tisdag 30 juli 2019

Knivrecension QSP Piglet

-  en modell att bygga vidare på

Den här kniven känns som en naturlig utveckling av QSPs mer budgetorienterade sortiment. Där hittar vi till exempel knivar som den tidigare recenserade Parrot. En kniv jag uppskattade för sin rättframhet men det är ingen tvekan om att den är gjord för att konkurrera med enklare knivar som t ex Ka-Bar Dozier och OKC RAT2. Dagens kniv  är enligt mitt förmenande ett naturligt kliv framåt och en mer avancerad kniv på sätt och vis. Kanske inte sett till material men väl till formgivning. 

QSP 112-A Piglet


Piglet är en kniv från en för mig okänd inhouse-designer hos QSP. Men vederbörande har lyckats över hövan. Det kan jag avslöja utan att gå händelserna i förväg alltför mycket. Vad vi har framför oss är, hur skall jag uttrycka det, en mycket sund kniv. Materialen är väl valda och arbetade för att skapa en prisvärd kniv med stor finess och potential. Uppenbarligen tycker QSP detsamma då kniven förutom i den här basversionen förekommer i en lyxutgåva med damascus-blad och handtag i Raffir Noble. I det utförandet tillhör den definitivt inte budgetsortimentet längre kan väl tilläggas. 

Better knife,  Better life hävdar de


"Twitterversion": QSP Piglet - Kulting med kapacitet 


Blad


Om alla enkla bladformers moder är den "raka" varianten så är fadern troligen "drop points". Det här är ett gott exempel på en sådan. Piglet erbjuder strax under åtta centimeter blad av den formen med en höjd av 2,6 centimter och en godstjocklek på strax över tre millimeter.

Ytfinishen är en satin rätt och slätt. Några extra element för att lyxa till det här bladet har inte lagts till på den här varianten och det behövs inte heller. Det som är snyggt är de välbalanserade proportionerna. De förstärks av den svepande övergången mellan slipfasen och ricasson som speglar bladets huvudsakliga form. Bladets övergripande linjer matchar dessutom handtaget på ett förtjänstfullt vis. 

Bladet är en renodlad drop point utan extra åthävor


Materialet, Sandvik 14C28N är ett av mina favoritstål bland rostfria så kallade "budgetstål". Jag sätter det uttrycket inom citationstecken då jag inte är helt förtjust i formuleringen eftersom det finns en fara i att slänga med sig dylika uttryck alltför lättvindigt*. Men rent prismässigt tillhör det inte de mer exklusiva stålyperna. Som jag ser det är det däremot ett mycket välbalanserat stål vad gäller förmåga att ta och hålla en egg kontra att inte rosta. En egenskap det delar med dyrare material som t ex CPM S30V och S35VN är att det är direkt framtaget för att specifikt användas som knivstål och inte för andra mer industriella skäruppgifter. Det gör att kunskapsbanken för hur man nyttjar det i de här sammanhangen är stor vilket ökar möjligheterna för knivproducenter att lyckas.

Fabrikseggen på det här exemplaret var duglig utan att vara extraordinär. Vass nog att raka hår men inte helt utan tryck. Sen har man bara nästan lyckats med det "sharpening notch" som finns. Den fördjupningen är inte stor nog för att sträcka sig helt utanför ricasson och plunge line varpå en en liten liten kälkbacke bildas. Ett par millimeter till och man hade varit hemma.

Piglet är annars tämligen tunn bakom eggen. Det underlättar när man skär i exempelvis tjockare kartong och andra material som inte flexar lika mycket som tunna papper. 


Flatslipat blad i  Sandvik 14C28N


Bladformen skvallrar om att det här är en allroundbetonad brukskniv. Liknande bladform kan hittas bland mången kompetent liten fastbladare också, tänk Fällkniven VM1 bara för att nämna någon. Formen är beprövad och effektiv till det mesta.

Det märks förstås när man arbetar med den här kniven. Ibland säger jag att knivar uppträder som de ser ut, det gäller sannerligen i det här fallet. Piglet är en kniv som fungerar i alla material och på alla de sätt man kan förvänta sig av en god liten fickkniv. Särskilt sympatiskt är att den även fungerar bra i trä och torrt virke. Det underlättar när man tar med kniven ut på camping och skogsäventyr.

Spetsen är mer ett precisionsverktyg än något att bända med. Flatslipningen gör att den inte är lika stark som exempelvis på en "skandinaviskt" slipad kniv. I gengäld får man här ett blad som fungerar väsentligt bättre till lite fältmatlagning och annat skärande som premieras av mindre brant skuldra på slipfasen. 


Handtag


Utseendemässigt slås man av det enda dekorelement den här kniven försetts med och det är att G10-sidorna är tvåfärgade. Kniven finns i den här beige/svarta utgåvan alternativt grön/svart för den som föredrar det. Ja och så den tidigare nämnda begränsade upplagan med Raffir Noble i skollorna.

Det andra som är påtagligt är de överlag rundade formerna. Det är även så kniven känns i handen, allmänt mjuk och rund. Som en liten kulting ser ut kanske?

Ergonomin är utmärkt på den här kniven. Vid sidan av svepande linjer uppnås det genom att alla kanter är fasade och mjuka. Men främst är det handtagets kraftigt välvda yta som är hemligheten bakom den goda komforten. G10 sidorna har nämligen formats rejält, något som inte är helt vanligt i den här prisklassen där raka sidor på handtag annars dominerar. Tid är pengar och varje moment som att bearbeta G10-sidorna kostar förstås en slant i form av produktionstid. 

Det väl formade handtaget har sidor i tvåfärgad G10


Knivens bas är en välgjord stålram såtillvida att den lättats och slipats enligt konstens alla regler. Den är sedan skruvad i två punkter utöver pivotskruven. Storleken på skruvhuvudena är de på en kniv i den här storleken tämligen standardiserade T6. Så här långt är min erfarenhet av QSPs kvalitet på skruvarna att de får godkänt. Men jag hade inte haft något emot en storlek större skallar. Skall man demontera knivar är det alltid bättre med något grövre dimensioner för att undvika att dra dem runda. Det gäller särskilt knivar som är ämnade att brukas. 

Ramen som höjer sig en smula över sidorna är mycket väl slipad och polerad.
De två distanserna har fått sig en duvning och är timglasformade


Bladet löper på bronsbussningar och ramen är som synes rejält lättad


Ramen höjer sig en aning över de utanpåliggande skollorna. Om det kan man tycka olika men det bidrar till den rundade formen på handtaget. Personligen har jag inget emot den lösningen men har hört att det finns de som tycker det är fult helt enkelt.

Komforten är som sagt god och de flesta grepp fungerar även om det främst är hammar- och sabelgrepp som premieras. Grepp i nypan blir exempelvis inte helt naturliga med tumknoppar ivägen. Något som förstås gäller fler knivar än den här.

Det något bredare handtaget gör att pressen mot såväl tumveck och lillfinger blir mindre. Särskilt då när man tar i lite med kniven i hammargrepp. Piglet fungerar även exemplariskt i omvänt grepp med eggen mot dig. Något som är användbart om man täljer till. Det välvda greppet passar åtminstone min hand väl och clipet är knappt kännbart. Jag skriver knappt då det faktiskt känns om man kramar handtaget hårt. Spetsen är något för mycket vinklat utåt för att bli helt anonym.

Balansen hos kniven är god utan att vara exemplarisk. Jämvikten återfinns i bakre delen av fingerurtaget. Det parat med att Piglet väger in på hektot gör att kniven känns livlig. 


Öppning och lås


Vid det här laget får man räkna tumknoppar till ett av de klassiska sätten att öppna en fällkniv. Vi är inte framme vid odödligheten hos tvåhandsöppnade slipjoints än men det är bara tiden som skall till för att de skall hamna där. Med det vill jag säga att metoden är enkel, fungerar och inte lär försvinna. 

Tumknopparna är lätta att komma åt och relativt diskreta när kniven brukas


Särskilt väl fungerar den på den här kniven. Positionen och åtkomsten av knopparna gör att det går att  snärta upp bladet med fart såväl som att fälla ut kniven lugnt och stilla. Det är en valfrihet jag gärna ser på den här sortens knivar. Särskilt som den kan tänkas användas i vardagliga sammanhang där man inte vill demonstrera för hela världen att man har en kniv i handen. Diskretion kan vara en dygd. Särskilt i tider när dessvärre allt fler uppfattar verktyg som vapen.

Formen på knopparna är desstuom mjuka nog för att inte bita dig i tummen på CRK-vis. De här är mer rundade pyramider till sin form. 

Låset sköter sin uppgift


Låser gör Piglet med en linerlock i stål. Vanligtvis ett mycket pålitligt system. Så även här även om det finns en aning kritik att rikta mot utförandet. Det kan ha att göra med de väl slipade ytorna.

Åtkomsten är exemplariskt utfört med försänkning i motstående sida samt fasad kant på själva låsarmen. Där finns inget att invända. Själva funktionen är också god. Låset missar aldrig och glider inte under negativ belastning. Därmed finns det ingen risk att kniven skall slå igen över fingrarna på dig under normal användning.

Men jag har hört andra som upplevt en smula spel i bladet från fabrik och det gäller även det här exemplaret. Det finns ett aldrig så litet spel vertikalt i bladet. Det känns inte när kniven brukas och endast om bladet provoceras genom att man håller i spetsen och ruckar upp och ned. Men för konnesören kan det vara ett problem. Jag löste det genom att demontera kniven och öka fjäderbelastningen i låsarmen en smula. 


Att bära


I fickan är Piglet synnerligen sympatisk samt mycket synlig. Det ena bra, det andra något mindre bra. Kniven väger som sagt inte mycket och hela kniven består av rundande former. Så långt är allt väl. 

Clipet fungerar väl. Det är lätt att dra kniven och stoppa undan den igen


Men clipet är inte det bästa jag stött på. Dels blir placeringen som den blir eftersom den bakre änden på handtaget smalnar av. När man dessutom klämmer i med ett fånglinehål gör det att det här clipet visar rätt mycket kniv när den sitter i fickan. Dessutom är det blankt. De två sakerna skriker "kniv" där handtaget tittar fram. Sen begås dödssynden att vinkla läppen på clipet utåt. Den skall vara parallell med handtaget för att skrap i saker något mindre. Gör om och gör rätt QSP.

Vänsterhänta eller den som vill bära sin kniv på den sidan stöter på patrull då clipet inte kan ändras till någon annan position än höger med spets uppåt. 

Piglet kunde fått vara mer diskret i fickan för min del. 
Det blanka clipet är väl synligt


Själva funktionen annars mycket bra. Kultingen vill inte rymma och att locka fram den ur sitt gömsle är lätt. På samma sätt är den väldresserad när den ombeds att efter förrättat värv försvinna tillbaka till båset igen.


Sammanfattningsvis


På Piglet finns egentligen inget som sticker ut. Vare sig bokstavligt och bildligt. Det är en rätt strömlinjeformad design och inte anmärkningsvärd på det viset. Knivens styrka återfinns istället i flera mindre detaljer och det märks på slutresultatet som känns solitt om än inte uppseendeväckande. 

Ett exempel på sådana detaljer eller kanske snarare val är att använda sig av tumknoppar istället för flipperöppning vilka kanske inte är lika flashiga som en säg en försvinnande fjäderbelastad flipper. Men ett gott alternativ i sammanhanget. Knoppar är inte komplicerade och fungerar. Särskilt som de är väl formade och placerade på rätt ställe  Det är vad som kännetecknar den här modellen. Detaljer som är rätt för ändamålet och prisklassen.

Det gäller inte minst bladformen. Piglet är ingen samlarkniv och kräver därför ett funktionellt blad framför ett som huvudsakligen är till för att se bra ut när du flippar kniven i tv-soffan. Det har den också fått i och med en harmonisk droppoint. Stålet är även det väl valt i sammanhanget. Sandvik 14C28N är att föredra framför det nu för tiden så populära D2 enligt mig. Helt enkelt därför att det ger god prestanda samtidigt som det är rosttrögt vilket D2 inte är. Sandvikstålet kräver därför mindre underhåll. Varma sommardagar i fickor nära kroppen och lite salta bad är inte D2-stålens bästa vänner.   

Kaffelattefärgad kniv, för den som önskar finns den även i grönt eller lyxutgåva med Raffir Noble


Sen fortsätter listan med fler goda val eller omsorg om detaljerna om man så vill. Stålramen är lättad istället för solid. QSP har valt att använda glidlager i brons istället för enklare nylon. Den dubbelsidiga pivotskruven är D-formad för att inte spinna. Vidare återfinns G10 i sidorna istället för FRN och de är inte raka utan välvda för ökad komfort. Distanserna i ryggen är timglasformade istället för rakt cylindriska och de är även skruvade från två håll istället för ett.

Främst är det enkelhet som står i fokus men flärdfulla detaljer saknas inte helt ens på grundversionen. Det är förstås de tvåtonade sidorna som står för den biten i det här utförandet. Man kunde valt att använda sig av enfärgade sidor men det gjorde man nu inte.

Piglet, en utmärkt arbetshäst som med sina harmoniska linjer ändå inte ser oväven ut

Piglet kanske saknar "WOW-faktor" i det här utförandet. Men det är inte heller den sortens kniv det är. Vi talar om en stabil allroundfickkniv i mellan- till det mindre formatet. En liten arbetshäst redo att ta i när så behövs. Därför blir känslan mer av "det känns bra det här" när kniven greppas. Det är dessutom en känsla som växer efterhand kniven bärs och brukas. Den gör det den skall och gör det väl. Jag måste säga att jag föredrar den utvecklingen framför tvärtom.

Piglet är en stabil vardagskompanjon som jag varmt rekommenderar för den som söker en brukskniv som är både välbyggd och relativt billig. Den är prisvärd helt enkelt**.




Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Handtag: G10 på stålram
Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - grisaherden


* Något som också visat sig i den debatt kring "superstål" och deras härdning, samt värmebehandling som blossade upp strax innan den här texten skrevs. Främst var det hur  egenskaperna hos M390 tillvaratagits eller snarare inte utnyttjats av knivtillverkarna. 

** I skrivande stund kan den köpas från t ex Messerdepot för 42,90 EUR och Wanderoo har den begränsade upplagan för 3500 kr. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar