Knivrecension SOG Aegis AT

- en fällkniv ämnad för friluftsliv

De två sista fällknivarna jag presenterat från SOG eller Studies and Observation Group som de heter är egentligen tämligen atypiska för dem. Det har varit två extrema lättviktare tänkta för EDC-segmentet. Förvisso är SOG inte främmande för den kategorin heller men de gjorde sig främst ett namn en gång i tiden genom att göra rejäla och pålitliga knivar för militär och friluftsliv. Det gällde deras fällknivar också med klassiska modeller som Sidewinder och Tomcat. Därför kanske modeller som Ultra XR och Terminus XR LTE inte är helt representativa. I vilket fall inte för märket som helhet. 

För att balansera intrycken är dagens recensionsobjekt en mer stabil kniv som är uttalat inriktad mot friluftsaktiviteter av allehanda slag. Knivmodellen har fått namnet Aegis AT. 

SOG Aegis AT

För att markera att det här inte är en "taktisk" kniv riktad mot polis och militär är den här modellen försedd med tämligen glada färgkombinationer. De heter saker som "indigo & acid", "rescue red" eller som i det här fallet "tan & blaze". En färgkombination som för övrigt vanligtvis inte kan köpas i Europa utan är avsedd för den nordamerikanska marknaden. Varför de valt att göra på det viset har jag ingen aning om. Annars finns Aegis AT i minst åtta versioner vid det här laget varav några är försedda med Tanto-blad för den som föredrar det. Det finns även en instegsmodell i enklare utförande kallad Aegis FLK. 

Aegis i färgerna "tan & blaze" inkluderande ett svärtat blad

Twitterversion: SOG Aegis AT, en mycket bra fällkniv för friluftsbruk som kunde varit ännu bättre.

Blad

Bladet på Aegis AT är en solid historia. Inte så att det är överdrivet tjockt, godset mäts till modesta 3 mm. Det är inte heller särskilt långt då längden är precis under åtta centimeter. Däremot är det tämligen högt med sina tre centimeter. Det är det som gör att det känns kraftigt. 

Formen är en kvintessentiell drop point. En av de bästa grundformerna för den här typen av knivar och därtill i ett utförande som är utmärkt vad gäller proportioner. Några tycker att SOG skriver för mycket på sina blad. Själv anser jag att det är mer beroende av hur man gör det än vad som står där. I det här fallet rätt mycket information men i gengäld återfinns den på endast en sida och i ett inte allt för iögonfallande format. Den andra är helt steril. På presentationssidan kan hela den utskrivna förkortningen läsas jämte modellnamn och ståltyp. Där får man också reda på hur stålet är härdat. 

Ett genialt enkelt drop point-blad

Det betyder att det är "cryo"-behandlat. I all enkelhet ett förfarande som innebär att man kyler ned bladet till låga temperaturer under härdningsprocessen. Om det är att föredra framför alla andra metoder kan jag inte uttala mig om men det finns ett antal tillverkare som med framgång använder sig av den metoden. 

Stålet som fått den behandlingen är D2 i någon form. Jag uttrycker mig så därför att D2 är beteckningen på en grupp verktygsstål som sinsemellan inte är helt unisona även om de förstås uppvisar liknande komposition. Generellt ger de bra egenskaper för knivar som skall brukas i skog och mark. Det tar en god egg och håller den väl samtidigt som det är segt. 

En sak som ligger D2 i fatet är dess korrosionsresistens. Eller snarare bristen därpå. Det har en tendens att rosta helt enkelt. Här har SOG valt att förse bladet med en rejäl beläggning av titannitrid för att undvika det. Den svarta beläggningen har visat sig mer hållbar än den guldtonade varianten som återfinns på Terminus LTE. Den fick avskavda fläckar tämligen omgående och det gäller inte i det här fallet. Dessutom fyller den sin funktion. Trots den fuktiga hösten har bladet inte uppvisat någon missfärgning eller några röda fläckar. 

Stålet är D2 med beläggning för att skydda mot korrosion

Biter bra gör det också. Vardagsmaterial som kartong och plast hanteras med enkelhet. Ett flatslipat blad med god egg ligger till grund för det. Fabrikseggen var väl utförd, både jämn och skarp. Sen vet man uppenbarligen från SOGs sida hur man gör ett rejält "sharpening choil". Det är så här man gör! Titta på bilden ovan och ni förstår vad jag menar. Inga problem att slipa om det här bladet. 

Spetsen är kapabel även den och att punktera förpackningar som krympplast och liknande möter inga svårigheter. Den är också lätt att "hitta". Med det menar jag att den känns som en naturlig del av handen när man skall sticka i något. Spetsen är tunn men klarar lättare sidobryt. Det har testats genom att drämma kniven i knivkastartavlor för att sedan bända loss kniven igen. 

Men framförallt är kniven faktiskt bra i skogen. Där har Aegis testats på trä av olika slag, både torrt virke och färska grenar och även nylon och hamprep. Efter att ha skurit en del av det senare konstateras att eggen håller väl men att det inte är något superstål det handlar om. Men i gengäld svarar det väl på några drag på en strigel. Sedan har den här kniven den positiva egenskapen att det är lätt att krypa fram med handen på handtaget och därmed komma nära det man arbetar på. Mer kraft när man täljer med andra ord. På det området får även eggvinkeln godkänt. Utan att vara någon morakniv får man ändå bra kontroll när man skär. Men samma rejäla flisor som en skandinaviskt slipat blad får man inte. Trots allt är det här en fällkniv. Dock en bra sådan med ett mycket bra blad. 

Handtag

Aegis AT tillhör de där knivarna med en märklig obalans mellan blad och handtag. Bladet mäter som sagt in på precis under åtta centimeter samtidigt som handtaget är hela 12,7 cm långt. Det är en påtaglig skillnad. Det finns dock fördelar med det förfarandet. Dels ryms stora händer och dels kan man arbeta med handskar på om det behövs. Handtaget är också grovt, det är 1,5 cm över nacken. Det fyller handen väl, särskilt för dem som har tilltagna labbar.

Men att utforma en kniv på det här viset är inte helt problemfritt, särskilt inte om man bygger den på en stålram. Med så långt handtag blir kniven rätt baktung trots att back spacern är gjord i plast. Balanspunkten återfinns strax bakom låsbulten på Aegis. Det är mer än två centimeter längre bak i relation till vart jag hade velat se den. 

Handtaget är stort och rymligt gjort av GRN

Materialet i skollorna är "GRN" vilket är ett av många fiberförstärkta nylonmaterial som finns på marknaden under olika namn. I det här fallet är det glasfiber som är inblandat.  Det ger ett starkt och hållbart handtag som klarar kyla, värme och nötning relativt bra. Det kan dock inte mäta sig med t ex G10 på det sistnämnda området. 

Sidorna har fått sig två olika mönster. Ett för att markera de fasade delarna vid pekfingerurtaget och ett för resten av handtaget. Det ger lite mönster men inte så mycket som jag velat se på den här typen av kniv. Det finns lite räfflor på ovansidan av handtaget som sträcker sig en bit ut på bladet för  något bättre fäste. Jag är i och för sig glad att man inte försett kniven med mer av det slaget. Fäste vill jag ibland ha men då från formen på handtaget inte på grund av artificiella tillskott. Jag gillar inte knivar som känns som att greppa en sjöborre oavsett hur bra de sitter i handen. 

Aegis är delvis öppen i ryggen men där återfinns såväl en liten back spacer som ett extralås

Grunden till handtaget utgörs av en stålram. Den är inte särskilt lättad, två hål finns, ett per sida men inte mer. Sidorna är sedan skruvade utanpå ramen med tre skruvar genom den lilla men färgglada back spacern. Det är de som tillsammans med pivotskruven håller ihop kniven. Storleken på skruvarna är konsekventa vilket är bra. Mindre bra är att man valde att hålla storleken på samtliga till minimala T6-huvuden. Det känns märkligt på ett i övrigt mycket solitt bygge. 

Back spacern sträcker sig utanför handtaget och tillhandahåller ett fånglinehål. Lösningen gör det lätt att komma åt men det är bland annat den som gör att handtaget är så oproportionerligt långt. Med den här lösningen måste bladspetsen in framför själva fånglinehålet. 

I hand är Aegis mycket bra och handtaget långt nog för att fånglinehålslösningen inte skall inverka negativt i form av skav

Att hålla i Aegis är en angenäm bekantskap och likaså att arbeta med. Kniven är således ergonomiskt sund. Bredden ger mer anläggningsyta mot handen och längden gör det lätt att justera greppet. Den fördjupning som finns för pekfingret låset inte handen men säkrar den. Den tämligen enkla formen gör det lätt att byta grepp när så behövs. Särskilt sympatisk är kniven i hammargrepp och omvänt grepp. Utmärkt när man skär i trä och behöver ta i lite. Det enda smolket i glädjebägaren är att extralåset förstås känns mot handen om man nyttjar kraft och håller hårt i handtaget. Jag vet inte varför så många tillverkare förutsätter att man alltid skall arbeta med en tumme på handtagsryggen? Det är bra till lättare sysslor men fungerar inte annars. Tydligen skär man inte i trä i USA. Men det är inte unikt för SOG. 

Öppning och lås

En sak överraskade mig direkt när jag fick den här kniven i hand och det är hur den öppnas. Tumknopparna är svåra att missa då de tillsammans med back spacern och låsfunktionerna har fått en accentfärg. Så överraskningen var egentligen inte hur  utan mer känslan i bladet när det fälls ut. Kniven bjuder på en saftig fjäderkick när man kommit en bit på väg. Aegis AT är således assisterad. Något oklart varför men så är fallet. 

De bjärt färgade tumknopparna på det här exemplaret är svåra att missa. De fungerar dessutom väl

Därtill är det en tämligen stark fjäder. Själva funktionen är god. De klassiskt formade tumknopparna är enkla att nå men på grund av motståndet får man ta i innan något händer. Därefter går det undan. Att man måste nyttja mer kraft än vanligt beror på att fjädern även agerar "detent", det är den som ser till att bladet hålls på plats i infällt läge. 

Kombinationen av fjädern och låstypen gör att den här kniven i princip måste stängas med två händer. Alternativt måste man vara akrobatisk och dra låsarmen bakåt samtidigt som man drar kniven mot benet eller annat underlag. Omständligt och opraktiskt men görbart. 

Lås finns det gott om. Ett på handtagsryggen som ser till att kniven inte kan fällas ut och så SOGs excellenta XR-lock vilket är ett av de bättre tvärbultslåsen på marknaden

Själva låset är SOGs egen version av tvärbultskonstruktion kallad "XR Lock". Här med tillägget "AT". Vad det står för vet jag inte. Måhända har det med extralåset att göra. Det jag aldrig använder då det är helt meningslöst. I det här fallet är det inte som många andra lösningar av den här typen till för att säkra låsfunktionen när kniven är öppen. Tur är väl det då det inte behövs. XR-låset är mer än stabilt, det håller bladet stenhårt. Själva uppger de att låset skall hålla för 800 kg. Det är mer än jag provat men jag har aldrig märkt någon tendens till att det skulle fallera vilket är gott nog. Inte heller lider bladet av glapp eller spel så låsfunktionen är jag mycket nöjd med.  

Extralåset är till för att man inte oavsiktligen skall fälla ut kniven. Något som knappt är möjligt med det starka fjädermotståndet. För att använda sig av funktionen  måste man dessutom fälla ut kniven med två rörelser istället för en eftersom knappen återfinns på ryggen. Först måste man trycka den framåt, lämpligtvis med tummen för att frigöra säkringen och därefter vinkla kniven på sidan för att på sedvanligt vis nå tumknopparna med samma kroppsdel. 

Att bära

Aegis är en påtaglig kniv, så kan jag väl uttrycka det. Den är inte usel att bära på men de saker jag räknade upp när jag skrev om handtaget är aktuella även under den här rubriken. Det kan sammanfattas med att det är ett volumiöst handtag. Det är både långt och tjockt. Däremot är kniven faktiskt inte överdrivet hög så profilen är inte så illa. 

SOG bjuder på ett bra clip, inte lika fullt reklamtyngt som de kan vara men varför de enorma skruvhuvuden?

Inte heller vikten är farlig med sina 127 gram. Det är trots allt en stabil kniv vi talar om. På samma vis hjälper det glatta materialet i handtaget till på ett utmärkt sätt när det kommer till att dra och stoppa undan kniven. Tumknopparna sticker inte ut så långt att de fastnar i något och sidorna är tämligen släta. Särskilt bra är att de är det på det ställe där clipet kommer i kontakt med handtaget. 

Clipet skulle kunna vara av typen deep ride om det inte vore för skruvarna. 

Clipet får mest ros men även lite ris. Formen är utmärkt med lagom höjd för att rymma tyg, en bra ramp för att komma över tygkanter samtidgt som den inte pekar utåt vilket påverkar ergonomin positivt. Inte heller bakkanten ställer till problem då handtaget är så långt att den möjliga källan till obehag kan räknas bort. Clipet är även flyttbart vilket förstås är ett plus, åtminstone för den vänsterhänte. 

Men så var det skruvarna. Vad gör de där? Clipet är inte försänkt i handtagssidan och det är inte skruvhuvudena heller. De är även runda och höga. De stjäl därmed hälften av det utrymmet jag nyss berömde ovan. Vad är då poängen med en god design från början? Det här clipet är därmed knöligt att använda ihop med byxor och jackor där kanterna på tyget är lite kraftigare. Något som är typiskt för just klädesplagg riktade mot friluftsliv. Det område som även den här kniven är tänkt för. 

Sammanfattningsvis

Aegis AT är en kniv som jag i stora drag gillar men som kunde varit väsentligt bättre på några punkter. Bladet är utmärkt och handtaget bekvämt. Två av de viktigaste egenskaperna avbockade på listan över önskvärda egenskaper för en fällkniv ämnad för friluftsliv.

SOG kallar själva kniven den "perfekta kompanjonen för utomhusbruk". De nämner aktiviteter som vandring, camping och jakt i sin introduktionstext. Det sista skulle jag emellertid inte ägna mig åt med den här sortens kniv. Bladet har jag inga problem med att se att det skulle vara utmärkt för sysslan. Men en kniv med ett handtag fullt med små skrymslen och vrår orsakade av detaljer som ett lås med tillhörande små fjädrar, en extra säkerhetsfunktion på ryggen samt icke att förglömma ytterligare en fjäder för att skicka ut bladet. Det är inget jag skulle vilja ha blod, hår och rester av inälvor i. Av samma skäl är kniven ovanligt svår att rengöra genom demontering för dem som intresserar sig för sådant. Det tycks SOGs känna till då man försett kniven med mycket små skruvhuvuden som i längden inte lär tåla den behandlingen i vilket fall som helst. 

Av de skälen är Aegis AT i mina ögon ingen lämplig jakt- eller fiskekniv. Visst kan du använda den till det, det är ett kompetent verktyg om det är det enda du har att tillgå men det finns betydligt mer ändamålsenliga knivar. Däremot är det en bra kniv för övrigt uteliv vare sig man rör sig med kanot, cykel eller till fots och tillbringar tiden tältandes, bilcampandes eller färdas med båt. Den är stabil och pålitlig.

Aegis är en rätt snygg kniv som sett ännu bättre ut om den varit bättre balanserad

Sedan kan väl diskuteras huruvida materialen motsvarar prislappen. GRN eller glasfiberförstärkt nylon är förvisso inget dåligt material, det är inte så jag menar men det är sannerligen inte exklusivt heller. Detsamma gäller stålvalet. D2 är något som hittas på lågbudgetknivar och dit hör inte Aegis i det här utförandet.  

Men en kniv är mer än summan av de ingående materialen. Ett ordspråk som kanske inte finns men borde existera. För i det  här fallet är D2-stålet väl behandlat vad det verkar. Det håller skärpan väl samtidigt som det är lätt att slipa och bryna. En del av förklaringen kanske hittas i "cryo"-behandlingen. Sedan har man gett stålet en bra och slitstark beläggning för att bättre skydda mot korrosion. Det betyder att man sträckt sig ungefär så långt man kan med det materialet. 

Valet av ett nylonhandtag kan väl diskuteras lite mer. Jag hade gärna sett kniven i exempelvis Micarta eller åtminstone G10 för det priset. Inte för att det ger extremt stor skillnad i prestanda. Men Micarta är lika hållbart och utseendemässigt överlägset. G10 är starkare än dem båda och ger bättre fäste än vad GRN gör. Särskilt i det här utförandet. 

Personligen anser jag även att ett par tre ändringar i själva designen och konstruktionen skulle gjort kniven bättre. Förutom ett annat material i sidorna hade jag kortat handtaget genom att ändra utformningen på fånglinehålet. En så här stor fällkniv behöver för övrigt inget. Till vad skall det användas? Det verkar finnas där för att några individer på internet kräver det. En så här stor kniv skall inte fiskas upp ur en ficka, handtaget behöver sannerligen inte förlängas och inte heller hugger man ved med den så kniven riskerar att flyga ur handen. Därmed återstår bara om man skulle använda kniven vid vatten så man inte vill tappa den för att berättiga existensen av ett fånglinehål. 

Men viktigare är att jag hade skippat extralåset och framförallt fjäderassistansen som är upphovet till den. De funktionerna krånglar bara till kniven och fördyrar produktionen samt gör rengöring mer komplicerad. Lägg istället de pengarna på material är mitt förslag så löses två av problemen i ett svep.

Sedan förstår jag inte varför man gör ett för övrigt bra clip men glömmer bort skruvarna? De stjäl hälften av det tillgängliga utrymmet under clipet och gör det olämpligt ihop med tjockare tyger i t ex vinterkläder. Orsaken till det större handtaget var bland annat användning av handskar så här hade jag önskat mer konsekvens i tänkandet. 

SOG Aegis är en stabil och pålitlig fällkniv väl lämpad för friluftsliv

Sammantaget vill jag därför säga att SOG Aegis visst är en bra fällkniv för friluftsbruk men inte fullt lika allround som tillverkaren vill hävda. Den skulle dock kunna bli det. 

Som den är nu kan jag dock fortfarande rekommendera den. Den stabila konstruktionen inkluderande ett starkt lås tillsammans med det rejäla handtaget och ett bra blad ger gott om kraft att lägga bakom snitten. Det gör Aegis till en fällkniv som är ovanligt bra att tackla till exempel trä och grovt rep med. Typiska material att hantera när man ute i skogen. På grund av bladgeometrin är inte Aegis oäven även för matlagning utomhus så länge du håller ingredienserna borta från handtaget. Så kniven har sina meriter och bortsett från brist på balans ser den heller inte så pjåkig ut. 

Specifikation:

Längd utfälld: 207 mm

Längd hopfälld: 12,7 mm

Vikt: 127 g (vägd av mig)

Bladlängd: 79,5 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2 med titannitridbeläggning

Handtag: GRN

Lås: AT-XR

Producerad av: SOG, tillverkad i Taiwan

/ J - novemberskogis

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre