Recension QSP Hornbill

 

-  en robust kniv med elaborerat utseende

Hornbill heter på svenska Näshornsfågel och tillhör en kategori flygfän med mycket speciella och stora näbbar. Därför tycker jag att namnet känns tämligen väl valt från QSPs sida. Det vi har framför oss är förvisso en kniv som inte är särskilt stor så på den punkten kanske den inte är i paritet med sitt namne. Men i övrigt har den en mycket speciell näbb, förlåt blad. 

Dags att ta en närmare titt på en kniv från QSP som inte tillhör de allra enklaste sett till form utan med mer dekor än vanligt. 

QSP Hornbill

Hornbill kan fås i fyra olika utföranden. Med blått handtag som här alternativt eller ett "gyllene" handtag som de kallar det. Sedan kan du välja  mellan blad som är i stentumlat alternativt svart. Således får du både form och färg oavsett kombination. Det här är med andra ord ingen diskret kniv på det området. 

På tal om område så är användningsområdet förstås "EDC" eller som fick/vardsagskniv beroende på hur du vill formulera det. Men det kan tilläggas att det är en mycket stadig kniv så vill du använda den som kompletterande friluftskniv så går det också bra. Det är bara inte de vibbarna den utstrålar om man uttrycker det så. Mer espresso än kokkaffe över öppen eld skulle man också kunna säga. 

Både blad och handtag på den här kniven bjuder på många detaljer

Kortversion: QSP Hornbill, en tämligen stadig liten kniv med ett mycket distinkt utseende!

Blad

Fågelgruppen den här kniven är döpt efter har stora näbbar som därtill är försedd med en stor utväxt ovanpå som gett dem dess namn. Det avspeglas förstås här. Grundformen är emellertid inte komplicerad. Det är en mycket låg drop point. Med låg avses att spetsen hittas under knivens tänkta mittlinje vilket ger bladet en svag buk. 

Men riktigt så enkelt är ju inte bladet. Utöver det tillkommer en tumramp försedd med räfflor som sedan övergår i en fördjupning där ett finger kan placeras när man alternerar grepp. Sedan har bladet en falskegg som även den fått en knorr då den är bruten och sänker sig i två steg mot spetsen. 

Vidare har har bladet ett avlångt och aningen droppformat bladhål och i anslutning till det ett par tumknoppar. Var det någon av alla detaljer jag missade? Jo just det, bladryggen är aningen rundad och en fördjupning även för pekfingret. Sammantaget ett avancerat blad betraktat ur formgivnings-perspektiv.

Annars får bladet tala för sig själv. Det finns nämligen ingen text eller logotyp som gör det. Bladet är därvidlag helt sterilt. Finishen är en stentumlad variant som sedan är halvpolerat. 

Bladet med alla sina detaljer är helt omärkt

Bladet är i princip helt flatslipat från en tjocklek på endast 3 mm. Jag skriver endast eftersom kniven i övrigt är lite knubbig och det vore lockande för en tillverkare att dra till med ett tjockare blad för att matcha det. Det utmynnar i en tjocklek på godkända ca 0,3-0,4 mm bakom eggen. På tal om eggar var fabrikseggen mycket sympatisk. Inte den vassaste jag upplevt men skarp nog och framförallt både jämn och symmetrisk. Dessutom fungerar fördjupningen i bladet även som "sharpening choil" varpå det inte uppstår några bekymmer när kniven sedan skall slipas om. 

Stålet kommer från amerikanska Crucible och deras vid det här laget mer än väletablerade S35VN. Ett stål de flesta kniveentusiaster känner till och uppskattar. För den som inte vet är det vad som betraktades som "superstål" för ett antal år sedan. Det har hänt en del sedan dess men det är fortfarande ett mycket fint och välbalanserat stål som mer än väl räcker till allt en fickkniv kan tänkas råka ut för. 

Längden på bladet är just över åtta centimeter och höjden tre centimeter som högst. 

Det nästan helt flatslipade bladet är tämligen tunt bakom eggen

Överlag är Hornbill  mycket sympatisk att arbeta med. Det rätt breda och framförallt tunna bladet glider igenom t ex kartong på ett förtjänstfullt vis. För att få mer användningstimmar har jag haft med kniven på jobbet (i ett kök) där det förekommer en hel del förpackningsöppning av olika slag. Efter noggrann rengöring har det även hänt att den nyttjats till sysslor som att skala lök, rotselleri och liknande. Även här briljerar bladet då spetsen är excellent och bladet tunt bakom eggen.  

Samma egenskaper avspeglar sig förstås även i rollen som fickkniv. Buntband och lite segare plast till exempel skär kniven bra särskilt som handtaget är bekvämt. Detsamma gäller rep även om jag personligen ofta hanterar snören av olika tjocklek. Allt från presentsnören via bomullsgarn till mat till hamprep. Nylonrep skär jag mest som testobjekt för att vara ärlig. 

Handtag

Handtaget på Hornbill är mycket slående oavsett om du väljer den här blå versionen eller den med "golden carbon fiber" som de kallar den. Måtten är mer alldagliga och skrivs till 108 mm på längden, 14 mm på bredden och med en höjd på 23-25 mm. En aning knubbigt helt enkelt. 

Handtaget kännetecknas av den fina mönstrade kolfibern i skollorna

Lika avancerade som skollorna är, lika enkel och rättfram är konstruktionen. Invändigt hittas en kraftigt lättad stålram. En stålram som för övrigt är fint behandlad då den är både polerad och framförallt mjukt rundad överallt där den skall vara det. Det sistnämnda kan även större tillverkare missa från stund till annan men inte i det här fallet. 

Däremot är själva sättet att foga samman handtaget enklare och känns något billigare. Det vill säga sidorna är skruvade utanpå ramen istället för att den hittas inuti skollorna. Det är gjort med två stycken T6-skruvar som däremot är förtjänstfullt försänkta. Ryggen är öppen och där hittas två timglasformade distanser. 

Ramen är fint arbetad men inte försänkt i sidorna

En av de saker som gör Hornbill till en visuellt spännande kniv är förstås handtagssidorna. Förutom att det är gjort av kolfiber av mycket hög kvalitet så är det fräst på ett intrikat vis som framhäver materialets inneboende lyster. Här får man inte bara ett utan två mönster. En mikrofräsning som ger lite struktur och därmed fäste och så de stora tydliga vågorna som sträcker sig ut från, tja vad? Jo en lite liten udda detalj på handtaget som gör att det ser ut som det vore föreberett för att härbergera en knapp tillhörande ett "button lock" vilket inte är fallet i den utgåvan. Men jag undrar om det kan tänkas komma längre fram då så har skett med en annan modell nyligen. 

Mönstret ger ännu mer fäste och har därtill rundats i kanter och hörn samt fått en fasad kant där pekfingret för det mesta hamnar. 

Tjockleken gör det här till ett bekvämt handtag och greppmöjligheterna är många

I sedvanligt hammargrepp blir Hornbill nästan en tre och halvt fingerskniv för mig. Orsaken är inte längden på handtaget utan att man valt att inkorporera ett 50/50-choil, dvs en fördjupning för pekfingret om man vill smyga närmare eggen som utgörs av lika delar blad som handtag. Det tvingar handen en smula bakåt men den får trots allt plats. Att handtaget är tjockt förbättrar känslan på den punkten. 

Ännu bättre blir det i sabelgrepp. Tummen faller naturligt på plats på den ramp som finns för ändamålet och i den här fattningen hamnar bakänden på kniven inuti handen. Situationen hjälps av att bakänden har en liten rundning och inte minst av att fästet på clipet är fasat. Ibland är de små detaljerna viktiga. 

Sedan finns på Hornbill ytterligare ett premierat grepp och det är att krypa fram med pekfingret i nyss nämnda fördjupning och låta tummen glida fram mot den landningsplats för den som åstadkoms i och med bladformen. I det här fallet fungerar greppet mycket bra så grattis till er som gillar finger choils, på Hornbill är det bra utfört om än kanske i minsta laget. 

Öppning och lås

Jag har tidigare nämnt trenden med multipla öppningsmetoder på fällknivar. Hornbill är ett lysande exempel. Den kan öppnas nästan hur som helst känns det som. Riktigt så är det inte men bortsett från det allestädes närvarande tvåhandsmöjligheten hittas här ytterligare tre sätt om man inte räknar olika varianter att göra det på för då blir det någon till. 

Som synes har kniven bladhål vilket förstås är till för att fälla ut bladet med. Funktionen är utmärkt och därtill kan man förutom med en vanlig tumöppning även nyttja pekfingret på baksidan om man så önskar. Utöver det tillkommer ett par dubbelsidiga tumknoppar som även de är mycket effektiva. 

Front flipper, tumknoppar, bladhål samt tvåhandsöppning. Sätten att fälla ut bladet på är många

Vad som inte framgår lika tydligt är att Hornbill även har en front flipper. Den är synlig men inte extremt framträdande. Det betyder även för att den skall fungera som tänkt måste användaren smyga fram handen för att få till rätt snärt. Gör man det uppstår inga problem alls. 

En enkel men effektiv liner lock skyddar mot olyckor

Oavsett hur du väljer att få fram ditt blad går det fort. Hornbill har fått ett rätt hårt motstånd i detent-kulan vilket gör att själva rörelsen när den väl släpper blir explosiv. 

Någon som bidrar till farten är förstås att bladet är rätt högt vilket ger mer stål och därmed tyngd samt att Hornbill som i princip alla fällknivar från QSP är försedd med keramiska kullager. 

Åtkomsten till låsarmen är medelgod men funktionen tillfredsställande

Låset är en liner lock vare sig mer eller mindre. Men QSP behärskar dem verkligen väl vid det här laget. Det var en gång när företaget var relativt nytt som jag råkade ut för ett måndagsexemplar men sedan dess har jag aldrig upplevt några problem. Det gör  man inte här heller. Låset tar exemplariskt och håller därmed bladet på plats utan någon som helst kännbar rörelse. Det glider heller inte om bladet belastas från fel håll och det tar pålitligt. Det vill säga varje gång du öppnar kniven och det oavsett fart. 

Det är också relativt lätt att släppa låset. En försänkning i motstående handtagssida förenklar åtkomst och räfflor på låsarmen gör att tummen inte glider i onödan. En liten men viktig detalj när man stänger en kniv är även att själva detent-kulan tar tidigt så den inte stoppar rörelsen. Här är det korrekt utfört. 

Att bära

Lite knubbig, det är hur Hornbill känns i fickan om intrycken skall sammanfattas. Nu är den inte så jäkla tjock men mäter ändå nästan 1,5 cm över ryggen. I jämförelse kan sägas att de fickknivar som upplevs tunna kanske ligger kring en centimeter istället. I procent blir det trots allt rätt mycket. 

En knubbig liten kniv med ett snyggt fräst titanclip

Längd och vikt är annars inte avskräckande, den här kniven väger 110 g enligt min våg. Inte någon extremt lättviktare ställt i relation till bladlängd men heller inte tungt sett till absoluta tal.  

Clipet är litet och styvt men tämligen diskret

Clipet är väl egentligen snyggare än det är bra. Med det avses att eftersom det är litet och gjort i fräst titan är spänsten inte lika god som motsvarande clip gjort av fjäderstål. Detsamma kan sägas om såväl ramp som utrymme under clipet. Det märks att det är mer anpassad för säg ett par chinos eller slacks snarare en grova jeans eller vandrarbyxor. Men det ligger måhända i knivens natur. 

En utmärkt utförd detalj som jag tidigare varit inne på är bakänden på clipet kring fästet. Där det är kraftigt fasat vilket ger mycket bättre komfort mot handen än vad en rak och högre kant hade gjort. Skruvarna som nyttjas är de numera nästan standardiserade små T6-orna. Sedan kan inte clipet flyttas. Anledningen misstänker jag är strikt kosmetisk. Ett par hål till och en fördjupning i den andra sidan skulle förstöra mönstret på handtaget.

Sammanfattningsvis

QSP Hornbill är en mycket slående kniv rent utseendemässigt. Alla de tre stora elementen bidrar till det, bladet, handtaget och clipet. Bladet är som beskrivits tidigare fullt av detaljer att spana in och handtagsidorna likaså. Det rundas av med ett matchande clip i fräst titan.

Vanligen är jag för lite enklare, rakare utseenden men QSP har gott om sådana i katalogen också och som jag brukar säga så förnöjer lite omväxling. Sedan uppskattar jag att trots att mycket möda lagts på det visuella är det i grund och botten en enkel och väl fungerade kniv. 

Hornbill är en bra EDC-kniv för den som vill att fickkniven skall utstråla lite flärd

Handtaget är förvisso med den här utformningen aningen kort för just mig men i övrigt bekvämt. Bladet är praktiskt med en egg gjord för att skära med som i att den är tunn och kapabel och där framförallt spetsen är lätthanterlig lågt placerad som den är. 

Sedan har man från QSPs sida toppat det med sedvanligt gott handhavande, kniven är både lätt att öppna och stänga. 

Allt är sedan kryddat med idel ädel goda material. Kolfiber av högsta kvalitet, titan i clipet och S35VN i bladet skäms inte för sig. 

QSP Hornbill är en fint arbetad kniv i goda material

QSP Hornbill är en kniv som säljer på utseendet. Inte för att det något fel på vare sig funktion eller material som sagt. Men det är den flerfärgade kolfibern med sin inneboende lyster och de många visuella elementen i bladet som främst lockar och det är vad du till stor del betalar för.* Det är mycket bearbetningstid nedlagt på den här kniven vilket syns i slutresultatet. Är det något som tilltalar dig är det bara att slå till för som kniv med betraktat är den bra!

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 191 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 110 g

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: S35VN

Handtag: Kolfiber

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - kolfiberjägare

* Riktpris från QSP ligger på 159$ och i skrivande stund kostar den exakt detsamma i Euro, 159€

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre