Recension ANV Knives M25

 

- när praktiskt blir sexigt

Jag såg direkt att det här var en kniv för mig. ANV M25 talade till mig som det brukar heta. Ibland kan man redan från bilder avgöra när det det lagts många timmar på formgivning och resultatet blir lyckat.

Särskilt tydligt blir det i det här fallet då det klart framgår att man skalat bort alla gimmicks för att åstadkomma en ruskigt kompetent militärkniv. Av bara farten råkade det även bli en suverän friluftskniv.* Inte minst som den till skillnad från en del andra knivar i klassen är precis lagom stor. 

Lätta och smidiga knivar är särskilt sympatiska när man har annat att bära på vilket ofta är fallet när man är ute i skog och mark. Ja, eller släpar omkring på en bössa samt stridssele med allt som därtill hör.

ANV Knives M25

Orsaken till varför det även är en bra friluftskniv står att finna i att M25 förvisso är framtagen i samarbete med delar av den Tjeckiska armén men att den inte tillhör kategorin knivar som är att betrakta som rena vapen. Exempel på sådana är dolkar av Fairbarn-Sykes-typ och liknande. De tjänar bara ett syfte. 

M25 är istället en allroundkniv med fokus på enkla praktiska göromål men som inte gör bort sig i någon situation vare sig det handlar om överlevnadsscenarion eller mer vardagsnära situationer. Den är utvecklad tillsammans med "Strakonice 25th Anti-Aircraft Missile regiment". Det är något som avspeglas i en del detaljer i kniven som jag återkommer till. 

Resultatet blev dock en tämligen nätt kniv som mäter 240 mm på längden och väger in på lätta 140 g för enbart kniven och 219 g för hela paketet. 

ANV har utvecklat en militärkniv som är precis lika bra för friluftsliv

Kortversion: ANV M25, en kniv som osar kompetens. Den är bedrägligt enkel och välbyggd, stark men ändå lätt.

Blad

Som ofta är fallet med kompetenta blad är formen på M25 enkel. Här hittas en lätt modifierad drop point. Den har sedan fått en relativt hög sabelslipning. Det ger ett blad som skär bra utan att för den skull vara för klent och därmed bräckligt. Bladgodset är 4 mm vilket bidrar till styrkan utan att vara överdrivet tjockt. Det hjälper till att hålla ned vikten och gör att kniven skär bättre vid genomgående snitt. 

Längden på bladet är 11 cm och höjden är ca 2,6 cm. Märkningen är består av Acta non verba Knives stiliserade logotyp på presentationssidan och modellbeteckning, tillverkningsland och ståltyp på den andra. Det lät mycket men är mycket diskret applicerat. 

Den här kniven har ett elva centimeter långt  lätt modifierat drop point-blad 

Stålet som använts är som ofta är fallet med knivar från ANV svenskt. Här hittas Sleipner vilket är ett höglegerat verktygsstål från Uddeholm. Tänk på det som ett ännu segare och tuffare D2. För att förhindra korrosion och få mindre reflexer från bladet så har det fått en DLC-beläggning. I all enkelhet är det en av de bästa ytbehandlingar som finns att tillgå i knivvärlden. Det fyller sin funktion samtidigt som det är mycket starkt och nöts inte i första taget. 

Sedan var det de udda detaljerna. En av dem hittas delvis på bladet men sträcker sig över hela knivens ryggsida. Det är en serie fördjupningar som exakt motsvarar avståndet på en karta i skala 1:25000. Skårorna motsvarar avstånd från 250m till 1 kilometer och sedan upp till 5 km. En sak som kan vara av intresse om allt annat skiter sig och man skall beräkna avstånd om man råkar befinna sig i ett luftvärnsregemente. 

En annan mycket praktisk detalj är den fördjupning som hittas nära handtaget. Det är till för att underlätta användandet av eldstål.  Kanterna där är nittio grader och skarpa till skillnad från bladryggen som är mjukt rundad. 

Vid bladbasen hittas några väl placerade skåror för bättre fäste. De är precis lagom djupa och med lagom bett för att fungera bra.

Stålet som använts är Uddeholms Sleipner som försetts med en DLC-beläggning

Appropå bett så är dett ett jäkla sådant i bladet. Tid har inte bara lagts på detaljer. De viktigaste egenskaperna är också på plats. I klartext betyder det att M25 även är förbaskat bra på att skära saker. Det gäller allt från trä och torrt virke till kartong, plast och liknande. Jag har inte ägnat mig åt att bända upp konservburkar så det kan jag inte uttala mig om. Däremot biter eggen bra i rep av olika grovlek och material. 

Här har ANV lyckats med en utmärkt balansgång mellan att hålla bladet starkt samtidigt som man vågat låta kniven vara tunn nog bakom eggen för att tillsammans med den höga flatslipningen göra en kniv som skär riktigt väl. Det är något jag uppskattar mer än att den är totalt bombsäker som i att man kan ställa sig på den när kniven är inkörd i en trästam och liknande tester jag sett på YouTube. Jag skär och sticker med mina knivar. När vi talar om att sticka så kan påpekas att spetsen är effektiv den också. Den befinner sig även där man förväntar sig. 

Handtag

M25 är en heltångekniv vars handtag består av två bitar massiv Micarta som satts på plats med ett par stadiga T15-skruvar. Handtaget är något över tolv centimeter långt beroende på om man räknar in den utstickande delen av metallen eller ej. Greppbar yta bakom fingerskyddet är strax under elva centimeter. Det är utmärkt för det gör att handtaget rymmer även lite större händer även om man råkar ha handskar på sig. Samtidigt är det smalt nog även för mindre handstorlekar. 

Handtaget består av två gedigna stycken välformad Micarta skruvade på plats. Det avslutas med en specialmejsel som dock kan användas till annat också

Micartan som använts är av högsta kvalitet och är rejält arbetad. Handtagssidorna är kraftigt tredimensionellt formade och smälter in i handen på ett behagligt vis. Samtidigt har de ett rätt avancerat mönster som gre mycket gott fäste. Här halkas det inte, inte ens med kalla och våta händer har jag konstaterat. Det som gör det avancerat är att mönstret är krafigare längs rygg och undersida vilket ger högre friktion än på sidorna där det är något finare. Särskilt effektivt blir det när det kombinerats med skåror även i tången på undersidan av handtaget.

Handtaget är kraftigt format men mycket proportionerligt. Här syns även skårorna som agerar avståndsbedömningsverktyg till kartor i skala 1:25000

Apropå udda detaljer som nämndes tidigare så kan konstateras att förutom avståndsskalan så hittas även en skruvmejsel i änden av handtaget. Det är inte en flatmejsel vilken som helst utan den råkar passa till noskonen på en RBS-missil. Jag kan dock avslöja att den fungerar utmärkt till annat också. Tur är väl det då jag har ont om missiler i bakfickan. Därtill hittas fäste för fånglina här om man vill nyttja en sådan. 

Det här är en välbalanserad kniv som känns mycket lätt och livlig i handen

Balansen på kniven är utmärkt och balanspunkten hittas precis vid fingerskyddet vilket gör en redan lätt och smidig kniv ännu kvickare i handen. 

Det här är för övrigt ett av de bättre handtagen jag stött på. Det passar helt enkelt en mänsklig hand på ett förträffligt vis. Det kan låta som en självklarhet men ibland missas det i ivern att forma handtaget för olika uppgifter.  

Alla grepp fungerar och då menar jag alla

M25 har ett handtag som är skulpterat men det är riktigt bekvämt i alla grepp jag kan komma på. Det gäller vare sig du håller kniven i mer konventionella grepp som hammar- och sabelgrepp eller om du vänder på kniven och håller kniven som en ishacka med eggen framåt eller bakåt. Allt fungerar. 

Detsamma gäller om man skär med kniven ett tag. Men tar man i ordenligt och skär mycket i trä kan det vara skönt med ett par tunna handskar. Det är som sagt ett handtag med bra fäste i och det kan även kännas mot bar hud efter ett tag. 

Micartan ger bra grepp och fungerar isolerande i kyla

Men det gör också att det fungerar bra i snö och kyla med lite valhänta och kalla fingrar. 

Fodral

Det medföljande fodralet är gjort av Kydex. Ett utmärkt val då det är både hållbart och tål alla element vare sig det handlar om värme eller kyla. Det är också formbart vilket är ett annat skäl till att det används i knivindustrin. Det här är av pannkaksmodell och hopsatt med inte mindre än tolv öljetter. Därtill finns två skåror för ytterligare remmar så möjligheter att fästa sin kniv på ett bälte, ryggsäck eller en stridssele saknas inte. 

Kydex-fodralet av pannkaksmodell är försett med ANVs egen lösning på bältesöglor

Fodral har som bekant ett par olika uppgifter att fylla. Naturligtvis skall de hålla kniven på plats så den inte försvinner. Det skall också skydda kniven och inte minst eggen. Men det skall också skydda bäraren från kniven. Det är inte att rekommendera att ha ett så klent fodral så att man exempelvis riskerar att skada sig i händelse av att man ramlar på sin kniv och den går igenom fodralsidan. Något som kan hända om man är ute på natten vilket händer att militär är.

Sedan är det bra om fodralet håller tyst. Det vill säga att det inte skallrar när kniven sitter på plats. Förutom att det är irriterande i största allmänhet så är det inte heller bra vare sig man är ute på jakt efter både människor och djur. Eller bara är fågelskådare för den delen.  

Ett bra fodral skall även vara hållbart och göra så att kniven är enkel att bära. Hur uppfyller det här fodralet kriterierna?

Fästet klarar bälten/remmar upp till hela sju centimeters bredd vilket täcker det mesta

Med blandad framgång är svaret. Det mesta är bra men inte allt. Kniven hålls på plats tillräckligt hårt för att det inte skall föreligga någon risk att den faller ur fodralet. Inte ens om kniven befinner sig upp och ned. Däremot finns ingen extra rem så man får förlita sig på snäppet i materialet för det. Å andra sidan gör det kniven lätt att dra. Enklaste är att placera tummen mot kanten och trycka till lite lätt och kniven är lös. 

Något mindre bra att den faktiskt inte håller tyst. Kniven rör sig tillräckligt mycket för att den skall låta. Det är passformen kring själva bladet som är för vid. Det sparar förvisso beläggningen på bladet från slitage genom mindre friktion när kniven dras och stoppas undan men det är ändå inte helt lyckat. 

Fästremmarna är av ANVs egen tillverkning och de är gjort i någon form av mycket seg plast. Först trodde jag att de skulle riskera att gå av men efter att ha använt en annan kniv, M311 med samma typ av bältesstroppar under längre tid så kan jag säga att de håller. De är extremt vida och tar bälten/remmar på upp till sju centimeter. Men till skillnad från t ex Tecloc-lösningar kan man inte ställa in fästet för bältesbredd vilket gör att kniven kan röra sig lite om du har ett tunnare skärp av vanlig militärtyp. 

Sedan är jag inte helt förtjust i hur högt kniven hamnar när den bärs den rakt upp och ned i ett bälte. Handtaget hamnar då väldigt långt upp och sticker mig i sidan. Därför bär jag mest kniven fäst på en ryggsäck när jag haft en sådan eller löst i en väska i mer vardagliga sammanhang. 

Jag också testat att vrida fästena och bära kniven i s k "Scout Carry" med kniven horisontellt i korsryggen. Något som vanligtvis fungerar bra om man inte bär ryggsäck. Särskilt med knivar som är så här små och framförallt lätta. I det här fallet går det men fodralet är inte helt anpassat för ändamålet så man får fästa remmarna med en skruv per styck istället för två. 

Slutsats

Det är skönt att man inte tappat stinget helt! Med det avses att jag ofta kan avgöra redan på bilder hur en kniv kommer att upplevas. Men omdömet är inte hundraprocentigt, det skall gudarna veta och därför är det ännu trevligare när de första intrycken bekräftar den känslan. 

Ännu bättre blir det när de intrycken består även över tid vilket för oss in på ANV Knives M25. Det är är fortfarande en av mina favoritknivar alla kategorier, även efter att ha testat och burit den under rätt lång tid nu. Det börjar närma sig ett år!

M25 är liten och smidig nog för att få följa med i en väska även i det dagliga

Jag har tämligen utförligt beskrivit varför. Men den samlade bilden ger vid handen att kniven är ytterst balanserad. Då avses inte bara vart vikten befinner sig utan även egenskaperna. En stark kniv med som verkligen skär och penetrerar väl samtidigt som den lagom stor och väger lite.

Det sistnämnda missas ofta i sammanhanget. Men det är av stor betydelse oavsett av vilken orsak du än är utomhus, på ett fjäll eller i en skog på grund av camping och vandring eller på hemligt uppdrag. Mängden utrustning du har med dig är av avgörande betydelse. I civila sammanhang handlar det om att göra upplevelsen så angenäm som möjligt och i militära sammanhang att du skall vara så rörlig som det bara går.** Ett par hekto sparat på en kniv kan dessutom innebära ett par hekto mer ammunition. 

Av de skälen uppskattar jag formatet extra mycket. Sedan finns det många exempel på varför det här är en väl genomtänkt kniv även på detaljnivå. Främst är det hur väl kniven faktiskt skär men även hur bra den fungerar för olika handstorlekar. Det är ytterligare ett bevis på god design och mycket viktigt när det handlar om att förse regementen med knivar. Alla soldater har inte identiska händer. 

Sedan var det de diskret inbyggda finesserna som finns för den som behöver det men inte är ivägen för alla andra. 

ANV M25 är en förbaskat bra friluftskniv vilket gör det till en bra militärkniv också 

Kort och gott så kan sägas att M25 är en av de bättre militär/friluftsknivarna som finns att tillgå. Det finns de som är lika lätta men då är de ofta försedda med sämre material. Det finns de som har samma standard på stål och handtag men då är de inte sällan tyngre. 

ANV har helt enkelt hittat en balans nära perfektion. 

ANV

Specifikation:

Totallängd: 240 mm
Bladlängd: 110 mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: Sleipner med DLC-beläggning, 60HRC
Vikt: 140 g/enbart kniv, 219 g med fodral (vägd av mig, uppgiven vikt kniv 145 g)
Handtag: Micarta
Fodral: Kydex

Producerad av ANV, tillverkad i Tjeckien


/ J - hittade en favorit

* Det finns fler exempel på liknande knivar förstås. I klassen  hittas knivar som Fällkniven F1 och dess föregångare Cold Steel SRK, Peltonen Sissipuukko M95, Glock M81 m fl. 

** Jag gjorde själv min militärtjänstgöring som hundförare i marinen och jag kan säga att man inte vill ha alltför mycket att släpa på när man befinnre sig i andra änden av en spårlina efter en hund.