Recension SOG Ultra XR

- en lättviktsjuvel

Hur märket SOG skall uttalas varierar lite över tid. Ibland som förkortningen och ibland vill de att den skall läsas ut. Det är det senare som gäller för stunden. Hela namnet blir då Studies and Observations Group. Jag har försvinnande få knivar av dem vilket är något jag ämnar rätta till. Men en av orsakerna till att jag inte har fler är faktiskt deras sista försök att göra en riktigt lätt kniv. Modellen hette SlimJim och av den har jag XL versionen. Det finns mycket att säga om den, det mesta är mindre bra. 

Men när SOG nu lanserar en helt ny serie knivar varav en extrem flugviktare där allt är uppgraderat i relation till de äldre knivarna. Då blir jag allt lite nyfiken. Modellen heter Ultra XR. 

SOG Ultra XR

I vilken kategori kniven skall placeras är inte svårt att lista ut. "Ultra" i det  här fallet syftar till vikten som är extremt låg och pressar gränserna för vad en EDC-kniv kan vara. Och det är just där den hör hemma. Som en ett verktyg att ha i fickan utan att den märks till dess att den behövs. Det finns dock rätt många knivar som siktar åt det hållet. Men inte många som har de här fina materialen med den här vikten och är så här extremt tunn. Visst finns det knivar som är nästan lika lätta men inte som ståtar med ett så här kompetent blad. Så totalt sett är det både en lockande kombination och också en attraktiv pjäs.  

Ultra XR bjuder på mycket attityd i liten förpackning

Twitterversion: Lätt, lättare, SOG Ultra XR. En av de lättaste EDC-knivarna som finns!

Blad

Bladet på den här kniven är en av de bästa bitarna med hela kniven. För är det något som SOG kan så är det att göra snygga blad samt slipa dem väl. Även när modeller i övrigt har varit sisådär är de detaljerna alltid väl utförda. Så även i det här fallet. Ultra XR bjuder på ett distinkt clip point-blad som mäter 7 cm på längden och 2,8 cm på höjden. Godstjockleken är modesta 2 mm. Ett måste för att få ned vikten till de nivåerna som eftersträvas. Den "klippta" delen på bladet är helt rak och utseendet förstärks av en markant falskegg. 

Väl synligt är förstås även hålet i bladet för öppning av kniven samt den rad av tämligen mjuka räfflor som återfinns på bladryggen för att tummen eller pekfingret skall ha någonstans att vila. 

Finishen är lite speciell och kallas "graphite". Den mörkgrå ytan har visat sig motstå repor tämligen väl även om den blivit skavd vid öppning. På bladet återfinns tämligen mycket information inklusive hela namnet både som förkortning och utskrivet. Men i det här fallet ser jag inte det som något negativt då det gjorts med en metod så att det nästan bara är synligt i vissa vinklar och därmed inget som sticker ut. 

Ett clip point blad som både är snyggt och praktiskt

Som stål har SOG valt S35VN och man understryker att det är "cryo"-behandlat vilket innebär att det kylts ned rejält i värmebehandlingsprocessen. Om det bidrar till de goda egenskaperna eller ej är svårt att svara på då S35VN generellt är ett fint stål och det tunna bladet är extremt väl slipat. Fabrikseggen är riktigt elegant med hyfsat jämn höjd och vinkel samt god centrering med endast en liten tendens till "kälkbacke" vid ricasson. Den ger för övrigt tack vare låstypen ett utmärkt "sharpening choil" för framtida slipningar. 

Slipningen är för övrigt en sabelslipning vilket nästan är ett måste med ett så här tunt blad. Som det är nu är spetsen riktigt tunn i vilket fall som helst. 

Stålet är S35VN som fått en grå yta av TiNi

Som EDC-kniv är Ultra XR riktigt sympatisk. Alla de där småsysslorna som tarvar ett bra knivblad men inte kräver våldsam styrka är den här knivens forte. Inte minst har jag märkt det efter att ha behövt pilla ur ett antal spetor ur händerna efter att ha tillbringat mycket tid i skogen med knivkastning. Då uppskattas den ringa vikten och inte minst den tunna och vassa spetsen. 

Den är heller inte oäven till att skära kartong och liknande. Det tunna bladet och det faktum är att det är S35VN det handlar om gör att det är lätt att se till att kartonger går ned i återvinningen. På samma vis är den bra på att kapa rep och tamp så länge det inte är för kraftiga doningar det handlar om. Där sätter handtaget gränserna tämligen omgående. Av samma anledning har jag inte gett mig på att skära i trä med den här kniven. Det överlåter jag åt någon som är mer masochistiskt lagt. 

Handtag

Det mest unika med SOG Ultra XR är handtaget. Från sidan är det inte mycket som avslöjar det udda formatet. Ett handtag i kolfiber har vi sett förut. Även om det är mycket fin kolfiber i det här fallet. Men när Ultra vänder andra kinden till försvinner den nästan. En så här tunn kniv i det här materialet har jag aldrig sett tidigare. Tjockleken eller snarare dess motsats om det finns en sådan är extrem. Den mäter bara bara 5,7 mm totalt! Sen tillkommer förstås skruvhuvuden och inte minst ett clip till det. 

Formen är enkel och närmast lådliknande. Tämligen fyrkantig med andra ord fast en svag sväng på undersidan gör att handtaget sväller baktill och i framkant finns ett tydligt fingerskydd. Så i alla enkelhet fungerar det efter omständigheterna väl. På längden mäter det 8,9 cm och höjden är relativt väl tilltagna 2,7 cm. Det är nästan ett måste för att åstadkomma något att greppa kring. Sedan hjälper clipet till att fylla handen. Dess tilltagna storlek och form hjälper snarare än stjälper i det här fallet vilket är ovanligt. 

Kniven har sidor i kolfiber 

För att få kniven så tunn har man utgått från en konstruktion där sidorna är självbärande utan ram. Dessutom mäts de till ynka 1,5 mm i tjocklek. Trots det är de tämligen styva. Det går att få sidorna att fjädra om man trycker hårt på mitten av handtaget. Men kniven är kort och den flexar ingenting i ryggen eller kring pivotskruven där det betyder något och det är inget som märks när kniven nyttjas.

Ur den här vinkels syns en del av förklaringen till den extremt låga vikten.
Sidorna saknar ram och är extremt tunna

Handtaget är förstås öppet i ryggen för att få ned vikten. Sidorna är monterade med två distanser förutom pivoskruven och de är skruvade med kanske de minsta skruvarna jag sett på en fällkniv. Huvudena är T4 och pivotskruv, clip samt låsbult är av storlek T6. I vanliga fall hade jag sagt att det är för klent men i det här fallet är det ingenting jag invänder emot. Jag tillhör inte dem som känner att jag måste montera ned knivar i tid och otid. Vet du med dig att du gör det vill jag höja ett varningens finger. Så små skruvhuvuden lär bli utslitna fort även om kvalitetsverktyg används. 

Du kan hålla kniven i hammargrepp men som synes får lillfingret ont om plats. Bäst är Ultra XR när den hålls i nypan eller i sabelgrepp. Balansen är helt neutral

Men det går inte att trolla med knäna. Det vore därför att ta i att säga att den är kniven är ergonomisk. Den är däremot betydligt mer komfortabel att arbeta med än vad den ser ut att vara. Det relativt höga handtaget gör sitt bästa för att kompensera för de extrema måtten i övrigt och clipet hjälper som sagt till. Det gör att det går att hålla kniven i ett hammargrepp utan problem  men den gör sig bättre i sabelfattning med en tummen på bladryggen. Allra bäst fungerar den dock med ett styrande pekfinger på bladet eller i ett sidledes grepp i nypan. Då är det extremt tunna handtaget snarare en fördel än en nackdel. Och eftersom det här är en EDC-kniv för lättare uppgifter är det ett umärkt sätt att greppa den. 

 Öppning och lås

Något jag gillar med Ultra XR är att den är inte öppnas med vare sig flipperfena eller tumknopp. Det hade stört formatet på den är kniven. Flipper genom att förstöra utseendet och en tumknopp genom att sticka ut för mycket. Det avlånga hålet fungerar väl för att fälla ut bladet då det är lätt att hitta och ger en bekväm båge för tummen. Mindre bra är att eftersom kniven och även bladet är så tunt måste man ta spjärn mot handtaget samt trycka tummen nedåt och sedan utåt för att lyckas med att öppna kniven. Att bara föra tummen framåt går inte, då halkar man. Konsekvensen blir att bladet pressas mot insidan av handtaget och gnids mot det varje gång kniven fälls ut. Så små är toleranserna.  

Bladhålet är avlångt, smalt och väl fasat och kanske inte det bästa på marknaden

Inledningvis var Ultra XR faktiskt inte helt angenäm att öppna. Den kändes en smula "grusig" och bladet gled inte helt lätt. Lite olja och en stunds arbete löste det mesta av det. Men det ligger i sakens natur att den är typen av lås gör att öppningen inte blir helt friktionsfri. Fjädertrycket från låsbulten agerar nämligen detent också. Men det är klart, precis som alla andra liknande lås kan man använda det för att gravitationsöppna kniven också. Det är bara att släppa låset och snärta till med handleden så blixtrar bladet fram. 

På samma vis kan kniven stängas. Annars kan det göras lugnt och stilla också även om det kräver lite fipplande. Bakänden på kniven placeras inuti handen samtidigt som tumme och långfinger greppar runt låsbulten och frigör låset under tiden trycker man till bladet med långfingret och det glider igen. 

SOGs lösning på ett lås med tvärgående bult kallas XR

Själva funktionen hos låset är annars mycket god. Bladet är helt stumt i sidled även om en svag rörelse kan provoceras fram i höjdled. Något som är tämligen vanligt med lås som bygger på en parallellgående bult som XR och Axis till exempel. För att slippa det helt skulle man behöva ha extremt kraftiga fjädrar som trycket låsbulten mot bladet vilket skulle leda till andra problem. 

Att bära

Att bära ja, vad skall man säga om det? Kanske att det inte blir bättre än så här. Den här är en av få knivar som kan konkurrera med en Al Mar Falcon UL Ti på det området. Den är förvisso bredare men i gengäld tunnare. Vikten är ynka 37 gram och när det kombineras med att vara den tunnaste kniv jag äger samt ett utmärkt clip så blir resultatet lysande. 

Det breda clipet är utmärkt och är även tänkt att kunna dubblera som sedelklämma

Storleken på clipet är väl tilltaget i det här fallet. Det finns emellertid flera anledningar till det. Som nämnts tidigare hjälper det till såväl att fylla ut handen och angera stödpunkt när kniven skall öppnas. Därtill kan lägga att det kan dubblera som sedelklämma då kniven i övrigt är så liten och diskret. Även om sedlar inte är särskilt vanliga i åtminstone den här delen av världen längre. 

Materialet i clipet är titan och det är ett "loop over" clip fäst i bakänden och på insidan av handtaget. Det är flyttbart vilket gör kniven helt ambidextriös då både öppning och lås även kan hanteras med vänster hand. 

Tack vare sin tilltänkta dubbelroll som sedelklämma har clipet generöst med utrymme under och en rejäl ramp vilket gör att det passar vilka byxor som helst inklusive grova frilufts- eller arbetsbyxor. Eller kanske snarare kanten på innerfickan i en kavaj i det här fallet. 

Så här ser kniven ut när den sitter i en benficka

Clipet låter kniven sitta helt dold i fickan och inget av handtaget är synligt när kniven bärs. Däremot är clipet iögonfallande då det som sagt är stort. Själva finishen är en antracitgrå som matchar bladet tämligen väl även om den här ytan är blankare. Längst ut hittas en logotyp men den är diskret applicerad att man får anstränga sig för att se den. 

Sammanfattningsvis

Ultra XR var en kniv som faktiskt överraskade mig en smula. Trots att jag läst på eller i alla fall trodde jag gjort det så blev jag likt förbaskat överrumplad över hur tunn och lätt kniven är. Sen kom vi lite på kant med varandra då jag tyckte att öppningen var en smula besvärlig. Det lilla bladhålet kräver rätt vinkel och teknik för att fungera. Sen var kniven något kärv inledningsvis. Sen krävde det tunna handtaget sin tillvänjningsperiod det också. Förlåtande var dock den generella byggkvaliteten och inte minst utseendet som jag gillade från första stund. 

Men efter ett tag började kniven växa utanför sina diminutiva mått och idag används den riktigt friskt av mig. Den sitter ofta i benfickan på mina byxor och har därför åkt tvättmaskin mer än en gång då den inte märks om man inte verkligen känner efter. 

Ultra XR är en kniv som gör sig bra ihop med en espresso, liten och svart som den är

Till skillnad från gångna tiders lättviktare har Ultra XR genomgående försetts med toppmaterial. Kolfiberhandtaget håller högsta klass, bladet är gjort i S35VN som cryo-behandlats och låset är väl genomtänkt och fungerande. 

Märkningen är väsentligt mer diskret än tidigare. SOG gjorde sig ett tag kända för att formligen överrösa sina modeller med logotyper och text. De återfanns på handtagssidor, blad, clip och eventuella fodral. I det här fallet hittas förvisso namnet på såväl blad som clip men det är diskret och snyggt utfört. Ett väsentligt steg framåt i alla fall mina ögon. 

Det härär en självbärande kniv utan ram. Men den är faktiskt styvare än Benchamde Bugout som är en annan lättviktskonkurrent som fick en del kritik för att flexa för mycket i ramen. Men till skillnad från dem så har SOG valt att inte göra handtaget i FRN utan i väsentliget hårdare kolfiber. Och förutom att fungera väl så är det ett snyggt material vilket osökt för oss in på utseendet. 

SOG Ultra XR, en EDC-kniv för den stilmedvetne som söker något extremt lätt som inte alla andra har

En av Ultra XR största styrkor är nämligen hur väl den passar in i en EDC-utrusting för den stilmedvetne. Det nätta formatet och den exklusiva framtoningen gör den till en utmärkt daglig kompanjon även för den som inte tillhör de kniventusiasterna. Av samma skäl är det också en utmärkt gåva, varför inte till någon som fyller jämnt? 

Specifikation:

Längd utfälld:  160 mm

Längd hopfälld: 89 mm

Vikt: 37 g (vägd av mig, uppgiven 34g)

Bladlängd: 71 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: CPM S35VN, TiNi beläggning

Handtag: Kolfiber

Lås: XR lock

Producerad av: SOG, tillverkad i Kina

/ J - goes lightweight

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre