- när endast det bästa är gott nog
Förvisso är inte det här QSPs första utflykter till den högre sfären bortom de enklaste knivarna. Färskt i minne finns modeller som Hamster och Puffin. Knivar som jag tidigare recenserat här på bloggen. De knivarna jämte de äldre modellerna Kylin och Songbird är byggda med titan i handtagen och S35VN i bladen vilket tillsammans med QSPs höga kvalitetsnivå utgör ett solitt fundament.
Men de allra högsta nivåerna har endast besökts med Woodpecker och Mustang tidigare. De ståtar båda med M390-stål i bladen och Mustang med Raffirbehandlat trä och mammuttand i handtaget. Tämligen exklusiva material med andra ord.
Såpass exotiska inslag hittas inte i den här kniven men hantverk på samma nivå, ett lika fint bladstål och inte minst en sofistikerad design. Kniven jag talar om är som rubriken säger QSP Legatus.
 |
| QSP 136-B Legatus |
QSP tillhör de företag som till största delen säljer "in house"-designade knivar vilket får som konsekvens att den person eller det designteam som står bakom formgivningen därmed förblir anonyma för de flesta.
Så är inte fallet den här gången. Till Legatus har man lånat in muskler från DBW eller Dutch Blade Works som det skall utläsas. Den tongivande personen när det gäller själva designarbetet på deras knivar är knivmakaren Toni Oostendorp. I det här specifika fallet har han samarbetat med Cees Kaan och resultatet blev den här kniven som de gjort specifikt för QSP.
 |
| Legatus är ett resultat av samarbete mellan QSP och DBW |
Twitterversion: När QSP flexar sina muskler genom att para sin produktionskvalitet och de bästa materialen med en DBW-design så blir resultatet så spektakulär som Legatus!
Blad
Ett knivblad är förstås en knivs hjärta på något vis. Den del som avgör vilken attityd kniven har sett till formspråk och inte minst vad den är bra till. I det här fallet, det mesta. För att uppnå det behövs en flexibel bladform och då ligger en drop point alltid nära till hands. Här har utseendets tweakats lite genom en tumramp som gör att bladet nästan ser ut att ha en "harpunform". Ett element som förstärks genom en lång falskegg. Sedan utmärks bladet av att det är tämligen brett med sina 3,2 centimeter.
 |
| Drop point-bladet är gjort av M390 och av det får man generösa mängder då bladet är 86 mm långt och 3,8 mm tjockt och relativt högt |
Det är ett mått som skall ställas i relation till längden som i sin tur är 86 mm. Förhållandet gör att bladet ser något större ut än vad det faktiskt är. Bladgodset är 3,8 mm tjockt. Det ger ett mycket stabilt blad. Finishen är en mycket välgjord tvåtons-satin. Märkningen består av QSPs logotyp på en sida jämte ståltyp och på motstående sida hittas DBWs dubbla triangelmärkning.
Det flatslipade bladet tunnas ut till 0,5 mm bakom eggen. Det ger ett blad som är starkt och skär bra. Men i ärlighetens namn kunde det vara ännu tunnare då M390 är ett stål som tål det. Men i dessa tidevarv använder tillverkarna ofta både hängslen och livrem. De är mer rädda att få dåligt rykte för att en produkt inte håller den behandling de utsätts för i extremtester på Youtube än att de skall skära optimalt. Med det sagt skär Legatus bra. Det är bara det att den kunde varit ännu bättre!
Fabrikseggen får appropå det godkänt även den.* Vass och relativt jämn får jag väl tillägga med tanke på asterisken. För att underlätta framtida underhåll så har bladet ett rejält kombinerat finger/sharpening choil, alltså ett urtag vid övergången mellan ricasso och blad. I det här fallet för det med sig det goda att varje tendens till s-formad egg undviks. Det är också en fördel vid framtida omslipning. Men med tanke på stålet lär inte det hända särskilt ofta.
 |
| På baksidan hittas DBWs logotyp |
Legatus är en mycket sympatisk kniv att arbeta med. Den uppträder nämligen som den ser ut, dvs enkelt men sofistikerat. Översatt till arbete betyder det att du inte behöver fundera så mycket. Allt bara fungerar. Ett exempel på det är att spetsen är exakt där man förväntar sig när man skall sticka i något.
Eggen utgörs av en tämligen lång kurva vilket underlättar både långa snitt och användande där man skär mot ett plant underlag. Många knivrecensenter förespråkar idag wharncliffe-blad för vad de kallar "utility cuts" eller snitt där endast spetsen används som på en brytbladskniv. Själv är jag inte fullt lika förtjust i den tekniken särskilt inte då det endast är spetsen som blir slö eftersom det i princip bara är den som används. Ett knep när man exempelvis skall skära upp tejpade kartonger är att vända kniven upp och ned och använda baksidan av spetsen istället när så tarvas.
Det här är ett mer flexibelt blad enligt mig. Du kan använda det på samma vis men du kan även skära mot exempelvis en bit planka eller en skärbräda vilket är mycket svårt med en rak egg. Sedan inbjuder bladets robusta proportioner tillsammans med det rejäla handtaget och det stabila låset till att använda kniven något hårdare än vad dess fina yttre antyder att den klarar. M390-stålet biter bra i både tunnare snören via rep upp till tjockare tamp. Detsamma gäller jeanstyg och jute som jag testat kniven på.
Av samma skäl är kniven inte alls oäven att skära i trä med. Nu är kanske inte helmetallnivar mitt främsta val för friluftsliv men Legatus är solid nog och eggen biter bra i även i torrt, hårt trä. Desstutom har kniven visat sig hållbar.
Handtag
Handtaget på Legatus utmärks av att det är stort och rymligt, det känns generöst på något vis. Konstruktionen är rättfram och följer mallen för den här typen av kniv. Materialet är titan och därtill är det ett par rejäla bitar vi talar om. Tjockleken på sidorna är hela 4 mm och därtill är de inte lättade på något vis. Inga frästa fack eller urborrade sektioner på insidan men väl på utsidan där ett par intarsior återfinns.
De i sin tur hittas på båda sidor vilket inte alltid är fallet oavsett prisklass på kniven. De är gjorda av ett material jag inte stött på tidigare. Det är en kombination av färgad G10 som varvats med kolfiber till ett marmorliknande mönster. Gillar man inte de sidorna finns kniven även att få med vanlig svart kolfiber. Inläggen är gjorda så att de höjer sig en millimeter över resten av handtagssidan. Det är för övrigt den enda rundningen som finns. Sidorna är i övrigt platta. Däremot är alla kanter föredömligt väl gjorda. På den här kniven finns inte en enda skarp kant. Ja, förutom eggen då.
 |
| Det rymliga handtaget är gjort i titan med inlägg av ett G10/kolfiber-material |
Sidorna är skruvade med två stycken T6 utöver en justerbar pivotskruv med T8-huvud. Dimensioner som nästan blivit standard på knivar idag. I ryggen hittas en partiell backspacer i vilken ett fäste för fånglina finurligt gömts. Inläggen i sidorna är förresten skruvad de med, fast från insidan vilket ger en renare utseende.
 |
| Sidorna är hela 4 mm grova. Ryggen är som synes delvis öppen |
Handtaget är som sagt substantiellt och översatt till mått innebär det en höjd på 23-28 mm och en tjocklek på 13 mm över ryggen. Längden är 12 cm för kniven i hopfällt läge. Av det är strax under tio centimeter tillgängligt utrymme för handen.
 |
| Ett stort och bekvämt handtag att både hålla i och arbeta med |
De rundade formerna tillåter även omvända grepp som när du täljer mot dig eller håller kniven som en ishacka. De kraftiga handtagssidorna ger också mycket yta mot handen vilket minskar trycket när du applicerar kraft i snitten.
Öppning och lås
Legatus är en flipperöppnad kniv och den funktionen är helt enkelt utmärkt. Enkel att "hitta" i bemärkelsen att fingret inte behöver befinna sig i någon särskild vinkel för att rörelsen skall fungera. Du behöver heller inte fundera på om du skall dra fingret bakåt eller trycka en smula nedåt. Den är också stor nog att få fäste mot, något som underlättas av tvärgående räfflor för övrigt.
 |
| Legatus bjuder på en mycket välfungerande flipper-öppning |
Farten på bladet får också godkänt. Särskilt med tanke på att bladet är relativt tungt på grund av bredden och tjockleken. Men fina keramiska kullager och detent-kula i samma material är en god hjälp på vägen. Motståndet är också väl avvägt. Det gör att det inte går att missa att fälla ut bladet samtidigt som hastigheten som sagt blir duglig.
 |
| Ramlåset är mycket stabilt och välgjort |
 |
| Vid första anblick ser det ut som låset skulle vara svårt att släppa men det är det inte |
Ramlåset som den här kniven är utrustat med är extremt stabilt. Det finns inte minsta tillstymmelse till rörelse i bladet när det faller på plats, vare sig i höjd- eller sidled. Och precis som skruvstorlekar finns det två låsdetaljer som närmast är standardiserade för den här typen av kniv idag och de är ett översträckningsskydd och en låsarmsförstärkning i stål. Båda återfinns på Legatus och båda är väl utförda.
Att släppa låset är lättare än man vid första anblick kan tro. Här saknas nämligen räfflor, avfasningar och fördjupningar för att underlätta förfarandet. Istället har man förlitat sig på att bladgodset är grovt vilket ger mer utrymme för tummen. Sedan är motståndet väl anpassat samtidigt som låsarmen höjer sig aldrig så lite över motstående sida. Det ger god komfort och ergonomi när man arbetar med kniven samtidigt som det räcker till för att man skall komma åt låset.
Att bära
"En välvillig best" skulle Legatus kunna beskrivas som i fickan. Mycket är gjort rätt för att underlätta bärandet av den här kniven. Det gäller exempelvis de mjuka yttre konturerna bortsett från flipperfenan då. Ett exempel på det är hur bladet i infällt läge helt smälter ihop med framänden av handtaget. Ett annat och viktigare är hur rundad bakänden är vilket gör att det inte känns obehagligt när handen dunsar i kniven som den ibland plägar göra.
Sedan gör de relativt släta sidorna att kniven är lätt att både dra och stoppa undan. De sliter heller inte i onödan på klädesplaggen de ligger an mot.
 |
| Clipet är av titan och matchar knivens utseende väl men vad bättre är, det fungerar bra också |
Sedan är inte Legatus särskilt tung för att vara stor och grov. Men de 148 grammen vågen visar gör den inte till en lättviktare heller.
Det är det som tillsammans med de faktiska måtten gör den till en best. Handtaget är trots allt 12 centimeter långt och närmare 1,5 cm brett. Det är inget man trollar undan. Särskilt inte som clipet gör att en bit av handtaget sticker upp ur en ficka.
 |
| Det går inte att trolla bort en så här pass stor kniv |
I det här fallet är det faktiskt en positiv detalj. Inte för att kniven skall bli "lättare att dra" vilket jag anser är ett pseudoargument utan för att det beror på clipet är väl format och placeringen fyller ett syfte.
För att passa resten av knivens lyxiga tema är det ett fräst titanclip. Men man har valt att låta bakre änden på fästet vara vinklat i relation till utsidan. Vad det gör är att det skapar en gradvis överång till handtaget varpå clipet helt smälter in i detsamma. Et voilá, ingen "hotspot" när du använder kniven, clipet känns inte alls i handen om du inte verkligen verkligen försöker klämma åt handtaget och samtidigt vrider. En god design helt enkelt.
Även de andra kriterierna för ett bra clip är uppfyllda, spetsen är inte vinklad utåt, spänsten är stark nog för att hålla kniven på plats men inte så att man måste brottas med den när den skall upp och rampen för att få kniven på plats är duglig. Den är inte perfekt eftersom den är tämligen låg och detsamma gäller utrymmet under clipet. Så de tjockaste vinterjackorna och arbetsbyxorna passar de inte till men väl allt annat.
En notis kan dock göras om att clipet inte kan skiftas till vänster sida. Det sitter där det sitter om man inte avlägsnar det helt.
Sammanfattningsvis
Legatus är en tämligen speciell kniv. Inte minst i QSPs katalog. Den är en av de största fällknivarna de har i sortimentet och även en av de lyxigaste. Materialen är genomgående på topp vilket syns i bladstål, handtag, inlägg i sidorna och clip.
Men lyxen märks inte minst i kvalitén både på utförandet och på själva formgivningen. Här finns gott om detaljer som tillsammans bildar en slags positiv kritisk massa. Det är på det viset som en enhet kan bli större än de enskilda delarna.
 |
| Legatus är en bra EDC-kniv, fast stor |
Exemplen på sådana detaljer är många men själva handhavandet, känslan när kniven öppnas och stängs är ett sådant. Flipperfenan bara fungerar och detsamma gäller låset. Ingen tillvänjning och inkörsperiod krävs, allt är rätt gjort från början. Sedan finns det mindre detaljer som att bakänden på clipet har fått helt rätt fasning, att bladet smälter ihop med framänden på handtaget i hopfällt läge, att alla kanter och hörn är mjukt rundade, att inläggen är extremt välgjorda och skruvade på plats från insidan. Ytterligare exempel är en fin fabriksegg, ett bra utfört sharpening choil och utmärkt bladcentrering.
Därtill skall läggas en genomgående god ergonomi. Kniven är både skön att hålla i korta stunder och jobba med under något längre tid. Lika viktigt är att kniven skär bra och det gör den. Det gäller vare sig du använder Legatus som EDC-kniv eller faktiskt släpar ut den i skogen på äventyr. Trots sin fina kostym är den inte rädd för att skita ned sig.
Möjligen kan två saker invändas. En är att bladet kunde vara tunnare. Det är 3,8 mm tjockt och där spelar de 0,2 mm upp till jämna fyra faktiskt roll. Bladet blir grovt nog för att kännas stabilt även om 3,5 mm räckt det också. De sista tiondelarna är ett designelement och inte en funktion. Den andra är, när vi ändå talar om dimensioner, att kniven kunde varit en aningen tunnare bakom eggen. Det är en brist den delar med i princip alla knivar på marknaden med några få undantag.** Som det är nu skär Legatus mycket bra men den kunde briljerat!
Märkningen är värd en extra eloge. På en sida hittas QSP loggan jämte bladstål och på den andra DBWs logotyp. Informationen är dock proportionerlig mot bladets storlek. Något som kanske slarvades med i början men nu är både den detaljen jämte placeringen snyggt utförda. Därtill är jag svag för en snygg tvåtons-satin som i det här fallet.
 |
| Legatus är en lyxkniv som även levererar god prestanda |
Slutligen kan sägas att det här är en kniv jag tycker mycket om. En av mina favoriter bland de QSP-knivar jag har. Och det vill inte säga lite eftersom jag vid det här laget har rätt många. Men visst, smakar det så kostar det. Legatus är inte deras billigaste modell och den kostar kring 3500 i Sverige.***
Men för pengarna får du både ett funktionellt verktyg och en orgie i lyx och inte minst ett mycket tilltalande utseende.
Specifikation:
Längd utfälld: 206 mm
Längd hopfälld: 120 mm
Vikt: 148 g
Bladlängd: 86 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: M390, HRC 59-61
Handtag: Titan med kolfiber/G10 inlägg
Lås: Frame lock
Producerad av: QSP, tillverkad i Kina
/ J - förtjust
* Då har jag inte för vana att mäta om eggvinklarna är hundraprocent konsekventa. Ett ämne som nyligen addresserats av en Youtube-kanal vid namn Canadian Cutting Edge, CCE. Ämnet är intressant men har man slipat knivar utan system med fasta vinklar vet man att det är närmast omöjligt att hålla exakt vinkel hela tiden. Länken till inlägget hittar du här!
** Personligen tror jag att en stor delförklaring hittas i hur fort nyheter, framförallt dåliga sådana, sprids på internet. Blir en knivmodell samankopplad med något negativt är det svårt att i efterhand tvätta bort stämpeln.
*** Priserna hämtade från Knivshop.se (3.499 SEK) samt Lamnia.com (3648 SEK) 2022-10-12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar