måndag 17 januari 2022

Recension Wulflund Vengeance

 

Inledning


De verkar kunna det här med att göra kvalitetsknivar i Tjeckien. För inte allt för länge sedan visste jag inte att det fanns knivar därifrån. Nu har jag knivar från tre riktigt bra märken med ungefär samma geografiska hemvist, i trakterna av Böhmen. 

En av dem är det här, Wulflund. De är nu inte bara kända för knivar, yxor och andra eggverktyg. De har även svärd, sköldar med mera på programmet. Eller för övrigt allt som har med "re enactment", "live" och andra varianter på historiskt återskapande att göra. Och då menar jag ALLT, från smycken via musikinstrument och kläder till tält och rustningar. Det är bara att botanisera!

Wulflund Vengeance designade av Adam Celadin
Wulflund Vengeance


I sortimentet ingår inte enbart knivmodeller med historiska kopplingar. De har även ett sortiment av mycket kompetenta kastknivar. De som jag ämnar presentera här kallas "Vengeance" och är designade av Adam Čeladin. Till stor del kan de ses som en utveckling av tankarna som finns i AceJets "Stinger" som har samma upphovsman. De i sin tur är de inspirerade av en annan modell, Tom Toms "Arrow". En kniv som också kan köpas från Wulflund för övrigt. 

En mycket kapabel kniv, särskilt när det handlar om No spin-kastning


Bland Wulflunds kastknivar finns ytterligare en snarlik modell som kallas Top Dog. Men ögat kan bedra och det finns faktiskt skillnader dem emellan även om de vid första anblick ter sig mycket lika. Vengeance är mer symmetrisk i sin form än Top Dog vars handtag har drag av av en "Osetr"-kniv. Det ger lite rundare former samt en topp respektive undersida som inte är identiska. Det gör att kniven kan vändas beroende på hur mycket rundning kastaren föredrar. Inte heller spetsarna är slipade på samma vis. Själva måtten är annars nästan desamma både vad gäller längd och tjocklek. Vengeance är endast några gram lättare. 


Utseende och mått


Vengeance tillhör en kategori knivar som ser ut som en handsmidd spik med brett akterkastell eller möjligen en kraftig tältpinne. Längden är 25 cm och tjockleken är maffiga 8 mm vilket ger en vikt på 280 g per styck. När de är nya skall tilläggas. Kastknivar har en tendens till att minska i vikt över tid. Ett visst slitage, särskilt när man återställer spetsar är fullt normalt. Mina är nere på ca 275 g vid det här laget. 

Fördelningen av de grammen är mycket viktig för en kastkniv. I det här fallet är större delen förlagd mot handtaget till precis som formen antyder. 

Själva "bladet" eller främre delen av kniven mäter från 13 mm bredd precis ovanför "eggarna" till handtaget som sväller till 33 mm som mest. Det råkar vara exakt samma bredd som de av mig tidigare recenserade "Stinger"-knivarna. En viss jämförelse kan nog därför inte undvikas, därtill är modellerna allt för lika. Tjockleken och maxbredden är densamma men Vengeance är längre och är aningen smalare framtill. 

Vengeance är symmetriska och därmed inget upp eller ned


Spetsen är också annorlunda. Mejselspetsen från Stinger är borta och här har man istället en slags slipning som påminner om en tveeggad dolk fast med det undantaget att den är gjord från flatsidan på kniven och inte med en egg uppåt och en nedåt i förhållande till handtaget som en traditionell dolk har. Dessutom möts de inte vilket ger en mycket grövre och därmed mer hållbar spets. Den kan förstås slipas mycket vass om man så önskar och den anlände tämligen skarp. Men skall man träna och inte har en för ändamålet perfekt anläggning till sitt förfogande så blir det visst slitage på knivarna och inte minst gäller det spetsarna. Av det skälet rekommenderar jag inte att skärpa dem alltför mycket. 

Själva slipfaserna är endast 65 mm vilket ställer till det en smula. Med det menar jag att skall den här kniven och andra liknande vara godkända för tävling enligt Eurothrowers nya regler* för "No spin" så skall eggarna utgöra en tredjedel av knivens längd. Det betyder i det här fallet att eggarna skulle behöva förlängas med två centimeter för att möta det kravet. Lite hårt arbete med en fil kan förvisso ordna den detaljen om det blir aktuellt. 

En närbild på spetsarnas utformning


Inte heller Eurothrowers andra krav möts av den här modellen. Det att kniven skall ha ett "distinkt uttalat handtag". Det är dock en luddig formulering då många kastknivar inte har det i vilket fall som helst. Det skulle troligen räcka med att slipa in några snedställda mönster baktill för att det skall räknas som ett tydligt handtag. 

Ett tredje krav är att knivarna skall ha en bredd på minst två centimeter på en sträcka av 5 cm någonstans på kniven. Det kravet klarar Vengeance utan problem. Inte heller viktgränsen utgör något hinder, där är minimikravet 195 g för klassen. 

Det märkliga är dock att med rådande regler skulle det gå utmärkt att kasta med de här knivarna i rotationskastning. Där stipulerar reglerna bara att knivarna skall vara över 23 cm långa och mindre än 6 cm breda. Ämnar du inte tävla kan du glatt bortse från de här reglerna i vilket fall som helst. 


Material


Vengeance-knivarna är gjorda av ett tjeckiskt stål med beteckningen CSN1460 eller 54SiCr6. Jag är personligen inte bekant med stålet sedan tidigare men det rör sig om någon form av fjäderstål. Och det uppträder som ett sådant. Det innebär till exempel att det mycket slagtåligt. Spetsarna på de här knivarna har varit i kontakt med betongplattor i trädgården, asfalt på parkeringen utanför tomten och inte minst varandra. Så stålet är uppenbarligen segt eftersom det trots behandlingen finns spetsar kvar. 

8 mm grovt fjäderstål går inte av i första taget och inte i andra heller


Som alla fjäderstål behövs det torkas av och förvaras torrt för att inte rosta. Här hjälper förvisso den svarta beläggningen knivarna fått. Men den slipas bort fläckvis när de underhålls med sandpapper, fil och slipstenar för att ta bort flisor och jämna till kanter efter felträffar. 

Stålet är som alla fjäderstål från början avsett för bilar och tågvagnar och liknande och därmed mycket slittåligt men inte det mest lättarbetade har jag förstått. Det kan bidra till att förklara prislappen på knivarna. 


Att kasta


Likt alla knivar med den här formen är de tydligt inriktade mot två typer av kastning. Eller egentligen en och den andra följer så att säga med på köpet. Det här är knivar avsedda för No-spin men eftersom de är baktunga är de även excellenta till alla typer av halv rotation som Military half spin och Instinctive half spin. I texten på hemsidan hävdas att de är "perfect for any technique". Det är ett påstående jag inte helt håller med om. De är mer komplicerade att använda till rotationskastning i mitt tycke. Du KAN göra det om du är bra nog men det gäller allt med en spets. 

Här hittas balanspunkten på den här Tjeckiska projektilen


Däremot är Vengeance förträfflig för det den är skapad för, anti-rotation eller "No spin". Balanspunkten hittas 9,2 cm från bakänden. Fördelen med en baktung kniv när man kastar utan rotation är att den tenderar att stabilisera sig under flykt. Även om "släppet" inte är perfekt så gör vikten baktill att kniven strävar mot att hamna med spetsen först. Något som blir mycket tydligt om man ser några slow motion-videor av kast.  


Rotationskast

Även om tillverkaren menar att du även kan ägna dig åt rotationskastning med de här knivarna så hävdar jag att de är, om inte olämpliga för det ändamålet, så mycket svårkastade för nybörjaren. Då finns det betydligt bättre, som i mer lättkastade knivar för ändamålet, i Wulflunds sortiment. Titta hellre på knivar som Boar eller Osetr i så fall. 

Skälen till varför de inte är optimala för rotationskastning är flera. Det främsta är att eftersom balansen är tämligen kraftigt förskjuten bort från mitten blir inte rotationspunkten detsamma som centrum av kniven. Det ger en annan och mer svårbedömd rotation. Ett annat skäl är att det är stor skillnad mellan hur de känns att kasta med grepp i handtaget jämfört med ett grepp kring bladet. Det gör också kniven mer svårkastad med den här tekniken. Men visst, för den som söker en extra utmaning går det förstås. Det var faktiskt med de här knivarna jag lärde mig att kasta rotationskast med baktunga knivar.

När tekniken väl behärskas är Vengeance faktiskt mycket träffsäkra även vid rotationskastning


Knepet är att vid ett varv (från tre meter) kasta med en känsla som strävar "framåt" i rotationen, närmre tavlan. Det tar en viss tid för den här kniven att börja rotera men när den väl gör det går det undan och missen är ett faktum om du kastar som "vanligt" med en mer uttalat cirkulär rörelse. Vid två varv, från fyra meters distans, krävs ett helt annat tänkande. Då gäller det istället att kasta just med en mycket kort, rund rörelse för att få rätt spinn på kniven. Tar man i för mycket eller strävar framåt i det fallet går det inte alls. Men i gengäld belönas du med mycket rejäla "stick" när tekniken sitter. 

Men som sagt, det kräver två helt olika sätt att kasta vilket inte är det enklaste för den som är novis. 

Half Spin

Precis som andra knivar av den här typen är Vengeance inte bara anpassad för No spin. Att greppa kniven kring spetsen och ta sikte med handtaget först i Military half spin (med en tumme på bladsidan) alternativt Instinctive half spin med ett pekfinger på "ryggsidan" av kniven går lika bra. Jag skrev ryggsida inom citationstecken då kniven förstås inte har någon sådan utan är symmetrisk. Det är för övrigt en egenskap som under vissa manövrar gör kniven mer lätthanterlig. Du behöver aldrig fundera på vilket håll du greppar kniven utan det blir alltid rätt. Något som är särskilt bra om du drar kniven kvickt eller jonglerar med den.  

När man använder den här kniven känns den inte som Stinger trots att utseendet är likt. Det märks att det är en större kniv även om det inte är med så mycket. Men den extra längden gör att vikten hamnar någon längre ut från greppet. Det gör också att den roterar en aning långsammare vilket underlättar när man skall kasta längre. Det är i alla fall så kniven upplevs, som bättre på längre avstånd. Lugnare och något mer stabil. 

Olika fattningar för Military half spin beroende på distans. Vid kortare distans hålls Vengeance med fördel längre ut men även då krävs tryck med tummen för att kniven skall hinna vända sig


Det är lätt att kasta med halv rotation på fem meter med den här kniven. Snarare är det så att om man kortar ned avståndet under fyra och särskilt ned mot 3,5 m får man lägga till lite handled när man kastar "instinctive" för att hinna få runt kniven om ni förstår vad jag menar. Annars vill den gå rakt fram och dunsa i tavlan med handtaget först. Vikten gör även att den tenderar att vilja "klättra" uppåt vid den sortens kast. För att hantera det krävs ett bestämt pekfinger. 

Detsamma gäller faktiskt Military half spin där man på kortare avstånd får flytta ut greppet rätt ordentligt mot spetsen till samt trycka till med tummen för att vända på kniven. Den egenskapen är enbart positiv i det fallet då den gör kastet lättare att kontrollera. 

Vengeance är även mycket lätt att kasta både med back hand och underhandskast tack vare de stabila egenskaperna. 

No Spin

Det är förstås med den här tekniken man hittar de främsta styrkorna hos Vengeance. Som tidigare konstaterats vill kniven gärna räta upp sig själv förutsatt att du gett den korrekt vägledning från början. Dessutom gör vikten på 280 g att du inte behöver ta i särskilt mycket om du inte känner för det. Tyngden ger knivarna mycket pondus när de träffar tavlan och de sätter sig med lätthet och därtill mycket hårt.  

Hur jag greppar Vengeance för No spin-tekniker


Det märks att de här knivarna favoriserar en annan teknik än den jag använder mig mest av. Celadin som ligger bakom den här modellen kastar ofta med mycket "slide", han låter pekfingret glida längs med bakänden av kniven. Åtminstone gör han det i sina instruktionsvideos. Jag tenderar att hålla pekfingret mer still och istället trycka till vid själva släppet. Skillnaden är inte helt lätt att förklara men finns där. Men teknikerna tenderar att mixas en smula vid olika distanser. 

Det är inte hur kniven uppträder i luften som är problemet i det här fallet utan mer att den inte är helt enkel att indexera. Vengeance placeras lämpligen med den mjukt rundade bakdelen inuti handen. Men sen gäller det att kröka pekfingret i rätt vinkel för att avståndet och därmed trycket på balanspunkten skall bli korrekt. Ibland tenderar fingret att krypa framåt och då blir kniven mer svårbemästrad. 

Sedan är Vengeance en modell som är symmetrisk vilket medför både för- och nackdelar. Mer exakt handlar det om att kniven kan kastas oavsett hur den greppas. Det finns inget "upp" eller "ned" vilket förstås är av godo, särskilt om du bollar med  kniven eller drar den fort. Men det medför även att handtaget eller snarare bakänden på kniven har samma rundning på båda sidor och därmed inte ger olika "skjuts" i pekfinger-"sliden" beroende på hur kniven hålls. Den detaljen får kastaren sköta själv. 

De här knivarna träffar tavlor med en uttalad pondus


Konstruktionen eller snarare formen är densamma som på Stinger men jag upplever ändå den mindre kniven som mer lättkastad. I alla fall på kortare avstånd. Det kan vara de små variationerna i storlek, vikt och balans som spelar in. För att få till kasten med Vengeance måste man trycka till tämligen ordentligt för att åstadkomma den kontrarotation som krävs. Det ökar risken för missar. Jag upplever att det inte går att vara lika "nonchalant" när man kastar med Vengeance om uttrycket tillåts.  

I gengäld känns Vengeance mer trygg på längre distanser. Jag upplever att den flyger mer stabilt och inte vill börja rotera lika lätt. Nu skall tilläggas att mitt nuvarande rekord för No spin ligger på blygsamma 8,35 m. Så det är längder kring sju meter som avses när jag pratar distanser. 


Sammanfattning


Wulflund Vengeance är en tämligen speciell kniv. Både i utseende och i hur den uppträder. Utseendet är dock inte skrivet i sten då den finns i ett flertal olika varianter. Det här är grundversionen som är svart och stygg. Om pris inte är av intresse och du känner för att lyxa till din knivkastartillvaro eller bara vill ha en snygg hyllvärmare så finns de här knivarna i diverse versioner med etsade mönster och räcker inte det finns de även med detaljer i brons eller till och med guld. Då talar vi inte om träningsredskap längre.  

Men även de enklare knivarna kostar en slant kan tilläggas. Just nu kan de köpas till nedsatt pris men även då betingar de 258 € för ett set. Det är inte helt billigt men i gengäld får du proffsknivar för dina investerade pengar. Det blir inte så mycket bättre i klassen helt enkelt även om konkurrens inte saknas. Dels finns det liknande modeller även hos Wulflund själva som Top Dog och inte minst Arrow. Den senare modellen kan för övrigt fås från minst tre olika märken. Sedan finns förstås andra, liknande knivar på marknaden. 

Vengeance är dock inte knivar som jag rekommenderar förbehållslöst till alla trots att de är mycket välgjorda. Inte för att de inte är bra, för det är de! Utan för att de kräver att du är rätt teknisk för att komma till sin rätt. Det är särskilt storleken och vikten som gör det. För att vara av den här typen är de nämligen rätt stora. No spin-knivar tenderar att rent generellt vara mindre än sina rotationsinriktade kusiner. Vad storleken gör är att du måste vara mycket bestämd när du trycker iväg de här knivarna. Annars får du inte stopp på rotationen, det är en del massa som skall motverkas helt enkelt. 

Wulflund Vengeance designade av Adam Čeladin


I originalversion skall tilläggas. Det har relativt nyligen släppts en version som kallas Vengeance Slim. Den sägs vara för nybörjare då den i och med att den är något tunnare också väger en smula mindre. Det ger lägre momentum att kontrollera när kniven börjat röra på sig till gagn för den oerfarne. Tilläggas kan att den modellen dessutom är något billigare. 

Det är dock inte utan fördelar att ha en tyngre kniv heller. Det ger lugnare flykt, mer kraft i anslaget och mer yta att lägga fingrarna mot när kniven skall greppas och släppas. 

Om du vet med dig att du gillar lite tyngre kastknivar och är inriktad mot No spin och har discipliner som Walk Back och distanskastning i tankarna är det här knivarna för dig! Dock med brasklappen att de kanske inte är fullt godkända för tävling från och med i år. Men vill du ha solida träningsredskap är Wulflund Vengeance ett utmärkt val!



Wulflund.com




Specifikation:

Stål: fjäderstål, 54SiCr6 (CSN1460) 
Längd: 25 cm 
Bredd: 13/33 mm (vid eggarnas början respektive som mest över handtaget)
Tjocklek: 8 mm
Vikt: 280 g (275 för närvarande)
Balanspunkt: bakvikt 15,8/9,2 cm 



/ J - försöker undvika att spinna


* Reglerna trädde i kraft 2022 och kan läsas här: 
https://www.knifethrowing.info/files/2022/Herrischried/rules/Rules_World_Championship_Herrischried_2022.pdf. De är dock notoriskt svåra att hitta och Googlar man på Eurothrowers regler kommer man till en obsolet version från 2019. Sökningen gjordes i januari 2022. Reglerna hittas istället under information för kommande VM som är tänkt att hållas i södra Tyskland i augusti om situationen tillåter det. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar