven något snäpp sämre hur konstigt det än låter. Men dels så slits ytan fortare än om den varit omålad. Den egenskapen gäller främst clipet och skruvarna. Men det är enbart en kosmetisk detalj. En mer praktisk är att den något glatta ytan ger sämre fäste när kniven skall öppnas. Bara en nyans men ändå. Det räddas dock av att det finns alternativa sätt att öppna kniven, läs med hjälp av låset.
 |
| CJRB Hectare med ett solgult blad för att matcha en vacker sommardag |
Men på de flesta parametrar är CJRB Hectare en förbaskat bra fällkniv. Lätt att bära med sig och lätt att både dra och stoppa undan. När det kombineras med att vara lättöppnad, nåja så länge du undviker hålet med kalla och valhänta fingrar, samt lätt att stänga så får du en bra vardagskompanjon. Ett verktyg redo för det mesta. Särskilt som det flatslipade bladet skär bra i de flesta material.
Därtill är priset inte avskräckande. I dagsläget får du punga ut kring 65€ i Europa och för de pengarna får du mycket kniv. Eller snarare än väldigt lätt kniv. I vilket fall en förträfflig kniv.
Specifikation:
Längd utfälld: 187 mm
Längd hopfälld: 107 mm
Vikt: 75 g (vägd av mig, uppgiven 77g)
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: AR-RPM9
Handtag: G10 på stålram
Lås: Crossbar
Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina
/ J - solar sig i bladglansen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar