Recension QSP Hedgehog

 

-  där satt den!

Den här kniven från QSP kallad Hedgehog är inte deras första men väl andra försök att göra en slip joint om jag inte missminner mig. Och vilket lyckat försök det blev sedan. Är ni intresserade av hur bra en modern fällkniv av den här typen kan vara skall ni läsa vidare. Om ni inte är det kan ni ändå läsa vidare så ni vet vad ni missar!

QSP Hedgehog

Kategorin har kommit att kallas "modern traditionals" och även om de stora märkena till en början framstod som en smula tveksamma till fenomenet så har nu de flesta minst en kniv av den sorten i sitt utbud. På det viset är inte QSP några nydanare när de nu släppt sin Hedgehog. Men i gengäld gör de det hela mycket bra. Den första slip joint-kniven de släppte var Falcon som jag tidigare recenserat. Det är en duglig, välgjord och snygg kniv men på vissa parametrar får den se sig rejält slagen av Hedgehog. 

Kniven kan räknas in i kategorin "modern traditionals"

Twitterversion: Andra gången gillt, heter det inte men kunde göra då QSP Hedgehog är en fullträff vid andra försöket att fullända en slip joint

Blad

Det här knivbladet är en av de saker som gör det här till en modern tolkning av en klassisk knivtyp. Bladformen är nämligen inte helt renodlad. Någon kallade det för en wharncliffe, vilket jag inte alls håller med om. Snarare är det ett coping-blad som någon försett med en rudimentär spets. Oavsett vad man utgår från så hamnar man i att bladet är en "modifierad"-någonting. 

Bladet är en smula svårkategoriserat men erbuder en rak egg och en halv spets

Storleken på detta någonting uppgår till en längd av 73 mm med en höjd av 20 mm och en tjocklek på 3 mm. Det är inget stort blad med andra ord. 

För att matcha det är även märkningen liten och diskret. QSPs logga hittas i miniatyr på ricasson och på motstående sida kan ståltyp utläsas. Riktigt stiligt utfört. På det planet har det här märket utvecklats rejält. Finishen i övrigt är en högblank satin. En finish som är bra till det mest förutom att det är fingeravtrycksmagnet. 

Stålet som hittas i  den här kniven är svenskt i form av Sandvik 14C28N. Ett utmärkt val för en kniv i den här prisklassen. Särskilt när man som här valt att härda det något hårdare än vad som vanligen görs. Nu kan jag inte avgöra exakt vart i spannet 59-61 HRC den här kniven hamnar men den håller eggen tämligen väl så intrycket är att den kanske ligger i mitten. 

Det intrycket förstärks av hur kniven är slipad. Prototyperna och de knivar som recenserades tidigt på nätet var tydligen flatslipade. Det är inte produktionsversionen som ni ser här. Den är tämligen kraftigt skålslipad längs hela bladets höjd. Det ger ettt blad som mäter ca 0,4 mm bakom eggen. Det är riktigt bra. Särskilt som bladets godstjocklek är tre millimeter och övergången dit är hela två centimeter. Ni hör själva åt vilket håll det barkar när det gäller skäregenskaper. 

Den raka eggen är gjord av Sandvik 14C28N

Med det i bakhuvudet är det kanske inte konstigt att den här kniven skär så bra att man blir lycklig bara man tänker på det. Det är nämligen inte alls alla fällknivar man kan säga det om trots tillgången till alla moderna material. Trenden som numera inte ens är en trend med "tactical" som prefix dröjer sig kvar.  

Det märktes direkt ur lådan då det inte var några svårigheter att få håret på armarna att mer eller mindre ramla av. Inte heller att skära några snygga s-kurvor i papper var några problem. Småtest som indikerar vartåt det lutar. Sedan måste väl erkännas att stålet förvisso är tämligen hårt men det är ändå 14C28N vilket innebär att det inte håller skärpan hur länge som helst. Lite underhåll med strigel och bryne krävs. 

Produktionsversionerna av Hedgehog är skålslipade

Sedan dess har kniven fått erkänna färg genom användas frekvent. Inte bara av mig utan även av sambon som samtycket både till de egenskaperna och det genomsympatiska handtaget. 

Bladformen ger tillgång till en spets trots att kniven är försett med en rak egg. En detalj som är mycket uppskattad från min sida. Det underlättar förpackningsöppningar och gör att du kan peta naglarna eller pilla ut en speta med kniven också om andan faller på. 

Men i huvudsak skär man med den är kniven och den raka eggen med sin skålslipning biter i allt. Det spelar faktiskt inte så stor roll vad det är. Så länge det inte handlar om att bända eller sticka för hårt i saker är det här ett utmärkt blad. 

Handtag

Handtaget är lika välgjort som bladet och är nästa del som bidrar till att det här är en så bra kniv.  Möjligen kan det sägas vara något för litet för den med enorma händer men annars genomsympatiskt. Måtten är 95 mm x 13 mm x 20 mm sett till längd,bredd och höjd. 

Ett till synes enkelt men förträffligt handtag. I den här versionen i lyxig kolfiber

Det som gör det här till ett bra handtag är de små men väldigt väl utförda detaljerna. Till dem hör t ex den svagt krökta ryggen, att handtaget sväller en aning mot slutet och inte minst de välvda sidorna. 

Sidorna finns att få i ett par olika material varav det är är den lyxigare utgåvan vilket innebär "golden carbon fiber". Det är en kolfiber med någon komponent som gör att den i vissa ljus glittrar svagt i guldgult. Sedan har sidorna arbetats rejält. Förutom att de är rundade har de fått ett kraftigt mönster s k "Ansø pattern" som är estetiskt men även förbättrar fästet rejält. Därutöver har kniven ett "bolsterdel" mot framkanten till där ytan är slät. 

I slutet av handtaget hittas ett fånglinehål av enklare typ. Inte ett måste vad mig anbelangar men kanske mer välfunnet på den här kniven än många andra då en kniv som ofta ligger löst i fickan kanske behöver fiskas upp. 

Konstruktionen är typisk för en slip joint med en kraftig ryggfjäder och en stålram. En som på traditionellt vis inte är viktreducerad. Men det underlättar att hålla kniven ren på insidan så det är inget jag har invändningar emot. Möjligen då att det förskjuter balansen bakåt. Den återfinns för övrigt exakt där övergången från den släta till mönstrade delen av handtaget. 

Sidorna är skruvade på plats utanpå ramen med två stycken T6-skruvar utöver T8-pivotskruven. Den senare är på sedvanligt QSP-vis D-formad och endast skruvad från ett håll. På presentationssidan hittas istället deras triangellogotyp. Den som numera indikerar att kniven tillhör deras lite finare sortiment. 

Så långt storleken tillåter är det här ett riktigt bra handtag

Formen på handtaget är tämligen rak vid första anblick men ryggen har den där nästan perfekta krökningen som gör att den ligger bra i handen. På samma vis samverkar att det är bredare mot aktern till och mönstret till att skänka bättre fäste.

Den rättframma profilen gör att alla grepp verkligen fungerar och de rundade formerna formligen smälter in i handen. Inte minst märks det på den mjuka bakänden på handtaget. Och här går det inte att sticka under stol med att en del av den framgången består i avsaknaden av clip!

Öppning och lås

Eftersom hela poängen med Hedgehog är att det är en slip joint så öppnas kniven förstås bäst med två händer. Det finns förvisso även flipperknivar som saknar lås nuförtiden men då kan de knappast räknas till den här kategorin. Bladet har förvisso försetts med en nagelskåra lång nog att tangera en fuller/blodränna men den använder jag inte mycket. Som nagelbitare är jag inte mycket för den typen av finesser. Endera kan jag greppa bladet eller så är jag inte förtjust i kniven för att uttrycka det enkelt. 

När det kommer till slip joints så talar man om "walk and talk". Där walk är själva gången, hur bladet känns på väg in respektive ut. Här är den känslan i topp, det blir inte mycket  bättre. Mycket beroende på att det här är ett av de områden som kniven moderniserats. Istället för att låta bladet löpa direkt mot ramen som är vanligt på äldre tiders knivar* används på Hedgehog fosforbronsbussningar. 

I stängt läge kan inte ryggfjädern kännas alls och knappt urskiljas med blotta ögat

Nästa del av "walk and talk" handlar om ljudet kniven ger ifrån sig vilket är kopplat till kraften i ryggfjädern samt utformningen av bladbasen och eventuellt mittstopp. Första delen av rörelsen fram till halvvägsstoppet skulle jag sätta till ca 6,5 (av 10) och resten något lättare, ca 6. Det hade faktiskt varit att föredra om det varit tvärtom då det är den sista biten som avgör hur mycket ryggfjädern håller emot när kniven skall fällas ihop. Men Hedghog sköter fortfarande den uppgiften med den äran. 

Sedan finns ytterligare en finess i den här kniven som adderar till att den är en modern traditonal och det är den i ramen inbyggda stoppinnen för bladet. Äldre knivar har inte den finessen och är de inte extremt välbyggda finns ofta risken att eggen vid hopfällande slår emot insidan av handtaget, bultar eller ryggfjädern varpå eggen skadas. Det kan inte ske här. Stopppinnen möter bladet framför ricasson. Traditionalister gillar inte dylika påfund men de uppskattar å andra sidan sällan kinatillverkade knivar alls om man skall vara petig. Själv tycker jag att det är ett utmärkt tillägg!

I stängt läge finns en tendens till att man kan känna övergångarna mellan ryggfjäder och material och ännu lite mer i halvöppet läge. Men det är mest kameran som avslöjar

Dylika knivar stängs bäst med två händer. Men vill du göra det med en hand går det bra. Pressa bara med pekfingret hårt längst ut på bladet och låt bladet falla tillbaks till halvvägsstoppet. Vrid sedan kniven i hand för att avsluta stängningen med tummen. Var då noga med att hålla bort fingrarna från bladskåran. Hedgehog stänger med auktoritet den sista biten. 

Kvaliteten på en slip joint kan påvisas genom att studera hur ryggfjädern arbetar och ser ut i de olika positionerna. Här är det utmärkt. I stängt läge finns en extremt liten kant mellan ram och ryggfjäder. Den är svår att se men kan kännas om du drar en nagel över ryggen. I mellanposition gäller detsamma och i öppet läge är ryggen helt slät. Det går knappt att urskilja övergångarna med ögat och inte heller känna dem. Snyggt arbetat!

Att bära

Hedgehog är inte en särskilt tung kniv trots att ramen inte är lättad. Orsaken är förstås främst att den är liten men även att kolfibern i handtaget är mycket lätt. Det ger en totalvikt på strax över åttio gram. Sedan är sidorna rundade som sagt och detsamma kan sägas om övriga delar av kniven. Den vassa kanten på ovansidan på bladet är i princip helt dold och orsaker därmed inte heller några problem. Sammantaget gör det att det här en kniv som lätt försvinner i en ficka. Möjligen kan puristen invända att den är något tjockare än vad några traditionella knivar är. Men i gengäld har en del av dem flera blad och då gäller ändå inte den regeln. 

När inte Hedgehog bärs löst i fickan använder jag det här fodralet

Men det är löst i en ficka eller i ett fodral som kniven måste bäras. I enlighet med den traditionella delen av kniven har den nämligen inget clip. I det här fallet har jag inget emot det. Jag vet att det finns de som är närmast religiösa i sin inställning till clip men den gruppen tillhör inte jag. 

Jag alternerar mellan att bära den här kniven löst i en ficka på en t ex en hoodie eller i jackan alternativt i ett fodral från MKM som jag använder. Det har en kraftig magnet som gör att det går att fästa på insidan av en byxfickan. Ett umärkt fodral för övrigt. 

Sammanfattningsvis

För att åstadkomma en bra fällkniv i segmentet, "slip joints", finns det några grundkrav som måste uppfyllas. En är att ha ett blad som faktiskt skär riktigt bra. Det kanske alla fällknivar borde ha men så är  inte alltid fallet och här är det ett måste då du helst inte skall sticka eller bända med den här typen av knivar alls. Därefter krävs ett bra handtag lämpad för sagda uppgift för att kunna nyttja fördelen med den egenskapen. Därutöver behöver man en ryggfjäder som är stark nog för att användaren inte skall känna sig nervös när kniven används. För att påvisa byggkvalitet och bidra till den tryggheten behövs förutom bra passning i materialen rent generellt även en ryggfjäder som är väl inpassad. Sedan gör det förstås inget om kniven ser bra ut också!

Alla de här kraven uppfylls med råge av Hedgehog. Särskilt tydligt blir det vid just ryggfjädern då det  är lätt att det smyger sig in små glipor mellan den och ramen så att ljus skiner igenom om man granskar den noga. Det är inte fallet här. Inte ens om man håller upp kniven mot en ljuskälla. Det är således ett gediget bygge. Det gäller för övrigt alla andra områden också, inte minst övergångar mellan material, känsla i kniven och fabriksegg. 

Sedan måste tillstås att den ser bra ut. Utöver ovan nämnda finns fler mer detaljerade kriterier som adderar till epitetet "modern traditional". 

"Better knife, better Life" är QSPs slogan och det kanske ligger något in den?

En kniv som Hedgehog skiljer sig från äldre tiders slip joints på ett par punkter, det rör områden som att 

• Materialen är moderna vilket innebär ett kompetent rostfritt stål och sidor i avancerad kolfiber
• Kniven har glidlager i fosforbrons
• Här hittas en stoppinne för att förhindra att bladet slår i insidan på handtaget
• Konstruktionen är skruvad vilket gör att kniven kan demonteras 
• Justerbar pivotskruv möjliggör att glapp kan åtgärdas och gången trimmas

Den traditionella delen innebär i sin tur att 

• kniven saknar lås
• inte har försetts med clip 
• har en bladform som drar åt det traditionella hållet

Sedan är det bara för dig att fundera på om det sistnämnda punkterna är en fördel eller en nackdel. Det skänker nämligen även enkelhet till kniven samt gör den något mer socialt acceptabel. Utseendet är ickeaggressivt och tvåhandsöppningen signalerar "fickkniv" och inte "vapen" i allmänhetens ögon. 

QSP Hedgehog är helt klart en utmärkt kandidat för den som söker en slip joint för EDC-bruk

Det skall erkännas att den här kniven på idéstadiet kämpade lite i motvind då jag egentligen inte gillar den här bladformen. Trots det ville jag ge den en chans. När det sedan görs så här bra är det bara att ge upp och erkänna sig besegrad. Man kommer långt med charm, ett utmärkt ergonomiskt handtag och ett blad som skär som en laser. Särskilt som materialen är väl välda och priset överkomligt. Priserna varierar från ca 550 till 800 kr beroende på utförande och inköpsställe. 

Med tanke på resultatet av den här satsningen från QSP kan jag inget annat göra än att rekommendera den här kniven. 

QSP Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 168 mm

Längd hopfälld: 95 mm

Vikt: 81g

Bladlängd: 73 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N, HRC 59-61

Handtag: "golden" kolfiber

Lås: inget, slip joint

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - klurar på om lås egentligen behövs?

* Men även knivar som Victorinox nyttjar den konstruktionen. Det är inte fel att tillverka knivar på det viset men gången blir sällan lika mjuk som med lager i någon form.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre