Knivrecension Viper Lille

-  dansk design möter italienskt hantverkskunnande

Det här är en kniv med ett namn som fungerar lika bra på svenska som på danska. Lille är mycket beskrivande i det här fallet. Det är sannerligen ingen stor kniv. Men det den inte uppvisar i fysik tar den igen på personlighet. 

Viper 5962 TIBR Lille

Konnessören börjar känna igen dem nu, de för Jesper Voxnaes typiska linjerna. Ofta  relativt breda blad med kraftiga nackar, svepande bukar och försedda med ovala hål i bladet. Handtagen hos hans fällknivar har inte sällan en uttalad fördjupning för pekfingret. Den här kniven ståtar med samtliga de attributen.

Modellen Lille presenterades för tre år sedan på Shot Show 2017. Jag läste någonstans att han formgett modellen med sin dotter i åtanke. En kniv för mindre händer helt enkelt. Det må vara hur det vill med den saken men intressanta linjer har den i alla fall, Lille. 

Personliga linjer och toppmoderna material kännetecknar den här kniven från Viper Knives

Twitterversion: Viper Lille - den lilla kniven med de stora djärva linjerna

Blad

Bladformen är en drop point som dock har ett par mycket karaktäristiska drag vilket gör den unik. Den första och mest uppenbara är förstås den för storleken på kniv gigantiska buken. I princip hela eggen utgör en enda stor kurva.

Det andra är den elegant rundade ryggen som är typisk för hur Viper gör sina knivar. Det inte bara ser elegant ut det gör också att det är mjukt att lägga ett finger där.

Finishen är en sympatisk satin och märkningen diskret och elegant. Själv tycker jag att Vipers logotyp är snygg och det är den som syns på presentationssidan. På baksidan hittas Voxnaes eget bomärke och ståltyp återfinns på ricasson.

En speciell droppoint med markant buk

Bladstålet är inte mycket att orda om då det är bland det bästa som står att finna. Det är Böhlers M390. Tidigare var det, åtminstone on-line, en del tal om att "italienskt M390", alltså värmebehandlat och härdat i Italien skulle vara för mjukt och därmed sämre än andra. Det var dock väldigt svepande påståenden och drog alla tillverkare och modeller över en kam. Kärnan i beskyllningarna var att stålet generellt gjordes för mjukt. Här siktar man från Vipers håll mot för M390 "rätt" sida 60HRC och uppger hårdheten till 60-61HRC. Det är siffror jag inte har haft anledning att misstro då kniven håller eggen extremt väl. 

Finishen på M390-stålet är en blank satin

Det kan sägas direkt att den här kniven är en kniv för lättare uppgifter. Men redan formatet avslöjar det så det kommer inte som en överaskning.

Spetsen upplever jag som bättre än förväntat. Den fungerar mycket bra till det jag använder dylika knivar till vilket är mycket förpackningsöppnande. Allt från lådor och kartonger till matförpackningar o dyl. Kniven har för övrigt inga problem att hantera krymp- och hårdplast till exempel.

Generellt är inte Lille något att använda till att skära i hårt trä eller virke. Åtminstone inte i mina händer. Det lilla handtaget gör att man inte kan få till ett ordentligt hammargrepp som gör att man kan ta i så mycket som krävs. Men vad som däremot fungerar utmärkt är "finilir" att tälja och snida så länge man kan använda ett sabelgrepp med tummen på bladryggen. Det känns som om kniven är gjord för det.

I grenen kartongskärande får Lille godkänt men inte mer

Till kartong och liknande tillhör den här kniven inte toppskiktet. Jag tror att det är slipningen som ställer till det lite. Trots en hög flatslipning är den inte extremt tunn bakom eggen. Sen gör den svängda eggen inte mycket för att hjälpa till i det här specifika fallet. Man får aldrig känslan av att bladet glider genom materialet helt enkelt.

Lille är mycket bra i köket å andra sidan. Särskilt när det kommer till att hantera allehanda grönsaker som tomat, paprika och liknande. Det vill säga småsysslor även här. Så det är det övergripande intrycket. 

Handtag

Handtagsmaterialet i Lille är titan och kniven kan fås i ett par olika färgställningar. Det möjliggörs dels genom anodisering men också genom att handtaget är gjort i med sidor i titan som sedan fått ett par "överlägg" eller plattor på utsidan. En lösning jag inte stött på förut. De kan då göras i en annan ton än sidorna under. De sistnämnda är för övrigt mönstrade både för utseende och något mer friktion i greppet.

En detalj som kan noteras är att handtaget inte är lättat på något sätt. Det förskjuter balansen på kniven något bakåt relativt pivotskruven. Men i gengäld hamnar den exakt i det finger choil som finns. Det gör att kniven känns livlig i hand trots att en del av vikten återfinns i gumpen. 

Ett handtag i titan, nästan lika kurvigt som bladet

Sidorna är skruvade med två fästpunkter i en back spacer som är anodiserad i samma ton som plattorna på utsidorna av handtaget. Liten kniv ger små skruvar och de här är i storlek T6. I gengäld har man tagit i desto mer när det kommer till pivotskruven som är en rejäl T10 vilket är ovanligt grovt för att återfinnas på en så här liten kniv.

I aktern hittas ett rejält fånglinehål där det inte är några problem att få igenom ens en 550-fallskärmslina om så önskas. 

Lille är en tunn kniv. Något som förstärks av hur lite clipet sticker ut

För mig med min storlek på hand är det här en distinkt "trefingers-kniv". Men i gengäld en av de bättre i den klassen. Pekfingret passar utmärkt i den därför avsedda fördjupningen. Någon påtalade i en Youtube-video att det finns ett skarpt hörn i framkant där låsarmen är utskuren och det gör det. Men jag kan inte hur jag än håller kniven få mitt finger att gå emot den förutom om jag sticker med kniven så det upplever jag inte som ett problem. Efter att pekfingret väl är på plats hakar de andra två fingrarna på automatiskt. Önskas stöd för lillfingret får man ta hjälp av en snodd eller fånglina.

Fast det är en sanning med modikation. Faktum är att om man placerar tummen långt fram på bladet i ett "fillipino-grepp" så följer övriga fingrar med och lillfingret får halvvägs plats i alla fall.  

Ett litet men väl genomtänkt handtag

Notera hur man valt att förlägga räfflorna ute på bladet där de verkligen behövs, inte på handtaget som många tillverkare felaktigt gör. Här får man utmärkt indexering för pekfingret när man vill utföra precisionssnitt. 

Öppning och lås

Lille har försetts med dubbla öppningssystem och tur är väl det. För ett är mycket bra och det andra något mindre bra. Det är för övrigt inte sällan fallet när man dubblerar den här funktionen på knivar. Bäst fungerar öppningshålet för mig. Det är placerat så att det är lätt att nå och använda. Det kräver ingen tankeverksamhet utan fungerar intuitivt och de något skarpa kanterna på hålet ger bra fäste mot tummen.

Av de två öppningssystemen föredrar jag tumhålet

¨
Flippern däremot kräver en viss koncentration. Båda metoderna, push button/rakt ned och light switch/dra bakåt fungerar. Men skall du dra flippern bakåt måste du "förspänna" fingret först. Annars står du där med ett halvöppnat blad. Särskilt tydligt blev det när jag lät en vän samt min sambo agera försökskaniner. De fick inte fram bladet alls.

När man väl vant sig är det däremot inga problem. Mycket av det beror förstås på kullagren som bladet löper på. 

Ramlåset saknar faktiskt låsarmsförstärkning

Lille har förstås en frame lock även om det på hemsidan står liner lock av någon anledning. Möjligen på grund av plåtarna på utsidan. De agerar för övrigt översträckningsskydd. Något ovanligt är att kniven saknar stålförstärkning i låsarmen. Men å andra sidan med korrekt utförd geometri är det inte nödvändigt. Det har flera andra stora knivmärken tydligt demonstrerat genom åren.

Funktionen är mycket god och låset känns kompetent. Inget glapp eller spel i bladet förstås och det är inte heller särskilt svårt att släppa. För underlätta den proceduren är motstående titansida något försäkt och låsarmen mjukt rundad på insidan. 

Att bära

Lille är en liten kniv. Den mäter under decimetern hopfälld och är 11,4 mm tjock. Något mer påtaglig är den på höjden med 31 mm. Vikten ligger på strax över åttio gram.

Därutöver har handtaget överlag runda former som inte stör i en ficka de heller. Det med undantag från flipperfenan vilken är som någon brukar uttrycka det en "pocket pecker". Den sticker ut och trots fasade kanter kan den upplevas som något vass. 

Inte mycket som stör i fickan men tänk hur mycket bättre den varit utan flipperfenan

Den här kniven har något så märkligt som ett clip som är mycket bra i tunna byxor och något mindre bra i kombination med tjockare tyg. Orsaken står att finna i hur det är utformat. Clipet är tunt med mycket god spänst vilket gör att det överhuvudtaget inte känns när man håller kniven i hand. Men det ger förutom en mycket liten ramp/läpp också väldigt lite utrymme under clipet. Det medför att i tunna klädesplagg sitter kniven utmärkt. Men sätter man den i t ex en jack- eller jeansficka så vill hela clipet och därmed spetsen peka utåt. Det är inte helt lyckat. 

Ett clip som på samma gång är mycket bra och mindre bra
allt beroende på vilket tyg det interagerar med

Det har medfört att jag bär den här kniven på två olika vis. De dagar jag har tunnare kläder på  mig huserar Lille i byxfickan annars bär jag den löst i en jackficka, hoodie eller liknande. 

Clipet är för övrigt fäst i bakänden på handtaget och är av s k loop over-typ. Det gör att kniven sitter djupt i fickan, när tyget är tunt vill säga. Det medför även att clipet är vändbart vilket tillsammans med hålet och flipperfenan gör kniven ambidextriös även om den kräver att vänsterhänta lär sig pilla upp ramlås åt fel håll. 

Sammanfattningsvis

Det finns, hävdar jag, andra knivar designade av Voxnaes som är mer praktiska sett ur allroundperspektiv än vad Lille är. Att förse en så här liten kniv med ett blad som närmast liknar ett flåblad, särskilt med räfflor ute på bladet, har möjligtvis en fördel. Det ökar egglängden i relation till bladlängd. Men det för också med sig några nackdelar. Den främsta är förstås att det inte finns någon rak portion av eggen att arbeta med.

Det och själva storleken på kniven kan jag uppleva som något begräsande. Men i gengäld har den en hel del andra saker som talar för den. För det första är det en rolig kniv. Med det menar jag en kniv som sticker ut, har personlighet och inte ser ut som alla andra. Den är också tämligen användbar så länge man vet vilka uppgifter man ämnar utföra med den. Det finns en anledning till att det sorterar under kategorin "Gentleman & Collection" i Vipers katalog. 

En kurvig liten edc-kniv 

Egentligen hade jag nog gillat den här kniven ännu mer utan flippern. Dels föredrar jag bladhål som öppningsmetod rent generellt och dels fungerar den metoden bättre på just den här kniven. Men där vet jag att många inte håller med mig. Flippers är populära helt enkelt. Så den kommentaren får ni ta för vad den är värd.

Men å andra sidan om historien om knivens bakgrund stämmer behövs lite extra säkerhet. Och flipperfenan agerar fingerskydd på ett mycket förtjänstfullt vis när kniven är öppen. 

Viper Lille, inte en kniv för alla men sannerligen en kniv för några

Lille är en kniv som ståtar med ett par rejäla fördelar. Till att börja med har det sannerligen inte snålats med materialen. Allt är top notch med titan av hög kvalité, kullager, "superstål" och skruvar av bästa sort. Viper är fortfarande en av mycket få tillverkare som på sin hemsida till och med listar vilka skruvar de använder sig av.

Sedan är själva utförandet riktigt bra det också. Viper har gett kniven en superb byggkvalitet. Alla hörn och kanter, ja med ett undantag då, är rundade och mjuka. De sedvanliga kvalitetsmarkörerna som centrerat blad, stabilt lås och bra finish på både blad och handtag kan bockas av.

Men så var det den största fördelen, den jag var inne på ovan och den stavas charm charm charm. Ibland slår det perfektion helt enkelt. I värld av sillar, strömlinjeformade titanfärgade flipperknivar, står den här ut med ett eget utseende och tilltal. Voxnaes distinkta formspråk har här fått fullt utrymme och det ser jag som den här knivens främsta styrka.

Gillar ni det och har möjlighet att hosta upp runt 1700 riksdaler kan kniven bli er.

Specifikation:

Längd utfälld: 158 mm

Längd hopfälld: 95 mm

Vikt: 83 g

Bladlängd: 63 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Böhler M390, HRC 60-61

Handtag: titan

Lås: ramlås

Producerad av: Viper, tillverkad i Italien

/ J - gläds åt en "Lille en"

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre