Recension AceJet Excalibur

 

Inledning

Recensionerna av kastknivar duggar tätt nu och det har sin naturliga förklaring. Jag kastar extremt mycket kniv för stunden. Den fina vädret som råder för tillfället inbjuder till det. 

AceJet Excalibur D2

De knivar jag skall presentera idag kommer från Tjeckiska AceJet och är förstås designade av Adam Čeladin . De här skapelserna är döpta till Excalibur. Ett namn som förpliktigar. Sedan återstår bara att se om knivarna lever upp till sin mytiska namne. För att testa det har jag sedan jag skaffade dem i januari hunnit kasta cirka 8000 kast med det här setet.

Utseende och mått

AceJet tillhör de märken som snabbt utvidgar sitt sortiment och därför finns nu även den här modellen i ett flertal utföranden. Ursprunget var en kniv med samma utseende fast gjord i fjäderstål. Den mätte 24 cm på längden med en tjocklek på 8 mm. Därefter har den här och ett flertal andra modeller släppts i ett "Breaker"-utförande vilket betyder att en redan maffig tjocklek ökats ytterligare till 10 mm och längden till 28 cm vilket ger en ökning i vikt från 240g till 360g. En markant skillnad med andra ord.  

Mitt emellan de två hittas den här modellen som är 25 cm lång eller mer exakt 10 tum och med en tjocklek på 8 mm. Det ger en vikt på 255 g. En lite längre och därmed aningen tyngre grundmodell med andra ord. 

8 mm tjockt stål går inte av i första taget. Materialet är D2

Mannen bakom knivarna är som vanligt när det handlar om AjeJet, Adam Čeladin. I det här fallet har han nog hämtat inspiration från en traditionell dolk av något historiskt slag kan man tänka. Excalibur påminner om en stiliserad sådan. För att likna det svärd den är döpt efter hade nog bladet behövt vara längre. Annars är den som synes mycket symmetrisk och det finns ett rudimentärt fingerskydd. Det fyller förvisso en funktion också, dock har det inte något med att skydda något att göra. Som alla bra kastknivar saknar de här egg. 

I övrigt kommer knivarna i AceJets sedvanliga grova satin-utförande. I skrivande stund finns inte just den här modellen att tillgå i deras nya "Shadow"-version som innebär svärtade knivar. Snyggt kanske men även förbaskat lätt att tappa bort om man kastar någonannanstans än på bana. 

Knivarna är slipade som en traditionell dolk, det vill säga symmetriskt. Trots det har Excalibur mejselspetsar, de är platta de sista tre millimetrarna och slutar inte i en nålspets.  

Material

Förutom att de här knivarna är en centimeter längre än originalet är det på den här punkten de skiljer sig mest åt från dem. I det här fallet har AceJet lämnat det fjäderstål de vanligen använder till förmån för D2. 

Spetsarna håller väl även om de här är nyslipade med fil och sandpapper efter direktkontakt med varandra och betongplattor

Jag är faktiskt inte säker på huruvida jag tycker att det är en uppgradering eller ej. Förvisso är det något mindre rostbenäget än fjäderstål. Segare är det inte enligt teorin, möjligen är det mer slagtåligt, det är mer än jag kan avgöra. Däremot verkar det i praktiken som om spetsarna är något tåligare än AceJets andra produkter. Troligen för att de är något hårdare, det är i alla fall min gissning efter ett antal närkontakter med betongplattor, asfalt och varandra. Men om det beror på stålsorten eller härdning är vanskligt att säga.  

De vanliga knivarna är inte dåliga på något vis de heller. Som jag sagt förut, det enda som kan förstöra en AceJet-kniv är en annan kniv. Knivarna underhålls lätt med enkla redskap. Jag använder mig av en metallfil, sandpapper och ett diamantbryne. 

Att kasta

Liksom de Appache jag tidigare recenserat från AceJet är Excalibur designade för allround-kastning. Det vill säga knivar som är mycket bra för dem som inte bestämt sig för om det är No Spin eller rotations-tekniker som är mest aktuellt eller vill hålla på med båda delarna. Jag kan direkt avslöja att de här knivarna klarar båda de huvudinriktningarna med bravur. Men det betyder inte att de uppträder exakt lika i alla tekniker. Excalibur har sina klara för- och nackdelar har jag noterat. 

En smula bakvikt gör kniven utmärkt för både halvsnurrstekniker och no spin

Balanspunkten på de här knivarna hittas 14 cm från spetsen och 11 cm från handtagets slut. Det betyder att de är aningen baktunga även utseendet lurar ögat en smula. Vikten hamnar som synes i handtaget strax bakom fingerskyddet. Men med mer normala proportioner med ett blad längre än handtaget så hade vikten hamnat vid bladbasen istället. 

Rotationskast

Det första som kan noteras är att Excalibur är bättre för rotationskast än vad man kan tro vid första anblick. Särskilt som de är designade av en mästare på no spin och det är med de teknikerna i åtanke de tillkommit. Men balansen är som sagt mer neutral än vad som synes. Tyngden räcker även den till för att kniven skall sätta sig med pondus. Sedan är den extra centimetern på längden sympatisk och hjälper till att lugna ned flykten en aning. Enkelt uttryckt så roterar längre knivar långsammare och är de dessutom tyngre uppträder de lugnare när de flyger. Det är dock en sanning med modifikation och det finns gott om undantag. 

Ibland tvingas man att gruppera vid sidan om Bullseye. En bild från förra tavlan

Excalibur är förvånansvärt bra till rotationskast och jag greppar då kniven tämligen långt ut och vinklar den något framåt i kastriktningen

Med det sagt snurrar Excalibur tämligen snabbt ändå. Det betyder att för säkerställa att man sätter kniven i tavlan bör de kastas tämligen lugnt och kontrollerat, som det vore en större kniv. Jag fattar handtaget tämligen långt ut, inte för hårt och är noga med "baksvingen" för att få rätt rotation från tre meter. Från fyra meter, med grepp i bladet, är det ännu viktigare att inte ta i för mycket. Det kommer ofelbart leda till att kniven överroterar. Den hinner runt ändå är min erfarenhet. 

Kommer man så långt är knivarna mycket träffsäkra. De flyger tämligen rakt och man behöver inte "lobba" så mycket. Det leder till att kastbanan är lätt att beräkna. 

Half Spin

Det är på det här området den här kniven briljerar. Det är möjligt att det här är den bästa modell för military half spin jag prövat. Åtminstone är det en av dem! Det längre handtaget och tricket med att flytta fingerskyddet längre ned på kniven gör kniven lätt att greppa korrekt. Sedan får man förstås som alltid korrigera för vilken distans man kastar från. Den extra bredden precis där fingerskyddet befinner sig är som gjort för att placera en tumme på. Det relativt smala bladet gör också att det är lätt greppa kring samtidigt som tjockleken fyller handen något bättre så att säga. 

Penetratonionsförmågan är mycket hög hos Excalibur

Att kasta med en halv rotation är närmast instinktivt med Excalibur. Det gäller både vid vanlig kastning om jag får kalla det så. Med det avses här överhandskastning med den dominanta handen från 3-6 meters avstånd. Men lika bra går det att kasta back hand och underhandskast. Att kasta med vänster hand gör jag endast undagsvis än så länge. Där är det knappast kniven som är begränsningen. Men det går det också. 

Den här kniven är extremt bra att användas till military half spin

Dessutom fungerar kniven väl både vid mer "slide"-betonade tekniker där man siktar med handtaget och låter kniven glida ur greppet av sin egen tyngd och tekniker där man kontrollerar rotationen mer med tryck från tummen. Det senare använder jag på lite längre distanser. Det vill säga fyra meter och uppåt. 

Men det finns även nackdelar kopplat till det här utseendet eller snarare designen. Fingerskyddet, hur litet det än är, gör att man inte kan placera ett pekfinger på sidan av kniven vart man vill. Det leder till att om man nyttja instinctive half spin så är man begränsad till att hålla på bladdelen. Det känns inte naturligt alls för min del och därför undviker jag att kasta på det viset med de här knivarna. 

No Spin

Om instinctive half spin kändes onaturligt så är den här varianten av instinktiv kastning desto mer njutbar. Det slanka men tjocka handtaget ger en nästan kvadratisk profil som gör det lätt att få ett bra grepp och den 8 mm tjocka kniven ger gott om anläggningsyta för ett pekfinger att ta spjärn emot. Formen på kniven guidar också mot rätt grepp. Men här måste man fundera på vilken teknik man använder. 

Variation vad gäller måltavlor. Vid no spin-kastning är det kastaren som utgör begräsningarna, inte kniven

Just de här burkarna får man ingen pant för

Excalibur kan användas med olika no spin-fattningar

Balanspunkten återfinns precis bakom fingerskydden och när fingret är där fungerar det väl för "slide"-tekniker där man låter kniven glida ur greppet vid släppet. Den fattningen är också bra när man nyttjar "push"-teknik där man trycker till med pekfingret men bara OM avstånden är långa. På de kortare distanserna, upp till 4 meter, vill åtminstone jag greppa Excalibur med pekfingret betydligt längre ned på handtaget för att få till bra och konsevent kastning. Men jag experimenterar med båda fattningarna. 

Sammanfattning

Det måste erkännas att jag var en smula skeptisk till om huruvida D2 verkligen var en uppgradering i materialväg när vi talar om kastknivar. Hade det varit fällknivar är det en annan fråga. Men i det här fallet söks andra egenskaper. Det finns ingen skärpa som skall hållas. Sedan är förvisso slagtålighet en av dem men seghet är ännu viktigare. Rosttröghet är nedprioriterat även om det numera finns rostfria kastknivar. Då undantar jag de billigaste knivarna på marknaden som alltid är gjorda av något rosttrögt material. 

Men i praktiken visade det sig att åtminstone de här knivarna upplevdes ha något hårdare och tåligare spetsar än mina tidigare knivar från AceJet. Det trots att de  här är väsentligt spetsgiare i formen än t ex Appache. Så kanske är materialet ett fall framåt ändå. Eller bara ett steg i sidled, "the jury is out" vad beträffar det som amerikanarna säger. Den aningen ökade längden är dock sympatisk. Särskilt som knivarna är tämligen bra att kasta även rotationstekniker med och där gör en centimeter skillnad.  

Det är emellertid när det kommer till halvrotationstekniker och då främst military half spin som den här kniven verkligen kommer till sin rätt. Där är Excalibur inte bara bra utan excellent. Så mycket bättre blir det inte på den fronten. 

Till det skall läggas att den är riktigt bra även för no spin. Visst, Excalibur är inte lika överjäkligt bra  som Stinger när det kommer till den här disciplinen men den hamnar inte långt efter. 

AceJet Excalibur D2 är utmärkta knivar för den som inte kan bestämma sig eller inte känner för att begränsa sig till en kastteknik

Överlag är jag därför mycket nöjd med de här knivarna. Särskilt som jag håller på att förbättre mina underhandskast tack vare dem. Känslan är att det går att åstadkomma det man vill med Excalibur. Det gäller som jag brukar uttrycka det "att lita på kniven" när man kastar. Om du gör din del så sköter den sin. Begränsningarna sitter inte i materialet utan i kastaren. Det är alltid en skön känsla. 

AceJet Excalibur är definitivt en kniv att titta närmare för den som gillar att variera sin kastning men vars fokus är på halvrotationstekniker och då särskilt military half spin. Eftersom det är premiumknivar vi talar om är priset inte lågt. Ett set som det här betingar ett pris på 290€ direkt från AceJet. Knivarna kan också köpas enskilt om man så önskar. Knivarna är gjorda i Böhmen, Tjeckien och kommer med livstids garanti. 

När du köper dina Excalibur eller annan produkt från AceJet uppge kod "JOHN" (i versaler)
så får du 5% rabatt på ditt köp vid utcheckning. 

Specifikation:

Stål: D2

Längd: 25,3 cm/ 10"

Bredd: 19,5 mm handtag/ 28,5 mm "fingerskydd"

Tjocklek: 8 mm

Vikt: 255 g

Balanspunkt: bakvikt, 14/11 cm från handtag/spets

/ J - kastar loss

#knivesandbikes #knivigtvarre