- bra vardagskompanjon från SOG
Studies and Observations Group lyder hela namnet som oftast förkortas till SOG Knives. Ett legendariskt märke som gick kräftgång ett tag men som nu enligt mig har spottat upp sig väsentligt och släppt en serie mycket intressanta knivar. Senast recenserade jag den eminenta Terminus XR LTE som är en mycket sympatisk kniv för EDC bruk. Nu är det dags att ta en närmare titt på en kniv som riktar sig mot samma användningsområde men som bjuder på ett helt annat formspråk. Därtill även ett mindre format och även en lägre prisklass. Plats på scen för Stout LFK!
 |
| SOG Stout FLK Blacked Out |
Frågan är om det finns en viss "dansk" stil när det gäller knivdesign? Anledningen till att jag funderar i de banorna är förstås att det föreligger vissa likheter mellan den här kniven från SOG och den av Jesper Voxnaes designade Pilar. Bakom den här kniven, Stout FLK, hittas nämligen en annan dansk, Mikkel Willumsen. Men den här kniven formgav han inte själv om jag förstått det rätt utan det är ett samarbete mellan honom och SOGs grundare Spencer Frazer.
En sak som jag är tämligen säker kommer från Willumsens penna eller kanske snarare ritprogram är bladet. Utseendet på spetsen bär alla kännetecken på det!
Hur som haver blev det en både attraktiv och överlag sympatisk kniv som blev utfallet av det här samarbetet.
 |
| Mikkel Willumsen och Spencer Frazer är männen bakom den här kniven |
Twitterversion: Allt är inte nattsvart även om SOG Stout FLK i "Blacked Out"-version har en mörk uppsyn. Med ett stadigt blad och en mycket god ergonomi är det ett gott val som EDC-kniv!
Blad
Bladet kan som sagt kännas igen som en Willumsen-skapelse med sitt särpräglade utseende. Många knivar som han ligger bakom har en tämligen kantig spets och inte sällan en "compound grind", det vill säga flera olika slipfaser på samma blad. Det har inte Stout men väl en slipning som blir bredare mot spetsen till.
Själva grundtypen är dock okomplicerad. Det handlar om en drop point där spetsen hittas så nära mitten att profilen närmast liknar en spear point på avstånd. Bladet mäter 6,6 cm på längden och är i relation till det relativt högt med sina 32 mm. Tjockleken är 3,8 mm. Ett stabilt blad med andra ord.
 |
| Det typiska Willumsen-bladet är 6,6 cm långt |
Sedan har bladet försetts med en rad detaljer som gör det mindre enkelt. Ryggen har fått "jimpings", räfflor för bättre fäste vid bladbasen och den sluttar sedan ned mot spetsen i två olika steg med en vinkel emellan. Den sista delen har dessutom fått en falskegg och hela ryggen har en fasad kant. Sedan går det inte att missa det avlånga hålet i bladet som uppvisar flera olika vinklar även det.
Bladet är sedan svärtat i det här utförandet även om det även kan fås i satin om så föredras. Sedan har SOG som vanligt gödslat med text på bladet men den är åtminstone liten. På en sida hitttas "Designed by Mikkel Willumsen" och på den andra hela akronymen utskriven jämte modellnamn och ståltyp.
Stålet är för övrigt D2 och härdningen har skett kallt låter ordet "Cryo" antyda. D2 är ett verktygsstål som kan rosta om det inte hålls torrt. Mindre så med den här beläggningen som jag inte riktigt vet vad den består av. Den är dock tämligen blank och känns målad.
 |
| Stålet som använts är D2 |
Med ett så här knubbigt blad följer förstås vissa skäregenskaper även om man i det här fallet förbättrat det med att ha en riktigt hög sabelslipning. Så hög att den sträcker sig upp till bladhålet vilket närmast gör bladet fullt flatslipat. Men trots det är kniven tjock bakom eggen. Vid det raka partiet är den kring 0,8 mm och bakom den bredare fasen mot spetsen till finns 1 till 1,7mm stål.
De måtten fick mig att befara att kniven skulle vara måttligt bra till vissa uppgifter. Inledningsvis testades kniven på "grunda" skär, dvs sådana där man mestadels använder eggen men inte hela bladet, exempelvis nylonremmar runt lådor, buntband, snöre och liknande. Till det är Stout LFK inte oväntat mycket bra. Särskilt som det var bra bett i fabrikseggen. Men sedan ville jag utmana kniven och döm om min förvåning när den även hanterade äpplen och morötter på ett fullt dugligt vis. Varför skulle man skära morötter med en EDC-kniv kanske ni undrar. Svaret är enkelt, de är väl lämpade för att testa bladgeometri på. En för tvär egg och tjockt blad spräcker dem och får dem att flyga.
Ännu gladare blev jag när kniven fick känna på typiska vardagsmaterial som plastförpackningar och kartong. Det förstnämnda hade jag trott skulle gå galant, särskilt med den kompetenta spetsen. Men kartong visade sig vara riktigt kul att hantera med den här kniven. Möjligen för att eggen är bred vilket gör att övergången till allt stål bakom den är gradvis. Något som senare förstärks genom den höga flatslipningen.
Med det i åtanke fick Stout även känna på en hel del trä vid senare tillfällen. Även här visar det sig att bladet och eggen inte är dumma alls. Att man därutöver har ett handtag som möjliggör att man kan komma nära bladet är en stor fördel. Det är ju där man har mest kraft och kontroll. Faktum är att Stout LFK överraskade mig rejält på det här området.
Överlag skär den här kniven riktigt bra.
Handtag
Stout LFK är en typisk assymetrisk kniv i det att låssidan består av stål och presentationssidan av G10. I ryggen hittas en partiell back spacer även den av stål. Konstruktionen är sedan skruvad med tre skruvar utöver pivotskruven. De är mycket små med sina T6-huvuden. Konsekvent nog används den storleken till alla skruvar inklusive clipet, översträckningsskyddet och nämnda pivotskruv. Samtliga skruvar är även väl försänkta och svarta för att matcha utseendet på den här helt mörka "Blacked Out"-varianten.
 |
| Stout FLK har ett handtag som bygger på ett "50/50" choil", en fördjupning för pekfingret delvis framför handtaget |
Handtaget är 93 mm långt, bygger som mest 26 mm på höjden med en tjocklek på 11 mm. Men egentligen spelar inte längden någon roll på den här typen av handtag då det är gjort för att användas med det urtag för pekfingret som finns ("forward finger choil"). Det gör att den tillgängliga grepplängden faktiskt överstiger handtagets längd med sina 98 mm. Det gör att man trollar med storleken på kniven på samma vis som t ex Cold Steel Tuff Lite och Spyderco Lil' Native.
 |
| Ryggen är halvt öppen och konstruktionen assymetrisk med en presentationssida i G10 och en låssida i stål |
Det gör att man trots att det inte är en stor kniv får plats med hela handen. Stout FLK fungerar lika väl i ett stadigt hammargrepp som med en tumme på bladet i en sabelfattning. Det är för den delen lika smidigt att styra bladet med ett pekfinger på bladet eller att hålla bladet i nypan. Således är det ett mycket bra handtag. Särskilt som det är så bekvämt att arbeta med som en kniv i den här storleken kan erbjuda. En starkt bidragande orsak till det är att man med vinklarna samt längden på det kombinerade handtaget och fingerurtaget gjort så att clipet inte känns i handen. Detta trots att den här varianten av clip ibland kan vara direkt smärtsamma. Imponerande gjort!
 |
| Kniven är en smula baktung som synes. Trots det korta formatet ryms hela handen vilket är ett stort plus |
Det återstår även utrymme för de sista fingrarna på handtaget. Något som är nog så viktigt eftersom det är de som får ta trycket när kniven vill rotera i handen efter det att bladet pressas mot något.
Öppning och lås
Huruvida Stout FLK skall betraktas som en "flipperkniv" eller ej kan diskuteras. Men de är ett av de huvudsakliga sätten att få fram bladet på. Det kan ibland vara svårt att kombinera den funktionen med ett bladhål då de kräver lite olika motstånd från "detent-kulan" för att fungera väl. I det här fallet har SOG lyckats någorlunda. Med en optimal flipperfena behöver man inte tänka utan kan bara öppna kniven. Det går sisådär med den här. Stout kräver en inlärningsperiod beroende på att om man följer riktningen som skårorna på fenan antyder och drar fingret rakt bakåt kommer du att misslyckas och stå där med ett halvt utfällt blad. Om du inte använder en rejäl snärt på handleden vill säga.
Om användaren däremot pressar fenan nedåt så är funktionen godkänd. Med lite "förspänning" i fingret kan du till och med få kniven riktigt kvick.
 |
| SOG Stout FLK är försedd med en flipperfena som kräver viss tillvänjning |
 |
| Stout LFK är även utrustad med ett fungerade hål i bladet för tumöppning |
Flipperfenan fungerar som sagt dugligt men jag finner att jag oftast öppnar kniven med en tumme i bladhålet istället. Mest för att jag inte främst är en "flippermänniska". Tvärtom tröttnade jag en smula på den trenden när det begav sig. Därför är det tacksamt att Stout FLK bjuder på fler alternativ. Kniven kan även öppnas lugnt och stilla med två händer om så önskas. Bladhålet är för övrigt lätt att komma åt då det är avlångt. Kanterna är även mjukt fasade vilket är bekvämt mot tummen.
 |
| För säkerheten står ett ramlås i stål |
I låsväg hittas ett ramlås gjort av samma stål som återfinns i hela den sidan av handtaget. Låsarmen har försetts med ett översträckningsskydd och det kan väl diskuteras hur nödvändigt det är med ett sådant med det här materialet. Men det skadar i vilket fall som helst inte. Låset håller bladet mycket stabilt i det här fallet. Inget glapp eller spel. Det är även relativt enkelt att släppa låset. Inte perfekt då låsarmen har samma höjd som motstående sida. Men utrymmet räcker till och har fått hjälp av en fasad kant på insidan.
En brasklapp vill jag dock kasta in. Låset på det här exemplaret är mycket bra. På min första Stout LFK var det inte det. Tvärtom, låsarmen vandrade över helt till andra sidan och bladet glappade rejält upp och ned trots det. Men det problemet hanterades eminent av SOG som ersatte kniven. Den var helt enkelt ett måndagsexemplar.
Att bära
Det går att säga mycket om knivar med en stålsida och en i annat material. En av dem är att de gör knivarna lätta att få plats i fickan. Det släta stålet ger inte mycket friktion vare sig på knivens väg ned eller upp ur fickan.
Yttermåtten är tämligen blygsamma de också även om handtaget som nämndes ovan inte är extremt tunt. Men en längd på totallängd 93 mm, en höjd hopfälld 34 mm och en vikt på 117 g så är det här ingen bjässe.
 |
| Clipet är av "loop over"- varianten och fäster i bakänden av handtaget |
Clipet på den här kniven är av "loop-over deep ride"-varianten. På ren svenska innebär det ett böjt clip i fjäderstål som är fäst i bakkant av handtaget. Det kan både avlägsnas samt skiftas till vänster sida beroende på preferens.
Spetsen på clipet pekar "förbjudet" utåt, vanligtvis något jag är smått allergisk mot. Men här har SOG lyckats åstadkomma ett clip som inte skaver mot handen vare sig när man greppar kniven hastigt eller arbetar med den en stund. Spetsen försvinner mellan fingrarna åtminstone i mina händer.
 |
| Diskret i fickan sånär som på loggan. SOG kunde inte avhålla sig, de kände sig nödda och tvugna att kasta in en logotyp till på clipet, en ovana de håller sig med |
Det är inte mycket av kniven som är synligt när den bärs i fickan. Förlåt, jag omformulerar det, inget av kniven sticker upp! Dessutom är clipet mörkt vilket oftast sticker mindre i ögonen än en blankt dito. Ja, förutsatt att du inte bär vita byxor förstås. Spänsten är god och såväl läpp och utrymme under clipet är godkänt stora. Även grövre tyg får plats.
Sammanfattningsvis
Kombinationen Willumsen och SOG, kan det vara något? Mikkel tillhör de där formgivarna som kan sväva ut rejält när det gäller bladformer och inte minst slipningar på sina alster. Här finns drag av hans formspråk men det är en smula nedtonat. Trots det har bladet fått ett flertal detaljer som för det bort från skandinavisk enkelhet. De mest synliga av dem är förstås bladhålet samt hur bladet slipats där eggen blir allt bredare ju närmare spetsen du kommer.
Det är för övrigt en mycket kompetent spets och det gäller för övrigt hela bladet och inte minst handtaget. Det senare är en riktig höjdare och det som gör kniven i mitt tycke.
 |
| SOG Stout FLK, en god kompanjon inte bara till kaffet utan även till de flesta vardagssysslor som tarvar något vasst |
Tidigare har jag nämnt knivar från bl a Spyderco, Cold Steel och CRKT som delar en eller flera egenskaper med Stout LFK. Det är inga dumma konkurrenter att bli jämförd med! Den här modellen från SOG matchar dem väl på de flesta parametrar och vinner på andra. Spetsen är exempelvis överlägsen den som hittas på en Pilar. Stout skär emellertid inte lika bra som en Spyderco även om den inte ligger så långt bort som man kan tro om man bara läser måtten och studerar bladet på bild. Men visst, det kunde vara ännu bättre. I mitt tycke kunde man skalat av nästan en millimeter på den totala tjockleken och nästan halverat tjockleken bakom eggen och kniven hade blivit ännu mer sympatisk att arbeta med.
Komforten och ergonomin i handtaget är mycket bra och visst, namnet antyder vartåt man strävar med kniven. En liten stridsvagn till EDC-kniv helt enkelt. Men frågan är vad man skall skära med ett sex och en halv centimeters blad som tarvar den robusta geometrin? Jag ser det med som ett designval.
Men apropå att skala av skulle man kunna gjort det en smula även på vikten. Inte för att den är tung utan för att bättra på balansen. Inga försök att lätta den här kniven har gjorts vilket även märks på balansen. Stout är en smula baktung och balanspunkten återfinns i mitten av fingerurtaget vilket är rätt långt bak.
 |
| En kniv för vardagsbruk signerad Willumsen |
Överlag måste jag säga att kniven som förvisso såg trevlig ut även på bild överraskade mig positivt när den anlände. Inte minst hur bra den faktiskt är att arbeta med. Det hade jag inte riktigt förväntat mig. Därför är det inte alls svårt för mig att rekommendera den här kniven. Särskilt inte för den som är ett fan av Willumsen och gillar ett blad med attityd. Riktpriset från SOG ligger på $59,95 vilket för oss i Europa blir något dyrare och den kostar kring €78.
Specifikation:
Längd utfälld: 162 mm
Längd hopfälld: 93 mm
Vikt: 116 g
Bladlängd: 66 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2
Handtag: Stål/G10
Lås: Frame lock
Producerad av: SOG, tillverkad i Kina
/ J -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar