- kurvig som en italiensk racer
Viper Italo är en kniv jag tittat på mer än en gång och anledningen är enkel. Det är en mycket slående kniv med sina böljande linjer.
Intressant att notera är att Viper själva har lite svårt att kategorisera den här kniven. Söker man på deras hemsida hittas den under rubriken "Gentleman & Collection" men även under "Outdoor & Hunting" samt "Tactical". Det är nog så den här kniven skall ses, kanske något beroende av utförande. Det är en mycket elegant kniv med rötter i italiensk knivtradition. Men det är också en stor och stadig kniv med god ergonomi och gott fäste i handtaget användbar till det mesta.
 |
| Viper V5948GO Italo |
Italo är designad av den kände Fabrizio Silvestrelli som står bakom ett flertal knivar i Vipers katalog. Med den här modellen har han åstadkommit en modern kniv där bladformen andas italiensk knivmakande. Utseendet blir därmed tämligen unikt med det lövformade bladet kombinerat med en tumplatta som samtidigt bildar en tumramp.
Italo finns som ofta är fallet med knivar från det här märket i ett flertal versioner. Topmodellen eller kanske snarare samlarversionen är försedd med rostfritt damask-blad och handtag i endera titan eller kolfiber.
Sedan finns kniven med blad i M390-stål och handtag helt i titan. Därtill kan läggas tre olika färger av G10, svart/grön/orange där varje kniv kan fås både i frame- och liner lock-utförande. Detsamma gäller för kolfiberalternativet. Det ger inalles elva utseenden att välja mellan.
 |
| Italo är en mycket angenäm bekantskap, lika originell som den ser ut |
Twitterversion: Viper Italo, italiensk design när den är som bäst. Både elegant och kraftfull på samma gång, finess och funktion i samma föremål.
Blad
I den mer seriösa änden på Italo hittas ett drop point-blad. Inget konstigt med det om det inte vore för att ryggen på det här bladet kröker sig så mycket att det i relation till vågplanet går nedåt innan det återigen vänder uppåt för att möta handtaget. Det ger själva bladet en distinkt lövform. Det är den som återfinns i äldre italienskt knivmakande och således är en stilla flirt med historien.
Men i övrigt är konstruktionen mer modern. Särskilt som kniven öppnas som på det sätt den görs. Därför återfinns en platta vid bladbasen. Ryggen är som ofta på Vipers knivar elegant rundad och mjuk. Inget att slå ett tändstål mot men en detalj som förhöjer helhetsintrycket. Finishen är annars en polerad tvärgående satin och märkningen är även den Vipers sedvanliga. Deras logotyp jämte ståltyp hittas på presentationsidan och på den andra hittas Silvestrellis diskreta märkning.
 |
| Ett lövformat drop point-blad på närmare tio centimeter |
Liksom det mesta på den här kniven är bladet av högsta kvalitet. Stålet är M390 som härdats till 60-61 HRC vilket ligger precis där den här typen av stål skall återfinnas. Bladet är sedan helt flatslipat vilket säger rätt mycket eftersom bladet mäter nästan tre centimeter på höjden. Det är också relativt tunt bakom eggen (runt 0,6 mm). När det sedan kombineras med en jämn, fin och dugligt vass fabriksegg får man en kniv som skär bra redan när den packats upp. Men visst, något snäpp vasssare kunde den faktiskt fått vara.
 |
| Det fullt flatslipade bladet är gjort av Böhler M390 |
Något som utmärker den här kniven är att den trots ett stort blad känns smidig. Det beror på att den är välbalanserad. Personligen undrar jag hur det förhåller sig med de andra versionerna av kniven då en metallsida tillför mer massa i handtaget. Som det är nu återfinns balanspunkten i mitten på fingerurtaget.
 |
| Italo är riktigt sympatisk att jobba med |
Sen skär Italo föredömligt bra. Det flatslipade bladet fungerar utmärkt i alla vardagssysslor som det kan tänkas utsättas för. Särskilt bra är det till att hantera kartong med. Men kniven ryggar heller inte för något tyngre arbetsuppgifter. Att kapa bunt- och plastband går som en dans. Något värre blir det faktiskt med gummislang där det går tyngre. Men det är ett ökänt knepigt material och i gengäld testas ergonomin som är mycket god. Det märks även när man skär i trä med kniven. Något som även det är en angenäm upplevelse.
Handtag
Liksom bladet är handtaget på den här kniven speciellt. Mest för att det i det här utförandet saknar ram. Materialet är massiv G10. Ett konstruktionssätt jag uppskattar då det är starkt nog har det visat sig.* Vad avsaknaden av ram ger är en mycket lätt kniv. Italo väger i det här utförandet in på 120 gram och det är inte mycket för en så här stor kniv.
 |
| En greppyta på mer än elva centimter räcker till även för stora händer |
Sidorna är släta på insidan vilket ger mindre yta för smuts att fästa på. Eller rättare sagt en sida är det. Den andra härbergerar låset som sträcker sig längs med insidan och fäster i back spacern. Utsidorna har formats och är välvda för bättre komfort. För att öka fästet har de försetts med ett mönster som påminner mig om ljudvågor. De ger hög friktion och det är verkligen ingen risk att den här kniven skall glida ur handen. Särskilt inte som handtaget har ett fingerskydd, en markerad fördjupning för pekfingret och en ankstjärt mot slutet till.
 |
| Formen döljer att handtaget är tämligen grovt. I ryggen hittas en partiell back spacer i titan |
Sidorna har sedan skruvats ihop med tre skruvar utöver pivotskruven. Storleken är tyvärr små T6-or och den justerbara pivoten en T8. Med det sagt har Viper god kvalitet på sina skruvar och är en av mycket få tillverkare som på sin hemsida till och med uppger materialet i sina skruvar.
Sidorna är skruvade i en back-spacer i titan. Liksom bladet har den fått en elegant rundning och är inte vass någonstans.
Den väl tilltagna längden gör att det inte är några problem att få plats med en hand nästan oavsett storlek. Själva greppytan mäter mer än elva centimeter. Därtill är det här ett bedrägligt grovt handtag även om det vid första anblick inte ser ut så. Över ryggen eller snarare där handtaget är som bredast mäter Italo hela 15 mm. Handtagt är även över tre centimeter högt vilket sammantaget gör att det fyller även mina labbar tämligen väl. Det ger god komfort när man arbetar med kniven.
 |
| Kniven är neutralt balanserad och de flesta grepp fungerar med undantag för att pekfingret inte kan läggas mot bladryggen på grund av tumrampen |
Öppning och lås
Om bladet var originellt format och handtaget hade en ovanlig konstruktion så är öppningen av den här kniven helt unik. Inte mindre än fem olika öppningsmetoder kan användas vilket måste vara någon form av rekord. Om det är medvetet eller ej låter jag vara osagt.
För det första kan Italo öppnas lugnt och stilla med två händer. Tillräckligt med blad är synligt för man skall kunna få grepp om det. Metod nummer två är mer uppenbar då det sticker upp en flipperfena på ovansidan. Den är för övrigt liten, försedd med räfflor och föredömligt rundad och slipad. Vad som är ännu bättre är att den även fungerar väl. Den accelererar bladet till en skaplig fart och den gör det säkert. Det går att misslyckas men då får man anstränga sig en smula. Det tunga bladet löper nämligen på kullager.
 |
| Flipperfenan är bara en av öppningsmetoderna på den här kniven |
Orsaken till att man trots allt kan misslyckas är att motståndet från detent-kulan är rätt klent. Inte så klent att bladet öppnar sig av misstag. Kniven är på intet vis farlig men har inte ett motstånd som tilltalar flipperfetischisterna. Men det medför en tredje öppningsmetod. Kombinationen av mycket massa i bladet och mindre motstånd gör att en handledssnärt skickar ut bladet med auktoritet. Det går således att "gravitationsöppna" kniven också.
Det fjärde och mer medvetna alternativet är förstås tumplattan som nämndes inledningsvis. Den är rätt placerad såtillvida att den är både lätt att hitta och använda. Den sticker ut en smula på bladryggen men inte så mycket att den är i vägen när man skär.
 |
| Tumplattan dubblerar även som "wave-funktion" |
Sättet tumplattan är formad på och hur den är fäst vid bladet ger metod nummer fem, en "wave-funktion". Den lilla läppen hakar nämligen effektivt tag i byxkanten om kniven placeras tillräckligt långt bak i fickan varpå bladet fälls ut automatiskt när kniven dras. En funktion jag kanske kunde varit utan men som i det här fallet är bättre än originalet enligt mig då den är mindre. Det gör att det går att undvika att fälla ut kniven av misstag genom att placera den närmare mitten av fickan.
 |
| Låsarmen ser klenare ut än vad den faktiskt är. Funktionen är dock exemplarisk |
Liner låset på den här kniven är i klenaste laget rent visuellt men inte i praktiken. Det som gör att den framstår som underdimensionerad ut är en kombination av att den faktiskt är rätt tunn och att den därtill är fasad och rundad. Men för att få till godkänd funktion är den istället ganska hög. Det är en dimension som ibland missas i sammanhanget. Slutresultatet är ett lås som är riktigt bra. Låsarmene glider inte under negativt tryck mot bladet samtidigt som låset håller bladet i ett fast grepp. Inget glapp eller spel här inte. Eftersom åtkomst underlättats med en försänkning i den ena handtagssidan och låsarmen försetts med räfflor är den både lätt att hitta och släppa.
Att bära
Stor men lätt är det första intrycket av den här kniven och det dröjer sig kvar. Mycket beroende på att det sammanfattar Italo rätt bra i det här utförandet. Handtaget är 12,5 cm långt och är därtill hela 15 mm grovt. Något som formen döljer väl. På högsta punkten mäter kniven över fyra centimeter hopfälld vilket även det är påtagligt. Men trots de tilltagna måtten är kniven inte hemsk att bära.
Mycket av det har med vikten att göra. I det här G10-utförandet väger den in på svältfödda 120 gram. Inte mycket för en kniv med ett 9,5 cm långt blad och ett rejält handtag.
 |
| Italo har försetts med ett osedvanligt långt wire-clip som fäster i back spacern |
Italo är försedd med ett deep-ride clip som döljer hela kniven i fickan. Clipet är ett så kallat wire-clip. Jämfört med många andra clip av den typen på marknaden är det något längre. Kanske till och med aningen för långt. Det gör att det blir något instabilt i sidled och det rör på sig lite. Vet du med dig att det irriterar dig på den detaljen skall du inte välja den här kniven. Men i gengäld gör det att clipet "smiter undan" när kniven greppas hårt och det gör att det känns mycket lite mot handen när man använder kniven. Handtagets längd gör även att loopen, som ofta är ett problemområde för deep-carry clip, hålls utanför handen i vanliga grepp.
 |
| Inget av kniven är synligt när den bärs i en ficka |
Cliptypten gör också kniven mycket diskret där den sitter och det är med vägledning av det svårt att räkna ut att en tämligen stor kniv döljer sig där. Sättet på vilket clipet är fäst i bakänden av kniven gör emellertid att det inte kan flyttas från höger till vänster sida så vänsterhänta göre sig icke besvär.
Väl avvägd spänst i clipet gör att Italo är mycket lätt att både dra och stoppa undan. Det mönstrade G10-materialet gör att kniven sitter säkert utan risk för att tappas. Men med tanke på hur djupt kniven sitter tror jag inte det är något större problem med vare sig titan- eller kolfibervarianterna heller.
Sammanfattningsvis
Viper Italo är en kniv som har "det där", vad det nu är. Personlighet kanske jag hade sagt om det nu inte vore ett dött ting. Men det är en kniv som på ett positivt sätt sticker ut bland många sillar i det stim som utgörs av knivmarknaden.
Här hittar du ett drivet designspråk som fått genomsyra hela kniven. Det utan att det tummats på vare sig funktion eller utseende. Italo är en elegant kniv även om den här knallorange varianten kanske bjuder på något mindre av den varan än säg titan- eller kolfiberversionerna. I gengäld känns den mer praktisk med sin ringa vikt, goda balans och det faktum att den är lätt att hitta om man råkar lägga den ifrån sig i t ex mossa. Och det finns som sagt valmöjligheter om just den här färgen inte tilltalar dig.
 |
| Med Italo har Viper åstadkommit en stor EDC-kniv som är lika elegant som en kopp svart italienskt kaffe |
Den här kniven är helt enkelt stor, originell, lekvänlig och praktisk. Inga dumma adjektiv att förknippa med en rejäl EDC-kniv. Stommen är förstås god formgivning och här har det parats med fina material. G10 är lätt och starkt liksom titanet i back spacern. Stålet i bladet, Böhler M390, tillhör de finaste som finns att tillgå. Det har sedan utnyttjats väl genom att byggkvaliteten genomgående är mycket hög och det gäller även finishen. Sen är bladformen excellent då den ger en bit rak egg att skära med samtidigt som du har en buk för svepande skär och användande mot plana underlag. Spetsen är stark och duglig.
För att allt det här skall kunna utnyttjas krävs ett bra handtag och det får du här. Väl format och med utrymme för de flesta händer inklusive de som är handskbeklädda när väderleken så kräver. Men visst finns det nackdelar med det också. Italo är något av en klump i fickan. Inte viktmässigt då men sett till volym. Italo är en rätt substantiell kniv helt enkelt. Med det sagt så gör clipet att bärandet blir så diskret som det är möjligt.
Sen var det "lekfaktorn". För den som är intresserad av sådant kan meddelas att den är skyhög. Fem öppningsmetoder kombinerat med ett lås som både är lätt att komma åt och släppa gör kniven mycket lätt att öppna och stänga. Särskilt som vikten i bladet i kombination med kullager gör att det glider igen med mycket lite assistans.
 |
| Men det är utomhus som Viper Italo kommer mest till sin rätt trots allt! |
Det är bara att konstatera att jag förstår varför den här modellen kvarstår i Vipers katalog sedan flera år. Enkelt uttrycket är det en förbaskat bra kniv. En kniv som förenar storheter som ett snyggt yttre med bra kvalitet och goda praktiska egenskaper. Det är inte alltid de återfås i en och samma kniv. Särskilt inte när den därtill sticker ut i mängden.
Specifikation:
Längd utfälld: 220 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 120 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: M390
Handtag: G10
Lås: Liner lock
Producerad av: Viper, tillverkad i Italien
/ J - längtar till Maniago
* Till och med Cold Steel använder sig av den metoden från stund till annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar