Mitt första möte med det italienska märket MKM var ett mycket positivt sådant och därför var det kanske inte helt otippat att det skulle leda till att fler knivar därifrån hittade till de djupa småländska skogarna. Ni som sett vilka nyheter jag presenterat här på bloggen har redan konstaterat att så blev fallet.
Faktum är att det finns flera likheter mellan den här kniven och den första jag presenterade. För det första så har de samma upphovsman. Vidare är de byggda med samma material i både blad och handtag. Men där upphör likheterna och det som återstod var att se var om den här designen kallad Timavo var lika lyckad som sin föregångare?
 |
| MKM Timavo |
Mannen bakom båda modellerna är förstås ingen mindre än allas vår sympatiske nabo Jesper Voxnaes. Den danske knivmakaren och designern har blivit en riktig superstjärna inom området. Det mesta han rör vid verkar bli till guld. Det gällde t ex Isonzo som var min första ingång till MKM. Därför hade jag höga förhoppningar rörande den här kniven också.
Den är tillverkad av Mikita i norditalienska Maniago. Bli inte förvirrade av "Mikita" respektive MKM. Det senare är varumärket och en förkortning som skall utläsas Maniago Knife Makers. Mikita i sin tur är ett konglomerat av tillverkare i det norditalienska knivcentrat där Fox, Viper, Lionsteel och Mercury ingår. Det är de som står för själva produktionen. Till skillnad från en del andra märken är man stolt över det och informationen är lättillgänglig på hemsidan.
 |
| Timavo är ytterligare en orgie i utmärkta material och snygga linjer |
Twitterversion: MKM Timavo, ytterligare en elegant kniv från Italien med dansk formgivare men trots det kanske inte min absoluta favorit.
Blad
En drop point, ett kungarike för en drop point...brukar man sällan behöva utbrista. Tvärtom är det kanske den vanligaste bladformen på marknaden och det på goda grunder. Varför framgår med all önskvärd tydlighet när den här kniven studeras då du erhåller ett blad som både är sympatiskt att se på och som är praktiskt och allroundbetonat sett till användning.
Bladet på Timavo uppges vara 68 mm långt. Då får man i och för sig mäta lite slarvigt från spetsen till absoluta framkanten på handtaget. Annars är det några millimeter längre. Höjden är 24 mm och bladgodset är 3,5 mm tjockt. Inga extraordinära siffror med andra ord. Men resultatet blir attraktivt med en uttalad spets, en bit rak egg och en sympatisk buk att arbeta med.
 |
| Formen är vanlig men utförandet välgjort med en sympatisk ytbehandling och en rundad bladrygg |
Själva utförandet är utmärkt med en fint rundad rygg som brukar utmärka en av de i konglomeratet ingående knivtillverkarna vilket gör det enklare att gissa vem som är ansvarig för just den här modellen.
På bladryggen hittas även några räfflor som emellertid är till för syns skull eller möjligen för indexering då de är för grunda och mjuka för att öka friktionen och därmed fästet nämnvärt.
Bladet är stentumlat och märkningen hyfsat diskret trots att man klämt till med Vox-loggan och Mikita på en sida och texten MKM - Maniago Italy och M390 på presentationssidan. Men det är snyggt utfört så det bekommer inte mig.
M390 ja, det är förstås stålet och är ett av de finare som finns att tillgå för användning i fällknivar och kommer från Böhler/Uddeholm. Om det kan ordas länge eller så låter man bli. Kort kan istället sägas att det rätt behandlat ger en utmärkt balans mellan att ta en sjutusan till skärpa, hålla den under lång tid, vara någorlunda stöttåligt utan att det chippar samtidigt som det inte rostar särskilt lätt. Av det skälet räknas det till vad som ofta slarvigt (även av mig) benämns "superstål".
 |
| Bladstålet är M390 från Böhler härdat till 58-60 HRC |
Enligt uppgift har man härdat stålet till HRC 58-60, frågan är emellertid vart i det spannet kniven återfinns. Nu tillhör jag inte de som är besatt av stålkvalitéer men jag vill gärna få den prestanda som tillskrivs materialen som ingår.
Bladet är sedan så gott som flatslipat längs hela sin höjd. En liten platt yta återfinns nära ricasson. Apropå ricasso så har MKM lyckats med sitt "sharpening choil", den fördjupning som finns i början av bladet. Den sträcker sig tillräckligt långt ut för att man skall kunna komma åt med slipstenar även längst in på eggen mot hälen till. Fabrikseggen var godkänt vass men bladet är hela 0,5-0,6 mm tjock bakom densamma. Det är för mycket enligt mig. Särskilt som det räckt med ett blad som varit 3 mm tjockt ställt i relation till längden.
Sammantaget gör det att Timavo skär dugligt för en kniv av det här slaget men tillhör inte vad engelskspråkiga brukar kalla en "slicer" eller en kniv som är riktigt bra på genomgående skär. Skall du kapa något som ett tunt rep eller skära av en gren, öppna en kartong eller liknande är den här kniven helt ok. Att arbeta med är den inte fullt lika sympatisk. En del av det är avhängigt bladgeometri och resten har med ergonomi att göra. Vilket raskt för oss in på nästa del av kniven.
Handtag
Likt många av MKMs modeller kan Timavo fås i flera olika utförandet. Både som helmetallknivar i titan, med kolfiber- eller G10-skollor och som här med Micarta i handtagssidorna. Just den här varianten är den sympatisk Canvas-Micarta som vid ankomst är mycket ljus i färgen men som efter användning skiftar färg. Det är det som gör att det nästan ser ut som två olika knivar på bilderna.
 |
| Materialet i i handtagssidorna är Micarta |
Materialet är fint arbetat då sidorna både är svagt välvda och fint skurna samt fasade i kanterna. På samma vis är hörnen väl rundade. Men med den brasklappen att det är gjort så långt som designen tillåter. Mer om det senare.
Sidorna är skruvade i en stålram och till det används små T6-skruvar. Skruven som håller fast clipet liksom pivotskruven har större T8-huvuden. Utöver att vara mycket små är de dessutom kupolformade varpå jag rekommenderar att stor försiktighet iakttas vid demontering. Annars kommer du strippa skruvarna.
 |
| Ryggen är öppen men ramen är inte lättad på något vis |
Stålramen är för övrigt inte lättad på något vis. Vad det anbelangar hade jag gärna sett någon liten ficka i metallen då balansen på kniven hittas i mitten/lite bakkant på fördjupningen för pekfingret. Balanspunkten hade gärna fått vara fem-tio millimeter närmare pivotskruven i mitt tycke.
Det här handtaget är aningen märkligt på så vis att det både är tämligen bekvämt men samtidigt inte. Det tarvar en förklaring. Håller man kniven mycket löst i hand bara för att känna på den, företrädesvis i sabelfattning eller bara skär ett snabbt lätt snitt med den så är handtaget helt ok. Greppar man kniven hårdare alternativt försöker arbeta med kniven är det inte det. Handtaget passar nämligen inte riktigt min hand.
 |
| Balanspunkten hittas aningen för långt bak och handtaget är säkert bekvämt för någon annan |
Visst, det är en relativt liten kniv så för mig blir det som mest en "tre och en halvfingerskniv" och det får tas i beaktande. Lillfingret hamnar till hälften utanför handtaget. Den fördjupning som finns i bladet kan användas som extra "finger choil" om man har väldigt smala fingrar och således gäller det inte mig. Så det alternativet går bort.
Därtill kan sägas att det finns vassa hörn på kniven. Bakänden har en form som inte tilltalar mig alls. Både när kniven skall fällas ut, om den fattas i sabelfattning eller om jag lägger den på sidan med en tumme mot pivot-området så hamnar den spetsiga bakänden mitt i handen och det är inte bekvämt alls!
Särskilt gäller det om man håller kniven med ett lite fastare grepp som sagt. Då känns även clipet som annars inte är i vägen. Dessutom irriterar det mig att det som gör att bakänden är spetsig är det förbaskade fånglinehålet. Avlägsna det alternativt flytta det framåt en halv centimeter samt runda bakänden och det problemet vore löst.
Öppning och lås
Timavo tillhör kategorin dedikerade flipperknivar. Den öppnas bara på ett sätt. Med mycken möda och stort besvär kan du få upp den med två händer men det är knappt. Motståndet i detent-kulan är nämligen helt anpassad för att flipperfenan skall fungera optimalt.
 |
| Flipperfenan är liten och mycket trekantig |
Det gör den för övrigt. Träffar du rätt är det tämligen bra snärt i bladet. Men återigen har helheten snubblat något på designen. Anledningen att jag uttrycker mig så är att utförandet är bra men formgivningen inte den bästa.
Att fälla ut bladet är nämligen inte helt enkelt. Du kan inte bara intuitivt ta Timavo i hand och trycka till. Då kommer du troligen missa* och eventuellt få lite ont i pekfingret då detsamma glider av spetsen på den lilla flipperfenan. Mönstret i form av räfflor som finns där är för litet och de är för få för att åstadkomma fäste nog. Sedan kan du absolut inte trycka nedåt, det fungerar helt enkelt inte. Istället måste kniven placeras inuti handen, med den tidigare nämnda vassa bakänden mot mjukdelarna, varpå du nogsamt placerar fingret framför flipperfenen och drar rakt bakåt. Då och endast då fungerar öppningen.
För att fingret skall landa mjukare har man emellertid gjort en liten "landningsbana" i form av fasade kanter på ramen. Det är snyggt!
 |
| Liner lock i stål |
 |
| Den närmast sågtandade kanten ger mycket fäste, fast åt fel håll |
Låset är ett stabilt liner lock som gör vad det skall. Inget glapp eller spel i bladet och funktionen är säker. Däremot är det inte helt lätt att släppa. Här har man till skillnad från flipperfenan gått loss med fräsmaskinen och det är gott om spår för att bättra på fästet. Det kombinerat med ett rätt kraftigt fjädermotstånd gör att det känns en del när bladet skall släppas. Men gör du inte det varannan minut är det ingen större fara.
Att bära
Vad gäller Timavo är det vissa saker som återkommer mest hela tiden. I det här fallet är det bakänden som spökar igen då den menligt inverkar på hur kniven upplevs i fickan. Det är nämligen så att man valt att placera clipet en bit ned på handtaget vilket för övrigt är mycket bra då själva böjen på clipet tenderar att vara mindre ivägen när man håller kniven.
Men i det här fallet innebär det även att bakänden sticker upp drygt en centimeter ur fickan. Tyvärr gör den det precis där min hand hamnar om jag pendlar med armarna när jag går till exempel. Det bringar min hand i närkontakt med den tämligen spetsiga bakänden på kniven och det är banne mig inte skönt. Av det skälet har jag börjat bära den löst i fickan istället alternativt i ett fodral från MKM.
 |
| Clipet är stort, rejält och bra men det känns också när man greppar kniven hårt |
I övrigt är det inte mycket som ställer till det. Sidorna av Micarta är inte överdrivet sträva och kniven är förvisso inte ultralätt samtidigt som det är svårt att tycka att en kniv som väger in runt hundra gram är tung. Tjockleken är 14 mm vilket på samma vis gör att kniven inte tillhör de tunnaste men heller inte upplevs som en dugong i fickan.
Vad som däremot är riktigt bra är clipet! Det är ett wire-clip i stål som gjorts något grövre än vad som är vanligt. Det ger förutom utmärkt spänst även stabilitet i sidled varpå det inte rör på sig när man håller i kniven. Något som jag vet att en del irriterar sig på. Därtill har man valt att endast ha en skruv för att fästa clipet och den är platt samtidigt som själva clipet är försänkt i handtagssidan. Det ger bra utrymme för byxtyg och kniven sitter därför bra i en ficka. Clipet går därtill att skifta sida på om så önskas. Sedan hade clipet varit ännu bättre på en annan, större kniv.
Sammanfattningsvis
Jag ville verkligen gilla Timavo lika mycket som min första bekantskap från MKM. Förutsättningarna till det var mycket goda. För formgivningen står samma danska trollkarl, materialen är av högsta kvalitet och byggkvalitén likvärdig. Så långt inga problem och därtill kan läggas en detalj hos Timavo som jag egentligen föredrar och det är ett spetsigare blad än vad Isonzo bjuder på. Därtill har inte den här kniven ett gigantiskt hål i handtaget. Den torde därmed ligga på plus en kraftmätning dem emellan.
Trots det blev den här kniven inte min favorit av de två. Den dras nämligen med en egenskap som inte till fullo uppskattas och den återfinns på ett par tre ställen på kniven. Det är för vassa kanter och hörn! Såvitt jag kan bedöma är det inte en produktionsmiss utan det handlar faktiskt om hur kniven är formgiven.
 |
| Timavo är en elegant liten kniv från MKM |
En av de uppenbara "kanterna" är förstås flipperfenan. De kan understundom vara något för vassa rent generellt och i det här fallet är det en liten pyramid det handlar om. Och för att kunna använda den på en så här pass liten kniv måste handtaget läggas inuti handen och det är då hörn/kant nummer två träder in i handlingen. Nämligen den som akterpartiet utgör. Inte bekvämt alls och det är även något som känns ibland när man använder kniven. Det gäller särskilt i ett sabelgrepp och i synnerhet om du vill sticka spetsen i något.
På något vis känns det som om den här modellen ursprungligen var tänkt att vara större! Ju mer jag tänker på det och iakttar kniven ju mer lutar jag åt den slutsatsen. Att den skulle vara både bekvämare i hand och kvitt de nackdelarna om handtaget var bara en bit mer tilltaget.
I övrigt är det här en mycket bra kniv ihopknåpad på ett föredömligt vis. Som sades är materialen av bästa sort, här hittas linne-Micarta och M390 i handtag respektive blad. Dessutom kan Mikita det här med att bygga knivar.
 |
| MKM Timavo, en EDC-kniv signerad Jesper Voxnaes |
Sammantaget ger det en bra EDC-kniv med ett elegant utseende. De brister jag upplever är nämligen inte lika framträdande om du halar fram din kniv, öppnar ett paket och stoppar undan den igen. För lätta uppgifter och skär som inte är genomgående är det här ingen dum kniv alls. Sen kanske handtaget passar någon annan hand bättre. Det är alltid en närvarande faktor när man testar knivar. Men å andra sidan gav min sambo samma omdöme om handtaget.
Prismässigt hamnar MKM Timavo kring tvåtusen kronor beroende på vart den inhandlas.
 |
| Maniago Knife Makers |
Specifikation:
Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 103 g
Bladlängd: 68 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: M390
Handtag: Micarta
Lås: Liner lock
Producerad av: Mikita, tillverkad i Italien
/ J - inte frälst
* Något som testats på ett par lyckligt ovetande kandidater i min närmsta omgivning med samma resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar