söndag 13 september 2020

Knivrecension QSP Falcon

 -  QSP breddar sitt utbud ytterligare

En alternativ rubrik kunde vara "alla gör det".  Alla större tillverkare av fällknivar gör det för stunden i alla fall. Det de ägnar sig åt är att göra fällknivar utan lås. Så kallade "Slipjoints". Samma typ av fällknivar som förknippats med lomme-knivar i århundraden. En sådan kniv som farfar bar. Även om nu just min farfar var snickare och bar Moraknivar. Men ni förstår vad jag menar. 

Den här gången är det QSPs tur att vandra in i för dem okänd terräng. De gör det med modellen Falcon. En orgie i moderna material och teknik men med ett utseede som blickar mer åt det traditionella.

QSP 133-A Falcon


Kombinationen av material och utseende gör att jag omedelbart placerar den här kniven i facket "modern traditionals". Falcon bjuder på titan och kolfiber och den kan fås endera med ett mönstervällt rostfritt blad som i det här fallet eller med S35VN som bladstål. Utseendet däremot flirtar med äldre tider med sin tämligen trubbiga clip point och inte minst avsaknaden av enhandsöppning, lås och clip.  

Att så många tillverkare ägnar sig åt att göra den här typen av knivar som komplement till övrigt sortiment beror nog på en kombination av faktorer. Dels är det lite av en trend och då finns förstås pengar att hämta om man spelar sina kort väl. Men så finns också en våg av övernitiska lagstiftare världen över som tror att man kan lagstifta bort terrorism genom att minska längden på knivblad och förbjuda lås. Men ovavsett vilka lagar som är aktuella ligger den här kniven bra till med ett blad på 3" (en vanlig gräns) och avsaknad av låsmekanism. 

Falcon, en modern traditional som ger mersmak


Twitterversion: Falcon flyger dit ingen QSP tidigare varit, till landet låslös


Blad


Falcon bjuder på ett blad som jag inte riktigt vet vad jag skulle tycka om inledningsvis. Mitt första intryck var nämligen att den 'klippta' delen på det här clip point-bladet var för tvär. Nu när jag hunnit vänja mig anser jag att det snarare är originellt än avskräckande och att det dessutom matchar bakänden på kniven på ett bra vis. 

Längden är som sagt tre tum eller 76 mm, en utmärkt längd för de flesta EDC-uppdrag. Tjockleken på bladet mäts till 3 mm och höjden 21 mm. 

Falcon bjuder på ett tretum långt clip point-blad


Materialet i det här bladet är en kinesisk version av ett "Damasteel"-blad*. Ett stål jag för första gången stötte på i en annan modell från QSP, nämligen Hawk. Det innebär ett mönstervällt blad med rostfria egenskaper. De ingående stålen är av god kvalitet, det rör sig om 9Cr18MoV och VG10 för att vara mer exakt.  

Finishen är halvt polerad och märkningen extremt diskret. Du får titta två gånger för att hitta den förminskade QSP-loggan på bladtangen. 

Regndroppsdamasten är komponerad av 9Cr18MoV och VG10


Hela poängen med traditionella knivar är att de är enkla samt skär förbaskat bra. En av orsakerna till det är oftast att de har tunt bladgods och en hel flatslipning som ytterligare trollar med grovleken på bladet. 

Med modern traditionals förhåller det sig lite annorlunda. Oftast, liksom här, är de ett par snäpp grövre när det kommer till bladgods. Den här kniven mäter som sagt tre millimeter. Den fulla flatslipningen kvarstår dock och Falcon är godkänt tunn bakom eggen. Fabrikseggen får godkänd även den så sammantaget skar den här kniven tämligen väl redan från början. Sen skadar det aldrig att dra även nya eggen över en strigel ett par gånger. 

Den är kniven är bekväm att hantera allehanda material med 


Men det är ingen tvekan om att det här är en riktigt bra EDC-kniv. Bladformen bjuder in till det mesta utom att sticka hårt i saker då. Spetsen är trots det bra till paketöppning så långe den bara hålls i rätt vinkel. I övrigt material skär Falcon riktigt bra. Det gäller förstås kartong och papp men även plastband, plastdunkar och i trä. 

Under testperioden har jag burit den som vanligt och låtit kniven få ta del i att skära stort och smått varefter det behövts. Men för att komprimera användandet har jag även "knivtestarstunder" då jag mer dedikerat skär i allehanda ämnen för att få en bättre överblick över hur kniven känns.  



Handtag


Till största delen består det här handtaget av titan. Två kraftiga sidor som även formar både ett främre och bakre bolster och därmed bidrar till det klassiska utseendet. Handtaget är en decimeter långt och som sig bör på den här typen av knivar så utgör hela den längden greppyta. 

Sidorna är skruvade i endast två punkter. Pivotskruven och en genomgående skruv mot bakänden till.  Pivotskruven är därmed justerbar och kniven demonterbar. Båda är dragna från ett håll vilket håller presentationssidan exceptionellt ren. Annars kan sägas att kniven är mycket lätt att hålla ren även utan att den plockas isär. Sidorna är nämligen inte lättade och därmed helt släta på insidan. Det ger inte mycket ytor för smuts att fastna på. Eller helt massiva är de ju inte i och med att de har försänkningar på utsidan för iläggen som utgör resten av greppet.   

Handtaget består av titan  med ilägg av mönstrad kolfiber


Inläggen i sidorna är gjorda av kolfiber. Mönstret i materialet matchar den regndroppsdamascus som återfinns i bladet. Ibland kallas det här mönstret "swirl" eller virvel. Kvaliteten är oklanderlig och därmed helt fri från blåsor eller andra imperfektioner. 

Finishen är genomgående hög men aningen ljus kan skymtas mellan ryggfjäder och ram


Hela handtaget är rejält arbetat på så sätt att det inte finns några plana ytor. Titanbolstren är mjukt svängda och välvda och det är även kolfibersidorna. De är dels rundade i höjdled men även bredare på mitten vilket gör att kniven fyller handen lite bättre. Eller det gör den egentligen inte då den är något för smal för det men den känns mycket bra i handen i vilket fall. 

Balanspunkten hittas strax bakom bolstret. Handtaget är enkelt men fungerande


Falcon har ett mycket bekvämt handtag på det där till synes enkla viset. Det som vid närmare granskning visar sig bestå av en helhet som består av många små väl utförda detaljer. Ett resultat av att någon tänkt till redan på designstadiet. Av det skälet fungerar alla grepp som det är tänkt. Hammargrepp, sabelgrepp, att hålla kniven i nypan eller med ett finger på bladryggen och så vidare. Nu är inte den här typen av knivar tänkta att användas som ersättningverktyg för en överlevnadskniv men det finns inget i konstruktion eller handtag som hindrar att man tar i ordentligt med den när så behövs. 


Öppning och lås


Att öppna den här kniven är så mycket fröjd det blir med en kniv som inte är enhandsöppnad. Falcon tarvar två händer för att fälla ut bladet. För att underlätta förfarandet finns en nagelskåra. Den är tack och lov helt överflödig. Det sticker ut så pass mycket blad att det lätt kan fattas med tumme och pekfinger och öppnas ändå. 

Tacknämligt finns så mycket blad att nypa om att nagelskåran är överflödig


Gången får högsta betyg då är mjuk, jämn och med mycket lite friktion. "Walk" får således höga betyg. Särskilt som "pull", motståndet som behöver övervinnas för att öppna bladet är mycket lågt, runt fyra eller så. 

Sen har kniven ett distinkt halvvägsstopp vilket är ett välkommet tillskott då det räddar fingrar om kniven skulle vilja fälla ihop sig under användning. Det bromsar även ned stängningen på ett bra sätt. 

Ännu mer distinkt är själva "låsljudet" eller ljudet när ryggfjädern faller på plats. Bladet ger ifrån sig ett högt snäpp sen sitter det där det skall. Inte extremt fast med tillräckligt för att åtminstone jag vågar ge mig på det mesta med den här kniven. Det enda som bör undvikas, och det gäller ALLA knivar av den här typen, det är att försöka borra eller pressa in spetsen i något. 

Bladet är för övrigt helt stabilt i sidled utan tillstymmelse till glapp. 



Att bära


Något clip levereras inte till Falcon. Men väl ett stabilt bältesfodral. Nu skall väl sägas direkt att jag endast använt det för förvaring och att bära inför recensionen. Det är inte mitt favoritsätt att bära knivar. Särskilt inte en kniv som den här som faktiskt är både liten, tunn och lätt. Bjässar som Buck 110 och liknande kanske tarvar att bäras i bälte men inte QSP Falcon. Särskilt inte som fodralet är väsentligt tjockare än kniven. Det förtjänar dock ett omnämnade då det är ett av de bättre medskickade fabriksfodralen jag stött på. Det är välsytt i kraftigt läder. Det kan därtill bäras både vertikalt som horisontellt (på ett tunt bälte) om så önskas. 

Det ovanligt välgjorda bältesfodralet är snudd på överflödigt


Kniven är som sagt 10 cm hopfälld och mäter endast 12 mm över ryggen. Därtill är den inte särskild hög med sina tre centimeter. Även vikten är låg med 86 gram. Det är således en kniv som gör sig bäst löst i fickan enligt mig. Önskar man fästa en fånglina för att fiska upp den ur fickan så finns ett mer än generöst fånglinehål att tillgå. 

Fodralet är faktiskt tjockare än kniven


Formerna är dessutom allmänt mjuka då bolstren är rundade både bak och framtill samtidig som kolfibersidorna liksom ytbehandlingen på titanet inte bjuder på någon friktion att tala om. Sedan har QSP gjort något som jag uppskattar, de har nästan lyckats dölja kanten på ricasson trots den här formgivningen. Den sticker inte ut så mycket att den orsakar något obehag genom att man rispar handen på den. 



Sammanfattningsvis


QSPs första utflykt i landet "låslös" visade sig vara framgångsrikt. De har med Falcon lyckats åstadkomma en kniv som väl matchar epiteter modern traditional med sin slipjoint i exklusiva material, moderna konstruktion.

En mycket elegant kniv som inte gör bort sig i något sammanhang


Förutom ett utseende som flirtar med historien och avsaknad av lås krävs ytterligare ett par egenskaper för att kniven skall passa in i den här kategorin. En sådant är ett blad som ligger inom vissa ramar. Klyvar-, dolk- eller andra spektakulära bladformer göre sig icke besvär. I det här fallet valde QSP ett tretums clip point-blad som mäter två centimeter på höjden. Tämligen proportionerligt med andra ord.

Utöver utseendet har man matchat det med goda prestanda. Kniven har godkänd geometri och anlände välslipat. Därtill är spetsen funktionell. Sen sticker utseendet ut med sitt damaskerade blad. Att man dessutom gjort det rostfritt är ett stort plus i min bok. 

Sedan kan det diskuteras om det är ett steg för mycket att ha samma mönster genomgående i bladet och i handtaget. Det matchar väl men kanske hade framhävts mer om det varit färre detaljer på kniven som helhet. Och jag kunde varit utan det gigantiska fånglinehålet men så är jag ingen vän av linor och pärlor fastsatta i mina knivar heller.  

Ett par ord måste även sägas om byggkvaliteten på den här kniven. Den är genomgående mycket hög. Mycket litet ljus skiner igenom mellan ryggfjäder och sidor om kniven hålls upp mot en lampa. I övrigt är kniven närmast perfekt. Bladet är centrerat, gången mjuk och behaglig, ryggfjädern stadig utan att vara för hård. Därtill är alla kanter och hörn rundade och övergången mellan material välgjord. Inget att klaga på i det hänseendet. 

Falcon är också starkare än den ser ut och det går faktiskt att sätta sig ned och tälja en stund om andan faller på 


QSP Falcon är en kniv som definitivt ger mersmak. Om det här är deras första försök inom området så ser jag fram emot fler. Jag kan utan tvekan rekommendera den här kniven för den som söker en kniv i genren modern traditionals, en kniv utan lås, clip eller enhandsöppning men som fokuserar på att vara en bra fickkniv trots det. Det här är ett mycket bra exempel på vad som kan åstadkommas med moderna material och metoder. Priset på den här skönheten ligger på runt 168€ i Europa för närvarande.  



Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 87 g
Bladlängd: 76 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: mönstervällt, 9Cr18MoV / VG10
Handtag: Titan med kolfibersidor
Lås: Inget, slipojoint

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - med smak för mer

*Från svenska Damasteel som är ett av de mest kända märkena bland rostfria stål av damast-typ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar