- liten men naggande god
Sist men inte minst brukar det heta. Fast det stämmer inte i det här fallet. Det här är förvisso högst troligen min sista recension av en Penguin från QSP men det är definitivt den minsta. Tidigare har jag granskat två versioner av pingviner i standardstorlek och därefter en mer storvuxen kusin.
Om den senare är en Kejsarpingvin så är det här en Galagagospingvin. Ja, den är liten alltså. Översatt till knivvärlden så talar vi om någon som går att klämma ned in den femte jeansfickan, därav suffixet "Mini".
 |
| Penguin Mini QS130XS-F1 |
Eftersom det rakt av är en krympt version av en existerande modell så finns inte mycket nytt att berätta vad gäller teknik och utseende. Men storlek är, tvärtemot vad somliga hävdar, av betydelse. När det handlar om EDC-knivar handlar det både om vad kniven är kapabel ställt i relation till behov men även vad som i olika sammanhang kan anses vara socialt accepterat. Det är förstås ytterst situationsbundet med även i det sammanhanget brukar storlek och utseende spela stor roll.
Det är någonstans där som diskussionen kring QSP Penguin Minis vara eller icke vara hamnar.
 |
| En rak egg, någon? |
Twitterversion: QSP Penguin Mini, kniven för den som gillar raka rör, raka eggar och små knivar!
Blad
Allt som gällde för de större syskonen gäller även för den här kniven. För dem som inte vet vad det innebär så är det en klassisk sheeps foot. Möjligen kan det sägas vara en wharncliffe, särskilt när den är så kort som här och ryggens sluttande del därmed utgör en större del av bladets längd. Den uppgår för övrigt till 56-60 mm beronde på hur det mäts. Till det får du en höjd av 22,5 mm. Tjockleken på bladet är 3 mm.
 |
| Bladet är en sheeps foot |
Bladet är flatslipat med en tämligen hög slipfas, kring tre fjärdedelar av bladet. Finishen är en tvåtons satin. Märkningen, något som QSP fick kritik för i början av sin existens är nu betydligt mer elegant utförd. Logotypen är densamma men numera anpassas både storlek och placering beroende på vilken kniv den skall sitta på. Här hittas den på den platta delen av bladet. Jämte den kan man hitta information om ståltyp på andra sidan.
Det som står där för oss till en av de saker som skiljer sig mellan knivarna och det är materialet i bladet. Stålet är väl valt i mitt tycke. Möjligen är jag partisk då jag helt enkelt gillar 14C28N. Det är i grund och botten en uppdaterad och "trimmad" version av det gamla "Moraknivsstålet" 12C27. "14C" var något Sandvik tog fram i samarbete med Kershaw för ett antal år sedan. Resultatet är ett stål som är rosttrögt trots det är rimligt hårt och tar en mycket bra skärpa. Därtill är det lättslipat vilket är en positiv egenskap. Jag skrev "rimligt" hårt då det inte håller skärpan hur länge som helst. Men i det här fallet har QSP skrämt upp hårdheten något då den uppges ligga i spannet 59-61 HRC.
 |
| Men QSP, vad har hänt här? Den här eggen är inte särskilt väl utförd |
Fabrikseggen är något jag måste kommentera dessvärre. Den är faktiskt vass, konstigt nog. För om ni tar en titt på bilderna ser ni varför jag uttrycker mig så. Eggen är lite "överallt" som engelsmännen säger. Den dålig helt enkelt. Den är ojämn i höjd och dessutom har den som slipat kantrat rejält mot spetsen till så där har vi närmast två slipfaser. Vidare är både sidorna inte konsekventa och det finns en liten tendens till kälkbacke vid eggens avslutning.
Trots det skär kniven relativt bra. Det är ett litet och mycket kraftfullt blad. Fullt kapabelt att hantera något tyngre sysslor än man tror. Därtill är spetsen, om inte bäst slipad, så duglig till penetrerande snitt. Överlag är det ett blad som kan hantera det mesta. Det är inte så ofta i vardagen man behöver extremt lång egg på sin kniv. Även om det understundom kan förenkla och ibland bara vara en smakpreferens.
Handtag
Pingvinflocken är numera nästan lika stor som de levande förlagornas kolonier vilket innebär att det finns många material att välja mellan när det kommer till handtagsmaterial. Det här råkar vara en naturlig, ibland kallad "jade", G10. Ett material som har en grön smått genomskinlig färg. Gillar man inte den nyansen har den också den egenskapen att den är tämligen lätt att färga för den som vill experimentera med nya nyanser.
Ytan är mediumsträv om man kan säga så. Men den som känner sin G10 vet vad jag menar. I ena änden av spektrumet hittas polerad dito och i den andra hittas material som kan användas som sandpapper om så önskas. Den här ger fäste utan att på något vis tillhöra de grövre.
 |
| Handtagssidor av naturlig G10 |
Konstruktionen känns igen även den. En stålram som är öppen i ryggen och hopfäst i två punkter. Skruvarna som använts är T6-or av godkänd kvalitet. Inte de hårdaste men de håller för att demontera och skruva ihop kniven igen några gånger. Varför folk envisas att pilla isär sina knivar i tid och otid för "service" övergår mitt förstånd. Vad gör de med sina knivar som kräver allt detta underhåll? Men det är ett sidospår.
Utöver de två skruvarna hittas två till som tillhör det flyttbara clipet. Sedan finns förstås en justerbar pivotskruv. Den justeras på en sida men är D-formad så den inte spinner fritt trots att den saknar mothåll. På presentationssidan har skruvhuvudet försetts med QSPs triangel-logo.
 |
| Konstruktionen känns igen med en polerad stålram som bärande del |
Handtaget är förstås litet, det är poängen med hela kniven. I siffror skrivs det 8,2 cm på längden med en tjocklek på 12 mm och en höjd av 21 mm. Inte så mycket att greppa på längden med andra ord. Särskilt som fingerskyddet stjäl lite utrymme. För mig blir det här därför en trefingerskniv. Även om det är en hyfsat stabil sådan.
 |
| Knappt tre fingrar får plats om man inte håller över fingerskyddet. Men det är ett stabilt trefingersgrepp |
Eller tre fingrar förresten, glider jag något bakåt på handtaget i ett sabelgrepp blir det snarare två och ett halvt finger som får plats. Lillfingret hänger aningen utanför aktern. Men i gengäld kan det platta fingerskyddet faktiskt användas för att kröka pekfingret kring och då kan jag nästan klämma in fyra fingrar på handtaget. Så för att vara litet är det tämligen flexibelt. Att det är det kan tillskrivas att det är tämligen tjockt vilket fyller handen bättre i det här fallet.
Öppning och lås
Tumknopparna på Penguin Mini sitter tämligen långt ut från handtaget vilket gör dem lätta att nå. Det gör även att hävstången i själva rörelsen är rejäl. När det komibineras med en vältrimmad detent-kula i keramik och kullager i samma material blir det en tjutusan till skjuts i bladet.
 |
| Tumknopparna är enkla men hittas där de skall och gör att Penguin är lättöppnad |
Utöver att de är lätta att nå kan sägas om tumknopparna att de är tunnformade men har ett trappstegsmönster som är tämligen distinkt och därmed biter bra mot tummen. Ingen risk att halka med andra ord. Sammantaget en bra uppsättning knoppar.
Sedan går det att smyga fram bladet också även om det nästan är svårt. Två händer är ytterligare ett altnernativ att fälla ut det här bladet med liksom en "pekfingersnärt". Dvs att pekfiningret placeras på baksidan av bladet och används för att skicka ut bladet. Det kräver emellertid lite fingerymnastik då kniven är liten.
 |
| Den här versionen av liner lock är utmärkt |
En liner lock hindrar att bladet slår igen över fingrarna och det gör det väl. Låset tar stabilt, det vill säga varje gång kniven öppnas vare sig det sker långsamt eller kvickt. Det håller även bladet på plats utan den minsta kännbar rörelse i något dimension. Låsarmen är även lättåtkomlig och låset därmed lätt att släppa.
Att bära
En kniv som är liten nog att stoppa i den femte jeansfickan kan bara få ett betyg på den här fronten och det är utmärkt! Förvisso är den vare sig lättad eller tunn så det finns lättare småknivar än den här men i absoluta tal är inte åttio gram särskilt mycket att orda om.
 |
| Ett lågt men effektivt clip i fjäderstål |
Clipet är därtill en fiffig historia. I sig är det inget märkvärdigt då det är ett utstansat clip gjort i fjäderstål. Men spänsten är god, storleken väl anpassad till kniven och det har en liten men väl fungerande ramp. Utrymmet under är egentligen rätt snålt tilltaget men fungerar ändå och det är där det fiffiga kommer in i bilden.
Det här clipet fäster nämligen på insidan av handtagssidorna istället för på utsidan vilket är vanligare. Själva änden förs in från baksidan och skruvas sedan på plats. Det ger mer utrymme under clipet samtidigt som det gör att kniven sitter djupt i fickan. På större knivar är placeringen mer en fråga om tycke och smak men på så här korta knivar gör det att kniven sitter säkrare i fickan.
 |
| Finessen med det här clipet är hur det är fäst vid kniven |
Om det skall invändas något mot clipet så är det att spetsen pekar utåt. Det är en av mina käpphästar och jag kommer alltid att slå ned på det. Varför kanske vän av ordning, eller alla andra, undrar? Jo, därför att om man går och pendlar med armarna är det inte sällan att händerna glider mot kläderna varpå de slår i det utåtpekande clipet. Sen brukar de kännas i handen när man använder sin kniv även om det inte gäller i det här fallet.
Sammanfattningsvis
Litenheten är en del av den här knivens storhet, ursäkta den dåliga ordvitsen. Trots sitt dimunitiva format har Penguin Mini ändå försetts med godkända material. Bladstålet är inte exklusivt men väl valt och praktiskt, handtagssidorna av G10 är av god kvalitet och sen har kniven fått keramiska kullaget samt en "detent"-kula i samma material. Även byggkvaliteten är av sedvanlig QSP-standard. Ramen är polerad och rundad, alla material sitter tight och handtagssidorna är väl slipade.
 |
| Penguin-familjen, en storleksjämförelse med Penguin Plus, Penguin och Penguin Mini |
Kvaliteten har alltid varit godkänd från deras sida men efter hand förbättrats från den utgångspunkten och blivit förbaskat hög helt enkelt. Det gör att den trots att det är en tämligen enkel kniv känns solid och kraftfull ställd i relation till formatet. Men ett undantag finns i det här fallet och det är förstås eggen som avses. Den var faktiskt rätt medioker måste medges. Som tur var går det att åtgärda och det ämnar jag göra inom kort.
Ramen är inte lättad vilket bidrar till känslan av en stabil kniv och gör att kniven inte flexar någonting och grovleken på ramen gör även låset stabilt.
 |
| QSP Penguin Mini, en liten arbetshäst som passar i jeansens femte ficka |
QSP Penguin Mini är förstås en kniv för den som gillade de större knivarna i serien men vill komplettera med något mindre. Men det är även ett alternativ för den som vill ha en liten men tämligen robust kniv och uppskattar raka eggar. Att den sedan inte kostar mer än kring en femhundring i Europa är också sympatiskt.
 |
| Quality Service Price |
Specifikation:
Längd utfälld: 140 mm
Längd hopfälld: 82 mm
Vikt: 80 g
Bladlängd: 58 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Handtag: G10
Lås: Liner lock
Producerad av: QSP, tillverkad i Kina
/ J - gillar fiskfåglar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar