- en excellent EDC-kniv
Just nu är en sympatisk eller åtminstone intressant tid. Kanske inte i världen men om vi istället håller oss till det lilla är det mycket spännande att vara knivintresserad för stunden. Det har släppts och släpps många bra knivar och en del som är ännu bättre. Häromdagen beskrev jag en kniv med ord som "nära EDC-perfektion" och det kan sägas även om den här kniven. Den har inte många svagheter alls. Är det något som inte faller i smaken är det mer beroende på att det just inte "faller i smaken" än att det är dåligt utfört.
Kniven jag talar om är ett av de senaste tillskotten i SRMs katalog kallad 255 kort och gott.
 |
| SRM 255 |
Den här kniven har inte utan fog kallats för SRMs svar på Benchmades Bugout vid några tillfällen och det måste medges att det föreligger stora likheter. Det gäller både format och utseende samt inte minst låstyp då båda bygger på en konstruktion med en tvärgående bult*. Men materialen skiljer sig åt i såväl blad som handtag, designen är inte exakt lika och 255 kommer med ett par förbättringar samt ett förkrossande argument till varför den är ett bättre köp som jag återkommer till.
Jag går därför ett steg längre och kallar den här kniven för en "Bug Out Killer". Låt mig förklara varför!
 |
| Med den här modellen presenterade SRM en rejäl konkurrent i lättvikts-EDC-klassen |
Kortversion: SRM 255, kniven som inte bara utmanar konkurrenter utan slår många av dem
Blad
SRMs 255 ståtar med ett i mitt tycke snyggt blad. Det är en funktionell drop point med en mycket hög slipfas och något som påminner om en falskegg men som avslutas innan den når spetsen. Finishen är en borstad satin och märkningen återhållsam. Visst loggan finns där och även ståltyp men det är inte gjort i vulgärformat så jag är nöjd på den fronten. Jag tillhör inte dem som avkräver tillverkarna helt sterila blad för att bli nöjd. Bara det inte ser ut som en reklamaffisch.
Bladet är 82 mm långt med en höjd av 25 mm. Ett inte helt litet blad med andra ord. Tjockleken är 2,6 mm vilket får sägas vara lagom. I alla fall om man vill åstadkomma en kniv som skär riktigt bra. Någon kanske till och med skulle kalla det tunt.
 |
| SRM har försett 255 med ett stilfullt drop point blad med någon liten visuell finess |
Stålet i den här kniven är kinesiskt med beteckningen 10Cr15MoV. Nu skall sägas att de högre siffrorna än de vi kniventusiaster är vana vid inte bara är för syns skull utan refererar till komponenterna i stålet. I det här fallet blir resultatet väsentligt mycket bättre än det vanligare 8Cr-stålet till exempel. Det här är i mitt tycke ett riktigt bra budgetstål.
Det är något som märks när kniven använts ett tag. Särskilt då man underhåller och slipar kniven, stålet ger en finare egg och framförallt håller den väsentligt mycket längre än de enklare kinesiska stålen.
 |
| Det här kinesiska stålet svarar mycket bra på underhåll med exempelvis skärpstål och strigel |
Efter att ha stött på 10Cr-stålen ett par gånger nu har jag kommit att förvänta mig ett bra budgetstål som sagt. Särskilt när det kommer från SRM och särskilt när bladgeometrin ser så lovande ut i teorin som i det här fallet. Ett tunt blad, hög slipfas och någorlunda återhållsamt med stål bakom eggen, 0,4 mm i det här fallet. Fabrikseggen var för övrigt mycket väl genomförd. Sedan är det inte ett superstål i bemärkelsen att det håller skärpan hur länge som helst. Men i gengäld och kanske viktigare är att eggen svarar mycket kvickt på stål och strigel. Det är lätt att återfå gnistan så att säga.
För gnista är det att använda den här kniven. Den är genuint sympatisk till alla vardagssysslor jag kan komma på. Jag har ofta den på jobbet där kockknivarna kompletteras med en fickkniv för öppning av kartonger, plast, kryddförpackningar och vad det nu må vara. I den rollen och även i det vardagliga excellerar den här kniven. Den är lätt att hantera, bladet är följsamt, spetsen effektiv och den ligger bra i handen.
Handtag
Handtaget på 255 är både enkelt och komplicerat på samma gång. Formen är tämligen ren som synes med en liten utbuktning på mitten, en liten antyden till näbb mot slutet och ett litet fingerskydd. Därtill är sidorna lätt välvda och inte platta.
Materialet i dem är G10 av god kvalitet som dock hållts tämligen slät. Förvänta dig inte fäste á la grov rasp.
 |
| Det elegant formade handtaget i G10 har bra storlek och de diskreta kurvorna återfinns på rätt ställen |
Mer komplicerat är alla detaljer som finns samt hur kniven är uppbyggd. Ryggen är endast delvis öppen för där hittas en av knivens två färgklickar i form av en fästbult för fånglina men även ett litet mellanlägg mot bakänden till som stagar upp handtaget och gör det styvare. Den andra färgklicken är kragen kring pivotskruven som är i samma nyans.
Stagar upp gör även den lösning som SRM kallar "Mono Chassi". Vad det gör är egentligen två saker. Det ena är att det förhindrar att handtaget trots att det i övrigt saknar intern ram inte flexar som en viss känd konkurrents handtag gör. Det andra är att den faktiskt löser ett par problem som ibland fanns med den här låstypen tidigare. Mer om det senare. På ramen har även betydelsen av "SRM" skrivits ut.
 |
| Här syns den för märket unika lösningen med "Mono Chassi" |
I övrigt är kniven monterad med två stycken väl försänkta skruvar med huvud i storlek T6. Den justerbara pivotskruven är en numera för den här typen av kniv nästan standardiserad T8.
 |
| Handtaget är utmärkt i alla grepp så länge du inte förväntar dig en stadig jaktkniv |
Öppning och lås
Tumknoppar på knivar har det skrivits mycket om och det är sådana som är den primära metoden att öppna 255 med.
Se och lär skulle jag kunna skriva vad gäller den här varianten riktat mot alla tillverkare av knivar. Det är nämligen så här det skall utföras. Det jag avser är främst funktion. De här tumknopparna uppfyller några kriterier jag har för bra diton. För det första skall de vara lätta att både hitta och "nå". De skall med andra ord återfinnas placerade så att det känns naturligt att sträcka ett finger efter dem. De måste även vara tillgängliga så att de efter att fingret hittat fram är lätta att använda. Här sitter de förvisso mycket nära handtaget men i gengäld höjer de sig et bit över handtagssidan. De får dock inte sticka ut för mycket eftersom de då riskerar att fastna i t ex byxfickor. Det här är en god avvägning.
Därefter skall själva rörelsen kännas obehindrad och helst kvick. Båda de kriterierna är med råge uppfyllda i det här fallet. Det här är en mycket snabböppnad kniv. De keramiska kullagren bidrar förstås till det.
Under tiden detta görs får knopparna inte kännas vassa mot tummen. Det är därför jag inte gillar pyramidformade tumknoppar utan föredrar den här mer tunnformade varianten.
 |
| Precis så här görs en bra uppsättning tumknoppar |
Utöver det finns som med alla varianter på den här typen av lås en alternativ öppningsmetod och det är att dra tillbaks låsbulten och snärta ut bladet. Även det går bra med 255an. Mycket bra till och med och det här är ytterligare en punkt där den slår den kniv den liknar. Det är nämligen låset som står för motståndet som håller bladet på plats och i den här versionen är det mycket vältrimmat.
 |
| Låset kallas Ambi lock och är en variant med en tvärgående låsbult |
Ambilock kallar SRM sitt bidrag till låsdjungeln för. Men den är i princip identisk med Benchmades gamla Axis-lås, bara lite bättre. Eller åtminstone jämnare i kvalitén än vad mina amerikatillverkade knivar är.
 |
| På de nyare SRM-knivarna hittas s k "mono chassi" där ramen utgör en enhet |
Men även utan jämförelse är det här en mycket bra version. Anledningen är dels att fjädrarna har en jämnare "gång" eller känsla när de aktiveras och dels att hela låset är placerat i en separat ram eller låda. Tekniken har döpts till Mono Chassi. Fördelen är att det styvar upp kniven och i fallet med låset gör att bulten inte lika lätt hamnar på tvären som originalet ibland tenderar att göra vilket ger en rycking känsla. Sammantaget ger det ett mycket bra lås.
Det håller bladet i ett solitt grepp utan glapp och spel samtidigt som det är mycket lätt att hantera. Den här typen av lås är även kända för att tillhöra de starkare rent generellt.
Att bära
SRM 255 tillhör de där knivarna som kan räknas tillkungligheter när det kommer till bärkomfort. Den här kniven är inte överdrivet lång, mycket tunn och framförallt lätt. De egenskaperna gör den till en mycket sympatisk EDC-kniv. De tillbringar trots allt mer tid i fickan än i handen.
 |
| 255 är en kniv som är exemplarisk i fickan |
Kniven väger in på lätta 70 gram. Det är inte mycket för en kniv med ett blad på över åtta centimeter. Därtill är handtaget så tunt som 1,1 centimeter. Det är inte särskilt mycket det heller som nämndes tidigare. Sammantaget en slank kniv i fickan vars fotavtryck är mycket diskret.
De lätt välvda G10-sidorna bjuder dessutom inte på brottar-motstånd när kniven skall dras vilket är ytterligare ett plus.
 |
| Väl i fickan syns inget av kniven. Clipet är däremot blankt vilket drar blicken till sig |
Sedan kan de fina omdömena om hur 255 känns att bära avrundas med det Ambi Clip som hittas på den här kniven. Det är SRMs eget bidrag till floran av clip. Men det är faktiskt ingen gimmick utan fungerar riktigt väl. Även med tunnare handtag som synes. Något som inte var helt givet då den första kniven det dök upp på, modell 7228, hade väsentligt tjockare handtag och därmed mer internt utrymme där fästet till clipet kunde gömmas.
 |
| Ambi Clipet fungerar så att det går att nypa ihop för att sedan dras ut ur handtaget |
Men farhågan föll. Själva poängen med clipet är att det sitter klämt i handtaget ungefär som en pincett på en Victorinox fast med ett par extra klackar för säkerhet. Det gör att clipet enkelt kan avlägsnas utan verktyg. Det är bara att trycka ihop det med fingrarna och sedan dra det rakt bakåt. Det är nämligen fäst i bakänden av handtaget.
Det tillsammans med formen gör det här till en "deep ride"-clip. Funktionen är förutom den extra finessen mycket god. Bra spänst i materialet och utseendet är om inte snyggt så neutralt. Storleken på rampen fungerar och likaså utrymmet under clipet. Inget att anmärka på i den vägen. Men apropå storlek så kunde clipet fått vara en aning mindre. Det är i princip det enda negativa jag har att invända på den fronten.
Sammanfattningsvis
SRM frågade faktiskt mig om vad jag tyckte om den här kniven på Instagram. De undrade hur den stod sig i relation till tidigare modeller. Nu är jag även mycket förtjust i modellen som kallas Rubik 7228L, särskilt med Micarta-handtag skall väl tilläggas. Men den kniven känns trots allt lite mer grovhuggen än den här kniven på något vis.
Så det jag svarade var att jag tyckte att 255 var mer sofistikerad, att den kändes mer arbetad och därmed ett steg i rätt riktning. Inte så att materialen skiljer sig åt i kvalitet och heller inte finesserana. De är desamma med kullager, Ambi Clip och Ambi Lock på listan.
Men det är något med designen och kanske funktionen som gör den här kniven till något extra. Men i gengäld kan det bero på att jag i högre grad betraktar den här modellen som en renodlad EDC-kniv och Rubik som sneglande åt friluftshållet.
 |
| SRM 255 är en utmärkt EDC-kniv |
Vad är det då som är sofistikerat? Utseendet är en viktig del förstås. Kniven ser lika lätt och luftig ut som den upplevs i hand. Snygga proportioner med eleganta linjer. Färgskalan är sober med en liten färgklick i och med kragen kring pivotskruven samt bulten som agerar fånglinefäste. De välvda sidorna gör att G10-materialet får ett mönster som påminner om träådring och de få synliga skruvarna och avsaknaden av hål för nämnda fånglina bidrar till att handtaget ser rent ut. Även tumknopparnas placering bidrar till det genon att sitta nära handtaget och därmed synas mindre.
Men det finns många snygga knivar. Så nästa steg är hur den känns att använda. Det är på den punkten 255 känns extra genomtänkt. Det börjar med hur den lätt den känns innan den är utfälld, fortsätter med att den är enkel att hantera vad gäller att fälla ut och in och sedan upplevs kniven som bekväm i hand. Givet begränsningarna förstås. Det är en tunn och slank kniv vilket sätter ramarna.
 |
| BM Bugout är en kniv den här har jämförts med. Jag anser att den på flera punkter är bättre |
Sedan var det jämförelsen med Benchmade Bugout som trots allt infinner sig. Den uppfyller det mesta av ovanstående den också. Men på ett par punkter får den se sig slagen. SRM 255 har ett bättre utfört lås och handtaget är väsentligt mycket styvare. Därtill är den här kniven kvickare att öppna. Även slipning och fabriksegg var bättre åtminstone på det här exemplaret. I övrigt är den aningen större, dvs något grövre och längre och därmed även tyngre.
 |
| SRM 255 blev snabbt en favorit som ofta hittas i någon av mina fickor |
Det sista, dräpande argumentet, är emellertid priset. Inte bara erhålls likvärdig eller i flera fall bättre funktion, du får även ett minst lika snyggt utseende men framförallt till ett väsentligt mycket lägre pris. Riktpriser på SRM 255 ligger i det här utförandet på 72,95$.**
Slår du samman de argumenten finns det inte mycket som talar för att inte det här skall vara en kandidat till din nästa EDC-kniv som du söker en elegant lättviktare som även är rejält praktisk. Den här kniven blev snabbt en favorit!
 |
| SRM Knife |
Specifikation:
Längd utfälld: 191 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 70 g
Bladlängd: 82 mm
Godstjocklek: 2,6 mm
Bladstål: 10Cr15MoV
Handtag: G10
Lås: Ambi lock
Producerad av: SRM, tillverkad i Kina
/ J - sitter nöjd
*Något som BM hade patent på ett tag i och med sitt Axis-lås men som nu löpt ut och öppnat upp för andra lösningar. De i sin tur lånade mycket inspiration från Collins "Bolt Lock" så de kom inte riktigt på grundidén själva. De ändrade bara tillräckligt mycket för att öppna upp för varumärkesskydd. Nu hittas den här typen av lås hos i princip alla större tillverkare. Som exempel kan förutom SRM nämnas SOG, Hogue, CRKT, Kershaw, ANV och Kizer.
** Att jämföra med Benchmade som sätter ett riktpris på 200$ för en basmodell av Bugout. Då talar vi inte om handtag i kolfiber och titan som även finns tillgängliga och medför en helt annan prislapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar