Knivrecension ANV Knives Z200

 - en tekniskt avancerad kniv från Tjeckien

Dagens recensionsobjekt är en i mitt tycke mycket intressant kniv som bjuder på ett flertal tekniska lösningar som inte är helt vanliga i fällknivsvärlden. Jag tror att jag sett de flesta av dem var och en för sig men inte i samma kniv. Därtill bjuds på någon helt ny detalj för att väcka nyfikenheten ännu mer. Modellen heter som rubriken skvallrar om Z200 och kommer från ANV Knives. 

ANV Knives Z200

ANV eller Acta non verba som det skall utläsas är ett knivmärke från Tjeckien. Ett land med stolta industri- och tillverkningstraditioner av bland annat finmekanik. Så att vi hittar ett knivmärke därifrån med många intressanta tekniska lösningar kanske inte är så långsökt. Z200 är egentligen en variant på deras första modell Z100 men istället för en flipper är den här avsedd för tvåhandsöppning enligt hemsidan. Men jag kan redan nu tala om att den är synnerligen anpassad för enhandöppning också.

Vid första anblick är det en tämligen vanlig fällkniv med handtag i G10 och ett drop point-blad i N690 och därmed ingen ögonbrynshöjare. Men den som tror det bedrar sig.  

Det är inte varje dag man stöter på en kniv från Tjeckien!

Blad

Utseendemässigt bjuder inte själva bladformen på några överraskningar. Det är en kvintessentiell drop point med tämligen klassiska proportioner. Bladet är 85 mm långt och höjden som mest 27 mm. Formen ger en bit rak egg att arbeta med, en mjukt svängd buk och en i det här fallet stark och tillika duglig spets. 

Färgen är svart i det här utförandet men liksom de flesta detaljer på ANVs knivar väljer du utförande när du beställer kniven på deras hemsida. I det här fallet baserades valet på rent estetiska grunder. Den svarta beläggningen är en mycket hållbar DLC (Diamond-Like Carbon) och alternativet är en stentumlad version. Märkningen på bladet är diskret med enbart ANVs snygga stiliserade logotyp på en sida och modell, ståltyp och tillverkningsland på den andra. Dock i mycket liten textstorlek. Här syns även en liten gimmick från ANVs sida. De har i alla sina fällknivar ett litet hål fyllt med ett självlysande material som markerar hur den skall öppnas eller kanske snarare vart. En annan smakfullt detalj är att hela namnet, Acta non verba, endast finns utskrivet på bladryggen. 

Ett proportionerligt drop point-blad med mjukt rundad bladrygg

Bladstålet kommer från Böhler och är N690Co. Ett stål som ligger rätt nära det numera utskällda japanska VG10, som jag dock gillar, men som av någon anledning har sämre rykte i den krets som utgörs av IKC (Internet Knife Community) -människor. Själva gillar jag båda ståltyperna då de går att få ruskigt vassa, särskilt om hårdhetsgraden höjs något samtidigt som de är tämligen rosttröga. De är därtill relativt lättslipade. Vad de inte briljerar i är förmågan att hålla en egg länge. Detsamma gäller för den här kniven. Den behöver underhållas med några drag på en strigel eller skärpstål med jämna mellanrum för att prestera på topp. 

Slipningen är en hög sabelslipning med en liten flat yta på låssidan av kniven och plats för en skåra på öppningssidan. Fabrikseggen var duglig men inte mer. Vass men på ett robust sätt. Det vill säga den rakade inte hår med lätthet utan snarare så att man får skrapa för att den övningen skall fungera. 

I katalogen uppges att den här kniven har ett blad med 4 mm godstjocklek. Det har det tack och lov inte. Enligt mitt skjutmått är det 3,5 mm och inget annat. Men i gengäld har kniven mycket stål bakom eggen, kanske för mycket om jag skall vara helt ärlig. Det varierar från 0,6 mm som minst och kring 0,9 mm närmare spetsen. 

Den något för tjocka eggen briljerar inte i den här typena av material

Det påverkar förstås hur kniven uppträder när den brukas. I det här fallet är det dessvärre till knivens nackdel. I porösa material som t ex kartong vill den tjocka och tvära eggen gärna knöla till kartongen även när den vässats. Efter lite striglande blir det bättre men problemet kvarstår. För att vara säker på intrycket jämförde jag med en kniv med lika tjockt blad, i samma stål men med skandinavisk slipning istället. Även de rätt tjocka bakom eggen. Den var väsentligt mycket bättre. 

Istället är det vid pentrerande skär, tjock plast och liknande som Z200 är i sitt esse. Den är inte bättre än de knivar jag jämförde med men i alla fall lika bra. Detsamma gäller när det är dags att skära i trä. Där klarar det här bladet sig någorlunda för att vara sabelslipat men är förstås inte i närheten av en äkta "scandi". I tuffare material som mattstumpar, plastgolv och gummislang fungerar det här bladets geometri sig medelbra. Det tillhör vare sig de bästa eller de sämsta. Men då är det istället handtaget på Z200 som sätter begränsningarna. Det är helt klart mer inriktat mot generell EDC-användning. 

Den starka spetsen däremot får toppbetyg. Den penetrerar väl i hårdplast och liknande material med den äran samtidigt som den går att bryta loss ur en träbit utan att den riskerar att gå av. 

Handtag

Materialet i handtaget på Z200 är i det här utförandet i G10 men kniven kan även fås i en aluminiumversion och då får man automatiskt en frame lock på köpet. Det finns även sex olika färger på G10 att välja mellan. 

Längden på handtaget är tolv centimeter och av det är runt 10,5 cm greppyta. Stort nog för de flesta händer med andra ord. Bredden är 12,5 mm och höjden som mest 26 mm. Handtaget har ett enkelt fingerskydd, en svag markering för fingrarna och sväller baktill så man inte halkar bakåt när man skär med kniven. 

Sidorna är enkla och platta i formen med ett fräst mönster för utseendets skull. Materialet är en rätt finmönstrad G10 så den bidrar endast i mindre grad till fäste. Här är det handtagsformen som står för den biten. 

Ett enkelt men bekvämt handtag i finmönstrad G10

Konstruktionen av den här kniven är så speciell att jag tillägnat den en egen text. Det är faktiskt den schimära enkelheten som gör Z200 annorlunda som jag skvallrade om inledningsvis. Till att börja med har kniven endast två skruvar totalt!* De enda andra knivar jag sett med så få har varit helmetallknivar.

Båda skruvarna har T8- huvuden för övrigt så kniven kan demonteras med en enda mejsel. De raka sidorna varav en dessutom är slät på insidan i kombination med de två fästpunkterna gör handtaget extremt öppet om man nu kan säga så. Trots det är handtaget styvt även om lite flex kan kännas i kniven om man tar tag i spetsen och provocerar hårt i sidled på samma vis som på en BM Bugout till exempel.

Z200 är helt öppen sett ovanifrån

Här syns några av de ovanliga detaljerna som att låset endast är fäst med en skruv, de dubbla teflonlagren 
och clipet som fästs utan egen skruv 

Den justerbara pivotskruven dubblerar som fäste för den i G10-sidan infällda låsarmen. Den bakre skruven bidrar till stabilitet även om linern eller låset inte fäster i den samtidigt som den även håller clipet på plats. Sedan håller den förstås ihop handtaget också. Så tre funktioner har lösts med endast en skruv. Skruvarna är av Chicago-typ för övrigt och därmed endast dragna från ett håll vilket ger en extra ren presentationsida. 

Handtaget är enkelt men väl utformat. En bonus är att clipet inte känns i handen

Formen på handtaget är enkel men mycket väl fungerande. Det är lätt att hitta rätt grepp och att skifta mellan dem. Det gäller även om man har olika stora händer. Z200 är också en kniv med en en mycket neutral balans vilket bidrar till att kniven känns kvick och lätt. Bidragande är förstås att den även de factor är lätt. 

Öppning och lås

Den här kniven ståtar med en inte helt vanlig öppningsmetod. Förutom att den förstås kan öppnas med två händer om så önskas så sker enhandsöppningen via en skåra i bladet som agerar fäste för tummen. För den som har erfarenhet av öppningshål i bladet eller tumknoppar så är inte själva funktionen främmande. Den är intuitiv och det är bara att placera tummen i skåran och öppna utan att någon finmotorisk gymnastik behövs. Den är emellertid inte särskilt tillmötesgående för den vänsterhänte.

Tummen hittar lätt skåran som finns för enhandsöppning

För att den här öppningsmetoden skall vara möjlig krävs dock några förutsättningar. En är att bladet glider lätt. Det gör det genom en tämligen ovanlig lösning. Bladet löper på inte mindre än fyra stycken mycket tunna teflonbussningar, två per sida. Två av dem har dessutom fettförvaringsfickor på samma vis som en Sebenza. De är dessutom överdimensionerade för att ge mer kontaktyta. Det ger i sin tur ökad stabilitet i sidled vilket är mycket bra. Känslan är inte "kullagerlätt" men med ett par mjuka skak glider bladet igen efter användning.

Det andra som krävs är ett tämligen tungt blad och det har man i det här fallet. Sen underlättar det om "detentkulan" inte ger för stort motstånd. I det här fallet är det motståndet rätt klent. Det gör att kniven lite ofrivilligt bjuder på en tredje öppningsmetod. Det är mycket lätt att få ut bladet men en liten snärt på handleden.

Låsarmen ligger an med hela sin bredd men har gott om utrymme att nöta på

Låset är enkelt att komma åt och mycket lätt att släppa

Låset är en liner lock som är lite ovanlig som sades tidigare. På själva funktionen finns inget att anmärka på. Den låser mycket stabilt utan glapp eller spel. Däremot kan påpekas att det är föredömligt lätt att komma åt och släppa. 

Att bära

Z200 är en tämligen tunn kniv där handtaget endast mäter strax över tolv millimeter. Längden på tolv centimeter är inte heller avskräckande och vikten på precis över ett hekto är sympatisk. När det sedan kombineras med ett tämligen glatt material i handtaget och ett utmärkt clip så blir resultatet en kniv som är mycket lätt att bära med sig. 

Wire-clipet med sin ovanliga och karaktäristiska infästning

Mycket av det sympatiska intrycket kommer sig av ett riktigt bra clip. Det är av wire-typ vilket gör det diskret. Samtidigt har man från ANVs sida gjort det styvt nog för att det inte skall vicka i sidled. En liten rörelse kan kännas om det provoceras men inte mer. Materialet är svärtat stål. 

Ett "deep ride wire clip", inte helt vanligt

Funktionen är utmärkt, clipet hållet kniven på plats samtidigt som den är mycket lätt att dra. Som framgår av bilderna är det av "deep-ride" typ. I de flesta byxor syns kniven inte alls om inte fickorna är snedskurna som på fotot ovan. 

Det som gör clipet så bra och räddar det från en fälla många clip av den sorten faller i är handtagslängden. Vanligen så hamnar "loopen" eller bakänden av clipet mot insidan av handen när man använder kniven och orsakar tryck och skav. Men inte i det här fallet. Här hamnar det utanför de flesta händer som inte är extremt breda. 

Sammanfattningsvis

Jag måste erkänna att jag blev mycket glad när jag genom en slump snubblade på det här märket för inte så länge sedan. Trots att de startade 2018 hade ANV Knives gått mig förbi. Det känns uppfriskande med märken som inte är vare sig från USA eller gjorda i Kina eller ens i Italien eller Tyskland. Förutom det exotiska med att komma från Tjeckien har man dessutom kryddat sina knivar med ett flertal egenheter som gör dem spännande i mitt tycke. 

Det finns många små detaljer som bidrar till originalitet.

• Bladformen är enkel men den avviker med en skåra för öppning, ett självlysande inlägg och namnet på tillverkaren på den elegant rundade bladryggen.

• Handtaget ser ut som ett vanligt G10-handtag men saknar ram och det finns endast två skruvar i hela kniven totalt!**

• Kniven har en liner lock trots att den saknar ram och låsarmen är endast skruvad i pivotskruven!

• Z200 har ett wire-clip men det är ett deep-carry loop-over wire clip som därtill är fäst på ett unikt vis.

• ANV har valt en egen lösning på teflonbussningar. De är tunna och vida, dubbla och försedda med fickor för fett. 

ANV Z200, en EDC-kniv i det något större formatet

Slår man samman det med en överlag sympatisk formgivning med ett klassiskt blad och ett enkelt men väl fungerande handtag så får man en förträfflig kniv för dagligt bruk.

Men allt är inte guld som glimmar och jag har därför några förbättringsförslag. Z200 skulle tjäna på att vara väsentligt tunnare bakom eggen samt förtjänar en mer flack eggvinkel. Det här är ingen överlevnads- eller bushcraftkniv. Eggen behöver därmed inte vara så hållbar som den är. Det här är en EDC-kniv och då ligger betoningen på att skära saker effektivt. Sedan kunde strukturen på handtagsmaterialet vara något grövre. Som det är nu är det faktiskt lite för halt och känns inte så exklusivt som kniven faktiskt är eller till och med lite "billigt" som min flickvän spontant uttryckte det efter att ha testat kniven. 

Valet att använda teflonbussningar säger jag inte så mycket om. Jag är inte lika dogmatisk i det ämnet som några andra recensenter. Främst ser jag till funktion. Men jag frågade faktiskt tillverkaren om det och de svarade att de ständigt gör en avvägning mellan brons- och teflon och andra material och att det i det här fallet gav mjukare gång. 

Men bortsett från den förbättringspotentialen är det här en kniv jag verkligen uppskattar. Att den inte känns eller är konstruerad som alla andra är ett plus. Särskilt när den är välbyggd och lösningarna fungerar bra. Konkret betyder det ett gott handhavande, utmärkt balans och att den är lätt att bära. Materialen är därtill väl valda. 

Så vill du ha en EDC-kniv som inte alla andra har är det här ett spännande alternativ!

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 102 g

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 3,5 mm (mätt av mig, angett 4 mm)

Bladstål: Böhler N690

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Acta non verba Knives, tillverkad i Tjeckien

/ J - hittar rätt

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

* Till och med "integraler", knivar med handtag gjorda av ett stycke, brukar ha fler. Vanligtvis en pivotskruv, en för clipet och minst en för stålskoningen på låsarmen. 

** Att jämföra med t ex en OKC RAT1 som har femton.