Recension Brisa Nessmuk 125

- en finländsk amerikan?

När jag först presenterade den här kniven så beskrev jag något av dess speciella bakgrund. Nessmuk som modellen kallas är något så unikt som en kniv som ligger till grund för en bladform på samma vis som t ex en Kukri gör. Den här specifika tolkningen av en Nordamerikansk klassiker kommer från vårt östtra grannland Finland. Där hittar man företaget Brisa vars knivar tidigare även var kända under namnet Enzo. Modellen heter Brisa Nessmuk 125.

Brisa Nessmuk 125

Som jag skrev i introduktionen till Nessmuk tar historien avstamp i en drygt 130 år gammal bok om snickeri och camping signerad Georg Washington Sears. En man som i mångt och mycket kan sägas vara upphovsmannen bakom uttryck som "bushcraft", "wilderness survival" och "ultra light back packing" som det heter i modern tappning och anglosaxiskt språkbruk. 

Namnet Nessmuk lär för övrigt betyda "träanka" på Algonquin-språket och skall enligt historien vara namnet på en ung man från Narragansett-stammen som Sears blev vän med och som blev hans mentor när det kommer till jakt, fiske och uteliv.

En nordamerikansk klassiker i finsk tappning. Den skandinaviska kostymen medför handtag i masurbjörk

Twitterversion: Brisa Nessmuk 125, en förträfflig friluftskniv från sjöarna och skogarnas land i öster med influenser från väster. 

Blad

Jag fastslog ovan att det är själva bladformen som gör en Nessmuk. Det där typiska bladet som är bredare framtill än vid handtaget och vars hela egg utgör en lång svepande buk. En annan sak som kännetecknar bladet är den uppåtsträvande ryggen som sedan faller ned för att möta eggen i en stabil spets. För den som tycker att de känner igen stilen är det inte så konstigt. Det är så här en typisk slaktar- eller styckarkniv ser ut. Skillnaden är att Nessmuk-bladet är kortare*, tjockare och med lite annan slipning för att vara mer allround-betonad, läs för att kunna skära i trä. Förklaringen till formen hittas i att en av förebilderna var klassiska flåknivar för vilt. 

Bladlängden återfinns som vanligt med Brisas knivar i namnet, 125 mm i det här fallet. Höjden på bladet varierar mellan 26-35 mm och tjockleken på godset är 3,5 mm. Stadigt utan att bli otympligt. 

Den typiska bladformen är mycket flexibel när det kommer till brukande

Slipningen som Brisa valt är en "nästan-Scandi", det vill säga en sabelslipning som dessutom är hög men istället för att ha "noll-egg" som en äkta skandinavisk slipning så finns här en liten primäregg. Den är till för att avlasta stålet vid tyngre arbeten misstänker jag. Kniven har nämligen en fin flack slipning som kanske skulle vara lite känslig annars. Men frågan är om jag inte kommer att avlägsna den vid den första riktiga omslipningen av kniven. Just den här kniven känner jag inte är särskilt väl lämpad till att hugga med i vilket fall som helst.   

Stålet som hittas i det här bladet passar väl till användningsområdet. Brisa nyttjar ett kolstål i form av 80CrV2. Själva finishen påminner om en "brute de forge" med sina svärtade partier och blankare egg. Färgen härrör från härdningsprocessen misstänker jag. Man bör vara medveten om att stålet inte är rostfritt. Med det sagt har jag inte haft några större problem med fläckar på bladet under testperioden. Den senare delen av den har emellertid varit rekordvarm och torr. Men kniven har även testats i vinterklimat eftersom jag haft den ett bra tag vid det här laget. 

En för mig vanlig arbetsuppgift är att "raka" kastknivsmåltavlor, dvs avlägsna material när det blir alltför mycket löst sådant

Något man kan ha i bakhuvudet när man närmar sig den här kniven är att upphovsmannen hade en närmast "skandinavisk approach" till utrustning för friluftsliv. Det vill säga inte en gigantisk Bowie-kniv som skulle klara allt från att betvinga en björn eller kanske människa till att flå en buffel och hugga ved med. Han föredrog att använda en mindre fastbladad kniv, gärna komplementerad med en yxa och en liten fällkniv och eventuellt även en såg. Detta betraktelsesätt genomsyrar den här designen och styr de tänkta användningsområdena för den här kniven. 

Därför har jag inte ägnat mig åt "batoning" som innebär att man klyver mer eller mindre grov ved med sin kniv. Något som annars är populärt nuförtiden, särskilt på Youtube. Möjligen för att det ser snyggt ut på film och visar att man gör något. Men som sagt, har man en liten yxa** med sig känns det helt överflödigt. Vill man verkligen banka på kniven så rekommenderas både från tillverkarens och min sida att man slipar om eggen.

Däremot har jag bland annat ägnat mig åt att åstadkomma späntved och liknande för brasor. Likaså att tälja och skära till olika ting i trä. Inom de områdena är den här kniven riktigt bra. Den är särskilt gjord för att skära bra men inte för att agera kil. När man späntar ved vill den höga eggen gärna bita i träet istället för att spräcka om ni förstår vad jag menar. När man skall ägna sig åt "feathersticking", något jag för övrigt inte är särskilt bra på så kräver det viss tillvänjning på grund av den flacka eggvinkeln men sedan går det bra. 

Brisa Nessmuk skär mycket bra i trä även om en färsk gren som här inte erbjuder mycket motstånd

Det märks vad kniven är ämnad för när man närmar sig kött, fisk och grönsaker och annat ätbart. Att laga mat utomhus med Nessmuk 125 är en fröjd. Bland annat för att den krökta eggen gör att "rocking cuts" är möjliga och att det inte finns något stort fingerskydd som är i vägen. Att kniven är bra att flå med säger sig självt med den bladformen. Nu har jag inte gjort det eftersom jag inte är jägare men jag har t ex avlägsnat svål från hela fläsksidor och det går som en dans. 

Sedan har Nessmuk sina dolda talanger. En är att man kan smyga fram och hålla i bladet. Det är något som är sympatiskt vid detaljarbete. Greppet påminner dessutom om hur många uråldriga skärverktyg används. Den breda spetsen fungerar dessutom utmärkt som smörkniv! Det är bara att nyttja den breda baksidan av bladet och det går som en dans. Detsamma gäller när man skall röra i en gryta till exempel. Då kan den delen användas utan att knivspetsen kommer i vägen. 

Utöver det kan tilläggas att Nessmuk 125 har en relativt skarp 90 graders vinkel på ryggen vilket gör den användbar som skrapa och ihop med tändstål. Jag har emellertid rundat av delar av den, där jag håller kniven i bladet och mot spetsen till, för att den inte skall kännas så skarp mot handen. Däremellan har jag behållt skärpan för att underlätta för användning ihop med eldstål. 

Handtag

Nessmuk 125 kan som många av Brisas knivar fås med ett par olika handtagsalternativ. De modernare varianterna med Micarta-sidor föll bort för mig då trä kändes mest rätt för modellen. Björken som används är emellertid stabiliserad så det är extremt hållbart. På köpet får man ett snyggt och personligt mönster. Sidorna är fastsatta med två mässingsnitar över ett rött mellanlägg som bidrar med en aning färg. 

Kniven har försetts med ett klassiskt enkelt handtag i stabiliserad masurbjörk i det här fallet

Handtaget är rätt litet måste medges. Det mäter 11,2 cm på längden vilket fungerar i min hand men inte mer. Jag har storlek XL i handskar om det säger något. För de som har större labbar och dem finns det gott om tror jag handtaget är aningen för litet. Tjockleken är annars 1,6 cm och höjden 2,9 cm. Det fyller handen någorlunda men tillhör inte de fylligaste. Ytan på handtaget är något hal men formen är så god att det inte är något jag upplever negativt. Alla ytor är för övrigt föredömligt väl slipade och rundade. Finishen är generellt mycket hög på Brisas produkter är min erfarenhet och den här kniven är inget undantag. 

Alla de vanliga greppen fungerar utmärkt med den här handtagsformen

Sedan kan kniven även greppas i nypan eller t o m i bladet när uppgiften så kräver

Formen är enkel samtidigt som kurvaturen finns där att greppa kring. Handtaget sväller något på mitten och mot änden finns en "näbb" som starkt bidrar till gott fäste. Det gör att alla grepp fungerar och känns bra, det gäller även omvända grepp som när man täljer mot kroppen. Sedan finns som sagt möjligheten att greppa även i själva bladet vilket är ett plus i sammanhanget. Att hålla kniven tight i nypan och arbeta nära handtaget är också effektivt. 

Det kan tilläggas att Nessmuk är en kniv med genomgående tånge vilket gör den extremt stark. Vidare har handtaget försetts med en mässingstub för fästande av fånglina för dem som nyttjar det. Det kan förutom vid huggande vilket inte den här kniven är till för även användas när man är i närheten av vatten. Att se sin dyrgrip falla överbord och försvinna ned i en sjö är inte en uppbyggelig erfarenhet. 

Fodral

I paketet inkluderas ett enkelt med stadigt läderfodral som kan fås med eller utan fäste för eldstål. Det här är versionen utan som synes. Materialet är 2,8 mm tjockt läder som sytts med en kraftig enkelsöm förstärkt med en nit vid öppningen. 

Ett enkelt men stabilt fodral i kraftigt läder är standard

Upphängningsanordningen med dubbla läderöglor gör att kniven kan bäras högt eller lågt på bältet

Passformen får godkänt men är inte perfekt. Kniven sitter aningen löst men det är något som kan åtgärdas genom att blöta lädret och våtforma det kring handtaget en gång till. Fodralet har vid något tillfälle fått kritik för att det inte bara är möjligt utan även tämligen lätt att snitta det när kniven skall tillbaka i fodralet. Angående det säger jag både ja och nej. Försöker du bara stoppa tillbaks kniven genom att trycka den rakt ned föreligger inte bara den risken utan till och med att man skär i sömmen som håller ihop det vikta fodralet. 

Istället rekommenderar jag som med alla knivar av den här typen att man låter ryggen på bladet glida mot framsidan av fodralet när kniven hölstras. Det och att det sker med viss försiktighet. Då fungerar det väl.

Fodralet är av vikt typ

Fästet för bälteshällan är sydd i överkant och nitat med dubbla nitar i underkant. Sedan har en extra ögla adderats för bältet. Det gör att Nessmuk kan bäras både lågt och högt på bältet beroende på preferenser. Personligen föredrar jag att nyttja hänget och låta kniven sitta lägre ned. Jag gillar inte att ha handtag som nästan sticker mig i sidan. Det kan förvisso bero på hur fyllig figur bäraren har. 

Slutsats

Gillar du friluftsliv av varierande slag? Skaffa en Brisa Nessmuk 125 är mitt råd! Ja, det är inte den enda kandidaten till rollen förstås. Brisa själva har flera alternativ som t ex Brisa Trapper 115, bara för att nämna någon. Sedan finns ju alla andra märken. Men där uppe i toppen bland de främsta återfinns den här Finsk-Amerikanska personligheten. En kniv rotad i historien med en modern touch. Till exempel hade inte originalen full tånge och troligen var den fullt flatslipad till skillnad från den här. Ja, och sedan hade inte masurbjörken varit stabiliserad om den gjorts på 1800-talet förstås. 

Den här kniven är förträfflig som allroundkniv, särskilt vid campingliv. Det märks att Sears visste vad han höll på med. Den speciella formen gör att bladet bjuder på tämligen unika egenskaper när det kommer till användning. Det avslöjas inte minst vid utomhusmatlagning samtidigt som det är en bra kniv för träbearbetning och misstänker jag, även vid jakt. Den kanske inte duger som fiskekniv med sin breda främre del och sitt kolstål. Men där skall jag inte låtsas att jag vet vad jag pratar om, för det har jag ingen aning om. 

Materialen är genomgående av god kvalitet för övrigt. Därtill är kniven extremt välbyggd med fin finish och ett välsytt fodral i kraftigt läder. Något jag kommit att förvänta mig från Brisa då det så långt varit fallet med alla knivar jag har från dem. 

Brisa har lyckats att komplettera sin Trapper 115 med ännu en riktigt bra friluftskniv

Förutom att stålet kanske inte är optimalt i närheten av vatten och då särskilt saltvatten så är Nesmuk 125 inte heller kniven att klyva ved med. Men det ser jag inte som en nackdel. I mitt fall beror det på att jag räknar in den här kniven i en trenighet där en liten yxa och en mindre fällkniv ingår. Den kombinationen känns oslagbar sett från ett rent praktiskt perspektiv. Särskilt om det kompletteras med en fällbar såg. 

Om man nu föredrar något helt annat material i handtaget så finns alternativet att custom-bygga sin kniv på Brisas hemsida för den där extra personliga touchen. Annars tycker jag att just den här kombinationen med det delvis mörka bladet, masurbjörk och brunt skinn i fodralet är mycket attraktivt.  

Brisa Nessmuk 125, i en skog vid en sjö, där den hör hemma!

Vill man investera i en Brisa Nessmuk 125 får man för närvarande punga ut med kring 1400 SEK för den här modellen och någon hundralapp mindre för versionerna med Micarta-handtag. Sedan kan du alltid kontakta dem för specialbyggd kniv bara för dig alternativt köpa bladet löst och själv snickra ihop din kniv.

 

Hur du än väljer att göra får du en ruskigt bra kompanjon i skog och mark. Brisa har med den här modellen åstadkommit en av de bättre friluftsknivar jag hanterat. Förutsatt att du inte har gigantiska händer förstås. 

Brisa of Finland

Specifikation:

Totallängd:  230 mm
Bladlängd: 125 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Stål: 80CrV2
Vikt: 169 g/ 282g utan respektive med fodral vägd av mig
Handtag: Stabiliserad björk
Fodral: Läder

Producerad av Brisa, tillverkad i Finland



/ J - spanar åt skogen till

* Även om Brisa snart släpper en "Brisa BigMuk"
** Jag använder en liten bältesyxa från Karesuandokniven kallad Metsämies.