- mer än bara en plattform för ett lås
Störst kommer först följt av de något mindre. I alla fall om man får tro allt fler tillverkare i knivbranchen. Terrängen sonderas med en storlek och sedan analyseras efterfrågan. Som typexempel på det förfarandet kan bästsäljare och parhästar som Ontario RAT1/RAT2, Spyderco PM2/Para 3 respektive Benchmade Griptilian/Mini Griptilian tjäna.
Men även det märke vi skall tala om idag, Steel Will, har gjort det förut då de följde upp sin succé Cutjack med en "mini" Cutjack. Orsakerna till att göra en mindre version av originalet kan variera men förutom faktorer som behov samt tycke och smak finns ibland juridiska begränsningar att ta hänsyn till. I vilket fall är det är både lyhört och lönsamt av knivtillverkare att bredda utbudet på det viset så de täcker en större marknad. En win-win situation helt enkelt.
Samma procedur har därför Steel Will låtit den här modellen genomgå. Först kom "Tasso" och sedan den här modellen F12M med tillägget "02" populärt kallad "Mini Tasso".
Men även det märke vi skall tala om idag, Steel Will, har gjort det förut då de följde upp sin succé Cutjack med en "mini" Cutjack. Orsakerna till att göra en mindre version av originalet kan variera men förutom faktorer som behov samt tycke och smak finns ibland juridiska begränsningar att ta hänsyn till. I vilket fall är det är både lyhört och lönsamt av knivtillverkare att bredda utbudet på det viset så de täcker en större marknad. En win-win situation helt enkelt.
Samma procedur har därför Steel Will låtit den här modellen genomgå. Först kom "Tasso" och sedan den här modellen F12M med tillägget "02" populärt kallad "Mini Tasso".
Steel Will F12M-02 Mini Tasso
Om Steel Will kan sägas att de är ett USA-baserat företag med större delen av sin produktion förlagd till Kina men även till Italien. Designern bakom den här kniven heter Anton Tkachenko. Han har även formgett en modell kallad Lanner för Steel Will.
Twitterversion: Steel Will Mini Tasso, en mycket bra kniv som tjänat på att vara mindre "mini"
Blad
Bladet på Mini Tasso är riktigt slående i mitt tycke. Det är en arketypisk clip point och en snygg sådan. Den blanka satinfinishen framhäver på ett effektivt sätt den markanta falskeggen som hör bladtypen till. Formspråket rör sig utan tvekan mot en Bowie i minityr. Det innebär i det här fallet en längd på 7,8 cm även om de hävdar 3 tum och en höjd på 2,6 cm.
Något annat som dessvärre utmärker bladet är att det fått en smula för mycket text för att jag skall vara helt nöjd. Steel Will vill ha med både logotyp och namn på framsidan och på motstående sida hittas en liten novell för den lässugne. Det kunde har gjorts mer elegant.
Något annat som dessvärre utmärker bladet är att det fått en smula för mycket text för att jag skall vara helt nöjd. Steel Will vill ha med både logotyp och namn på framsidan och på motstående sida hittas en liten novell för den lässugne. Det kunde har gjorts mer elegant.
Ett snyggt "clip point"-blad med elegant satinfinish
Något som däremot är mycket elegant är den väl rundade bladryggen. Den känns igen från vissa märken med hemvist i Maniago så vilka som agerar OEM är inte helt svårt att lista ut. Samma rundning har gjorts på utrymmet kring ricasson vilket gör det bekvämare att placera ett finger där. Sådana detaljer höjer totalintrycket markant. Fler saker som bidrar till det är att tumknopparna inte är ivägen när man skär och att det "sharpening choil" som finns går utanför "plunge line" vilket gör att eggen slipper de tendenser till ostkälkbacke som annars kan uppstå när kniven väl slipats om några gånger.
Slipa kniven behöver man däremot inte göra så förbaskat ofta med tanke på att stålet tillhör den högre skolan. Så mycket bättre sett till komposition blir det inte. Stålet är Böhler/Uddeholms numera välkända M390. Det har varit en del rabalder kring det materialet i den trånga värld som utgörs av kniventusiaster på YT, IG och några forum härförleden. Det upptäcktes att några tillverkare hållt ner hårdheten på sina M390 under det för stålet optimala intervallet.* För mig är det mer av en teoretisk diskussion. Det är sällan jag testar ett ståls yttersta gränser och av vad jag kan avgöra fungerar Steel Wills härdning och värmebehandling utmärkt.
Fabrikseggen får även den godkänt. Den var vass, rak och symmetrisk. Det sista, brukar jag framhålla, är viktigast för att det är svårare att åtgärda själv men är å andra sidan något som sällan brister hos bättre knivtillverkare. Bladet kunde varit något tunnare bakom eggen men det 3,3 mm tjocka godset är ändå rejält uttunnat via en hög flatslipning. Godset är uppgivet till tre och en halv millimeter men det får jag det inte till hur jag än mäter.
Fabrikseggen får även den godkänt. Den var vass, rak och symmetrisk. Det sista, brukar jag framhålla, är viktigast för att det är svårare att åtgärda själv men är å andra sidan något som sällan brister hos bättre knivtillverkare. Bladet kunde varit något tunnare bakom eggen men det 3,3 mm tjocka godset är ändå rejält uttunnat via en hög flatslipning. Godset är uppgivet till tre och en halv millimeter men det får jag det inte till hur jag än mäter.
Novellen på bladet avslöjar modellnamn, designer, beteckning och att stålet är utmärkta M390
Som EDC-blad är det här riktigt bra. Clip points ger ofta en bra spets som är utmärkt till allt från att pilla ut en speta med till att attackera envetna plastförpackningar och krympplast. Tyvärr är plast ett material som förekommer alltför flitigt i min vardag vare sig jag vill det eller ej. Därför är det en viktig egenskap hos en kniv.
Att skära kartong med Mini Tasso är riktigt kul. Bladet glider lätt igenom materialet och eftersom tumknopparna är rätt utförda kan man placera det man skär nära handen vilket förstås ger mer kraft.
Extra tydligt blir det när man täljer en stund med kniven. Men när man skär i gummi eller trä med kniven känns det att handtaget är något för trångt för min hand. Den lilla "näbben" mot bakänden till vill bita i mitt lillfinger när kniven pivoterar i handen. På samma vis känns clipet när man greppar handtaget hårt med kniven i hammargrepp. Det känns å andra sidan inte alls när kniven hålls i sabelgrepp vilket fungerar utmärkt till de flesta sysslor som inte är fullt lika kraftkrävande.
Överlag skär Tasso utmärkt även om den inte är en fickskalpell. Därtill är bladet för stadigt. Men till små precisionsarbeten där spetsen används och fört korta effektiva skär är den riktigt bra och för de ändamålen fungerar även handtaget väl. Och det är trots allt mot det området den är kniven är uttalat inriktad.
Att skära kartong med Mini Tasso är riktigt kul. Bladet glider lätt igenom materialet och eftersom tumknopparna är rätt utförda kan man placera det man skär nära handen vilket förstås ger mer kraft.
Extra tydligt blir det när man täljer en stund med kniven. Men när man skär i gummi eller trä med kniven känns det att handtaget är något för trångt för min hand. Den lilla "näbben" mot bakänden till vill bita i mitt lillfinger när kniven pivoterar i handen. På samma vis känns clipet när man greppar handtaget hårt med kniven i hammargrepp. Det känns å andra sidan inte alls när kniven hålls i sabelgrepp vilket fungerar utmärkt till de flesta sysslor som inte är fullt lika kraftkrävande.
Överlag skär Tasso utmärkt även om den inte är en fickskalpell. Därtill är bladet för stadigt. Men till små precisionsarbeten där spetsen används och fört korta effektiva skär är den riktigt bra och för de ändamålen fungerar även handtaget väl. Och det är trots allt mot det området den är kniven är uttalat inriktad.
Handtag
Inga bälten till hängslena här! Med det menar jag att det är skönt att se tillverkare som litar till material som faktiskt är mer än tillräckligt starka. Steel Will har valt att inte förse Mini Tasso med någon ram. Här är det istället sidorna av massiv G10 som tillsammans med en backspacer i samma material utgör den bärande konstruktionen. Den har för övrigt fått sig ett stänk av färg. Blå för den här storleken, orange för den större. Och appropå storlek så mäter handtaget 10,6 cm på längden och 2,6 cm på högsta stället. Bredden är 1,4 cm. Längen är precis så att jag skall få plats med alla fingrar men inte så mycket mer. Själva greppytan räknad från fingerskyddet är 8,2 cm.
Handtaget hålls samman med två skruvar utöver pivotskruven. Alla är tacknämligt av samma storlek, T8, vilket alltid underlättar om man vill ge sig på att skruva på sin kniv. Det större formatet för skruvhuvudena i sidorna gör också att det är mindre risk att dra dem runda. En varning till den oerfarne är dock på sin plats, "back lock"-konstruktioner är mer komplicerade att demontera och framför allt sätta ihop igen än knivar försedda med ramlås.
Handtaget hålls samman med två skruvar utöver pivotskruven. Alla är tacknämligt av samma storlek, T8, vilket alltid underlättar om man vill ge sig på att skruva på sin kniv. Det större formatet för skruvhuvudena i sidorna gör också att det är mindre risk att dra dem runda. En varning till den oerfarne är dock på sin plats, "back lock"-konstruktioner är mer komplicerade att demontera och framför allt sätta ihop igen än knivar försedda med ramlås.
Handtaget är gjort av massiv, formad G10
Liksom bladet så har handtaget några detaljer som höjer det över mängden. Den främsta är hur väl arbetade och välvda sidorna är. De fyller handen på ett bekvämt sätt och gör att man slipper de obehagliga kanter som kan vara fallet med mer blockiga handtag. För att ytterligare bättra på komforten finns en svag fördjupning på ryggen där tummen kan vila. I framkant möts tummen i det greppet av lite räfflor på bladryggen som ger ökad friktion.
Fler detaljer som kan noteras är att även backspacern är rundad och att man på ett mycket finurligt sätt lyckats inkorporera ett fäste för fånglina utan att vare sig störa utseendet eller clipets placering.
Sen finns en finess på den här kniven som inte syns alls men som visar att man varit noggrann vid tillverkningen. Pivotskruven är D-formad för att undvika att den snurrar när den justeras men för att göra konstruktionen mer hållbar har G10-sidan fått en metallförstärkning där den sitter.
Alla detaljer inklusive backspacern är mjukt rundade.
I den hittas även den gömda förankringspunkten för fånglina
I den hittas även den gömda förankringspunkten för fånglina
Fler detaljer som kan noteras är att även backspacern är rundad och att man på ett mycket finurligt sätt lyckats inkorporera ett fäste för fånglina utan att vare sig störa utseendet eller clipets placering.
Sen finns en finess på den här kniven som inte syns alls men som visar att man varit noggrann vid tillverkningen. Pivotskruven är D-formad för att undvika att den snurrar när den justeras men för att göra konstruktionen mer hållbar har G10-sidan fått en metallförstärkning där den sitter.
Tasso fungerar väl i de flesta grepp även om jag är nyfiken på den extra greppyta storebror bjuder på
Ergonomin är genomgående god på den här lille gynnaren. Men handtaget är lite trångt för mina labbar. Det går att få plats med hela handen men inte så mycket mer. Det blir rätt uppenbart att kniven främst är tänkt för att hållas i sabelgrepp eftersom den rundade aktern då hamnar inne i handen. Men överlag fungerar kniven bra bortsett från en mindre detalj och det var hur vass toppen av fingerskyddet var. Jag skriver var då jag åtgärdat problemet med en bit sandpapper. Distinkta linjer är ofta snyggt men det kan även vara obekvämt.
Öppning och lås
Mini Tasso öppnas med dubbelsidiga tumknoppar. De är av klassisk pyramidform och sen finns inte mycket mer att säga om dem. Fast det var inte helt sant, ett par saker saker bör noteras. För det första är de mycket välplacerade. Inte bara är de ur vägen när man skär utan de befinner sig även på rätt ställe för att effektivt fälla ut kniven. De sticket inte heller ut för långt så de hakar i saker och ting vilket är en styggelse.
Att fälla ut kniven går utmärkt. Men det här är inte kniven för de som söker "fidget toys" som det heter i anglosaxiskt språkbruk. Den här kniven öppnas bäst med viss värdighet, lugnt och stilla. Men om tummen placeras bakom knoppen och lite snärt appliceras flyger bladet ut. Det går men det sker inte helt intuitivt utan en viss teknik måste nyttjas. Med lite tur kan även en "spydieflick" utföras. Men det är inte helt enkelt och anledningen är att låset ger aningen mer motstånd än vad de idag så vanliga "TFFs" (Titanium Framelock Flipper) gör. Det ligger i låsets natur.
Tumknopparna fungerar väl, mycket tack vare att de är korrekt placerade
Sen kommer vi till hela grejen med den här kniven. Eller egentligen med storebror eftersom den kom först och det är låset! Det är en för marknaden helt ny låsmekanism som återfinns på Tasso. Varianten kallas ANT-lock.
Den yttre likheten kan narra betraktaren att tro att det tillhör de otaliga tolkningarna av Benchmades Axis-lås som blivit resultatet av att deras patent nyligen löpt ut. Men så är icke fallet, tvärtom är det en ny variant av en klassisk backlock vad beträffar själva funktionen. Det vill säga låset består av en fjäderbelastad klack som faller ned i en därför avsedd fördjupning i bladbasen. Även om låsarmen i det här fallet är ledad. Det som är nytt är hur det släpps, via en knapp på sidan av handtaget.
Det gör kniven väsentligt lättare att hantera med en hand än en vanlig backlock. Det gör även att fingrarna är ur vägen för bladet när det kommer farande. En annan stor fördel med låstypen är att den tar mindre plats än en mer traditionell lockback vilket ger större frihet när handtag skall designas med avseende på t ex backspacer o dyl. Men det gäller "front locks" också å andra sidan.
Den yttre likheten kan narra betraktaren att tro att det tillhör de otaliga tolkningarna av Benchmades Axis-lås som blivit resultatet av att deras patent nyligen löpt ut. Men så är icke fallet, tvärtom är det en ny variant av en klassisk backlock vad beträffar själva funktionen. Det vill säga låset består av en fjäderbelastad klack som faller ned i en därför avsedd fördjupning i bladbasen. Även om låsarmen i det här fallet är ledad. Det som är nytt är hur det släpps, via en knapp på sidan av handtaget.
Det gör kniven väsentligt lättare att hantera med en hand än en vanlig backlock. Det gör även att fingrarna är ur vägen för bladet när det kommer farande. En annan stor fördel med låstypen är att den tar mindre plats än en mer traditionell lockback vilket ger större frihet när handtag skall designas med avseende på t ex backspacer o dyl. Men det gäller "front locks" också å andra sidan.
Så här ser ANT-lock ut från ryggsidan när det inte är aktiverat
Funktionen är genomgående god men kräver en smula tillvänjning. Det är inga problem att hantera låset om man inte är helt "Benchmade-skadad". Det som föranleder den kommentaren är att jag sett att några påpekat att låset är svårt att släppa för att "man är mer van att dra bakåt". I det här fallet skjuter man nämligen knappen uppåt istället. Då jag endast äger några få knivar med Axis-lås upplever jag det inte alls på det viset.
Låser gör mekanismen effektivt. Ingen tillstymmelse till glapp i bladet kan upptäckas. Att komma åt låset är lätt men ett litet motstånd, en liten seghet, kan kännas när det skall släppas. Det har dock mjuknat något efter en tids användning.
Sen får jag väl påpeka det uppenbara. När kniven är stängd och ingen fjäderkraft ligger på låset kan pinnen/knappen som frigör det rassla en smula om kniven skakas.
Att bära
Clipet på Mini Tasso verkar vara detsamma som sitter på storebror av vad jag kan bedöma. Det fungerar väl men är inte min absoluta favorit. Anledningen är dels att det får kniven att sitta något högt i fickan men främst att det kan kännas i handen vid vissa grepp. Utseendet är inte mycket att orda om. Det är ett clip helt enkelt. Grått, tämligen synligt och gjort av fjäderstål.
Funktionen hos clipet är god men enbart för den högerhänte
Funktionen är däremot god. Clipet är rätt styvt vilket behövs för att hålla kniven på plats då den slipade G10-ytan inte är hal men slät. Sen har clipet en väl tilltagen läpp som gör det lätt att föra över kanten på fickor. Det uppskattas, särskilt som man undvikit kardinalfelet att vinkla spetsen utåt. Vad man däremot inte gjort är att visa någon kärlek för de tio procenten i världen som är vänsterhänta. Clipet går nämligen inte flytta någonstans.
I fickan är den här versionen av Tasso just "mini". Diskreta yttermått överlag, rundade kanter och hörn, mjuk yta och en vikt på 90 gram gör att kniven gör sig bra i förvar. Eftersom läppen på clipet är så stor är den också lätt att lägga fingret runt. Det gör att kniven är enkel att dra.
Sammanfattningsvis
Jag tror att det är smart av knivtillverkarna att tillgodose så många behov och önskningar som möjligt när det gäller knivstorlekar. I alla fall om man vill sälja mer av produkterna. I det här fallet ledde det till en mindre Tasso. Nu är det inte så förbaskat stor skillnad mellan de två versionerna skall väl tilläggas. Originalet har ett 3,5" blad och det här mäter 3" eller i praktiken strax över. Men i juridikens underbara värld kan den skillnaden vara milsvidd. Den mellan att förvandla innehavaren från laglydig medborgare till en potentiell våldsverkare och terrorist.
Hur som haver gillar jag formatet. Det gör kniven mer "EDC-inriktad", vad det nu är. Det har Steel Will för övrigt markerat genom att placera den i en kategori de kallar "urban". Så uppenbarligen var det inte friluftsliv de hade i åtanke med just den här modellen.
En tanke som smugit sig på är att med min handstorlek kanske jag ändå skulle föredra storebror. Den här kniven är på gränsen till för liten med den här formen på handtag. Men den är väsentlige bättre än åtminstone en av konkurrenterna på det området, Benchmade Mini Griptilian, som inte rymmer min hand alls. Jämfört med en annan konkurrent, Spyderco Para 3, är det mer jämnt skägg både vad det beträffar det och övergripande ergonomi. Tasso har rundare sidor, Para 3 mer utrymme och så vidare.
Men det är i den klassen av knivar jag vill placera Steel Will Mini Tasso. Den ligger inte alltför långt ifrån dem prismässigt heller för den delen. Runt 160$ i USA eller 2800 kr från Lamnia i skrivande stund. Sedan får det tilläggas att för att jämförelsen inte skall halta får det vara det vara mer exklusiva varianter av konkurrenterna för att matcha stålvalet från Steel Will.
Det är i det här sällskapet jag vill placera Mini Tasso, tillsammans med Spyderco Para 3 och Benchmade Mini Griptilian
Båda konkurrenterna ståtar för övrigt med egenframtagna låstyper på nämnda modeller. Det gäller Steel Will också. ANT-lock är inte omvälvande på något vis men det är tillräckligt unikt och bidrar med ett par klara fördelar framför andra back-locks för att kunna överleva. Det tog tydligen rätt lång tid att utveckla och gjorde att det dröjde därför ett tag innan den här modellen kunde släppas. Den presenterades första gången på SHOT Show 2017. Men väl i produktion fungerar det utmärkt och jag gillar tanken på en enhandsmanövrerad back lock.
En liten miss från Steel Wills sida är att producera en kniv som i det mesta är att betrakta som mycket ambidextriös förutom själva clipet som inte går att flytta alls. Förvisso hade det krävt att man skickat med två clip eftersom det är krökt för att matcha handtagsformen. Det är emellertid görbart.**
En liten miss från Steel Wills sida är att producera en kniv som i det mesta är att betrakta som mycket ambidextriös förutom själva clipet som inte går att flytta alls. Förvisso hade det krävt att man skickat med två clip eftersom det är krökt för att matcha handtagsformen. Det är emellertid görbart.**
Tasso, en välbyggd liten gynnare
Vad vi har här är en mycket välbyggd kniv försett med ett attraktivt clip point-blad som visar upp välbalanserade proportioner och distinkta linjer. Inte blir det sämre av att det är gjort i ett superstål i M390 som fått en utmärkt polerad satinfinish. För att matcha bladet har vi ett välformat handtag i massiv G10 som bjuder på överraskande god ergonomi, förutsatt att du inte har för stora händer förstås.
Mini Tasso bjuder även på en nyhet, ett unikt lås i och med ANT-lock. Det för med sig fördelarna med styrkan hos en back lock men i ett mer kompakt format som därtill är enhandsmanövrerat.
Det här är således en fickkniv för den som gillar bowieblad, bra material, kompakt format och inte minst innovationer. Sen gör det inget att den är snygg och välbyggd också. Nämnde jag att den skär bra?
Mini Tasso bjuder även på en nyhet, ett unikt lås i och med ANT-lock. Det för med sig fördelarna med styrkan hos en back lock men i ett mer kompakt format som därtill är enhandsmanövrerat.
Det här är således en fickkniv för den som gillar bowieblad, bra material, kompakt format och inte minst innovationer. Sen gör det inget att den är snygg och välbyggd också. Nämnde jag att den skär bra?
Specifikation:
Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 106 mm
Vikt: 90 g
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: 3,3 mm
Bladstål: Böhler/Uddeholm M390
Handtag: G10
Lås: ANT lock
Producerad av: Steel Will, tillverkad i Italien
/ J - gillar myror
* Det handlar kanske mer om försäljningsargument. Det går att göra en ananlogi till bilvärlden. Om en bil säjs ha en V8-motor med 300 hk i så blir konsumenten purken om den visar sig ha 250 hk i ett test. Eller faktiskt bara ha en V6 istället men det är nu en annan liknelse.
** Något som t ex Cold Steel gjort genom att skicka med två clip till de knivar som det berör
* Det handlar kanske mer om försäljningsargument. Det går att göra en ananlogi till bilvärlden. Om en bil säjs ha en V8-motor med 300 hk i så blir konsumenten purken om den visar sig ha 250 hk i ett test. Eller faktiskt bara ha en V6 istället men det är nu en annan liknelse.
** Något som t ex Cold Steel gjort genom att skicka med två clip till de knivar som det berör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar