- fågel, fisk eller mittemellan?
Tidigare har jag både presenterat och recenserat "ursprungspingvinen" från QSP här på bloggen. Nu är det dags för ytterligare en fågel i familjen. Frågan som uppstår är om det föreligger tillräckligt stora skillnader mellan de två för att utmynna i ytterligare en recension? Faktum är att jag menar att det gör det trots vissa uppenbara likheter.
QSPs motto är ju "Better Knife, Better Life" vilket möjligen kan te sig sen smula storvulet men som kniventusiast är jag böjd att hålla med. I så fall är livet på väg mot nya höjder eftersom den här kniven på några plan är bättre än sin föregångare! Plats på scen för QSP Penguin Ti.
 |
| QSP Penguin Ti |
Då återstår att svara på vad som skiljer sig mellan den här versionen och den förra och vad som är förbättringar. Tämligen uppenbart är att materialet i handtaget har bytts ut. Det är enkelt att se. Från början var det Micarta i ett par varianter och här är det metall. Men det är inte det enda material som bytt skepnad. Detsamma gäller bladet som i Penguins barndom var D2 medan det här hittas ett rostfritt stål.
Vidare har låset fått sig en överhalning. Den här kniven har ett ramlås istället för en liner lock. Det beror förstås handtagsmaterialet. När de ändå var där och justerade byttes fjäderclipet ut mot ett fräst dito i samma material som handtaget. Sammantaget blir det rätt många ändringar.
Sedan återstår att svara på vilket jag eller kanske du föredrar.
 |
| En fågel i robotförpackning, titan i handtaget, ett nytt bladstål och ändrat clip är några av förändringarna |
Twitterversion: QSP Penguin Ti, en mer exklusiv släkting till ur-pingvinen med samma funktion fast med några förbättrade detaljer och och därmed ergonomi
Blad
Bladformen är identisk med ursprungspingvinen och något annat hade förvånat mig då det är samma modell. Det innebär en tämligen klassisk sheepsfoot med helt rak egg och en på slutet tämligen brant sluttande rygg ned mot spetsen.
Måtten skrivs till en längd på 78 mm till en höjd av 22 mm. Bladgodset är som tidigare 3 mm tjockt. Finishen är en stentumlad yta men kniven kan även fås i en tvåtons-satin för den som föredrar det. Det gömmer dock repor något sämre.
Märkningen är diskret med en förminskad QSP-logga på presentationssidan och på motsatt sida kan endast ståltyp utläsas.
 |
| Bladform, slipning och geometri är densamma som tdigare. |
Det som står där utgör en av skillnaderna mellan den här modellen och den äldre. Här är stålet det rostfria 154CM från amerikanska Crucible. Om det verkligen är ett steg upp eller möjligen ett i sidled jämfört med D2 som användes förut är en fråga öppen för diskussion. I ärlighetens namn har jag inte haft otur med fläckar på det gamla stålet som endast är "semi-rostfritt". Men väl med andra knivar med samma material. Rent prestandamässigt har jag inte noterat några skillnader mellan knivarna måste tillstås. Enligt uppgift är det här tämligen hårt härdat med en uppgiven HRC av 59-61.
 |
| Här syns ytterligare en ändring, bladet är gjort i rostfritt 154CM |
Därmed uppträder den här kniven på samma vis när den använts och det kan sammanfattas med att Penguin fortfarande är en förbaskat bra kniv för vardagsbruk eller vad som numera på engelska brukar kallas en EDC-kniv. Det enda som kan diskuteras är raka eggars effektivitet. Å ena sidan får du mycket egg att arbeta med men å andra sidan är det svårare att skära mot flata ytor som skärbrädor, en stubbe i skogen och så vidare. På samma vis kan man inte på samma vis göra mjukt svepande snitt med en rak egg som saknar buk. Men det är enkelt som tusan att nyttja spetsen som med en brytbladskniv.
Vad som föredras är upp till och var och en och avhängigt de sysslor som är mest frekventa för just dig.
Handtag
Under den här rubriken hittas det andra området som skiljer sig markant från föregångaren och den som är lättast att urskilja. Formen är fortfarande en rak pinne med ett aningen kantigt uttryck. Främre delen av handtaget formar sig till ett fingerskydd och bakåt hittas en "näbb" som hindrar fingrarna från att glida.
Handtaget är cm långt, 10,5 mm brett och 2,25 cm högt. Så långt är allt sig likt och bekant.
 |
| Förutom materialet är handtaget sig nästan likt. En liten fördjupning är gjord för att underlätta åtkomst av låset |
Men skillnaden i hur kniven konstruerats är stor och huvudorsaken till det stavas titan. I det här fallet har det sedan både blästrats och stentumlats för att få det utseende det har. Det vill säga en sobert grå yta. Eller möjligen tråkig om man föredrar mer kulörta nyanser. För den som tycker så finns många varianter av Penguin att välja på nuförtiden.
 |
| Konstruktionen är enkel och utgörs av två bitar titan |
Titanets intåg har också påverkat hur kniven är konstruerad. Den är fortfarande öppen i ryggen och sitter ihop med två skruvar utöver pivotskruven. De är för övrigt snyggt timglasformade. Skillnaden däremot är att den här kniven består av två massiva, icke lättade sidor av titan istället för en stålram med utanpåliggande skollor.
 |
| Handtaget är enkelt i formen men fungerar väl, särskilt som clipet är bättre än föregångaren |
I övrigt kan sägas att alla fingrar får plats även om jag med min bredd på fingrar får placera lillfingret lite över "näbben" när jag fattar kniven i hammargrepp. Men i gengäld är den platt och väl formad för just det ändamålet så det irriterar mig inte.
Öppning och lås
Om handtaget gav en visuell fingervisning om skillnaden mellan den här utvecklade pippin och den äldre fågeln så får du en taktil sådan när du öppnar kniven. Tumknopparna kvarstår och är av samma typ och utformning. Det vill säga något spetsiga, sticker ut en aning och är lätta att hitta. Den enda invändningen jag har emot dem är att de höjer sig någon ynka millimeter för mycket utanför sidorna. Men i gengäld gör det att de är extremt lätta att hitta med tummen.
Kniven kan sedan öppnas både långsamt och kvickt och det går även att flippa ut bladet med långfingret för den som föredrar lite fingergymnastik.
 |
| Penguin öppns med dubbelsidiga tumknoppar |
Som vanligt är motståndet väl avvägt och själva rörelsen silkeslen tack vare de fina keramiska lager QSP använder sig av. Eller rättare sagt de som återfinns här då den ursprungliga pingvinen har glidlager i brons.
 |
| Ramlåset är stadigt och väl utfört |
Låset är även det en konsekvens av valet av handtagsmaterial. Visst kan man göra liner locks och annat på en titan-kniv också. Enklast och naturligast är emellertid det som hittas här i form av ett ramlås, "frame lock" eller RIL "Reeve Integral Lock" som det egentligen heter.
Den här versionen är utmärkt. Den har de numera närmast obligatoriska tilläggen på låsarmen i form av översträckningsskydd och en stålskodd ände. Det förlänger livslängden på kniven samtidigt som det motverkar "lock stick" och att låsarmen böjs ur position av misstag.
Funktionen är närmast perfekt och låset håller bladet i ett fast grett samt är lätt att släppa. Det kan göras en invändning mot att kanten som utgör ytan mot vilken tummen tar spjärn kan kännas lite vass.
Att bära
Pingviner är och har alltid varit strömlinjeformade varelser. Så även den här kniven när den stoppas i fickan. Som sagt tumknopparna kunde varit aningen lägre men i övrigt är Penguin excellent i fickan.
En del av det kan tillskrivas yttermåtten, någon decimeter på längden göms lätt men framförallt är kniven inte överdrivet tjock med strax över en centimeter. Överdriven är heller inte vikten. Trots att titanet inte har fått några fickor på insidan väger kniven fortfarande under ett hekto, närmare bestämt 97 g.
 |
| Titanclip är sällan en praktisk uppgradering men i det här fallet är det så |
Den släta ytan som hittas på utsidan av handtaget bjuder inte på motstånd vare sig när kniven skall ned eller upp ur en ficka. På samma vis är utrymmet under clipet inte strävt så även det ger en sympatisk känsla när kniven stoppas undan.
 |
| Här syns att utrymmet under clipet är fritt |
Clipet har uppgraderats på den här versionen. För att följa temat på kniven har den fått ett fräst titanclip istället för ett fjäderclip i stål. Funktionsmässigt brukar de sällan vara en uppgradering men i det här fallet råkar det förhålla sig så. Mest beroende på att det här clipets snyggt fasade bakre kant känns väsenligt mycket mindre mot handen än den tidigare höga bakänden.
Sedan har clipet gjorts tunt nog för att ha god fjädringsförmåga. Något som tidiga versioner av den här typen av clip inte alltid var kända för. De kunde närmast liknas vid en krok istället. Men inte här. Sedan fäster clipet med endast en skruv och den hittas i bakänden av clipet. Det gör att utrymmet under kan nyttjas maximalt för det tyg som skall rymmas där. Dock är inte clipet extremt högt så byxorna/jackan får inte vara alltför tjocka. Detsamma kan sägas om rampen som fungerar väl men inte är övderdrivet stor.
En nackdel för den som är vänsterhänt är att clipet inte kan skiftas till andra sidan vilket var möjligt på den äldre kniven.
Sammanfattningsvis
Penguin är en knivmodell som i mångt och mycket kan representera QSPs resa och utveckling som knivmärke. När jag recenserade den första av modellerna jämförde jag den med en annan, ännu tidigare och enklare kniv från QSP, nämligen Parrot. Båda knivarna var bra men det hade skett något mellan de två. Detsamma kan sägas om den här kniven även om den till viss del löper vid sidan av snarare än framför ur-pingvingen eftersom de huserar i två olika priskategorier. Och utan att säga alltför mycket kan jag avslöla att det snart följer en recension av en version av den här modellen som jag tycker är ännu bättre.
Men åter till Penguin Ti. Den är nämligen riktigt bra den också!
 |
| Penguin Ti är en riktig sympatisk vardagskompanjon |
Svaret på frågan om det går att skilja mellan "ur-pingvinen" och dess mer grå robotliknande kusin kan sammanfattas med att bladstålet, lagren, handtagsmaterialet, låstypen och clipet är nya. Således föreligger rätt stora skillnader knivarna emellan då jag tror att alla delar som ingår i en fällkniv berörts. Samtidigt inte då måtten är närmast identiska, inklusive vikten där helmetall-kniven endast väger ett par tre gram mer.
Såväl mått som vikt är tämligen "lagom", inte för mycket och inte för lite för ett EDC-kniv i mitt tycke. Sedan har de olika uppgraderingarna förvandlat den här fågeln från enkel till en mer avancerad kniv. Det känns inte minst i handhavandet, Penguin Ti är mjukare i gången och lättare att både öppna och fälla ihop. Även clipet är bättre och det i sin tur förbättrar ergonomin.
Överlag har de förändringar som tillkommit varit till det bättre enligt mig. Stålvalet kan diskuteras men är inte dåligt på något vis. Men utvecklingen har också gjort att priset är ett annat. Där Penguin var en ren "budgetkniv" med ett riktpris på strax under $40 från QSP vilket landade på lite över trehundra kronor i Sverige så har den summan tredubblats för titanversionen till $121. I handeln ger det ett pris i Europa som varierar mellan €96 (Knife and Tools) via 1199 (Knivshop.se) till 1508 kr (Lamnia). Därmed får den här versionen av Penguin snarare räknas till en "mellanklasskniv" även om dylika gränser är svåra att dra.
 |
| Penguin Ti är en en lyxigare utgåva för den som föredrar titan framför G10 i handtaget |
Sammantaget skulle jag säga att Penguin Ti inte bara är en förbättring i relation till sin äldre släkting utan även sett ur ett bredare perspektiv. QSP har med den här uppgraderade versionen höjt nivån och därmed skapat en rejäl konkurrent i klassen. Det här är en mycket bra och därtill välbyggd kniv!
Specifikation:
Längd utfälld: 180 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 97 g (vägd av mig)
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 154 CM, HRC 59-61
Handtag: Titan
Lås: Frame Lock
Producerad av: QSP, tillverkad i Kina
/ J - vårdar flocken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar