Recension Brisa Chef 185

 - Brisa ger sig in i köksknivsdjungeln

Det är inte varje dag man ser en kockkniv från vårt östra grannland. Särskilt inte från Brisa, ett företag som annars gjort sig kända som försäljare av framförallt kniv- och slöjdmaterial. Vid sidan av det har de även utvecklat ett gediget knivsortiment bestående av främst knivar för friluftsliv men har även kompletterat det området med fällknivar och små neck knives för mer EDC-inriktad användning.

Brisa Chef 185 med handtag i svart Micarta

Men på köksknivssidan har det varit mer tunnsått. Något som korrigerades då man släppte den här kniven vill säga. Den kallas som rubriken skvallrar om Chef 185.

Första intryck

Det absoluta första visuella intrycken av den här kniven gav vid handen att den är klart japaninspirerad med sitt Santoku-blad. Något man också bekräftar då man läser introduktionen på hemsidan. Jag tyckte även att den var och är snygg med sitt klassiska utseende med ett svart handtag fäst med två nitar. Sedan ger Micartahandtaget ett gediget intryck och kniven känns välgjord. Bara goda intryck med andra ord. 

Sedan var jag spänd på att se hur det gått för Brisa att ge sig in i leken på köksknivsområdet. Min personliga erfarenhet från knivar från bl a Mora och Fällkniven är att det inte är givet att kunskaperna från friluftsknivar går att applicera i köksmiljö hur som helst. 

Typ av kniv

Chef 185 är en lite ovanlig kniv såtillvida att den i princip är en hybrid mellan en Santoku och en kockkniv. Sett till form är det en Santoku men till mått en kockniv av mer traditionellt europeiskt snitt. Den är lite större än de flesta modeller av den japanska förlagan även om jag har själv har en från Hiro som har nästan identiska mått vad gäller blad- och egglängd. Den är dock lättare med tunnare blad,  slankare handtag och en annan balans på mer japanskt manér. Det föreligger således en viss skillnad mellan t ex den och den här kniven. Frågan vad det innebär sett till användning?

Brisa Chef mäter totalt 305 mm varav bladlängden är 185 mm vilket namnet skvallrar om. Det är för övrigt så man normalt mäter köksknivar. Godstjockleken är uppgiven till 2,5 mm och det är den i tången och brecis vid bladbasen annars tunnar den kvickt ut till 2 mm. Höjden på blad är i sammanhanget tämligen normala 49 mm. 

Bladet är gjort av 12C27-stål från Sandvik

Stålet man valt att använda kommer från Sverige och Sandvik och är det som tidigare var det allenarådande rostfria "moraknivsstålet" 12C27. Ett stål som är mycket vanligt i många knivar tillverkade på olika ställen i Europa, inte minst i Frankrike. Som köksknivstål har jag inte använt det förut måste jag tillstå. Det har har ett par egenskaper som borde göra att det är lämpligt i sammanhanget. För det första tar det en bra egg och för det andra är det rejält rosttrögt. Två områden som förstås är viktiga för en kniv som brukas mer och diskas väsentligt oftare än vad alla andra knivtyper. 

Som handtagsmaterial brukas Micarta. Ett material som inte är helt vanligt i köksknivar men väl uppfyller alla kriterier för en god brukskniv. Det är hårt, tåligt och klarar av att utsättas för det slitage som krävs av en bra kökskniv. Handtaget är fäst med två nitar i rostfritt stål. För övrigt finns Chef 185 i två färger, förutom svart som här kan den även fås med senapsgult handtag. 

Att arbeta med

Det mest intressanta med en kökskniv är emellertid inte hur den ser ut utan hur den uppträder när den väl används. Under den tämligen omfattande testperioden har den här kniven fått stifta bekantskap med de flesta vanligen förekommande uppgifterna och saker om kan tänkas skäras i ett kök. Det handlar främst om rotsaker, grönsaker och frukt. Men förstås även om kött, fisk och fågel samt bröd och någon liten paketöppning även om jag vanligen undviker det med mina kockknivar. Därtill finns andra vassa föremål. 

Typexempel på arbetsuppgift när det är bra att ha rätt bladlängd

När kniven sätts i arbete förstärks de första intrycken initialt. Kniven inte bara ser gedigen ut, den känns solid också. Det är framförallt det stadiga handtaget i Micarta som bidrar till det. Bladet är lagom långt för att klara av ett t ex dela morötter på längden men är för kort för de där uppgifterna som kräver en större kockkniv som att dela vitkålshuvuden, halvera vattenmelon etc. Höjden däremot är utmärkt. Det närmare fem centimeter höga bladet gör att det är lätt att styra bladet med knogarna när man hackar lök. Enklare köksknivar är inte sällan för låga, särskilt när de har lite kortare blad. På den punkten var det inte alls dumt att låna egenskaper från en Santoku. 

Fabrikseggen var också mycket bra och den skärpan hjälper till både när man skall igenom en tomat som kanske inte är helt purfärsk liksom att finhacka rödlök.Inga problem där med Chef 185. 

Höjden på bladet underlättar lökhackande

Eggen har också en lagom kurvatur för att underlätta vid "rocking cuts" där spetsen hålls mot skärbrädan under hela proceduren. Höjden bidrar även till att man kan hacka med bladet istället om man föredrar det även om det inte är en kinesisk klyvare direkt. 

Som alla kockknivar är den aningen för bred för att vara optimal för att skiva kött med. Breda blad reagerar inte lika kvickt som ett smalare stekknivsblad på riktningsändringar men utöver det får Chef godkänt även på det området liksom att stycka kyckling. 

Överlag gillar jag den här kniven måste jag säga. 

Fler intryck efter ytterligare användning

Men allt är inte guld och gröna skogar. Efter att ha använt kniven under en längre tid upptäckte jag några detaljer som kan förbättras. En sådan är att bladryggen gärna kunde fått vara mer rundad i mitt tycke. Som det är nu är kanten bruten, det handlar inte om någon nittiograders kant för att användas ihop med eldstål. Men jag tillhör dem som tenderar att krypa fram med pekfingret när jag håller kockknivar i nypan vilket gör att det skaver något efter en stunds användning. 

Chef 185 fungerar även till kött men den kunde fått vara tunnare bakom eggen

En annan detalj som jag hade velat se utformad på ett annat vis är framkanten på handtaget som är något för tvär med för markanta hörn. Det är distinkt och ser därmed snyggt ut men av samma skäl som bladryggen kunde fått vara mjukare kunde även handtaget fått vara det. Det är trots allt i nypan som kockknivar hålls mest och just det här handtaget är tämligen tjockt där. 

Sedan är jag inte helt tillfreds med stålvalet. Eller vissa saker är mycket bra som att det inte visar någon tendens till att utveckla vare sig korrosion eller fläckar av annat slag ens om man glömmer kniven med citronsaft på ett tag. Däremot håller det inte skärpan på det viset jag är van vid. Nu är jag en aning bortskämd med min japanska kockknivar med VG10 "uppskrämt" till 60HRC i och för sig. Men även om jag jämför med mina Sabatier och Victorinox-knivar med mjukare och enklare stål så tappar kniven skärpan relativt fort. Förvisso går det både att strigla och ståla tillbaks den utan för mycket besvär men det ger ändock en del extra arbete. Det vore intressant att se vilken hårdhet det här bladet håller. 

En annan sak att invända emot är att den här kniven inte skär helt väl när den tappar den yttersta skärpan. Först funderade jag på varför och sedan tog jag fram min Santoku from Hiro och ett skjutmått och jämförde. Det visar sig att Brisa valt att hålla stålet bakom eggen till ca 0,5mm att jämföra med 0,3 mm för den japanska kniven vilket är en väsentlig skillnad och förklarar en hel del i skillnaden i uppträdande också.

Sammanfattning

I och med Chef 185 har Brisa gjort sitt officiella intåg i köksknivvärlden och som jag skrev inledningsvis är det inte bara att översätta sina kunskaper från annan knivtillverkning rakt av. Det är något som jag tycker blir tydligt med den här kniven. 

Det är en stabil och välbyggd kniv som vänder sig till den som söker en kockkniv i mellanprisklassen. För det är en viktig aspekt att framhålla i sammanhanget, kniven kostar 59€ om du köper den direkt från Brisas hemsida. 

Brisa Chef 185 en prisvärd kniv för den som vill uppgradera sin köksutrustning

Fördelarna med den här kniven är  att den bjuder på ett klassiskat utseende som ändå är något ovanligt  med sina österländska influenser. Konstruktionen är mycket solid med närmast oförstörbar Micarta i handtaget där tangen dessutom är 2,5mm tjock och ett bladstål som tål en del misshandel.

Men det märks på några detaljer att kniven inte tillhör det yppersta skiktet av kockknivar och att influenserna från övrig Brisa-produktion finns där. Ett sådant område är handtaget. Det är nämligen grymt bekvämt att hålla i ett "hammargrepp". Det här handtaget hade platsat på vilken jakt-, frilufts- eller till och med arbetskniv som helst med sin kurviga framtoning och tredimensionella slipning. Problemet är bara att man inte greppar köksknivar på det viset. Det gör att handtaget som är 18 mm tjockt känns en smula klumpigt. Det kunde rent generellt fått vara slankare helt enkelt. 

En annan influens som känns som om den kommer från friluftsknivar är att man valt att göra bladet så kraftigt med en halv millimeter stål bakom eggen. Ett mått som är utmärkt på en fällkniv för EDC-bruk. Hade det här varit en sådan hade jag hyllat den för att den varit tunn bakom eggen. Nu är det tvärtom rätt mycket. Det gör bladet mer hållbart men bidrar också till att kniven måste hållas mycket vass för att skära bra. Och det är inte så lätt visar det sig eftersom stålet är tämligen mjukt och därmed måste underhållas frekvent. 

Brisa Chef 185 gör inte bort sig i köket

Trots de invändningarna ser jag det här som en mycket bra instegskniv för den som vill uppgradera sin köksutrustning. För en tjockare egg innebär också att den inte kollapsar om du exempelvis skär i halvfrusen fisk, något som en finare japansk kniv riskerar att göra. Så Chef 185 är tålig och man behöver inte vara lika försikting med hur man hanterar den. 

Den är också snygg och välgjord det fina handtaget i Micarta känns onekligen exklusivt. Särskilt givet prisklassen. Sammantaget ser jag det här som en god konkurrent till det mesta i prisklassen!

Specifikationer: Brisa Chef 185

Totallängd (mm): 305
Bladlängd (mm): 185
Godstjocklek (mm): 2,5

Vikt (vägd av mig): 182 g 

Stål: Sandvik 12C27
Handtag: Micarta 

/ John