Idag skall jag presentera en kniv som både kommit och gått i Spydercos katalog. Kniven är en av de modeller som ingår i deras "Ethnic-Series" och de görs alltid under begränsad tid. Så för den som tycker att de här exotiska linjerna är tilltalande får söka sig till begagnatmarknaden.
 |
| Spyderco C173GP |
Utseendet på den här kniven är mycket distinkt och det kanske inte är så konstigt då den ingår i vad Spyderco kallar sin "Ethnic series", knivar som avspeglar och hyllar olika knivtraditioner runt vårt klot. Som namnet skvallrar om hittas ursprunget till den här kniven i Europa, närmare bestämt Ungern. Grundmönstret kallas Fejesgörbe och kännetecknas av sitt kraftigt rundade bolster. Något som också namnet anspelar på. Just den här varianten är formgiven av den ungerske arkitekten och kniventusiasten Gábor Szakonyi.
 |
| Spyderco Hungarian med sin särpräglade profil |
Blad
För ovanlighets skull har inte Spyderco behövt göra några större eftergifter till bladformen för att deras trade mark, det runda hålet, skall passa in. Även traditionella Fejesgörbes har den här bladprofilen med en rygg som först höjer sig något för att sedan slutta svagt ned mot den spets som avslutar en lång och tämligen rundad egg. Det som skett är att Gábor valt att göra den första delen lite brantare och därmed utpräglad än vanligt.
Kniven är inte liten på något vis utan ståtar med ett blad som är strax över nio centimeter långt och det mäter 26,5 mm som högst. Godstjockleken däremot hålls ned till tre millimeter vilket får anses tämligen tunt i relation till storleken på blad. Särskilt med tanke på hur grova knivblad tenderar att vara nuförtiden.
 |
| Spydercos och Szakonyis tolkning av ett klassiskt Fejesgörbe-blad |
Stålet i den här kniven är inte det vanligaste men så är Spyderco också känt för att experimentera vilt med olika stålsorter, särskilt på senare tid. I det här fallet rör det sig om ett av Carpenter Steels bästa produkter för knivtillverkning kallat XHP. Ett stål som dock inte alltid är så lätt att få tag på vad det verkar då det ibland dyker upp hos vissa tillverkare för att sedan försvinna*.
Finishen är den för Taichung-fabriken rätt vanliga grova satinen. Det de sista slipränderna nästan lämnas kvar. Den är dock mycket jämn och snyggt utförd. Detsamma gäller fabrikseggen på det här exemplaret för övrigt. Ett litet sharpening choil finns för framtida slipning och den sträcker sig föredömligt utanför ricassons räckvidd.
 |
| Bladet försett med designerns logotyp är gjort av CPS XHP |
Trots den stora buken befinner sig spetsen på det här bladet någorlunda i mittlinjen av kniven vilket gör den lättkontrollerad så länge du bara sticker med den. Skall du skära med bara spetsen blir det knepigare som med alla knivar med kurvig egg. Det kräver att du vinklar handleden extremt mycket.
I gengäld blir bladet desto bättre vid svepande skär inte minst mot en skärbräda till exempel. Något som inte känns alltför avlägset om jag spinnaer vidare på knivens utseende. Formen påminner inte så lite om en del klassiska modeller från Frankrike. Knivar av Laguiolle-typ till exempel. De knivarna har historiskt alltid varit allroundknivar med visst fokus på matberedning bland fåraherdar till exempel. Ost, bröd och grönsaker behövde förstås skäras. Till dylikt är även Spyderco Hungarian riktigt bra. Ja, bland får vet jag inte men för att förbereda mat. Ett helt flatslipat blad i excellent stål och med en riktigt vass egg ligger till grund för det.
Handtag
Handtaget på den här kniven är nog ett av Spydercos snyggare enligt mitt tycke. Materialen är G10 och stål så de är inte extravaganta i sig. Men linjerna är desto mer tilltalande liksom sättet materialen har använts på. Ramen är av stål och är modest lättad med några hål på insidan. Konstruktionen är öppen i ryggen och där återfinns tre distanser jämte en liten tub som agerar fånglinehål. En stabil konstruktion med andra ord.
 |
| Ett för knivtypen klassiskt handtag, här gjort i polerad G10 med bolster i stål |
Utanpå ramen hittas sedan bolster, även de gjorda i stål samt handtagssidor i G10. Det som gör dem speciella är dels hur väl polerade alla material är samt hur välvd formen är. Sidorna är kraftigt rundade och den välvda ytan planar ut mot bolstret till som förvisso också är rundat men inte lika kraftigt. Något som bilderna kan narra en till att tro.
Därefter har både bolster och G10 polerats. En behandling som G10 sällan får men när det görs på det här viset ser det nästan ut som det har ådring. Bolstren är snygga men de är notoriska fingeravtrycksmagneter och är svårfotograferade.
Formen på handtaget är tradtionell med lätt krökt rygg som övergår i en kraftigare sväng baktill. På mitten sväller greppet något villket fyller handen bättre. Bolstret utgör fingerskydd och bildar även en naturlig tumramp.
Väl i hand så är Hungarian bra men inte riktigt i närheten av vad jag misstänker att originalen är. Några av de moderna påfunden gör att den inte kan matcha dem. Ett sådant är att de är slip joints vilket gör att ryggen är hel. Här är handtaget öppet vilket ger mindre anläggningsyta mot handen. Något som känns extra mycket i det här fallet eftersom det är en Taichungkniv. Det innebär att alla kanter är tämligen markanta. Till exempel är vare sig insidan på ryggen eller undersidan på handtaget särskilt väl rundade. Förklaringen lär ha att göra med något kulturellt. Att skarpare kanter är ett tecken på hög precision. Fan tro´t. Visst är precisionen hög men kanterna på den här kniven behöver rundas för att bli riktigt bra.
 |
| Till skillnad från föregångarna är Hungarian öppen i ryggen |
Det andra som känns en smula är clipet. Inte mycket i ärlighetens namn men trots allt. På orignalen finns de inte alls. Om man kramar det här handtaget i hammargrepp så känns det en smula och detsamma gäller sabelgrepp.
Sen vet jag inte om alla Fejesgörbe har så distinkta hörn på sina bolster. De kunde mjukas upp de också även om det troligen inte skulle se lika bra ut. Dessutom gör formen på dem i kombinationen med en ricasso att handen hamnar ett par centimeter ifrån det som skall skäras.
Öppning och lås
Bladhålet på den här kniven fungerar utmärkt. Det är lagom stort men framförallt rätt placerat för att vara lätt att hitta och använda. Det vare sig det är ljust eller mörkt, kallt eller varmt, med eller utan handskar. Som vanligt med Taichung är kanterna även här en smula vassa. Men det är mest av godo då det ger bättre fäste.
 |
| Spydercos sedvanliga hål är i det här utförandet ganska vasst men väl placerat |
Knivbladet löper på fina bronsbussningar vilket ger en lätt hydralisk känsla när kniven öppnas och stängs. Inte den oljade iller som kullager ofta ger upphov till. Den här kniven både öppnas och stängs bäst med en smula värdighet. Men det är inga problem att snärta upp den om så önskas.
 |
| Ett extremt väl utfört liner lås |
Låsfunktionen sköts av en liner lock i stål. Funktionen hos den är god. Bladet hålls på plats utan rörelser åt något håll och inte heller glider låsarmen under belastning. Däremot är den svår att nå. I syfte att hålla utseendet rent och i det här fallet traditionellt har man valt att "gömma" låsarmen inne i ramen så att säga. Det gör att man får lirka in mjukdelarna på tummen för att hitta den. När man väl gör det möts man av några räfflor som gör att man inte glider av. Men tyvärr är de en aning för skarpa för att få högsta betyg. Det var det där med kanter, Spyderco.
Att bära
För att vara en stor kniv är Hungarian mycket civiliserad i en ficka. Handtaget mäter förvisso över tolv centimeter på längden och är 15 mm tjockt men det är mjukt rundat och ytorna som sagt polerade. Själva höjden på kniven hamnar på 35 mm som mest. Vikten är 125 gram.
 |
| Clipet är unikt för den här modellen för att matcha det svängda handtaget |
Clipet på den här kniven är lite av ett standardclip fast ändå inte. Det vill säga storleken på rampen och spänsten känns som Spydercos normala "skedclip" men själva formen avviker. Dels är clipet krökt för att passa formen på handtaget och dels har det ett halvmåneformat hål för att släppa igenom fånglinan. Det sistnämnda är jag glad för eftersom det annars hade ställt till det med placeringen av clipet.
De detaljerna gör även att clipet för ovanlighets skull inte är flyttbart. Annars brukar Spyderco få till den detaljen ändå. Men eftersom handtaget hade sett ut som det angripits av termiter i så fall är jag glad för att de avstod.
Sammanfattningsvis
Hungarian liksom sina andra släktingar i Ethnic-serien är en kniv med ett mycket personligt utseende. En kniv som kanske köps mer för att den är elegant än för att den är praktisk. Fast egentligen är det ju just det den är, praktisk alltså. Bladet är synnerligen kompetent med sitt fina stål, flatsslipning från tre millimeters gods, distinkta spets och rejäla buk. Handtaget är bra det också även om jag som sagt är säker på att originalen därvidlag är bättre i de flesta fall. Kniven är även lätt att få ned i och upp ur en ficka och den är lättöppnad.
I övrigt tycker jag nog att Spyderco lyckats ovanligt bra med den här kniven när det gäller att representera en knivtyp. Den ser ut som en Fejesgörbe. På samma vis lyckades de med sin Pattada som ser ut som den Resòlza från Sardinien den representerar. Det tycker jag inte man kan säga om exempelvis Schempp Bowie, Kriss, and EuroEdge som är andra modeller ur samma serie.
 |
| Ett rejält arbetat handtag och en av Spydercos mest välbyggda modeller |
Men även solen har sina fläckar. I det här fallet handlar det mycket om att den är gjord i Taichung Taiwan. Det medför förvisso att den är ytterst välbyggd, en av de bästa till och med. Den fina gången i bladet som för övrigt är helt centrerat, den fina fabrikseggen, de eleganta övergångarna mellan materialen och den goda polishen är exempel på det. Där finns inget negativt att invända mot. Sen toppas allt med små detaljer som att skruvarna som håller sidorna respektive bolstren på plats är av olika färg. Allt för att slutresultatet skall bli så attraktivt som möjligt.
Men sen var det de vassa kanterna! Eller vassa är de väl egentligen inte men för distinkta för min smak. Du hittar dem på ryggsidan av bladet, insidan av ramen på både över- och undersida samt på insidan av hålet. De hade bara behövt runda dem aldrig så lite. Jag lovar att ingen hade misstänkt dem för bristande precision ändå. Det här är en extremt välgjord kniv.
Hade det här varit en brukskniv för mig så hade jag åtgärdat det hela själv. Men som det är nu är det inte en kniv jag använder alltför ofta. Men från stund till annan händer det så "mint condition" kan inte längre användas om den då någon repa hittas här och var. Det gäller inte minst det väldigt polerade bolstrets högsta punkter.
 |
| En modern tolkning av Fejesgörbe, Spydercos Hungarian |
Men det går inte att komma ifrån att det här är en riktigt snygg kniv. Det brukar nästan de flesta som avskyr bladhål också gå med på. Kanske för att den utöver det inte ser ut som en traditionell Spyderco måhända? I vilket fall som helst gillar jag kniven och har inga planer på att sälja den.
Anledningen till att jag nämner det är att den inte längre går att köpa ny då den är tagen ur produktion. Vill man ha den här något udda fågeln får man bege sig ut på jakt på begagnat marknaden.
Specifikation:
Längd utfälld: 215 mm
Längd hopfälld: 123 mm
Vikt: 125 g
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CTS-XHP
Handtag: polerad G10 på stålram
Lås: Linerlock
Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taiwan
/ J - tolkar en tolkning
* Så har varit fallet med både Spyderco och Cold Steel till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar