Knivrecension Spyderco Para 3 LW

-  en tungt vägande lättviktare

På Spydercos huvudkontor i Colorado verkar en tydlig trend råda. De vill att vi skall gå mot om inte ljusare, så i alla fall lättare tider. Det vill säga de överöser oss med lättviktsversioner av tidigare succéer. Flera av deras bästsäljare som de klassiska modellerna Delica och Endura har sedan länge haft handtag av FRN vilket placerat dem i den kategorin. Men sen började de även följa upp andra modeller med lättviktsutföranden genom att förse dem plastskaft och mindre eller inga ramar. Ett exmpel på det är är Manix 2 som kom i ett sådant utförande och fick därmed tillägget "LW" för "Light Weight".

Nu kommer de på ännu bredare front. Först pensionerades Police 4, en skapelse i stål och G10 och har ersatts med en Police i LW-utförande. En Sage LW släpps i dagarna och så var det det den här kniven. Para 3 i lättviktsutförande. En kniv som känns logisk i en sådan konfiguration då det är en rätt liten kniv från början

Spyderco C223PBK Para 3 LW

Para 3 LW är formgiven av Sal Glesser och ingår i "Military-familjen". Anfadern Military är en av de största fällknivar Spyderco tillverkat. Den följdes senare upp med en modell som krympte formatet men ökade framgången, den välkända Paramilitary. Eller snarare var det den CQI-utvecklade versionen kallad Paramilitary 2 som stod för genomslaget. I knivkretsar ofta kallad bara PM2. Även det är en tämligen substantiell kniv för de flesta varpå den så småningom följdes upp med en ännu mindre släkting, Para 3.

Med namnändringen som innebar slopandet av "military" som komponent ville man från Spydercos sida markera att det egentligen, trots släktskapet, rör sig om en ny kniv. Trean står inte så mycket för att det är nummer tre i ordningsföljd som att den har ett 3 tum långt blad.

Alla de här modellerna har på sedvanligt Spydercovis utkommit i otal olika varianter i form av "sprint runs" och "exclusives". Det senare innebär specialkonfigurationer i sammarbeten med olika återsäljare. Att hålla reda på dem alla låter sig knappt göras.

Men först ut av medlemmarna i Military-familjen att komma i lättviktsversion var Para 3. 

En Para 3 i lättare utförande med handtag i FRN och wire-clip

Twitterversion:  Det var väl så här Para 3 egentligen var tänkt från början?

Blad

Formen och storleken på det här bladet är identisk med Para 3. Det innebär ett blad som utseendemässigt ser ut som en korsning mellan den gamla Delica och en Paramilitary 2. Formen kommer från Delican med storleken med höjden och framförallt grovleken andas definitivt PM2. Bladet är sju och en halv centimeter långt men höjden på högsta stället hela 3,3 cm. Grovleken är väl tilltagna 3,7 millimeter. Dock skall sägas att bladet smalnar av hastigt och det är bara vid basen som den tjockleken kan uppmätas. 

Para 3 har ett överraskande grovt blad, kanske till och med onödigt grovt

Likt de flesta av Spydercos knivar är den helt flatslipad med en distinkt primäregg. Fabrikseggen lämnade i det här fallet en del övrigt att önska. Någorlunda vass var den förvisso men det var mer tur än skicklighet då slipningen kantrat flera gånger under arbetets gång. Det gör att den var både ojämn och av varierande höjd.

Stålet är en ny bekant för mig och för de flesta Spydercoägare då jag inte tror att de använt det förut. Det har beteckningen CTS BD1N. BD1 är inte en ny ståltyp men tillägget av kväve, vilket ger N:et , förändrar egenskaperna rejält. I alla fall enligt Carpenter som står bakom stålet.

Dessvärre fick jag tämligen omgående undersöka hur stålet känns att slipa om. I det här fallet var det rätt lätt. Det är den typen av finkorniga stål som man riktigt känner att stenarna biter i. Det är av samma skäl mycket lätt att strigla när det den intiala skärpan försvunnit.   

Bladformen känns igen då den är identisk med Para 3. Den ser lite ut som ett PM2-blad med
sedd med fel inställning på TVn, dvs hoptryckt

Den distinkta Spydercoformen på bladet ger en spets som är nålvass men som är rätt lågt positionerad, aningen påminnande om wharncliffe-blad till karaktären. Penetrationen är som vanligt med den här typen av blad utmärkt. Död åt all plast! Stick, swisch, ritsch. Det man inte får gör är att bända för mycket i sidled då spetsen är tunn. Något som gäller för alla knivar i Military-serien. Så använder man kniven i trä bör man använda den bakre delen av bladet.

Skär gör kniven alldeles utmärkt. Ett fullt flatslipat blad är inte svaret på allt men fungerar ofta väl till små vardagsbetonade sysslor. Det är dock inte optimalt i material som ger mycket friktion. Det kan vara allt från kartong till ost. Den lilla kant som bildas vid en sabelslipning gör att dylika saker släpper lättare från bladets sidor.

Men för att hantera snöre och rep, paketöppning, plast, slang, buntband med mera så är det här bladet förträffligt. I ärlighetens namn räcker även längden till för de flesta uppgifter så frågan är om Para 3 t o m kan konkurrera med PM2 när det gäller att vara praktisk? 

Handtag

Det är förstås i handtaget de största skillnaderna gentemot syskonen återfinns. Istället för att utgå från en traditionell stålram med sidor av G10 på utsidan har man här valt ett annat material, fiberförstärkt nylon även kallat FRN. Av det har man byggt hela kniven. Para 3 saknar nämligen ram. Endast en mindre bit metall för att hålla låset återfinns på insidan.

Det ställer tillverkaren inför två eller kanske tre utmaningar. Kniven måste göras styv nog för att kännas stabil samt hålla för påfrestningar. Den måste även kunna härbergera låset. Den delen kommer jag till senare. 

Ett handtag som är betydligt bättre rundat och därmed bekvämare än sin föregångare

Konstruktionsmässigt består kniven av två gjutna sidor som är sammansatta med två skruvar utöver pivotskruven. För att ytterligare styva upp handtaget är fånglinehålet förstärkt. Just det hålet var en av de saker som inte var bra med ursprungsversionen av Para 3 för övrigt. På den här kniven är det utmärkt. Något mindre men framförallt rätt placerat. Det vill säga det ställer inte till det för infästningen för clipet men fungerar ändå som tänkt för den som uppskattar koppel och pärlor på sina knivar.

Man har lyckats göra handtaget styvt nog för att det endast skall finnas ett minimalt flex om man pressar ihop sidorna med våld. FRN utan ram är inte lika styvt som G10 utan ram men Spyderco har lyckats väl med att göra handtaget stabilt. Men så har man övat på tidigare knivar tillverkade på samma vis. 

Insidan av plastsidorna lämnade lite att önska. De var så distinkta att de var vassa

Något som överraskade mig var att Para 3 LW är bätttre i hand än Para 3 med sina G10-sidor. Båda modellerna ger adekvat fäste så därvidlag är det ingen skillnad. Vad som däremot lyfter LW-versionen är att handtagssidorna är väsentligt bättre rundade. Förutom att själva kanterna är mjuka är de även något fasade vilket inte var fallet tidigare.

Trots att handtaget är kortare än PM2 så får alla fingrar plats om än precis. Greppet förstärks av Spydercos "Bi Directional"-mönster tillsammans med räfflor på den kraftiga rampen för tummen. Något som känns igen från många Spydercomodeller med den här bladtypen.

Det finns emellertid detaljer som inte är helt bra med handtaget. En är hur vasst FRN-materialet är på insidan. Det är slarv vid tillverkningen eller snarare ett förbiseender när gjutformarna till plasten gjordes. I vilket fall behöver de rundas av mer. Den andra detaljen är den lilla "näbb" som återfinns på slutet av handtaget. Har du riktigt små händer är det säkert inga problem men för mig hamnar den precis över lillfingret när kniven hålls i hammargrepp. Skär  man lite tyngre känns det efter ett tag. Använder man däremot fingerfördjupningen på bladet känns den inte alls. Så hur mycket det påverkar är avhängigt hur kniven hålls och brukas. 

Öppning och lås

Öppningshålet på Para 3 är av Spydercos mer eller mindre standardiserade storlekar och mäter därmed 13 mm i diameter. Det är samma storlek som på PM2 vilket gör det extra stort i relation till det mindre bladet. Det är lätt åtkomligt och på den här kniven kan det användas för att öppna kniven på flera vis. Den kan förstås öppnas lugnt och stilla, bladet kan snärtas fram med tummen och därtill öppnas med en så kallad "Spydieflick" med långfingret på baksidan av bladet om så önskas. Eftersom öppningshålet är helt ambidextriöst kan en vänsterhänt nyttja samma metoder. Detta eftersom hålet på Para 3 inte är täckt på något vis.

Därtill finns en fjärde öppningsmetod i och med låstypen. Låsarmen kan hållas inne vilket förvandlar kniven till en "gravity-knife" varpå bladet kan svingas ut. 

Det extra stora hålet i bladet är lättåtkomligt både från höger och vänster sida

Para 3 LW är en milstolpe då det här är den första modell som Spyderco släppt som kombinerar FRN-handtag med deras eget "Compression Lock". I vanliga fall utgörs låsarmen på ett sådant av en del av ramen. Eftersom det inte finns någon sådan i det här fallet är låsarmen istället en separat del vilket är en nyhet. Den är fäst i en styrtapp samt en av de bakre, genomgående skruvarna för ökad styrka.

En märklig detalj som upptäcks när den är kniven öppnas är att den endast har bronslager på en sida. På andra sidan förlitar man sig på en upphöjning i nylonet. Det finns en nackdel med det har jag noterat. Den här kniven är extremt svår att justera så att den både är snabb och lätt att öppna samt saknar glapp i bladet. Spänner du på en sida låser kniven helt och spänner du på den andra har du ett hårfint utrymme mellan ytterligheter. Det resulterade i en del ovårdat språk från min sida innan rätt balans infann sig. 

Här syns lösningen på infästningen av låsarmen till compression-låset 

Själva låset är sig annars lika stadigt som övriga compression-lås. Det är även lätt att släppa vilket förstärks på den här kniven eftersom den är liten vilket gör att man inte behöver "sträcka sig" efter låsarmen. Glapp och spel finns inte och konstruktionen inger förtroende. 

Att bära

Det här är ett av de områden där den här modellen slår sin föregångare med hästlängder. Det är inget fel på Spydercos vanliga skedclip ur ren funktionssynpunkt. Men de visar i allmänhet upp rätt mycket kniv och när det kombineras med ett av världshistoriens proportionellt största och därtill felplacerade fånglinehål på Para 3 ställer det till problem. På den kniven syns halva handtaget när den sitter i fickan.

Så är icke fallet på Para 3 LW. Här har man för att spara vikt övergått till Spydercos wire-clip istället. Det är inte bara lättare utan låter även kniven sitta mycket djupare i fickan. Lägg därtill att man minskat storleken på fånglinehålet på den här kniven samt flyttat det och saker och ting blir riktigt bra!

Ett bättre och framförallt rätt placerat clip i relation till föregående modell av Para 3

Sen bidrar förstås epitetet "LW" med något. Den här kniven är verkligen lätt med sina 68 gram. Både sett till modellen och i absoluta tal är det lite. Själva fotavtrycket däremot är inte riktigt lika imponerande då kniven trots allt är över en decimeter lång hopfälld och därtill tämligen hög med sina fyra centimeter. Det kommer sig av den för de flesta Spydercoblad typiska knölen som hålet ger upphov till. På Para 3 är det mer uttalat än på de flesta. Men i gengäld är kniven tunn, endast  11,5 mm.

En jämförelse mellan clipen på Para 3LW och Para 3

Mönstret på handtaget gör kniven mycket lätt att dra då tummen på insidan av fickan naturligt "fastnar" mot ytan och pekfingret på utsidan kröker sig runt den rundade clipspetsen. Spänsten är också väl avvägd och sen har Spyderco som vanligt gjort det utmärkta att placera sin logotyp precis där clip och handtagssida möts vilket gör att det inte finns något mönster där. Det bidrar till att kniven inte fastnar vilket sliter mindre på tyget.  

Sammantaget är den här kniven en dröm i fickan vare sig den bärs löst eller med clip. Den gör inte mycket väsen av sig, clipet har lagom spänst och håller kniven därmed säkert på plats och det görs diskret. Para 3 är även mycket lätt att dra och stoppa undan. På det här området är det inte många knivar som slår den här överhuvudtaget.

Sammanfattningsvis

På Instagram ställde jag för ett tag sedan frågan "behöver jag ännu en lättviktare?" och då var det den här kniven som avsågs. Det eftersom jag redan hade modellerna Delica, Native 5 LW, Manix 2 LW och inte minst Para 3 i originalutförande. Om Para 3 har jag sagt att den kändes en smula "identitetslös". Frågan är då om uppfattningen ändrats därvidlag?

Para 3 LW - en "Delicadödare"?

Jag har har hört dem som hävdar att Coloradofabriken är bättre än sin japanska motsvarighet i Spydercokoncernen men jag vill påstå att det inte gäller FRN-modeller i så fall. Den här kniven hade mått bra av en rejäl dos kvalitetskontroll. Sidornas kanter var vassa runt om och behövde sandpappras, bladet var illa slipat med facetter vilket betyder att den/det som slipat bladet inte lyckats hålla det stilla. Sedan lider själva konstruktionen av ett problem. Det är att marginalen  mellan glapp i bladet och blixtrande "action" och inget glapp alls men också ett blad som knappt går att öppna är försvinnande liten. Någon jäkla hundradels millimeter så sitter bladet som fastgjutet. En liten justering åt andra hållet och sen lossnar allt. Bladet var heller inte särskilt väl centrerat. 

En evolutionsmodell enligt somliga. Delica 4, Native 5 LW, 
Para 3 och Para 3LW

Men trots allt tycker jag att man i Golden Colorado fått till en vinnare i och med Para 3 LW. Jag måste tillägga att jag inledningsvis var en smula skeptisk. Behövdes verkligen en version till? Men den här kniven har fått mig att ändra uppfattning. Den är lätt, synnerligen funktionell och utgör kvintessensen av vad som är Spyderco. Det är en mycket praktisk kniv med stora kvalitéer. Men jag måste erkänna att jag tycker att den är rätt ful. Som om man ser en PM2 på TV inställd i fel bildformat, hoptryckt.

Det finns de som hävdat att det var så här Para 3 var ämnad att vara. Andra har sagt att det här är en Delicadödare. Jag instämmer i det första men kanske inte helt i det andra påståendet. Delican är helt enkelt en mindre, framförallt slankare kniv vilket gör den ännu lättare att bära. Den är också enklare och därmed något billigare. Sen skär den faktiskt bättre när det kommer till lättare uppgifter tack vare sitt tunnare blad. Snarare konkurrerar därför Para 3 LW med exempelvis Native 5 LW i mitt tycke. Och i det fallet väljer jag av olika skäl hellre den sistnämnda. Den här kniven är mycket bra men får hård konkurrens även från andra Spydercoknivar.

Para 3, ett tungt vägande skäl till att välja lättvikt

Den här kniven gör däremot att jag har svårt att motivera att skaffa originalet, Para 3. Det av den enkla anledningen att den lilla styrka du tappar inte är något som märks vid normalt brukande och i gengäld får du en kniv som är bekvämare i hand och väsentligt mycket bättre i fickan. Så funderar du på en kniv i Military-familjen, vill ha något mindre än de biffiga storebröderna så är Para 3 LW definitivt ett gott alternativ.

Specifikation:

Längd utfälld: 183 mm

Längd hopfälld: 109 mm

Vikt: 68 g

Bladlängd: 74 mm

Godstjocklek: 3,7 mm

Bladstål: CTS BD1N

Handtag: FRN

Lås: Compression lock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i USA

/ J - omvänd

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre