- ett inte helt oäven första försök
Bestechman är ett nytt märke och deras första modell var den här kniven kallad Dundee. Den förefaller vara framgångsrik varpå den följdes upp med ytterligare en modell som släppts i dagarna och jag förutspår att det inte slutar där. Den åsikten grundar jag både på erfarenheter från den här kniven och den generella riktningen många företag i knivbranchen styr mot. Med det avser jag att stora märken grenar ut sig i systermärken för att täcka en större del av marknaden. Det här är ytterligare ett exempel på det. Bakom Bestechman hittas inte oväntat kinesiska Bestech. Därmed är märket nytt men inte företaget.
Dundee är en kniv som enligt presentationstexten bygger på "Simplicity, utility and materials suitable for budget friendly EDC tool.” Utan att avslöja allt för mycket i förväg anser jag att de lyckades med det.
 |
| Bestechman Dundee |
För att uppnå målet anlitade man från Bestechmans sida den polske formgivaren Ostap Hel. Utöver den här modellen har han även gjort knivar åt modermärket Bestech samt designat produkter åt både Civivi och WE men även åt Kansept Knives och Real Steel. Så rutinen och kunnandet finns där när det kommer till samarbeten med stora knivtillverkare.
Som många andra moderna knivar finns den här kniven redan från början i ett flertal versioner. I det här fallet betyder det mest att du kan välja på G10 i olika färger samt ett blad som endera är svart eller i satin-finish. Utöver det släppte Bestechman en begränsad upplaga med tvåfärgat blad. Enligt hemsidan är den versionen emellertid slutsåld.
Det här specifika utförandet är dock en exklusiv version gjord i samma anda som t ex Spyderco brukar åstadkomma i samarbete med någon återförsäljare. Den här kniven har därför ett brunt handtag som är/var unikt för nederländska Knife & Tools och det är följaktligen därifrån den här kniven kommer.
 |
| Dundee i en begränsad utgåva med brunt handtag |
Twitterversion: Bestechman Dundee bjuder på dugliga material och en förträfflig design. En kniv som ger mersmak även om den har någon liten brist.
Blad
Det här på det området den här kniven sägs vara inspirerad av den berömda filmkniven som gett den dess namn. Det gemensamma består nog mest av att båda har någon form av clip point-blad men där upphör likheterna. Den här varianten är dock mycket attraktiv. Bladet är slankt med en mycket lång klippt del och utseendet förstärks av en avsmalnande fuller eller blodskåra som vi av någon märklig anledning säger på svenska. Bladryggen har fått sig en serie räfflor för bättre fäste.
Bladlängden är 85 mm och det skall ställas i relation till en höjd som vid bladbasen uppgår till 23 mm. Tjockleken är 3,2 mm. Finishen i det här utförandet är en satin med diskret märkning. Ostap Hel design och D2 kan läsas på en sida och på presentationssidan hittas Bestechmans logotyp.
 |
| En slank clip point som möjligen med god fantasi kan sägas vara en Bowie har gett kniven dess namn |
Materialet är D2 vilket vid det här laget har hunnit bli en klassiker bland de stål som hittas i budgetknivar. En intressant utveckling då det för inte alltför många år sedan betraktades som ett tämligen exklusivt stål. Det är inte rostfritt men i övrigt tämligen dugligt. Det gäller förstås fortfarande även om jag personligen föredrar andra stål med tanke på att det kan få fläckar samt att det inte är helt lätt att slipa.
Med det sagt har jag inte upplevt någon korrosion på Dundee. Vidare kan sägas att fabrikseggen på den här kniven var duglig utan att vara ultravass. Den klarade av de vanliga testen som att skära papper och raka hår, dock med visst tryck. Jag kan föregå dem som säger "alla knivar kan skära papper", i princip är det sant men sättet de gör de på och det ljud bladet åstadkommer när det förhoppningsvis glider igenom papperet säger en del. I det här fallet bidrar det till att säga att kniven, som de flesta moderna fällknivar, är för tjock bakom eggen.
 |
| Stålvalet föll på D2 |
Den uppgår i det här fallet till ca 0,6-0,7 mm. Bra om det är en fastabladare av modell "överlevnadskniv". En smula overkill när det kommer till en liten fällbar EDC-kniv.
Resultatet blir som väntat att vissa detaljarbeten blir lidande. Det gäller definitivt om du tänkte använda kniven för att skära grönsaker med. Nu är fällknivar generellt kassa på det så det spelar mindre roll men det ger en fingervisning om hur kniven uppträder i stort. Kartong och plast däremot går utmärkt att massakrera. En vass egg och en hög flatslipning räcker en lång väg. Tyngre arbeten tänker jag mig inte med den här kniven. Handtaget är både för slankt och klent för att vara något jag vill använda för att skära i trä utöver en kvist till att anänvda som grillpinne för korven på utflykten.
Handtag
Förutom det uppenbara, färgen som nämdes i inledningen så skiljer sig faktiskt materialet åt mellan originalmodellen och den här kniven. Det här handtaget är gjort av Micarta istället för G10. Det är dock en tämligen slät Micarta. Närmast polerad när jag tänker efter. Sidorna har sedan fasats rejält både i över- och underkant vilket gör att de närmast känns välvda.
Formen är bedrägligt enkel men det känns i hand att den är genomtänkt. Handtaget är 11,8 cm långt, 2,25 cm högt och 1,1 cm tjockt. Det är slankt med andra ord.
 |
| Handtagsmaterialet är brun, mycket slät Micarta i det här utförandet |
Ramen av stål är elegant infälld i handtagsidorna som sedan är skruvade på plats på ett finurligt vis. Utöver den uppenbara pivotskruven är det endast de två fästskruvarna för clipet som håller ihop kniven. Det finns nämligen bara en distans i ryggen som för övrigt är helt öppen. Sedan återfinns även en bult på insidan av handtaget för fäste av fånglina. I övrigt är insidan helt slät och därmed enkel att hålla ren.
 |
| Konstruktionen är ultra-öppen om det är ett uttryck |
Frågan är om det är materialvalet eller konstruktionen som bidrar till en av knivens få nackdelar, att den kan fås att flexa rätt rejält. Tack och lov inte när man använder kniven. I alla fall inte vid lättare uppgifter uppgifter som en typisk EDC-kniv kan tänkas behöva hantera. Men däremot om man klämmer på den. Jag kan med ren fingerstyrka pressa ihop sidorna så mycket att de nästan möts i bladspringan samt på ryggsidan. Använder jag två händer får jag ihop sidorna helt. Det är inte optimalt.
Materialet är annars väl behandlat med sidor som förvisso har en flat yta och därmed inte är helt välvda. De är å andra sidan så rejält fasade att de närmast upplevs så.
 |
| Resultatet av det blir tyvärr att kniven flexar en hel del. Det går med fingerkraft att pressa ihop handtagssidorna. Tar jag i lite till kan jag få dem att mötas |
Av den anledningen är kniven mycket bekväm att hålla i sabelgrepp. Att det greppet fungerar väl blir extra tydligt när bakänden av handtaget placeras inuti handen för att ge extra stöd när man skall sticka något som motsträviga plastförpackningar till exempel. Även hammargrepp fungerar utmärkt även om kniven då kan kännas något tunn. Mer höjd på handtaget hade varit bättre i det fallet. I gengäld får man ett handtag som är lätt att byta grepp på och även använda i både omvända grepp och när man håller i nypan.
Det kan sammanfattas med att handtaget är riktigt bra för lättare uppgifter men inget jag vill ha på en friluftskniv. Men så var inte Dundee tänkt som det heller.
Öppning och lås
För att vara en kniv i den här prisklassen har Dundee extremt mjuk gång. Förvisso har kniven kullager men den är lättöppnad även för att vara utrustad med dylika. Det gör dels att kniven behöver mycket lite kraft för att öppnas med även att bladet faller igen av sin egen vikt när låset släppts. Med andra ord gäller det att hålla undan fingrarna.
Annars öppnas kniven företrädesvis med en flipperfena. Men på grund av hur lättöppnad den här kan det ske även med två händer trots att nästan inget av bladet är synligt när kniven är stängd.
 |
| Flipperfenan är triangelformad och tillika mycket bra |
Ett problem med den här kniven eller åtminstone det här exemplaret är att motståndet i detent-kulan är väldigt svagt. Eller rättare sagt att den ibland är för klen. Det är som att den inte klickar i rätt läge varje gång kniven stängs. Det gör att den för det mesta stannar i stängt läge och då går det inte att skaka fram bladet men ibland går det att snärta upp den utan större ansträngning. Men känslan är att det inte riktigt går att lita på. Dessvärre gäller det även en viktigare funktion.
 |
| Låset är ok, när låsarmen tar vill säga. Kniven måste öppnas hårt för att du skall vara säker på det |
En liner lock i stål är knappast något revolutionerande. Men precis därför är det ett bra val för en mer budgetorienterad kniv. OM den fungerar vill säga. I det här fallet gör den nästan det. Med det menar jag att när låset väl är på plats är funktionen helt godkänd. Den klarar åtminstone lättare "spine whack" eller press mot bladryggen. Den glider inte under normal belastning och något spel i bladet är inte aktuellt. Flera önskvärda egenskaper med andra ord.
MEN och det är ett men med stora bokstäver, det gällar bara om man flippar upp kniven tillräckligt hårt. Annars tar inte låsarmen helt enkelt. Det kan vara så att det bara gäller min kniv men så är fallet. Öppnas kniven hårt har du en låsfunktion. Flippas den för långsamt eller öppnas med två händer har du inte det.
Att bära
Dundee är helt enkelt en mycket lättburen kniv. Den är slank, tämligen tunn och framförallt mycket lätt. Trots att stålramen inte är lättad väger den in på cirka 95 g. Det är inte mycket, särskilt inte för en kniv med ett blad på åtta och en halv centimeter.
När det sedan paras med närmast polerat Micarta så kan resultatet bara bli ett.
 |
| Clipet sitter monterat för att bära kniven på höger sida med spetsen uppåt men kan flyttas |
Väl i i fickan sitter Dundee tämligen djupt och är därmed svår att tappa och är även tämligen diskret även om clipet i sig är blankt.
 |
| Trots att clipet sitter försänkt i sidan och har platta skruvar är det inte mycket utrymme under det |
Clipet är enkelt men väl fungerande och gjort i fjäderstål. Spänsten är godkänd och trots den extremt låga rampen och det snålt tilltagna utrymmet fungerar det på vanliga byxfickor och jeans. Att föra clipet över tjockare tyger är inte helt lätt men väl där sitter kniven på plats trots allt.
Själva fästet är försänkt i handtagssidan och skruvhuvudena är flata vilken är snyggt utförda detaljer. Sedan kan clipet skiftas från höger till vänster sida för den som önskar det.
Sammanfattningsvis
Det finns filmknivar och det finns filmKNIVAR. Till den senare kategorin kan räknas bland annat de som förekommer i Rambo och Crocodile Dundee. Så när man döper en fällkniv efter en så berömd förlaga uppstår vissa förväntningar. En del kommer till skam inte minst som Dundee är en högst normal EDC-kniv vilket konkret innebär att den inte är särskilt stor.
Men vad Ostap Hel och Bestechman lyckats med är att åstadkomma en snygg kniv. Formspråket är mycket konsekvent och det finns fler detaljer att betrakta än hos många andra liknande prissatta knivar. Exempel på det är hur snyggt clipet är infällt i sidan och inte minst hur linjerna i bladet speglas både i framänden på handtaget och hur flipperfenan agerar som en förlängning av de vinklarna. Det är mycket smakfullt utfört. Även sättet på vilken bakänden av handtaget har fått en extra avfasning för att runda av det är en uppskattad detalj.
Lägg därtill en kniv med bra handhavande. Kniven är mycket lättöppnad och låset lätt att släppa, kanske till och med lite för lätt som sagt.
 |
| Bestechman Dundee är en mycket snygg och någorlunda praktisk EDC-kniv |
Sedan var det de andra mindre bra egenskaperna. Bestechman Dundee lider av samma problem som uppdagades då Benchmade släppte sin Bugout och uppstår om man gör en kniv för lätt i relation till konstruktion och ingående material. Då kan oönskat flexande uppstå. Det hindrade dock inte den kniven från att bli en succé. Det borde det nog inte göra i det här fallet heller då det inte direkt är ett praktiskt problem. Det eftersom själva flexandet inte fortplantar sig till bladet eller känns i sidled. Det är mitten av handtaget som kan pressas ihop så mycket att de nästan möts enbart med fingerkraft. Därmed utgör det inget bekymmer om kniven används i den tänkta rollen som lättare EDC-kniv. Men egenskapen finns där och inger inte förtroende och vet du med dig att det kommer irritera dig skall du kika på en annan kniv.
Något mer allvarligt finner jag att låset inte tar med säkerhet. Det fungerar dock en överväldigande majoritet av gångerna, särskilt om du känner kniven och därmed väljer att öppna den lite hårdare. Men jag anser inte att användaren skall behöva tänka i de banorna.* Finns det lås skall de låsa varje gång kniven öppnas, utan undantag.
I övrigt tillhör Dundee de där knivarna som är synnerligen lätta att ha på sin person. Vid en första okulär besiktning var jag rädd att clipet satt för tight placerat mot handtaget men så var inte fallet. Det fungerar utmärkt även om rampen är lite för låg för de tjockaste tygerna.
 |
| Dundee ger trots allt mersmak och åtminstone jag är nyfiken på vad Bestechman kan tänkas släppa i framtiden |
Sammantaget är Dundee inget dumt första försök av Bestechman. Utseendet finns där, detaljerna är intressanta och funktionen är god men det finns även några brister att arbeta vidare med som sagt. Det är möjligt att de åtgärdat liknande missar redan på nästa kniv. Det finns anledning för mig att återkomma till det.
Särskilt som Bestechman är ytterligare en utmanare i klassen som annars domineras av märken som t ex Sencut och det känns som de kan behöva lite konkurrens.
Specifikation:
Längd utfälld: 205 mm
Längd hopfälld: 120 mm
Vikt: 85 g (vägd av mig)
Bladlängd: 84 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: D2
Handtag: Micarta
Lås: Liner lock
Producerad av: Bestech, tillverkad i Kina
/ J -
* Men jag gillar Dundee såpass mycket att jag ämnar att lägga tid på att demontera kniven och böja till låsarmen för att se om det ökade trycket löser de problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar