Knivrecension QSP QS111 Mamba

-  från klarhet till klarhet med ett mål i sikte

Först var det en haj, sedan fåglar av både verkliga och mytiska proportioner, sedan en orm och nu ännu en orm. QSP utökar sitt zoo, förlåt breddar sitt modellprogram och där ingår numera även den här kniven kallad Mamba. 

QSP QS111-A Mamba

Med Mamba är det tydligt att man vridit upp kvalitetsnivån ytterligare ett snäpp. Redan de enklaste knivarna är välgjorda för sin prisklass och ett gott exempel på det var den av mig tidigare recenserade "Parrot". Den något mer arbetade Phoenix var ett steg upp inte bara ur aska utan i hierarkin med något bättre stål och mer arbetade detaljer. Den utveckligen har fortsatt i och med den här kniven. 

En kniv vars kvalitéer växer över tid

Dagens recensionsobjekt är som många andra knivar på marknaden idag en flipper och utseendet är tämligen tillbakalutat. Inga extravaganser att tala om på det området. Tråkig säger någon, stilren säger en annan. Lite flärd tillförs istället genom ett väl arbetat handtag i påkostat material och en riktigt bra byggkvalitet parat med påtagligt bra handhavande. 

Twitterversion: Svart som sin namne och även om inte
den här Mamban dödar har den ett potent bett!

Blad

Bladet eller kanske gaddarna på den här ormen är en droppoint som vid första anblick är väldigt anspråkslös till sin utformning. Eller enkel skall jag kanske säga. Men vid en närmare granskning framgår att det finns detaljer att fördjupa sig i. 

Det första som läggs märke till är att bladet har fått en "tvåtonslack". Delar av bladet är mörkt medan resten har fått en satinfinish. Vilken typ av behandling det rör sig om vet jag faktiskt inte. Svärtan följer slipfasens övergång från ricasso till blad. Vad som dock inte är lika uppenbart på bilder är emellertid att den kurvan förstärkts genom ett fräst spår i bladet. Ett tydligt dekorelement utan praktisk betydelse. 

En spetsig droppoint som nästan är helt dolt i handtaget i stängt läge

En annan detalj som kan påpekas är den fint rundade bladryggen. Något som oftast är förbehållet väsentligt dyrare knivar. Märkningen är relativt diskret med QSPs logotyp på en sida och bladstålsmärkning på den andra. 

Stålet är för övrigt inte okänt, det är japanskt i form av VG10. Stålsnobbar må rynka på näsan men jag gillar faktiskt det stålet. Det är lätt att slipa, motståndskraftigt mot rost och tar en bra egg. På minussidan kan sägas att det inte håller skärpan för evigt. Men det handlar mer om att hårdheten hålls ned när det används i fällknivar än stålets inneboende egenskaper. I köksknivar där stålet briljerar skräms det ofta upp rejält på Rockwell-skalan. I Mamba upplevs det mjukare. 

Som bladstål används i den här modellen VG10

Av stålet har man som sagt gjort en droppoint men eftersom ryggen sluttar mycket svagt mot spetsen till får man ett blad som ser långt och spetsigt ut. Just spetsen är mycket bra på den här kniven. Bladet är annars helt flatslipat från en godstjocklek på 3,5 millimeter. 

Mamban anlände dugligt vass. Kniven rakade hår med visst tryck.  Eggen är jämn och symmetrisk och på så sätt välgjord. Sen har man lyckats till nittofem procent med sitt "sharpening choil". Men kniven har en mycket svag tendens till s-formad egg.

Eggvinkl och geometri är riktigt bra för allroundbruk. Lättare uppgifter som papper och kartong går bra även om det inte är företrädesvis där Mamban briljerar. Det är faktiskt i lite tyngre material som den kommer till sin rätt. Spetsen är excellent när det gälleratt penetrera krympplastförpackningar, petflaskor och hårdplast till exempel. Med tanke på bladformen är det kanske överraskande med vad som är det är däremot hur bra kniven funkar i trä. Det var inget jag förväntade mig av en fällkniv med det här utseendet. Bladet är förvisso flatslipat men eggen är mer tvär och det ger en god avvägning mellan styrka och bett i trä och virke.

Trots detta fungerar bladet även bra till mer delikata uppgifter i köket. Tänk frukt och grönt. Fällkniva är aldrig ultimata i köket men det ger en fingervisning om hur väl man lyckats med bladgeometri och slipning av kniven. I det här fallet över förväntan. Det är alltid roligt att bli överraskad på det hållet.

Handtag

Konstruktionen av handtaget bjuder inte på några överraskningar. I grunden en ram av stål och utanpå den skruvade skollor. Till det tillkommer ett clip sen var det slut med beskrivningen efter en första titt. Men likt bladet bjuder även resten av kniven på lite mer än så. 

Har man inga uppenbara visioner är det bäst att som här hålla handtag enkla

Om vi börjar med ramen så är den som sig bör på en bättre stålkonstruktion lättad. Det bidrar inte bara till lägre totalvikt utan ger även avsevärt bättre balans. Mambans balanspunkt återfinns i den bakre delen av urtaget för fingret. Sen är ramen ovanligt mjukt rundad och polerad. En nödvändighet för övrigt då designen låter den höja sig en smula över sidorna. Men rundningen gör att kniven känns mer exklusiv. Själva konstruktionen tillhör varianten som är öppen i ryggen med två skruvade distanser som sammanhållande punkter. 

En trevlig detalj är att man valt att förse hålen som för närvarande inte används för clipet med en täckbricka. Det ser alltid mer arbetat ut. Lägg därtill frånvaron av fånglinehål vilket gör linjerna mer sammanhållna. Avsaknaden av hål kan betraktas som en brist eller en fördel beroende på inställning till fenomenet. Men de som använder fånglinor kan lägga en tunnare sådan runt den bakre distansen i ramen. För tjock och spetsen på bladet kommer kapa den.  

Den massiva kolfibern som hittas utanpå stålramen är både välvd och fräst

Det som utmärker handtaget mest och bidrar till att höja kniven över ängden är materialet i skollorna. Det är massiv kolfiber och en riktigt högkvalitativ sådan. Den är glansig med djup och är helt i avsaknad av blåsor eller jack. Lägg därtill att sidorna är lätt välvda och att de försetts med frästa spår. De ger både något mer fäste och något för ögat att betrakta i och med att de påverkar hur ljuset träffar och reflekteras från kolfibern. Sammantaget riktigt bra gjort!

I övrigt är handtaget öppet i ryggen och försett med två distanser förutom pivotskruven som sammanhållande punkt. Vad gäller dem så är de försedda med huvuden av T6 typ vilket jag tycker är något för klent. Inte för hållbarhets skull och förvisso gör det knivar snyggare med mindre skruvhuvuden. Men här är de både små och grunda vilket markant ökar risken för att dra dem runda om man känner för att demontera sin kniv. Något som förr eller senare behövs på knivar med kullager.

I hand är handtaget bra utan att vara extremt på något vis. Formen är av modell "pinne" som försetts med en väl utförd fördjupning för pekfingret. En enkel form som fungerar väl. På längden mäter det 11,5 centimeter och det är 14,7 millimeter brett. Höjden är 22 millimeter. Volymen räcker till för att fylla handen utan att för den skull kännas som en korv i fickan. Alla grepp fungerar och framförallt standardgrepp som "hammar"- och "sabelfattning" känns riktigt bra. Clipet stör inte nämnvärt och bladryggen har fått sig några räfflor för ökat fäste. Det är en detalj jag inte alltid vurmar för men finns de skall de vara funktionella och inte riva upp handen vid användning av kniven. En egenskap det syndas mycket med generellt. Här är de rätt diskreta och får därmed godkänt. 

Öppning och lås

De flesta knivar har sina brister och förtjänster. En av Mambans stora styrkor är hur den är att fälla ut och in. För den som gillar god "action" i sina fällknivar är det här därför en mycket sympatisk bekantskap. 

Bladet löper på kullager och har försetts med ett väl avvägt motstånd (detent) och en god geometri vad gäller flipperfenans placering. Det tillsammans med ett inte alltför tungt blad ger en mycket kvick kniv med hundraprocentigt säkert hanterade. Ut kommer bladet alltid och fort går det vilket är en mycket tillfredsställande känsla även för dem som inte är rena flipperfetishister.  

En riktig bra flipper, i mitt tycke skall de vara så små som möjligt

Sen uppskattar undertecknad att man hållt ned storleken på fenan. De behöver faktiskt inte sticka ut längre än så här om de för övrigt är välkonstruerade. Det är mest när designen brister som enorma "flipper tabs" behövs för att kompensera med ökad utväxling och hävstång. Sen har den här försetts med en aning mönster för bättre fäste vilket är tacknämligt.  

Låset är lättåtkomligt och väl fungerande

Låset är av "liner"-typ och är utmärkt implementerat. Bladet hålls på plats i utfällt läge som sig bör utan glapp eller spel men den främsta styrkan är hur lätt det är att släppa. Väl avvägt motstånd i låsarmen men framförallt en rejäl fördjupning i motstående handtagssida bidrar till det. Armen har även fått lite mönster för att öka fästet. Fördelen med linerlocks i stål är att de inte behöver förses med översträckningsskydd och låsarmsförstärkningar för att fungera. Men i gengäld måste geometrin liksom på ramlås vara korrekt för att låsarmen inte skall börja vandra under negativ belastning av bladet. Här är låset solitt och inte ens lätt knackade från fel håll provocerar tillräckligt för att skada det. 

Att bära

Clipet på Mamba är riktigt bra utan att vara perfekt. Det är av "lowrider"-typ vilket låter kniven dyka djupt ned i fickan där den sitter både säkert och diskret. Höjden på clipet är tillräcklig för att tillåta även tyget från tjockare jeans att passera. En liten miss är att skruvhuvudena sticker upp något och därmed stjäl utrymme även om det mildrats av deras runda form. Sen kan invändas att clipet inte är det roligaste rent visuellt. Men det fyller sin funktion vilket är dess främsta uppgift. Det kan även skiftas från höger till vänster men kniven kan enbart bäras med bladspets uppåt. Som tidigare nämnts finns en liten platta som fyller hålen som inte använts för stunden.

Ett "deep carry" clip som kan skiftas för den vänsterhänte

Den glatta kolfibern tillsammans med lagom spänst i clipets stål gör att kniven är mycket lätt att dra och stoppa undan. Utöver det kan påpekas att clipet inte känns allt för mycket i handen när kniven brukas. Att påstå att det inte känns alls är att gå till överdrift men det orsakar inga större problem.

En förbättring hade varit om spetsen förlängts en smula och vinklats helt parallell med skollorna. 

Vikten på kniven håller sig till civiliserade hektot och volymen på handtaget är inte skrämmande det heller. Sammantaget gör det att Mamba är en civiliserad snok att ha i fickan. Det sånär som på akterkastellet som av någon anledning jag inte förstår har fått sig ett par förvisso rundade men ändå "taggar". De är inte extrema men känns när man stöter i dem med handen. Jag hade mycket hellre sett en avrundad ändalykt på kreaturet. 

Sammanfattningsvis

QSP var ett märke som likt flera andra nya kinesiska märken först sonderade terrängen med ett litet antal modeller. De var av enklare natur men välgjorda var mitt intryck. Exempel på sådana var "Parrot" och "Shark". Sedan dess har modellprogrammet svällt kraftigt och inte minde än sjutton nya modeller har tillkommit sen jag började testa Mamba. Nu finns knivar i alla prisklasser, både fastbladare och fälknivar med alla tillgängliga material där toppmodellerna har handtag i exempelvis titan, micarta och kolfiber och blad i S35VN och M390-stål. 

Den här kniven var ett av de första och tydliga stegen i den riktningen. QSP är nu ett märke att räkna med.

Mamba är ett bra "EDC"-alternativ som dock klarar tyngre sysslor om så tarvas

Djurnamn ja, man får förmoda att det är en svart mamba det rör sig om med tanke på svärtan på delar av bladet och i handtaget. Överlag måste jag säga att den är kniven är en riktigt bra fickkniv. Den har även några detaljer som höjer den över mängden. Utseendemässigt har den rena och konsekventa linjer även jag personligen kunde varit utan den målade delen av bladet som inte riktigt matchar elegansen hos resten av kniven. Jag hade hellre sett bladet med enhetlig bladfinish. Men det är förstås en smakfråga.  

Materialen är mer än godkända och kvaliteten på kolfibern är värd att framhålla då den är bland det bättre jag sett efter Spydercos Taiwantillverkade Kapara. På topp med andra ord. Särskilt när det framhävs genom formgivningen. Även komfortmässigt går kniven hem såväl i ficka som i hand. Mamban slingrar både fram och bort med anmärkningsvärd lätthet. 

QSP Mamba, ormen som överraskade med ett bättre bett än väntat

Och apropå komfort så är kniven bekväm att arbeta med. När det gäller blad är det enkla det sköna brukar jag framhålla och det gäller även här. Bra spets och goda skäregenskaper. Handtaget matchar den prestandan på ett utmärkt vis.   

Sedan finns några få kanter på kniven som jag faktiskt inte förstår vad de gör där. Dels är det i framkant av handtaget där både topp och botten har hörn som är spetsigare än de behövt vara. Men framförallt gäller det "fartränderna" i aktern i form av två små "horn" som sticker ut. Jag vet inte om tanken är att de faktiskt skall påminna om huggtänderna på en orm eller vad. Men i vägen är de och jag tänker på dem när handen stöter emot dem som den plägar göra då och då när kviven bärs i fickan. Faktiskt inte särskilt bekvämt alls och med tanke på knivens för övrigt rätt mjuka linjer så är det helt onödigt.

Men det är i stort sett de enda invändningar jag har. Det övertrumfas lätt av riktigt bra "action" och allmänt bra handhavande. Kniven är mycket lätt att fälla ut och även ihop och känslan när det görs är tilltalande. När bladet väl passerat "detent"-kulan faller det igen med en lätt skakning. 

Gillar du utseendet på den här kniven finns därför inte mycket att tveka kring. QSP Mamba är definitivt ett alternativ att överväga för kolfiberfetischisten eller bara för den som söker en god fickkniv. 

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Längd hopfälld: 115 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: VG10
Handtag: Kolfiberskollor på stålram
Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - biten igen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre