- Wharncliffebladets återkomst
I en tidigare recension av en kniv från QSP med samma grundform på bladet sades att jag ämnade återkomma till en modell med ett mer typiskt eller snarare kraftigare wharncliffe-blad. Det var den här kniven kallad "Pelican" jag hade i åtanke. Här bjuds på ett slående blad av den typen fäst vid ett riktigt bekvämt handtag. Den kombinationen utgör ett gott fundament för en sympatisk kniv för den som uppskattar sina långa raka eggar.
QSP 118-B Pelican
Liksom Locust finns Pelican i olika utföranden. Den kan fås med grått handtag som här med eller utan tvåtonat blad. Alternativet är brunfärgade handtagssidor.
Den här här modellen är ett steg upp i modellprogrammet jämfört med Locust då den har ett något bättre stål. Annars hittas som vanligt på QSPs flipper-knivar lager och detent-kula av keramik. Ramen är lättad och på utsidan hittas QSPs tolkning av linne-micarta kallat Flax.
Den här här modellen är ett steg upp i modellprogrammet jämfört med Locust då den har ett något bättre stål. Annars hittas som vanligt på QSPs flipper-knivar lager och detent-kula av keramik. Ramen är lättad och på utsidan hittas QSPs tolkning av linne-micarta kallat Flax.
Ett typiskt och kraftfullt wharncliffe-blad
Twitterversion: Jag visste inte att jag var sådan fågelvän. Men den här Pelicanen från QSP får gärna fortsätta häcka i mina hemtrakter
Blad
Den här Pelikanen lever upp till sitt namn med en synnerligen slående näbb. Bladet på den här kniven är en rejält tilltaget wharncliffe som mäter 92 mm på längden och är 29 mm högt. Det tillsammans med vinkeln med vilken ryggen dyker ned mot eggen gör att det närmar sig en Sheepsfoot i utseende. Till skillnad från dem har dock det här bladet en uttalad spets. En spets som därtill är både effektiv och stark.
I det här utförandet kännetecknas bladet även av den tvåtonade finishen. Kniven finns som sagt även att få med en halvpolerad satin för den som föredrar ett något mer traditionellt utseende på sitt blad.
Färgen återfinns dels på ryggen som för övrigt är något rundad samt på slipfasen. Bladet har fått en två tredjedels sabelslipning. Det gör att kniven skär bra men lämnar också en hel del gods kvar mot ryggen till vilket ger ett mycket starkt blad.
I övrigt kan konstateras att QSP börjar bli bra på det här med märkning. En krympt version av loggan återfinns på en sida och på den andra kan bladstål utläsas. Den texten är blygsam till formatet även den.
I det här utförandet kännetecknas bladet även av den tvåtonade finishen. Kniven finns som sagt även att få med en halvpolerad satin för den som föredrar ett något mer traditionellt utseende på sitt blad.
Färgen återfinns dels på ryggen som för övrigt är något rundad samt på slipfasen. Bladet har fått en två tredjedels sabelslipning. Det gör att kniven skär bra men lämnar också en hel del gods kvar mot ryggen till vilket ger ett mycket starkt blad.
I övrigt kan konstateras att QSP börjar bli bra på det här med märkning. En krympt version av loggan återfinns på en sida och på den andra kan bladstål utläsas. Den texten är blygsam till formatet även den.
Ett wharncliffe-blad ger en lång rak egg och en lågt positionerad samt stark spets. Utseedet förstärks av en djärv tvåfärgad finish
Materialet är inte mycket att orda om. Det är ett såvitt jag kan bedöma väl behandlat CPM S35VN. Fabkrikseggen är föredömlig, jämn i höjd, symmetrisk sidledes samt vass. Kniven kapade hår med lätthet och det inledande papperstestet besvarades med ett lätt väsande när bladet gled igenom materialet.
Stålet är det eminenta S35VN
Satt i arbete är den här kniven mer en häst än en fågel. En arbetshäst helt enkelt. Ett blad med massor av rak egg att arbeta med samt ett bekvämt handtag utgör en trevlig symbios. Men jag kan inte hålla med dem som hävdar att raka eggar är överlägsna för EDC-uppgifter. Snarare gör de att man inte kan använda mer än spetsen när man skär mot plana ytor. Särskilt gäller det knivar som fälls ut med en flipperfena. På sikt leder det även till ojämnt slitage men framförallt kan du inte nyttja all den egglängd bladet bjuder på.
I gengäld är fördelen med raka eggar att spetsen biter hårdare ju längre in i skäret man kommer. Vinkeln på bladet blir mer aggressiv varefter snittet förlängs. Knivar med bukar ger längre egg att arbeta med men har inte samma attack mot ämnet. Det är därför mattknivar och liknande redskap har raka eggar. I praktiken betyder det att exempelvis kartongöppning och tejpkapning går extra lätt med pelikanen.
Bladformen ge också en spets som är lätt att hantera då den är lågt positionerad i förhållande till handen. Jämfört med motsatsen, en "trailing point" - en spets som strävar uppåt, underlättar det om man vill borra i trä med spetsen eller lossa något som fastnat.
I gengäld är fördelen med raka eggar att spetsen biter hårdare ju längre in i skäret man kommer. Vinkeln på bladet blir mer aggressiv varefter snittet förlängs. Knivar med bukar ger längre egg att arbeta med men har inte samma attack mot ämnet. Det är därför mattknivar och liknande redskap har raka eggar. I praktiken betyder det att exempelvis kartongöppning och tejpkapning går extra lätt med pelikanen.
Bladformen ge också en spets som är lätt att hantera då den är lågt positionerad i förhållande till handen. Jämfört med motsatsen, en "trailing point" - en spets som strävar uppåt, underlättar det om man vill borra i trä med spetsen eller lossa något som fastnat.
Handtag
Pelican har fått en stomme av stål som lättats för att balansera kniven bättre och minska totalvikten. Utanpå den hittas skruvade sidor av Flax vilket är en form av micarta. I det här fallet är de som sagt grå. Från början ljusgrå men med tiden mörknar materialet av fukt från händerna och omgivningen. Micarta är på så vis ett levande material.
Längden på handtaget är väl tilltagen med sina 12 centimeter varav grepplängd utgör 10,5 cm. formen är enkel och alla kanter och hörn är mjukt rundade.
Längden på handtaget är väl tilltagen med sina 12 centimeter varav grepplängd utgör 10,5 cm. formen är enkel och alla kanter och hörn är mjukt rundade.
Handtagsmaterialet kallat Flax erhåller snabbt patina
Bladryggen har fått några symboliska skåror för ökat fäste. På den här kniven är det handtagsytan i sig som ger friktion men framförallt är det formen på handtaget som bidrar till ett riktigt bra grepp.
En starkt bidragande orsak till den goda ergonomin är den
tilltagna bredden på handtaget
tilltagna bredden på handtaget
I hand är Pelican riktigt sympatisk. Rejält med utrymme parat med stor anläggningsyta mot handen tack vare ett brett handtagger god komfort. Det förstärks ytterligare av de välvda och fasade sidorna och av materialet i sig självt. Sen gör fråvaron av fördjupningar för fingrarna och liknande att handtaget passar de flesta händer. Det gör också att det är lätt att byta fattning.
En detalj att notera är sättet på vilket handtaget sväller baktill. Den formen bidrar till att fylla handen väl. En liten flat yta undertill gör dessutom att lillfingret får bättre stöd. Sådant höjer totalintrycket. Annars kan sägas att Flax-materialet är utmärkt i det att det känns relativt varmt i vårt kyliga novemberregnsklimat. Eller snarare så blir det varmare fortare än metall skall väl sägas. Det ger också bättre fäste en metallhandtag då det har struktur och porer. Det är också det som gör att det åldras och förändrar utseende över tid.
I handtaget har man på ett snyggt sätt lyckats stoppa in ett fånglinehål utan att det stör utseendet eller placeringen på clipet. Något jag uppskattar.
Alla grep fungerar men särskilt de vanligaste som hammargrepp och sabelgrepp känss riktigt bra
En detalj att notera är sättet på vilket handtaget sväller baktill. Den formen bidrar till att fylla handen väl. En liten flat yta undertill gör dessutom att lillfingret får bättre stöd. Sådant höjer totalintrycket. Annars kan sägas att Flax-materialet är utmärkt i det att det känns relativt varmt i vårt kyliga novemberregnsklimat. Eller snarare så blir det varmare fortare än metall skall väl sägas. Det ger också bättre fäste en metallhandtag då det har struktur och porer. Det är också det som gör att det åldras och förändrar utseende över tid.
I handtaget har man på ett snyggt sätt lyckats stoppa in ett fånglinehål utan att det stör utseendet eller placeringen på clipet. Något jag uppskattar.
Öppning och lås
Som synes på bilderna öppnas Pelican med en flipperfena. Just den här varianten är duglig utan att vara exceptionellt bra. Vinkeln fungerar och utformningen gör den bekväm att använda. Det är heller ingen större risk att halka av den när bladet skall fällas ut. Rörelsen kan ske både rakt ned och genom att dra flipperfenan bakåt. Men i det senare fallet får man vara bestämd då det går att misslyckas med att fälla ut bladet annars. Orsaken är ren fysik. Bladet är brett, långt och relativt grovt vilket ger mycket massa.
Något som underlättar öppnandet är att bladet löper på kullager även om jag faktiskt hade föredragit ett par välgjorda glidlager i brons på den här sortens grövre kniv.
Något som underlättar öppnandet är att bladet löper på kullager även om jag faktiskt hade föredragit ett par välgjorda glidlager i brons på den här sortens grövre kniv.
Flippern är lätt att använda om man är bestämd vill säga
Låset är en "liner lock" av den typ som QSP tidigare hade lite problem med på ett par modeller. Det är emellertid inget jag märkt av på det här exemplaret. Låset uppträder stabilt och bladet uppvisar inget glapp eller spel. Inte heller glider låsarmen när den utsätts för negativ påverkan. Något som testats hårdare än jag brukar med tanke på historiken. För ovanlighets har den här kniven utsatts för "spine-whack", något som jag annars är emot. Det vill säga baksidan av bladet har slagits mot trä för att se om kniven fäller ihop sig. Det gör den inte. Sen kan jag förtydliga att de knivar som släpptes i slutet av november 2019 och framåt har fått låsgeometrin genomgången av QSP. Det gäller både den här modellen och den tidigare nämnda Locust.
Ett lås som inte är helt lätt att komma åt men som fungerar väl
Själva låsarmens har gjorts åtkomlig genom en svag fördjupning i motstående sida. Det är tur eftesom armen annars sitter rätt svåråtkomlig djupt ned i handtaget. Men det är en smart lösning på en kniv som är tänkt att brukas hårdare. Om kniven vrider sig i handen kan nämligen den här typen av lås släppa om de sticker ut för mycket. Samma tanke återfinns på andra knivar som exempelvis Spydercos Bradley.
För att stänga Pelicannäbben behövs de två stegen som blir resultatet om man inte har en särskild ramp för detent-kulan. När den väl passerats glider bladet mjukt på plats med två lätta skak.
För att stänga Pelicannäbben behövs de två stegen som blir resultatet om man inte har en särskild ramp för detent-kulan. När den väl passerats glider bladet mjukt på plats med två lätta skak.
Att bära
Det vore inte riktigt att hålla sig till sanningen att hävda att den här kniven är en dröm i fickan. Ett pris man får betala för en viss storlek på blad som jag brukar hävda. Här är dessutom handtaget tämligen väl tilltaget både på längden och bredden. Vikten hamnar på strax under 130 gram vilket är godkänt för den här storleken på kniv men knappast fjäderlätt. Men framförallt är det volymen som är påtaglig. Tolv centimeter på längden, 3,8 cm på höjden och 1,5 cm på bredden talar sitt tydliga språk.
Titanclipet fungerar utan att vara fulländat
Clipet är en liten avvikelse från det rent praktiska och en snegling åt det mer flärdfulla. Det innebär ett titanclip som fått sig en aning färg. Funktionen är duglig utan att vinna några priser för bästa clip på marknaden. Det fjädrar men kunde haft något bättre spänst och framförallt kunde det fått en något mer tilltagen ramp för att underlätta undanstoppandet av kniven.
I gengäld sitter kniven där den skall och att dra den är rätt enkelt. En annan mycket sympatisk egenskap är att det stör ovanligt lite när man håller i kniven. Det beror mycket på att det är lågt fäst på handtaget och att bakkanten är kraftigt fasad.
I gengäld sitter kniven där den skall och att dra den är rätt enkelt. En annan mycket sympatisk egenskap är att det stör ovanligt lite när man håller i kniven. Det beror mycket på att det är lågt fäst på handtaget och att bakkanten är kraftigt fasad.
Anodiseringen på clipet gör att det smälter väl ihop med ett par jeans
Sen syns förstås en del av handtaget när den här fågeln häckar i fickan. Eftersom clipet är smalt kräver det att fästskruvarna sitter i tandem varpå kniven hamnar något högre än det skulle gjort annars.
Sammanfattningsvis
Av QSPs större fällknivar är Pelican så här långt min favorit. Copperhead ligger också bra till men förlorar den interna kampen mot pelikanen baserat på materialval. Den kategorin vinner fågeln med något bättre bladstål och lyxigare material i både handtag och clip. Flax, keramiska lager, titanclip och S35VN-stål skäms inte för sig.
En kniv för anhängare av raka eggar
Det har med andra ord inte snålats med råvarorna i den här grytan. Men viktigare än dem är hur den sedan tillagas. Receptet på ett lyckat handtag kan se ut som följer: en del kraftigt lättad stålram, två delar Flax/linnemicarta. Det röres ihop med en god portion välvda och fasade sidor och kryddas med en smula bredd varpå du får en smakfull anrättning med god ergonomi. Lägg därtill att den ser bra ut och matchar bladet!
Här har QSP lyckats åstadkomma en kniv med tämligen distinkt utseende som matchas av motsvarande prestanda. Byggkvalitet och precision är dessutom i paritet med materialen.
Bladet är tilltalande med sin enkla men kompromisslösa form. Det är en wharncliffe som inte skäms för sig.
Här har QSP lyckats åstadkomma en kniv med tämligen distinkt utseende som matchas av motsvarande prestanda. Byggkvalitet och precision är dessutom i paritet med materialen.
Bladet är tilltalande med sin enkla men kompromisslösa form. Det är en wharncliffe som inte skäms för sig.
QSP Pelican, en kraftfull EDC-kniv
Pelikaner är tillsammans med kondorer världens största flygande fåglar. Den här tämligen tilltagna kniven från QSP har därför fått ett passande namn. Den är stor utan att vara enorm vilket ger en bra EDC-kniv för den som önskar mycket kapacitet. En Pelican är för övrigt inte omöjlig att få ned i en ficka men som alla förstår är inte fåglar alltid helt bekväma med att stuvas undan. De häckar gärna lite friare.
Men bortsett från det har jag mest gott att säga om den här kniven. Trots att den är praktisk var det faktiskt utseendet hos bladet som inledningsvis tilltalade mig mest. Så känner även du en dragning mot en rejäl wharncliffe med tillhörande egenskaper skall du överväga QSP Pelican.
Men bortsett från det har jag mest gott att säga om den här kniven. Trots att den är praktisk var det faktiskt utseendet hos bladet som inledningsvis tilltalade mig mest. Så känner även du en dragning mot en rejäl wharncliffe med tillhörande egenskaper skall du överväga QSP Pelican.
Specifikation:
Längd utfälld: 212 mm
Längd hopfälld: 120 mm
Vikt: 127 g
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: 3,7 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: Flax
Lås: Liner Lock
Producerad av: QSP, tillverkad i Kina
/ J - fågelfångare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar