- prisvinnaren med den finurliga öppningsmekanismen
Rykande het är den här modellen från italienska Fox. Det är inte allt för ofta jag är först med det senaste men den här gången är det inte långt ifrån. Själva grundmodellen av den här kniven kallad Radius är förvisso inte ny. Tvärtom ansågs den så innovativ när den presenterades på Shot Show 2019 att den vann både "Overall Knife of the Year" och "Best Imported Knife of the Year". Så ett visst intryck gjorde den uppenbarligen.
De ursprungliga pjäserna var rätt dyra historier i exklusiva material som Damasteel eller M390-stål i bladen och anodiserad titan alternativt specialvarianter av kolfiber i handtagen. Priserna varierade från 4500 kr upp till runt 11000 kr. Så helt billiga var de inte.
Men det här den här kniven kommer in i bilden. Det är en enklare version av Radius med samma teknik men i andra material och modellbeteckningen FX-550 G10B. Det är den jag ämnar presentera här.
De ursprungliga pjäserna var rätt dyra historier i exklusiva material som Damasteel eller M390-stål i bladen och anodiserad titan alternativt specialvarianter av kolfiber i handtagen. Priserna varierade från 4500 kr upp till runt 11000 kr. Så helt billiga var de inte.
Men det här den här kniven kommer in i bilden. Det är en enklare version av Radius med samma teknik men i andra material och modellbeteckningen FX-550 G10B. Det är den jag ämnar presentera här.
Fox FX-550 G10B Radius
Radius är formgiven av en tämligen ung italienare vid namn Denis Simonutti. Han har tidigare samarbetat med Fox men den här gången blev resultatet en mer avancerad kniv. Den första var en friction folder i miniatyrklassen som mest var en kapsylöppnare med ett knivblad och passande nog döptes till "Skål". Jo, faktiskt på svenska som jag sett stavningen.
Flerfaldig prisvinnare från Fox Knives
Twitterversion: Ny version av Radius bjuder på samma teknik som sina prisvinnande syskon men i enklare klädedräkt
Blad
Bladformen på Radius är lite speciell och det kan diskuteras huruvida det är en modifierad wharncliffe med en egg som inte längre är rak eller om det är en drop point som fått sig en nästan kantig falskegg över ryggen. I vilket fall är det ett intressant blad ur rent visuell synpunkt. Finishen är en jämn och väl utförd stentumling. Det ger en yta som moståndskratig mot repor eller snarare så syns den inte särskilt väl när de väl uppkommer.
Ett wharncliffe-blad med en blästrad grå finish
Något som utmärker den här kniven är att proportionerna är något skeva. Det vill säga bladet är relativt kort i förhållande till handtagets längd. Bladet är uppgivet till något under tre tum eller 75 mm på längden. Men i praktiken, mätt från främre delen av handtaget till spetsen, är det endast 71 mm. Bladet är 2,7 cm högt och hela 4 mm tjockt av någon för mig okänd anledning.
Materialet i de här bladet är N690 till skillnad från titanknivarna som har M390. Ett väl hanterat stål vad det verkar. Det vill säga det håller skärpan som förväntat och det har inte uppstått några direkta märken i det trots en del täljande. Som ni vet kan det smyga sig in lite grus och sand i trä ibland.
Materialet i de här bladet är N690 till skillnad från titanknivarna som har M390. Ett väl hanterat stål vad det verkar. Det vill säga det håller skärpan som förväntat och det har inte uppstått några direkta märken i det trots en del täljande. Som ni vet kan det smyga sig in lite grus och sand i trä ibland.
Bladstålet kommer från Böhler och är N690Co
Radius får faktiskt godkänt när det kommer till att skära saker och ting. Den skär bra trots bladgodset och inte tack vare det. Fyra millimeter på ett sju och en halv centimeters blad är att överdriva enligt mig. Det är en eftergift till utseende eller ren lathet från tillverkarens sida. Det vill säga man gör som man brukar och som andra gör istället för att se till användningsområde. Ytterst få uppgifter kräver ett så kraftfullt blad på en så liten kniv.
Men satt i arbete är det lilla bladet sympatiskt. Geometrin gör att papper, kartong och papp av olika dimensioner är lätta att hantera. Men det är den enkla biten. Bättre är att bladet även biter bra i trä. Även om den här kniven inte främst är tänkt för campingliv vill jag ändå att mina knivar klarar den biten. Jag är trots allt svensk och det innebär att jag ofta är i någon form av skog. Bladet åstadkommer långa fina trächip när jag skär och den rundade bladryggen gör det bekvämt att placera en tumme där för kontrollerade små snitt. Eggen som är något brant gör emellertid att bladet blir starkt vilket är bra när man har kilat fast det i en tjurig bit eneträ.
Samma sak upprepas i köket, det vill säga kniven är lätt att kontrollera fast den här gången med tummen på den breda rundeln framtill. Greppet i nypan är utmärkt på den här kniven vilket lämpar den för detaljarbete. Överlag överraskade mig Radius positivt.
Men satt i arbete är det lilla bladet sympatiskt. Geometrin gör att papper, kartong och papp av olika dimensioner är lätta att hantera. Men det är den enkla biten. Bättre är att bladet även biter bra i trä. Även om den här kniven inte främst är tänkt för campingliv vill jag ändå att mina knivar klarar den biten. Jag är trots allt svensk och det innebär att jag ofta är i någon form av skog. Bladet åstadkommer långa fina trächip när jag skär och den rundade bladryggen gör det bekvämt att placera en tumme där för kontrollerade små snitt. Eggen som är något brant gör emellertid att bladet blir starkt vilket är bra när man har kilat fast det i en tjurig bit eneträ.
Samma sak upprepas i köket, det vill säga kniven är lätt att kontrollera fast den här gången med tummen på den breda rundeln framtill. Greppet i nypan är utmärkt på den här kniven vilket lämpar den för detaljarbete. Överlag överraskade mig Radius positivt.
Handtag
En av sakerna som ändrats för att göra den här modellen enklare och därmed lägre prissatt är handtagsmaterialet. Det är i det här fallet G10 istället för titan eller avancerad kolfiber som på tidigare utgåvor av kniven. Men det bör påpekas att det är en mycket arbetad och påkostad G10. Ja, själva materialet är inte dyrare än något annat i den vägen men bearbetningen är det. Först har vi skåran för öppningsmekanismen. Sedan gör pivotskruvens specialhuvud på baksidan att ytterligare en skåra krävs. Därefter tillkommer frästa mönster på sidorna, en backspacer och rejäl fasning av alla kanter. Därtill kan läggas att det finns en ram gömd inuti sidorna. Så även plats för den måste göras. Så sammantaget har mycket tid lagts på handtagssidorna trots relativt enkelt material.
Ytan är sedan halvpolerad med ett tillägg av frästa spår som sagt. De är emellertid mer dekorativa än de ger fäste.
Ytan är sedan halvpolerad med ett tillägg av frästa spår som sagt. De är emellertid mer dekorativa än de ger fäste.
Handtaget är gjort av massiv och väl arbetad G10
Konstruktionen av den här kniven är både traditionell och något avvikande samtidigt. Den har en invändig stålram men den är väsentligt minde än vad som är vanligt på de flesta fällknivar. En aning påminnande om hur lösningen på BMs Griptilian ser ut på insidan.
Överlag är kniven rätt tunn och därtill lätt
En detalj jag blev orolig för när jag såg kniven på bild var hur den skulle kännas i handen. Orsaken är den stora runda "knöl" som uppstår framtill i och med hur öppningsmekanismen och låset är konstruerat. Den såg ut att skapa ett långt avstånd mellan egg och hand vilket är ett förhållande jag inte brukar uppskatta. Jag fick både rätt och fel i mina farhågor. Radius fungerar nämligen i hand och till och med tämligen väl i de flesta grepp. Men fattningarna är inte helt naturliga och flödet dem emellan inte optimalt. För att fungera krävs att man justerar sitt grepp för varje fattning.
Det innebär att om man vill ta i ordentligt hålls lämpligen kniven i traditonellt hammargrepp fast med pekfingret runt knölen istället för den fördjupning som finns. Där placeras istället långfingret. Därifrån kan även greeppet justeras genom att placera tummen långt fram på bladryggen för ett så kallat Phillipino-grip. Vill man däremot greppa kniven i sabelfattning så placeras pekfingret i fördjupningen och tummen ovanpå handtaget. Det är det grepp som är bäst men eggen hamnar en bit från handen precis som förväntat. Här märks även att clipet har fått en bra placering då det trots att det är rätt stort inte stör greppet allt för mycket, särskilt som knivens bakände göms inuti handen. I den här positionen kan även ett långfinger placeras ovanpå bladryggen för bättre kontroll.
Sen kan knivar förstås greppas i nypan eller vad som på engelska kallas overhand pinch grip. Det är optimalt på den här kniven. Tummen pladeras helt enkelt på den breda sidan och sedan kan man skära endera sidledes eller vrida handen och skära nedåt. I det här greppet är kniven nästan lika bra som en köksniv och alla fingrar hittar enkelt sina platser.
Ergonomiskt sett är Radius lite speciell då alla grepp fungerar men man måste leta lite för att hitta rätt
Det innebär att om man vill ta i ordentligt hålls lämpligen kniven i traditonellt hammargrepp fast med pekfingret runt knölen istället för den fördjupning som finns. Där placeras istället långfingret. Därifrån kan även greeppet justeras genom att placera tummen långt fram på bladryggen för ett så kallat Phillipino-grip. Vill man däremot greppa kniven i sabelfattning så placeras pekfingret i fördjupningen och tummen ovanpå handtaget. Det är det grepp som är bäst men eggen hamnar en bit från handen precis som förväntat. Här märks även att clipet har fått en bra placering då det trots att det är rätt stort inte stör greppet allt för mycket, särskilt som knivens bakände göms inuti handen. I den här positionen kan även ett långfinger placeras ovanpå bladryggen för bättre kontroll.
Sen kan knivar förstås greppas i nypan eller vad som på engelska kallas overhand pinch grip. Det är optimalt på den här kniven. Tummen pladeras helt enkelt på den breda sidan och sedan kan man skära endera sidledes eller vrida handen och skära nedåt. I det här greppet är kniven nästan lika bra som en köksniv och alla fingrar hittar enkelt sina platser.
Öppning och lås
Det är under den här rubriken den prisvinnande tekniken på den här kniven hittas. Egentligen är väl inte någon av grundtankarna helt ny men att kombinera dem i en enhet är det. Idén att öppna en kniv med en platta som glider i ett spår såg dagens ljus i och med Camillus CUDA för mer än tjugo år sedan. Men den hade inte ett lås inblandat i mekaniken som den här kniven har.
Låset är inte nytt det heller då det är en variant på en button lock eller ett plunge lock som det ibland kallas. Men de återfinns normalt inte fästa i bladet på andra knivar och de är inte hopbyggda med öppningsmekanismen. Så även den applikationen är unik.
Låset är inte nytt det heller då det är en variant på en button lock eller ett plunge lock som det ibland kallas. Men de återfinns normalt inte fästa i bladet på andra knivar och de är inte hopbyggda med öppningsmekanismen. Så även den applikationen är unik.
Både öppning, lås och hopfällande sköts med samma mekanism
I princip fälls kniven ut med en klassisk tumknopp. Men för ovanlighets skull sköter den flera funktioner. Den första är att den agerar detent eller lås i infällt läge på samma vis som en CRKT Fire Safe-mekanism gör. Det innebär att för att kunna fälla ut kniven måste man pressa in tumknoppen en liten bit. Sedan låter man tummen följa den halvmåneformade utskärning som finns varpå bladet enkelt glider på plats.
Konstruktionen gör att bladet inte kan snärtas fram utan rörelsen blir mer stillsam av naturen. Om man nu inte först frigör bladet, öppnar det en liten bit för att sedan snärta upp det förstås. Samma sak kan göras när man fäller ihop kniven. Den som känner till Axis-lås förstår vad jag menar.
Konstruktionen gör att bladet inte kan snärtas fram utan rörelsen blir mer stillsam av naturen. Om man nu inte först frigör bladet, öppnar det en liten bit för att sedan snärta upp det förstås. Samma sak kan göras när man fäller ihop kniven. Den som känner till Axis-lås förstår vad jag menar.
Själva låsfunktionen är säker. I och med att den håller bladet även i stängt läge kan kniven inte öppnas av misstag i fickan. I öppet läge låser kniven med en för låstypen extremt stabil känsla. Den känns mer stadig än de flesta andra varianter av button locks jag stött på. Glapp eller spel är det inte tal om. Inte ens om bladet provoceras. Skönt för det är en företeelse jag är smått allergisk mot.
Sen blir en av konsekvenserna av systemet att det är mycket lätt att komma åt låset för att frigöra det. Själva handhavandet både vid öppnande och stängande av kniven går snabbt att lära sig och den vane knivfipplaren behöver inte skola om sig allt för mycket. Det är även här säkerhetsaspekten kommer in i bilden. Precis som på Axis- och Compression-lås så är fingrarna ur vägen när bladet stängs.
Att bära
Den här versionen av Radius gör sig bra i en ficka. Inte minst är den rundande framänden tillsammans med mjuka kanter en bidragande orsak till det. Vikten är även den mer än acceptabel. Kniven väger 106 gram. Sen kan jag tycka att den utstickande backspacern kunde varit mindre spetsig. Det finns ingen anledning att ha den så. Inte ens av utseendeskäl. Bakändar på knivar bör ALDRIG vara spetsiga.
Radius ståtar med ett osedvanligt kraftigt wire-clip
Clipet påminner om ett av Spydercos wire-clip i utseende men är väsentligt kraftigare. Det är också större vilket gör att det med lätthet kan appliceras på vilket tyg som helst. Funktionsmässigt är det således ett mycket bra clip. Utformningen är god och spänsten adekvat. Något mindre bra är att det inte kan flyttas till fromma för de vänsterhänta. Men jag förstår varför man valt att göra på det viset i det här fallet då lås och öppning inte är särskilt lämpliga att hantera med vänster hand i vilket fall som helst. Det går men är bökigt.
Radius är lätt att dra och stoppa undan
Clipet gör att kniven sitter rätt högt i fickan. Nackdelen är förstås att mycket av kniven syns men det finns även en fördel i det här fallet. Det är att clipet hamnar inuti handen i flera grepp när det annars skulle kunnat vara rejält obekvämt. I det här fallet klarar det sig bättre när kniven brukas även om det inte är helt omärkbart.
Sammanfattningsvis
Det verkar som Italienska knivtillverkare är förtjusta i teknik och innovationer. Det är inte första gången jag recenserar knivar med ursprung i Maniago på det temat. Radius står för nytänkande på ett par områden även om de alla är knutna till att öppna och stänga kniven.
Egentligen är det tre olika befintliga tankar som förenats till en. Det är disken som löper i ett spår från Camillus Cuda och det är inspiration från CRKTs Fire Safe. Allt toppat med en twist på en button lock. Resultatet blir nytt och helt unikt. Systemet har de valt att kalla "Fingers Safe Opening System". En aning klumpigt namn i mina ögon, särskilt som jag aldrig upplevt att fingrarna skulle vara i fara vid öppnandet av knivar. Är det månne en lösning som söker sitt problem?
Ett nydanande öppnings- och låsssytem är vad som gav Radius extra uppmärksamhet
Bortsett från namnet fungerar mekanismen dock väl. Men den medför ett par problem eller kanske snarare egenheter. En är att den med nödvändighet påverkar designen genom att ge en stor och rundad främre del av handtaget. Det gör i sin tur att avståndet mellan hand och egg ökar. Det andra är att det ger en skåra som gör att det finns risk att det både bildligen och bokstavligen kommer grus i maskineriet. Men även en del damm hittar in i den öppna skåran. Eller fickludd snarare.
Radius, nytänkanade i italiensk kostym
Bakom tekniken döljer sig emellertid en kompetent liten fickkniv. Bladet är riktigt vardagspraktiskt. Med det menar jag att storleken räcker till, spetsen är kapabel och att det faktiskt skär så bra som man kan kräva. Det borgar för att intresset för den lilla kniven inte skall dö så snart nyhetens behag gått över.
För visst är öppnings- och låsningssystemet innovativt. Men jag är inte helt säker på att jag tycker det löser något befintligt problem. Vad det däremot bidrar med är ytterligare ett system att välja på som ser till att fingrarna är ur vägen när kniven stängs. Att det därtill fungerar bra skadar inte. Det är något känsligt för smuts som kan befaras men inte så mycket att det är ett reellt problem i applikationen som EDC-kniv. Det är i den rollen jag ser den här kniven och för den som vill ha något udda men som ändå är praktiskt är det här ett spännande alternativ. I den här nya versionen spränger den inte plånboken heller då den kostar runt 150€ i skrivande stund.
För visst är öppnings- och låsningssystemet innovativt. Men jag är inte helt säker på att jag tycker det löser något befintligt problem. Vad det däremot bidrar med är ytterligare ett system att välja på som ser till att fingrarna är ur vägen när kniven stängs. Att det därtill fungerar bra skadar inte. Det är något känsligt för smuts som kan befaras men inte så mycket att det är ett reellt problem i applikationen som EDC-kniv. Det är i den rollen jag ser den här kniven och för den som vill ha något udda men som ändå är praktiskt är det här ett spännande alternativ. I den här nya versionen spränger den inte plånboken heller då den kostar runt 150€ i skrivande stund.
Specifikation:
Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: 110 mm
Vikt: 106 g (vägd av mig)
Bladlängd:75 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: N690Co
Handtag: G10
Lås: Button lock
Producerad av: Fox, tillverkad i Italien
/ J - med innovation i blick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar