- en användbar "neck knife"
När den här kniven en gån presenterades skrev jag "den bästa kniven är den man har med sig" och det är en devis som fortfarande passar dagens recensionsobjekt. La Griffe designad av fransmannen Fred Perrin är en kniv som är mycket lätt att bära. En av mycket få så kallade "neck knives" som faktiskt tämligen ofta återfinns runt halsen i sin kedja.
Fred Perrin La Griffe |
Faktum är att den här knivmodellen har uppnått sådan kultstatus att den kopierats vilt. Inte bara av obskyra kinesiska företag utan även av märken som CRKT som hade mage att påstå att Russ Kommer designat den för dem. Även Brous Blades har "inspirerats" av dem liksom SOG och Amare. Mer legitima samarbeten där snarlika knivar släppts finns från Cold Steel och inte minst Spyderco med vilka Perrin har samarbetat för övrigt. Sal Glesser designade exempelvis Swick och Spot med La Griffe som förebild.
Om detta har jag skrivit en mer detaljerad text kallad "L'original". Men i vilket fall som helst är det en modern klassiker vi har att göra med. Den här versionen av La Griffe är gjord av franska Max Knives och har släppts i begränsad upplaga om 600 knivar. Samma modell finns nu att köpa i ett annat utförande gjord i D2-stål istället. Även det är en begränsad utgåva. Så hur "begränsad" den är kan väl diskuteras.
Den här svarta versionen är en "begränsad" upplaga. |
Twitterversion: La Griffe, originalet från Fred Perrin för den som söker en liten lätt "Neck Knife"!
Blad
Det finns tre saker som definierar La Griffe och gör utseendet mycket distinkt. En av dem är bladformen. Kniven finns både i customutförande och som produktionskniv med flera olika bladalternativ och numera även storlekar. Originalversionen var emellertid en Wharncliffe.
Bladet mäter något över 40 mm på längden och själva eggen är 40 mm lång. Eftersom bladet i princip utgör en triangel är formen kraftigt avsmalnande. Den högsta höjden vid basen är 26 mm. Bladgodset och därmed hela kniven är 3 mm tjock.
Wharncliffe-bladet är typiskt för den första versionen av La Griffe. Perrin själv har sedan dess tillverkat den med många andra bladtyper |
Stålet i det här utförandet är 440C vilket inte längre tillhör de finaste på marknaden även om det tidigare var ett stål många customknivmakare använde sig av. Men tiden går och stålen har utvecklats. Med det sagt är det inte illa valt till den här sortens kniv. Det är inte så hårt att det riskerar att det lilla bladet får jack. Den egenskapen gör det också kniven lättslipad. Särskilt som La Griffe är chisel ground eller mejselslipad som det heter på svenska. Det vill säga enbart slipad på en sida.
Bladet är mejselslipat, d v s det har bara en slipfas på en sida |
Sedan behövs inget superstål i den här sortens kniv då den knappast används till något som kräver mycket skärande under längre tid. Det här är en kniv som används för små snabba skär som att öppna paket, strimla en kartong, skära av snören, tunnare rep och buntbad etc.
Det går dock inte att ducka för vad La Griffe ursprungligen är tänkt för, nämligen självförsvar. Hur främmande den tanken än kan kännas i en svensk kontext så förhåller det sig så. Bladet är utformat för att bita så hårt som möjligt med tanke på storleken och att inte orsaka dödliga skador om man skär någon med det. Av samma skäl har kniven en rejäl spets som penetrerar utmärkt men inte så djupt.
Men översätts de egenskaperna till normalt brukande och en vanlig kniv så blir formen trots allt riktigt praktisk. Den äter krympplast och kartonger till frukost.
Handtag
Tanken på en självförsvarskniv förklarar också i högsta grad utformningen av handtaget. Tanken var att kniven skall kunna gömmas i handen, ha ett riktigt säkert grepp där kniven inte kan tappas samtidigt som det skall gå att stöta med den trots det ringa formatet.
De kraven resulterade i ett pistolgrepp som är kraftigt krökt. Det gör att i princip hela handtaget utgör ett rejält fingerurtag. Tjockleken på greppet är detsamma som bladet givet att det är en helstålskniv vi talar om. Skulle man vilja gör det tjockare finns tre hål i handtaget som möjliggör att man kan linda det med exempelvis fallskärmslina om så önskas.
Handtaget är litet men effektivt. Önskas ett fylligare handtag kan det lindas med fallskärmslina |
En andra egenskap som definierar den här kniven är förstås det stora hålet i handtaget. I det placeras pekfingret. Sen sitter kniven där. Det var en av grundtankarna. Den här kniven kan inte tappas med mindre än att fingret går av. Förutom att det är lämpligt ur avväpningssynpunkt givet gruntanken med kniven så gör det även att man kan greppa tag i någon samtidigt som kniven finns kvar i handen.
Den civila applikationen är att du kan öppna t ex en låda, lyfta undan den för att sedan öppna nästa. Synnerligen praktiskt måste jag säga.
För att vara så liten är kniven riktigt bekväm i hand och dessutom nära omöjlig att tappa |
Annars kan sägas att den här kniven är designad som en ren trefingerskniv. Men det är en mycket bra sådan. Eftersom handtaget ligger an mot insidan av handtaget så går det också utmärkt att sticka hål på något när det behövs utan den minsta risk att slinta.
Fodral
La Griffe kommer med ett fodral i kydex. Givet att kniven är så liten och smidig är fodralet det också. Det väger inte mer än 10 g plus kedja. Måtten är blygsamma 65 mm på längden och 45 mm på bredden. Tjockleken stannar på 7 mm.
Fodralet är enkelt samt gjort i Kydex |
Kulkedjan kan förstås bytas ut mot fallskärmslina eller en lädersnodd om så önskas. Men i det här fallet har jag låtit den vara kvar. Den helt symmetriska formen på både kniv och fodral gör den även helt ambidextriös. Jag bär den för drag med höger hand då jag är högerhänt.
La Griffe är en av få knivar jag faktiskt bär runt halsen men vanligen innanför tröjan |
Kniven är så lätt att den knappt märks förrän du behöver den. Den är även mycket lätt att komma åt och dra. Däremot kunde greppet i fodralet vara något bättre. Det är inte så att kniven faller ur men den sitter heller inte så hårt som jag skulle önska. Extra säkerhet känns bra i det här fallet. Därför har jag planer på att ta en varmluftpistol och hetta upp Kydexen något för att bättra på passformen.
Slutsats
La Griffe är en spännande kniv med en intressant bakgrundshistoria. Den är berättelsen om hur man gör något som är tänkt för tämligen våldsamma situationer men som av bara farten slutar med att vara riktigt praktisk för väsentligt mindre dramatiska applikationer. Tittar man på formen på bladet är det trots allt samma trekant som hittas på en Stanley/mattkniv om än i stabilare utförande och bättre stål.
Just mattor skulle jag inte välj att skära till med den här kniven men däremot används den till allt annat smått som kan vara aktuellt i vardagen. Framförallt snören, rep som inte är alltför tjocka och paket, plast och kartong etc.
Här syns La Griffe tillsammans med en annan kniv som Fred Perrin varit involverad i, PPT från Spyderco |
Sedan är La Griffe extremt lättburen, det går inte att bortse ifrån. Det är en fastbladad helstålskniv som väger in på 37 g. Det betyder mycket lätt och därtill känns den inte där den hänger och dinglar på sin kedja. En annan praktisk aspekt är att mycket mer lättslipat än ett kort blad med rak egg slipad på endast en sida blir det inte. Särskilt inte med ett material som 440C. Ett stål som är fullt adekvat i sammanhanget och därtill är rosttrögt. Något som är av stor betydelse då en "neck knife" bärs nära kroppen.
Skall du ha en "neck knife" är La Griffe ett mycket bra alternativ |
La Griffe är kniven för dig som vill ha förlagan till de knivar jag nämnde inledningsvis. Det är fortfarande en riktigt bra kniv i sin tämligen unika genre. Just den här versionen var som sagt en begränsad upplaga. Den tillverkades som "mid tech" åt Fred Perrin av Max Knives och är därför märkt med Perrins logotyp. Men den dyker som sagt upp i nya iterationer och den senaste kostar kring 70€. Den är dock inte märkt FP utan Max Knives.
Specifikation:
Totallängd: 122 mm
Bladlängd: 45 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 440C
Vikt: 37 g (47 g med fodral, vägt av mig)
Handtag: stål,
Fodral: Kydex
Producerad av Max Knives
/ J -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar