Recension SRM 258L

 

-  familjen växer

Är större detsamma som bättre? Det är väl frågan den här recensionen delvis kommer att avhandla. Det med tanke på att den här kniven från SRM kallad 558L faktiskt är tämligen lik föregångaren 255 som jag tidigare recenserat. Det är en förträfflig kniv för övrigt. Visst föreligger det skillnader mellan knivarna men jämförda sida vid sida är det nog ändå likheterna som dominerar. 

SRM 258L

SRM har visat sig gå från klarhet till klarhet även om takten de håller vad gäller släpp av nya knivar inte matchar de värsta på marknaden (jag tittar på er Civivi) så håller de modeller de presenterat hög kvalitet. Just nu verkar de vara i full gång med att lansera Micarta-handtag som alternativ på äldre modeller. 

Inte heller kan knivarna fås i fullt lika många olika varianter som hos en del konkurrenter. Den här, 558L, kan t ex endast fås som här med svar handtag och satinblad eller med svart blad och lila handtag. Den här gången valde jag den diskreta kombinationen. 

SRM växlar upp en storlek men erbjuder samma fina handhavande som tidigare

Kortversion: SRM 558L, kniven som kompletterar syskonskaran på ett utmärkt vis

Blad

Bladets övergripande linjer delas helt med lillebror vilket förstås sparar en del tid på designstadiet och konkret innebär en drop point med en en lång smal falskegg. Ryggen är i det här fallet lite mer arbetad än tidigare då SRM kostat på sig att runda den på ett snyggt vis. 

Slipningen är en mycket hög flatslipning och finishen en snygg men svårfotograferad tämligen blank satin. 

Bladet är en drop point som mäter 90 mm på längden

Sedan kommer vi till det första som skiljer knivarna åt och det är storleken. Där lillebror har ett blad på strax över åtta centimeter får vi här 90 mm att leka med. Höjden är 25,9 mm. Tjockleken är också lite mer tilltagen även om tre millimeter bladgods inte överdrivet utan snarare mycket väl valt enligt mig. 

Fabrikseggen var duglig med bra skärpa och någorlunda godkänd tjocklek bakom eggen. Vi talar om 0,4-0,5 mm. Inte optimalt men ligger väl i linje med att kniven är något större och därmed förmodligen tänkt att vara lite mer robust. 

Samma tankegång verkar ligga bakom valet av stål då man frångått 10Cr15MoV till förmån för välkända D2. Inte helt rostfritt men generellt goda knivstål och inget att anmärka på även om personligen alltid föredrar ett mer rosttrögt stål på just fällknivar. 

Stålet som används är D2

258L är en fröjd att använda. Att den är lätt att dra och stoppa undan är något som jag uppskattar då en vanlig arbetsuppgift nuförtiden är förpackningsöppning på jobbet. Jag arbetar i ett professionellt kök och då blir det mycket plast och kartong kan sägas. 

Bladet är mycket allroundbetonat, neutralt skulle man kunna uttrycka det. Spetsen gör vad den skall och är spetsig utan att vara klen, det finns en liten buk och en bit rak egg att arbeta med. Det gör att de flesta sysslor går som en dans. Men visst, skall du ha en riktig skärmaskin så tar du din 258L och tunnar ut eggen första gången du slipar om den. D2-stålet klarar det. 

Handtag

Handtaget på den här kniven skiljer sig markant från lillebror om vi nu skall fortsätta med jämförelsen. Där den förra kniven bjöd på ett nested mono chassi så hittas här något minst lika unikt. Här har man förstorat den lösningen som ser ut som en låda till att likna en mer traditionell stålram till det yttre. Det är svårt att missa då den höjer sig över handtagssidorna. En detalj man valt att göra till ett designelement då det är konsekvent gjort som en tavelram kring handtagssidorna.

Det är också snyggt utfört då man valt att runda stålkanterna på ett förträffligt vis. Här hittas inga vassa kanter eller hörn. Sedan är lådan urborrad för lägre vikt. 

Själva utseendet är rent och elegant då kniven till det yttre endast har två skruvar som håller ihop den. Den justerbara pivotskruven i storlek T8 och en liten T6 akterut. Där tycker jag fortfarande att nästan alla tillverkare snålar. Ge oss en storlek större tack!

G10 sidorna är kraftigt fasade och fästa på utsidan av den lådliknande ramen

Sedan var det en viktig detalj till. Här har man valt att "täppa till" i ryggen  med en stålplatta, något jag verkligen uppskattar. Det är skyddet över låset som förlängts för att täcka resten av handtaget. "Öppna ryggar" i all ära, de som tydligen skall underlätta rengöring  men det  finns en stor fördel med att inte välja den lösningen. Anläggningsytan mot handen ökar nämligen vilket ger mindre tryck när man skär lite tyngre saker. Det blir särskilt tydligt på lite större fällknivar.

l ryggen hittas även ett litet fäste för fånglina. Någon fallskärmslina går inte att pilla in kring den bult som finns där men väl en tunnare nylonlina för den som så önskar. 

Ryggen är för ovanlighets skull inte öppen. I bakänden hittas ett dolt fäste för fånglina

Materialet i sidorna är mjukslipad G10 som fått ett par rejäla fasade kanter som sträcker sig längs med större delen av handtaget. Det ger en rundad och behaglig känsla i hand. 

Handtaget är 11,4 cm långt vilket räcker till ett solitt grepp med alla fingrar. Tjockleken är som mest 13 mm och höjden ligger kring 2,5 cm. Formen är rätt rak och neutral och framtill hittas ett tämligen grunt fingerurtag som agerar fingerskydd. 

258L är riktigt bekväm att arbeta med måste medges

Den enkla raka formen gör att det är lätt att hitta rätt fattning på det här handtaget. Det finns helt enkelt inget som är i vägen och krånglar till det. Inte heller detaljer som kräver viss handstorlek för att fungera. 

Skall nu jämförelsen med lillebror fortsätta så är 258L bättre på handtagsfronten, fattas bara annat. Att göra handtaget större i alla dimensioner hjälper helt enkelt till när man skall jobba lite längre. Något som blev tydligt när en del kartong skulle processas efter en levereans av en IKEA-soffa. Mycket kartong blir det!

Öppning och lås

Kniven öppnas med tumknoppar och de fungerar förbaskat bra. Knopparna hittas precis där man vill och de är helt intuitiva att använda. Det finns inget negativt att anmärka på dem. Särskilt inte som som handtaget är fasat för att underlätta åtkomst. Därtill hittas de nära handtaget i utfällt läge vilket gör att de inte är i vägen när man skär med kniven. 

Bladet fälls ut via eminenta tumknoppar och för säkerheten står ett "Ambi Lock"

Sedan kan kniven förstås öppnas med hjälp av låset precis som andra knivar av den här typen. Det är bara att dra låsbulten bakåt och låta bladet glida ut alternativt bli snärtat ut beroende på vilken vinkel du håller kniven i och hur bråttom du har. Det behövs nämligen ingen handledsrörelse då kniven har kullager och bladet faller helt fritt så fort låset är ur vägen. Det gäller såväl på vägen ut som in för övrigt så håll fingrarna borta. Gången är för övrigt ännu mjukare än på lillebror. 

Låset är ett riktigt bra exempel på ett väl utfört "cross bar lock". I SRMs version kallas det för Ambi- lock och inkluderar i de senare versioner något de kallar Mono-Chassis. Det är en lösning som innebär att låset placeras i vad som kan beskrivas som en låda som jag nämnde tidigare. Det gör större styrka mindre flex i konstruktionen. Särskilt gäller det om man gör knivar utan invändig ram där man väljer att använda handtagssidorna som bärande konstruktion. 

Oavsett hur det är gjort så fungerar det riktigt väl i det här utförandet också. Låset är exemplariskt att hantera och inte minst håller det bladet på ett mycket bestämt vis. Rörelser i bladet lyser med sin frånvaro. 

Att bära

258L är sympatisk som fickkniv. Det finns inga utstickande delar eller annat som är i vägen när kniven skall dras eller stoppas undan. Utseendet är elegant och det är även uppträdandet i fickan. Till det bidrar förstås också de släta G10 sidorna. Inget som skaver mot vare sig byxtyg eller händer på väg ned för att leta efter en nyckel. 

Förvisso väger 258L ca 30 gram mer än föregångaren men slutvikten hamnar ändå på låga 101 gram så det är inget att orda om. 

Ambi Clip kallar SRM den här finurliga lösningen på ett clip som kan tas bort utan verktyg

Sedan kommer vi till den andra tekniska lösningen som är SRMs bidrag till knivutvecklingen och kanske den jag anser är bäst. Den de kallar Ambi-Clip. Det är ett clip som enkelt kan både avlägsnas och skiftas sida på utan verktyg. Det är bara att nypa ihop skänklarna, trycka till bakåt och dra ut. En mycket smidig lösning som verkligen fungerar!

Fast den hade inte varit någonting om inte clipet varit bra i sig. Men det är det. Rampen är god och släpper förbi tyg och spänsten är väl avvägd. På grund av konstruktionen kan hela utrymmet under clipet nyttjas då det inte finns några skruvhuvuden som kan vara ivägen. Clipet är naturligtvis skiftbart från höger till vänster sida. 

Skall något negativt sägas är det att clipet möjligen har en tendens att röra sig något i sidled eftersom det måste kunna flexa för att kunna tas bort. Men det märks bara om man provocerar clipet med flit och inte i praktiskt användande. 

Eftersom clipet är fäst i bakänden av handtaget blir det automatiskt ett "deep carry" clip. Det är således inget av kniven som syns när den sitter i fickan. 

Sammanfattningsvis

Svaret på frågan som ställdes inledningsvis är nog att större inte alltid är bättre men ändå lite annorlunda. Det ger också delvis svaret på vilken av de här knivarna du skall välja om du står där och tvekar. För skall jag vara helt ärlig så behöver du inte båda två om du inte är knivfantast som jag. 

Modell 255 sida vid sida med dagens 258L

Det är inga enorma storleksskillnader det handlar om men väljet du 558L så är det helt klart en storlek upp då den här kniven erbjuder ett blad på hela nio centimeter även om vikten är låg. 

258L är en riktigt bra EDC-kniv

Det gör förstås även att handtaget blir längre och eftersom det även är något fylligare samt försedd med sluten rygg så blir resultatet att den här kniven är roligare att ta i med. I samma linje ligger valet av stål och det grövre bladet. En kniv lite mer anpassad för tyngre arbeten och längre tids användning helt enkelt. Kanske även något som kan räcka som mindre friluftskniv och inte bara som EDC-verktyg. 

258L är SRMs svar för den som söker en lite större vardagskniv

Sammantaget tycker jag att SRM lyckats väl med att bygga en storebror till succén 255. 258L är större men forfarande lätt och smidig och därtill mycket välbalancerad. Utseendet är sobert och elegant men kanske inget för den som söker efter det extravaganta. Materialen är väl valda och funktionen god. 

En mycket bra fällkniv helt enkelt och den kostar för närvarande kring 50€ i Europa. För den pengen får du mycket kniv!

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 203 mm

Längd hopfälld: 112 mm

Vikt: 101 g (vägd av mig, uppgiven vikt är densamma, 101 g)

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Ambi lock (en variant av Cross bar lock)

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - i jämförelsetagen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre